Podcasts about angeredsgymnasiet

Varmt välkommen till Aktörspodden. Johan & Vincent hälsar varmt välkommen till Johanna Rantsi. Johanna är lärare på Angeredsgymnasiet, ordförande i skolnämnden i Mölndals Stad samt är riksdagskandidat. Idag skall vi prata om Hederskulturen. Väl lyssnat

I det nionde avsnittet av Cykelfrämjandets podcast Encyklopedin har Jöran Fagerlund besökt SKF i Göteborg och en cykelkurs för vuxna i Gårdsten. Cykelfrämjandets ordförande Lars Strömgren träffade historiken Marin Emanuel på den nationella cykelkonferensen i Jönköping. På SKF i Göteborg har man nyligen beslutat sig för att bli en cykelvänlig arbetsplats. På huvudkontoret i Gamlestaden i Göteborg träffar jag Peter Elmfeldt som är HR direktör och direktör för gruppens globala HR-organisation. Niklas Blomquist som cyklar till jobbet varje dag och är medlem i Cykelfrämjandet. I miljonprogramsområden Gårdsten med runt 8000 invånare pågår febril cykelaktivitet på torsdagkvällar. Det är Fabienne Roux och Jacob Lewis som håller i cykelkurser för vuxna. En av alla deltagare som har tagit sig från Hammarkullen till Gårdsten denna rätt blåsiga torsdagkväll är Azraa Hasan. Hon kommer från Irak och deltar nu för andra gången i en cykelkurs i Gårdsten. En annan Hammarkullebo är Nacimo Hasan som kom till Sverige 2015. Hon har precis fyllt 18 år och går på Angeredsgymnasiet. För ett år sedan var Nasima med på cykelkursen i Gårdsten.

Många dagar känner jag mig som en clown, för här står jag och pratar om verb och de sitter och tänker på en eventuell död. Det säger Lina-Maria Abrahamsson som är lärare på Angeredsgymnasiet. Hon är en av de drygt 300 lärare som i höstas skrev under ett upprop med kravet att Sverige slutar utvisa ensamkommande ungdomar till Afghanistan. Oron och osäkerheten i klassrummen gör det omöjligt för lärarna att utföra sitt uppdrag. Vi besöker Angeredsgymnasiet för att ta reda på hur skolan kan påverkas av flyktingpolitiken.

Moa Johansson går i en klass där alla använder rullstol. Hon säger att hon inte vet någonting om de andra eleverna i skolan som inte är rörelsehindrade. Men hon är ändå glad att gå på Riksgymnasiet. Riksgymnasiet för rörelsehindrade är inhyst i Angeredsgymnasiet i Göteborg. Två korridorer i en jättestor skola. När vi träffar Moa Johansson går hon i ettan i en klass med bara sex elever.  Det som är bra är att vi allihop använder rullstol, säger hon. Men vi vet ingenting om de andra eleverna, de som går i stora skolan. Det känns som om vi är statyer för dem.Varje dag när Moa kommer hem från skolan sätter hon sig vid synten och spelar och sjunger. Håkan Hellströms sånger har betytt mycket för henne.- "Bry dig inte om dom, titta rakt fram inte runt dom". Den texten känner jag igen mig i. Jag har aldrig kunnat strunta i vad folk tycker om mig. Men nu har jag börjat med det.Angelica Johansson flyttade hemifrån för att kunna gå på Riksgymnasiet för rörelsehindrade. Hon trivs, men saknar att gå i stor klass och alla vännerna hemma i Lidköping. Men jag hade aldrig klarat gymnasiet hemma, säger hon. Jag försökte vara som andra, men det funkade ju inte. Nu orkar jag både plugga och ha en fritid. Jag antar att det är så här det ska kännas, egentligen.Programmet är gjort av Lollo Collmar.

Petra Elio Serti är lärare i svenska, samhällskunskap och pedagogiskt ledarskap på Angeredsgymnasiet i Göteborg, skolan där hon själv en gång var elev. Hennes ledstjärna är det pedagogiska ledarskapet som hon både utövar och lär ut. Vi träffar Petra för att reda ut betydelsen av ledarskap och för att höra om hennes engagemang för förortens ungdomar, ett engagemang som hon har belönats med pris för.

Många elever från förorterna söker sig till gymnasierna inne i stan, om betygen räcker för att komma in där. Men en hel del kommer tillbaka, besvikna. Det har blivit så vanligt att de fått ett eget namn, återvändarna. Viyan är uppvuxen i Angered utanför Göteborg. Hon kom in i en av de eftertraktade gymnasierna i stan. - Jag ville pröva på något nytt, gå i en svensk skola, säger Viyan. Men jag kunde inte vara mig själv där. Här i Angered kan jag leva ut hela min identitet. Jag tycker om mångkulturen här. Ungefär hundra elever kommer "tillbaka" till Angeredsgymnasiet varje år. Rektor Patrick Gladh berättar att många av dem har tappat självfötroendet och känner sig misslyckade. Trots att det inte är de som inte räckt till, utan skolan i stan som inte kunnat möta deras behov. – Du kommer till en skola där dina klasskompisar har eget rum. Själv bor du i en tvåa med dina fyra syskon, och inte ens köksbordet är en plats där du kan plugga ifred. Det är klart att dina behov blir annorlunda än dina klasskamraters, säger han. Reporter Lollo Collmar

Riksgymnasiet för rörelsehindrade är inhyst i Angeredsgymnasiet i Göteborg. Två korridorer i en jättestor skola. Moa Johansson går i ettan i en klass med bara sex elever. - Det som är bra är att vi allihop använder rullstol, säger hon. Men vi vet ingenting om de andra eleverna, de som går i stora skolan. Det känns som om vi är statyer för dem. Varje dag när Moa kommer hem från skolan sätter hon sig vid synten och spelar och sjunger. Håkan Hellströms sånger har betytt mycket för henne. - "Bry dig inte om dom, titta rakt fram inte runt dom". Den texten känner jag igen mig i. Jag har aldrig kunnat strunta i vad folk tycker om mig. Men nu har jag börjat med det. Angelica Johansson flyttade hemifrån för att kunna gå på Riksgymnasiet för rörelsehindrade. Hon trivs, men saknar att gå i stor klass och alla vännerna hemma i Lidköping. - Men jag hade aldrig klarat gymnasiet hemma, säger hon. Angelica har perceptionssvårigheter som följer med hennes rörelsehinder. - Jag har svårt med mönster, och om jag räknar matte på rutigt papper ser jag bara rutorna, inte talen. Men ofta trodde folk inte på mig när jag berättade vad jag hade svårt med. Jag försökte vara som andra, men det funkade ju inte. Nu orkar jag både plugga och ha en fritid. Jag antar att det är så här det ska kännas, egentligen. Vilka skolfrågor är viktigast när barnen själva får bestämma? Varje fredag nu under våren stiger vi in genom skolans dörrar. Det andra programmet är gjort av Lollo Collmar.