Podcasts about JAG

Det här är berättelsen om fyra nepobabies som vände upp och ner på dansbandssverige och fick ta emot en offentlig dödsdom i direktsändning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Priset går till … Popsicle!Ett stort jubel utbryter när indiebandet från Piteå klämmer sig fram mellan borden inne på Berns salonger i Stockholm. Det är slutet av februari 1993 när Popsicle sopar hem ett av Grammisgalans tyngsta priser – Årets rockgrupp. Vid ett av de där borden sitter fyra, storögda killar. Casper, Kim, Tommy och Lasseman i Arvingarna är kvällen till ära klädda i matchande kavajer i olika färger, den ena skrikigare än den andra. Grammisgalan är deras första möte med musikeliten och kvällen är så här långt en succé. Deras liveframträdande tidigare gick precis som det skulle och för bara en dryg timme sen vann även de en grammis, Årets dansband. Nu när Popsicle tar emot sitt pris, skålar killarna med sina bordskamrater – Eva Dahlgren, Lisa Nilsson och så Marie och Per från Roxette. – Jaha, vem ska de säga de väl valda orden?Ingen i Popsicle verkar vara sugen på att hålla tal, men närmast mikrofonen råkar bandets gitarrist, Fredrik Norberg, stå.– Egentligen gillar vi ju att vara elaka. Jag vet inte vad jag ska säga.Den kortsnaggade Fredrik har på sig en uppknäppt bomberjacka. Han kollar ner i golvet och letar efter orden. Med ett slugt leende lutar han sig fram mot micken igen.– Tack till oss själva och varsågod och hoppas Arvingarna dör i någon tragisk bussolycka.För mindre än ett år sen skakade Arvingarna om dansbandssverige med sitt fräcka debutalbum Coola killar och blev snabbt stjärnor på den svenska musikhimlen. Nu möter de på nära håll det förakt som legat som en skugga över dansbandsvärlden i generationer bakåt. Men vad varken de själva eller artisteliten på Grammisgalan vet är att Arvingarnas definitiva genombrott är mindre än en vecka bort.Medverkande: Kim Carlsson, Tommy Carlsson, Casper Janebrink, Lars ”Lasseman” Larsson, Lasse Holm, Thomas Deutgen, Dennis Janebrink och Elin Andersson.Programmet gjordes och programledes av Siri Hill sommaren 2026Producent Lars TruedssonExekutiv producent Anna JohannessenSlutmix Fredrik NilssonP3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten MediaLjudklippen i programmet kommer från SVT (1993, 2019), TV5 (1993), TV4 (2019) Göteborgsposten (2020), Östersundsposten (2020) samt Youtubekanalerna Jonsson Records (2024), Leif Jansson (2024) och Melodifestivalen (2019).

Följer du fotbolls-VM? I det här avsnittet lär du dig alla viktiga ord som har med fotboll och VM att göra, så att du kan följa fotbolls-VM på svenska. Ord som världsmästerskap, gruppspel, målvakt, frispark och förlängning. Du kan följa fotbolls-VM på svenska på SVT Play - klicka här Om du bor utanför Sverige behöver du VPN. Jag själv använder Nord VPN. Fotbolls-VM är också temat på Simple Swedish Center (Lev Svenskan) den här veckan. Du får en artikel för att öva ordförråd, transkriberingar till poddavsnitt, och på torsdag kl 18:00 har vi konversationsövning i veckans häng. Klicka här för att läsa mer. Heja Sverige!

Johanna vill ha ett nytt stall och bli en framgångsrik hästuppfödare. För att nå sin dröm väljer hon att bedra dem hon har i uppdrag att hjälpa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Hästtjejen Johanna, som egentligen heter något annat, och hennes familj flyttar till en gård i en liten by några mil från Örebro. De sätter direkt igång att renovera och utveckla gården. Båda jobbar heltid men Johanna tar ändå på sig flera uppdrag som god man, för att hjälpa äldre eller funktionshindrade att klara sin ekonomi och olika kontakter med myndigheter.Tidigare problem med ekonominMen vad ingen vet är att Johanna tidigare har haft problem med betalningsanmärkningar. Ingen anar heller att det nya stallet och många av Johannas räkningar inte betalats av henne själv. När hon lämnar in sina redovisningar ser allt bra ut. Tills en dag när Siv, en väninna till en av de som Johanna hjälper, hittar ett kontoutdrag som avslöjar Johanna. – Jag såg att det här är alldeles åt skogen, säger Siv Andersson.I det här avsnittet av Brottsutredarna undersöker reporter Sigrid Edsenius med hjälp av tidigare kriminalkommissarie Bosse Åström ett fall av förskingring mot några av samhället mest utsatta.Johanna heter egentligen något annat.Producent: Steffen RenklintSlutmix: Eskil LövströmAnsvarig utgivare: Karin Lindblom

Den italienska 1300-talsförfattaren Francesco Petrarca levde i en brytningstid, med en fot i medeltiden och en i renässansen. Latinforskaren Anna Blennow följer honom under några av hans många resor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-06-08.”Jag befinner mig mycket långt från alla böcker för tillfället, och det är mitt enda bekymmer på den här resan.” Orden är Francesco Petrarcas, hämtade ur ett brev till en vän som frågat om var Thule egentligen låg, platsen som utpekades av antika författare som världens ände. Petrarca beklagar att han inte kan svara utförligt, eftersom han är på resande fot och inte omges av de böcker han brukar samtala med. Och eftersom ingen talar latin där han befinner sig, har han inte ens någon att prata med: ”Mitt enda sällskap är mitt minne”, skriver han. Året är 1337.Brevet ingår i boken ”Överallt främling”, åtta brev av Petrarca på temat resor, nyöversatta från latin till svenska av Lars-Håkan Svensson. Petrarcas latin kan vara invecklat och en aning uppstyltat, men Svenssons översättning är elegant och lättläst. Bokens titel anspelar på de latinska ord, peregrinus ubique, som Petrarca använder för att beskriva sig själv. Alltsedan familjens tidiga exil från Florens, följd av uppväxt i Avignon och vistelser i bland annat Bologna, Vaucluse och Parma, hade han en känsla av att varken höra hemma i tid eller rum. ”Jag har till och med rest mer än Odysseus”, skriver han.Petrarca föddes 1304, och är främst känd för sin italienska poesi och sin sonettkonst, men han författade under sitt 70-åriga liv också en hel del på latin, inklusive en mängd brev till vänner och bekanta. Han var djupt influerad av den klassiska antiken, och på alla resor han företog var det först och främst det förgångna han sökte. Många resor hade som mål att spåra upp antika handskrifter i bibliotek och arkiv, som länge fallit i glömska men som nu, under den begynnande renässansen, skulle återfinnas, beundras och noggrant kopieras.Petrarca ses ofta som en av de första humanisterna. Men tydliga gränsdragningar mellan epoker är bedrägliga i övergångsperioder som 1300-talet. Petrarca är snarare ett slags tvehövdad Janus-gestalt med ansiktet vänt både mot medeltiden och den stundande renässansen. Samtidigt är han i resebreven märkligt frånvarande i sin egen samtid. Detaljerade beskrivningar av 1300-talets Europa skymtar sporadiskt. Petrarca befinner sig oftast någon helt annanstans: i böckerna och i historien.Och det var Petrarca som i Verona 1345 hittade en handskrift med Ciceros sedan länge förlorade brev, något som skulle inspirera honom att själv samla sin korrespondens enligt antikt mönster. Nu kunde han som den förste på sekler läsa Ciceros brev till Atticus, Brutus och Quintus. Han blev djupt besviken. Hur kunde Cicero, som han föreställt sig som en upphöjd, vis filosof, blotta så mycket tvivel och tvekan i sina brev?Också på det praktiska planet vållade fyndet problem i denna tid före boktryckarkonstens revolution. Petrarca skrev själv av de omfångsrika brevvolymerna, eftersom han hyste en ständig misstro mot samtidens senfärdiga kopister. I ett brev till poeten Boccaccio beklagar han att det gått tio år sedan han utlovade ett exemplar av sin senaste bok till en vän, men att han ännu inte fått den kopierad. En kopia av Iliaden som han får med posten måste han först skriva av och sedan returnera till avsändaren.Petrarcas nära förhållande till antiken genomsyrar brevet till mecenaten och vännen Giovanni Colonna, där han erinrar sig deras gemensamma vandringar i Rom. ”Vi strövade tillsammans runt i denna stora stad som i förhållande till sin utsträckning förefaller folktom”, skriver han. 1300-talets Rom måste ha varit en ödslig syn. Påven residerade i Avignon och i Rom rasade maktstrider mellan adelssläkter, som omvandlat de antika monumenten till fästningar medan staden förföll. Roms alltför stora antika kostym föll samman runt den lilla återstoden av liv i staden. Giovanni Colonna tillhörde just en av dessa släkter, som nyligen byggt in sig i Augustus mausoleum.Men Rom självt är knappast synligt i Petrarcas beskrivning, trots att han redogör för varje steg han tar: ”Här tog sig Remus över muren – här störtade sig Lucretia på svärdet – här triumferade Caesar.” Det låter som om Petrarca läser ur en historiebok snarare än beskriver verkligheten, vilket är typiskt för medeltidens anekdotiska topografi – vilken ruin som helst kan bli bärare av de antika historierna, som alltmer förvandlas till legender. Kontakten med antiken hade nu ovillkorligen brutits, såväl fysiskt som kunskapsmässigt. ”Vem är nuförtiden okunnigare om romersk historia än romerska medborgare? Ingenstans vet man mindre om Rom än i Rom,” klagar Petrarca.Men plötsligt bränner närvaron till när han påminner vännen om hur de ofta brukade stanna till vid Diocletianus termer, trötta efter sina vandringar. Där klättrade de upp på de höga ruinvalven i det jättelika antika badhuset, och luften var frisk och sikten fri. Men istället för att begrunda och beskriva utsikten över 1300-talsstaden, försjunker de genast i historiska drömmerier. Renässansens noggranna måttstudium av antikens fysiska lämningar är ännu inte här. Blicken vänds inåt, bortåt.Det berömda brevet till Petrarcas biktfader Dionigi erbjuder också ett ögonblick av direktkontakt. Han skriver: ”Idag besteg jag, enbart av lust att se en plats berömd för sin exceptionella höjd, traktens högsta berg.” Berget är franska Mont Ventoux, antikens Mons Ventosus, ”det blåsiga berget”. För stunden glömsk av historia bestämmer han sig för att tillsammans med sin bror bestiga berget som han så ofta sett på avstånd under uppväxten i Avignon. Den mödosamma vandringen, den lätta luften och den vida utblicken på bergets topp gör Petrarca bedövad av sinnesupplevelse: molnen långt därnere, Italiens himmel långt därborta.Men så slås han av existentiella betänkligheter, och plågas av det förgångnas felsteg och framtidens ovisshet. Och Petrarca söker svar där han brukar – i en bok som han bär med sig. Han hade lämnat överflödiga persedlar hos en herde halvvägs upp på berget, men kopian av Augustinus ”Bekännelser” var för viktig för att vara utan. I boken beskriver Augustinus hur han i ett centralt ögonblick slår upp Bibeln på måfå, och finner de vägledande orden för sin religiösa omvändelse. Och tusen år senare söker Petrarca efter råd genom att slå upp Augustinus bok. Och han hittar dessa ord: ”Men människorna går ut för att förundras över bergstoppar … sig själva lämnar de.” Omvärlden och samtiden försvinner åter. Petrarca besteg berget med renässansens upptäckarlust, men nedstigningen blir ett återfall i medeltidens tankevärld, där verkligheten blott är allegori för det andliga, och svaren finns i det inre, inte i det yttre.Är det verkligen resebrev som Petrarca skriver? Han förflyttar sig visserligen i geografin, till Paris, Aachen, Köln. Men hans verklighet består av böcker, tankar och förgångenhet. ”En lång resa berövar oss den tröst som böckerna ger”, skriver han. Ständigt längtar han till sitt bibliotek, och det är till böckerna hans tanke alltid vandrar, vad han än upplever. Och hur var det nu med frågan om Thule? Petrarca svarar: ”Låt oss inte lägga ner för mycket möda på att söka denna plats som vi kanske skulle vilja lämna så fort vi hittade den.”Anna Blennow, doktor i latin och skribent LitteraturFrancesco Petrarca: Överallt främling – åtta brev om resor. Översättning Lars-Håkan Svensson. Bokförlaget Faethon, 2017.

Hej Somna, Henrik heter jag. Jag är född 1975 och sedan den dagen har jag gillat att hitta på saker. Nu är det mitt jobb. En del av mig längtar efter att hitta på saker på min fritid, därför att ibland är jag helt tömd på hittepå. Trots det är det som att jag inte riktigt står ut för att jag har så tråkigt när jag inte har något att hitta på. Stundtals känner jag mig lite urlakad.Jag ska intervjua en bison idag. En visent, är det en bison? Han heter Vincent Visent. Han är elva år, vilket är medelålder för visenter. Hans pappa Wilhelm var en av de mest fotograferade djuren i världen. Den klassiska bilden, bisonoxen i solnedgången med ryket ur manken och den där blicken som folk kallar visdom, det är Wilhelm. Han var inte elak, men frånvarande på det där artiga, milda sättet. Han var som vädret, han fanns överallt. När Vincent berättar om det börjar han gråta.Arvet från Wilhelm är inte bara tungt. Vincent har fått tålmodigheten med sig, när andra blir trötta och darriga ute i vinden kan han lugnt stå tre timmar till. Och ett slags jämnmod, förmågan att ställa sig lite utanför allt och se på det skedda.En dag bestämde sig Vincent för att bryta sig loss. Gå sina egna stigar, säga nej. Mitt under den perioden träffade han en älg som hette Kanota, och Kanota brydde sig inte alls om visenter, kända eller okända. Det var befriande på ett sätt som bara en älg kan åstadkomma.Sov gott Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anna Lisa Wärnlöf, alias Claque, har aldrig fått en framträdande plats i den svenska litteraturen. Men hon är en av våra stora stilister, tycker Ulrika Knutson som hyllar Pella-böckernas skapare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017. Varför är det så svårt att tala om det som betytt allra mest, också böcker? Därför att man är rädd att avslöja sitt innersta, förstås, och finna det banalt. Men om det skulle vara så, så är det inte Anna-Lisa Wärnlöfs fel. Någon sa häromdagen att om Anna-Lisa Wärnlöf, med signaturen Claque, hade varit karl, så hade hon stått ordentligt synlig på klassikerhyllan: avdelningen stilister, mellan Per Rådström och Claes Hylinger. Visst skulle det vara så! Men förklädd till flickbok och kåseri är Claque för alltid utstraffad från den riktiga litteraturen. Ha. På ofattbara sju år, 1958-1965 skriver hon de fyra romanerna om Pella, tre om den buttra Fredrike och hennes krets, och så den märkliga barndomsbiografin ”Boken om Agnes”, 1963. Detta är Claques litterära verk och värld, som nu alltså lever ett rikt liv under klassikerhyllan, under radarn, och älskas hett i hemlighet. Hon går som ett mycel genom bibiotek och antikvariat. Varhelst du minst anar det kan du hitta en läsare flaskmatad med Pella-sentenser. De sitter som slaktstämplar, går aldrig ur. Den som först kom ut ur garderoben som Pella-beroende var Gun-Britt Sundström, ett stilistiskt barn av Sören Kirkegaard – och Claque. Anna-Lisa Wärnlöf – född 1911, död 1987 – var som mest verksam under det tidiga sextiotalet, samtida med miljonprogrammet. Hennes ton gycklar med det andliga rivningsraseriet, den snabba nivelleringen i demokratins namn; en estetisk protest besläktad med Olle Adolphsons visor. Hos Claque finns samma ironiska melankoli, och sinne för ordens poesi. Hos Olle var det "nedisad Volvo med släp", och "kokt kummel med äggsås". Anna-Lisa har samma blick för det konkreta. Majorskan sitter i skymningen och "njuter av att ha två tummar", Pella kräks i duffelkragen vid tanken på att trassla till altaret i tolv meter organza. I fyrtio år övade hon sig som kåsör i Svenska Dagbladet, uppskattad men skygg. På fyrtio år satte hon inte sin fot på redaktionen. Men lilla Pella och farmor Majorskan och tant Signhild levde redan och verkade för fullt i tidningen när Wärnlöf romandebuterade med ”Pellas bok” 1958. När jag mötte Pella i början av sjuttiotalet var de här böckerna bara tio-femton år gamla, ändå speglade de en försvunnen värld, med exotiska inslag av flickskolor, hembiträden och bostadsbrist. Och spridda skurar av borgerlig bildning, som om det hade varit något fullt normalt och ingenting att oroa sig över. Pella själv läste böcker av Proust, Dickens och Cora Sandel – och hon gjorde det med ett självklart välbehag, utan känslor av skam. Detta var inte förenligt med min tonårskultur i början av sjuttiotalet, som utspelade sig i en atmosfär av V-jeans, tristess och symfonisk rock. Om jag hade velat spegla den atmosfären i litteratur så gav Kerstin Thorvall, Sven Wernström och Max Lundgren utmärkta möjligheter, i ungdomsromanens guldålder. Men böckerna om Pella ägnar sig inte bara åt spegling, utan gläntar på kommande liv. De kan man – till stora delar – läsa om, och växa med. Anna-Lisa Wärnlöf låter tonåringens världsbild möta riktigt gamla människors, och mycket små barns. En åtta månaders baby kan vara en stark personlighet hos Claque, som kan väcka dina antipatier också. Att föräldrar och barn, särskilt mödrar och barn, inte självklart finner varandra är en del av Claqueböckernas tidlösa innehåll. Och oavsett ålder får alla inblandade behålla sin integritet – och sina passioner. Passion kan uttryckas av också av det lilla barnet. Som i ”Boken om Agnes”, när småflickorna har skiljts åt och katastrofen ligger i öppen dager. Om hjärtat är krossat spelar det ingen roll om man är sex eller sextio år. Så här uttrycker sig den lilla Anna-Lisa: "Jag var Agneslös, och inte mer med det. Hur gör man när man hänger sig? Jag hade en pilbåge. Kanalen." Humor kan vara hjärtskärande, om den paras med livsinsikt. Att våra personligheter är så oföränderliga, att vi liknar oss själva som barn, är också en drabbande insikt. Inte särskilt behaglig. Det borde vi tänka lite mer på i vår tid, när vi vuxna är så stressade att vi inte står ut med att se barnen ha tråkigt. Eller ens tanken på att de har tråkigt! Hur de egentligen har det orkar vi inte ta reda på. Läste nyss en rubrik om att folk minutplanerar barnkalasen för att för död och pina inte riskera att barnen ser sin egen leda i vitögat. Vad skulle inte Claque kunna ha gjort av det ämnet? Vissa ämnen har hon klokt avstått ifrån – sexualiteten till exempel. Det bidrar till den goda tidlösheten. Erotiken uttrycks mer genom längtan och bilder som man inte glömmer: som Älskar du mig? sa Ulf Jacob. Obetydligt, sa jag, och tänderna mjuknade i min mun. Jag kan inte minnas att jag saknade explicit erotik – den fanns ju att tillgå överallt annars, för den som var läskunnig. Nej, Pella tillfredsställde andra behov. De två avgörande var den moralfilosofiska diskussionen, och stilens narkomani. Anna-Lisa Wärnlöfs stil är beroendeframkallande. Och smittsam. En pretentiös hållning ser jag automatiskt som "ett öde stort som en mössa". Att det inte är min egen bild ha jag glömt för länge sedan. Men ingen når Claques avvägda blandning av under- och överdrifter, och utförda aforismer, som kan rymma en världsbild: "Om ett barn ber om ett snöre, avfärda det inte med en kyss. Ge det ett snöre". Punktens placering är också viktig. Den surt förvärvade slutsatsens markering. Ge det ett snöre. Claque strör gärna ut små hälsningar till egna inspirationskällor. Den märkligaste möter vi i Pellas andra bok, där hon just har blivit kär i Ulf Jacob. På artonårsdagen ger han henne en nött gammal bok: "Läs den tös, du får den. Den är skriven för sådana som du och jag." Den repliken är lömsk, riktad till intellektuella flickstackare med garden nere – den går via trosorna, kan man säga. Men om man ska sublimera den boken får man jobba duktigt. Boken är ”En drömmares dagbok”, av den schweiziske artonhundratalsförfattaren Henri Frederic Amiel. Det blir en ganska rolig effekt när Pella och Ulf Jacob står och smusslar med Amiel, samtidigt som deras kompisar diggar Sinatra och Bill Haley på skivspelaren i rummet intill. Amiels ”En drömmares dagbok” blev på sin tid kult bland hyperkänsliga esteter i hela Europa, kärleksfullt översatt av en av den svenska litteraturens mest ömhudade kritiker, nämligen Klara Johanson; hon som recenserade allt, som inte kunde låta bli att recensera solnedgången. Ett nytt drama varje kväl. Klara Johansons andra stora idol var för övrigt Fredrika Bremer, vars spetsprydliga feminism viftar fram överallt i Pellas farmor Majorskans referenser. Klara Johanson är en av Claques viktiga förebilder bland estetiska ironiker – Oscar Wilde en annan – och så förstås Cora Sandel och Marcel Proust. Anna-Lisa Wärnlöf bakar också Madeleinekakor, med kärlek och smör, och psykiska trauman. En bild som återkommer i flera av böckerna, troligen självupplevd, är när några några clowner fallit i vattnet, och människorna på stranden skrattar av hjärtans lust, men tystnar när en av clownerna bärs bort, drunknad. Barnet grips av en förlamande ödslighet, identiteten brister. Som det står i ”Boken om Agnes”: "Det slog mig att jag kanske inte var någon liten flicka. Kanske var jag en pojke. Kanske var jag ett troll eller möjligen något slags djur." Det är det som alla Claques texter handlar om. Att skrapa ihop de spridda bitarna av sig själv, till ett slags mönster. Ulrika Knutson, journalist och författare Anna Lisa Wärnlöfs bibliografi Kåserier1949 Mans gamman (Bonnier)1954 För läsarens skull (Rabén & Sjögren/Vi, under signaturen Claque)1957 Om Ni behagar (Bonnier, under signaturen Claque)1958 Skaffa julgran (Bonnier, under signaturen Claque)Ungdomsböcker1958 Pellas bok (Svensk läraretidning)1959 Pellas andra bok1960 Pella i praktiken1961 Pojken en trappa upp1962 Fredrikes barn1963 Boken om Agnes1964 Ingkvist1965 Lennerboms: den fjärde boken om PellaÖvrigt"En diktare, en prins och Aldebaran". I: Något att lära av varandra (Relationskonsult, 1974)ÖversättningarElisabeth Janet Gray: Tomi i Tokyo (The cheerful heart) (Svensk läraretidning, 1962)Margaretha Shemin: De små ryttarna (The little riders) (Svensk läraretidning, 1965)Elaine L. Konigsburg: Jennifer och jag (Jennifer, Hecate, Macbeth, William McKinley, and me, Elizabeth) (Svensk läraretidning, 1968)Källa: Wikipedia

I detta samtal träffar jag Carita Krantz igen. Jag blev väldigt lyft av vårt förra samtal (avsnitt 209), och när vi möttes igen fanns samma energi mellan oss. Vi skrattade mycket under inspelningen. Samtalet handlade om Ambres, drömmar, personliga erfarenheter och vardagsögonblick som ibland känns som mirakel. Det blev också djupt på ett sätt som kändes väldigt naturligt och självklart. För mig blev det ännu en gång en påminnelse om hur levande ett möte kan vara när man vågar vara sig själv fullt ut – precis där man är. Gå gärna in på Caritas vackra hemsida: https://www.carita.me

Staffan Westerberg förknippas fortfarande av många främst med barnprogram om Storpotäten. Nu är han, 93 år gammal, aktuell med ett avsked med bulleribång. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I sommar sätter Norrlandsteatern upp ”Kabaré solstugan - ett avsked med bulleribång” – en föreställning där Staffan Westerbergs texter flätats samman till en helhet, och ett slags adjö.

Var finns kvinnan ägg? Hjälper bruna bönor potensen? Frågan om livets uppkomst har lett till många spännande teorier, konstaterar Fredrik Sjöberg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-09-05.Biologen och rabulisten Bengt Lidforss berättade en gång om ett samtal med Strindberg, om befruktningens mysterier. Det var i Berlin på 1890-talet, på den tiden de och andra av deras kaliber söp skallen av sig på stamkrogen Zum schwarzen Ferkel, den svarta grisen. I essän ”Strindberg som naturforskare” skriver sålunda Lidforss:”Han lutade sig fram över bordet och sänkte rösten till en hemlighetsfull viskning:Ja – och kvinnan! Tänk, när vi börja avslöja henne på allvar! Hur tror du att det är beställt med hennes ägg? Har du sett ett kvinnoägg? Nej! Jag? Nej! Men Buffon, som var en jävla man, har funnit befruktade kvinnoägg i hannarnas sädesledare! Har du mod att tänka ut tanken? Det är mannen som lägger äggen och kvinnan är fågelboet! Hon kan ersättas, undanskaffas! Det gäller blott att hålla en konstant temperatur av 37 grader och bereda ett lämpligt näringsfluidum. Och så är mannen emanciperad! Fullständigt!”Ja, Strindberg hade en enastående förmåga att vara efter sin tid. I slutet av 1800-talet var mysteriet redan löst. Man visste hur befruktningen fungerade, låt vara att själva genetiken ännu var okänd. Men det hade tagit förvånansvärt lång tid. Bara några decennier tidigare hade Strindbergs teorier kunnat passera som tänkvärda. I århundraden hade forskarna famlat i blindo.Hur blir egentligen barn till? Varifrån kommer de? Ingen visste. Jo, alla visste såklart var de brukade dyka upp, och att sex mellan en man och en kvinna på ett eller annat sätt hade med saken att göra. Men sen var det stopp. Förresten var man inte alltid helt säker på att det räckte med en man; bland ursprungsfolken i Sydamerika fanns de som ansåg att en havande kvinna gjorde bäst i att ligga med så många män hon bara orkade, ända fram till nedkomsten, helst män med olika begåvning – en bra jägare, en bra historieberättare, en bra älskare och så vidare. Tanken var att barnet byggdes på undan för undan, ungefär som en snöboll.I den gamla världen var man inte mycket klokare; författaren Edward Dolnick berättar i boken ”The Seeds of life” historien om hur en kvinna i Grenoble, på 1600-talet, födde ett gossebarn vilket var trevligt men ändå lite dumt eftersom hennes man vid det laget hade varit utomlands i fyra år. Otrohet bestraffade hårt, och här fanns dessutom pengar med i spelet; den bortreste mannen var mycket förmögen. Saken hamnade i domstol. Och kvinnan vann målet – pojken fick ärva pengarna – tack vare en färgstark historia om att hon hade legat med sin make i en dröm som var så verklighetstrogen att hon blev med barn.På den tiden var det heller inte ovanligt att en kvinna som hade råkat bli gravid på bygden, ägnade sig åt att stirra på ett porträtt föreställande sin äkta man, dagar i sträck, för det kunde vem som helst räkna ut, att det var så det gick till när ett barn kom att likna sin far. Alla visste ju att modern till ett harmynt barn hade sett en hare. Och redan Aristoteles var för sin del säker på att en man i gott skick, med torrt krut i torpeden, eller vad det nu hette på hans tid, välsignade sin hustru med söner, medan män som i något avseende var undermåliga eller tillfälligt försvagade fick hålla till godo med döttrar. Hur skulle det annars gå till?Studier av könsorganen hjälpte inte heller. Den medicinska vetenskapens fader, Hippokrates, begrep visserligen att mannens testiklar antagligen hörde till pjäsen, men skapade ingen större klarhet med sin teori om att säd från höger testikel gav upphov till söner, medan döttrarnas ursprung var den vänstra.Sådär höll de på, långt in i modern tid. När den vetenskapliga revolutionens hjältar, Copernicus, Newton och de andra, lyckas klarlägga fysikens lagar, står kunskapen om vår egen fortplantning och stampar på samma fläck. Det enda man var helt överens om var att Gud hade hittat på alltihop. Resten var öppet för spekulation. Så sent som på 1670-talet fanns exempelvis de som på fullt allvar trodde att mannens organ vid själva erektionen fylldes av luft, ungefär som en flärpa, en sån där papperstuta som förekommer på barnkalas, och att väderdrivande födoämnen som bruna bönor därför kunde rekommenderas i samband med sex.Och när man vid samma tid upptäckte att sädesvätskan var full av pyttesmå sprattlande spermier, enades vetenskapsmännen om att detta var fråga om helt ointressanta parasiter. Med hjälp det nyligen uppfunna mikroskopet hade man fått syn på mängder av maskar och annan ohyra, så slutsatsen låg nära till hands. Att spermierna skulle ha med befruktningen att göra, det trodde man inte. Möjligen indirekt, genom att vispa den värdefulla vätskan med sina svansar, så att den inte koagulerade.Tidigt formerade sig forskarna i två rivaliserande läger. Dels de som trodde att kvinnan bidrog mest när ett barn blev till, dels de som likt senare Strindberg tänkte sig henne mera som en blomkruka där mannen sådde ett frö som i princip innehöll en komplett människa, låt vara i mikroformat. Grälet pågick ända in på 1800-talet, och alla var i någon mening styrda av den store glädjedödaren Augustinus; hans tröttsamma tankar om att allt som har med lust att göra är syndigt.Edward Dolnick berättar hela denna historia, från urtiden fram till de cellbiologiska genombrotten vid mitten av 1800-talet, när allt slutligen föll på plats, och man kan läsa boken som ett stycke underhållande vetenskapshistoria, men under ytan finns också annat. Reflektioner som pekar mera framåt.Att det tog så lång tid berodde inte i första hand på att man saknade mikroskop och andra tekniska förutsättningar; anledningen var mera själva tänkandet. Man kan inte utforska det man inte kan föreställa sig, och i det här fallet kunde ingen tänka sig en värld utan Gud. Den saken var inget problem för Newton; han kunde revolutionera fysiken utan att ge upp sin tro på en gudomlig plan, och likadant var det som bekant med Linné. De ordnade och räknade, utan att bekymra sig om var allt kom ifrån. Det visste de ju redan.Den inställningen visade sig vara ohållbar i frågan om sex och fortplantning. Legenden om Gud blockerade bara. Det är först med Darwins ”Om arternas uppkomst” – 1859 – som tänkandet blir tillräckligt fritt, och när sedan den digitala och genetiska informationsöverföringen långt senare blev intellektuellt allmängods, försvann de sista hindren för en sann bild av barnens tillblivelse.Men kanske är vi tillbaka på ruta ett. Det finns ett vetenskapligt problem i dag som på många sätt liknar den gamla frågan om befruktningen, ett mysterium som väldigt många forskare sysslar med och skriver lärda böcker om – frågan om vårt medvetande.Hur blir egentligen tankar till? Var kommer de ifrån? Ingen vet. Eller jo, alla vet förstås i vilken kroppsdel de dyker upp, och att evolutionen på ett eller annat sätt har med saken att göra. Men sen är det stopp.Om något blockerar förståelsen, och i så fall vad, vet ingen. Men teorierna är många och fantasifulla. Det finns till och med de som tror att våra idéer är en sorts immateriella parasiter, och vi bara värddjur. Fast det där tror jag inte på. Men ändå, också misslyckade hypoteser kan vara tänkvärda, och vad som är användbart vet man inte förrän efteråt. Vilket påminner mig om att jag är lite hungrig. Jag tror det får bli bruna bönor i dag.Fredrik Sjöberg, författare och biolog LitteraturEdward Dolnick: The Seeds of life – From Aristotle to da Vinci, From Sharks' Teeth to Frogs' Pants, the Long Strange Quest to Discover Where Babies Come From. Basic books, 2017.

I helgen var jag iväg på en helt fantastisk resa till Franska Rivieran. Jag "glömde" visst bort att berätta det för Jossan i förväg, så hon hann bli lite halvt förbannad på mig när hon plötsligt såg mina uppdateringar på Instagram! Vi hann med både båtmys, sus och dus på Club 55 och så den stora höjdpunkten: Monaco Grand Prix! Tack vare kontakters kontakter inom racingvärlden fick vi helt magiska biljetter på en balkong med utsikt över halva banan. Ljudet var helt öronbedövande så jag fick köra dubbelt skydd med både öronproppar och kåpor. Victoria Silvstedt klev på samma flyg på hemresan. Hon är 50 år men ser helt fantastisk ut, som en graciös älva! Hon har verkligen lyckats behålla sin disciplin och look i 30 år i en annars ganska tuff bransch. Att hålla disciplinen under så många år är något jag kan relatera till efter mina 35 år inom fitness. En vän på resan frågade mig faktiskt rakt ut om jag fått någon "arbetsskada" eller ätstörning efter alla mina år som atlet. Och visst har man sina små knäppa vanor!  Jag äter till exempel fortfarande alltid min frukost med en liten tesked bara för att maten ska räcka längre. Jag minns när jag gick på mina strikta dieter och mina scheman bara tillät 30 gram okokt ris. För att överleva blev jag drottningen av volymmat – jag kokade riset i massor av vatten till en tjock gröt, blandade i kvarg, sötningsdroppar och ett rivet äpple för att lura ögat att det var en jättetallrik med Risifrutti. Jossan skrattar och säger att min andra stora arbetsskada är som fitnessdomare – jag kan tydligen inte ens krama en ny människa utan att automatiskt klämma dem på ryggen och göra en formcheck! Avslutningsvis besvarar vi lyssnarfrågor om alkoholens påverkan på form och muskelbygge, träning när man är bakfull, svullen mage vid magträning, rätt längd, frekvens och effekt av powerwalk, samt om mediciner som verkar aptitdämpande och hur man då får i sig tillräckligt med energi. Om podden Fitnessprofilerna Carina Isaksson och Josefin Pettersson samtalar om allt som hör begreppet "fitness" till. Oftast om träning, om kost, om tävling såklart, men även om livet utanför fitnessbubblan. Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på den plattform du lyssnar på. Då blir podden mer synlig för andra plus att vi värdar blir glada.

Hur packar man för ett landslag som ska delta i VM i fotboll? Vad tar man med sig och vad får man absolut inte glömma. Roger Jacobsson var materialare åt herrlandslaget och reste med laget i över 20 år innan han lämnade förbundet. Jag poddintervjuade Jacobsson inför VM 2018 och då talade han om hur man laddar inför ett VM, om hur de tog hand om 4.5 ton material som kom till Ryssland, om hur han jobbade under en matchdag, om vad han absolut inte fick glömma och om att Janne Andersson inte var den första svenska förbundskaptenen som städade i omklädningsrummet.Jacobsson berättade även om hur han visste var spelarna ville sitta i omklädningsrummet, om hur han kontrollerade dem innan de gick ut till match, om vilken spelare som var sist ut, om vem som snackade i pausen och om hur stämningen var vid vinst respektive förlust men även om alla stjärnor som passerade under hans tid i landslaget och om att han inte alltid upplevde att de största spelarna beskrevs på ett korrekt vis. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sofia B Olsson, framgångsrik kock som funderat på att starta nåt eget. Det blev ett café i en båt som legat på botten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. 2024 fick Sofia ett meddelande från en bekant: ”Hej, jag sitter på ångbåtsbryggan på ett möte. Här finns en ångbåt från 1800-talet som precis har sjunkit. Ägaren är beredd att sälja den för en krona till rätt person, annars kommer den att huggas upp och förstöras. Är du intresserad?”– Absolut inte!Men fyra timmar senare ändrade hon sig.Sofia B Olsson är känd från restaurang Vrå på Posthotellet i Göteborg. Där Sofia varit med sedan Frida Ronge drog igång restaurangen. Sofia tog över driften när Frida drog vidare, och nu har hon varit där i 14 år.– Som de flesta kockar har jag längtat efter att öppna nåt helt eget nångång, säger Sofia.Helt eget, utan stora banklån eller finansiärer.Det blev ett café på en ångbåt som legat på botten.En ångbåt från 1882. 18 meter lång. Byggdes som bogserbåt och har under åren varit både fraktfartyg, passagerarfärja och fiskebåt, innan den på 1980-talet blev ett café vid ångbåtspiren nära Älvsborgsbron i Göteborg.Med några hundratusen i sparpengar började Sofia renovera båten.Sommaren 2025 öppnades den som café igen. Pengarna som drogs in har sen gått till fortsatt renovering av båten.– Det finns inget stopp. Jag kommer aldrig bli klar, det är bara en fråga om prioritering.Och samtidigt finns drömmar och planer om vad verksamheten kan utvecklas till.Sofias våffelrecept är hemligt, men här är en länk till ett gammalt våffelrecept på sajten matkult, för den som är nyfiken: https://www.matkult.se/kokboken/brod/2018-04-06-karnmjolksvafflor-fran-alno.html

Sveriges geggigaste, sexigaste och härligaste podcast dundrar vanlig ordning på med sex en masse. Denna vecka med novellerna: ”Otrohet” som faktiskt är det hemskaste vi bjudit på i poddens historia, iallafall enligt oss. Tur då att vi följer upp den med novellen med namn: ”Jag och gurkan”. Bara att dyka rätt in!Vill du stötta podden och ta del av exklusivt material? Gå in på:https://www.patreon.com/sexnovellerdeluxePuss, kram och lite smek / Jonas & Natalie! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den här veckan möter vi Joanna Kölsch, präst i Askims församling i Göteborg. Idag om att få vägledning inifrån. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:En dag var min bil på verkstaden och jag fick en hyrbil. På morgonen när jag körde på vägbanan på väg mot Askims kyrka, väg 158, skulle jag svänga in mot kyrkan och då tog bilen över och styrde åt motsatt håll. Någon säkerhetsinställning hade slagit till och den tyckte av någon anledning att det inte passade att svänga just då. Är det du eller jag som kör? sa jag för mig själv till bilen. Jag letade efter inställningen för att stänga av detta.Så tror jag att Gud jobbar med oss, det finns en medfödd inställning i dig redan från då är barn. När vi är på väg att handla på ett visst vis, viskar Gud i vårt inre att vi borde ta av lite mer åt ett annat håll. Men jag tror att vi ganska snabbt hittar funktionen för att tysta denna inställning och köra vidare. När vi kanske behöver vila, när vi behöver tänka efter, när vi behöver gråta, när vi behöver bli arga, när vi behöver skratta... vi lär oss i inträdet i vuxenvärlden att tysta denna meddelandefunktion.Text:Joh. 14: 26-28, Psalm 275Musik:Reiseslått av och med Gjermund LarsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Hur lever man ett autentiskt liv? Sociologen Emma Engdahl om egenintresset som moralisk princip. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd: 2017-11-22.Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vad kan ett bättre liv innebära? Vad bör jag önska och begära? Dessa frågor är nödvändiga att besvara för att vara autentisk, det vill säga sann mot sig själv och sina värderingar. Enligt filosofen Charles Taylor, har vi alla ett unikt sätt att vara människa på. Det är så vi ska leva; inte som en blek kopia av någon annan. Annars går vi miste om innebörden av att vara människa för just oss själva; meningen med vårt liv. Ytterst handlar det om vår förmåga att påverka vår egen, andras och samhällets utveckling från vår personliga förståelsehorisont och sociala position.Mitt svar på vem jag är överensstämmer på ett kusligt sätt med sociologen Luc Boltanski och ekonomen Eve Chiapellos beskrivning av den ”den stora människan” i deras bok ”Den nya kapitalistiska andan”. Jag är aktiv, kreativ och oberoende. Jag är med andra ord en person med egenskaper som är önskvärda i dagens kapitalistiska samhälle, eftersom de går att tjäna pengar på. Som ett barn av min tid har jag också utvecklat vad sociologen Zygmunt Bauman kallar en konsumtionsestetik. Jag har hellre tretton par högklackade skor än 100 000 kronor på banken. Man skulle också kunna säga att jag har övergett värden som förnuft, arbete och framsteg, till fördel för fantasi, skapande och närvaro, vilket sociologen Michel Maffesoli menar är tidstypiskt. När jag läser den skotske upplysningsfilosofen Adam Smiths bok ”Nationernas välstånd”, som fortfarande går att betrakta som det kapitalistiska samhällets bibel, får jag emellertid klart för mig att jag är förhindrad från att förverkliga mig själv. Jag handlar inte egennyttigt på marknaden, det vill säga på ett sätt som ökar min egen och samhällets rikedom. Smith talar i detta sammanhang om något så märkligt som egenintresset som moralisk princip. Denna idé lär vara anledningen till att Margret Thatcher ständigt bar med sig ”Nationernas välstånd” i sin handväska. För Smith var egenintresse inte detsamma som egoism. Han ansåg inte heller att det var det enda motivet bakom människans handlingar. I motsats till vad många tycks tro stod Smith på de utsatta och fattigas sida när han förespråkade en fri ekonomisk marknad, styrd av ensklida individers egenintresse som likt en osynlig hand skulle skapa samhällelig balans. Bland annat noterade han att en euroepisk bonde hade det betydligt bättre ställt än en afrikansk prins, vilket förklarades med hänvisning till den förändrade politiska ekonomin snarare än ett slags immanent europeisk överlägsenhet. Smith menade alltså inte att det ligger i människans natur att handla egennyttigt. Tvärtom motiveras vi spontant av subjektiva intressen och inte av objektiva intressen som privat rikedom och nationellt välstånd. Egentligen är det bara entreprenören som på ett subjektivt plan motiveras till att lägga pengar på hög eller rättare sagt investera dem i företag. Min skofetischism hade alltså fått ge fått ge vika för mina pengars förökning om jag varit mer av en entreprenör och mindre av en estetiskt lagd statligt anställd. Även jag förstår emellertid det problematiska med den ommedelbara lusttillfredställelsen som iögonfallande konsumtion leder till. Jag menar att Smiths tankar om egenintresset som moralisk princip bör ligga till grund för en ny förståelse av demokrati. I praktiken skulle egenintresset kunna lösa de problem vi idag har med att realisera ett samhälle där alla inte enbart är lika inför lagen, utan också har lika goda förmågor att utveckla och förverkliga sig själva. Jag hittar stöd för min tanke i Smiths bok En teori om moraliska känslor som gavs ut 1759, det vill säga sjutton år före utgivningen av Nationernas välstånd. Hans banbrytande idé är att intresset för det egna inte är en individuell, utan en social process. Det är detta som förklarar att egenintresset är ett moraliskt fenomen som med nödvändighet inkluderar andra och samhället. Människan har ingen aning om hon är vacker, god eller rättfärdig i ensamhet. Det finns ingen spegel som talar om vem hon är eller vem hon borde vara. Placeras hon däremot i samhället förses hon genast med den spegel som behövs; andra människors bemötande och uppfatting om henne. De är alltså våra medmänniskor som ursprungligen formar vår självbild. Egentligen uppstår vårt intresse för våra egenheter först när vi inser att andra påverkar oss, precis som vi påverkar dem. Till en början kan detta intresse vara så intensivt att vi fastnar i oss själva eller i föreställningen om hur andra uppfattar oss, med påföljande känslor av stolthet eller skam. Risken är stor att vi förvandlas till slavar under andra människors önskningar och begär. Det är en farlig väg att vandra, inte minst för den moraliska utvecklingen. Ur ett moraliskt perspektiv finns det knappast något beundransvärt i att hoppa för att någon applåderar om man gör det. Moral handlar istället om att sätta sig över människans nyckfulla impulser. Man måste lära sig konsten att bedöma de egna handlingarna utifrån en opartisk åskådares ståndpunkt, det vill säga att dra slutsatser om sig själv och vem man vill vara från en abstrakt samhällelig position eller rättare sagt från ett slags helhetsperspektiv på en själv som människa. Det är också detta som krävs för att handla egennyttigt. Från detta perspektiv är det kapitalistiska samhället behäftat med vissa problem, vilket Smith var väl medveten om trots att han menade att det inte fanns något bättre alternativ för att realisera ett demokratiskt samhälle. Till exempel menade han att den ökande arbetsdelningen som är nödvändig för social och ekonomisk utveckling resulterat i att större delen av vår tid ägnas åt att förfina en försvinnande liten del av våra mänskliga förmågor. Vi mister därmed en möjlighet att se vår fulla potential som människor. Såväl den personliga försåelsehorisonten som medvetenheten om den egna sociala positionen krymper. I ett kapitalistiskt organiserat samhälle måste därför staten träda in som garant för allmänhetens bildning. Endast så kan glappet mellan den enskilda individen som en människa med själ och den enskilda individen som en specialist utan ande överbryggas, menar Smith. Men vi har ett problem till: Idag har arbetsetiken förvandlats till konsumtionsestetik. Vi speglar inte längre varandra i relation till vår profession, utan i relation till våra konsumtionsvanor. En del av oss riskerar att reduceras till de val av varor vi gör på marknaden och det är främst i denna egenskap som samhället engagerar oss. Vi är vad köper. Eller rättare sagt; valet av varor på en aldrig sinande marknad är den enda friheten vi utövar. Vad skulle hända om vi istället vänder oss mot oss själva med hjälp av andra för att skapa en genensam förståelse för vad som är rätt, riktigt och gott? Det är detta Smith föreslår att vi bör göra genom att motiveras av ett intresse för det egna som är förståleseorienterat, snarare än rent ekonomiskt eller instrumentellt. I Smiths mening innebär egenintresset att låta de moraliska känslorna som uppstår i mötet med andra styra våra handlingar på marknaden. Det är så vi kan skapa en bättre och mer demokratisk värld, utan att överge kapitalismen.Emma Engdahl, sociolog Litteratur:Bauman, Zygmunt (2012) Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen. Göteborg: DaidalosBoltanski, L., Chiapello E ( 2005) The New Spirit of Capitalism, London-New York, VersoMaffesoli, M (1996) The Time of the Tribes:The Decline of Individualism in Mass Society. London: SageSmith, Adam (17 59/2010))The Theory of Moral Sentiments Penguin ClassicsSmith, Adam (1776/1976) An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations. Chicago: Chicago University PressTaylor, C. (1991) The Ethics of Authenticity. Cambridge: Harvard University PressMer info om Adam Smith finns t ex på Ne.se:

Somna, vad glad jag är att du är här, och vad glad jag är att jag är här. Att jag hoppade på Somna med Henrik-tåget för åtta år sedan, trots att folk ifrågasatte. Jag tror att jag är en sådan som hoppar på saker när de presenteras för mig. Kärlek, jobb, kontorslösningar och samarbeten. Något i dem har en liten del som är lockande, och sen hoppar jag. I det stora hela tror jag att det är bra.I det här avsnittet kör jag "Dong, Dagens Boktips", en lek jag och min vän hittade på baserat på barnprogrammet med samma namn. Det är en improvisationslek där man säger den första boktiteln man kommer på, följt av ett påhittat författarnamn. Man får inte förbereda sig, utan bara säger det första man kommer på. Det blir bäst om man inte försöker allt för mycket.Jag berättar också om när jag gick scenskolan och vi jobbade med clownmetoden. Uppgiften var att skapa en clown utan att bestämma någonting innan man gick ut på scenen. Jag förberedde mig. Det blev en flopp. Nästa dag förberedde jag mig inte alls, och det gick bra. Det är lite som med den här podden. När jag kastar mig ut och inte bestämmer allt för mycket innan, så blir det bäst.Så jag är glad att jag hoppade på Somna med Henrik. Att jag lyssnade på den där känslan. Även om magkänslan inte alltid har rätt. Ibland blir det fel, om det nu finns något som är fel. Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

25-åriga Stina hittas död, i hennes telefon finns mängder av meddelanden från pojkvännen. Två år senare ska han dömas för att ha uppmanat henne till självmord. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Jag pushade på att hon skulle lämna och till slut blev hon less på att höra det, så då slutade hon dela med sig istället, det berättar Stinas syster Petra. Hon beskriver den destruktiva relationen mellan sin syster Stina, som vi kallar henne, och Stinas pojkvän. Först berättar Stina om bråken men när systern tycker att hon ska bryta upp sluter hon sig. I maj 2024 tar Stina sitt liv. Familjen ställer sig frågande till varför, Stina mådde dåligt i tonåren men nu var allt bra sedan ganska lång tid. När familjen går igenom hennes telefon hittas tusentals meddelanden mellan henne och pojkvännen. De vittnar om ständiga bråk och misstro – och så någonting mer: uppmaningar från honom att hon ska ta sitt liv. Det här blir starten på en rättsprocess där pojkvännen till slut – i mars i år – döms, mot sitt nekande, för uppmaning till självmord. I det här avsnittet hör du Stinas familj och också Tova Bennet, forskare i straffrätt vid Lunds universitet. Hon berättar om de uppmärksammade rättsfall som ledde fram till den här lagen och också hur den ska tolkas. – Att uppmana människor att ta sitt liv är ett skadligt och riskfyllt beteende i sig, oavsett om det faktiskt leder till någonting eller inte, säger Tova Bennet. Mår du dåligt eller har du någon i din närhet som gör det: hjälp finns att få: Självmordslinjen har öppet dygnet runt, varje dag: 90101 https://suicidezero.se/Vid akut fara ring 112. Programledare: Petra Berggren och Linus LindahlLjud: Fredrik NilssonProducent: Jenny HellströmKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Karros sista morgon i studion blir en känslokarusell från första stund – med dansband, “Jag vill dansa med en dansk” och en rejäl dos av både skratt och tårar. Lyssnarna ringer in och delar sina bästa Karro-minnen, och det märks hur mycket hon betytt i era morgnar. Vi bjuder på glada nyheter från Vaxholm där kulturskolan låter seniorer ta ton, Google-trendspaning, 10 000-kronorsmixen och “Snabbare” där Karro får vinna en sista gång. Dessutom: Camilla Läckberg i studion (Mästerkock-VIP!), hennes “långa finger” till juni, ett dilemma om salongens toalett – och VM-snack med Micke Einhorn.

Ännu en termin till ända, ännu ett år av snurrande, klurande och tänkande.  För vad är ens att tänka? Och ska vi tänka? Är förskolan som vi tänker den ska vara eller tänker vi vad förskolan är? Vi försöker reda ut vad det innebär att tänka, vad som skiljer tanken från reflektion och vad vi egentligen ska göra i förskolan.  Det finns många spännande spår att följa och vi ser fram emot en höst full av nya insikter och kanske med fokus på det lilla ordet JAG och vad självreflektion kan vara.  Tveka inte att kontakta oss för föreläsningar, APT-material eller andra samarbeten! Följ oss på sociala medier @forskolepodden www.forskolepodden.se

I veckans avsnitt gästas jag av regissören och manusförfattaren Therese Lundberg, skaparen bakom de hyllade dramaserierna Gaslight och Tystnaden.Vi pratar om män, prestation, skam, identitet och tystnadskultur och om varför så många av de viktigaste samtalen aldrig blir av. Vad händer när vi bygger vårt värde på prestation? Varför är det så svårt att visa sårbarhet?Vi kommer också in på Thereses drivkraft och syn på berättande. Det som slog mig under samtalet var hur tydligt hon drivs av något större än framgång, bekräftelse eller uppmärksamhet, en vilja att utforska människan och berätta historier som skapar eftertanke och samtal.För mig blev det här ett oerhört berikande möte. Jag lämnade samtalet med en känsla av att vara både påfylld, friare och inspirerad och jag hoppas att du som lyssnar kommer att känna samma sak.Tack ThereseFölj gärna Therese på Instagram: @thereselundberg_Om du är intresserad av coaching kan du boka en kostnadsfri första session med mig på carolinenorbelie.com för att se om jag är rätt coach för dig. 2 platser kvar i maj. Vill du lyssna på min andra podd som jag har med Daniel Bäckström. En podd där vi utforskar det andliga och spirituella. Vad mer: https://poddtoppen.se/podcast/1874025825/vad-merFölj mig gärna på Instagram: @carolinenorbeliecoachingOm du letar efter en duktig klippare rekommenderar jag varmt Daniel. Du kan kontakta honom på daniel@lejon.se.Kom ihåg att prenumerera på Prestationspodden för att hålla dig uppdaterad om kommande avsnitt! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

IKEA uses an AI chatbot to automate nearly half of its customer service inquiries - you'd expect that to mean layoffs… not promotions.They've retrained 8,500 workers into higher‑value roles instead of cutting headcount. Could this become the new blueprint in a society scared for our livelihoods?Jag, Jen, Jason and Matt dive into this on Disconnected this week, where we also tackle Meta's accountability issues (and the monumental cost of avoiding it), plus the widespread community pushback on data centres.This episode of Disconnected covers:Human‑First AI vs Headcount CutsLeadership Choices as the Real AI VariableAccountability, Social Media, and Youth Mental HealthThe Physical Backlash to an Invisible TechnologyTrust as AI's Next BottleneckJag Sharma: https://www.linkedin.com/in/jagsharmahttps://www.instagram.com/jagsharma/Jen Campbell:https://www.linkedin.com/in/jennifer-m-campbell/Jason Kapadia:https://www.linkedin.com/in/jasonkapadia/https://www.instagram.com/jasonkapadia/Felina Tan:https://www.linkedin.com/in/felinagabrielletan/Matt Webster:https://www.linkedin.com/in/mattwwebster/

“Jag minns inte att vi hade mycket pengar. Men jag minns att det fanns ett lugn och en trygghet.” När Nooshi Dadgostar blickar tillbaka på sin barndom är det inte ekonomin hon minns starkast. Det är känslan av ett samhället som fungerade. Att skolan fanns där. Att vuxna hade tid. Att det gick att känna framtidstro även när pengarna inte var många. I det här avsnittet av Pengapeppen pratar Moa Tyborn och Nooshi Dadgostar, partiledare för Vänsterpartiet, om vad som händer när den tryggheten börjar försvinna. Om stressen när marginalerna krymper. Om känslan av att springa fortare än någonsin men ändå inte komma ikapp ekonomiskt. Om barnfamiljer som vänder på varje krona, unga som tvivlar på att de någonsin ska kunna köpa ett hem och människor som jobbar heltid men ändå inte känner sig ekonomiskt trygga. Vi pratar om löner, hyror, matpriser och välfärd. Men också om något större, om vad som händer när allt fler känner oro inför nästa räkning, nästa hyreshöjning eller nästa oväntade utgift? Det här är ett samtal om människovärde, trygghet och varför ekonomin aldrig bara handlar om pengar. För bakom varje siffra finns en människa, en familj och en vardag som ska fungera. Ett varmt, personligt och engagerat samtal om ekonomi och hur vi bygger ett samhälle där fler kan känna samma lugn som Nooshi minns från sin egen uppväxt. Höjdpunkter: 02:00 “En tävlingsinriktad Göteborgare med bra humor” Nooshi om vem hon är bakom partiledarrollen. 05:00 “Vi hade väldigt lite pengar, men ett enormt lugn och en trygghet” Om uppväxten, föräldrarnas resa till Sverige och varför trygghet betyder så mycket. 08:20  “Vi måste ändra det innan det är för sent” Nooshi om skolan, privatiseringarna och varför hon vill se en annan utveckling. 12:52  Varifrån kommer drivkraften? Om viljan att förändra samhället och varför Nooshi fortfarande tror att Sverige kan bli bättre. 16:35  “Det har aldrig varit så dyrt att vara svensk” Om varför Nooshi menar att valets viktigaste fråga är människors vardagsekonomi. 17:23  “Nu kostar det över 10 000 kronor mer i månaden att vara en vanlig barnfamilj” Ett starkt resonemang om varför många känner att pengarna inte räcker. 19:44  Bankernas vinster och bolåneräntorna Varför Nooshi vill använda SBAB för att pressa räntorna. 21:15  “Var nionde barn lever i fattigdom” Om barnfattigdom, utsatthet och varför hon ser utvecklingen som ett misslyckande. 22:46  “Kvinnodominerade yrken är felavlönade” Om lönegapet mellan kvinnor och män och Nooshis förslag för att minska det. 25:26  Kvinnofällorna som kostar miljoner Om deltidsarbete, familjebildning och varför kvinnors ekonomi halkar efter. 27:52  “Vi jobbar längst men ligger sämst till i Norden” Om pensioner, arbetsliv och varför hon ifrågasätter höjd pensionsålder. 29:02  Ska fler spara – eller få mer pengar kvar att leva på? Ett intressant resonemang om sparande, konsumtion och ekonomiska klyftor. 32:20  “Det måste gå att leva på sin lön” Kanske avsnittets starkaste budskap om arbete, trygghet och vardagsekonomi. 36:33  “Välfärden gör att människor vågar” Om sambandet mellan trygghet, företagande, utbildning och framtidstro. 41:25  Därför ska du rösta på Vänsterpartiet på 30 sekunder Nooshis sammanfattning av sin politik och sina viktigaste vallöften.

Elisabeth Ellidotter är högt uppsatt S-tjänsteman. Samtidigt håller hon i seanser. Snart uppstår en frontalkrock mellan andarna och politiken. Elisabeth är beredd att satsa allt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Reporter & ljuddesign: Jonatan Loxdal.Producent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV DOKUMENTÄREN:– Jag såg liksom döda människor. Andar som stod bredvid. Tänk att man kan vara så, jag säger ond. Elisabeth är tjänsteman hos Socialdemokraterna. Men vid sidan av det håller hon i seanser – där hon säger sig få kontakt med de döda. Nu uppstår en frontalkrock mellan andarna och politiken, där Elisabeth är beredd att satsa allt. – Jag skulle aldrig utge mig för att vara någonting som jag inte är. De vill ju att du ska göra något. Och det var då jag bestämde mig. Du lyssnar på Verkligheten med mig Jonatan Loxdal och det här är Elisabeths berättelse. –––Jag minns när nyheten först kom om Elisabeth Ellidotter. Den som slog ned som en bomb i det andliga Sverige. Det handlade om en politisk tjänsteman som pratar med andar. Nyhetsrubrikerna talade om en sällan skådad rättsprocess. ”S-tjänsteman fick inte vara spiritualist – stämde partiet” (Aftonbladet)”Elisabeth stämmer S – pekades ut som 'medial risk''' (Expressen)“Får man vara precis vad som helst utom andlig? Det vi ser är en modern häxprocess” (Aftonbladet Debatt)Bakom de där orden anade jag en större berättelse. en arbetsplatsthriller, en konflikt mellan byråkratin och hjärtan som är hungriga på något större. Vad händer när gråsossesverige krockar med spiritualism? Och varför är en andetalare beredd att stämma sin arbetsgivare? Är hon en bluff – eller en kämpe för religionsfriheten? För att få svar på mina frågor har jag tagit mig till stormens öga – Elisabeth Ellidotters kontor där hon jobbar som medium, i hälsans hus på Södermalm i Stockolm. Först hittar jag inte Elisabeth. En kvinna jag möter i korridoren försöker hjälpa mig rätt. Och till slut ser vi varandra i ögonen, jag och Elisabeth. Elisabeth visar sitt kontor, där högar av böcker om tarotkort tronar intill religiösa motiv. Jag vill att Elisabeth ska läsa av mig. Hon blundar en stund och tittar mig sen i ögonen. Det hon säger stämmer, men skulle nog lika gärna kunna handla om henne. – Jag känner att du har stort behov av Att få vara i lugn och ro. Du tycker inte om att folk ska tala om för dig hur du ska göra. Det är viktigt för dig att du får säga din mening. Att du inte blir avbruten. Det är viktigt för dig att. Göra det som känns värdefullt. För när det inte finns, när det inte är värdefullt så känns det som att. Då känns det som en tomhet. Du vill göra saker som är på riktigt.Elisabeth ser ut som vilken medelålders kvinna som helst. Men hon bär på ett mysterium. Hon påstår att hon varit medial så länge hon kan minnas. Hon säger sig få kontakt med andar – och kan se de döda. Något som senare totalt kommer att krocka med hennes andra kall. – Jag upptäckte att jag kan se döda människor. Några exempel från Elisabeths liv. När Elisabeth är liten, ska familjen hyra ett hus i finska Vasa på semestern. Inför resan får Elisabeth en vision av en död kvinna i huset, säger hon.– Jag såg henne ligga i en säng och jag såg hennes ansikte och vad hon hade på sig. Och så väldigt detaljerat.När familjen kommer fram får hon veta att husets ägare mycket riktigt har dött – i huset. – Så mycket sådana där varsel fick jag som liten. Och det var ju kanske inte alla gånger så roligt och inte någonting som jag kunde direkt prata med någon om. Så det var. Både fascinerande och obehagligt. För jag var ju ett barn. Elisabeth har fler berättelser. Som tonåring får hon på känn att hennes farbror är döende – hon ser begravningen. sen får hon veta att han har cancer. Men hon möter också döda öga mot öga, säger hon. Som i ett semesterhus familjen hyr, där anden från en död man stör Elisabeth och hennes syskon på natten. Han spelar piano och går runt med ett träben på vinden.– Så då gick jag upp och nu räcker det. Vi försöker sova.Såg du honom gå runt där med sitt träben? – Ja, jag ser så att jag såg honom. Ja, jag skulle bli jätterädd om jag såg döda personer gå omkring. – Ja, jag hade väl inte förstånd nog att bli det då. Jag var inte så gammal.Många som hör det här skulle nog inte tro på det du säger, de tror inte på att man får budskap från andar. Vad säger du till dem? – Jag kan förstå att det kan verka väldigt konstigt, men jag är helt övertygad, jag har haft med mig det hela livet. Det finns fler andligt sökande i Elisabeths släkt. Hon minns att hennes farmor hade en egen kristallkula. Men Elisabeths föräldrar är med i Jehovas Vittnen, en rörelse som inte accepterar andar från något annat håll än Gud. Elisabeth gör bäst i att hålla tyst om vad hon ser när hon befinner sig i kyrkolokalen, Rikets sal. – Då trodde man att den som då gick upp och pratade, den som kallades för äldste, att den gick upp och pratade trodde jag att det var Gud. Och då var det ju så att om man då ägnade sig åt någonting som inte var rumsrent, det sa de ju inte så. Men man förstod att det inte var. Man pratade inte om det, skulle vara tyst.Det är tufft att ha för barn. – Det är tufft att höra för ett barn. Och det får sina konsekvenser att man blir. Att man får bära någonting. En gåva som man har som man inte kunde prata om. Men Elisabeths upplevelse av att tala med andar, kommer inte att försvinna. Tvärtom – den blir starkare. Som vuxen, utbildar sig Elisabeth åt ett helt annat håll. Hon är teoretiskt lagd. Bor i Stockholm, väljer att plugga ekonomi och , och jobbar med personalfrågor. Hon kommer in i den fackliga världen och jobbar på olika förbund: LO, kommunal, IF metall. – Jag jobbade med statistik och gjorde välfärdsrapporter, statistiska beräkningar och så. Jag tyckte det var väldigt intressant och spännande att se de här klyftorna i samhället och hur man kunde beräkna det och få ut information.Och en dag får Elisabeth tips om att söka jobb hos Socialdemokraterna i riksdagen. Elisabeth är tjänsteman, inte politiker. Men hon har inget emot att jobba med partiet – som chefsassistent. Hon får jobbet.– Och då började jag som assistent till gruppledaren för gruppledaren för socialdemokraterna i riksdagen. Och då var det Anders Ygeman som var gruppledare. – Jag har ju jobbat väldigt mycket i alla mina jobb, så det har inte varit någon semester när man har jobbat, utan man har jobbat hårt. Jag är väldigt ambitiös och plikttrogen Det är alltid mycket att göra i Sveriges största parti, på riksdagen på Helgeandsholmen i Stockholm.– Hade hand om nomineringar till utskott. Det var väldigt mycket ansvar. Vi riggade stora konferenser. Det är en tuff miljö att jobba i. med korta deadlines. Och det är ju det. Den ena dagen är inte den andra lik. Så det är ju väldigt mycket som man måste.Vilka politiker Elisabeth jobbar för beror hur det går för Socialdemokraterna i valen. Till slut blir Elisabeth chefsassistent under toppolitikern Mikael Damberg. Hon skulle kunna låta det här viktiga jobbet i partiet, och sin andliga sida vara helt separerade.– När jag har varit på mitt arbete så har man varit full kontroll på det som är i huvudet då. Sen har jag haft haft andligheten vid sidan av. Men då händer något som kommer göra Elisabeths mediala sida mer offentlig. Elisabeth är med om en fruktansvärd händelse. Hon befinner sig med sin make i ett hus ute i skärgården när hon får en obehaglig känsla. Hon säger att det knakar och rör på sig i huset. Och hon får en omedelbar aning av att något har hänt en ung släkting till henne. – Och då började det. Dörrar öppnades och det gick i trappen och det var. Täcket rycktes bort. Då sa min man att det måste ju vara någonting som har hänt. Och då så sa jag namnet på den här anhöriga. Så sa jag. Men det är det. Du har hänt någonting, sa jag. Elisabeth kontaktar mamman till släktingen.– Och så försökte jag ringa då till den som är mamma till honom. Jag försökte ringa henne och hon svarade inte, men sen ringde hon upp mig och när hon ringde så förstod jag. Släktingen har dött , alldeles för ung. Det är en stor sorg förstås. Men inte bara det. Efter dödsfallet upplever Elisabeth att hon inte blir lämnad ifred av andevärldens oväsen. Hennes liv präglas av andarnas närvaro.– Det var ju allt som händer runt omkring hemmavid. Så var det att det knackade stod. Jag såg andar som stod bredvid. Min morgonrock flög i luften som min man sa. Men hallå Elisabeth, nu får du göra något åt det här. Det är ju de vill ju att du ska göra någonting. [00:34:42][17.8]Nu känner Elisabeth ett kall. Hon vill förstå det hon upplever som sin spirituella förmåga. Hon ska utbilda sig. Hon får kontakt med en kvinna som utbildar medier. Enligt Elisabeth är det ingen enkel utbildning. – Så det var ju höga krav så man kan ju inte bara. Det var ju inte som att du går en helgkurs och sen är du klar utan hennes utbildning var i tre år. Men eftersom hon tyckte att jag kunde så mycket så gick jag två år med så mycket hemarbete och också mycket övningsklienter för att kunna bli certifierad. När Elisabeth är färdig börjar hon själv ta emot klienter. Klienter som exempelvis vill ha kontakt med döda anhöriga. För den tjänsten tar hon 1000 kronor, för en sittning på 45 minuter,ett pris ungefär som för ett psykologbesök. Hon skaffar en hemsida, där skriver hon “Det är en stund för återförening, vägledning och förmedling av budskap i ljus och kärlek”.– Som ett klart vetande.Historien är full av bluffmakare som har tagit betalt för att tala med döda, men de har bara bluffat. Hur vet man att du inte är en sån? – Jag skulle aldrig utge sig för att vara någonting som jag inte är. Som i alla branscher, det finns charlataner och de som verkligen brinner för det här.Samtidigt sliter Elisabeth i maktens korridorer i Sveriges riksdag. Elisabeth säger att hon inte pratar öppet på arbetstid om sin sidoverksamhet, men att hon är ärlig om någon frågar. En dag frågar hennes chef.– Ja, vad ska folk tro? Så försökte jag förklara vad jag gör och vad det innebär. Att det inte inkräktar alls på mitt arbete som chefsassistent till Mikael Damberg.Arbetet som medium är blygsamt när det kommer till inkomster, men eftersom det räknas som en bisyssla måste Elisabeth ansöka om det. Det gör hon, och sen följer en lång tids väntan. Till slut har dagen kommit. Elisabeth blir inkallad till chefens kontor. Hon ska få veta om hennes bisyssla som medium är godkänd. – Det är ett vanligt riksdagsledamots rum, så det är då, när man är chef som riksdagsledamöterna har en soffa, ett skrivbord, en bokhylla.Och hon har har vissa förväntningar. Hon som gör ett så bra jobb, tänker hon, borde inte få problem.– Jag tänkte nog faktiskt att det här går nog bra, för de vet ju att jag verkligen gör precis allt. Jag ger allt för mitt jobb, att jag är lojal. Och så sa hon. Men det blir inte godkänt. Då får jag fråga Varför sa jag nej? Det anses som en medial risk det du gör.Det blir ett nej. Elisabeth får inte fortsätta med sin verksamhet. Hon anses vara en medial risk – kanske i dubbel bemärkelse. Beskedet kommer som en chock. Elisabeth säger att hon försöker lirka fram kompromisser, att exempelvis plocka ned sin hemsida. – Och då försökte jag. Men om jag skulle tänka att jag gör så här, att jag kan göra si eller så. Jag försökte förklara mig. Om jag kan. Nej, men det är bara att gilla läget. Och då sa jag att jag är medium. Att jag har en andlighet. Jag tror på en Gud. Jag är en spiritualistiskt medium. Det är en religion. Men din uppgift är att se till att Socialdemokraterna vinner nästa val. Då sa jag, jag är ju inte livegen. Jag har ju rätt till min fritid. Elisabeth lämnar mötet med en mycket dålig känsla. Det var inte så här det skulle bli.– Jag var så sårad och så kränkt så det var i flera samtal så att när jag gick därifrån skakade jag för att man var i hela kroppen, för att man var så ledsen. Men blev du verkligen förvånad? – Jag blev förvånad av att jag blev så hånad. Men kan du förstå att de känner att det är olämpligt att någon som har som bisyssla att tala med döda, jobbar åt Socialdemokraterna på hög nivå?– Jag kan förstå att de kan tycka att bisysslan var olämplig. Men det var ju inte bara det det handlade om. Det handlade ju om min tro. För Elisabeth handlar det nu om religionsfrihet. Hon kan acceptera att bisysslan avslås, men vill kunna vara offentlig med att hon är ett medium, exempelvis på olika mässor. För henne är det inte konstigare än att vara aktiv i en kyrka. Och själv har hon börjat tycka att partiet, där hon jobbat i åratal, är något av en sekt. – Jag vet när jag var med på någon konferens första gången att vi skulle sjunga Internationalen och ta armkrok. Oj, det här är creepy, tänkte jag. Men det du säger om att hålla armkrok och sjunga Internationalen. Det är också en slags andlighet. – Ja, så här i efterhand så kan man väl säga att det är väl en sekt. Är det så? Det är grovt. – Det är grovt, men det är en sanning. Hurdå?– För om man inte passar in i normen, om man går emot då blir man ju bestraffad. Ja, det var väl då som jag tänkte att det här är att jämföra med en sekt, eftersom jag har erfarenhet av en sekt. Elisabeth upplever att stämningen på jobbet är svår när konflikten pågår. Hon känner sig utfryst, säger att cheferna undviker att över huvud taget prata med henne. Efter varje arbetsdag känner hon sig dränerad på energi. – Jag satt på mitt rum för jag satt jag avskilt bakom en glasdörr, så det var inte någon som gick där. Så det var väldigt ensamt. Men jag gjorde ju mitt jobb. Det var ingen som kom till mig till sist, utan jag fick vara helt isolerad. Totalt utmattad. Är helt slut. Så ibland så var man ju så trött att det var. Man orkar knappt gå till tunnelbanan eller till bussen för att kroppen var så trött av anspänning.Elisabeth blir sjukskriven och känner sig till sist tvungen att själv säga upp sig. Elisabeth går nu till en advokat. De kommer överens om att hon ska stämma sin forna arbetsgivare Socialdemokraterna – i Arbetsdomstolen. – Ja, det blev en stämningsansökan. Vi försökte lösa det på annat sätt. Att få till ett samtal och så, men det gick inte utan det var verkligen tvärhanden. I stämningsansökan skriver de att Socialdemokraterna har diskriminerat Elisabeth genom att missgynna henne på grund av hennes religiösa övertygelse. Diskrimineringen har bland annat bestått i vägran att godkänna bisyssla, kränkande uttalanden samt andra ageranden. Samtidigt har storyn börjat synas i tidningar. Man kan läsa om hur Elisabeth föklarat krig mot sin arbetsgivare Socialdemokraterna, som hon jobbat hos i nio år. – Det är inte roligt. Men jag gör ju det här för min rätt. För jag vet ju att jag har rätt. Jag vet ju min sanning och de vet vad de har gjort. Men kände du någonsin att det kanske är bäst att bara inse att vi funkar inte ihop? Nu går jag vidare utan att göra någon sak av det här. – Ja, visst har den tanken kommit upp, men då hade du ju redan gått till domstol. Så tänker jag att vi fortsätter väl ett tag och så. Advokaten sa också att det är ett starkt case. Det är ett politiskt case. Om man ska vara lite kategorisk. Socialdemokraterna, et är liksom ett betongparti. Jättestort. Raka rör, inte så andligt. Kan du fatta att det inte funkar att jobba åt dem som är liksom betongsossar och att tala med andar? – Nej, jag kan faktiskt inte det. Alla ska med, alla lika värde. Det är ju då inte allas lika värde. Om jag då som spiritualist inte anses det anses inte att jag passar in i normerna.Elisabeth har gott hopp om att vinna den rättsliga striden. Och hon känner hela tiden att hon har andevärlden bakom sig. Även om hon står ensam mot en stor organisation.– Så jag har litat på processen att det som sker av en anledning. Det som har varit så. Så andarna står inte på socialdemokraternas sida? – Det kan jag väl inte säga att de. Det kan jag inte tänka mig att de gör, i alla fall inte de som är med mig.Men Socialdemokraterna, de köper inte Elisabeths inställning. De vill inte gå med på någon förlikning. De kommenterar inte detaljerna i ärendet, men säger sig vara redo att möta henne i rätten. Elisabeth, som redan känner sig pressad, vill samtidigt inte bli skuldsatt för livet. – Det var som att få en kniv i bröstet, att betyder inte mer. Mina nio år jag har jobbat, slitit, vara anträffbar, semestrar, kvällar och helger. Då tänkte jag att det gjorde faktiskt ont. Och blev jag riktigt ledsen tänker jag. Ja, tänk att man kan vara så jag säger Ond. För jag tycker faktiskt det är. Det handlar inte om någonting annat. Och då kände jag att ska jag riskera att stå där, att få betala rättegångskostnaderna, deras rättegångskostnader, socialdemokraternas. Hur ska jag göra? Men då tänkte jag att nej. Jag blev pressad till att tacka ja till förlikning.Elisabeth drar tillbaka stämningsansökan. Socialdemokraterna skriver i mejl till Verkligheten att man generellt inte kan kan ha bokningsbara tider för en bisyssla under arbetstid som anställd hos Socialdemokraterna. Elisabeth förnekar att det varit så. Frågan om att sluta med bisysslan men “vara öppen i vissa andra sammanhang” har aldrig varit uppe för diskussion, skriver de. Detta säger Elisabeth är ren lögn. Vidare menar Socialdemokraterna att de inte gör någon skillnad på någon som har en andetro och någon som går i en kyrka. De betraktar frågan som ett avslutat kapitel. På ett sätt tar historien slut nu. Det blir en dyr historia. Elisabeth uppskattar att hon hunnit lägga ned 250 000 kronor på advokatkostnader. Men på ett sätt har ett nytt kapitel i hennes liv börjat. För nu kan hon göra precis vad hon känner för. – Den utveckling som jag har fått gå igenom under den här tiden. Den har ju verkligen vridit och vänt på. Vem är jag? Hur vill jag vara? Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt i livet på riktigt? Så att det finns? Det har varit mycket. Var det väldigt mycket frågeställningar så det var bra. – Jag tar emot klienter här. Ja, det stämmer. Är det en ikon där?– Ja, det är energier, så är det i andlighet. Elisabeth Ellidotter visar runt på sitt kontor. Där tar hon emot för andlig och medial vägledning. Hon håller bland annat i seanser där hon söker kontakt med döda anhöriga. Hon, utbildad ekonom, som jobbat med HR och som tjänsteman i Socialdemokraterna, har släppt alla sarger – hon ska vara medium på heltid. – Ja, jag har ju inget annat jobb nu så jag har satsat på det på heltid. Jag har sökt andra jobb också, men det är lite svårt när man ser i media vem jag är.Vi går genom Hälsans hus och de olika verksamheterna som finns där. – Helande händer. Ja precis. Det är klangmassage. Så här är det. Biodynamisk kran och kraniosakralterapi vet jag inte riktigt vad det är, men det finns och det är många psykologer och psykoterapeuter.Men då kanske det här passar mycket bättre för dig än att jobba på ett parti? – Ja, det gör det ju. Men jag insåg det kanske väldigt sent i livet. Men nu är jag här. Jag tänker på konflikten mellan den hårda politiken och den fluffiga andligheten, om det verkligen måste vara en så tuff gräns – åt båda hållen. Så jag frågar Elisabeth om hon har något förlåtande att säga om sin gamla arbetsgivare. – Nej, jag har inget förlåtande, men jag har ingen bitterhet. Jag lämnar det bakom mig och de vet vad de har gjort. Det har du ingen bitterhet för. Du låter ändå. Du säger att de är onda och det känns som att det är något som hänger kvar. – Ja, men det är ju det ju. Om jag ska beskriva vad som jag har råkat ut för så är det. jag har ingen bitterhet, för då skulle jag ha en bitterhet. Då skulle jag gå och bära på det här resten av mitt liv. Och det är jag inte intresserad av, utan jag vill vara fri och få vara den jag är. Och en bitterhet är ju en energi som är lågfrekvens, och jag vill vara i höga, rena frekvenser och vara i min sanning.

Fredrik snackar Kotlinconf 2026 och språket Kotlin i allmänhet med Johan Blomgren och Emil Kantis. Hur var konferensen? Hur fungerar utvecklingen av Kotlin, och vad är på gång i språket? Det blir tips på intressanta presentationer värda att se när de släpps på nätet, och en förklaring av varför Kotlinconfs officiella app inte känns helt hemma på Appletelefoner. Vi snuddar också - inte helt oväntat - vid språkmodeller. Vi pratar om AI, teknikutvecklingen, och presentationen av saker som oundvikliga kontra att bygga en bättre värld genom att helt enkelt prata mer med andra människor. Gärna öga mot öga också. Det är en mänsklig superkraft! Som avslutning bjuds på en snabb genomgång av anledningar att byta till Kotlin från Java. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Johan Emil Java Kotlin Komma igång med Kotlin som Java-utvecklare Att övertyga andra om Kotlins storhet Helping decision makers say yes to Kotlin React Vue ATG Junit Kotest Kotlin-test Kotlinconf 2026 Keynoten för Kotlinconf 2026 Jetbrains utvecklar både IDE:er och Kotlin Javazone i Oslo Kotlin på Youtube - inklusive inspelninigar från Kotlinconf 2026 när de släpps KEEP - Kotlin evolution and enhancement process Local lifetimes i Kotlin Value semantics i Kotlin Rich errors i Kotlin Sum types Union types Javas projekt Leyden och projekt Valhalla Virtual threads i Java Kotlin multiplatform Compose multiplatform Kotlinconf-appen Stöd oss på Ko-fi! Erik Hellman Eriks presentation på Kotlinconf 2025 om IOT MQTT Matter Spec-driven development Jake Wharton - pratade om composebaserat terminal-UI-bibliotek Jesse Wilson Okhttp - Squarebyggt ramverk Lena Reinhard snackade om utvecklares roll i AI-världen Professional development - presentation från Google IO 2026 Clean code Kotlins LSP Junie - Jetbrains kodagent Lars Wikman Coursera-kurs om Kotlin för Javautvecklare Kotlin-övningar Builder pattern Bygga DSL:er med Kotlin WASM Uber snackar Kotlin Titlar Min Kotlinbana Kotlin på många olika sätt (Min upplevelse av) Sex år i Kotlin Bypassa hela stdout Jag är ju redan i utlandet Här slutade nullpointers En konstruktor som har alla parametrar

I dagens avsnitt svarar jag på era frågor. Det blir en inspirerande mix av frågor om kvällsrutiner, kosttillskott, skapa nya vanor, mindre sötsug och mycket mer. Jag älskar dessa avsnitt och hoppas ni gör det också

Brottsplatsen är på väg att rivas när ett vittne plötsligt träder fram med uppgifter om ett två år gammalt mord. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är juli 2015 när polisen hittar 36-åriga Anders döda kropp nedanför källartrappan i hans tegelvilla i gruvsamhället Malmberget.– Det var helt förkrossande för mig. Jag visste inte vad som hade hänt, säger halvbrodern Jörgen.Polisen griper flera personer, men släpper snart alla misstänkta när de säkrade DNA-spåren leder överallt och ingenstans. Avspärrningen hävs och nycklarna återlämnas till anhöriga.Två år senare, i april 2017, säger ett vittne till polisen att han vet vad som hände för han var med när Anders mördades.Blandbilder av blodNu vill polisen återvända till brottsplatsen för att kontrollera uppgifterna, men huset har tagits över av gruvbolaget som planerar att riva.I det här avsnittet av Brottsutredarna undersöker reporter Steffen Renklint och före detta åklagaren, advokaten och DNA-experten Johanna Björkman vad som händer spåren med åren. Hur lång tid det kan gå innan det är för sent att säkra bevis och hur mycket blandbilder av blod är värt när vittnesmålet ändras under ärendets gång.Exekutiv producent: Jenny GustafssonProducent: Sigrid EdseniusSlutmix: Johannes OscarssonAnsvarig utgivare: Karin Lindblom

Från Stockholms Stadion direkt efter årets stora friidrottsgala och Duplantis första förlust på tre år. Tommy Åström och Radiosportens expert Miro Zalar, tillsammans med SVT-reportern Gustav Zetterlund. Var det bröllopstankarna eller nya ansatsen som låg bakom Mondos miss? Det mäktiga talet till publiken: "Jag är mänsklig...fortfarande." Världsmästaren Daniel Ståhl slutar aldrig att imponera på arenatävlingar. Och ett historiskt 800-meterslopp. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt av ”Så in i Själen”, svarar jag på några lyssnarfrågor. Jag har fått in många frågor om just – Läkning, och innebörden av det. Om att befria sig bortom kamp och skuld. Om den viktiga balansen mellan det feminina och maskulina i den här läkningsprocessen. Tack för alla fantastiskt fina brev och kloka reflektioner och frågeställningar. Det finns så mycket kamp, kontroll, skam och skuld nedärvt i vårt system, invanda beteendemönster som vi inte ens reflekterar över, men som fortsätter att påverkar och styr våra liv. Dags för läkning och frigörelse. Lyssna på ”Så in i Själen” där poddar finns. Få reklamfria avsnitt tidigare på Supercast: https://sainisjalen.supercast.comProducerat av Silverdrake Förlagwww.silverdrakeforlag.seRedaktör: Marcus Tigerdraakemarcus@silverdrakeforlag.seKlipp: Victoria Tigerdraakevictoria.tigerdraake@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

- Jag sa till min mamma att han kommer att döda mig men jag togs inte på allvar, berättar Selma.Selma bodde utomlands när hennes blivande man kom på besök. De hade aldrig träffats tidigare. Utan förvarning blev hon tvingad att gifta sig med honom. Mannen visade tidigt obehagliga sidor som senare i Sverige eskalerade till hot, våld och enorm kontroll.Gästen är anonym. Selma heter något annat i verkligheten. Rösten, namn och platser är ändrade.Vill du vara gäst i podden? Maila emilie.olsson@bauermedia.seFölj @alskadepsykopat på Instagram.Hela säsongen av Älskade Psykopat finns på Podplay: https://www.podplay.com/sv-se/podcasts/alskade-psykopat-294350

Hej Somna. Jag sitter här i mörkret och tittar på mina händer. Eller jag ser dem knappt, för det är mörkt i Äventyrsvargen. Men jag känner dem. Det är något med det där att titta på sina händer. Förlåt mig, mina händer, att jag tagit er för givna i snart 51 år. Det är så konstigt med händer. De gör saker utan att jag ber dem.Någon gång i ditt liv höll du någons hand för första gången. Undrar vem du höll hand med. Kanske en förälder, kanske ett syskon. Det finns ett ögonblick precis innan man håller någons hand, när händerna är nära varandra men inte rör. Luften däremellan känns nästan tjock, som vadd. Och sen tar någon det första steget, en millimeter, och sen är det gjort. Tänk om händerna har ett eget minne. Att de minns saker som jag inte kommer ihåg. Här om dagen höll jag en hand. Det var länge sedan jag höll en hand. Det är ensamt att inte ha någon att hålla i handen.Mina händer är inga hantverkarhänder. De är inte gjorda för att skapa saker. Jag funderar på handslag. Jag hörde någonstans att det är för att visa att man inte bär vapen. Jag vet inte om det stämmer. Men man känner väldigt mycket i ett handslag. Det finns en sorts trötthet som sätter sig i händerna. Inte i musklerna, utan något annat. Händerna vill bara vila. Det är nog därför vi håller hand när vi är rädda. För att handen är den del av oss som sträcker sig längst ut från kroppen.Nu vinkar min hand till dig Somna. Godnatt.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Most brands know what their campaigns are doing. Fewer know whether their flows are actually doing the heavy lifting.This is the second of three special episodes recorded live at Klaviyo's Sydney event, K:SYD. Nathan put forward a panel instead of a single interview, and the room delivered. Three Klaviyo Champions, three very different businesses, one hour on email, CRM, data and where retention marketing is actually heading.Lachi Agnew is Head of Technology at July, the Melbourne luggage brand he has helped build from scratch over seven years. Flows are driving close to half of July's Klaviyo-attributed revenue, while campaigns get most of the creative attention. Hani Rifai is Chief Digital Officer at Step One, the ASX-listed bamboo underwear brand chasing $100 million with a team of 50 and one of Australia's sharpest data-first retention programs. Alice Michael is Head of Ecommerce and Operations at APG & Co, running Klaviyo across Sportscraft, SABA and JAG simultaneously with a lean team and three distinct customer bases.The conversation covers where discounting actually helps versus where it trains your best customers to wait, how to use RFM switches to deploy incentives at the right moment, and why segmentation is a workaround, not the destination.Today, we're discussing:Why flows outperform campaigns on revenue at July, and what Lachi is building to close the gap between the two [12:08]How Step One uses RFM category switches to trigger targeted messages at the exact moment a customer starts drifting [21:30]Hani's take on Pavlovian discounting: discount to solve a problem, not to plug a revenue gap [22:42]How Alice migrated three fashion brands off Salesforce Marketing Cloud and why one bottleneck was driving the whole decision [02:48]The Step One experiment using AI search data piped into Klaviyo to generate one-to-one abandonment emails based on what a customer actually asked [46:30]Why all three panellists agree segmentation is a workaround, and what true one-to-one communication actually requires [53:00]Connect with Lachi Agnew | Explore July | Connect with Hani Rifai | Explore Step One | Connect with Alice Michael | Explore APG & Co Subscribe to the Add To Cart newsletter  SMS us to Suggest a Guest Connect with Nathan Bush Join the Add To Cart Community 

Änkan Birgitta, 77: Jag blev blåst av en oärlig mäklare Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. 77-åriga Birgitta är nybliven änka och svårt plågad av bältros när hon mitt i sorgen efter sin man ringer en mäklare på måfå för att sälja bostadsrätten som hon ärver från honom. Idag känner hon sig lurad.Mäklaren säljer lägenheten för drygt 2,9 miljoner, men bostadsrättsföreningen reagerar på att den säljs under radarn – utan annonser och öppna visningar. När de anmäler händelsen till Fastighetsmäklarinspektionen uppger de att sex andra mäklare har värderat tvåan till upp emot fem miljoner kronor, vilket är nära summan den senare säljs vidare för.”Ja, vad tänker man? Man vill sjunka genom jorden” säger Birgitta.P4 Stockholm har sökt mäklaren som inte vill ställa upp på intervju. Via mejl nekar han till att lägenheten skulle ha sålts för billigt. Fastighetsmäklarinspektionen har fortfarande inte utrett händelsen.

Moderaternas partiledare, statsminister Ulf Kristersson om opinionsläget, krisstöden och om varför han vill dra ner på bistånd och förvaltning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Med hundra dagar kvar till valet ligger Ulf Kristerssons regeringsunderlag efter oppositionen i opinionsundersökningar. Varför vänder det inte för Tidöpartierna?”Därför att det rödgröna regeringsalternativet ännu inte har synats i sömmarna. Det är alldeles för få som granskar på allvar vad den mest vänstervridna regeringen någonsin i Sverige skulle betyda för ekonomi och säkerhet. Alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, en helt unikt vänstervriden regering”, säger Ulf Kristersson.Om man tittar på det som ni kan göra, det ni har gjort, vad finns det för skäl då till att det inte vänder?”Jag tror att du ställer frågan fel. Alla vet vad vi har åstadkommit under de här åren. Sen ska man alltid berätta det en gång till. Ingen vet vad en vänsterregering skulle betyda. Med all respekt. Det är när alternativen ställs mot varandra, och då rannsakas vi också. Men det är först när alternativen ställs mot varandra som väljarna på allvar kan ta ställning”, säger Ulf Kristersson. Kritik mot krisstödUnder våren har regeringen presenterat en rad ekonomiska stöd till hushållen som har fått sänkt skatt på bensin, diesel, elstöd och billigare månadskort i kollektivtrafiken. Stöden har motiverats som svar på krisen i Mellanöstern. Tidigare i våras sänktes också matmomsen, också det tillfälligt. Totalt handlar om många miljarder som regeringen lånat. Men stödpolitiken har kritiserats från både höger och vänster och från tunga ekonomer. Varför menar Ulf Kristersson att stöden behövs?”Jag tar kritiken med en nypa salt. Den som kommer från vänstern i politiken, de vill alltså elda på när vi hade 10 procents inflation, när vi ville bekämpa inflationen. Nu kritiserar de oss för att vi stöttar hushåll som drabbas av höga drivmedels- och elpriser på grund av kriget i Mellanöstern. Det är otroligt konstig kritik. Den tar jag på mycket litet allvar, faktiskt. Hushållens köpkraft ökar och ekonomin växer. Flera ekonomer menar att det ekonomiska läget inte motiverar krisstöd, och särskilt inte för lånade pengar. Hur ser Ulf Kristersson på den kritiken? ”Vi pratar inte om kris. Vi pratar om att hushållen som drabbades av hög inflation och tappade tio års reallöneökningar, att de behöver få köpkraft om vi ska få fart på den inhemska ekonomin och inte bryta den återhämtning som är på väg. Det är en rätt okontroversiell uppfattning och då måste man göra det på olika sätt. Då blev det väldigt vältajmat med matmomssänkningen, med sänkning av dieselpriserna, när världsmarknadspriserna sticker iväg. Så jag tycker nog att den är väldigt välavvägd. Jag skulle säga att vi har utrymme att bedriva riktig krispolitik därför att vi har en låg statsskuld, lägre än den som Magdalena Andersson lämnade efter sig i sin senaste, sista budget. Men jag tror vi ska vara medvetna om att vi har inte sett resultatet än av det som händer i Mellanöstern. Det är väldigt många internationellt som varnar för att Andra halvåret kan bli väldigt allvarligt”, säger Ulf Kristersson. Ministerposter till SDOm Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vinner valet vill de bilda en regering där alla fyra partier ingår. När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gästade Ekots lördagsintervju för två veckor sedan sade han att SD bör få ministerposter i proportion till valresultatet och att tre av de fyra tyngsta ministerposterna borde tillfalla SD, enligt det rådande opinionsläget. Men Ulf Kristersson säger att det inte är så självklart.Tycker du att partierna i din regering efter en eventuell valseger ska få ministerpost och departement i proportion till hur stora de blir i valet?”Det kan man inte säga i förväg. Man kan alltid säga att ett partis storlek kommer alltid att påverka partiets förhandlingsutrymme, självklart är det så”Men det har varit praxis fram till nu. Varför skulle det inte blir så?”Jag sa bara att ett partis storlek har betydelse. Sen är det lika väl känt att alla partier i en regering har ju starkt inflytande eftersom regeringen måste vara överens om besluten. Även det fick vi prövat under åtta år med rödgrön regering, att de blockerade varandra. Vi har ju bevisat vår förmåga att förhandla fram gemensamma saker”, säger Ulf Kristersson.Bistånd runt en halv procent av BNIUlf Kristerssons regering har minskat det internationella biståndet och lämnat enprocentsmålet av BNI. Inför valet i höst har Moderaterna sagt att de vill dra ner ytterligare på biståndet.”Vi har äntligen kommit ifrån ett läge där just bistånd skulle vara fredat från alla prioriteringar. En procent idag skulle betyda 22 miljarder mer än det vi gör nu. Det där är ingen liten fråga. Då måste man ställa sig frågan: 'Gör de 22 miljarderna bäst nytta i helt andra länder eller gör de bäst nytta i svensk sjukvård, svensk äldreomsorg eller på andra ställen i den svenska politiken?' Jag kan inte förstå hur man kan ha ett system där just den frågan ska ligga bortom politisk debatt. Det tycker jag är intressant, för vi får ständiga anklagelser om att skattesänkningar som skulle kunnat gå till nånting annat. De andra partierna vill ha 22 miljarder mer i år till bistånd. Vi har väldigt mycket mer pengar som vi kan använda för svensk välfärdspolitik.Du syftar på en höjning om Sverige återgår till enprocentmålet. Men frågan här var hur mycket mindre biståndet bör bli på sikt jämfört med vad det är idag. De här 53 miljarderna, vilka nivåer är rimliga?”Vi hade en förhandling som ledde fram till den nivå vi har nu. Vi har inte längre nån procentsats. Vi prövar biståndet på samma sätt som vi prövar andra. Det vill säga vår vilja att bidra, vår förmåga att bidra, prioriteringar mot andra områden. Det är så seriös politik går till. Och så kommer vi förhandla även efter nästa val och det är ju väl känt att det finns lite olika uppfattningar i den här frågan. Mitt ingångsvärde är att vi ska ligga i något slags europeiskt snitt i de här frågorna där vi framförallt tar ansvar för länder och problem som ligger nära oss, som Ukraina..”Ja, vad skulle det kunna vara då, det europeiska snittet?”Ja, snittet skulle jag säga ligger på någonstans där, en halv procent eller så, men vi tänker inte sätta en procentsiffra”, säger Ulf Kristersson.Gäst: Ulf Kristersson, statsminister och partiledare för ModeraternaProgramledare: Johar Bendjelloul Kommentar: Fredrik FurtenbachProducent: Maja Lagercrantz Research: Johanna PalmströmTekniker: Lisa NilssonIntervjun spelades in fredag den 5 juni 2026.

I det här avsnitt ska det handla bland annat om inredning och hur vi kan påverka vår omgivning så vi ska må så bra som möjligt och då enligt neurodesign. Jag har börjat gå in I nästa planeringsetapp då ritningar av huset är klart och nu kan jag börja tänka inredning och allt därtill. I avsnitt 36 bjöd jag inte Neurodesigner Isabelle Sjöwall då jag hittade hennes bok “Designfullness” I en butik. Och nu känner jag det är dags igen då jag älskar hennes kunskap kring hur vår hjärna omedvetet reagerar på ex färg, form och ljus. Isabelle är övertygad om att vi, genom att använda hjärnforskning och rätt kunskap för att fatta välgrundade beslut, kan bygga en bättre framtid och främja hälsa, mänsklig hållbarhet och välbefinnande i våra hem, på våra arbetsplatser, i skolor, på sjukhus och i våra städer. Isabelle arbetar idag fullt ut för att sprida sin kunskap om hur genomtänkt arkitektur och design kan bidra till att skapa ett hälsosammare och mer hållbart liv för oss alla. Så spännande att höra mer om vad forskningen säger kring hur hjärnan reagerar I olika miljöer och hur det påverkar oss och såklart så nyfiekn på hur jag ska tänka kring färg, form och ljus nu när jag ska planera vidare kring huset. Kristin Kaspersen Produceras av More Than Words

Går drömmar i uppfyllelse? Ibland! En fantastisk kväll på Bio Aspen där vi först såg filmen och direkt efter får vi en intervju med Daniel Fridell samt Q&A med publiken. Fantastisk kväll och stort tack till alla som tog sig ut. Jag går på semester nu och är tillbaka den 17:e, samma gäller för podden. Puss! Supporta Kult: Patreon.com/branne  Min Special "Har jag Fel?" https://www.youtube.com/watch?v=rI07ehmgU3o&t=5s  En Torpeds Bekännelser Redux https://www.youtube.com/watch?v=JZQCSRvukQ8 Kommande filmer:  You got Served

Efter sju år i branschen nu kommer Esthers efterlängtade debutskiva Fragmentality. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Esther Lennstrand hyllades av kritikerna när hennes första singel ”Follow Me Home” släpptes 2019. Sedan dess har hon liknats vid Kate Bush och turnerat med Amason, Lycke Li och Bob Hund. Nu på fredag, sju år efter första singeln, släpper den hon sitt efterlängtade debutalbum ”Fragmentality”.Hur känns det inför debuten? Vad är helt nytt med skivan? Hur behåller man sin egen röst när man arbetar med erfarna producenter?Esther gästar P1 Kultur för diskutera och lyssna på sin diskografi. Programledare Saman Bakhtiari har dessutom grävt i hennes förflutna.

Adam Svanell är journalist. Denna vecka pratar vi om framgångar och motgångar vi upplevt. Det finns ett bonusavsnitt på 35 minuter för dig som donerar valfri summa till den här podden på Patreon: https://www.patreon.com/arkivsamtalFestar! Ny turné med Simon Gärdenfors och Anton Magnusson 2026.Jag har andra standupgig i bl.a. Stockholm. Min film Serietecknaren finns nu på VHS SF Anytime!https://www.gardenfors.comSwish: 0760724728X: @gardenforsInstagram: @gardenfors Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

DOCKET ALERTS:   Florida's Attorney General James Uthmeier is getting paid $50,000 a semester to teach a single class at University of Florida's law school.    The Trump Administration finally obeyed the court order and put the exhibit on enslaved people back at President's House in Philadelphia.   The Supreme Court has decided to eliminate corruption by asking litigants to add their stock ticker symbols to filing disclosures. Oh, you thought maybe the justices would agree to stop trading individual stocks? LOL.   And a JAG lawyer sent to help out the US Attorneys Office in Minnesota got cited for contempt after ICE responded to a habeas order by dumping a Minnesota man on the street in El Paso without his identity documents. Judge Laura Provinzino ordered the lawyer to pay $500 per day until the petitioner got his ID back.   MAIN SHOW:   In California, Judge Sunshine Sykes issued a major benchslap to the Trump administration's claim that it can — or must! — detain immigrants who haven't been granted permanent residence. In December, she granted class certification and ordered the government to give everyone not detained at the border a bond hearing. The government ignored her ruling, based on a decision by the immigration courts housed inside the Justice Department. Separation of powers, how does it go?   And Andrew and Liz talk about two "surveillance" issues: commercially-aggregated data tracking our every movement and "dynamic" pricing.   The Supreme Court first started considering surveillance in US v. Jones, 565 U.S. 400 (2012) and endorsed the "mosaic theory" of the Fourth Amendment in Carpenter v. US, 585 US 296 (2018).   Sens. Lujan and Merkley have co-sponsored the Stop Price Gouging in Grocery Stores Act of 2026. Gizmodo recently ran a story about it, referencing prior research into dynamic pricing. Florida's attorney general gets $100K part-time teaching job at UF https://www.tampabay.com/news/florida-politics/2026/02/17/uthmeier-uf-adjunct-teaching-contract-pay-attorney-general/   Soto Jimenez v. Bondi https://www.courtlistener.com/docket/72221590/soto-jimenez-v-bondi/   Matter of Yajure Hurtado https://www.justice.gov/eoir/media/1413311/dl?inline   Maldonado Bautista v. Noem https://www.courtlistener.com/docket/70895584/lazaro-maldonado-bautista-v-ernesto-santacruz-jr/   US v. Jones, 565 U.S. 400 (2012) https://scholar.google.com/scholar_case?case=3066032366235422373   Carpenter v. US, 585 US 296 (2018) https://scholar.google.com/scholar_case?case=853695326923033538 Text of the Stop Price Gouging in Grocery Stores Act of 2026 https://www.lujan.senate.gov/wp-content/uploads/2026/02/MUR26086-1.pdf   Show Links: https://www.lawandchaospod.com/ BlueSky: @LawAndChaosPod Threads: @LawAndChaosPod Twitter: @LawAndChaosPod  

Det har gått 30 år sedan boken Under det rosa täcket kom ut och blev ett slags bibel för unga feminister. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I ”Under det rosa täcket” vände sig Nina Björk mot 90-talets skönhetsnormer och tal om äkta kvinnlighet. Det hon själv trodde var en smal bok för de redan insatta blev en stor succé och följdes av utsålda turnéer och en läsekrets som än idag vill prata med henne om boken. Men hur ser hon på ”Under det rosa täcket” idag – och varför anser hon att dagens feminism är förvirrad?Reporter: Karin Arbsjö

Jag samtalar med Kvartals vd Ludde Hellberg om varför Rak höger och jag blir en del av Kvartal, och om varför det behövs fler vita kaniner på mediemarknaden. Och båda poddarna fortsätter som vanligt, en gång i veckan vardera. För er som är betalande prenumeranter kan ni använda er mejladress för att logga in på Kvartal. Och ni andra får en månads gratisprenumeration om ni använder den här länken: kvartal.se/testaivar Vi hörs näst avsnitt igen! Ivar Arpi

En kväll i september ringer en tonårskille på dörren till ett radhus i Limhamn. Killen har med sig en Rambo-kniv och uppdraget att mörda irankännaren och regimkritikern Arvin Khoshnood. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Jag hade gjort mig beredd för mitt livs viktigaste kamp, jag var väldigt rädd men jag försökte hålla mig lugn och fokuserad för familjens skull, berättar han. Kvällen den 2 september 2025 är som vilken vanlig kväll som helst men den ska komma att förändra livet totalt för irankännaren och regimkritikern Arvin Khoshnood och hans familj. De ska snart gå och lägga sig när det ringer på dörren. Khoshnoods fru öppnar, utanför står en tonårskille som hon inte känner igen och säger att han söker Arvin. Hon stänger dörren och ropar på sin man, som direkt anar oråd. Vad ingen av dem vet just då är att tonåringen har med sig en kniv och uppdraget att hugga ihjäl Khoshnood. – Vi lever på hemlig ort, långt borta från vår familj och våra vänner och allting som vi hade byggt upp, säger Arvin Khoshnood idag.Nyligen dömdes tonåringen och flera andra unga killar för förberedelse till mord. Motivet är inte klarlagt men en av polisens teorier är att ”främmande makt” kan ligga bakom. – En efter en har vi avfärdat de olika scenarier som fanns, förutom ett enda scenario, att det här var ett morduppdrag beställt av den Islamiska regimen i Iran, säger Arvin Khoshnood. I avsnittet hör du även Moa, utredare vid grova brott hos polisen i Malmö och Gabriel Wernstedt, pressekreterare på Säkerhetspolisen. Programledare: Jenny Hellström och Linus LindahlLjud: Fredrik NilssonProducent: Jenny HellströmKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Varje vaken minut går åt till att försöka mota bort de obehagliga och våldsamma tankarna. Om de stämmer förtjänar jag inte att leva Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Om du känner igen dig i Mikaelas berättelse eller är anhörig finns hjälp att få:*Chatt: https://ocdforbundet.se/ocd-chatten*Anhöriglinje: https://ocdforbundet.se/anhoriglinjen/Reporter & ljuddesign: Vincent HanssonProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV DOKUMENTÄREN:– Tänk om jag är pedofil men jag har bara inte insett det förrän nu?För Mikaela går varje vaken minut åt till att försöka mota bort tankarna. Tankar som är obehagliga, våldsamma och ständigt fyllda av tvivel. Hon är rädd för att hon ska övertyga sig själv att vara en fara för dem hon älskar mest. En fara för sin son.– Det enda sättet att skydda mitt barn är att flytta ifrån honom.Jag har sökt upp Mikaela i Onsala utanför Kungsbacka. När jag fick reda på hennes berättelse slog den an i mig personligen. En historia om att brottas med och leva med sina demoner. Går dem att övermannas?Mikaela växer upp i Luxemburg. Hon beskriver sig själv som ett känsligt barn, som upplever mycket ansvar för andras välmående. Och att hon redan som liten börjar ha en stark rädsla för döden. – Jag började få tankar kring döden som alla barn får. Men jag fick verkligen panik av tanken av döden och blev rädd för att sova, för jag tänkte att jag skulle dö när jag sov. Så jag hade väldigt mycket känslor som liten. En dag får Mikaela ta del av en tragisk nyhet. En nära vän till familjen har drabbats av cancer. En hjärntumör. Tillståndet är kritiskt och han mår sämre och sämre för varje dag som går. – Då blev jag ganska ledsen av att höra det. Och så tyckte jag synd om honom för att han led. Då minns jag att jag tänkte: ”jag hoppas att han dör snart så att han inte behöver lida för länge”. Kort efter att Mikaela tänkt den tanken så går familjevännen bort. Mitt i sorgen slår skulden till med full kraft, en fixidé om att hon bär ansvaret –att det är hon som har orsakat hans död. – Det är mitt fel att han dog. För jag tänkte ju tanken, ”jag hoppas att han dör snart så han slipper lida”. Och då minns jag att jag sa det till min mamma. Att det är mitt fel. Och då förklarade hon att man kan inte tänka sig att någon ska dö, och att det är en ganska normal tanke att ha. Och att det kan vara lite fint att hoppas att någon inte ska behöva lida. Hennes mammas ord blir en viss tröst men dessa tankar skulle visa sig bara vara början. En dag när hon hackar grönsaker så dyker en skrämmande bild upp i huvudet.– Då började jag få tankar på att ”tänk om jag tar en kniv och sticker mig själv.” Jag ville absolut inte skada mig själv, men jag var livrädd för att jag skulle tappa kontrollen och bara sticka kniven i min mage. Så jag sa det till min mamma, och hon förklarade för mig att om du är rädd för att du ska skada dig själv, så behöver du inte vara ensam hemma. Men det ledde också till att jag var mycket med min mamma på fritiden. För jag var så rädd för att vara hemma. När Mikaela är 16 år slår en ny, absurd fixering rot. Det är en tanke som trotsar allt sunt förnuft och som för de flesta – även för henne själv – framstår som helt världsfrånvänt. Men trots det känns det som något hon behöver ta på allvar. – Så var jag fortfarande oskuld, och då började jag få tankar kring att jag skulle vara gravid, att jag skulle på något sätt ha lyckats bli gravid ändå. Jag minns att jag tog graviditetstest, trots att jag någonstans förstod att det är klart att du inte är gravid. Men jag var så rädd för det, för den tanken satte sig där också. Lex Jungfru Maria?– Ja. exakt!Det är ingen som ser några varningsflaggor eller snappar upp att det är något problem. För tankarna påverkar ännu inte Mikaela till den grad att det innebär några större bekymmer för henne. Att den starka ansvarskänslan, rädslan för att skada sig själv, rädslan för att vara någon slags jungfruföderska – att det här skulle vara ett tecken på en sjukdom var det ännu ingen som kunde förstå. Mikaela är nu i 20-årsåldern och befinner sig på en fest. Och där mitt bland alla människor så får hon syn på en kille. Det är som att världen stannar upp, och allt folk runt omkring blir bara till en suddig bakgrund. – Direkt fick vi ögonkontakt med varandra och jag kände direkt någon attraktion till honom och han kände likadant. Gnistan mellan dem är omöjlig att ignorera. Så de börjar dejta och blir snabbt ett par. Och för Mikaela känns det helt fantastiskt. Hon har aldrig varit såhär lycklig. – Och då var det, jag svävade bland rosa moln. Jag var så kär. Älskade honom så mycket. Men att känna så starkt får någon har också sina baksidor för Mikaela. För den där starka ansvarskänslan, som genom hela livet har legat i bakgrunden och lurat börjar träda fram. – Jag kände så mycket för honom att det nästan blev jobbigt för mig. Jag ville hellre bara få känna mig lite mer: ”okej, jag älskar dig jättemycket, men jag är inte besatt av dig”. För då märkte jag också att jag fick sådana här tankar om att jag ville skydda honom från allt. Och Mikaela börjar oroa sig. Tänk om hon skulle förstöra allt? Allt det fina de håller på att skapa tillsammans Tänk om hon skulle råka flörta med någon, råka vara otrogen. Eller någonting mycket värre.– Då började jag få tankar om att jag skulle råka döda honom eller någon annan, för jag bodde med min kusin, att jag skulle döda honom eller min kusin i sömnen. Och jag tror att det har att göra med att jag hittade en person som jag började älska jättemycket. Och så blev jag så rädd för att jag skulle råka förstöra det. Och vad är det värsta man kan göra då? Jo, det är att döda någon. Mikaela vet att hon aldrig skulle göra något sånt i ett vaket tillstånd. I ett tillstånd där hon har kontroll. Så hon måste anpassa hemmet för någon annan – den potentiellt sömngående versionen av sig själv. – Började gömma knivarna i lägenheten. Försöka sätta dem högt upp i ett skåp, för då kommer det att vara svårt för mig att komma åt dem när jag sover. Men det är också nu det blir uppenbart, både för henne själv, och folk runtomkring. Det är något som inte står rätt till. Hon behöver hjälp. Så hon tar steget och vänder sig till vården. Mikaela, som levt i skräck för att förlora greppet om verkligheten, får nu äntligen en förklaring på vad det är som pågår. Hon har OCD, eller tvångsyndrom som det också heter. – För jag var har jag en psykos? Nej, du har inte en psykos. Du har tvångstankar och det kändes väldigt skönt att äntligen få ett ord att hänga upp mig på och förstå mer om det. Mikaela hade aldrig kunnat föreställa sig att OCD kunde se ut på det här sättet. För henne, liksom för många andra, var diagnosen förknippad med människor som maniskt tvättar sina händer eller håller saker kliniskt rent. Det kan förstås se ut på det sättet, men långt ifrån hela sanningen.Det centrala i OCD är inte städning, utan de ritualer (fysiska eller mentala) som skapas för att avvärja en katastrof. Hjärnan identifierar ett hot och kräver en motprestation för att lugnet ska infinna sig. Men det är en falsk trygghet. För ju mer Mikaela försöker försäkra sig om att hon inte kommer mörda sin kille sömnen, desto mer utrymme får tvivlet att växa. För att bryta mönstret måste hon sluta söka svar och istället våga stanna kvar i ångesten utan att agera. Så Mikaela får påbörja en KBT-behandling, där hon steg för steg får närma sig det allra läskigaste. – När jag stod där med kniven så kändes det ju ganska läskigt i början, för det kändes verkligen som att jag kommer tappa kontrollen nu. Tänk om jag egentligen vill döda honom? Tänk om det är därför jag tänker de här tankarna. Sen blev det lättare och lättare ju mer jag övade på det. Och så tillslut får Mikaela börja sova med knivar bredvid sig i sovrummet. Den ultimata exponeringen som ska få henne att tolerera osäkerheten kring vad hon gör och inte gör i sömnen. Och det funkar. Rädslan tynar till slut bort. – Titta, du kan sova med en kniv i sovrummet, men du dödar ingen när du sover ändå. Mikaela har äntligen lämnat skräcken bakom sig och börjat blicka framåt mot en ljusare horisont. Relationen är starkare och tryggare än någonsin. De gifter sig och bestämmer sig för att ta det stora steget att skaffa barn. Men drömmen om en växande familj visar sig vara en betydligt snårigare väg än de hade föreställt sig.– Så vi fick genomgå en IVF process, vilket var ganska påfrestande. Sen blev jag gravid och i början av graviditeten började jag märka av att jag blev väldigt orolig för fostret. Jag började bli jättenojig för att någonting skulle hända som jag tänker att många gravida blir. Men jag kanske blev det lite väl mycket. Jag hörde av mig till barnmorskan hela tiden. Sen fortsatte det under graviditeten. Jag började må bättre sen också. Men sen de två sista veckorna så började jag må jättedåligt. Jag kunde inte sova, jag fick skakningar i hela kroppen. Jag mådde illa, jag kunde inte äta och det var på grund av ångest. Och så händer något mer. Oron kring sömnen, som ofta varit en domän för Mikaelas OCD, börjar återigen ta plats. Men än så länge har hon inte gjort kopplingen. Hon ser inte att det är precis samma gamla demon som har börjat hemsöka henne på nytt– Då blev jag jätterädd för att inte kunna sova. Jag minns att jag tänkte om jag tänker den här tanken innan klockan fyra idag, att jag inte kommer kunna sova, då kommer jag inte kunna sova ikväll. Sen brukade jag oftast kunna sova ändå, men jag blev liksom hyperfokuserad på olika klockslag och mina kroppsliga sensationer. Starka sömnmediciner blir hennes enda sätt att uthärda de sista veckorna innan förlossningen. Men det triggar också igång något nytt. För i takt med att den närmar sig, börjar en annan sorts skräck att växa. Det är inte den typiska rädslan som många blivande mammor känner – oron för medicinska komplikationer eller den fysiska smärtan. Utan det är något annat.– Men jag var jätterädd. Inte för att föda barn, men jag var jätterädd för att någon skulle ta mitt barn ifrån mig. Att socialtjänsten skulle komma och ta honom. Jag behövde gå på starka sömnmediciner precis innan min förlossning. Och så tänkte jag nej, men nu kommer jag bli missbrukare. Garanterat. Det finns liksom ingen annan utväg. Och de förklarade att det behöver du absolut inte bli. Det kommer du inte bli. Vi kommer inte fortsätta skriva ut det här hur länge som helst. Men jag mådde jättedåligt. Och sen fick jag min son. Mikaela tittar på sin son. Det finaste hon någonsin har sett. Resultatet av en lång och prövande IVF-resa. Men hon kan inte njuta av det nyblivna föräldraskapet. För hennes besatthet av klockslag, rädslan för att inte kunna sova och att bli ifråntagen sin son fortsätter att hålla i sig. För tänk om någon skulle tycka att hon är en olämplig förälder? – Jag tror att det har att göra med att jag också jobbar med just på socialtjänsten, att jag handlägger sådana här ärenden. Och shade vi nyligen haft något ärende med en mamma också i liknande situation som mig, och då blir jag jätterädd för att det där kommer hända mig också. Så det låg nära till hands. Jag tror det var det. Rädslan för att inte räcka till som förälder börjar mutera och blir till ett inre monster. Den tvingar på henne bilder av ögonblick hon inte kan minnas, scener som aldrig har ägt rum, men som hennes hjärna ändå vill få henne att känna sig skyldig till. – Jag börjar få jättemycket tankar kring att tänk om jag skakar honom, Tänk om jag redan har råkat skaka honom utan att jag har märkt det. Tvångstankar av den här typen, som att skada sitt barn, Där inte något man vill göra, det är inte heller något man kommer göra och det är inte impulser, utan det är tankar som känns främmande och något som inte är i linje med den man är som person. OCD:n är en varelse som attackerar det du värderar allra mest i livet. Att vara en bra förälder, en bra partner och en person som behandlar andra väl. För Mikaela blir varje tvångstanke och varje litet misstag till bränsle. Det är som om hon oavsiktligt fortsätter att mata varelsen, tills den växer sig så stor att den skuggar allt annat.– Och så minns jag en gång när jag råkade, när jag skulle klippa hans naglar. Och så råkar jag klippa honom på hans finger, vilket väldigt många föräldrar har råkat göra någon gång. Men då fick jag panik. Nu kommer någon ta honom. För nu har jag ju till och med råkat skada mitt barn. Ett spädbarn en sårbar liten varelse som kräver konstant tillsyn. Men för Mikaela blir det inte lättare med tiden, snarare tvärtom. För när hennes son lämnar den sköra bebistiden bakom sig och börjar bli några år gammal, så framträder en ännu mer skrämmande tvångstanke. – Tänk om jag egentligen är pedofil? Men att jag bara inte insett det förrän nu. Så då blev jag jätterädd för att jag helt plötsligt skulle vara det. Det var aldrig så att jag var rädd för att jag skulle utsätta honom för någonting, men jag var bara rädd för att de här tankarna skulle bli så påtagliga att jag till sist skulle övertala mig själv att jag är det. Det är egentligen inget ovanligt att ha skrämmande tvångstankar. Tänk om jag puttar ner någon på tågspåret? Tänk om jag kör över någon med bilen? Tänk om jag begår ett övergrepp? Det som gör att det blir sjukligt är vikten man lägger vid dessa tankar. För de allra flesta kan vifta bort dem som obetydliga. En person med OCD tänker att de säger något om vem man är som person. Någon som jobbar på en förskola kanske säger upp sig från sitt jobb, en annan vågar inte sätta sin fot på en tågperrong, och en förälder kanske inte vågar vara ensam med sitt barn. För Mikaela så tar det nu upp hela hennes dagar och hon gör allt för att försöka hindra tankarna från att växa.– Typ om jag skulle lyfta honom, se till att okej, jag får. Jag måste se till att hans ben inte råkar nudda mitt skrev när jag lyfter upp honom. Det är nästan omöjligt kan jag säga när man lyfter upp ett barn om de är nära en. Men då blir jag jätterädd för det och tänkte att jag måste flytta på honom på något konstigt sätt. Så jag kontrollerade alltid hur jag lyfte upp honom. Om jag skulle torka honom. När han gick på toaletten så minns jag att jag tänkte ”tänk inget konstigt, tänk inget konstigt, tänk inget konstigt” när jag skulle torka honom. Då är det nästan omöjligt att inte tänka något konstigt när man försöker säga det till sig själv. Om jag säger “tänk inte på en rosa elefant” Vad händer i ditt huvud då? Sannolikt börjar du nog föreställa dig en rosa elefant. Det är precis så med tvångstankar. Men eftersom de ofta är av obehaglig natur så kan de leda till stresspåslag. – Så hör jag det här ordet olämplig. Olämplig, Olämplig. Så till sist så är det. Jag är olämplig uppenbarligen. För jag tänker ju att jag inte ska tänka olämpliga saker. De är Mikaela och hennes mans femte bröllopsdag. En dag som borde firas. Men precis som vanligt så slås Mikaela av en intensiv ångest så fort hon öppnar ögonen. Men det är ändå någonting annorlunda med den här morgonen. För hon känner nu en känsla av att hon inte klarar det här mer. Att hon inte längre orkar kämpa mot de skrämmande tankarna.– För då var det ju att ifall de tankarna skulle stämma så förtjänar inte jag att leva. Det var liksom det som var grunden till det hela. Jag minns att jag ringde till min kusin, som har jobbat inom psykiatrin, och sa till honom att det känns som att jag måste ta en kniv och skada mig själv. Då sa han: ”Michaela, då är det dags att åka till psykakuten om man känner det.” Hon och hennes man åker till psykakuten. Det är skrämmande för Mikaela, för inom henne mullrar samma gamla farhåga: rädslan för att vårdpersonalen ska se henne som en bristande förälder och bli oroliga för hennes son.– Jag berättade för dem vad det är jag känner och de blev inte oroliga för mitt barn. De blev oroliga för mig. Så de sa att om du vill så kan du bli inlagd nu. Och då kände jag att ja, det måste jag ju bli för jag orkar inte detta längre. Mikaela skrivs in, men tiden i slutenvården skulle visa sig bara bli ett kort andrum. För medan hennes mediciner justeras och en remiss skickas till ett specialistteam för OCD, börjar hon smida planer.– Jag tänkte att enda sättet att skydda mitt barn nu är ju att jag flyttar ifrån honom. Så jag började planera på att jag skulle skaffa en lägenhet någonstans och att flytta ifrån dem. Och det var ju väldigt läskigt för min man, för jag var ju helt bara: ”Men jag måste ju det. Fattar du inte det?”. Och i väntan på specialistbehandling blir Mikaelas mående bara sämre och sämre. – Jag började få tankar kring att inte vilja leva längre. Jag kunde inte äta så jag gick ner typ sju kilo och jag behövde absolut inte gå ner i vikt. Jag började också ha jättesvårt att sova på riktigt denna gången. Så till sist så sökte jag mig till psykakuten igen, och då gjorde man lite mer medicinjusteringar och såg till att det lades på med remissen. När Mikaela vaknar efter sin fjärde natt på sjukhuset är något annorlunda. Den intensiva ångesten, som brukar stå redo så fort hon öppnar ögonen, lyser med sin frånvaro. För första gången är det tyst.– Nu kan jag tänka klart. Nu styr inte de här tankarna mig. Jag fattar nu att allt det här har varit OCD hela tiden och det var nästan en utomkroppslig upplevelse. Det var så skönt och jag bara kände att nu kanske jag kan gå tillbaka och faktiskt njuta av att vara med mitt barn. Den nya kombinationen av mediciner har börjat verka och Mikaela är nu mottaglig för en terapibehandling, som hon påbörjar den direkt efter hon blir utskriven. Hon övar på att sitta stilla med tankarna, låta dem komma och gå utan att börja analysera dem. Hon får skriva ner sina värsta scenarier på papper och läsa dem högt för sig själv. I början bombarderas hon av de klassiska “tänkt om”- tankarna. Men för varje gång hon vägrar gå in i spiralen, börjar något långsamt att skifta.– Till sist blev det bara text på en lapp, och jag kunde bara läsa den utan att gå in i en ond spiral. Så det var en av de väldigt bra övningarna tyckte jag. Och Mikaelas allra största seger har varit modet att bryta tysnaden. Att våga prata om det som pågår i huvudet. Det som många gånger har känts som en mörk hemlighet. – Jag har inte mått så här bra sen innan min son kom och det är helt underbart. Jag delar med mig väldigt mycket på sociala medier om min upplevelse av OCD, vilket jag känner stärker mig också att jag kan vara så öppen om det. För jag märker också att det är så många som känner igen sig. Det har varit en stor del av att jag ska återhämta mig, märker jag. Och att prata öppet om det med folk så att folk också förstår att OCD är inte bara att vilja ha saker och ting rent. Och nu, nu kan jag jobba igen. Jag kan vara med min son utan att känna mig hindrad. Jag kan njuta av att vara med min man utan att vara rädd för att jag är otrogen hela tiden, vilket är väldigt skönt. Så jag känner att jag lever nu. Förut överlevde jag bara. Något som är värt att nämna är jag lever samma typ av OCD som Mikaela. Det variant där tvångshandlingarna främst utspelar sig i huvudet. Genom åren har mina teman skiftat, men oftast kretsar de kring rädslan för att skada andra. Det är anledningen till att jag inte vågar ta körkort, och precis som Mikaela har jag plågats av rädslan för att vara pedofil. Som tur har jag lyckats lämna just det temat bakom mig, men skräcken för att det ska komma tillbaka kan ändå dyka upp ibland.Vad skulle du säga till någon som jag, som är rädd att skaffa barn för att man är rädd för att det kommer blossa upp?– Jag skulle säga att man ska inte låta idén hindra det man vill göra, utan vill man skaffa barn, då ska man absolut göra det. För det är så fantastiskt att ha ett barn, även om det kan vara jättejobbigt ibland och man märker att det kan påverka ens psykiska mående. Så är jag så tacksam för att jag faktiskt vågade skaffa barn, för annars hade mitt liv inte sett ut som det gör idag. Jag har en fantastisk familj och jag tycker det är väldigt viktigt att man inte låter idén ta så mycket plats att man faktiskt hindrar det från från att man skaffar barn. Den ultimata exponeringen? – Kanske? Absolut. Framför allt om man också har pedofili och det där man är rädd för att tänk om jag egentligen är pedofil. Det var jag också rädd för när jag skulle träffa barn. Men jag var bara nej. Fuck that. Jag tänker skaffa barn ändå.

I dagens avsnitt pratar jag med Ida B Olsson som alltid inspirerar mig att vila mer, prioritera min sömn, sätta gränser och välja det som KÄNNS bäst. Jag hoppas du blir lika inspirerad som jag

Om den där gången lyssnarna överträffade sig själva mot alla odds. Hör lyssnarnas berättelser här! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Hanna har sprungit Stockholms marathon! I dagens program handlar det om när du gjorde något du inte trodde att du kunde, trotsade en rädsla eller lyckades mot alla odds. Ibland händer det där som förändrar självbilden, man gör något man länge trott att man inte skulle våga eller kunna. Det kan vara att trotsa en rädsla, ta ett steg som känts omöjligt, eller lyckas med något mot alla odds och plötsligt stå där och tänka: ”Det där gjorde jag.”Vad var ditt ögonblick? Dela med dig av din historia i Karlavagnen.Om att göra något en trodde inte var möjligt med Hanna Sihlman i KarlavagnenRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar kl. 21:40.

Elias träffar en äldre tjej på nätet. Snart bestämmer hon sig för att besöka Elias som då är i tonåren. Han bor fortfarande hemma med sin familj. När de väl träffas är hon inte alls den person som hon utgivit sig för att vara. Dejten hemma blir till en mardröm.- Jag blev inlåst i flera dagar och utsatt för våld och sexuella övergrepp. Mina föräldrar agerade och brydde sig inte, berättar Elias.Gästen är anonym. Elias heter något annat i verkligheten. Rösten, namn och platser är ändrade.Hela säsongen av Älskade Psykopat finns på Podplay: https://www.podplay.com/sv-se/podcasts/alskade-psykopat-294350Vill du vara gäst i podden? Maila emilie.olsson@bauermedia.seFölj @alskadepsykopat på Instagram

Förlåt Somna, för att jag börjar med att skratta. Det brukar jag inte göra. Jag hade ett litet private moment utanför studion, händerna knäppta, vaggade lite och sa högt till mig själv att just nu vet ingen människa på jorden vad jag gör. Sedan vände jag mig om och såg att grannen tittade på mig. Jag har aldrig pratat med grannen om vad jag gör i Äventyrsvargen. Från utsidan är det bara en vardaglig container, det ser ut som ett cykelskjul. Från grannens perspektiv måste det vara rätt underligt, att jag bara går in och är en timme i skjulet. Han kanske tror att jag mekar med cyklar.Jag irriterar mig på folk som cyklar på landsvägen trots att det finns cykelbanor, och jag vet att jag måste sluta med det. När jag fyllde 40 blev jag väldigt intresserad av tre saker: cyklar, att vandra Kungsleden och att renovera gamla möbler. Jag hade nog en ålderskris. Jag insåg till slut att cykla inte skulle lösa mina problem. Eftersom det fanns en lång period där jag inte hade körkort. Detta har gjort att jag köpt en del elcyklar genom åren. Men de slutar alltid med att gå sönder och så bli de stående.Blev det här tråkigt? Är inte så inspirerande idag. Dessutom ska jag spela in ett avsnitt till efter det här. Kanske att det är så att det här avsnitt ska handla om cyklar. När jag var liten cyklade vi hela tiden. Godnatt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hear the Senators sit down with a candidate for the South Carolina Attorney General's to get an in-depth look at who he is, why he's running for AG, how he sees the future of South Carolina, and so much more!Hear about Senator Stephen Goldfinch's family, history as a JAG officer in the National Guard, and how the campaign trail is treating him. Get your latest Statehouse update and hear firsthand the rationale behind some of the legislature's most controversial bills. Join Senators Sheheen and Lourie in this week's episode where they take a deeper look at upcoming legislation and lawmakers' actions in S.C.    Support the showKeep up to Date with BITBR: Twitter.com/BITBRpodcastFacebook.com/BITBRpodcasthttps://bourboninthebackroom.buzzsprout.com

Are all politicians liars, shysters & con men? STARMER, BLAIR, STURGEON, REFORM SPAT  #JonGaunt #jongauntTV #live #KeirStarmer #TonyBlair #NicolaSturgeon #SNP #ReformUK #NigelFarage #AndyBurnham  Is British politics nothing more than a rigged circus?  Today, we're diving into the absolute chaos that is the "State of the Nation." From the corridors of Westminster to the SNP's motorhome, the establishment is crumbling, and the British people are being left behind. Today's Battleground: The Coronation Scam: A tiny constituency is about to hand-pick our next PM. Why are we being denied a General Election? The public is screaming for a vote, but the elites are clinging to power.  Blair vs. Starmer: The ghost of New Labour is back. Why is Tony Blair suddenly criticising "Two-Tier Keir"? Is the master of spin trying to distance himself from a sinking ship?  Sturgeon's SNP "Blind Spot": Nicola Sturgeon claims she had no idea about the SNP's finances. How do you miss an £80k Jag or a £130k motorhome on the driveway? Is it incompetence or a calculated con? The Many Faces of Andy Burnham: From "Man of the People" to Brexit flip-flopper. Burnham has more positions than the Kama Sutra—can we trust a man who changes his mind as often as the Town Hall clock?  Reform UK Infighting: While the country burns, Nigel Farage and Rupert Lowe are scrapping like kids in a playground. If Reform can't unite to defeat Starmer, what hope do we have? It's time to stop the games.  Join Jon Gaunt LIVE as he tears into the liars, shysters, and con men running this country into the ground. JOIN THE CONVERSATION LIVE AT FIVE! Call in, comment, and let your voice be heard. Is it time for a total political revolution?  Jon Gaunt, jongauntTV, live, State of the Nation, Keir Starmer, Tony Blair, Nicola Sturgeon, SNP scandal, Reform UK, Nigel Farage, Rupert Lowe, Andy Burnham, General Election Now, British politics, political circus, UK government  #JonGaunt #jongauntTV #live #StateOfTheNation #KeirStarmer #TonyBlair #NicolaSturgeon #SNP #ReformUK #NigelFarage #AndyBurnham #GeneralElection #UKPolitics #TwoTierKeir #GuyFawkes This is political blogging and hard-hitting social commentary from Triple Sony Gold Award-winning talk radio legend, Jon Gaunt — former host on BBC, Talk Radio, and Sky News. On Jon Gaunt TV, we cut through the noise and say what others won't. No political correctness. No censorship. Just real conversations that matter.

Today, Amy and Jag look at a financial risk that is easy to ignore because it does not feel urgent in the moment: the cost of doing nothing. In this episode, we focus on how delays in financial decisions can quietly create long term consequences, especially for healthcare professionals who are used to acting quickly at work but may postpone choices in their own financial lives. The central idea is simple. Inaction is still a decision, and over time it can carry a real cost. Amy explains that many financial delays do not come with immediate pain. Income is still coming in, accounts still exist, and nothing appears broken. That makes it easy to leave cash uninvested, skip HSA contributions, ignore open enrollment changes, or delay insurance decisions. But time is often the thing being lost, and time can translate into large amounts of money. A $100,000 cash balance left sitting too long can mean missing tens of thousands of dollars in growth. Missed HSA contributions can reduce both tax savings and long term wealth. Idle cash spread across accounts may not seem serious until the total missed opportunity becomes clear. The episode also highlights timing windows that matter. Open enrollment, tax planning before year end, lower income years that create Roth conversion opportunities, and insurance decisions made while health is still favorable can all have meaningful financial impact. Amy gives several examples where waiting leads to higher taxes, less retirement savings, or insurance that becomes more expensive or unavailable. She also notes that rule changes can remove options people assumed would still be there later. A major theme in the conversation is that the biggest mistakes are often basic ones that never get revisited. People repeat the same benefits elections, forget to update beneficiaries, let cash build up unintentionally, and miss planning opportunities because nothing forces action. Amy stresses that beneficiary designations override a will, which makes that one of the fastest and most important items to review. She also emphasizes income protection through insurance and the importance of identifying unintentional cash balances. The practical advice is to start small and focus on what matters most. Review beneficiaries. Check insurance coverage. Look for idle cash. Make a short list of what has a deadline, what affects family, and what becomes more expensive if delayed. Amy suggests one or two intentional financial reviews each year, along with a pre year end tax check and regular check ins on the biggest issues. The message is not to do everything at once. It is to notice what has been sitting too long and move it forward. Doing nothing feels neutral, but it is often where the biggest hidden costs begin. (00:00) Intro (00:16) Why financial inaction feels harmless (01:50) The real cost of waiting (03:10) Missed HSA contributions and idle cash (04:29) How to triage financial decisions (05:00) Tax timing and lower income years (06:14) Why insurance gets riskier to delay (06:51) Decisions that get more expensive over time (10:05) Common mistakes people make when they delay (12:18) Where to start fixing it (17:57) Key takeaways To get in touch with Amy and her team at Thimbleberry Financial, call 503-610-6510 or visit thimbleberryfinancial.com.The ThimbleberryU Podcast is produced by JAG Podcast Productions - https://jagpodcastproductions.com/

In this episode of Sisters Sidebar, Jill Wine-Banks and Kimberly Atkins-Stor answer your questions on everything from the Secretary of Defense's firing powers to conservatorships, and more. They discuss Pete Hegseth's removal of the Secretary of the Navy, how the Posse Comitatus Act applies to JAG attorneys prosecuting civilian cases, whether substituting the United States as defendant in the E. Jean Carroll case could reopen presidential immunity, if the Roberts' Court would have upheld the Voting Rights Act in 1965, using a dictionary definition of 86 to defeat Jim Comey's indictment, and the process for initiating conservatorships.Freshen up your spring wardrobe!  Get the ReSIStance T-Shirt, Mini Tote, and other #SistersInLaw gear at politicon.com/merch! Additional #SistersInLaw Projects#SistersInLaw Main ShowJill's Politicon YouTube Show: Just The FactsKim's Newsletter: The GavelJoyce's new book, Giving Up Is Unforgivable, is now available, and for a limited time, you have the exclusive opportunity to order a signed copy here. Pre-order Barb's new book, The Fix, or her first book, Attack From Within, now in paperback. Add the #Sisters & your other favorite Politicon podcast hosts on BlueskyGet your #SistersInLaw MERCH at politicon.com/merchWEBSITE & TRANSCRIPTEmail: SISTERSINLAW@POLITICON.COM or Thread to @sistersInLaw.podcastGet text updates from #SistersInLaw and Politicon. Mentioned By The #SistersFrom Jill - Opinion | The line between civilian and military law enforcement is blurring. Congress must act.Pre-order Barb's new book, The Fix, and get tickets for her upcoming book tour!Support This Week's Sponsors:Helix:Find your perfect mattress with Helix's Best Of Web: Memorial Day Sale! Get 27% off sitewide, exclusive for listeners of #SistersInLaw at helixsleep.com/sisters!Pocket Hose: Text LAW to 64000 for your 2 free gifts with the purchase of any Pocket Hose Ballistic hose. By texting 64000, you agree to receive recurring automated marketing messages from Pocket Hose. Message frequency varies, and data rates may apply. Text STOP at any time to opt out. Text HELP for additional Information. No purchase required. Terms apply, available at http://PocketHose.com/termsGet More From The #SistersInLawJoyce Vance: Bluesky | Twitter | University of Alabama Law | Civil Discourse Substack | MSNBC | Author of “Giving Up Is Unforgiveable”Jill Wine-Banks: Bluesky | Twitter | Facebook | Website | Author of The Watergate Girl: My Fight For Truth & Justice Against A Criminal President | Just The Facts YouTubeKimberly Atkins Stohr: Bluesky | Twitter | Boston Globe | WBUR | The Gavel Newsletter | Justice By Design PodcastBarb McQuade: barbaramcquade.com | Bluesky | Twitter | University of Michigan Law | Just Security | MSNBC | Attack From Within: How Disinformation Is Sabotaging America