Podcasts about irak

La semana pasada el portaaviones Gerald Ford llegó al Caribe, lo que convierte al despliegue aeronaval frente a Venezuela en el mayor que ha organizado la armada de Estados Unidos en varias décadas. Lo están complementando con vuelos de bombarderos B-52 y B-1 que han realizado simulacros de bombardeo a menos de 20 millas de la costa venezolana. A finales de octubre los medios informaron que Trump ha revisado personalmente una lista de objetivos, lo que podría significar que planean un ataque inminente. Hasta ahora se han limitado a hundir lanchas sospechosas de transportar drogas, lo que sin duda ha afectado al régimen chavista ya que una parte de sus ingresos proviene del narcotráfico. Pero un despliegue semejante para tan poca cosa parece desproporcionado. Trump ha prometido escalar la campaña con la intención expresa de derrocar a Nicolás Maduro y poner fin a su régimen. Una invasión terrestre es improbable por dos razones de peso: el despliegue no está configurado para ello y va contra los principios de política exterior de Trump, que desde 2017 rechaza cambios de régimen al estilo Irak. En una entrevista hace unos días negó que tuviese la intención de invadir Venezuela pero, a renglón seguido, aseguró que los días de Maduro están contados. Su objetivo es acabar con el chavismo, pero sin intervención directa, seguramente apostando por un colapso interno animado desde fuera. EEUU podría contribuir a ese colapso con inteligencia, operaciones encubiertas y posibles ataques quirúrgicos desde la distancia. Esto podría provocar movilizaciones opositoras, presión callejera y una rebelión militar. Es lo último que falta por probar en Venezuela. Todas las medidas anteriores (sanciones, aislamiento diplomático y apoyo internacional a la oposición) han dañado la imagen del chavismo, pero no han conseguido ni acabar con él, ni ablandarlo. El chavismo se vale continuamente de negociaciones dilatorias. Ofrece diálogo a cambio de una tregua y entretanto gana tiempo y arranca concesiones que luego retiene. Dentro de Venezuela Trump tendrá muchos apoyos. Tras el fraude electoral del año pasado la oposición, exhausta y frustrada, ve en él una esperanza. El chavismo no es una dictadura convencional, sino una banda criminal que controla un Estado petrolero y obtiene cuantiosos ingresos del narcotráfico y la minería ilegal. Hasta ahora se ha intentado forzar a Gobierno de Maduro a equivocarse o facilitar una transición dialogada. Nada ha funcionado. Solo queda apostar activamente por una implosión del régimen sin invasión directa, pero interviniendo mediante operaciones encubiertas y ataques a objetivos muy localizados que podrían activar el instinto de autopreservación de las fuerzas armadas. Desconocemos si en eso consiste el plan, pero ningún Gobierno estadounidense ha presionado tanto desde que se instauró el chavismo, lo que abre posibilidades inéditas hasta ahora. El éxito depende de que los planes sean realistas, tengan apoyo en casa y se ejecuten correctamente. Pero no hay nada garantizado, ni siquiera la intervención misma. En La ContraRéplica: 0:00 Introducción 3:46 Trump y el colapso del chavismo 33:53 “Contra el pesimismo”… https://amzn.to/4m1RX2R 35:52 OPA de BBVA sobre Sabadell 42:55 La crisis en Cuba 47:47 Venezuela, Cuba y el legado de Trump · Canal de Telegram: https://t.me/lacontracronica · “Contra el pesimismo”… https://amzn.to/4m1RX2R · “Hispanos. Breve historia de los pueblos de habla hispana”… https://amzn.to/428js1G · “La ContraHistoria del comunismo”… https://amzn.to/39QP2KE · “La ContraHistoria de España. Auge, caída y vuelta a empezar de un país en 28 episodios”… https://amzn.to/3kXcZ6i · “Contra la Revolución Francesa”… https://amzn.to/4aF0LpZ · “Lutero, Calvino y Trento, la Reforma que no fue”… https://amzn.to/3shKOlK Apoya La Contra en: · Patreon... https://www.patreon.com/diazvillanueva · iVoox... https://www.ivoox.com/podcast-contracronica_sq_f1267769_1.html · Paypal... https://www.paypal.me/diazvillanueva Sígueme en: · Web... https://diazvillanueva.com · Twitter... https://twitter.com/diazvillanueva · Facebook... https://www.facebook.com/fernandodiazvillanueva1/ · Instagram... https://www.instagram.com/diazvillanueva · Linkedin… https://www.linkedin.com/in/fernando-d%C3%ADaz-villanueva-7303865/ · Flickr... https://www.flickr.com/photos/147276463@N05/?/ · Pinterest... https://www.pinterest.com/fernandodiazvillanueva Encuentra mis libros en: · Amazon... https://www.amazon.es/Fernando-Diaz-Villanueva/e/B00J2ASBXM #FernandoDiazVillanueva #venezuela #chavismo Escucha el episodio completo en la app de iVoox, o descubre todo el catálogo de iVoox Originals

We wtorek wybory parlamentarne w Iraku. Po raz siódmy od przez Amerykanów inwazji w 2003 roku Irakijczycy wybiorą parlament. Kraj od ponad dwudziestu lat z trudem próbuje utrzymać stabilność, rozrywany sporami wewnętrznymi i walką dwóch potęg zewnętrznych: Iranu i Stanów Zjednoczonych. Czy wtorkowe wybory zmienią ten obraz? Kto w istocie dzierży władzę w kraju, jaką rolę odgrywają w nim islamscy przywódcy religijni? Jak osłabienie Iranu wpływa na Irak? I czy iraccy Kurdowie wyjdą z tych wyborów wzmocnieni?Kanclerz Merz zapowiada deportacje Syryjczyków z Niemiec. Czy ten plan jest w Niemczech wykonalny? Dlaczego Berlin wziął na siebie rolę lidera wśród państw europejskich, które chcą pozbyć się migrantów wcześniej przyjmowanych z otwartością?W Sudanie trwa największy obecnie kryzys humanitarny. W mieście Al-Faszir w Darfurze antyrządowe Siły Szybkiego Wsparcia przeprowadziły masakrę ludności cywilnej, zabijając co najmniej kilkanaście tysięcy ludzi. Dlaczego te zbrodnie pozostają bezkarne i toczą się praktycznie bez reakcji świata?W USA niedawno pobity został rekord długości kryzysu budżetowego, tzw. shutdownu, czyli ograniczenia bądź wstrzymania wypłat pracownikom federalnym. Mimo to biznes wydaje się ufać Donaldowi Trumpowi; nie sprawdzają się też ponure prognozy upadku amerykańskiej gospodarki. Dlaczego – wyjaśni dyrektorka jednego z największych banków na świecie.Coraz więcej firm pracuje nad technologią umożliwiającą przechwytywanie energii słonecznej w kosmosie i przesyłanie jej na Ziemię. Czy jest to możliwe, opłacalne i potrzebne? I dlaczego coraz chętniej firmy myślą o przenoszeniu swoich działań do przestrzeni kosmicznej?A także: marzenia, rojenia i kompletne szaleństwa – czyli świat z boku.Rozkład jazdy: (02:47) Łukasz Fyderek: Irakijczycy wybierają parlament(26:03) Anna Kwiatkowska: Niemcy chcą deportować syryjskich uchodźców(45:44) Grzegorz Dobiecki: Świat z boku - Dream, babe, dream(52:04) Podziękowania(59:01) Marcin Żyła: Masakry ludności cywilnej w Sudanie – zapomniana wojna(1:20:19) Candi Wolff: Dlaczego biznes ufa Trumpowi(1:38:28) Tomasz Rożek: Przenosiny firm w kosmos(2:00:49) Do usłyszenia---------------------------------------------Raport o stanie świata to audycja, która istnieje dzięki naszym Patronom, dołącz się do zbiórki ➡️ ⁠https://patronite.pl/DariuszRosiak⁠Subskrybuj newsletter Raportu o stanie świata ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠➡️ ⁠https://dariuszrosiak.substack.com⁠Koszulki i kubki Raportu ➡️ ⁠https://patronite-sklep.pl/kolekcja/raport-o-stanie-swiata/⁠ [Autopromocja]

Ce sera le 6è scrutin depuis la chute de Saddam Hussein en 2003 : les Irakiens s'apprêtent à voter, ce mardi 11 novembre 2025, aux élections législatives pour désigner, parmi plus de 7 000 candidats, les 329 députés du Conseil des représentants. L'issue du scrutin ouvrira la voie à des négociations pour désigner le Premier ministre, poste actuellement occupé, depuis 2022, par Mohammed Chia al-Soudani, candidat à un nouveau mandat. Ces élections interviennent peu de temps après le cessez-le-feu entre Israël et le Hamas à Gaza, l'affaiblissement du Hezbollah au Liban, la chute de Bachar el-Assad en Syrie. Autant d'événements qui font de Bagdad un carrefour stratégique au Moyen-Orient. Le voisin iranien l'a bien compris et espère conserver son influence en Irak, tout comme les États-Unis, justement soucieux de limiter le rayonnement de Téhéran. Et entre ces deux alliés opposés, beaucoup d'Irakiens souhaiteraient, eux, que leur pays trace sa propre route… Reste à savoir si la classe politique partage réellement cette volonté.    Invités - Myriam Benraad, politologue, spécialiste du Moyen-Orient. Auteure de ce livre : L'Irak par-delà toutes les guerres (Le Cavalier bleu) - Pierre-Jean Luizard, directeur de recherche émérite au CNRS, historien des islams au Moyen-Orient. Auteur de cet ouvrage : Les racines du chaos. Cinq États arabes en faillite (Tallandier) - Adel Bakawan, directeur de l'European Institute for Studies on the Middle East and North Africa (EISMENA). Auteur de ce livre : La décomposition du Moyen-Orient. Trois ruptures qui ont fait basculer l'histoire (Tallandier).

20 Jahre nach dem Sturz Saddam Husseins hat sich der Irak erholt. Krieg und Zerstörung sind einer mühsam errungenen Stabilität gewichen, der Wiederaufbau geht voran. Alte Konflikte aber bestehen fort. Viele sehen mit Skepsis auf die anstehenden Wahlen. Behrendt, Moritz www.deutschlandfunk.de, Hintergrund

Im Irak steht die Parlamentswahl bevor. Ministerpräsident Mohammed al-Sudani hofft auf einen Wahlsieg – doch der ist alles andere als sicher. Welche Kräfte ringen um die Macht? Eine Reportage von Moritz Behrendt.

Eski ABD Başkan Yardımcısı Dick Cheney, zatürre ve kalp-damar hastalıklarına bağlı komplikasyonlar nedeniyle 84 yaşında hayatını kaybetti. Cheney, 11 Eylül 2001'deki saldırılardan sonra ABD tarihinin en güçlü başkan yardımcılarından biri oldu ve Afganistan ve Irak savaşlarında ön planda yer aldı.

Dagen na de overname door rebellenleger RSF van de hoofdstad van Darfur in Soedan, wordt er gevreesd voor ongekende slachtofferaantallen in de stad. Een onderzoeker aan Yale vermoedt dat de paramilitairen nu massagraven graven, om de sporen van massamoord uit te wissen. De overgebleven mensen hebben te maken met honger, sommigen proberen te vluchten. Over de situatie ter plekke Derk Segaar van het Rode Kruis, die nog steeds in het gebied actief zijn. (10:51) Cheneys erfenis in Midden-Oosten Het overlijden van Dick Cheney, vice-president onder George W. Bush, maakt niet alleen in de VS veel los. In het Midden-Oosten is Cheney nog steeds berucht vanwege de oorlogen die hij ontketende in Irak en Afghanistan. Over de stempel die Cheney op de regio drukte, en de gevolgen die nog steeds voelbaar zijn, spreken we met historicus Peyman Jafari en Midden-Oostenkenner Koert Debeuf. Presentatie: Laila Frank

In der Stadt New York wird ein Demokrat Stadtpräsident und auch in den US-Bundesstaaten Virginia und New Jersey gewinnen die Kandidatinnen der demokratischen Partei die Gouverneurswahlen. Ein Kenner der US-Politik ordnet ein, welche Bedeutung die Wahl für US-Präsident Donald Trump hat. Weitere Themen in dieser Sendung: · US-Präsident Donald Trump hat sich mit Vertreterinnen und Vertretern der Schweiz getroffen, das hat Trump auf seiner eigenen Social-Media-Plattform geschrieben. Thema: die hohen US-Zölle auf Schweizer Importe in die USA. Doch mit wem sich Trump genau getroffen hat, ist nicht klar. · Im nächsten Sommer dürfte die Schweiz über die SVP-Initiative «Keine 10 Millionen-Schweiz» abstimmen. Sie verlangt eine Obergrenze fürs Bevölkerungswachstum und in letzter Konsequenz die Kündigung der Personenfreizügigkeit mit der EU. Nun zeichnet sich immer deutlicher ab: Es wird keinen Gegenvorschlag zu dieser Initiative geben. Für einen solchen Gegenvorschlag hat sich die Mitte Partei stark gemacht. Warum ist es ihr nicht gelungen, einen Gegenvorschlag zu finden? · Eine prägende Figur der amerikanischen Politik ist tot: Der ehemalige US-Vizepräsident Dick Cheney ist im Alter von 84 Jahren gestorben. Unter George W. Bush war er von 2001 bis 2009 der zweitmächtigste Mann im Weissen Haus. Das ist die Zeit, in der die USA in Afghanistan und im Irak einmarschiert sind. Welche Rolle hat Cheney in diesen Kriegen damals gespielt?

El profesor de Historia Antigua de la Universidade da Coruña, Juan Luis Montero Fenollos, acaba de regresar de una misión arqueológica en Mosul, al norte de Irak, donde representó a la UDC como único arqueólogo español en una expedición internacional junto a expertos del Museo del Louvre y la Universidad de la Sorbona. Hoy en RadioVoz Ferrol, Montero relató su experiencia excavando en una de las ciudades asirias más grandes del mundo, una urbe de 400 hectáreas considerada “el lugar donde empezó la historia”. Pese a las difíciles condiciones del entorno y los estrictos controles de seguridad, el arqueólogo destaca la acogida y generosidad del pueblo iraquí y la importancia de la cultura como herramienta para reconstruir sociedades tras la guerra. “Transformar un lugar de violencia en un lugar de conocimiento es una forma de paz”, afirmó. Ferrol, una vez más, tiene un embajador del saber en el corazón de la antigua Mesopotamia.

De Belg Sammy Djedou staat terecht op beschuldiging van genocide en misdaden tegen de menselijkheid. Hij deed mee aan gruweldaden tegenover Jezidi's in de regio Sinjar, in het noorden van Irak. Mannen kregen de keuze: ofwel zich bekeren tot de Islam en meestrijden met IS, ofwel gedood worden. Vrouwen en meisjes vanaf 9 jaar werden ontvoerd om dan verhandeld te worden als slavinnen. Vaak ook als seksslavinnen, want er is sprake van massale verkrachtingen. Drie vrouwen getuigen over de gruwel.

Trump, "Hristiyanları koruyamadığı" gerekçesiyle Nijerya'ya askerî müdahale uyarısında bulundu. Dışişleri Bakanı Fidan, PKK'nın Irak, İran ve Suriye'deki faaliyetlerini de sonlandırması gerektiğini söyledi.Bu bölüm Mr. NO hakkında reklam içermektedir. Türkiye'nin en çok tercih edilen sandviçi Mr. NO, 3 Kasım Dünya Sandviç Günü'nü kutluyor. Sosuyla efsane, lezzetiyle tanıdık Mr. NO sandviçleri yenilikçi reçeteleri ve inovatif tariflerle her lokmada fark yaratıyor. Mr. NO sandviçlerle buradan tanışabilirsiniz.

Ausgerechnet der Irak scheint eine Art Stabilitätsanker in Nahost zu sein. Isabelle Werenfels erklärt, warum diese vermeintliche Stabilität extrem fragil ist, wie Dynamiken rund um die anstehenden Parlamentswahlen aussehen und wie regionale Entwicklungen den politischen Kurs Bagdads beeinflussen.

Le retour de la grande Kathryn Bigelow, après 8 ans d'absence. Alors, il faut quand même rappeler, parce que c'est assez stupéfiant,que Kathryn Bigelow est la première femme de toute l'histoire du cinéma à avoir remporté l'Oscar de la meilleure réalisation, c'était pour le film Démineurs, et c'était pas dans les années, c'était en 2010 … Mais là où la réalisatrice excelle depuis quelques années, c'est dans sa peinture du monde militaire et des mécanismes de la violence d'État. Avec ZERO DARK THIRTY, sur la traque de Ben Laden, et DÉMINEURS, sur la guerre en Irak. Et donc avec ce dernier film en date pour Netflix.

Die Schweizerin Meret Michel lebt in Beirut und berichtet vor allem über den Libanon, Syrien und den Irak. In ihrem Buch "Beirut: Splitter einer Weltstadt" erzählt sie die Geschichte der libanesischen Hauptstadt.

Über viele Jahrhunderte, seit dem späten Mittelalter bis zum Ersten Weltkrieg, standen weite Teile des Vorderen Orients unter türkischer Herrschaft. Nach der Niederlage des Osmanischen Reiches an der Seite der Mittelmächte fielen das alte Zweistromland, der heutige Irak, sowie Palästina nun als Mandatsgebiete an das Vereinigte Königreich, Syrien und der Libanon gerieten unter französische Verwaltung, und hier wie dort regte sich schnell Widerstand gegen die neuen Kolonialherren im fernen Europa. Insbesondere im multiethnischen und multikonfessionellen Syrien führte dies Mitte der 1920er Jahre zu blutigen Aufständen, die vom französischen Militär höchst gewaltsam bekämpft wurden. Die Ergebnisse der Geschichtsforschung lassen befürchten, dass die Opferzahlen, die die Wilhelmsburger Zeitung in ihrer Ausgabe vom 29. Oktober 1925 allein aus Damaskus vermeldet, nicht altem anti-französischem Ressentiment in Deutschland entsprangen, sondern relativ realistisch waren. Es liest Rosa Leu.

Den senaste tiden har flera gängkriminelIa, med stor påverkan på våldsbrottsligheten, utlämnats eller deporterats till Sverige i det här avsnittet tittar vi närmare på vad det är som har gjort det möjligt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Det är mitt jobb att etablera relation och förtroende men jag har också med mig arbetskamrater som är experter på den organiserade brottslighetens påverkan på Sverige och de faktiska individerna som vi eftersöker”, säger biträdande rikspolischef Stefan Hector. Det senaste året har han i princip rest jorden runt för att övertyga andra länder om att skicka hem gängkriminella svenskar – genom att bygga förtroende. Svenskt rättsväsende har lagt lagt tyngden på – Spanien, Turkiet, Förenade Arabemiraten, Irak och Marocko. Länder som blivit ”gangsterparadis” där många gängkriminella gömmer sig – samtidigt som dom driver på våldsbrottsligheten i Sverige. Utlandsbesöken och förtroendebyggandet beskrivs som en helt ny taktik från polisen, och den verkar ha gett resultat. Nyligen deporterades Dalennätverkets ledare Greken från Mexiko till Sverige och så sent som i förra veckan utlämnades en av Rawa Majids nära män från Irak. ”Det här är länder som har en transaktionell syn på samarbete, det vill säga att vi hjälper er om ni hjälper oss”, säger Stefan Hector. Programledare: Petra Berggren och Linus LindahlProducent: Jenny HellströmReporter: Fanny HedenmoLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Alex Garland lo hace de nuevo. Ahora nos trae una gran película de guerra acompañado en la dirección por Ray Mendoza, un ex SEAL que lleva sus memorias en Irak a la pantalla.

Forzar un cambio de poder político en Venezuela a través de la violencia o una intervención extranjera no es la solución, como lo demuestran los casos de Irak, Libia, Afganistán y Siria, que quedaron sumidos en la violencia y la destrucción. Para evitar un destino similar para Venezuela, es necesaria una solución inclusiva que garantice la protección y la no persecución de los actores políticos.Aquellos que promueven la intervención externa subestiman la capacidad de resistencia del chavismo, que ha anunciado una "revolución armada" en caso de ataque, movilizando a la Fuerza Armada Nacional Bolivariana y la Milicia Bolivariana. Este ambiente genera miedo y angustia en la población, que se ve obligada a prepararse militarmente.La resolución del conflicto no se logrará con amenazas o escalada de tensiones, sino a través de una mediación internacional oportuna. Esta mediación debe conducir a una reconciliación y reconstrucción nacional mediante el diálogo y la negociación para evitar más violencia.

Forzar un cambio de régimen en Venezuela por la vía violenta o insurreccional no garantizará la paz. Los ejemplos de Irak, Libia, Siria y Afganistán, donde las intervenciones militares solo generaron violencia y destrucción, lo demuestran.La estrategia de amenazas y la posibilidad de una intervención militar externa, se basa en narrativas que buscan justificar un ataque para un cambio de régimen, lo cual no es la vía para una solución verdadera.La única salida es una solución inclusiva, pacífica y democrática, pero esta requiere garantías de protección y no persecución para los actores políticos que se disputan el poder.La ausencia de un pacto de no persecución hace que el gobierno se aferre al poder y sin incentivos para medirse en elecciones competitivas.La alternabilidad pacífica solo se logrará si hay un compromiso de no persecución, independientemente de quién gane.El oficialismo ha consolidado su control institucional y militar, subestimado por quienes proponen la intervención.Venezuela necesita urgentemente un Pacto de Convivencia Pacífica que ponga fin a la represión, conceda amnistía y asegure derechos políticos a la oposición, pero que también garantice protección y no persecución para quienes deban entregar el poder.

Nicolás Maduro considera que la narrativa que lo acusa de narcoterrorista y la recompensa de $50 millones de dólares de EE.UU. son una excusa para forzar un cambio de régimen, privatizar PDVSA y apoderarse de las reservas petroleras de Venezuela. Si ocurriera un cambio de régimen, el chavismo mantendría el control de la Asamblea Nacional (256 de 285 diputados), 23 de 24 gobernaciones y 285 de 335 alcaldías. Ante amenazas externas, Maduro anunció que la revolución pasaría a la resistencia armada, confirmado por Diosdado Cabello. Quienes creen que una "operación quirúrgica" externa es suficiente para derrocarlo cometen un error al subestimar el control territorial, militar, económico, político y social del chavismo. Forzar un cambio de régimen violento no garantiza la solución del conflicto ni la gobernabilidad, como se vio en Irak, Libia, Siria y Afganistán. La administración Trump usó la lucha contra el narcotráfico para justificar un ataque militar externo, a pesar de que organismos internacionales documentan que por Venezuela pasa apenas el 5% del tráfico de drogas hacia EE. UU.. La solución no se logrará con persecución ni ataques externos, sino mediante una solución inclusiva, pacífica y democrática. Para evitar una ola de violencia, se necesita un acuerdo político con garantías de protección y no persecución para quienes disputan el poder. La recompensa por su captura y la amenaza de ser apresado hacen que quienes gobiernan se aferren al poder y no haya margen para negociar.

Russland integriert den Irak in seine langfristige Strategie im Nahen Osten. Während Syrien in eine Phase der Ungewissheit eintritt, wird der Irak zu einem Arbeitsfeld, auf dem man Dialoge führen, Infrastruktur aufbauen, Öl fördern, Technologien verkaufen und vor allem Einfluss behalten kann.  Von Igor Gorbunow

Truyền thông phân tích nhiều quyết định của Hoa Kỳ đưa hai tập đoàn dầu khí Nga là Lukoil và Rosneft vào danh sách trừng phạt, đòi áp dụng biện pháp trừng phạt « thứ cấp » nhắm vào mọi mối giao dịch dầu hỏa với Nga. Bên cạnh những nghi vấn về hiệu quả và mức độ nghiêm túc để cắt nguồn tài trợ buộc Nga ngừng chiến tranh Ukraina, giới phân tích nhận định chung : Ít có khả năng vì mất nguồn thu nhập từ dầu lửa mà Matxcơva sẽ lùi bước trên hồ sơ Ukraina. Hôm 22/10/2025, chính quyền Trump đưa ra một quyết định cụ thể trừng phạt Nga : Rosneft và Lukoil, cũng như 34 chi nhánh trực thuộc hai tập đoàn nói trên bị đưa vào danh sách các thực thể nước ngoài bị Hoa Kỳ trừng phạt. Chiếm 55 % sản lượng dầu hỏa toàn quốc, Rosneft và Lukoil là hai trong số 3 tập đoàn dầu khí hàng đầu của Nga, sau Gazprom và là một trong những cột trụ kinh tế, tài chính của nước này. Chỉ 5 ngày sau, Lukoil thông báo bán tài sản ở nước ngoài. Sau đúng 9 tháng trở lại cầm quyền, sau nhiều cuộc điện đàm và một cuộc đối thoại trực tiếp với tổng thống Vladimir Putin mà vẫn chưa mang lại hòa bình cho Ukraina, ông Donald Trump mới ban hành một quyết định cụ thể nhắm vào quyền lợi của nước Nga : đóng băng toàn bộ tài sản của Rosneft và Lukoil tại Hoa Kỳ và cấm tất cả các doanh nghiệp Mỹ giao dịch với hai công ty này. Cùng lúc Nhà Trắng cho các công ty đang hợp tác với các tập đoàn Nga thời hạn 30 ngày để chấm dứt quan hệ trước khi Mỹ áp dụng « lệnh trừng phạt thứ cấp », tức là các biện pháp trừng phạt gián tiếp liên lụy đến các đối tác của Hoa Kỳ (ví dụ các tập đoàn của châu Á, châu Âu, các quốc gia như Ấn Độ hay Trung Quốc…) vẫn mua năng lượng của Nga. Marie Jégo, nhà báo từng là thông tín viên tại Matxcơva của báo Le Monde, trên đài truyền hình France 5 nhắc lại thực ra ít ai để ý là dầu hỏa Nga đã « trong tầm ngắm » của Hoa Kỳ từ dưới thời chính quyền Joe Biden. Tháng 1/2025, Mỹ đã trừng phạt hai nhà sản xuất Nga, nhưng là những hãng « nhỏ » và quyết định này đã ít được nhắc tới trong 10 tháng đầu nhiệm kỳ tổng thống Trump : Nhà Trắng tránh né tấn công trực tiếp vào những lợi ích của Nga, mà ngành xuất khẩu dầu khí là cột trụ. « Dầu hỏa là tĩnh mạch cảnh của Nga bị nhắm tới. Nhờ thu nhập từ dầu khí mà Nga có thể tài trợ chiến tranh Ukraina. Đây cũng là nguồn thu bảo đảm gần 1/3 ngân sách của chính quyền liên bang. Hơn nữa quyết định của tổng thống Trump vừa là một hình thức trừng phạt kinh tế, vừa là một tín hiệu mạnh mẽ về phương diện chính trị. Các dịch vụ giao thương đối với các nhà sản xuất năng lượng của Nga với khách hàng trở nên phức tạp hơn. Nhưng không vì thế mà Vladimir Putin đổi ý và ngừng chiến tranh Ukraina. Cần lưu ý rằng các biện pháp trừng phạt chỉ nhắm vào các khoản giao dịch được thanh toán bằng đô la Mỹ. Đương nhiên là khi Ấn Độ mua vào dầu hỏa của Nga thì New Delhi thanh toán bằng đô la chứ không phải là bằng rupi của Ấn Độ hay rúp của Nga - và nếu có thì khoản này cũng khá hạn chế. Trái lại, trong trường hợp với Trung Quốc, do là đối tác thương mại quan trọng bậc nhất đôi bên trực tiếp giao dịch bằng nhân dân tệ. Nga bán dầu hỏa cho Trung Quốc và được thanh toán bằng nhân dân tệ, rồi dùng chính đơn vị tiền tệ này để nhập khẩu hàng từ Trung Quốc ». Trừng phạt thứ cấp còn nguy hiểm hơn  Hãng tin Nga TASS trích lời phó thủ tướng Alexander Novak theo đó, cuối 2024 lĩnh vực năng lượng chiếm khoảng 20 % GDP của Nga. Liên quan đến tác động cụ thể đối với bản thân nước Nga từ việc Mỹ đưa Rosneft và Lukoil vào « sổ đen », như vừa nói chưa đầy một tuần sau khi bị Washington nhắm tới, Lukoil đã phải thông báo « bán tài sản ở nước ngoài ». Mọi giao dịch của Lukoil và Rosneft với các đối tác bằng đô la cũng bị trong tầm ngắm của bộ Tài Chính Mỹ. Theo nhận định của tướng Dominique Trinquand, nguyên trưởng phái đoàn quân sự Pháp tại Liên Hiệp Quốc, lệnh trừng phạt tổng thống Trump vừa ban hành chỉ nhắm tới các dịch vụ xuất nhập khẩu của hai tập đoàn nói trên được thanh toán bằng đô la, nên ít ảnh hưởng đến giao dịch giữa Nga và Trung Quốc. Một phần hóa đơn năng lượng giữa hai đối tác này đã được thanh toán trực tiếp bằng đồng rúp Nga hoặc nhân dân tệ Trung Quốc. Nhưng vô hình chung, Ấn Độ lại là bên chịu áp lực mạnh hơn cả.   « Chính điều này càng đẩy Nga vào vòng tay Trung Quốc : khi xuất khẩu dầu hỏa và nhận vào nhân dân tệ, Matxcơva lại dùng chính đơn vị tiền tệ này để mua hàng Trung Quốc. Sau khi Donald Trump quyết định trừng phạt hai tập đoàn dầu khí của Nga, lập tức thị trường có dấu hiệu bị căng thẳng. Đồng thời Ấn Độ lập đã có phản ứng tức thời. New Delhi hiện là một trong hai khách hàng mua vào nhiều dầu nhất của Nga. Do vậy ảnh hưởng trực tiếp đến nguồn thu nhập từ dầu hỏa, đến khả năng tài chính của Nga ». Ấn Độ khó từ bỏ dầu hỏa Nga Năm 2024, New Delhi nhập khẩu gần 1,8 tỷ thùng dầu thô cả năm, trong đó dầu Nga chiếm hơn 1/3. Ấn Độ cùng với Trung Quốc là hai khách hàng quan trọng nhất hiện nay mua vào dầu khí của Nga. Hai thị trường này cộng lại chiếm từ 70 đến 80 % tổng kim ngạch xuất khẩu dầu hỏa Nga. Thực ra, trên hồ sơ năng lượng Ấn Độ từ nhiều tuần qua đã chịu áp lực rất lớn từ phía Washington. Lệnh trừng phạt của Washington nhắm vào Rosneft, Lukoil chỉ là « giọt nước làm tràn ly » : bởi hai công ty này chiếm khoảng một nửa lượng xuất khẩu dầu mỏ của Nga sang Ấn Độ. Tập đoàn Reliance, nhà nhập khẩu chính của Ấn Độ, đã xác nhận đang điều chỉnh các đơn hàng dầu hỏa với đối tác Nga. Một ngân hàng Ấn Độ hỗ trợ các khoản thanh toán giao dịch về năng lược đang lo các hoạt động trên lãnh thổ Hoa Kỳ bị ảnh hưởng.  Để tránh các lệnh trừng phạt, các công ty Ấn Độ đã bắt đầu thanh toán bằng đồng dirham của Các Tiểu Vương Quốc Ả Rập Thống Nhất và một số ngoại tệ khác, nhưng giải pháp này gây « không ít tổn hại cho cả phía Ấn Độ và Nga ». Ngay tuần trước, New Delhi đã nhượng bộ Hoa Kỳ qua tuyên bố « có thể quay lại với các nhà cung cấp truyền thống » như như Irak, Ả Rập Xê Út và nhất là Hoa Kỳ. Song đó chỉ là những khó khăn nhất thời. Cả New Delhi lẫn Matxcơva cùng có khả năng thích ứng khá nhanh. Nga đã chứng minh khả năng vượt qua các lệnh trừng phạt. New Delhi, học hỏi từ kinh nghiệm của Trung Quốc và Iran, đang nhanh chóng thành lập các thực thể trung gian để hợp pháp hóa các khoản giao dịch với Nga. Điều đó không cấm cản việc Mỹ nhắm vào xuất khẩu dầu hỏa của Nga là một áp lực thực thụ đối với tổng thống Vladimir Putin. Phát biểu ngay sau khi Nhà Trắng loan báo phong tỏa tài sản của Lukoil và Rosneft ở Hoa Kỳ và cấm các doanh nghiệp Mỹ tiếp tục giao thương với hai tên tuổi hàng đầu này của Nga, tổng thống Vladimir Putin coi đây là một quyết định thiếu thân thiện. Phát ngôn viên của điện Kremlin Dmitri Peskov cũng đã nhắc đi nhắc lại điều đó. Trên đài truyền hình France 5, tướng Dominique Trinquand nói đến những tác động không chỉ về kinh tế mà cả quân sự sau này : « Cỗ máy chiến tranh của Nga chủ yếu do ngành năng lượng đài thọ. Do vậy trong ngắn hạn cũng như dài hạn, sẽ tác động đến thu nhập, đến tình trạng tài chính của Nga. Matxcơva đã bắt đầu gặp khó khăn nên đã phải tăng thuế để tiếp tục trang trải các chi phí chiến tranh. Nga gặp khó khăn trong việc tài trợ cho các ngành công nghiệp quốc phòng, cũng bị hạn chế trong việc cấp tiền thưởng cho các quân nhân. Đánh vào dầu hỏa của Nga tác động luôn cả đến việc tuyển mộ lính ». Ưu tiên của TT Trump : Xăng dầu rẻ cho người Mỹ Về câu hỏi tại sao chính quyền Trump đợi đến thời điểm này mới trực tiếp đánh vào ngành dầu hỏa, « túi tiền » của Nga câu trả lời khá đơn giản. Thứ nhất, trong một thời gian dài ông Trump vẫn tin vào khả năng đàm phán xuất chúng của bản thân và sẽ thuyết phục được đồng cấp Nga. Lãnh đạo Nhà Trắng cũng đã quan tâm đến quyền lợi của các tập đoàn dầu khí Hoa Kỳ đang muốn quay trở lại và tiếp tục hoạt động, hợp tác với các đối tác Nga. Lý do thứ hai, như Anthony Bellanger đặc trách chuyên mục địa chính trị trên đài truyền hình FranceInfo TV nhận định, tổng thống Trump trước hết quan tâm đến quyền lợi của người tiêu dùng Mỹ khi phải đi đổ xăng.    « Nếu như có một điều mà từ đầu nhiệm kỳ đến nay tổng thống Trump không hề thay đổi ý kiến, đó là hồ sơ dầu lửa. Giá dầu luôn là điều ám ảnh đối với ông. Tránh gây căng thẳng trên thị trường năng lượng, ông đã đôn đáo thuyết phục các quốc gia vùng Vịnh, đứng đầu là Ả Rập Xê Út mở van dầu. Donald Trump biết rằng những biến động trên thị trường này lập tức làm dao động giá xăng dầu ở Mỹ. Cử tri của ông sẽ cảm nhận ngay khi đi đổ xăng. Hiện tại, cho dù Washington đang siết chặt gọng kềm với các nhà sản xuất dầu khí của Nga, giá dầu có tăng thêm một chút nhưng mới chỉ giao động ở mức trên dưới 65 đô la một thùng dầu. Như vừa nói, Trung Quốc và Ấn Độ, theo thứ tự, hiện là hai nguồn nhập khẩu dầu lớn nhất của Nga. Nhưng vì có những rủi ro khi giao dịch với Nga như vậy, cho nên Bắc Kinh và Ấn Độ ép giá, mua vào với giá rẻ hơn từ 15 đến 20 % so với giá thị trường. Với việc chính quyền Trump liên tục gây sức ép đòi New Delhi ngừng nhập khẩu dầu hỏa của Nga, Washington đòi trừng phạt tất cả những ai tiếp tục giao dịch với các tập đoàn như Lukoil và Rosneft… mức độ rủi ro như vậy đối với Trung Quốc và Ấn Độ lại càng cao hơn. Có nhiều khả năng trong tương lai, hai khách hàng này sẽ còn đòi Nga phải bán dầu khí với giá còn rẻ hơn nữa. Có thể là hai quốc gia châu Á này sẽ nhập khẩu dầu của Nga với giá 30 % thấp hơn so với giá thị trường ». Tổng thống Putin từ khi điều quân xâm chiếm Ukraina luôn chứng minh khả năng thích nghi của Nga trước các đòn trừng phạt phương Tây ban hành. Riêng trong lĩnh vực dầu hỏa và năng lượng thì Nga vừa có tính sáng tạo, vừa là một nhà vô địch trong việc « thăm dò, khai thác các vùng xám » để các tập đoàn dầu khí vẫn có thể cung cấp đến 1/3 ngân sách quốc gia. Điện Kremlin thừa biết nhược điểm của tất cả cac nước phương Tây, kể cả Hoa Kỳ, là việc thực thi các lệnh trừng phạt. Riêng với Donald Trump có lẽ Matxcơva vẫn tin vào khả năng có thể làm tổng thống Hoa Kỳ đổi ý.  

In Folge 497 des beVegt-Podcast sprechen wir mit dem ehemaligen Zeitsoldaten und veganen Läufer Daniel Schoch über vegane Ernährung im Auslandseinsatz, einen lebensverändernden Fahrradunfall und seine Motivation, immer wieder herauszufinden, was im Laufen – und im Leben – noch alles möglich ist. Shownotes: https://www.bevegt.de/daniel-schoch-podcast/ Werbepartner dieser Folge: KoRo (5% Rabatt mit dem Gutscheincode BEVEGT5) Werde beVegt-Supporter*in: https://www.bevegt.de/unterstuetzen/ Hol dir den kostenlosen Newsletter: https://www.bevegt.de/newsletter/ Komm in unsere Online-Community: https://community.bevegt.de/ Unsere E-Books und Kurse: Schaffe den Einstieg ins Laufen mit LAUFSTART Laufe deinen ersten oder schnellsten (Halb-)Marathon mit FINISHER Verdoppele deine Beweglichkeit mit STRETCH Starte die Küchenrevolution mit unseren Grain-Green-Bean Kochbüchern

Puisi Spiritual Api Cintaku Kepada Tuhan Semesta Alam oleh Ibunda Rabia Al-Basri Dari Basra, Irak.Rabia al-Basri (Rabi‘ah al-‘Adawiyyah al-Qaysiyyah, w. ±801 M) adalah sufi wanita besar dari Basra, Irak, yang dikenal sebagai tokoh pertama dalam sejarah tasawuf yang memperkenalkan konsep cinta ilahi (mahabbah ilahiyyah) — mencintai Allah bukan karena takut neraka atau mengharap surga, tetapi semata karena cinta kepada-Nya.Puisi-puisi beliau tidak banyak tertulis langsung dalam bentuk kitab yang disusun oleh dirinya sendiri, tetapi terekam dalam karya para sufi dan sejarawan seperti Fariduddin Attar, Abu Talib al-Makki, dan Ibn al-Jawzi.

En 29-årig man, med nära kopplingar till Rawa Majid, har lämnats ut till Sverige. Mannen har varit internationellt efterlyst och suttit fängslad i Irak men greps av svensk polis på Arlanda igår. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tidigare idag gästade P3 Krims Linus Lindahl P4 Extra för att berätta om 29-åringens bakgrund, brotten han misstänks för och kopplingarna till Rawa Majid och Foxtrotnätverket.

Kế hoạch hòa bình cho Gaza của tổng thống Mỹ Donald Trump được các bên xung đột chấp thuận và giai đoạn một đã nhanh chóng được triển khai vào giữa tháng 10/2025. Lần đầu từ kể khi xung đột bùng nổ cách nay hai năm, viễn cảnh hòa bình lâu dài cho Gaza hé mở. Giải giáp lực lượng quân sự của Hamas là đòi hỏi chủ yếu của Israel để tổ chức mà nhiều nước phương Tây coi là « khủng bố » này không còn là mối đe dọa với Nhà nước Do Thái. Tổ chức Hamas không tự nguyện buông súng và để ngỏ khả năng gắn liền vấn đề này với sự ra đời của một Nhà nước Palestine có chủ quyền. Theo giới quan sát, viễn cảnh giải giáp lực lượng Hamas, một nội dung chính trong kế hoạch hòa bình 20 điểm của tổng thống Mỹ, có khả năng thực thi được hay không là một vấn đề còn hoàn toàn để ngỏ. Hamas suy yếu, buộc phải chấp nhận thỏa thuận « hạ vũ khí » Sau khi kế hoạch 20 điểm của tổng thống Mỹ được công bố, chuyên gia về chiến tranh đô thị John Spencer, Học viện Quân sự Hoa Kỳ tại West Point, một người thân cận với thủ tướng Israel Netanyahu, tỏ ra rất tin tưởng vào viễn cảnh thực thi việc tước vũ khí của Hamas: « Kế hoạch 20 điểm được thảo ra là một kế hoạch hòa bình toàn diện, hoàn toàn loại bỏ Hamas khỏi vai trò là một tác nhân. Nếu mọi điểm của kế hoạch đó được tuân thủ thì sẽ không còn Hamas nữa. Hamas sẽ không có vai trò gì trong các nỗ lực chính trị, thậm chí là trong các hoạt động xây dựng xã hội trong tương lai. Điều quan trọng nữa là các quốc gia với đa số là người Ả Rập và Hồi giáo đã ký kết vào kế hoạch này. Đây không phải là một thương vụ để đàm phán, mà là một kế hoạch 20 điểm để thực hiện… Dải Gaza sẽ được phi cực đoan hóa và phi quân sự hóa. Hamas sẽ phải từ bỏ tất cả vũ khí. Chắc chắn kế hoạch này là chiến thắng hoàn toàn của Israel, nhưng cũng phục vụ các lợi ích của người Palestine không thuộc Hamas. Người Palestine sẽ có một chính phủ mới. Sẽ có một chương trình giáo dục giải cực đoan, và thậm chí cả con đường hướng tới quyền tự quyết của người Palestine nói chung. Kế hoạch này mang lại nhiều tiềm năng nhất cho hòa bình, không chỉ cho Gaza mà còn cho người dân Palestine. » Đọc thêm : Israel và Hamas đạt thỏa thuận về giai đoạn đầu trong kế hoạch hòa bình của Trump cho Gaza Tuy nhiên, thách thức của việc thực thi mục tiêu giải giới lực lượng vũ trang Hamas nằm ngay trong các điều khoản của kế hoạch này. Theo nhà nghiên cứu David Rigoulet-Roze, Viện Phân tích Chiến lược Pháp (IFAS), chuyên gia về các cuộc xung đột ở Trung Đông, điều 13 của kế hoạch quy định việc « phi quân sự hóa » bao gồm phá hủy cơ sở hạ tầng quân sự (đường hầm, kho vũ khí và xưởng sản xuất vũ khí), nhưng hiện tại vẫn chưa có thỏa thuận cụ thể về việc giám sát quá trình này. Trong chuyến công du mới đây tại Israel, phó tổng thống Mỹ J.D Vance thừa nhận là không có thời hạn cụ thể cho việc giải giáp Hamas. Sau hai năm chiến tranh, Hamas vẫn là một thế lực Theo giới chuyên gia, hai năm sau khi xung đột bắt đầu, lực lượng Hamas vẫn bám trụ vững chắc ở dải Gaza, mặc dù suy yếu nhiều. Hiện chưa có số liệu thống kê chính xác về tổn thất của phong trào Hồi giáo này. Nhiều nguồn tin đưa ra con số từ 8.000 đến 12.000 chiến binh thiệt mạng trong hai năm chiến tranh, trên tổng số 25.000 đến 30.000 chiến binh Palestine trước vụ khủng bố ngày 07/10/2023.  Hamas có thể vẫn tiếp tục tuyển mộ thêm đến 15.000 chiến binh trong thời gian chiến tranh chống Israel, theo một số nguồn tin Mỹ, được trang mạng Bỉ RTL trích dẫn. Theo truyền thông Anh quốc, chỉ vài giờ sau khi lệnh ngừng bắn được thực thi, Hamas đã ngay lập tức triển khai đến 7.000 chiến binh trên những vùng đất mà Israel rút quân. Một số giới chức Hamas cho biết mục tiêu là để bảo đảm an ninh chống lại những kẻ trộm cướp và các băng đảng người Palestine được sự hậu thuẫn của quân đội Israel trước đây. Đọc thêm - Trung Đông : Phe Hamas từ chối cam kết giải giáp Hamas sở hữu một kho vũ khí đa dạng, bao gồm vũ khí hạng nhẹ, hỏa tiễn tự chế và drone thô sơ. Theo ghi nhận năm 2018 của Small Arms Survey, một chương trình nghiên cứu chuyên về vũ khí của Thụy Sĩ, Hamas từ lâu đã phát triển một ngành công nghiệp tại chỗ để sản xuất hỏa tiễn từ các vật liệu dân dụng. Dự trữ vũ khí của Hamas được đánh giá là phân tán, rất khó truy tìm. Sức mạnh Hamas (1) : Hệ thống đường hầm hàng trăm cây số Sức mạnh quân sự của Hamas một phần chủ yếu dựa vào các hệ thống đường hầm nằm sâu trong lòng đất dài hàng trăm cây số, và các đô thị ở dải Gaza được Hamas dày công xây dựng để biến thành các thành lũy khó chinh phục. Chuyên gia về chiến tranh đô thị John Spencer nhận định hệ thống đường hầm quân sự nhưng gắn liền với các công trình dân sự, và hệ thống phòng thủ đô thị nói chung ở Gaza là độc nhất vô nhị : « Hamas cai quản dải Gaza từ năm 2005 đã chi hơn một tỷ đô la cho hệ thống đường hầm phức hợp ước tính dài hơn 350 dặm, dành cho mục đích quân sự, nằm bên dưới các khu vực đô thị của Gaza, bắt đầu từ ngay dưới các tòa nhà cho đến hơn độ sâu khoảng 60 mét dưới lòng đất. Không chỉ đường hầm, mà mọi khía cạnh của môi trường Gaza đã được Hamas chuẩn bị cho chiến tranh trong vòng 20 năm, kể từ khi họ nắm quyền vào năm 2007. Nhưng trước đó nữa, ngay cả trong giai đoạn Israel chiếm đóng dải Gaza (cho đến năm 2005), Hamas đã xây dựng nhiều đường hầm vì mục tiêu quân sự. Đó là một điều rất độc đáo và thực sự độc nhất vô nhị trong lịch sử chiến tranh đô thị. Trong lịch sử, hầu hết các trận chiến đô thị đều là nơi mà bên phòng thủ có rất ít thời gian chuẩn bị. Càng có nhiều thời gian chuẩn bị phòng thủ thì chiến tranh càng kéo dài và càng tàn khốc. Một số trận chiến lớn nhất trong lịch sử chiến tranh đô thị như Stalingrad về cơ bản là giao tranh giữa hai lực lượng quân đội trên địa hình đô thị. Trận chiến đô thị lớn nhất kể từ Đệ nhị Thế chiến II, trước chiến tranh Ukraina, là trận Mosul, một trận chiến kéo dài chín tháng để giành lại thành phố từ tay tổ chức Nhà nước Hồi giáo. Phải huy động đến hơn 100.000 quân, lực lượng an ninh Irak mới giành lại được thành phố (có từ 3.000 đến 5.000 quân cố thủ), vì Daech đã có hai năm chuẩn bị phòng thủ. Trong khi tại thành phố lớn như Gaza, Hamas đã có 20 năm chuẩn bị. Bên dưới mỗi bước chân người đi đường đều có một đường hầm. Về cơ bản, mọi ngôi nhà đều đã được quân sự hóa, hầu hết đều có kho chứa bom, thiết bị nổ tự chế hoặc vị trí bắn tỉa. » Sau hai năm chiến tranh, với khoảng 80% khu vực Gaza bị phá hủy, và 90% vũ khí hạng nặng của Hamas bị tiêu hủy, theo quân đội Israel, Hamas không còn là mối đe dọa trực tiếp với Israel, nhưng 60% của hệ thống đường hầm 500, 600 km vẫn còn nguyên vẹn, theo số liệu của chính Israel. Sức mạnh của Hamas không chỉ ở hệ thống đường hầm quân sự độc nhất vô nhị này, mà một phần chủ yếu nằm ở việc tại dải Gaza, Hamas không có đối thủ cạnh tranh. Theo nhà nghiên cứu Hugh Lovatt, chuyên về Trung Đông và Bắc Phi tại Hội đồng Quan hệ Đối ngoại Châu Âu, Hamas không thể sụp đổ, do các nhóm đối địch « không có đủ sức mạnh quân sự để đạt được điều này » và « cũng không có được sự ủng hộ của người Palestine, nhất là khi họ bị mất uy tín do mối quan hệ với Israel ». Sức mạnh Hamas (2): Từ phong trào thuần túy tôn giáo đến bàn tay sắt tại Gaza Về nguồn gốc của tổ chức độc quyền thống trị dải Gaza từ năm 2006, nhà xã hội học chính trị Laetitia Bucaille, Viện INALCO và Trung tâm CESMA, tác giả cuốn « Gaza quel avenir ? » (Tương lai nào cho Gaza ?) vừa ra mắt, nhấn mạnh đến quan hệ với Huynh đệ Hồi giáo, một tổ chức tôn giáo với tham vọng chính trị mang tầm vóc khu vực (Radio France) : « Hamas là từ viết tắt tiếng Ả Rập của Phong trào Kháng chiến Hồi giáo, được thành lập vào cuối năm 1987, thời điểm bắt đầu Intifada lần thứ nhất, tức phong trào phản kháng của người Palestine chống lại ách cai trị của Isarel. Phong trào này là một nhánh chính trị của tổ chức Huynh đệ Hồi Giáo. Chúng ta biết là Huynh đệ Hồi giáo bắt đầu thành lập các mạng lưới hoạt động tại các vùng lãnh thổ Palestine vào cuối những năm 1970, được Ả Rập Xê Út và Koweit tài trợ. Các thế lực này dựa vào việc tái Hồi giáo hóa xã hội để chuẩn bị về dài hạn tái chiếm Palestine. Với họ, chủ nghĩa dân tộc Ả Rập thế tục đã thất bại, và họ tin tưởng lực lượng tiếp nối giúp đạt được mục tiêu này chính là Hồi giáo. » Hamas độc quyền thống trị tại dải Gaza sau cuộc bầu cử năm 2006. Nhà nhân chủng học Đức Susanne Schroter, trong bộ phim tài liệu « Hệ thống Hamas » (của Arte), mô tả « sau chiến thắng bầu cử, họ đã tấn công Fatah, một phong trào chính trị yếu hơn, bằng những hành động cực kỳ tàn bạo. Bắn người tại nơi làm việc, buộc họ phải rời bỏ nhà cửa, trục xuất họ khỏi đất nước. Hamas đã bộc lộ bản chất thật sự của mình và gửi một thông điệp rõ ràng đến người dân Palestine: Không có sự phản đối nào được dung thứ. » Đọc thêm - Điểm lại lịch sử tranh đấu vì độc lập: Từ "20 năm bị xóa sổ" đến Nhà nước Palestine Nhà sử học Đức Ulrik Becker, cũng trong bộ phim tài liệu nói trên, nhấn mạnh đến việc tổ chức Hồi giáo này, trong thời gian độc quyền kiểm soát Gaza, đã truyền bá rộng rãi tư tưởng thánh chiến dân tộc chủ nghĩa chống Israel cho trẻ em, ngay từ trong nhà trường : « Điều tôi thấy bi thảm và đặc biệt khủng khiếp là hệ tư tưởng hiếu chiến và bài Do Thái này đang được gieo rắc vào đầu óc trẻ em từ rất nhỏ. Thật đáng sợ khi thấy ý tưởng hy sinh bản thân vì lý tưởng thánh chiến lại xuất hiện trong sách giáo khoa và trong mọi môn học. Ví dụ, trong môn toán, có những bài tập như, ‘‘chênh lệch giữa số liệt sĩ bị giết trong cuộc Intifada đầu tiên với cuộc Intifada thứ hai là bao nhiêu ?'' hoặc trong môn vật lý, ‘‘dùng ná cao su để nhắm vào người Israel, cần tính toán góc bắn như thế nào'' ». Vòng xoáy hận thù Israel – Palestine: Mảnh đất màu mỡ cho Hamas và quyền lực của Netanyahu Kế hoạch hòa bình 20 điểm cho Gaza của tổng thống Mỹ không xác định rõ lộ trình giải giáp Hamas, không có thời hạn cho việc phi quân sự hóa Gaza. Sau hai năm chiến tranh, bất chấp các tổn thất nặng nề, lực lượng quân sự Hồi giáo dân tộc chủ nghĩa Hamas vẫn còn sở hữu hàng trăm cây số đường hầm, được coi là căn cứ địa vững chắc. Đông đảo người dân Palestine tại vùng đất này, đặc biệt là giới trẻ dường như vẫn tin theo tư tưởng dân tộc chủ nghĩa Hồi giáo chống Israel mà Hamas truyền bá sâu rộng. Chưa kể các hậu thuẫn to lớn từ Qatar hay Thổ Nhĩ Kỳ (xem thêm : Thổ Nhĩ Kỳ và Palestine bàn cách viện trợ nhân đạo cho Gaza không qua Israel, RFI). Làm thế nào có thể giải giới được tổ chức Hamas tại dải Gaza trong những điều kiện như vậy ? Đọc thêm : Hòa bình cho Gaza: Vì sao « kế hoạch » của Trump có nguy cơ đổ bể ? Theo nhiều chuyên gia, để chấm dứt vòng xoáy hận thù miên viễn, cần trở lại cái gốc của vấn đề. Đó là đòi hỏi công nhận một nhà nước Palestine có chủ quyền tại các vùng đất đã được quốc tế nhìn nhận. Cho đến nay, cản trở cho hòa bình đến từ cả hai phía. Chuyên gia về xung đột Palestine – Israel Laetitia Bucaille nhận định : « Kể từ Hiệp định Oslo, Hamas đã cố gắng khẳng định vị thế của mình trên chính trường với tư cách là một đối tác chính trị. Nhưng họ chưa bao giờ trở thành một đối tác như vậy với cả Israel lẫn phương Tây, bởi đòi hỏi trước hết là Hamas phải từ bỏ bạo lực, công nhận Hiệp định Oslo và công nhận Israel. Nhưng rõ ràng, Hamas không muốn thực hiện ba điều kiện này nếu không nhận lại bất cứ điều gì. Vì vậy, họ chưa bao giờ làm được điều đó. » Một số chuyên gia, như nhà nghiên cứu Sébastien Boussois (La Tribune), chỉ trích việc chính quyền Israel của thủ tướng Netanyahu trong một thời gian dài xem việc dung dưỡng Hamas như là một thủ đoạn ngăn cản việc khẳng định một nhà nước Palestine độc lập, góp phần làm tình hình thêm trầm trọng. “Hoà bình bằng vũ lực” hay Chung sống hòa bình ? Việc Israel muốn chấm dứt mối đe dọa Hamas cần gắn liền với việc Tel Aviv công nhận Nhà nước Palestine, đình chỉ việc xâm chiếm các vùng đất Palestine. Trả lời RFI, chuyên gia về Trung Đông, giáo sư Jean-Paul Chagnollaud, chủ tịch Viện Nghiên cứu về Trung Đông – Địa Trung Hải (IReMMO) nhận định : « Nếu có một điều không bao giờ hiệu quả, đó là hòa bình bằng vũ lực. Hành động kiểu này sẽ chỉ tạo ra các lực lượng đối kháng và bạo lực đối kháng. Hòa bình thực sự chỉ có thể được thiết lập khi lợi ích của tất cả các bên được xem xét trong một thỏa hiệp rộng rãi mang tầm vóc lịch sử. Nếu chỉ là hòa bình bằng vũ lực, bằng cách ném bom Liban, ném bom Syria, v.v., chúng ta sẽ có một giai đoạn mà đối phương bị khuất phục, điều không thể phủ nhận được. Nhưng đó chỉ là sự thống trị của kẻ ngạo mạn. Sau đó, một khi khói lửa lắng xuống, người ta sẽ lại phải đối diện với cùng các vấn đề tương tự, nhưng trầm trọng hơn. Đọc thêm - Hòa bình cho Gaza và lợi ích của gia đình Trump : Một công đôi việc Câu hỏi đầu tiên mà chúng ta đặt ra là lệnh ngừng bắn và thỏa thuận đình chiến này sẽ hướng đến điều gì ? Sẽ đi theo hướng thuần túy kinh tế-thương mại như tổng thống Mỹ Donald Trump đã vạch ra ? Hay từ đây chúng ta sẽ nghĩ đến một điều gì khác mang tính toàn thể hơn, như hướng đến thực thi giải pháp hai Nhà nước Israel và Palestine cùng tồn tại ? Đối với tôi, đó là lựa chọn khả dĩ duy nhất. Nhưng hiện tại không có gì là chắc chắn cả. »

Egoismus, Eurozentrismus und Rassismus sind stärker denn je. Nichts verdeutlicht dies mehr als der fortlaufende Krieg in Gaza, der zum Sinnbild jener korrumpierten Moralvorstellung geworden ist, die den Nahen Osten und andere Regionen der Welt seit Jahrzehnten heimsucht. Nach den gescheiterten Kriegen in Afghanistan, Irak und anderswo hätte man meinen können, dass die westliche Welt aus ihren Fehlern gelernt hätte. Doch seit Gaza wird täglich deutlich, dass das Gegenteil der Fall ist. Die Errungenschaften der Aufklärung - Menschenrechte, liberale Demokratie und alles andere - haben für viele Teile der Welt nie gegolten. Der Westen hat alles verraten, wofür er einst angeblich stand. Markus J. Karsten spricht mit Emran Feroz darüber – und über vieles mehr.

Der sogenannte Islamische Staat ist noch immer aktiv. Und das auch, weil private Spenden aus Deutschland fließen. In dieser 11KM Folge geht es um eigentlich kleine Beträge, die aber in der Summe signifikant sein könnten, und um die Frage, welche Rolle Frauen dabei spielen. Es ist eine Spurensuche im Netz, auf Plattformen und mit Einblicken einer IS-Rückkehrerin – mit BR-Journalist Joseph Röhmel, der schon seit Jahren zu islamistischem Terror und der Frage, wie sich dieser bis heute finanzieren lässt, recherchiert. Hier geht's zur Doku “Deutsches Geld für den Terror”, die Joseph zusammen mit Sabina Wolf und Niklas Eckert gemacht hat – zu finden in der ARD-Mediathek: https://1.ard.de/Story_Deutsches_Geld_fuer_Terror Hier geht's zu radioWissen, unserem Podcast-Tipp: https://1.ard.de/radiowissen Diese und viele weitere Folgen von 11KM findet ihr überall da, wo es Podcasts gibt, auch hier in der ARD Audiothek: https://www.ardaudiothek.de/sendung/11km-der-tagesschau-podcast/12200383/ An dieser Folge waren beteiligt: Folgenautor: Julius Bretzel Mitarbeit: Lisa Hentschel, Sebastian Schwarzenböck Host: Elena Kuch Produktion: Christine Frey, Christiane Gerheuser-Kamp und Hanna Brünjes Planung: Caspar von Au und Hardy Funk Distribution: Kerstin Ammermann Redaktionsleitung: Fumiko Lipp und Nicole Dienemann 11KM: der tagesschau-Podcast wird produziert von BR24 und NDR Info. Die redaktionelle Verantwortung für diese Episode liegt beim BR.

En Estados Unidos, el presidente, Donald Trump, califica y arremete contra mandatarios de la región acusandolos de traficantes de droga y desiga a un empresario de droga como enviado especial en Irak. Setrata de Mark Savaya, fundador de Leaf and Bud, una empresa de cultivo de marihuana en Detroit, con publicidad prominente en toda la ciudad, la más grande del estado de Michigan. La marihuana es ilegal en Irak y se mantiene la pena de muerte para casos de tráfico de drogas. Trump apela a sus amigos como enviados especiales, quienes no necesitan la confirmación del Senado, en lugar de los embajadores tradicionales.

Justitieministern om jakten på gängtopparna utomlands, och regeringens kritiserade förslag om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ledaren för det så kallade Dalennätverket Mikael ”Greken” Tenezos anlände i fredags till Sverige, deporterad från Mexiko där han frihetsberövades några dagar tidigare. I Sverige är han bland annat misstänkt för flera försök till mord och grova vapenbrott. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) tycker det är viktigt att Mikael ”Greken” Tenezos lämnats ut och nu kan komma att lagföras här. ”Det är klart att det är viktigt att man får stå till svars för den allvarliga brottslighet som man ansvarar för. Dessutom är det en viktig signal till alla som gömmer sig i utlandet. Man kommer inte undan den svenska rättvisan. Vi ser till att ta reda på var ni befinner er. Ni blir gripna, ni blir utlämnade till Sverige. Ni kommer att bli lagförda och få ta ansvar för den allvarliga brottslighet och allt elände ni ställer till med”, säger Gunnar Strömmer. Tidigare i veckan intervjuades biträdande rikspolischef Stefan Hector i P1 Morgon om hur samarbetet ser ut mellan svensk polis och polis i de länder där misstänka gängkriminella tros befinna sig. Han tog upp att de länder svensk polis samarbetar med vill få något i utbyte.Vad har Mexiko fått i utbyte?”Jag vill inte gå in på varje enskilt land. Vad jag däremot kan säga är att ofta finns det ett starkt ömsesidigt intresse av att gripa en sån person. Det är också en person som i det land vederbörande befinner sig utgör en stor risk, har stort våldskapital, är del av organiserad brottslighet och befinner sig illegalt i ett land. Det krävs inte särskilt mycket gentjänster för att åstadkomma det här”, säger Gunnar Strömmer. Sverige har avtal om samarbeten med bland annat Förenade Arabemiraten, Irak och Turkiet. Gunnar Strömmer medger att det kan finnas risker i samarbeten med länder som inte är demokratier. ”Det är klart att vi ser pragmatiskt på de här frågorna därför att vi har ett sånt oerhört starkt intresse av att skapa lugn, trygghet och säkerhet i Sverige. (...) När vi ser att de här organiserande aktörerna flyttar utanför landets gränser, också till länder som inte i alla avseenden fungerar som vår demokratiska rättsstat, då ser vi till att det samarbete vi har lever upp till våra högt ställda krav på en rättsstat. Jag ser i praktiken inte att det är särskilt komplicerat att få till”, säger han.Att få till ett avtal med Iran skulle däremot vara mer komplicerat, anser Gunnar Strömmer. ”Det betyder inte att vi ger upp enskilda ärenden som har kopplingar till Iran. Man måste hitta andra sätt att nå resultat. När det är ett land som så påtagligt manifesterar ett motstående intresse i de här frågorna till exempel genom att själva rekrytera utförare i våra gängkriminella miljöer så vägen är framåt mer komplicerad.”Sänkt straffbarhetsålder till 13 årEnligt siffror från polisen, som Ekot tagit del av, syns en kraftig ökning av våldsdåd där barn är inblandade. I år till och med augusti greps 66 barn mellan 13–14 år, jämfört med 27 barn under samma period förra året. Tidigare i år föreslog en utredning en tillfällig sänkning av straffbarhetsåldern för vissa grova brott, men regeringen vill sänka straffbarhetsåldern ytterligare till 13 år. Det beror enligt Gunnar Strömmer på en bedömning av problembilden.”Det återspeglar ett allvarligt läge där vi kan se att brottsligheten i stort har gått ner. Men kopplingen till den allvarligaste brottsligheten har dessvärre gått upp, inte minst till följd av att rekryteringen har förflyttat sig till den digitala miljön. Det måste vi svara upp emot när det gäller straffen, för att skydda samhället mot farliga personer, för att ge upprättelse till brottsoffer, men också skydda de här barnen mot sig själva, och mot kriminella nätverk", säger Gunnar Strömmer. Förslaget om att sänka straffbarhetsåldern har fått kritik från många håll. Bland annat motsatte sig sju av nio av utredningens experter en sänkning, och en majoritet av de remissinstanser som kommit med synpunkter avstyrker förslaget. En del av kritiken handlar om att det inte finns något vetenskapligt stöd för att en sänkning av straffbarhetsåldern skulle minska brottsligheten. ”Syftet är inte primärt det, syftet är primärt att skydda samhället mot farliga individer, och att ge en upprättelse åt de brottsoffer som har drabbats av en viss brottslighet. Och också få bättre möjligheter att skydda de här barnen från gängen och skapa andra förutsättningar att se till att de kommer ut som bättre människor på andra sidan.” säger Gunnar Strömmer. Det finns också oro för att brottsligheten kommer att tryckas ner ytterligare i åldrarna. Gunnar Strömmer menar att regeringen ska följa utvecklingen noggrant, och att det är en anledning till att lagen ska vara tillfällig. ”Den ska gälla tillfälligt under fem år. Den ska genomföras tillsammans med en lång rad andra reformer som ska träffa den här problembilden. Då är huvudspåret att man efter två och ett halvt, tre år tillsätter en ny utredning som får gå igenom, mycket noggrant, både fall för fall och som helhet, vad det här får för effekter. Och sen föreslå om systemet ska permanentas, förändras eller tas bort”, säger Gunnar Strömmer. Polis och åklagare varnar för orimliga konsekvenserPolis och åklagare tror att en sänkning av straffbarhetsåldern vid vissa grova brott kommer att bli svårt att genomföra i praktiken. Polisen menar att förslaget skulle orsaka ”betydande praktiska svårigheter för myndighetens verksamhet”, och Åklagarkammaren anser att en sänkning för vissa grova brott ”medför avsevärda tillämpningsproblem samt får orimliga konsekvenser”.”Den här modellen är inte perfekt, men den grundar sig i en tankegång att vi behöver sänka under en begränsad tid, men vi ska inte göra det generellt, utan gå mot de allvarliga brotten. Det är viktigt av förutsägbarhetsskäl att det är tydligt i lagstiftningen vad vi avser, att vi inte överlåter sorteringen av straffbarheten till skickliga åklagare. Så de får tugga i sig det här? ”Ja, så kan du naturligtvis beskriva det. Det är många i vårt samhälle som får tugga i sig att vi har en rätt problematisk situation när det gäller barn i allvarlig brottslighet.”Programledare: Mattias RensmoKommentator: Fredrik Furtenbach Producent: Johanna Palmström Tekniker: Sussie Martinsson Intervjun spelades in fredagen den 17 oktober 2025.

¡Vótame en los Premios iVoox 2025! Donald Trump viajó personalmente este lunes a Oriente Próximo para cerrar el acuerdo de paz en Gaza. La operación fue meticulosamente planificada: primero se liberaron los rehenes, una noticia que capturó la atención mundial mientras el Air Force One volaba hacia Israel. Tras visitar Jerusalén, donde fue ovacionado en el Knéset, Trump anunció el fin de la guerra en Gaza y su ambicioso plan para extender la paz a todo Oriente Próximo. En su discurso, calificó el acuerdo como el “amanecer histórico” de un nuevo Oriente Medio, aunque, eso sí, reconoció la dificultad de pacificar una región tan conflictiva. Lo de llevar la paz a esa parte del mundo ha sido un objetivo recurrente de varios presidentes de EEUU. Pero los resultados no siempre fueron los deseados. Jimmy Carter medió en el acuerdo entre Egipto e Israel en los 70, pero al mismo tiempo se desató una crisis con Irán. Bill Clinton impulsó los Acuerdos de Oslo, que se vinieron abajo unos años después con la segunda intifada. Los Bush, padre e hijo, intervinieron en Kuwait e Irak. Esta última intervención fue el origen de una ocupación muy prolongada. Trump ha preferido valerse de sus relaciones personales y de su talante transaccional para presionar a Hamás y acercar al acuerdo a los principales Gobiernos de la región. Tras pasar por Jerusalén, voló a Sharm el-Sheij, en Egipto, y se puso al frente de una gran cumbre con mandatarios de Europa y Oriente Medio. Una cumbre en la que no estaba Netanyahu. Algunos países árabes tratan de que no se les asocie con el primer ministro israelí por temor a que eso les cree problemas en casa, o quizá porque no tienen del todo claro que esto vaya a funcionar. La cumbre culminó con un compromiso de paz algo vago que firmaron todos. El plan es un punto de partida positivo en una región que lleva dos años sumida en conflictos desde el Mar Rojo hasta el Líbano. El acuerdo de Gaza es un triunfo para Trump, pero aún queda mucho trabajo por hacer. Hay que reunir a esa fuerza internacional que garantice la seguridad en Gaza, Hamas tiene que desarmarse de forma efectiva y verificada, y aún no se sabe quien financiará la reconstrucción de la franja de Gaza. Trump, por su parte, quiere ahora conseguir un acuerdo regional más ambicioso que incluya el programa nuclear iraní. Ese plan parte del marco del acuerdo de Abraham de 2020, gracias al cual Israel pudo normalizar relaciones con los Emiratos, Bahrein, Sudán y Marruecos, pero aún falta que se adhieran Estados importantes como Arabia Saudí. A diferencia de Bush en Irak, Trump no quiere soluciones militares. Su intención es que los países árabes reconozcan a Israel por interés propio. Pero la historia de Oriente medio está repleta de grandes planes fallidos, así que lo mejor será la cautela y la constancia. Esto último le corresponde a Trump, que si quiere transformar oriente medio deberá armarse de paciencia y mantener el esfuerzo hasta el final de su mandato. En La ContraRéplica: 0:00 Introducción 3:29 La marcha triunfal de Trump 34:42 AXA 36:20 La izquierda y la paz de Gaza 41:30 Subida a los autónomos 45:30 Información financiera · Canal de Telegram: https://t.me/lacontracronica · “Contra el pesimismo”… https://amzn.to/4m1RX2R · “Hispanos. Breve historia de los pueblos de habla hispana”… https://amzn.to/428js1G · “La ContraHistoria del comunismo”… https://amzn.to/39QP2KE · “La ContraHistoria de España. Auge, caída y vuelta a empezar de un país en 28 episodios”… https://amzn.to/3kXcZ6i · “Contra la Revolución Francesa”… https://amzn.to/4aF0LpZ · “Lutero, Calvino y Trento, la Reforma que no fue”… https://amzn.to/3shKOlK Apoya La Contra en: · Patreon... https://www.patreon.com/diazvillanueva · iVoox... https://www.ivoox.com/podcast-contracronica_sq_f1267769_1.html · Paypal... https://www.paypal.me/diazvillanueva Sígueme en: · Web... https://diazvillanueva.com · Twitter... https://twitter.com/diazvillanueva · Facebook... https://www.facebook.com/fernandodiazvillanueva1/ · Instagram... https://www.instagram.com/diazvillanueva · Linkedin… https://www.linkedin.com/in/fernando-d%C3%ADaz-villanueva-7303865/ · Flickr... https://www.flickr.com/photos/147276463@N05/?/ · Pinterest... https://www.pinterest.com/fernandodiazvillanueva Encuentra mis libros en: · Amazon... https://www.amazon.es/Fernando-Diaz-Villanueva/e/B00J2ASBXM #FernandoDiazVillanueva #trump #gaza Escucha el episodio completo en la app de iVoox, o descubre todo el catálogo de iVoox Originals

Obrambni izdatki nikakor nočejo z jedilnika, kar pomeni, da še kako vplivajo nanj. Zato o Parlamentarni skupščini Nata, ki jo je gostila Ljubljana. Podrobnosti, tudi ustreznejša poročanja o dogodku, najdete v običajnih medijih, kot analitična avantgarda pa se spoprimimo z eno samo mislijo generalnega sekretarja. Takole je sporočil članicam in njihovim državljanom: "3,5 odstotka BDP potrebujemo, da bomo ohranili Atlantik, Arktiko, Evropo in ZDA varne." Takole je rekel – in kdo smo mi, da bi dvomili o njegovih besedah. Ali namenih, če smo že pri tem. Ampak samo zaradi informativne vloge nacionalnega medija razčistimo nekaj dilem … Da ohranimo omenjene pokrajine varne, pomeni, da jih obranimo pred sovražnikom. Sovražnik, tako generalni sekretar, ima očitno velike apetite po Atlantiku, Arktiki, Evropi in ZDA. Za varnost teh področij, območij in držav bo šel naš denar. Slovenci nismo naivni, predvsem pa ne brezglavo razsipni, da ne bi poskusili nekaj prišparati … Pod dva odstotka, kot dajemo zdaj, se zdi sprejemljivo, tako da moramo samo nekoliko oklestiti pri treh ali štirih postavkah, pa spustimo odstotke do današnje vrednosti. Šparovnost je lepa čednost in na prvi pogled se zdi, da bi najlažje prišparali pri Arktiki. Pustimo vnemar, da pri pešajočem javnem šolstvu zadnje generacije volivcev ne ločijo več natančno med Arktiko in Antarktiko – po podobni analogiji, kot se mešata Iran in Irak. In bi se verjetno Slovenija in Slovaška, če po naključju ne bi živeli v eni od obeh. Kakorkoli. Arktika se zdi zelo zelo oddaljena, ampak kot članica Nata smo zavezani braniti vse, kar brani Nato. Zdaj: morski levi, tjulnji in nekaj Eskimov se zdijo za slovenski braniteljski potencial precej abstraktna zadeva, ampak glede prihrankov se moramo vprašati, kdo je na Arktiki resnični sovražnik. Če vprašaš tam gori, koga se resnično ves čas in najbolj bojijo, ti bodo vsi odgovorili – se pravi tjulnji, polarne lisice, arktični zajci in Eskimi – da severnega medveda. Severni medved je največji plenilec na Arktiki in če Rutte misli z ohranjanjem arktične varnosti na Ruse in njihove apetite, se moti. Vsako živo bitje na daljnem severu se enega polarnega medveda boji bolj, kot se boji stotih Rusov. Če smo že pri tem … Sicer ne vemo zagotovo, ampak rajtamo, da se tudi Rusi sami bojijo polarnih medvedov. Za ohranitev Arktike varne bi se morali slovenski obrambni strokovnjaki, pa vojska, si mislimo, odpraviti na jago severnih medvedov. Kar pa se zdi problematično, ker ne zmoremo upleniti niti domačih rjavih, ki po Rakitni strašijo prebivalce; če pa jih že dobimo pred cevi, se oglasi kakšna civilna iniciativa. Se pravi, da moramo nemudoma pojasniti gospodu generalnemu sekretarju, da smo Slovenci za varovanje Arktike čisto neprimerni in da bi vsled tega prispevali le tri odstotke BDP. Svojo polovico odstotka odstopimo nekomu, ki ima z mrazom in ledom večje veselje. Dancem, recimo. Potem gremo naprej. Tu so Američani. Se pravi, da se moramo s tremi odstotki potruditi, da bodo ostali varni tudi Američani. V tej državi je situacija še bolj zapletena, kot je to na skrajnem severu. Kot vemo, so največji sovražniki Američanov in njihove varnosti Američani sami. Američani imajo s pobijanjem Američanov veliko veselje in letne številke mrtvih gredo v tisoče. Slovenci pa, kot veleva dobra vzgoja, se v prepire drugih ne vtikamo radi. Vsaj ne z odstotki. Pa še nekaj je. Z Melanijo, ki je kljub posavski provenienci mentalno očitno najbolj stabilen del družine Trump, za varnost Amerike naredimo več kot nekatere druge članice Nata. Tako nam lahko na račun Amerike Rutte ponovno zmanjša prispevek za pol odstotka. In smo že na 2,5. Atlantik bomo branili z vsemi silami. Slovenci radi hodimo na morje. Država bo prispevala vsa plovila, ki so ji na razpolago. Policija policijski čoln, vojska vojaško ladjo, Narodni muzej pa koliščarski deblak. Namesto po jadranskih obalah se bomo razmestili po atlantskih in namesto "Večeras je naša fešta" prepevali "Jutri gremo v napad!" Vse ostalo bo ostalo enako. Tako pridemo do Evrope in njene varnosti. Ki jo je treba ohraniti z vsem, kar imamo. Parlamentarna skupščina Nata je bila v Ljubljani o tem jasna. Evropo bomo branili z orožjem in z obrambnimi izdatki. O tem ni dvoma. Kot kaže, jo branimo in jo bomo branili pred Rusi. Nekoliko manj je jasno, kako jo bomo obranili pred domačimi norci. Oziroma, če citiramo slavnega Rusa: "Glave nas bodo stali bedaki v lastnih vrstah."

En Egipto, representantes de más de 20 países atendieron el llamado de Donald Trump para ser teatigos de la firma del acuerdo que debe poer fin al genocidio en Gaza: Armenia, Azerbaiyán, Bahrein, Canadá, Chipre, Egipto, la Unión Europea, Francia, Alemania, Grecia, Hungría, India, Indonesia, Irak, Italia, Japón, Jordania, Kuwait, Países Bajos, Noruega, Omán, Pakistán, Autoridad Palestina, Paraguay, Qatar, Arabia Saudita, España, Turquía, Emiratos Árabes Unidos y el Reino Unido. Asistieron además: el secretario general de la Liga Árabe, Ahmed Aboul Gheit; el secretario general de la ONU, António Guterres; el presidente de la FIFA, Gianni Infantino; y el ex primer ministro británico, Tony Blair.

IŞİD, Türkiye'de gerçekleştirdiği kanlı saldırıların üzerinden uzun yıllar geçmesine rağmen faaliyetlerini sürdürüyor. Örgüt, Suriye ve Irak'taki güçlü döneminin ardından bölgesel yenilgilere rağmen hayatta kalma ve yeniden canlanma stratejileri uyguluyor. Coğrafi konumu nedeniyle cihatçı militanlar için kolay bir geçiş güzergahı olan Türkiye, IŞİD için de aynı zamanda lojistik, finans ve radikalleşme merkezi. Türkiye'deki yargı ve güvenlik bürokrasisinin IŞİD'e karşı sergilediği "yumuşak" tutum da IŞİD'in tutunmasında önemli bir etken. Hale Gönültaş'ın Kısa Dalga için kaleme aldığı yazı dizisini Notebook LM videoya çevirdi. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Este fin de semana, decenas de miles de personas en Madrid, en Barcelona, grandes multitudes en Sevilla, en Toledo, en Alicante han salido a la calle como muestra de apoyo al pueblo palestino. Para pedir el fin del genocidio en Gaza. Las movilizaciones se suceden por todo el mundo y es imposible que el ambiente que se ha ido tejiendo en apenas una semanas no nos recuerde a lo que pasó hace más de 20 años. El ‘No a la guerra’. La movilización contra la guerra de Irak, y contra la participación cómplice de España que Aznar ofreció a EEUU, fue uno de los grandes “eventos politizadores” de una generación. ¿Puede ser la protesta contra el genocidio en Gaza la nueva oportunidad de la izquierda para convencer al mundo de que sus ideales merecen la pena? ¿Puede marcar este momento político a una nueva generación de votantes? Lo abordamos con el politólogo y profesor en la Universidad Carlos III, Pablo Simón. *** Envíanos una nota de voz por Whatsapp contándonos alguna historia que conozcas o algún sonido que tengas cerca y que te llame la atención. Lo importante es que sea algo que tenga que ver contigo. Guárdanos en la agenda como “Un tema Al día”. El número es el 699 518 743See omnystudio.com/listener for privacy information.

Joe Biden mag dan in het recent verschenen boek ‘Original Sin’ zijn ontmaskerd als een man die al vroeg in zijn presidentschap versleten was en dementeerde, op 18 oktober 2023 had hij een helder moment. ‘Maak niet de fout die wij hebben gemaakt’, zei hij, op solidariteitsbezoek bij Bibi Netanyahu. Hij refereerde aan de Amerikaanse oorlogen in Afghanistan en Irak, begonnen uit wraak en woede en geëindigd in nederlagen tegen de Taliban en sjiitische milities. Het was elf dagen na de inval van Hamas in Israël, en Israël was meteen begonnen met een gigantisch Gaza-offensief, om de gijzelaars te bevrijden en Hamas te verslaan. Zelfs nu, tijdens onderhandelingen in Cairo over Donald Trumps vredesplan, zijn die doelstellingen nog niet bereikt. Had Israël dan niets moeten doen? Nee, maar dan op eenzelfde manier waarop het Hezbollah en Iran versloeg, met militaire tovertrucs als exploderende portofoons en uitschakeling van de offensieve middelen van Hezbollah en Iran. Een offensief in Gaza, met mega-bombardementen, zonder strategisch plan en zonder exit-strategie, was militair en politiek suïcidaal. In die eerste dagen na de inval van Hamas was het Israëlische verwijt aan het Westen: jullie begrijpen het niet. Terwijl wij het best begrepen. Sinds de Holocaust was er nooit zo’n grote en beestachtige slachtpartij onder Joden geweest. En we begrepen de ironie: veel slachtoffers van de slachtpartij waren linkse anti-Bibi Israëliërs, vaak vredesactivisten die aan de pro-tweestaten-kant stonden. Mensen die misschien wel hadden mee-gedemonstreerd met de rode lijn-beweging. Of misschien hadden we het inderdaad niet begrepen. Anders was niet al meteen het antisemitische riool opengetrokken waarin elke Jood als medeverantwoordelijk wordt gezien voor het oorlogsdrama. Een holocaust – toe maar, een vergelijking met de enige industriële massamoord uit de geschiedenis. Want een Jood is ongetwijfeld zionist, en dus een potentiële massamoordenaar. Zionisme, dat stromingen kent van uiterst links tot rechts, is niets meer dan een traditioneel verlangen naar een eigen staat. Maar in het nieuwe jargon betekent het zoiets als een SS’er. Dit vergoelijkt allerminst het drama in Gaza, waar weldenkende mensen van huiveren, inclusief meer dan 70 procent van de Israëliërs. Elk pleidooi om die gruwelijke strijd te beëindigen is terecht, evenals het verlangen om de gijzelaars te zien terugkeren. Maar voor waar die tsunami van antisemitisme vandaan komt moeten we niet bij Bibi of Israël zijn, maar bij onze eigen samenleving, waar dit giftige, latente racisme heeft gewacht op een aanleiding om uit de coulissen te stappen. Krijg die geest maar eens terug in de fles.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Opeens lijkt hij weer terug van weggeweest. Oud-premier van het Verenigd Koninkrijk, Teflon Tony, Tony Blur, de Poedel van George Bush. Maar u kunt hem kennen als Tony Blair. Waarom is hij terug? Deze week  zijn de zogenoemde vredesonderhandelingen gestart, naar aanleiding van een plan van Trump. Onderdeel van dat vredesplan is het instellen van een bestuur in Gaza, de zogenaamde Vredesraad. Die raad zou moeten bestaan uit internationale toezichthouders. En daarin ligt een speciale rol voor... Tony Blair. Te gast: Verenigd Koninkrijk-kenner Lennard van Otterloo *rectificatie: Macron support wel degelijk het plan van Trump

Behrendt, Moritz www.deutschlandfunk.de, Eine Welt

Behrendt, Moritz www.deutschlandfunk.de, Eine Welt

La ONU cumple 80 años en medio de su peor crisis de legitimidad: incapaz de frenar la invasión de Ucrania, el genocidio en Gaza o la guerra de Sudán. El derecho de veto paraliza al Consejo de Seguridad, las grandes potencias retiran su financiación y el unilateralismo gana terreno frente al multilateralismo. Analizamos cómo una organización nacida para evitar conflictos globales ha quedado superada por el regreso de las lógicas imperiales, desde los fracasos de los noventa en Srebrenica y Ruanda hasta la invasión ilegal de Irak. ¿Es posible reformar la ONU o está abocada a la irrelevancia? En este episodio en directo desde la Universidad Fernando Pessoa Canarias hablamos de la crisis de la Organización de Naciones Unidas. IMPORTANTE: Nuestro nuevo libro, el atlas "Las fuerzas que mueven el mundo" sale a la venta el 8 de octubre.

Recordamos cómo España se opuso a la invasión de Irak. Cómo la sociedad se organizó, salió a las calles, como la cultura encabezó las protestas y cómo el Gobierno mientras hacía oídos sordos a la ciudadanía.

Hoy, es un miércoles distinto, porque no tenemos Rincón y Esquina, sino que vamos hacer un programa sobre vivienda y futuro en el que los oyentes han dado forma a esta sección contándonos sus experiencias. Continuamos con el Pretérito Pluscuamperfecto, en el que hoy viajamos hasta 2003 para analizar las multitudinarias manifestaciones en toda España del "No a la guerra de Irak". Y por último, mantenemos una charla con el entrenador de la campeona olímpica y mundial María Pérez, Jacinto Garzón. 

22. Juli 2025, mitten in der Nacht: Polizisten holen Familie Qasim aus ihrer Unterkunft im brandenburgischen Lychen, wenige Stunden später sitzen sie im Flugzeug nach Bagdad. Dabei war das Asylverfahren noch gar nicht abgeschlossen – ein Urteil stand unmittelbar bevor. War die Abschiebung überhaupt rechtmäßig? Die Deep Doku-Autorinnen Johanna Sagmeister und Maria Caroline Wölfle sind hautnah dabei, als die Abschiebung Realität wird, dokumentieren die dramatischen Stunden zwischen Eilantrag auf Rückholung, widersprüchlichen Behördenaussagen und einer bundesweiten Debatte, in die sich selbst der brandenburgische Innenminister einschaltet. Seine Absichtserklärung, die Familie wieder zurückzuholen, wird nie eingelöst. Durch ihre Recherche konnten die Autorinnen aufdecken, warum: Es waren letztlich elf Minuten, die für das Schicksal der Familie entscheidend waren. Parallel zu ihren Ermittlungen halten die Autorinnen Kontakt zu der Familie im Irak. Wie geht es den Kindern? Und wie reagieren die Mitschüler:innen, Nachbar:innen und Freunde in Brandenburg auf die plötzliche Abschiebung? Autorinnen: Maria Caroline Wölfle und Johanna Sagmeister Regie: Giuseppe Maio Redaktion: Gabriela Hermer Die ersten beiden Folgen der Miniserie “Chronik einer Abschiebung”: https://1.ard.de/DeepDoku-Chronik_einer_AbschiebungE1 https://1.ard.de/DeepDoku-Chronik_einer_AbschiebungE2 Und hier noch ein Podcast-Tipp: "Cash Cow Flüchtlingsheim" https://1.ard.de/deep-doku-empfehlung-ard-radiofeature

« Je suis un homme du sérail, mais pas un apparatchik », affirme le Congolais de Brazzaville, Firmin Édouard Matoko, qui est haut fonctionnaire à l'Unesco depuis trente ans et qui brigue lundi prochain la succession de la Française Audrey Azoulay au poste de directeur général de l'Organisation des Nations Unies pour l'ducation, la science et la culture. RFI a également sollicité une interview auprès de l'autre candidat, l'ancien ministre égyptien de la Culture, Khaled El-Enany, qui, pour l'instant, n'a pas donné suite à notre requête. De passage à Paris, Firmin Édouard Matoko répond à Christophe Boisbouvier.  RFI : Quelle est la vision de l'Unesco que vous porterez si vous êtes élu ? Firmin Édouard Matoko : Alors, moi je pense que ce qu'il faut apporter comme réponse, c'est très vite des solutions pragmatiques à ce qui est reproché au système des Nations unies, son inefficacité, son extrême bureaucratisation et son extrême politisation. Alors, il n'y a pas assez d'opérations à vos yeux, vous voulez dire que, par exemple, l'opération de réhabilitation de Mossoul au nord de l'Irak par madame Audrey Azoulay, c'est bien, mais ce n'est pas suffisant ? Non, c'est une opération d'ailleurs qui restera, je pense, dans les annales de l'Unesco, comme on en a connu pour Abou Simbel, Tombouctou, tous les sites du patrimoine que nous avons restaurés dans le monde. Non, je pense qu'on peut faire plus, on peut faire mieux. Moi, ce que je propose, c'est une réflexion sur la mission et le mandat de l'Unesco. C'est une agence technique, intellectuelle, ce n'est pas une agence conçue pour faire de la médiation politique. C'est une agence qui doit proposer des solutions techniques à des situations extrêmement complexes du point de vue politique. On l'a vu avec la guerre en Ukraine par exemple, on le voit à Gaza, on le voit dans des conflits qu'aujourd'hui on oublie malheureusement, au Soudan, en Haïti, en Afghanistan. Vous dites que l'Unesco manque de ressources. Or, ce n'est pas de chance, mais cette année, les États-Unis ont annoncé leur retrait. Ils contribuent à 20 %. Est-ce que vous avez quelque chose à répondre à Donald Trump qui dit que l'Unesco est trop politisée ? Écoutez, c'est une organisation universelle où toutes les voix ont leur importance. Et c'est une organisation intellectuelle, donc, nous, on admet la contradiction, le débat contradictoire. Je crois que ce qui est important, c'est qu'on arrive à un consensus sur cette thématique majeure. Nous ne sommes pas là pour trancher en faveur d'un courant ou d'un autre, mais nous donnons des espaces d'expression aux États membres, à la société civile sur des sujets majeurs. Donc, cette organisation, c'est un espace de dialogue et de solidarité. Vous êtes un haut fonctionnaire de l'Unesco depuis plus de 30 ans. Que répondez-vous à ceux qui disent que vous êtes un apparatchik ? Ça existe encore ce mot « apparatchik » ? Je ne savais pas ça… Enfin… Disons que justement, du fait que je sois un homme du sérail, je préfère, qui a la connaissance de la maison, qui a été à des instances de direction au cours des quinze dernières années, je sais ce que l'on peut proposer, je sais où se trouvent les changements possibles et je sais ce qui peut se faire immédiatement. Alors votre adversaire, l'Égyptien Khaled El-Enany, il dit que lui, il vient de l'extérieur de cette organisation et qu'il a une expérience de terrain, puisqu'il a été ministre de la Culture de son pays. Est-ce que ce n'est pas une différence entre vous deux ?   Moi, j'ai été ministre des Relations extérieures, l'équivalent, je ne sais pas, de l'Unesco, pendant quinze ans, et de la priorité Afrique. J'ai visité, j'ai parcouru plus de 100 pays en apportant des solutions en temps de paix, en temps de conflit, en Irak, en Jordanie, en Syrie, en Haïti, au Cambodge, aux grands moments des conflits, en Somalie, au Soudan. Donc, je crois que je sais ce que c'est que le multilatéralisme. Nous avons proposé des solutions au Rwanda après le génocide, au Burundi, au Congo. Et donc je pense que c'est réduire mon expérience en parlant d'apparatchik. Vous n'êtes candidat que depuis six mois, alors que votre adversaire, il l'est depuis plus de deux ans et il a recueilli le soutien de nombreux pays dans le monde arabe, en Europe, etc. Est-ce que vous n'allez pas à cette bataille avec un gros handicap ? Non, moi je ne crois pas. Je peux vous dire que moi, je suis candidat depuis 30 ans, depuis le premier jour que je suis rentré à l'Unesco. J'ai eu l'ambition un jour, et je suis modestement un modèle pour beaucoup de collègues, parce qu'on peut effectivement concevoir qu'un ressortissant d'un petit pays du Sud, sans être péjoratif, formé à l'intérieur de l'Unesco, peut accéder aux instances dirigeantes. On n'a pas besoin d'avoir été ministre de son pays pour diriger cette organisation. Et je ne crois pas avoir été en retard. Certains sont trop en avance. Mais je crois en la sagesse, en la lucidité des Etats membres pour choisir le meilleur candidat pour cette organisation. Mais l'Union africaine a déjà donné sa préférence, c'est pour votre adversaire… L'Union africaine a entériné une candidature, mais selon la loi, les Etats membres, ici à l'Unesco, ne sont pas appelés à élire un candidat de l'Union africaine. L'Union africaine ne vote pas, sinon on aurait eu un candidat du Mercosur, un candidat de l'Union européenne. Et je pense que j'ai légitimement le droit de me présenter candidat. Et quand on vous dit que l'Égyptien Khaled El-Enany part favori, qu'est-ce que vous répondez ?   Ça ne me décourage pas, croyez-moi. Moi, je ne suis pas un candidat d'une région, d'un pays. Je suis candidat de toutes les nations, de tous les peuples. Et j'y vais avec la conviction parce que j'ai la passion de cette organisation et cette institution. À lire aussiSuccession à la tête de l'Unesco: «Les deux candidats rassurent par rapport à leurs capacités à diriger»

I gryningen den 5 juni 1967 genomfördes en av världshistoriens mest lyckade överraskningsattacker. Med hjälp av moderna franska jetstridsplan attackerade israels flygvapen ett stort antal egyptiska flygbaser och slog ut mer eller mindre hela den egyptiska flygvapenarsenalen på bara timmar.280 egyptiska stridsplan, varav 90 st sovjetiska MiG-21, och samtliga av Egyptens strategiska tunga bombflyg förstördes i attacken. Inte nog med det så genomfördes liknande flygräder mot Syrien, Jordanien och även Irak, samt ett otal luftstrider.Inom loppet av ett dygn hade Israel tillskansat sig totalt luftherravälde över i princip hela Mellanöstern. Hur gick det till? I detta avsnitt av Militärhistoriepodden pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om Sexdagarskriget 1967.Det framgångsrika överraskningsanfallet mot flygvapnet följdes av en snabb offensiv på marken, fördelat i tre kilar genom Sinai-halvön. Målet var att nå Suezkanalen i väster, men kanske än viktigare, att återta kontrollen av Sharm-El-Sheik vid Tiransundet för att på så vis återta kontrollen över sjöfarten sydöst ifrån Israel.Anfallet över land blev precis som flygattacken mycket lyckad, men var helt beroende av att de egyptiska luftstridskrafterna var utslagna. Under den snabba förflyttningen västerut fanns få möjligheter att få stöd från israeliskt artilleri, vilket ställde krav på att flygvapnet skulle kunna understödja marktrupperna. Så länge egyptiskt flyg fanns tillgängligt skulle det alltså vara svårt att nå taktiska fördelar på marken. På det sättet var en lyckad flygattack helt avgörande för den israeliska framgången på land. Själva operation ”Focus”, som överraskningsanfallet skulle kallas, var också en välövad och välplanerad operation som hade diskuterats i flera år före det slutgiltiga anfallet.Samtidigt som den israeliska offensiven började nå sitt mål i väst den 7-8 juni, nådde man också framgångar österut, i Jerusalem och med riktning mot Jordanien. Även nordöst sattes en omtalad offensiv igång – attacken mot Golanhöjderna i Syrien. Denna markstrid var betydligt mer komplicerad än den snabba ökenvandringen över Sinai, och stödet för en utbyggd offensiv mot Syrien var inte helt odelad, om än framgångsrik.Att säga att kriget var koncentrerat till endast sex dagar är dock något av en överdrift. Sexdagarskriget föregicks av en 10 års-period av politiska spänningar och mängder av regelrätta krigshandlingar mellan Israel och dess arabiska grannar med ursprung ibland annat Suezkrisen 1956-1957. Vapenvilan skulle också följas av en period av ständiga avsteg och regelrätta utnötningsoffensiver fram till utbrottet av ett nästa krig – Oktoberkriget 1973, eller Yom Kippur-kriget som det också kallas.Bild Israeliska stridsvagnar på frammarsch mot Golanhöjderna. juni 1967, Israels presskontor, CC BY-SA 4.0, Wikipedia. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Comme chaque année, la ville de Limoges accueille des artistes venus du monde entier pour le festival les Zébrures d'automne dirigé par Hassane Kassi Kouyaté.   Le 24 septembre 2025, s'est ouvert ce rendez-vous incontournable de la francophonie. Au programme : une trentaine de spectacles dont une dizaine de créations, et près de deux cents artistes réunis dans la ville de Limoges.  Pour cette nouvelle édition des Zébrures d'automne, l'accent est mis cette année sur la création francophone arabe.   Invité.e.s :  Hassane Kassi Kouyaté, metteur en scène et directeur des Zébrures d'automne-Les Francophonies-Des écritures à la scène. Un festival que son directeur qualifie de «voyage, un endroit où on met plusieurs miroirs différents».    La francophonie pour moi c'est le mariage ou la naissance entre la langue française et d'autres langues. C'est une francophonie humaine    «Le théâtre est un espace de mémoire», nous dit Sumaya Al Attia, metteuse en scène et comédienne franco-jordano-iranienne. Son spectacle «Rekord بیبي» est écrit en deux langues, en français et en arabe, l'occasion d'explorer la dualité de la langue. Le titre du spectacle fait référence au modèle d'Opel («Rekord») détenue par la grand-mère («بیبي» en dialecte irakien) de la metteuse en scène.  C'était une évidence pour moi d'écrire le spectacle en deux langues : arabe et français.   Cette voiture achetée à Beyrouth, au Liban, par ses grands-parents quand ils ont quitté la France en 1966-1967, a été utilisée pour rejoindre Bagdad où une nouvelle vie commence. C'est un récit d'exil où s'entremêlent l'histoire familiale et la grande histoire avec l'arrivée de Saddam Hussein en Irak. C'est en 2022 que l'autrice a senti la nécessité de creuser l'histoire familiale. La metteuse en scène a travaillé à partir d'entretiens audios qu'elle avait réalisés avec son père. C'est donc à partir des souvenirs d'enfance de son père qui avait huit ans à l'époque qu'elle a écrit ce texte. Elle estime que c'est grâce aux écrits qu'on peut faire vivre la mémoire... Israël Nzila, auteur congolais de 31 ans et lauréat du Prix RFI théâtre 2025 pour son texte «Clipping». Une femme perd son enfant au marché. Mais a-t-elle véritablement perdu cet enfant ? Le retrouvera-t-on ? Les cauchemars lui reviennent... Un texte bouleversant qui raconte les traumas de la guerre. Né à Kinshasa, il est parti s'installer à Lubumbashi et s'est très vite consacré à l'écriture de théâtre. Un auteur qu'on a pu découvrir avec la pièce «Silence» dans le cycle «Ça va, ça va le monde !» à Avignon en 2025.  Le théâtre, c'est une existence, il est vivant. Ce n'est pas un simple spectacle. On introduit des spectateurs dans ce qu'on écrit, ça dépasse l'imaginaire.     Également dans l'émission : la metteuse en scène Jenny Briffa nous parle de «Racines mêlées», un spectacle créé à Nouméa, en Nouvelle-Calédonie, un récit d'aventures où les destins de Lapérouse, Bougainville et Cook s'entrecroisent autour d'une intrigue liée à l'histoire de la Nouvelle-Calédonie.   Programmation musicale du jour : Le groupe iranien Bazaari avec le titre Ce qui n'a pas été. 

Agradece a este podcast tantas horas de entretenimiento y disfruta de episodios exclusivos como éste. ¡Apóyale en iVoox! El F-14 Tomcat que conocimos en Top Gun nunca fue más efectivo que en manos de pilotos iranís, en la Guerra Iran-Irak, con mínimos repuestos y un número muy limitado de sus poderosos misiles Phoenix. Mientras que los Tomcats de la US Navy fallaban estrepitosamente en sus misiones contra otros cazas, el el Irán de los ayatolás la cosa fue diferente. Los pilotos persas de F-14 fueron purgados después de la revolución por apoyar al Shah, pero el estado islámico tuvo que recurrir a ellos en la guerra con Irak, y dieron mucho que hablar. Esta es la historia de uno de los mayores ases de Tomcat en los cielos de Oriente Medio en la década de los 80. Te la cuentan Julio 'Caronte' y Dani CarAn. 🆕 ENLACE A TODOS LOS CB FANS 💥 https://t.me/+1uHtwikQTZ85ZWRk Casus Belli Podcast pertenece a 🏭 Factoría Casus Belli. Casus Belli Podcast forma parte de 📀 Ivoox Originals. 📚 Zeppelin Books zeppelinbooks.com es un sello editorial de la 🏭 Factoría Casus Belli. Estamos en: 👉 https://podcastcasusbelli.com 👉 X/Twitter https://twitter.com/CasusBelliPod 👉 Facebook https://www.facebook.com/CasusBelliPodcast 👉 Instagram estamos https://www.instagram.com/casusbellipodcast 👉 Telegram Canal https://t.me/casusbellipodcast 👉 Telegram Grupo de Chat https://t.me/casusbellipod 📺 YouTube https://bit.ly/casusbelliyoutube 👉 TikTok https://www.tiktok.com/@casusbelli10 👨💻Nuestro chat del canal es https://t.me/casusbellipod ⚛️ El logotipo de Casus Belli Podcasdt y el resto de la Factoría Casus Belli están diseñados por Publicidad Fabián publicidadfabian@yahoo.es 🎵 La música incluida en el programa es Ready for the war de Marc Corominas Pujadó bajo licencia CC. https://creativecommons.org/licenses/by-nd/3.0/ El resto de música es bajo licencia privada de Epidemic Music, Jamendo Music o SGAE SGAE RRDD/4/1074/1012 de Ivoox. Incluye cortes de audio de RTVE Play 📧¿Queréis contarnos algo? También puedes escribirnos a casus.belli.pod@gmail.com ¿Quieres anunciarte en este podcast, patrocinar un episodio o una serie? Hazlo a través de 👉 https://www.advoices.com/casus-belli-podcast-historia Si te ha gustado, y crees que nos lo merecemos, nos sirve mucho que nos des un like, ya que nos da mucha visibilidad. Muchas gracias por escucharnos, y hasta la próxima. ¿Quieres anunciarte en este podcast? Hazlo con advoices.com/podcast/ivoox/391278 Escucha el episodio completo en la app de iVoox, o descubre todo el catálogo de iVoox Originals

La directora de Maldita Hemeroteca, Clara Jiménez-Cruz, ha desmentido los bulos más destacados de la semana, entre ellos, los titulares que algunos medios han publicado acusando a los manifestantes propalestinos que cortaron el tramo final de La Vuelta Ciclista a España de ser miembros de ETA y de la kale borroka. También ha repasado declaraciones de líderes del PP negando que en Gaza se esté perpetrando un genocidio cuando, en otros grandes conflictos, el Partido Popular no ha tenido ninguna duda en llamarlos genocidio, como los ataques de Daesh en Irak entre 2014 y 2015 o el Holodomor de 1932 en Ucrania. 

Segob e integrantes del TEPJF dialogando sobre reforma electoralGobierno CDMX invita a presentación del fanzine “Transitando por la Tránsito”ONU votará si vuelve a imponer sanciones a Irak por programa nuclearMás información en nuestro Podcast

La música protagoniza el inicio del programa con la presentación de Lágrimas de plomo fundido, el nuevo disco de Los Estanques junto a El Canijo de Jerez. Una colaboración inesperada que une el pop psicodélico del grupo cántabro con el estilo inconfundible del garrapaterismo. Una propuesta que demuestra cómo trayectorias distintas pueden converger en un mismo proyecto artístico.La literatura también ocupa un lugar destacado con el Premio Tusquets de Novela 2025. Entre 366 manuscritos presentados, el jurado ha distinguido a Francisco Serrano por su obra El corazón revolucionario del mundo, una historia que se impone entre cientos de aspirantes. Montse Soto nos ofrece más detalles sobre la novela ganadora.El teatro regresa con la obra El gran teatro del mundo de Calderón de la Barca, una pieza clave del Barroco español que se presenta en Madrid de la mano de la compañía For The Fun Of It y bajo la dirección de Antonio Castillo Algarra. La puesta en escena incluye música y baile, y podrá verse en los Teatros del Canal hasta el 21 de septiembre.En el terreno de las artes plásticas, se abre la retrospectiva dedicada a Alfredo Alcaín en la sala Alcalá 31. Con más de 150 piezas, la muestra recorre seis décadas de trayectoria de uno de los pioneros del pop art en España, con obras que abarcan pintura, escultura, bordado y más soportes.El análisis de actualidad aborda la piratería digital, que tras años de descenso ha vuelto a crecer. Series y películas encabezan los accesos ilegales, mientras que la música lidera las descargas. Una tendencia que preocupa al sector cultural, como explica Íñigo Picabea.La fotografía cierra el programa con la mirada al festival Visa Pour l’image en Perpiñán. Allí el fotoperiodista italiano Alfredo Bosco ha recibido el Visa de Oro por su trabajo sobre el tráfico de drogas en Irak. Una segunda vez que Perpiñán reconoce su labor, como cuenta Helena Cerveto en la sección "Lo invisible".Escuchar audio