Jacob&Berggren I Mitt i Strängnäspolitiken

Man blir inte förvånad över oppositionen ens när man kan tycka att de slår in öppna dörrar. Sex miljarder snyter man inte ur näsan men kanske kan vi i alla fall rafsa fram några millar ur lägerelden. Ryktet om landsbygdens snara död verkar överdrivet, kommer det bli lugnare i Härad och Länna nu? På äldreboendena finns det i alla fall möjlighet att det kan bli mer livat. Och så frågar vi oss varför vi kör mer bil i Strängnäs kommun än i resten av Sörmland

Vi gästas av Cornelius Marsico Rundqvist från SSU och köttberget från 40-talet rumsterar om i ekonomiplaneringen så till den grad att rikspolitikens alfahonor får anledning att brösta upp sig. Men här i Strängnäs kommun är vi som vanligt noga med att behålla lugnet. I alla fall så länge ingen nämner T-ordet eller folket från kommunhustrappan går rakt in i kommunfullmäktige och letar efter nödbromsen. Men Sosse-Cornelius är cool, han vill bara undvika att bli förpassad till nån lessen stockholmsförort. Och sen korar vi Europas bästa sommarlåt.

Jacob är stressad och Berggren är cool som vanligt. Men det råder ingen tvekan om vem som förtjänar att hyllas när rikspolitikerna strular till det. För så är det, det är ett otacksamt jobb ibland. Och sen var det ju det där med Victoria. Vem var det, hon från Mellon eller hon från Haga?

Om en video som gjorde många tårögda av stolthet medan man själv fick sitta i utvisningsbåset och vara om inte nervös så i alla fall spänd av allvaret. Sen att vi ska bli ännu bättre på att handla hållbart, skapa nya bostäder i värsta vinnarhålet Åkers Styckebruk och goda förutsättningar för hälsa och idrott nästgårds med den gamla glassfabriken. Och så till slut – äntligen – kommunens bästa mattanter. Som sagt, vi har mycket att vara stolta över.  

Vi diskuterar sjuktal och trygghet i Strängnäs kommun, men frågan är vad som är höna och vad som är ägg. Det kan verka enkelt, men vänta bara tills vi har förklarat. Utöver det är det som det brukar vara, det kan varken bubbla eller snurra om vi inte först blir bättre på att berätta hur bra vi är. Men det räcker inte att räcka upp handen. man måste också mena vad man säger.

Nu när vi har krattat manegen ska det väl inte dröja innan även Greta Thunberg kommer och hjälper oss att spela roll på den globala arenan för klimatsmarta företag. Vi fortsätter också snacket om parkeringarna vid resecentrum, dock utan att glömma att också vidareutveckla lärarna. Med tanke på hur mycket vi har att snacka om är det ett under att Jacob också hinner att vara korvgubbe i Stallarholmen. Sen utser vi äntligen också Lasse Winnerbäcks tre bästa. jacobochberggren@gmail.com

Behöver vi oroa oss för Strängnäs eller ska vi snarare glädja oss åt att de öde parkeringsplatserna vid Resecentrum kanske blir plats för en staty över Ingrid? Ovanpå det försöker vi reda ut vad egentligen Stallarholmen är bra till och varför det mesta fungerar bra i Mariefred. Sen har vi ju det där med hemtjänsten, eller har vi det?

Äntligen får vi reda på att Jacob är en av de få som inte får skäll för snöröjningen, men vi reder också ut ett eventuellt historiskt misstag och tar med Strängnäs till Afrika. Sen är det givetvis fortfarande det där med hektaren. De finns överallt men frågan är om det inte är i Åker som det verkliga vinnarhålet finns. För det är där vi är den här gången. I vinnarhålet alltså.

Välkommen till vårt första avsnitt. Här tuggar vi på om hur vi tänker jobba med våra nya podd och Jacob får skryta med att han både har hoppat bungyjump och klarat att stänga av telefon och mejl under sin föräldraledighet. Det första för tjugo år sedan och det sista helt nyligen. För så är det, han har inte alls klamrat sig fast vid kommunstyrelsestolen (påstår han i alla fall) och Berggren är visst att lita på (även om det inte alltid verkar så). Sen är det ju som det brukar,  det är viktigt vad man kallar Strängnäs. Hektar är ordet.