Podcasts about jonas hassen khemiris jag

SKÅDESPELARE, REGISSÖR. För Bahar Pars handlar skådespeleriet inte om att låtsas att få vara någon annan utan om att bara få vara sig själv. I sitt Sommarprat berättar hon om filmen En man som heter Ove och om hur både Trump och ett bortglömt pass höll på att stoppa henne från att gå på galan. Hon berättar om livet som barn i Iran, och om hur hon och hennes familj kommer till Sverige. Om hur det är att flytta till ett land där man inte kan koderna, där ens föräldrar fortfarande inte vet vad ett Sommarprat är där man snabbt blir förälder till sina föräldrar som kämpar med språket. Som kämpar för att hålla uppe en god min trots att hela världen har rasat under deras fötter. Bahar trivs bäst på löparbanan för där är hon bra, till och med bäst, på något. Tonårstiden blir stökig, men mamman finns där hela tiden som stöd och i gymnasiet blir Bahar förälskad i teater. Och fem år och fyra gymnasieprogram senare tar hon studenten. Börjar småningom scenskolan och blir utsatt för strukturell rasism: Så jävla kul att dom har börjat med kvotering nu, det är viktigt att ni syns också, kan du läsa svenska? Bahar du skulle behöva leva sex månader isolerad så att du lärde dig prata ORDENTLIGT. Ditt persiska sätt att hantera Tjechov är fantastisk. Hennes Sommarprat handlar också om att inte kunna identifiera sig med sitt efternamn och att ta sig ett nytt, eget, för att skapa en ny egen generation. Hon väljer Pars som betyder Persien. Om Bahar Pars Guldbaggenominerades för sin roll i den Oscarsnominerade publiksuccén En man som heter Ove. Anställd på Dramaten, sågs senast i Figaros bröllop. Spelade tidigare på Uppsala stadsteater i pjäserna Anna Karenina och Hedda Gabler. Fick Medeapriset för enmansföreställningen På alla fyra och medverkade i Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder på Stadsteatern i Stockholm. Synts i flera tv-produktioner. Debuterade som regissör med den prisbelönta kortfilmen Rinkebysvenska och är nu aktuell med kortfilmen Turkkiosken på SVT. Äntrade den röda mattan vid Oscarsgalan tidigare i år i en klänning gjord av värmländskt stål. Producent: John Swartling

Veckans upplaga av Teaterprogrammet är inspelad i Göteborg, där den unge skådespelaren Kardo Razzazi den här helgen har premiär på sin egen monolog Allt som blev kvar, på Folkteatern. Kardo Razzazi föddes 1985 i Uppsala, på en flyktingförläggning. (Hans föräldrar hade flytt från Kurdistan.) Han studerade på Stockholms Elementära Teaterskola mellan 2005 och 2006. Efter det gick han på Teaterhögskolan i Malmö, där han tog sin examen våren 2011. Han gjorde sin praktik på Stockholms stadsteater och medverkade i Susan Taslimis uppsättning av Trettondagsafton 2010. Han har också arbetat på Malmö Stadsteater, bl a i den uppmärksammade uppsättningen av Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder, samt på Kungliga Operan och Unga Klara. Man har även kunnat se honom i Endagsvarelser på Dramaten 2006, och i Kommissarie Winter, Kungamordet och Starke man på SVT. I höst kan han ses i den dansk-amerikanska Hollywoodthrillern Backstabbing for Beginners och just nu spelar han in TV-serien Alex för ViaPlay. På Folkteatern i Göteborg har Kardo Razzizi medverkat i Revisorn och Drömmar, Folkbokförarna och Hamlet. Och nu är han aktuell med sin egen monolog Allt som blev kvar, som han skrivit utifrån sitt eget liv.

YRKE: Regissör och dramatiker. BAKGRUND: Farnaz Arbabi utbildade sig till regissör vid Dramatiska Institutet. Hon har mestadels regisserat teater, men även musikal och opera. 2007 fick hon Expressens teaterpris med motiveringen: "I "Invasion" har hennes flödande fantasi bildsatt Jonas Hassen Khemiris legering av Carl Jonas Love Almqvist och förortssvenska och i 'Utvandrarna' har hon vänt ut och in på Vilhelm Mobergs romansvit och i komprimerad form riktat den som ett brännglas mot vår tids svenska asylpolitik". AKTUELL MED: Ibsens "Hedda Gabler" på Uppsala stadsteater (till 4/5) samt Jonas Hassen Khemiris "Jag ringer mina bröder" på Riksteatern (Spelas på Dieselverkstaden i Nacka 5-8/4). I PROGRAMMET: Om att ha det inkluderande som strategi för framgång när man skriver en text på DN Kultur eller vill nå en teaterpublik. Om tvånget att göra maximalt av sitt liv när man tillhör den del av släkten som fått möjligheten. Om att se på folk att de tänker på någonting som har med ens bakgrund att göra. "Då blev jag tillsagd av en kvinna som sa 'Rider du så där på kamelerna hemma?'" Farnaz Arbabi om när hon som tonåring för första och sista gången lade upp fötterna på ett tunnelbanesäte.

Spotify tipsar om artister som vi borde lyssna på, Adlibris rekommenderar vilka böcker vi ska läsa och Netflix ger förslag på filmer vi kan gilla. Dessutom används sociala medier allt oftare för att uppmärksamma nya filmer och ny musik. Så vad ska vi med kritiker till? Har kritiken spelat ut sin roll? Eller kommer kultursidorna att bli ännu smalare i sitt urval i ett försök att hålla kvalitetsfanan högt? I debatten deltar journalisten Anders Mildner, kulturkritikern Dan Jönsson och Åsa Beckman, kritikchef på Dagens Nyheter. Nya Vågen lät också DN-kritikern Leif Zern, redaktören för tidskriften Kritiker Helena Boberg, och litteraturvetaren Per Rydén teckna en liten kritikerhistoria. Från radiokrönika till artikel, till roman och nu till pjäs. Författaren och dramatikern Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder sätts upp i Malmö av den rosade regissören Farnaz Arbabi. Hör kritikerna Rickard Loman och Maria Edströms tankar om premiären i helgen på Malmö stadsteater. Och nu börjar jubileumsåret för Wagner och Verdi. Det spelas mer opera än någonsin, men samtidigt färre olika verk. Mångfald eller enfald? Stefan Johansson, chefsdramaturg på Malmö Opera, reflekterar om operakonstens framtid. Programledare Lena Birgersdotter