#konstnärsvardag

Min podd är fortsatt lyssnad på trots att jag inte lyckas lägga upp ett avsnitt per dag som min absoluta plan är. Det tillkommer folk som lyssnar även i perioder med långa uppehåll. Jag har ju mängder av ljud och tankar och berättelser kvar varje dag jag skulle vilja förmedla! Frågan är om jag ska släppa på prestigen och fortsätta lägga upp avsnitt lite då och då? Detta avsnitt innehåller frustration och ljudet av en popcornskatt!

Det blev en lång lång dag i ateljén idag med mycket pillgöra. Inget gips på golvet för ovanlighetens skull, men en otroligt lättad och trött konstnär hamnade en stund i slutet av dagen på golvet bredvid varma vedspisen.

Hur lång tid kan det egentligen ta som längst att skapa något som var planerat som ett snabbt projekt för snabba pengar? Kan det vara så att den långsamt skapade konsten, som får ta tid och bli helt försinkad kan ha sina poänger - rentav addera värde bara genom pauser som medskapare?

När jag kämpat hela kvällen för att förstå hur en kodar ett Adafruit FLORA-kretskort tillsammans med en så kallad Bluefruit-modul och det blivit mitt i natten får jag felmeddelandet från kodprogrammet i datorn att 'Det här var surrealistiskt!' när jag bara gjort mitt bästa i god tro. Det är verkligen en aning komplicerat när en aldrig tidigare grejat med programmering, men det måste gå, jag ger mig inte!

Ny säsong i ateljén och ny säsong med podden! Lyssnar du på detta avsnitt får du höra 'Lyckliga listan' tills jag tonar ut mig själv för att listan är för lång. Ni får helt enkelt följa med under sommaren istället och höra vad som händer dag för dag...

Ett oplanerat avsnitt med spontana tankar om fritt gafflande pryltestare på Youtube. Tiden är knapp och jag är tvungen att glasera och poddberätta samtidigt. Funderingar om hur en perfekt podd skulle vara och hur verkligheten ser ut just nu i mot yrke som konstnär.

En rapport om några bra timmar i ateljén i effektiv stil och med bra humör. Dagens arbete var inte så värst roligt men listan på måsten lång. Guldkant på dagen blev dock att öppna några fler fina brev från kollegor som deltagit i mot projekt hjart.nu.

Ansöker om arbetsstipendium och lyckas skicka in. Här får du lyssna på motiveringstexten med bland annat bakgrund till projektet med Framtidsfyrarna som jag nu väljer att arbeta vidare med på eget bevåg. Ett projekt i linje med Dorchester projects och the Rebuild Foundation grundat av den amerikanske konstnären Theaster Gates.

Lyssna på ljudet från när jag sätter en skröjugn och funderar på Skapande skola. Dagens arbete i Gäddede inställt på grund av ny hosta och snorighet men jobbar som vanligt hårt på hemmaplan istället.

Står och skär lök och katten surar i bakgrunden när jag nås av ännu ett avslag på en ansökan. Så kan man också börja en ny säsong av rapporter från min #konstnärsvardag...

Till slut har jag fått in momsredovisningen för första kvartalet förra året och jag känner mig helt gallsprängd. Ett avsnitt om ord man hittar på och nya ord som förföljer en tills man förstår att ordet är den exakta beskrivningen av hur det fungerar när det kommer till bokföring. Prokrastinering.

Det låter mysigt i alla fall om än det tar larvigt lång tid att fixa ny tejp när alla rullar tagit slut. Fortfarande är det bokföring som gäller.

Hela arbetsdagen går i ekonomins tecken. Det är bokföring och momsredovisning som gäller. Jag kommer att tänka på två helt omöjliga saker som jag bestämmer mig för att lyckas med...

Ägnar hela dagen åt att skriva ett överklagande/laglighetsprövning kring en fabriks gränsvärdesöverskridande ton som hörs i lokstallets park. Parken ska ju bli en oas för gäster som vill komma och fika och umgås och lyssna på koltrastar. En dag ska det bli så!

Ett kort litet välkommen till en ny säsong av Konstnärsvardag. I år står det mängder av saker på min att göra- lista i ateljén, ugnsrummet och ute på uppdrag och utställningar. Välkommen att lyssna!

Att rendera, alltså baka ihop - de nitton kortfilmsanimationerna visste sig ta hela nio timmar. Jag fikar och funderar över vart min arbetsdag i ateljén tog vägen. Sedan dyker bytas tankar om samtidskonst i kyrkor upp som jag inte kan hålla inne med.

På väg till Skapande skola-uppdrag med luciauppträdande. Startar om min dagliga pod och tänker 'tredje gången gillt!' -Det är ju ändå fredag den 13e... (Något blåsig inspelning tyvärr, men även skönsång)

Jag letar konstverk av Jeppe Hein i Köpenhamn. Mer info kommer!

Äntligen påbörjat redan med bussar och tåg på väg tur och retur Jämtland - Luxemburg och seminariet jag fått äran och möjligheten att åka på. Då händer något fantastiskt som jag knappt tror är sant. Jag känner mig som en prinsessa ombord på tåg 71 på väg söderut i natten!

Sedan länge tänkt börja med mikrointervjuer i min podd och åkte till Brunflo och vernissagen av utställningen 'Konst för alla' med avsikten att försöka få ställa en fråga till landshövdingen Jöran Hägglund, men kom av mig helt på plats av olika skäl.

Det känns som om mitt konstnärskap hamnat i 'on hold'-läge, i väntan på något. Brytningstid. Kanske är det bara resfeber.

På väg hem från konstverksfrakt till kommande utställning i Brunflo genom dimman i 40 km i timmen. Dagen började konstigt segt i ateljén, obeslutsamt. Men slutar med popcorn, saffranskaka, kaffe och utfört uppdrag.

Vissa saker gör en bara som konstnär. Sånt som att montera tio meters totaltrassliga ljusslingor på egen hand utan skylift, handräckning och månadslön. Det känns nödvändigt att jobba vidare med konstprojektet 'Att pinka revir!' som jag inledde i somras. LOKSTALLET fire & heART lever. Lyssna på en envis konstnär på stege med krattan i högsta hugg.

Lat förmiddag i ateljén. Ont i huvudet, ont i ryggen, ont i foten. Töjer kroppen och rapporterar som 'detective Dale Cooper' i Twin Peaks; uppåner i ateljéns ryggsträckar-yoga-hängmatta.

Compact ateljé-living från golv till tak kräver ändå en del röjning och i perioder en slags omlastning genom ett intrikat pusslande. Till slut har jag i alla fall fått fram lite golvyta och min tänkarhängmatta har kommit upp i taket igen.

Snart är det dags igen att ställa ut under rubriken 'Konst åt alla!' - Folkets hus och gårdars inköpsutställning som denna gång hålls i Brunflo och invigs av landshövding Jöran Hägglund på tisdag. Men vilka tre konstverk ska jag välja att visa?

Tankar på småtimmarna om ekonomi och om att ha två fantastiska mecenater. Om att ha eller inte ha en sida på Patreon. Pinsamt eller nödvändigt. Om den evigt återkommande frågan om det går att klara sig ekonomiskt som konstnär. Och om Magdalena Ribbing.

Vrider ur trasan i hinken men knäskurar vidare efter tonåringar som fått prova att dreja, bråttom upp till ridningen, min friskvård. Tänker på några av de ungdomar jag undervisade ifjol. Vart tog de vägen och vad gör de nu? Kan vi bara släppa det här? Jag tänker på mitt pågående konstprojekt IMPRINT. På fysiska fotavtryck i lera och på minnesavtryck de gjorde. Kam vi bara släppa det här? En idé ramlar ner mitt under pågående inspelning.

För att hålla efter snön vid det gamla lokstallet och blivande konstcentret i byn har jag valt att kika på priser på en snöslunga. Jag hittar billigt bra, gratis leverans och får dessutom två ljusslingor och 20% rabatt när köpet går igenom. Vad hände egentligen? Jag borde vara nöjd, men känner mig skräckslagen...

Här får du lyssna på ateljéljud från när en häcksax blir till två knivblad som förberedelse för att smida två spräckjärn! En paus i allt nödtvunget arbete framför laptopsskärmen med berg av digitalt arbete som tydligen måste göras före det roliga handgripliga skapandet...

Att arbeta som lärare är inte alltid en optimal läsning då det ofta tar tid från den dyrbara tid en konstnär har i sin ateljé. Idag försvann hela min ateljétid på en märklig förbokning för ett projekt där min lärartjänst möter mitt konstnärskap. I slutänden struntar vi i alltihopa och bestämmer oss för att spela kam istället!

Det här är nog det buttraste avsnittet i podden. Allt strular och en privat inte så lite påverkande 'detalj' blir omnämnd. Lyssna och ta in eländet om du är modig. Eller hoppa över. Imorgon är det nog bättre.

Äntligen omstart för min podd efter att jag går och väntar på bussen norrut från stan. Det här bjudits på innehållsrikt kulturskaparmingel vid studioscenen på Storsjöteatern men så kommer kvällens sista 142:a som ska ta mig hem.

Det händer att man får ställa upp som assistent till yngre skapare och det händer att jag önskar att jag kunde yla mig till egen assistent i något av mina konstprojekt. Men det slipper ni höra.

Ljud från kalibreringen av nya 3D-printerns plattformshöjd, varken mer eller mindre.

Konstigt nog dags att förnya passet så jag åker till polisen för att se ut som jag gör. Men det går inte för sig...

Några tankar från fortbildningsdagar i Umeå kring bedömning och innehållsrelevans i de estetiska ämnena i skolan. Saker jag helst inte tänker på.

På bussen till Umeå börjar jag fundera på att Internet idag fyller femtio år. Hur många plattformar finns jag på som konstnär månntro? Ikväll ska jag räkna efter och svaret finns i morgondagens avsnitt!

Bilmekanikern ringer och berättar att han aldrig varit i läget att han inte tycker att det är ekonomiskt försvarbart att laga en bil, men nu har det hänt. Jag går in i yttersta krismode och tillverkar lerslickers i ateljén.

Lyssnarna för höra en av de stora tuschlaveringarna rullas ihop i utställningslokalen i Sundsvall. Väl hemma igen funderar jag över de många kommentarerna kring att mina kostverk är så annorlunda samtidigt som de från min horisont är de mest 'vanliga' verk jag någonsin gjort. Då flera skulpturer blivit sålda har jag ändå fått blodad tand...

Att arbeta materialbaserat är inte alltid så fint i konstvärlden. Men om man som jag älskar lera och glas och andra material så vill en ju i alla fall arbeta så miljövänligt och hållbart det bara går. En idé jag klurat på många gånger är om det inte skulle gå att tillverka glaskonst av gammal kattsand? Dags att prova!

Ibland är allt ett pussel med tid och ekonomi. Men då kan ett försenat snötäcke skapa en liten frist så man åtminstone får en lucka i tiden att röja på tomten efter en hektisk arbetssommar och höst. Men presenningen som aldrig torkade efter regnet klingar av isbitar som bräcks när jag tänker vika ihop den för vinterförvaring...

Tidningen Konstnären ligger i ateljén och jag gillar den. Bläddrar och hittar en krönika av KROs nya riksordförande och konstnär Sara Edström.

Jag går genom byn strax efter att jag fått veta att jag tydligen ska få en 3D-printer alldeles gratis! En berättelse om hur jag fick min första keramikugn och hur mitt konstnärskap tog fart just när jag borde ha läst klart min sjunde och sista termin till lärare...

Jag är fortsatt trött och klen efter influensan. Jag vill ännu inte prata så mycket, men något som alltid piggar upp mig om jag är hängig är att ändå bara vara i min ateljé. Häng med och myslyssna!

Riktigt trött. I ateljén en sen kväll funderar jag på att söka Konstnärsnämnden arbetsstipendium en andra gång i år och på mitt konstnärskap till kolikbäbis.

Det är mellandag, paus. Den typen av vilsam stillhet som man kan känna när man just fått ner sin rev i ett nyborrat hål i isen och sitter och pimplar i solen. Kanske har jag lyckats göra dem typen av konstverk som både kan visas och säljas i ett galleri? Men kommer någon att nappa?

Ju sämre röst desto längre avsnitt! I det här hesa podavsnittet filurar jag lite på resurser och kanske främst då den enorma betydelsen av resurser i form av samtal, möten och input kring min konst och mitt konstskapande.

Ombord på nattåget mot Östersund tänker jag på kvällens vernissage hos Sundsvalls konstförening i deras nya lokal på Trädgårdsgatan. Lite drygt sextio besökare kom och du som lyssnar bjuds med in.

Medan jag vandrar runt i Gävle i väntan på ett längre tågbyte på väg hem från vernissagen i Sundsvall passar jag på att berätta några glimtar från gårdagens konstfraktsresa med kollektivtrafik.

Ett avsnitt från sjuksängen. Febrig, ont i huvudet men långt ifrån synd om mig. Spännande besked och tusen idéer spinner runt i min konstnärshjärna som inte stänger ner i något läge någonsin.