Podcasts about inget

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. 01.08: Fällande domar för kaptenen och lotsen i Tjörn-olyckan. Josipa Kesic, reporter på P4 Göteborg, om hur tingsrätten motiverar domen, och Fredrik Olindersson, skolchef på Chalmers Sjöfartshögskola.21.46: Inget besked från talmannen om vem som får sonderingsuppdraget. Ekots inrikespolitiske kommentator Fredrik Furtenbach om hur komplicerad situationen kan bli.29.10: Sanningskommissionen för det samiska folket överlämnar sin slutrapport till kulturminister Parisa Liljestrand. Lena Nyberg, ordförande i sanningskommissionen, och Marianne Gråik, styrelseordförande för Sametinget, om varför en ursäkt från staten är nödvändig.59.18: Fortsatt låst i regeringsbildningen. Politikreporter Katarina Helmerson från Riksdagen om dagens talmansrundor. Veteranförhandlarna Maria Wetterstrand (MP) och Ulf Adelsohn (M) om det låsta läget.01.14: De senaste fyra åren har nio män inom äldreomsorgen dömts för våldtäkter mot äldre. Reportage av Annie Sääf.01.23: Fotbollslaget Manchester City fälls för brott mot ligans ekonomiska regler. Storbritannienkorrespondent Nina Benner och Olof Lundh, fotbollskrönikör på Expressen, om skandalen som skakar fotbollsvärlden.01.36: I dag lämnar amerikanska trupper Irak. Lina Malers, Ekots Mellanösternkorrespondent, om hur det kan påverka säkerheten i landet.Programledare: Sharon Jåma och Cecilia KhavarAnsvarig utgivare: Klas Wolf-Watz

Serumet, retinolen, syran och krämen alla pratar om. Du kör morgon och kväll, och ändå står du framför spegeln och undrar vad fan det är som inte händer. Vi vet, och ibland står vi där själva också. Första delen i en liten felsökningsserie. Skriv till oss och berätta vad som strular med just din hud, så kanske det blir nästa avsnitt. Puss! Produceras av More Than Words Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De flesta som anställer sin första riktigt seniora person räknar med att få tid över. Många får mindre.Det beror på orden vi använder när vi delegerar. "Ta ansvar", "vara självgående", "äga ett område". Inget av dem säger vad någon ska göra på måndag morgon, och då gör alla sin egen tolkning. Efter avsnittet vet du:■ Vad "ta ansvar" består av, fem konkreta beteenden i stället för en känsla ■ De sju sakerna en självgående person gör, så du får mer tid över ■ Varför medarbetare växer snabbast när de får göra sina egna misstag■ Skillnaden mellan en fortkörningsbot och en parkeringsbot, och varför Fedja hellre ger den ena■ Vad som händer med veckan när mötena flyttas till efter lunch■ Frågan som visar hur mycket av bolaget som fortfarande hänger på digHär hittar du Fedja & Fredrik:https://se.linkedin.com/in/porobichttps://se.linkedin.com/in/ankarskold/

Fnissvarning! Idag släpper vi en ny ljudbok: Fem sagor: kiss och bajs vol. 2.Det är lördag, så som vanligt kommer det inget avsnitt idag — men Aida har en nyhet. Vår första kiss- och bajsbok blev den mest lyssnade ljudboken vi någonsin gjort, så nu kommer det fem nya. Alla önskade av barn som lyssnar på podden.Det här får ni höra (40 minuter):

Tillsammans med musikprofessorn Mattias Lundberg synar Jenny Jägerfeld och Jonatan Unge tre påståenden om Wolfgang Amadeus Mozart. Visade han verkligen musikalisk talang redan som ettåring, eller är det pappa Leopolds marknadsföring som spökar? Var han och rivalen Salieri egentligen bittra fiender, som filmen Amadeus vill få oss att tro? Och dog han utblottad, bortglömd och begravd i en anonym massgrav?

Det här är ett avsnitt vi båda har bävat för att spela in. För det gör ont.Efter många samtal, känslor, tårar och en hel del vånda har vi fattat ett beslut: vår podd Ångra Inget kommer att avslutas.I det här avsnittet berättar vi varför. Om vad som har hänt mellan oss, om när två människor börjar vilja olika saker, och om hur svårt det kan vara att släppa något som fortfarande är fint.Det här är inte riktigt hej då än. Vi har några avsnitt kvar att göra tillsammans. Men detta är början på ett avslut av podden.Vi hoppas att ni vill vara med och göra ett fint avslut tillsammans.https://kjos-myran.kit.com/hej Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den här veckan får vi rörande hälsningar från trogna poddlyssnare som tar farväl med vad podden betytt för dem.Nästa vecka är sista avsnittet innan vi sätter punkt för podden Ångra Inget - och då är det dags för Ida och Andreas hälsningar tillbaka till er underbara lyssnare.Följ med oss på framtida äventyr genom att subscribe kjos-myran.kit.com/hej Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Are you following Jesus from the sidelines, or have you stepped into the game? In Get in the Game, Pastor Marcus Moreno shares a challenging and encouraging message from 2 Corinthians 5 about what it means to live as an ambassador for Christ. When we give our lives to Jesus, we receive more than a new life—we receive a new purpose and a new calling.  Church isn't just about showing up and being fed. It's about taking what God has done in us and sharing the hope of Jesus with the world around us. Your neighborhood, workplace, family, and relationships are opportunities to represent His Kingdom. Don't sit on the sidelines when God is moving. It's time to get in the game. Recorded at Harvest Church's Hatch Road Campus.

Hej Somna. Så kul att så många av er har hittat till appen. Jag byggde den på midsommar och det har varit väldigt kul. Du har kommit hit för att du vill ha resultat. Att jag ska vifta lite med min magiska trollstav och försätta dig i fullständig avslappning. Men det vet jag inte hur man gör. Allt jag gör är att prata, utifrån det jag själv tänker på.Inget av det som stör oss försvinner för att vi ska sova. Det som fungerar för mig är att hitta en väg igenom det. Att se om det finns ett hål att ta sig ut på andra sidan.Ibland när jag ska somna slår en tanke ner i mig som en blixt, tänk om det här händer, och hela kroppen blir stel. Det automatiska är att fly, tänk inte på det, tänk på något annat, bli arg istället. Men ibland hinner jag i kapp mig själv och säger stanna här nu. Då kommer vågen och lägger hela sin tyngd på mig, och sen är den förbi. Det som blir kvar är ingen lättnad. Det är en tomhet, nästan en sorg, för mycket av det jag har byggt upp som mig består av rädslan och skyddet mot den.Folk har sagt åt mig att jag tänker för mycket. Det är ungefär som att säga att ditt hjärta slår för mycket. Eller att du andas för mycket. Jag har börjat skriva dikter igen efter många år av att tycka att det var pinsamt. Det är lite som att titta på stjärnhimlen. De svagaste stjärnorna ser man bara i ögonvrån, och vänder man blicken mot dem försvinner de. Jag har alltid varit avundsjuk på dem som kan spela instrument. Det är en stor sorg hos mig att jag aldrig tog det på allvar, instrumentaliserandet, eller sången. Jag fick ju alltid höra när jag var liten att jag hade så fin röst. Men kanske har dikterna varit mitt instrument hela tiden.Vi är lika flytande som vattnet, och det är så motsägelsefullt, för vi letar hela tiden efter fast mark. Hur uppnår man ett tillstånd där man vågar säga ja till att man aldrig riktigt bottnar, aldrig riktigt kommer i land? Hur lär man sig acceptera att längtan finns där, men aldrig kommer att infrias mer än i korta stunder?Du är asball Somna. Sov gott.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är ett avsnitt vi båda har bävat för att spela in. För det gör ont.Efter många samtal, känslor, tårar och en hel del vånda har vi fattat ett beslut: vår podd Ångra Inget kommer att avslutas.I det här avsnittet berättar vi varför. Om vad som har hänt mellan oss, om när två människor börjar vilja olika saker, och om hur svårt det kan vara att släppa något som fortfarande är fint.Det här är inte riktigt hej då än. Vi har några avsnitt kvar att göra tillsammans. Men detta är början på ett avslut av podden.Vi hoppas att ni vill vara med och göra ett fint avslut tillsammans.https://kjos-myran.kit.com/hej Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det sägs ibland att kameran och tekniken inte spelar roll för bilder, särskilt inte för konstfoto. Inget kan vara mer fel. Vi intervjuar konstnärsparet Hagren/Bela som är noga med valet av kameror och fototeknik i sitt skapande. Fotokonstnärerna ivar Hagren och Weronika Bela träffades när de pluggade på Konstfack. Ett pågående projekt handlar om den nedlagda Orwo-fabriken i Östtyskland där film och fotopapper tillverkats. Kolla in deras hemsida: https://www.hagrenbela.com/

Kusten är tätt förknippad med civilisationens ibland ociviliserade framåtskridande. Dan Jönsson ser hur vi ställs inför en helt ny historisk situation. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Varje år den 23 mars firar man i Bolivia el Día del Mar, Havets dag, en nationell fest när städerna i hela landet livas upp med blåsorkestrar och högtidliga militärparader och skolorna får ledigt för att låta barnen tåga med flaggor och modellbåtar genom gatorna. En helgdag som många andra här i världen, kan man tycka – om det inte var för att just Bolivia är ett av de länder i världen som helt saknar kust. Havets dag firas till minne av slaget vid Topáter 1879, den första striden under det så kallade Salpeterkriget när chilenska styrkor invaderade och annekterade hela den bolivianska kustprovinsen, och på så vis skaffade sig kontrollen över områdets viktiga salpeterfyndigheter för sina industriers räkning. Den bolivianska havsdagen är med andra ord ett festligt sätt att hålla det nationella såret öppet, se till att fantomsmärtorna inte slutar värka. Att den bolivianska kusten inte faller i glömska.Jag måste säga att jag förstår dem. Ett land utan kust saknar en geografisk dimension, det går inte att förneka. Visst finns det något sublimt också i till exempel Schweiz alper, Mongoliets stäpper eller Närkes djupa skogar – men Hjälmaren är trots allt inte Nordsjön. Och Titicacasjön är inte Stilla havet. Ändå tror jag väl inte att den bolivianska havsnostalgin egentligen handlar så mycket om havet som sådant – detta ombytliga, opålitliga, oregerliga element som ju i grund och botten står för motsatsen till allt vi brukar förknippa med mänsklig civilisation: ordning, kontinuitet, beständighet. Nej, det är inte havet man sörjer – det är kusten. Kusten är för landet vad huden är för kroppen, eller blicken för tanken: ett organ som öppnar en förbindelse till yttervärlden, får det att sträcka fantasin mot horisonten. Att vara avskuren från kusten är för landet som att vara en kropp med bara inälvor. Som att tänka med förbundna ögon.Det är nog ingen överdrift att beskriva hela den västerländska civilisationen som en kustcivilisation. I den babyloniska skapelsemyten uppstår världen ur en kamp mot havets monster. I Bibelns första Mosebok tar den form när Gud skiljer land från vatten, och ljus från mörker. I denna urtida ”Chaoskampf”, som religionshistorikerna kallar det, blir kusten sinnebilden för den uppdelning som formar världen till något överskådligt och begripligt, gör den möjlig att benämna och behärska. Mångförslagna hjältar irrar under stora faror och i många år mot hemmets kust. Upptäcktsresande och kolonisatörer sätter segel mot fjärran stränder för att vidga sina horisonter, stränder de sedan namnger och befäster. Längs dessa kuster reses fyrtorn, byggs hamnar och borgar för att manifestera herraväldet över inte bara landet, utan också – väl så viktigt – över havets urkrafter. Omvänt blir en kust som ännu inte kartlagts och pacificerats till ett vilande, latent hot mot civilisationen som projekt.Att vara avskuren från kusten blir då på sätt och vis som att vara avskuren från hela denna civilisationshistoria, hela den dynamik som gör att kulturer sprids och utvecklas. Den engelske antikhistorikern Paul Kosmin tecknar i sin bok ”The Ancient Shore” en myllrande bild av kulturutbytet under hellenistisk tid vid det som då av grekerna kallades Röda havet (Erythreiska havet), eller Sydhavet – i våra dagar västra delarna av Indiska oceanen. Här, ungefär från Zanzibar och norrut runt Arabiska halvön, längs Persien och till den indiska västkusten växte det under århundradena före vår tideräkning fram en rörlig och eklektisk sjöfararkultur: språkligt flerstämmig, religiöst tolerant och dessutom till stor del utom räckhåll för imperiernas suveränitetsanspråk, ett maktvakuum som med tiden ledde till framväxten av en flytande, ”sydhavsk” identitet. Kosmin drar den intressanta parallellen till de arktiska kulturerna runt norra Ishavet, där urbefolkningarna på tvärs av alla nationsgränser under århundraden, ända in i vår tid levt i en fredlig kustgemenskap med liknande sedvänjor och besläktade språk.Dessa gränsöverskridande kontakter står idag, som bekant, under allt större tryck från både militär och kommersiell exploatering. Kontinentalmakterna stärker greppet om sina arktiska kustregioner – precis som de för tvåtusen år sedan så småningom etablerade sitt herravälde över kustländerna runt Sydhavet: gränsade av, befäste, pacificerade. Inget imperialistiskt projekt har någonsin kunnat utropa sin seger förrän det nått sin bortre kust och tagit den i anspråk. Men dessa anspråk gör dem sårbara. Kustbefolkningarnas rörlighet, deras instinktiva motstånd mot all form av landbaserad ordning och begränsning, gör att de aldrig helt går att kontrollera. Alltid finns någonstans pirater att bekämpa, illojala gränskontakter att förbjuda. Kusten har i civilisationshistorien kommit att beteckna den gräns där dess framåtskridande projekt åtminstone för tillfället tar slut, ja kanske mer än så – i den västerländska kulturen har stranden och kusten också blivit till en existentiell symbol: en gräns, där den mänskliga världen och det individuella livet övergår och uppgår i något annat, något större, okänt. Skeppsbrottens namnlösa döda står som offer vid den gränsen, som det tycks vara civilisationens drift att ständigt vilja överskrida.Hur långt? Finns det en punkt där denna expansionsdrift måste få ett slut? I en klarsynt anmärkning som ger åtminstone mig en rejäl tankeställare konstaterar Paul Kosmin att det vi brukar kalla för historisk tid, det vill säga de senaste ungefär femtusen åren, i stort sett sammanfaller med en geologisk period när världens kustlinjer på det hela taget hållit sig stabila. Även om det förstås hör till strändernas natur att vara i ständig rörelse – erodera, sedimenteras, vittra sönder, oavbrutet – skulle antikens sjöfarare rent praktiskt inte haft några större problem att navigera efter våra dagars kartor. Men under det kommande seklet lär vi med stor säkerhet bli tvungna att rita om dem. Det är något historiskt, existentiellt nytt. I hundratals år har det moderna civilisationsprojektet kännetecknats av en strävan att flytta fram kusternas frontlinjer, som i de nederländska poldrarna, i alla otaliga dammbyggen och storslagna torrläggningsprojekt. Varje nytt och säkrat stycke land har i den kampen setts som en heroisk erövring. Vad innebär det då för en civilisation om den istället tvingas till reträtt från havets urkrafter? När öar försvinner, låglänta kustområden översvämmas, stormfloder tvingar hela städer på flykt? Kan den överleva ändå? Kan den förändras? Jag föreställer mig en framtid där vi firar våra gamla sjunkna parapeter som ett sätt att hålla fast vid horisonten – inom oss. En framtid där vi alla blir bolivianer.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturPaul J Kosmin: The ancient shore. Harvard university press, 2024.

Det är måndag och dags för del tre av Fannys följetång: Inget är så skört som… Den här veckan avhandlar Fanny Ekstrand och Carin Falk några av livets mest smärtsamt mänskliga ögonblick: att vinka åt fel person, springa för livet och ändå missa bussen, säga ett högtidligt hej då till en bekant och sedan upptäcka att man ska åt samma håll och att med fullständigt självförtroende sjunga fel låttext.

Lars Löf minns hur det var att bo i hans barndoms Lindalen under första hälften av 1950-talet och berättar gärna, om vägarna, husen, lekarna. Han lockade med sig Gunnel Agrell Lundgren på en runda med bilen, som såklart tog mikrofonen med sig. Gatorna i området går lite hur som helst. Kolla kartan på Tyresöradions hemsida. Inget rutnät där inte, så vår tur gick lite hit och lite dit och runt runt. Förutom sina ungdomliga upptåg berättar han också om skolan och sitt arbetsliv.

Från 21 mars 2023Tisdag!Inget annat än Tisdag och Ångestpodden gästar oss! Sagah bjuder på en analys av nya säsongen av Robinson och Zorbas är på ett riktigt One liner-humör! Vita bergsparken-anekdoter dras!Ångestpodden kommer också och berättar om deras stundande föredrag i Sveriges Riksdag!!! Vilka kommuner har bäst slogan och hur är det att bo i Karlshamn?Även matigt eftersnack med kändissnask från Riche och Spy Bar!!!Hajhaj!Support till showen http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I sina tarmar bär termiterna nyckeln till en bättre framtid på jorden. Men består ett termitsamhälle av individer eller är det snarare en stor hjärna? undrar biologen och författaren Fredrik Sjöberg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 4 april 2019. Stöld av ord och idéer sägs vara ett stort bekymmer nuförtiden. Inget är ju enklare än att klippa och klistra i texter som är digitala. Det är säkert sant; problemet är i alla händelser inte nytt. Exempelvis var nobelpristagaren i litteratur, belgaren Maurice Maeterlinck, en ful fisk. Hans berömda bok ”Termiternas liv”, utgiven på svenska 1926, visade sig vara annans egendom. Hela storyn var stulen från Eugène Marais, en obemärkt poet från Sydafrika. Marais, som hade ägnat sitt liv åt att studera och skriva om termiternas underjordiska samhällen, arbetade periodvis även som jurist, varför det föll sig naturligt att väcka åtal mot Maeterlinck. Plagiatet var verkligen flagrant. Men det gick inget vidare. Brott mot upphovsrätten har alltid varit besvärliga; det hela rann ut i sanden varefter Marais, som även var morfinist, avslutade sin plåga på samma sätt som senare Ernest Hemingway. Med hagelbössa. Otack är väldens lön. Lyckligtvis har eftervärlden givit honom rätt, och en av dem som skyndar till hans försvar är den amerikanska författaren Lisa Margonelli. Hon bygger som ett äreminne över honom i boken ”Underbug” vars lockande undertitel – ”An Obsessive Tale of Termites and Technology” – antyder att här ska det bli åka av. Det blir det också. Efteråt är man alldeles matt.Profant och religiöst. Den biotekniker som på syntetisk väg lyckas kopiera den processen kan förändra världen. Så låt oss tala om termiter. Små, charmlösa insekter – i stora, komplicerade samhällen. Lisa Margonelli, som tidigare har skrivit om oljeberoendets historia, halkade in på detta nya spår via den lovande forskningsgren som sysslar med syntetisk biologi. Den dag man lyckas räkna ut hur det går till när termiter i sin matsmältningsapparat bryter ner cellulosa, kan man i princip framställa oändliga mängder energirikt bränsle som sedan kan ersätta oljan utan att vi måste ändra våra levnadsvanor. Där börjar det. Boken ”Underbug” handlar emellertid, som en kritiker skrev, om termiter ungefär på samma sätt som Bibeln handlar om gubbar med skägg: bara delvis. Själva poängen är mer avancerad än så. Termiter finns nästan överallt i tropikerna och därikring. Hittills har man funnit fler än 3 000 olika arter och en del av dem bygger enorma stackar, som till skillnad från vanliga myrstackar oftast består av tätt packad jord, byggnader som kan bli över åtta meter höga. Till historien hör även att Jordens alla termiter tillsammans antas väga tio gånger mer än planetens alla människor. Deras inverkan på ekosystemen är inte oväntat stor. Termiterna, som är närmare släkt med kackerlackorna än myrorna, lever i komplexa kastsystem och livnär sig ofta på svamp som de odlar själva i hålor under marken. De kan alltså även, likt många andra insekter, tillgodogöra sig cellulosa från gräs och trä, en omvandling av energi vars effektivitet har att göra med de bakterier som lever i kräkens tarmar. Den biotekniker som på syntetisk väg lyckas kopiera den processen kan förändra världen. Problemet är bara att i denna knappt synliga tarmsnutt lever i runda slängar 500 olika arter bakterier och andra mikroorganismer som dessutom samarbetar på ett för vetenskapen obegripligt sätt. Vi kan kartlägga deras gener, till och med räkna ut vilka proteiner dessa gener bidrar till att bygga, men allt är ändå ett mysterium. De symbiotiska relationerna har utvecklats under miljontals år; komplexiteten är liksom ogenomtränglig. Än så länge. Forskning pågår. Margonelli reser mycket; hon besöker fältstationer i Arizonas halvöknar, i Namibia och Australien, och träffar en hel rad hyperintelligenta forskare som rekryteras till amerikanska elituniversitet från världens alla hörn. Genetiker och matematiker, ekologer, datorutvecklare, alla möjliga. Efter hand blir det uppenbart att forskarna och termiterna har mycket gemensamt. Samarbetet och symbiosen. Ett slags kollektiv intelligens. Grundfrågan är bedrägligt enkel. Vad är liv? Är det generna? Eller är det kanske processerna, själva metabolismen? Är de enskilda termiterna meningsfulla enheter i sammanhanget? Eller bör vi uppfatta hela termitstacken med alla dess invånare som en superorganism? Det finns inga självklara svar. Frågan om termiterna odlar svamp, eller om svamparna odlar termiter, leder ingen vart, mer än möjligen till skenbart vrickade idéer om termitstacken som en hjärna, och alla småkrypen som nervceller. Det mänskliga medvetandets biologi är ju också en ganska svårbegriplig historia. Haken är just att vi ännu inte förstår biologi på samma sätt som fysik och kemi. På ett par ställen i boken liknas forskningsläget vid Samuel Becketts pjäs ”I väntan på Godot”; som om alla dessa teoretiker i gränslandet mellan teknik och biologi bara går och väntar på att någon ska räkna ut och bevisa de komplexa biologiska systemens grundläggande algoritmer. Inom fysiken upptäckte man redan för 200 år sedan termodynamikens grunder, som senare ledde till en kunskapsexplosion inom fysiken, vilken i sin tur gav uppfinningar av allt möjligt, från kärnvapen till mobiltelefoner. Biologin har helt enkelt inte kommit lika långt. Den dagen då vi verkligen förstår hur de symbiotiska relationerna uppkommer och fungerar, och när vi lyckas utveckla teoretiska modeller som gör att vi kan kopiera dem, då öppnar sig oanade möjligheter. Därför bör ingen bli förvånad över att mycket av den här forskningen finansieras av den amerikanska militären. Särskilt stort intresse visar man för den forskning, både om termiter och andra sociala insekter, som handlar om så kallad svärmintelligens. Det autonoma samarbetet. Det militärindustriella komplexets våta dröm är bestyckade drönare, små som bin eller getingar, som kan angripa fienden i stora, autonoma svärmar; tusentals flygande robotar med ett slags kollektiv, artificiell intelligens. Och jag vet, det låter som science fiction. Redan Ernst Jünger var inne på samma spår i en av sina romaner, men faktum är att så kallade robotbin redan finns. Själva hårdvaran utvecklas mycket fort. Haken är just att vi ännu inte förstår biologi på samma sätt som fysik och kemi. Kanske, skriver Lisa Margonelli, kan den döde poeten Eugène Marais bidra med avgörande pusselbitar – han som talade om termiternas själ. Visserligen bara som en metafor, men ändå. Resten är skräckvisioner, obligatoriska numera i böcker om insekter. På sista sidan i ”Underbug” talas om en ryktbar studie från Tyskland, som i händerna på okunniga journalister säger att alla insekter håller på att dö ut. Medier över hela världen larmar om det just nu. Publiken älskar budskapet. Jag hittade på ett uttryck för det där en gång, efter ett annat utbrott av denna ständigt lika bekväma skräck för kommande katastrofer. Att lösa problemen går, men är mycket jobbigare. Apokalypsens ombonade mörker. Det var så jag skrev, och jag tycker att orden står sig än i dag. Fantasier om undergången kan verkligen vara vilsamma, ungefär som självömkan och bitterhet – vilket för övrigt påminner mig om att min formulering långt senare blev stulen. En yngre författare gjorde den till sin. Plagiatet var inte ett av de grövre, men lika fullt en stöld, åtminstone snatteri. Otack är världens lön. Fredrik Sjöberg, författare och biolog

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej ska du ha och välkommen hit. Du är mig så kär. Vad är egentligen sant, tack att du gör detta möjligt. Tycker du att det är jobbigt med kyrkogårdar? Jag tycker de är underbara platser. Nu när jag har körkort kör jag runt och stannar vid olika kyrkogårdar, precis som mina föräldrar gjorde när jag var liten. De är lugna och tysta, man får vara ifred där. Tänk vad många platser vi människor vill vara ifred på egentligen, på bussen, i skogen och så vidare.Idag ska du och jag gå på en kyrkogård tillsammans. Vi stannar bilen vid en landsvägskyrka, någonstans i mitten av Sverige, och svänger in på en grusparkering där det inte finns några andra bilar. Allt är stilla. Vi går inte in i kyrkan, vi känner på dörren men den är låst. Det känns som att alla kyrkor var öppna hela tiden när jag var liten. Så vi går in på kyrkogården istället, på krattade grusgångar, mellan nya och riktigt gamla gravar. Och jag kan allt om alla som ligger här.Första gravstenen tillhör Greger Fnyk, född 1908. Han jobbade på sina föräldrars mejeri och tog senare över det, och dog plötsligt när han av misstag slängde ner sig själv i ett kar med mjölk. Nästa grav är äldre, en familjegrav där släkten Provinsell vilar. En av dem var Bordellen Provinsell, som packade in presenter åt folk i bygden, banbrytande minst sagt, eftersom omslagspapper inte ens var uppfunnet på hennes tid. Vid nästa sten, med en sol högst upp, vilar Viveca Varm. Hon drev en butik som hette Allt och Inget, och brukade säga "den där hade jag inte tänkt sälja" varje gång någon faktiskt ville köpa något.Vi går lite snabbare förbi de sista graven, en man som jobbade som varulv, Lena Varg och Fia som jobbade på biblioteket. Sista gravstenen stannar vi vid en stund. Där vilar Yeah Yeah Markusson. Han hade ingen kropp, utan var en sång som folk sjöng. Alla i byn var så fästa vid denna sång och folk sjöng den när barn föddes och när kalvar blev till. Häng med och sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Podden är i chock efter den andra kollapsen på kort tid mot Mjällby, vår tids Ljungskile SK. Viktor har sökt i de sju dödssynderna för att förstå varför det börjat gå som det går för Sirius, samt hittat obehagliga deja vus från 2017. Samtidigt är Eskil totalt uppgiven och har gett upp allt hopp som han haft i kroppen. Slutligen: hur går man vidare efter detta, är det ett besök till biktbåset som behövs eller ska kollapsen användas som bränsle?Röster i avsnittet: Eskil Höglund, Viktor Tullgren.

Den här veckan struntar vi i temat och dukar istället upp en rejäl pyttipanna av restauranghistorier – eller ett blandband, om man föredrar det. Ett avsnitt där precis vad som helst kan hända, och den här gången är det extra välfyllt.Vi får bland annat följa med ett hungrigt par som under en vandring i Grekland råkar hamna på en restaurang där både maten och drycken plötsligt börjar dyka upp utan att någon ens tagit deras beställning. Vi möter också ett sällskap som är fullständigt rasande över sitt bord på ett hotell, en sommarkrog där både diskmaskinen och tajmingen går sönder samtidigt och en väldigt sen beställning på mat till 45 hungriga fotbollsspelare som kräver viss… kreativitet i köket.Dessutom får vi höra om en bortglömd kladdkaka som leder till ett imponerande stycke improviserad service, en portad gäst som några veckor senare gör ett mycket ambitiöst försök att återvända inkognito och en man på 90-talet vars restaurangbesök tar en minst sagt eldfängd vändning.Vi får även en historia från 50-talets Stallmästaregården om ett påstått mycket noggrant system för personalens alkoholintag under arbetstid, en anställd som får sparken men inte riktigt accepterar beslutet och ett tolvmannasällskap som ringer upp fullständigt vansinniga över hur illa de blivit behandlade.Och för första gången plockar vi dessutom in en historia från vårt nya konto Hänt På Butik, där en helt vanlig fråga om kattungemat snabbt utvecklas till ett kundmöte som är svårt att förbereda sig för.Ingen röd tråd. Inget tema. Bara en välblandad pyttipanna av märkliga gäster, nödlösningar, missförstånd, lögner och den alldeles speciella logik som bara verkar uppstå när människor befinner sig på restaurang.Tack alla ni som skickat in veckans historier: Annie Lundberg, Johan Regebro, Ing Ste, Helena Langwagen (extra på Patreon), Elisabet Stelin, Ellie Palmer, Sten AH Johansson, Wilma Victoria Unger, Benjamin Van, Simon Winnfors (extra på Patreon), Agneta Stålberg, Amanda Jarekull, Maria, Enya Adele Wiberg, Mattias Pettersson, Rostiga Riddaren och Mattias Moberg.Och extra mycket tack till er som skickat bidrag via våra Swish: Johan Noring x13(!), Martina Jansson x10(!), Sören Asp x7, David Burman x7, Magdalena Rickardsson x4, Michael Katsaras x4, Malin Gille x3, Johanna Nyholm x3, Magnus Häggström x2, Tomas Stenbäck x2, Jon Andri Zogg x2, Daniel KärrlanErik Skeppner, Madeleine Henriksson, Thomas Boselius, Kerstin Roslin, , Alexandra Grins, Adam Kullberg, Ellen Thompson, Yvonne Eidenbrant, Eden Ljunghager, Markus Erlandsson, Marcus Lind, Martin Schori, Katja Lomarker, Sebastian Löfwrnhamn, Elin Bergman, Oscar Petersson, Katrin Andersson, Elina Fröjd, Magnus Granmyre, Dennis Jansson, Alexandra Grins, Astrid Ericson, Jim Jonsson, Simon Roshagen, Edward Eriksson, Emelie Forsblom, Nerima Ouma, Oscar Pettersson, Magnus Foss, Philip Tisting, Cilla Jarminde, Axel Skog, Malin Ervik, Kim Johansson, Jon Larsson, Anne Tysnes, Jonna Broberg, Pelle Eriksson, Helen Andersson och Erik Ekstrand! Hjältar är ni! Glöm inte att trycka på följknappen i din podspelare och gå gärna in och diskutera veckans avsnitt på våra sociala medier och om du lyssnar via Spotify kan även delta i våra olika omröstningar. Fred, kärlek och Fernet.Medverkande: Jesper Borgenstrand, Henrik Olsen, Agnes Fällman, Patrik Tapper.Stöd oss på Patreon: https://www.patreon.com/HantparestaurangSwish: 1234 8689 64 - Hänt På ABFölj oss: FB: Hänt På Restaurang / Insta: Restaurangliv / TikTok: Hänt På Restaurang / Threads: RestauranglivMaila in din egen historia till: jesper@hantparestaurang.seSponsor / Annonsering: agnes@hantparestaurang.seMusik:Henrik Olsen - HPR ThemeLionel Richie - Say you , Say meLjud ifrån:Epidemic SoundRedaktör: Jesper BorgenstrandProducent: Henrik OlsenFoto: Leo Josefsson / Light Box Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Get in the Game | God's Vision for a Participating ChurchChurch was never meant to be a spectator sport. God has called every believer to pray, grow, serve, make disciples, and participate in the work of the ministry.In “Get in the Game,” Pastor Jonathan Morgan shares Cornerstone's vision for a Spirit-filled, praying, participating church. From the early church gathering in prayer to believers meeting from house to house, Scripture reveals a pattern of corporate prayer, biblical community, discipleship, and every-member ministry.Ephesians 4 teaches that pastors and teachers are called to equip the saints for the work of ministry. You weren't saved to sit on the sidelines—you have been filled with the Holy Spirit, gifted by God, and called to take your place in the Body of Christ. In this message, discover:* Why God calls His church to be a house of prayer* The power of believers praying together in unity* Why cGroups and biblical community are vital to discipleship* God's pattern of gathering both corporately and from house to house* How every believer can be equipped and activated for ministryIt's time to get off the bench and get in the game. Sundays at 8:30 & 10:30 AMWe are branded by the fire of God. We carry the fire of God to ignite our generation to burn for Jesus. Find us:www.fuquayrevival.comwww.facebook.com/cornerstonefuquayig: @cornerstonechurch.fv

Recepten till vetedeg har förändrats. Inget smält smör, mjölk byts mot vatten, man jäser en gång och penslar efter gräddning. Vad är det som har hänt? REPRIS från 4 december 2025. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Långsamt byts recepten ut i kokböcker, på mjölpåsar och receptsajter. Det gamla klassiska receptet ersätts av nya recept med inspiration från proffsbagarna.Det klassiska sättet att göra vetebröd hemma: smält smör, mjölk värmd till 37 grader, två jäsningar och pensling före gräddningen. Men så gör inte bagarna.De använder fast eller rumsvarmt smör och kan till och med ersätta mjölken med vatten. De ställer degen i kylen för att den ska vara lättare att hantera. Och jäser en gång, när bullarna ligger på plåten. Och penslar bullarna efter gräddningen.Varför är det en sån skillnad på de klassiska hemmarecepten och hur proffsen gör? Och varför gör proffsen på sitt sätt?Vi pratar med Emma Brink Rask, som gör bakbloggen Brinken bakar. Hennes grej är att baka hemma på samma sätt som ett proffs.Och vi pratar med Jan Hedh, som jobbat inom bageri och konditori i 60 år. Han har aldrig bakat bullar med smält smör.Vi har också bakat lussebullar enligt det klassiska hemmareceptet och enligt det ”nya” sättet med fast smör och vatten.Märker vi någon skillnad?Ninas Lussebullar – gammeldagsa och modernaDu behöver:150 g smör25-50 g jäst5 dl mjölk1,5 pkt saffran (som gärna fått dra i en matsked konjak/whiskey över natten)Rivet skal av 1 apelsin1,5-2 dl socker1 tsk salt1 ägg750-850 g vetemjöl specialTopping:Blötlagda russinUppvispat ägg med lite vatten iGammeldags lussebullar, gör så här:Smält smöret och häll på mjölken, ljumma allt till 37 grader. Smula ner jästen i en bunke. Häll på lite av mjölkblandningen och rör ut jästen. Tillsätt resten av mjölksmöret tillsammans med saffran, apelsinskal, socker och salt. Blanda ihop vätskan med ägget. Bland i mjöl, lite i taget. Bearbeta på valfritt sätt tills degen känns smidig. Degen ska vara något kladdig.Jäs under bakduk i ca 40 minuter. Jag brukar dock ofta låta degen vila i kylen över natten. Då tar jag endast 25 g jäst och 2 dl socker i stället för 1,5 dl.Rulla ut saffransbullar som får jäsa till dubbel storlek. Sätt i blötlagda russin och pensla med uppvispat ägg. Grädda i 250 grader mitt i ugnen i 5-8 minuter.Moderna lussebullar, gör så här:Smula ner jäst i en bunke. Tillsätt lite mjölk och lös upp. Häll på resten av mjölken och tillsätt saffran, apelsinskal, socker, salt och ägg. Arbeta in lite vetemjöl i taget samt tillsätt det rumsvarma smöret.Knåda degen till den känns smidig.Låt den vila i en kvart och baka ut bullar som sedan får jäsa länge (alternativt låt degen vila/jäsa i kylen över natten, då tar jag 2 dl socker och 25 g jäst)!Sätt i blötlagda russin. Grädda bullarna i mitten av ugnen, 250 grader i 5-8 minuter. Ta ut bullarna och pensla direkt med uppvispat ägg.Programmet om Matkult hittar du här: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/1723724

Hej Somna. Vad jag har längtat efter det här, att bara få sitta ner, öppna käften och tala med dig. Som att vi är gamla kompisar. Som att vi är du med varandra. Jag vill slå ett slag för ordet du. Vad är det egentligen med att vi kallar varandra vi?Jag var på restaurang häromdagen och en servitör frågade om vi hunnit titta på menyn. Jag var ju bara en av vi. Min vän tror att det beror på att man inte vågar säga ni, men inte heller vill säga du. Språket förändras, allting ändras, och kanske är vi bara det som blir kvar när ingen vågar välja.Jag är annars en trevlig kund när jag är på restaurang. Men häromdagen åt jag med en kompis som vågar visa när han är missnöjd, utan att för den sakens skull vara otrevlig mot personalen. Bara rak och ärlig. Jag själv blir omedelbart nervös. Jag har en annan vän som helst vill stå kvar i hallen en stund innan vi sätter oss, för att känna av om restaurangen har rätt vibe. Jag menar inte att man ska dalta med serveringspersonal, de är ju vana vid att folk ställer krav. Men jag skulle aldrig kunna sätta mig i en situation där jag riskerar att göra någon ledsen. Jag vill vara en sån gäst som glöms bort samma sekund jag går ut genom dörren.Efter middagen åkte jag Voi till bilen jag parkerat en bit utanför stan, rakt genom allt festfolk. Ett vemod smög sig på, över att jag inte svänger mina lurviga längre. Men jag kände också att det finns en ny mening i mitt liv nu, en som inte är avhängig lurvsvänget. Något större och djupare. Jag saknar lite det där med att ständigt träffa nya kontakter, hur man kunde hamna i samtal med någon i toakön. Det händer fortfarande, men jag är inte lika mottaglig längre, inte lika intresserad av att snacka strunt. Efteråt gick vi till en pub, och jag satt där med något alkoholfritt i en värld som i stort sett är byggd för alkoholens skull. Ändå kändes det förvånansvärt skönt.Jag började fundera på de där sakerna som alltid är med i den här podcasten, de som har uppstått av bara slump. Hej Somna. Det är som det är, det som händer händer. Inget av det är uttänkt i förväg, ingenting jag bestämt att jag ska säga om och om igen. Det har bara blivit så, av en slump och i samspel med dig som lyssnar, år efter år. Det här rummet har vi byggt tillsammans, utan att vi någonsin pratat om det. Vi har vuxit ihop.Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ödmjuka Buster berättar om sin tid i värnplikten och varför han var solklart bäst av alla. Frågan är bara om han var det eller om han gled på en räkmacka. Lojsan däremot har barnlängtan och försöker med nöd och näppe övertala Buster. Inget till barn.... inget landställe? Följ oss på instagram @lojsanbuster för att ta del av allt vi pratar om i podden och mer därtill! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Första gången det hände trodde jag att något var allvarligt fel.Hjärtat slog som en hammare, andningen försvann och skräcken bara kom – utan förvarning, utan orsak.Panikångest är en jävla grej. Och det är ingenting man tänker bort i stunden. Men det går att förstå den. Och det förändrar allt.I det här avsnittet berättar jag öppet om mina egna panikattacker och förklarar vad som faktiskt händer i kroppen. Varför amygdala slår larm fast det inte finns något hot. Varför adrenalinet skapar alla de här fruktansvärda symtomen. Och varför en panikattack – per definition – alltid går över.Du får höra om:– Panikångest symtom: hjärtklappning, hyperventilering, yrsel och skräck– Ångdcirkeln: hur rädslan för ångest skapar mer ångest– Varför kroppen inte kan hålla igång en panikattack hur länge som helst– ADHD och panikångest – varför det hänger ihop– Varför förebyggande är viktigare än att försöka avbryta attacken– Hur ett enda anfall kan leda till generellt förhöjd ångestSkitjobbigt. Helt ofarligt. Och det finns bra vägar framåt.Podden heter På insidan och finns där poddar finns. Läs mer på www.bjornrudman.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Inget land i sikte, men väl skepp på alla horisonter! Generalerna på Speljuntans sommarseglats tar fram kikaren och synar spelvärldens alla skepp. Vi pratar om de under vattnet, de på vattnet, de i luften och de som tagit sig utanför atmosfären. Alla skepp är välkomna!
 Vilka skepp har en speciell plats i våra hjärtan, vad fyller skeppet för funktion i våra spel och varför är de så kul att bygga? (Sa ingen som var med och snickrade ihop Vasa). I djupdyket om skeppen går vi till botten med allt detta och mycket mer - så på med dykarklockan så drar vi!

I detta avsnitt utforskar vi den djupa krackeleringen som sker när den gamla identiteten faller bort — den del av dig som kämpat, analyserat, presterat och försökt vara rätt hela livet. Vi går in i vad som händer när du slutar jaga den dinglande moroten av att bli en bättre version och istället tillåter dig att landa i tryggheten som redan finns i ditt eget andetag. Här öppnas insikten om att inget du upplever är personligt, att du aldrig varit fel, och att du redan är den upplysta, älskade och fulländade varelsen du försökt kämpa dig fram till. Avsnittet är en mjuk hemkomst till dig — bortom metoder, bortom viljekraft, bortom strävan — där du får vila i den intelligens som andas dig i varje stund.ANMÄL DIG FÖR GRATIS GÅVA - RYTMISK ANDNING - https://www.marikatapper.se/page/704554 ✨ Kärnan i avsnittet:✨✨ Identiteten krackelerar – den del av dig som kämpat, analyserat och försökt vara rätt håller på att dö.✨Inget är personligt – allt du trott att du behövt hantera, bearbeta eller förstå har aldrig varit ditt.✨Du är redan hel – tryggheten, kärleken och fulländningen du längtat efter finns i ditt eget andetag.✨Uppvaknandet sker nu – inte när du förstår mer, gör mer eller blir mer, utan när du landar i stunden.✨Motstånd skapar lidande – när du ger upp kampen och hissar den vita flaggan flödar energin fritt genom dig.✨Du är större än identiteten – tankar, känslor och omständigheter är föränderliga; du är det som är kvar.✨Närvaron är nyckeln – varje gång du väljer att vara här, i detta andetag, öppnas något nytt inom dig.✨Du får ta plats i ditt liv – när du inkluderar dig själv skiftar allt, inte genom prestation utan genom mottagande.✨Hemkomsten är enkel – du behöver inga metoder, tekniker eller verktyg; du behöver bara dig.✨Du är redan upplyst – det enda som sker är att illusionen av att du inte är det faller bort.Läs mer om medlemskapet - Hem till Kärleken - https://www.marikatapper.se/medlemskap KUUUUL ATT DU ÄR HÄÄÄÄR!! DU ÄR VÄRD ATT ÄLSKAS! Har du frågor eller funderingar tveka inte att höra av dig till Marika på…Mail: info@varamedveten.se Hemsida: http://www.marikatapper.se YouTube Kanal: https://www.youtube.com/@MarikaTapperFacebook: https://www.facebook.com/baramig.se Instagram: https://www.instagram.com/marika.tapper 

I detta avsnitt utforskar vi den djupa krackeleringen som sker när den gamla identiteten faller bort — den del av dig som kämpat, analyserat, presterat och försökt vara rätt hela livet. Vi går in i vad som händer när du slutar jaga den dinglande moroten av att bli en bättre version och istället tillåter dig att landa i tryggheten som redan finns i ditt eget andetag. Här öppnas insikten om att inget du upplever är personligt, att du aldrig varit fel, och att du redan är den upplysta, älskade och fulländade varelsen du försökt kämpa dig fram till. Avsnittet är en mjuk hemkomst till dig — bortom metoder, bortom viljekraft, bortom strävan — där du får vila i den intelligens som andas dig i varje stund.ANMÄL DIG FÖR GRATIS GÅVA - RYTMISK ANDNING - https://www.marikatapper.se/page/704554 ✨ Kärnan i avsnittet:✨✨ Identiteten krackelerar – den del av dig som kämpat, analyserat och försökt vara rätt håller på att dö.✨Inget är personligt – allt du trott att du behövt hantera, bearbeta eller förstå har aldrig varit ditt.✨Du är redan hel – tryggheten, kärleken och fulländningen du längtat efter finns i ditt eget andetag.✨Uppvaknandet sker nu – inte när du förstår mer, gör mer eller blir mer, utan när du landar i stunden.✨Motstånd skapar lidande – när du ger upp kampen och hissar den vita flaggan flödar energin fritt genom dig.✨Du är större än identiteten – tankar, känslor och omständigheter är föränderliga; du är det som är kvar.✨Närvaron är nyckeln – varje gång du väljer att vara här, i detta andetag, öppnas något nytt inom dig.✨Du får ta plats i ditt liv – när du inkluderar dig själv skiftar allt, inte genom prestation utan genom mottagande.✨Hemkomsten är enkel – du behöver inga metoder, tekniker eller verktyg; du behöver bara dig.✨Du är redan upplyst – det enda som sker är att illusionen av att du inte är det faller bort.Läs mer om medlemskapet - Hem till Kärleken - https://www.marikatapper.se/medlemskap KUUUUL ATT DU ÄR HÄÄÄÄR!! DU ÄR VÄRD ATT ÄLSKAS! Har du frågor eller funderingar tveka inte att höra av dig till Marika på…Mail: info@varamedveten.se Hemsida: http://www.marikatapper.se YouTube Kanal: https://www.youtube.com/@MarikaTapperFacebook: https://www.facebook.com/baramig.se Instagram: https://www.instagram.com/marika.tapper 

Predikan 19 juli 2026 Luk 9:28-36 Textläsning: Eva Beckung Ta del av hela gudstjänsten på www.youtube.com/betlehemskyrkangöteborg.

I veckans avsnitt av Barnet Går välkomnar Amanda tillbaka lyssnaren Sandra, som i Vattnet Går berättade om sin dramatiska störtförlossning hemma på badrumsgolvet. Den här gången handlar samtalet om tiden efter förlossningen – om att landa i det som hänt, den första tiden med en nyfödd och om hur en ovanlig förlossning fortsätter att påverka långt efter att barnet är fött.Sandra berättar om de första timmarna på BB, varför hon valde att stanna trots att hon erbjöds tidig hemgång och hur det kändes att komma hem till samma badrum där hennes dotter föddes bara ett dygn tidigare. Vi pratar om den första tiden som tvåbarnsfamilj, om att hitta bebisbubblan, låta storasyster få ta plats och hur familjen valde att bearbeta den omtumlande upplevelsen i sin egen takt.Dessutom berättar Sandra om hur svårt det var att få det samtalsstöd hon behövde efter sin störtförlossning, varför hon tycker att vården behöver bättre rutiner för att fånga upp föräldrar efter ovanliga förlossningar och hur hon, med hjälp av en kurator och barnmorskan som fanns med på telefon under förlossningen, till slut kunde börja bearbeta upplevelsen.Ett varmt, ärligt och viktigt samtal om återhämtning, föräldraskap och vikten av att ingen ska behöva kämpa för att få det stöd man behöver efter en omtumlande förlossning. Du hittar Sandra på Instagram här: @enmammasavtryck Följ oss gärna på Instagram @vattnetgarBB, postpartum, styrtförlossning, hemmaförlossning, samtalsstöd, eftervård, kurator, förlossningsupplevelse, förlossningstrauma, bebisbubbla, nyfödd, tvåbarnsmamma, storasyskon, familjeliv, Sandra, Barnet Går, Amanda Braw, Nina Campioni, föräldraskap, mammapoddSupport till showen http://supporter.acast.com/vattnetgar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att förberedas för en operation där livmodern ska tas bort. Vad gör det med en som människa, kvinna och individ? I Sjukhussängen reflekterar sociologen Emma Engdahl över hur man kan förbli sig själv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2018-11-05.Klockan 08.00 checkar jag in på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Jag ska operera bort min livmoder. Ett halvår tidigare var jag nära att förblöda. Jag hade föreläst sex timmar i sträck och cyklade därefter hemåt; konstant blödande. Halvvägs över Göta älvbron var jag tvungen att stanna för att spy. Rakt ut i vattnet. Väl hemkommen tog jag av mig de blodiga kläderna. Det var inte lönt att klä på mig igen. Jag skakade okontrollerat och min kropp var ett öppet sår. Endast kvinnor blöder, tänkte jag uppgivet medan ambulansen var på väg.Jag har aldrig sett moderskapet som det som definierar mig som människa. Ändå är det med viss sorg jag inser att det organ som mest intimt förknippas med kvinnlig reproduktion ska skäras loss och avlägsnas. På Wikipedia står det att livmodern är ”ett honligt sexualorgan som finns hos alla däggdjur med undantag av kloakdjuren.” Kanske är det ett kloakdjur omgivningen nu kommer att uppfatta mig som? Det är emellertid inte den liknelsen som känns obehaglig när sköterskan tar blodprov och sätter i dropp. Det är upplevelsen av hur lätt och snabbt det går att bli främmande inför sig själv i en utsatt situation som håller mig i ett spöklikt grepp.Jag har berövats den mask som får mig att känna mig kvinnlig.I spegeln framför mig ser jag en människa. Men det är inte mig själv jag ser. Jag har inte ens fått behålla mitt röda nagellack. Dessutom har jag tvingats tvätta mig med bakteriedödande tvål fyra gånger, utan att smörja in mig efteråt. Vit som snö och torr som fnöske fryser jag, fast jag klätts i sjuhusdräkt. Jag har berövats den mask som får mig att känna mig kvinnlig.Enlig sociologen Robert E Park beror det ”inte enbart på en historisk tillfällighet att ordet person ursprungligen betyder mask. Det rör sig snarare om ett erkännande av att alla alltid och överallt, mer eller mindre medvetet, spelar en roll … Det är i dessa roller som vi känner varandra; det är i dessa roller som vi känner oss själva… i samma mån som den masken representerar den uppfattning vi har bildat om oss själva – den roll som vi strävar efter att leva upp till – är den masken vårt sannare jag, det jag som vi skulle vilja vara.”Han är en livs levande människa, som med humorn som vapen lyckas behålla sin personliga identitet intakt.För att skaka av mig obehaget tjuvlyssnar jag på mannen som ligger i sängen bredvid. Jag tyckte han såg lustig ut när han nyss kom gåendes i en sjukhusdräkt som var identiskt med min. Han skämtar med sjukvårdspersonalen som konstaterat att han är för lång för operationsbordet. Fötterna dinglar utanför. ”Kanske ska ni kapa mina ben också när ni ändå är i farten” föreslår han. Det blir tyst ett kort ögonblick och sedan säger en av sköterskorna: ”Det är märkligt att sjukvården inte hängt med. Människor blir längre och längre, men inte sjukhussängarna och operationsborden”. Hon hade faktiskt tänkt på hur det skulle gå för hennes man, som var två meter och fyra centimeter lång, om han behövde opereras. Mannen i sjukhussängen bredvid min berättar att han är en och nittiosju, om han inte krympt sedan han fick ett träd i huvudet. ”Ett träd i huvudet” frågar sköterskan. ”Ja, det är förmodligen därför jag är här; trä mot trä”.Mannen som nu ligger på ett operationsbord hinner inte säga så mycket mer innan han rullas iväg. Men det räcker. Han är inte längre en för lång kropp i lånade kläder som förflyttats från en sjukhussäng till ett operationsbord han inte riktigt får plats på. Han är en livs levande människa, som med humorn som vapen lyckas behålla sin personliga identitet intakt, i mötet med sjukhuspersonalen.Jag försätts själv i en liknande situation när en av de två kirurgerna som ska operera mig kommer för att presentera sig. Han är dansk och ursäktar sig för sin dåliga svenska som hans kollegor ofta misstar för lättförståelig danska. Jag säger att han inte behöver ursäkta sig. Eftersom jag arbetat i Danmark ett par år förstår jag utan minsta problem hans svenska. Jag vet att han försöker skämta med mig för att lätta upp stämningen. Han försöker också få mig att känna mig trygg när han säger att jag är den perfekta patienten för den titthålsoperation som ska utföras; smal, frisk och har fött barn. Dessutom informerar han mig om att han gjort den här typen av operation ungefär trehundra gånger tidigare.Det hjälper lite. Ändå undrar jag hur de ska få ut livmodern. En av sköterskorna hade sagt att den tas ut genom titthållen, men det kunde väl knappast stämma? Nej, det gjorde det inte. ”Du vet, samma väg som ett barn kommer ut, kan man slita loss hela underlivet” konstaterar den danske kirurgen med viss humor och värme. Sedan frågar han om jag vill att han ska ta äggledarna också när han ändå rör sig i de regionerna. Det finns nämligen ett par vetenskapliga studier som visar att det radikalt minskar risken för cancer i äggstockarna senare i livet. Visserligen finns det också ett par vetenskapliga studier som visar att man kan hamna i klimakteriet ett par månader i förväg om man gör så. ”Det är helt upp till dig. Du bestämmer” säger den danske kirurgen som jag först nu uppfattar namnet på.Han heter Jacob. Jacob med c. Naturligtvis har han redan sagt sitt namn, men nu ser jag det också på namnbrickan som är fastnålad vid hans bröstficka. Jag tittar upp och svarar att valet mellan cancer och klimakteriet inte känns särskilt svårt. Virginia Wolf har i och för sig beskrivit det som att sitta ”blottad på en hög klippavsats i full dagsljus. Mycket ensam. Mycket onyttigt…” Jacob avbryter mig och säger med allvar i rösten: ”Om du var min fru hade jag opererat bort äggledarna utan att fråga dig. Eller om du var en nära släkting” lägger han snabbt till.Man kan då inte reduceras till en livmoder som gjort sitt. Inte heller till yttre attribut som förknippas med kvinnlighet.Det intressanta är att vårt samtal får mig att släppa obehaget som avpersonifieringen jag genomgått medfört. Jag upplever mig inte längre som en vit och bakteriefri kropp att sätta kniven i. Jag känner tillit till att Jacobs attityd inte enbart är slentrianmässig yrkesskicklighet. Jag upplever det inte heller som att jag pådyvlas hans åsikter. Istället lyckas vårt samtal få mig att träda fram på ett delvis nytt sätt. I Jacobs ansikte återspeglas jag bortom rekvisita och roller, men ändå som en person med såväl historia som framtid. Jacob är inte enbart en tillräknelig gynekolog med kunskap om den senaste forskningen på området, utan inkluderar både mitt och sitt eget liv i den situation vi befinner oss i.Istället för att ingå i en ”Jag-Det relation” upprättas en ”Jag-Du relation”. Filosofen Martin Buber menar att Jag-Du är ett grundord som innebär att man inte behandlar den andre som ett ting bland andra ting eller som något som består av ting. Man kan då inte reduceras till en livmoder som gjort sitt. Inte heller till yttre attribut som förknippas med kvinnlighet.Det är detta förhållningssätt som får mig att våga det ödeshopp som krävs för att under narkos tillfälligt förlora mig och sedan vakna upp starkare och friare än förut. I den bästa av världar kommer jag vara en kvinna som inte blöder och som oavsett det oönskade tomrummet inuti kan ta emot den nåd som genuin mellanmänsklighet eller möte mellan Du och Jag innebär.Vad lär man i ett sådant möte känna av varandra? Inget alls, eftersom man inte kan lära känna den andre. Vad vet man då om varandra? Bara allt, eftersom man inte längre vet något enskilt. Med detta menas att ingen förkunskap och ingen fantasi krävs när man möter den andre som ett Du istället för ett Det. Man upptäcker varandra på ett sätt som kastar en ur isolering; själva minnet omvandlas så att en okänd framtid blir möjlig att gå till mötes. Den andre framstår i sin helhet. Inte som skärvor och fragment. Inte som att ha eller inte ha förmågan att känna två hjärtan slå och nära en växande kropp inuti sin.Emma Engdahl, sociolog LitteraturBuber, Martin, 1990, Jag och Du. Margit Norell och Curt Norell, Dualis Förlag.Buber, Martin, 1995, Det mellanmänskliga. Översättning Pehr Sällström, Dualis förlagPark, Robert E, 1950, s. 250, som cit. i Goffman, Erving, 1994, s. 26–27, Jaget och maskerna: En studie i vardagslivets dramatik. Övers. Sven Bergström. Rabén Prisma.Wolf, Virginia Ögonblick av frihet: dagboksblad 1915-1941. Övers. Rebecca Alsberg. Elisabeth Grate Bokförlag.

Vi har självklart lyssnat på Frida Svenssons gripande podd-dokumentär i SvD, ”Varför dog Max?”. Den handlar om 13-åriga Max som, trots flertalet akuta mejl och varningar från sina föräldrar, hade det oerhört svårt i skolan. Genom ett omfattande material av dokument och starka samtal med Max föräldrar lyckas Frida lägga ett pussel om vad som faktiskt pågick, mitt framför ögonen på de vuxna som interagerade med honom varje dag. Vi delar våra tankar, känslor och reflektioner kring denna tunga men livsviktiga granskning.Tidigare i vår var vi faktiskt i Ulricehamn för att föreläsa! Det blev en lite annorlunda upplevelse än vad vi kanske är vana vid, och i avsnittet berättar vi allt om varför just den här resan lämnade ett lite extra starkt intryck på oss.Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie HallbergKlippning: Chloé Sommardotter BrandtInstagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallbergFacebook: ÅngestpoddenTikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen, ett dilemma eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden?Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon?https://hjalplinjen.semind.se spes.se suicidezero.se teamtilia.sebris.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Slave hade följt devisen free your mind and your ass will follow, och gjorde nu rymdfunk i harmoni med de pulserande sjärnornas lågfrekventa basmuller. Inget stod i vägen för bandet. Bara dom själva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Slave nådde nya höjder med Mark Adams benhårda bas och Steve Arringtons knotiga sång (blåkopian för bland andra Keith Sweat) som fundament på album som ”Stone jam” och ”Just a touch of love”. Inget annat gäng, vid sidan om Isley Brothers, lyckades kombinera långa gitarrocksolon och R&B-orkestrering på ett lika suggestivt sätt. Slave hade bundit samman Ohio och P-funk, och blev nu även bryggan till framtidens hiphop/soul hybrider.Steve Arrington jobbade dubbelt i Slave som sångare och trummis, och viljan att ta funken till platser där den inte varit förut resulterade i ett soloalbum som 1983 blev lika inflytelserikt som Prince ”1999” och Mtumes ”Juicy fruit”. Sedan kom Steves världshit ”Feel so real”, och ett beslut som förändrade allt.

Ekots dagliga, längre sändningar med nyheter och fördjupning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lantbrukspodden 15 minuter är Land Lantbruks nyhetspodd. Detta är ett specialavsnitt som helt och hållet handlar om första dagen av LRF:s riksförbundsstämma 2026.,Rubrikerna:• Nya VD:n Lisa Ehde efter sitt första stämmotal.• Stor debatt om LRF:s avgifter för mindre skogsägare. • Inget behov av omtag kring livsmedelsstrategin.• Så ser nya styrelseledamoten Jonas Carlgren på uppdraget. • Vår politiska chefredaktör Anna Nilsson sammanfattar första stämmodagen.Programledare är Göran Berglund. Podden görs av Land Lantbruks redaktion. Vill du komma i kontakt med oss? Mejla lantbrukspodden@landlantbruk.se.

Sverigedemokraternas utrikespolitiska talesperson om folkrätt och bistånd och om vilken utrikespolitik SD vill driva som regeringsparti. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Trots att utrikespolitik inte ingår i Tidöavtalet så har Sverigedemokraterna fått stort genomslag i regeringens utrikespolitik under mandatperioden, enligt Aron Emilsson.”Vi har ju inte minst förhandlat fram en historisk omläggning av bistånds- och utvecklingspolitiken i fyrpartikrets, där Sverigedemokraterna har varit högst delaktiga och gjort ett ordentligt fotavtryck. Även budgetsamarbetet är ju fullskaligt, så utrikesförvaltning och andra budgetposter som rör det internationella samarbetet har ju också förankrats hos oss”, säger Aron Emilsson.Aron Emilsson säger att han tycker att utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) har gjort ett bra jobb i det stora hela, och på frågan hur han som Sverigedemokraternas utrikespolitiska talesperson och ordförande i riksdagens utrikesutskott skulle ställa sig till att själv bli utrikesminister efter valet svarar han:”Då har jag en beredskap för att axla ett sånt uppdrag, om jag får frågan. Vi är långt därifrån nu. Vi ska vinna ett val först och ha regeringsförhandlingar om innehållet i politiken också. Men jag är inte främmande för det”, säger Aron Emilsson.Vilken skulle du säga att skillnaden blir i den svenska utrikespolitiken om Sverigedemokraterna blir ett regeringsparti istället för ett samarbetsparti?”Den viktigaste skillnaden är att vi vill se en samlad doktrin där vi i ännu högre utsträckning fokuserar på att stärka säkerheten och motståndskraften i Nordeuropa och Östersjöområdet. Det finns inte möjlighet att i tillräckligt hög grad göra detta inom EU. Inom NATO finns all möjlighet att också ha fördjupade regionala samarbeten. Där ser vi en konkret utveckling. ””Folkrätten inte komplett”USA och Israels krig mot Iran är inne på sin tredje månad, världsekonomin är i gungning och oljepriserna stiger. Inget slut på krisen är i sikte. Vad anser Aron Emilsson om USA:s krigföring och strategier i Iran?”Till att börja med tror jag att någon form av militär intervention i Iran var ofrånkomlig mot bakgrund av den humanitära dimensionen, att vi har en islamistisk regim som har mördat uppåt 40 000–50 000 av sina medborgare, och kanske fler, ofta på ett bestialiskt sätt. Då kan inte omvärlden stå vid sidan av och bara titta på. Där är folkrätten inte komplett, så någon typ av ingripande hade behövts. Men vi är i ett läge nu där jag menar att det saknas ett tydligt mål, det saknas en plan för ett avslut. Det här gör att också allt mer i omvärlden börjar bli irriterade över att Hormuzsundet är stängt och det påverkar vår tillgång till energi och energipriser”, säger Aron Emilsson.USA:s och Israels militära anfall mot Iran, bryter det mot folkrätten? ”Sannolikt gör det det genom att man inte har försökt att få till en resolution genom FN:s säkerhetsråd för att göra ett ingripande, till exempel. Men å andra sidan vet man att det hade varit omöjligt, för i säkerhetsrådet sitter Ryssland och har vetorätt. Ryssland är allierad med Iran. Så det hade inte kunnat genomföras. Så det är lite av ett moment 22. Och något var man kanske tvungen att göra.”Du brukar ju säga att Sverige tjänar på den här regelbaserade världsordningen, att det är bra för små länder som Sverige med regler som reglerar vad militärt starkare länder kan göra. Är inte folkrätten en grundbult i den svenska utrikespolitiken? ”Jo, det är det och det kommer det fortsatt att vara. Men som jag sa så tror jag att den är inte komplett idag. Folkrätten måste kompletteras och det internationella samfundet måste samlas kring vad är det som inte räcker till idag? Därför att vi är ju blockerade att kunna genomföra något så länge Ryssland sitter i säkerhetsrådet och har vetorätt”, säger Aron Emilsson.Vad är det som behöver tillföras menar du i folkrätten? ”En tydlig humanitär dimension till exempel. Att det finns en klausul om att omvärlden kan gripa in, och inte ställas inför rätta för att man t .ex. går in för att skydda en civilbefolkning som massakreras av sin egen regim” Kan man säga att USA :s och Israels krig handlar om det? Den humanitära dimensionen, att rädda en civilbefolkning undan tyranni? ”Det har åtminstone varit en av målsättningarna man har presenterat i inledningen av kriget och kanske en av de största förhoppningarna som exiliranier världen runt ändå uttrycker på gator och torg. Sen så har vi som sagt inte sett att det målet har uppnåtts till fullo. Ett regimskifte har ju inte skett och demokratisering hoppas vi för framtiden naturligtvis”, säger Aron Emilsson. Öppnar för samtal med talibanernaSverigedemokraterna har, enligt Emilsson, haft ”tydligt fotavtryck” i omläggningen av svenskt bistånd, där bistånd nu bland annat används för att förmå länder att ta emot sina medborgare som Sverige vill avvisa. Exempelvis har regeringen skrivit ett avtal med Somalia där Somalias regering får biståndspengar för ett projekt nära den somaliska premiärministern. Regeringen ska tillsammans med EU-kommissionen även hålla samtal med talibanregimen i Afghanistan för att göra utvisningar dit möjliga. Oppositionen menar att det vore att legitimera talibanerna. Sverige erkänner inte den islamistiska regimen och har inga formella diplomatiska kontakter med dem. Tycker Aron Emilsson att det vore bra om Sverige hade diplomatiska kontakter med talibanregimen? ”Helst inte, och så få som bara möjligt. Men vi har ju haft konsulära ärenden och vi har haft ett behov att också få återbäring på ett bistånd som ges. Kan vi kombinera det så är det nödvändigt naturligtvis”, säger Aron Emilsson. Gäst: Aron Emilsson, Sverigedemokraternas utrikespolitiska talespersonProgramledare: Johar BendjelloulKommentar: Pontus MattssonProducent: Maja Lagercrantz Tekniker: Erland von HeijneIntervjun spelades in torsdag 30 april 2026.

Vitsippsdalen blommar och Åsa och Stina är ute med norska Anne Sverdrup-Thygeson, professor i bevarandebiologi i Ås, och tittar på insekter. De som har sex ben! Anne fascineras av döda träd. För när ett träd dör flyttar det in så många nya gäster. Allt från små insekter och svampar till mossor och bakterier. Det finns alltså fler levande organismer i ett dött träd än i ett levande! Åsa vill veta mer om insekternas vingar och metamorfos. Anne tycker att vi måste tänka på hur vi pratar om insekter. Utan dem skulle vi inte klara oss. 

Somna, din hesa höst. Timmen börjar nu. Att leva är att uppleva ett flöde. Eller egentligen är det inte sant. Egentligen består allting av ett oräkneligt antal bitar som kastas på oss, och som hjärnan sedan synkar ihop till en begriplig film.Jag betraktar mig själv. I grå mjukisbyxor och vita mockasiner för värmens skull. Jag började spela in och pausade. Satt en stund med händerna i ansiktet och kände mig som ett barn som måste gå till skolan men inte vill. Det är ändå en bild jag är bekväm med. Hur får man alla delar att hålla ihop? Det är en knepig nöt. Tänk om man skulle kunna bygga om dem. Bromsa in, betrakta nuet, fundera över ordningen. Plocka isär verkligheten så att den inte längre hör ihop.Vi landar i känslor ett tag. Hur vet man att man är kär, till exempel? Känslor är inget statiskt, inget evighetsläge. De är som en gas. Inte fasta. Man kan aldrig veta om det man känner är där för att man vill, eller för att man faktiskt är det. Vi lär oss vad känslor är, och hur de tar sig uttryck. Inget är säkert. Allt kan ändras. Varje sekund jag fortsätter att leva är en fullständig ovisshet. Jag faller. Det går inte att hitta trygghet. Känner du att du förändras? Jag har börjat göra det.Jag heter Henrik Ståhl och jag faller.Sov så gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans avsnitt spelas in från Villa Copenhagen, i morgonrockar och med mycket att säga om riktigt svag room service. Det blir snack om plåtning i Danmark, spontan utekväll, träningsvärk, PMS-kaos, hudstrul och känslan av att livet bara går i ett.Produceras av More Than Words Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tuva Novotny är dubbelt bioaktuell, med en stor roll i Ulf Malmros film Grannfejden och så en huvudroll i danska filmen Nyårsfesten Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Tuva Novotny berättar om nya filmen ”Nyårsfesten”, om stoltheten i dansk film och om dom kommande projekten i mötet med P1 Kulturs Björn Jansson.

USA har testat allt från lönnmördare till sanktioner. Inget har fått regimen på fall. Men nu står Kuba plötsligt ensamt mitt i en svår kris. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Hör exklusiva röster från latinamerika-korrespondent Lotten Collins resa till ett Havanna i mörker. En äldre man får besöka sjukhus efter sjukhus i jakten på vård för sin gamle far. Och restaurangägare låter sina anställda sova i källaren eftersom de inte kan ta sig hem på natten när kollektivtrafiken blivit en lyx ingen har råd med. Allt i en huvudstad där elbristen blivit en del av vardagen sedan USA strypt oljan från Venezuela. Castros regim har överlevt i snart 70 år men överlever den en kris som kommer både inifrån och utifrån.Medverkande: Niuris Higueras, restaurangägare i Havanna, Fabio Fernandez historiker i Havanna och expert på kubansk-amerikanska relationer, Kirk Reagan Menendez, barn till exilkubaner i Miami i Florida, Paul Webster Hare, brittisk diplomat i 30 år, idag vid Boston University, Håkan Karlsson, professor i samtidsarkeologi vid Göteborgs universitet som skrivit flera böcker om Kuba.Reporter i Kuba: Lotten Collinlotten.collin@sr.seProgramledare: Fernando Ariasfernando.arias@sr.seProducent: Ulrika Bergqvistulrika.bergqvist@sr.seTekniker: Jacob Gustavsson

Fredag! Ond bråd tillfällig död, blocket bostad-stalkers och balkan i Småland. Detta avsnitt finns också filmat på YouTube! https://youtube.com/@kafferepetpodSponsor: LundgrensHar du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.comMissa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet12:30 - Parabolinstallatören18:50 - Jag mötte Lassie27:00 - Inget kräks, men väl ett kräk45:05 - Kevin och teleskopet51:05 - Konferens i New York55:23 - Smålands skogar57:34 - Arga snickaren1:03:50 - Utbildningen1:06:45 - Förlossningsbarnvakten Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Påbörja ny relation: M&M avslöjar sina tidiga trassel & Nyskild: Bör föräldrar dela precis lika på barntiden? & Om manipulation och känslor… Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Medverkande i detta avsnitt är: Fredrik, Poki och Jesper.I detta avsnitt bjuder vi på samtal om spel, film och mycket mer - allt i ett späckat format!Spel & spelrelaterat som tas upp:Super Meat Boy 3D,Life is Strange: Reunion,Fatal Frame II: Crimson Butterfly REMAKE,Monster Hunter Stories 3: Twisted Reflection,Pokémon Pokopia,Crimson Desert,TV, Youtube & Anime:Petals of Reincarnation,Övrigt som tas upp:Q & A för podden; Denna gång lyfter vi frågor kring prishöjningar av PlayStation 5 samt hur framtiden för filmindustrin ser ut. Lätta frågor, eller hur?

Tjejernas favorithögtid är äntligen här - men i år blir påsken på ett helt annat sätt för dem båda. Inget värmland!! Ingen äggajakt!! Sofia har eventuellt blivit lurad av sin svägerska att påsken 2026 är helt exceptionellt fördelaktig när det kommer till antalet lediga dagar. Så Sofia ska resa till Paris och har haft påsk-ångest för att meddela familjen detta. Karolina ska till Hemavan och åka skidor! Men kommer Ebbe säga till om pjäxorna är för små?Glad påsk & tänk att ni finns! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I de vidsträckta jordbruksmarkerna i sydvästra Minnesota finns ett fall som fortsätter att förbrylla både utredare och lokalbefolkning. Försvinnandet av Brandon Swanson den 15 maj 2008 skulle inte bara leda till omfattande förändringar i delstatens lagstiftning utan också efterlämna ett mysterium. Källor: all that's interesting Medium CNN Minneapolis Star-Tribune Podcast: Morbid - Where is Brandon Swanson Kreis Minden-Lübbecke True crime garage: Frauke Liebs Stern.de WDR Lokalzeit Rysarpodden: Kvällen i Paderborn: Fallet Frauke Liebs

Inget monster har haft lika stor framgång i romaner och filmer som vampyren. Under sistlidna två sekler har åtskilliga blodsugande ädlingar och förförare spritt död och förintelse omkring sig – lyckligtvis bara i fiktionens värld. Vår tids filmvampyrer har emellertid föregångare, vilka våra förfäder och förmödrar tog på största allvar. Vampyrens utveckling från våldsam gengångare till modernt massmediafenomen är lång och krånglig.Själva ordet ”vampyr” är serbiska och spreds över Europa i mitten av 1700-talet, sedan en rapport från en österrikisk militärläkare, som trodde sig ha bevittnat en smärre vampyrismepidemi, blivit läst över hela kontinenten. Detta sammanföll med upplysningstidens ifrågasättande av folkliga vidskepelser, vilket förklarar varför vampyrerna plötsligt blev mycket populära att debattera i vetenskapliga kretsar.Dessförinnan hade vi dock haft en lång historia av iakttagelser och diskussioner om gengångare, vilka i allt väsentligt var regionala varianter av de serbiska vampyrerna. För skandinaviskt vidkommande kan vi spåra gengångartron tillbaka till våra äldsta historiska källor, till exempel isländska sagor och Saxo Grammaticus Gesta Danorum. Bockstensmannen, vårt mest kända svenska medeltida mordoffer, begravdes på ett sätt som vittnar om att mördarna fruktade att han skulle gå igen. Omvandlingen av dessa monster till dagens betydligt mer charmfulla bekantskaper – till exempel greve Dracula och Edward Cullen i Twilight – inleddes först under romantiken på 1800-talet.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om vampyrer i historia och folklore.Bild: Vampyr II av Edvard Munch, 1895, public domain Munchmuseet, Oslo.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Elaine Eksvärd om att skydda barn från sexuella övergrepp – hur stärker du ditt barns integritet? | Nina Campioni & Paulina GunnardoI det här viktiga och angelägna avsnittet återvänder retorikexperten och aktivisten Elaine Eksvärd – en av Sveriges mest engagerade röster i kampen mot sexuella övergrepp på barn. Hon delar konkreta råd och verktyg för hur du som förälder kan stärka ditt barns integritet och undvika de vanligaste fällorna. Programledare är Nina Campioni och expert är Paulina Gunnardo.I avsnittet går vi igenom:

Är kristendomen mer vänster eller mer höger? Är Tidöregeringens migrationspolitik okristlig – ja faktiskt så okristlig att Kristdemokraterna borde sluta använda “krist-” före demokraterna? Var Jesus mest som en svensk socialdemokrat, eller mer som en amerikansk republikan?Den senaste tiden har debatten gått varm om kristendomens politiska implikationer. Henrik Jönsson mot Johannes Klenell, Joel Halldorf mot Kristdemokraterna, och så vidare. Gemensamt för debatterna är att tron mest blivit en klubba i politisk strid.Jag läste nyligen en text på 100% (100.se) som fångade det där rätt väl: att både den amerikanska kristna högern och den svenska kristna vänstern ofta gör samma misstag. Man utgår från sin politiska slutsats och arbetar baklänges, som om Bibeln vore ett partiprogram – och som om den som landar i en annan slutsats därför måste vara mindre kristen.I dag pratar jag med den som skrev texten: den katolske prästen Thomas Idergard. Han menar att det kristna budskapet är större än både vänster och höger, men att det för den sakens skull inte betyder att kristendomen är apolitisk. Hur går det ihop?Oberoende endast tack vare erVi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant genom att klicka på den gröna knappen.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe