Podcasts about Medan

Xi Jinping har en långsiktig plan för att göra Kina till en militär supermakt. Medan andra länder slappnade av efter kalla kriget fortsatte Kina att ösa pengar över militären. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Satellitbilder tyder på att ett gigantiskt hemligt militärkomplex byggs några mil utanför Peking. Enligt amerikanska uppgifter rör det sig om en anläggning tio gånger Pentagons storlek. Men megaprojektet är bara en del i Xi Jinpings stora upprustningsplan för Kina. Visionen och målet är en moderniserad militärmakt som inom ett par decennier ska kunna mäta sig med USA:s. Kina är idag det land i världen som efter USA lägger mest pengar på sin militär. Men avsaknad av stridserfarenhet och dolda maktkamper reser samtidigt frågetecken om Xis plan.Medverkande: Hanna Sahlberg, Ekots Kinareporter och Moa Kärnstrand, Kinakorrespondent. Programledare: Björn DjurbergProducent: Therese Rosenvinge

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

Pagi tadi berjumlah 360 jemaah calon haji kloter 9 asal Kota Medan-Sumut berangkat dari Bandara Kualanamu, Deli Serdang, Sumut menuju Madinah Arab Saudi. Laporan Diurnawan dari Bandara Kualanamu, Deli Serdang, Sumut.

Kementerian Perumahan dan Kawasan Permukiman (PKP) mulai menyalurkan rumah subsidi bagi jurnalis pada Selasa, 6 Mei 2025. Untuk tahap awal, 100 kunci rumah diberikan kepada jurnalis terpilih saat peluncuran program tersebut di Kompleks Grand Harmoni Cibitung, Kabupaten Bekasi, Jawa Barat. Kegiatan ini juga dilaksanakan di Yogyakarta, Medan, Palembang, Makassar, dan Manado.Rencananya, kuota rumah subsidi jurnalis bakal ditambah dari semula 1.000 unit jadi 3.000 unit.Menkomdigi Meutya Hafid menyebut program ini bentuk dukungan negara kepada wartawan sebagai pilar demokrasi. Sedangkan, Menteri PKP Maruarar Sirait alias Ara membantah program ini sebagai bentuk 'sogokan' buat membungkam insan pers.Pemberian jalur khusus rumah murah buat jurnalis menuai pro-kontra sejak masih wacana. Penolakan muncul dari sejumlah organisasi profesi wartawan. Ikatan Jurnalis Televisi Indonesia (IJTI), Aliansi Jurnalis Independen (AJI), dan Pewarta Foto Indonesia (PFI) sepakat bilang, perbaikan upah layak lebih mendesak.Bagaimana pandangan Dewan Pers soal program rumah subsidi untuk jurnalis? Bagaimana dengan kekhawatiran bahwa program ini akan melemahkan independensi media? Bagaimana dampaknya pada kebebasan pers?Kita akan bahas polemik ini di Ruang Publik KBR, bersama Anggota Dewan Pers, Totok Suryanto dan Sekjen Aliansi Jurnalis Independen (AJI) Indonesia, Bayu Wardhana.

I det här avsnittet pratar vi om något som berör oss alla, förr eller senare. Pischa är i Polen efter sin mormors begravning och delar två meningar hon hörde under dagen som satte igång många tankar. Vi pratar om varför vi har så svårt att samlas i livet, hur vi hanterar sorg, och varför det ibland krävs en förlust för att vi ska börja känna på riktigt. Ett avsnitt om att leva, känna och våga stanna upp mitt i allt. Mange och Pischa är två populära coacher med helt olika bakgrunder men som sammanstrålar i en DUO som vill hjälpa människor mot en bättre hälsa och relation till sig själva. Podden kommer även gästas av personer som på ett eller annat sätt berörs av ämnet övervikt. Du som lyssnar på vår podd får gärna betygsätta den på den plattform du lyssnar på – lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att vi värdar blir glada.

Peter försöker lämna chemsexvärlden, men ingen inom vården förstår honom. De livsfarliga sexfesterna fortsätter och polisen står handfallen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Peter är fast i ett djupt missbruk av den extremt beroendeframkallande drogen metamfetamin, efter att under en lång tid ha ägnat sig åt chemsex. Men varken på psykakuten eller inom beroendevården förstår personalen honom, när han berättar att han varit fast i en värld där sex och droger kombineras.Medan vissa försöker ta sig ut ur chemsexvärlden, lockas nya in.– Det är som en extremsport. Det gäller att veta vad riskerna är, säger ”Christoffer”, som för bara ett par år sedan provade chemsex för första gången.I olika appar används kodord för att hitta gruppsexfester med tunga substanser. Men det kan vara en onödig försiktighet, för det ska visa sig att polisen knappt finns i de här miljöerna i dag.2020 såg läget annorlunda ut. Då gick utredningen i den så kallade Chemsexhärvan i hamn och en unik rättegång genomfördes.I ett års tid har journalisten August Håkansson pratat med ett stort antal män, som använder tunga droger för att förhöja eller förstärka sexuella upplevelser med andra män. Fenomenet kallas för chemsex och har varit känt i andra länder under en längre tid. Nu syns allt fler tecken på att en våg även har nått Sverige. Reporter: August HåkanssonProducenter: Anna Johannessen och Håkan EngströmSerien är gjord i samarbete med Tredje statsmakten mediaSlutmix: Fredrik Nilsson”Magnus” och ”Christoffers” röster är inlästa av skådespelarna Robert Panzenböck och Razmus NyströmEn serie från 2024

Ustadz Ali Nur Medan, Lc. - Menjelang Kematian

I dagens bonusavsnitt dyker vi ner i våra olika syn på ensamhet och njutning. Medan en av oss finner ro i tända ljus, föredrar den andra spänningen i Call of Duty Warzone. Vi pratar också om den kommande Europa-resan där vi ska testa Europas sämsta restauranger och hotell, samt uppleva det galnaste såsom pansarvagnsåkning!

Vi gör om vårt koncept lite och kommer numera att släppa 2 avsnitt i månaden där det ena innehåller våra ordinarie segment som:- Vad vi lyssnat på den senaste tiden- emopodden quiz - Nästa månads releaser Medan det andra avsnittet helt och hållet fokuserar på en artist, ett ämne eller kanske en intervju!Hoppas ni uppskattar att få höra oss lite oftare även om avsnitten blir något kortare så blir energin desto högre!I dagens avsnitt pratar vi om Sleep Tokens nya låtar, A Day To Remember, Vildhjärta, Wolves at the Gate och många fler! Dessutom spelar vi upp Dream Drops nya låt!Du hittar länkar till instagram, patreon, merch, discord och våra andra poddar i vårt länkträd:⁠https://linktr.ee/emopodden.⁠⁠Spotify-lista med låtarna från avsnittet⁠Vill du sen ha ännu mer musik så kan du spana in den ⁠ultimata listan⁠ med alla låtar från alla våra avsnitt![We do not own any music played in this podcast. All short snippets of music we play are for promotion and/or reviewing purposes only, and all credit goes to the original creators.]

Sedan förra helgen sitter frilansjournalisten Joakim Medin i Silivrifängelset utanför Istanbul i Turkiet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han skulle vara tre dagar i landet för att bevaka dom stora demonstrationerna som följde efter att Istanbuls borgmästare blivit avsatt och fängslad. Nu sitter ironiskt nog både borgmästaren och Medin i samma avdelning i fängelset. Och båda anklagas i vaga termer för terrorbrott.Reporter: Lasse Truedson Chat-botar som kan svara på publikens egna frågor håller på att bli en ny standard på redaktioner. Det är snart snudd på lika självklart som pushnotiser, sökfunktioner och egna poddar. Nyligen lanserade Sveriges Radio sin egna chatbot, och i samband med Allsvenskanpremiären för en vecka sen släppte Expressen sin fotbolls-chatbot. Men hur säkert är det att lämna ifrån sig en del av det journalistiska uppdraget till en chatbot som saknar såväl medieetisk kompass som grundläggande förståelse för vad som är fakta och vad som är fiktion. Det kanske är framtiden, men det kan också bli riktigt tokigt. Som i fallet Arve Hjalmar Holmen. Reporter: Martina Pierrou Det pågår just nu en infekterad konflikt inom stiftelsen som förvaltar Hilma af Klints konst. Majoriteten i styrelsen, ledamöter som är medlemmar i Antroposofiska sällskapet, vill att verken som stiftelsen äger ska visas för alla. Medan stiftelsens ordförande, Erik af Klint, vill att världsberömda målningar ska förvaras i ett tempel och att bara dom som är andligt sökande ska få ta del av konsten - eftersom det var så konstnären själv ville ha det, menar han. Erik af Klint har velat avsätta den övriga styrelsen men i veckan fick han avslag från Stockholms tingsrätt.Ja, det är en häftig strid som rasar inom styrelsen i Hilma af Klint-stiftelsen. En strid som nådde allmänhetens ljus i mars genom Dagens Nyheters långa och granskande reportage om det. Man kan ju tycka att var inte så lite dålig tajming när en sidenscarf med just ett Hilma af Klint-tryck på, plötsligt dök upp som ett lockande medlemserbjudande på tidningens sajt. Reporter: Alexandra Sannemalm

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Usai melaksanakan Salat Idul Fitri 1446 H, Wali Kota Medan Rico Tri Putra Bayu Waas menggelar open house di Rumah Dinas Wali Kota, Jalan Sudirman, Kota Medan, Senin (31/3/2025).

I flyttbilen delar de allt: trasig barndom, erfarenheter av missbruk och kantstötta relationer. Tills Pygge svänger av på en helt ny väg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Uffe och Pygge är flyttgubbar och bästa kompisar. De är lika gamla och har båda jobbat inom flytt sedan tonåren. De delar också boende sedan lång tid tillbaka, en etta med kokvrå i Malmö.AlkoholismBåda växte upp med alkoholiserade föräldrar och började själva missbruka tidigt. De har lärt sig allt de kan i livets hårda skola, säger de.Ester Roxberg träffade Uffe och Pygge första gången när de flyttade åt henne. Pygges ögon var rödsprängda och Uffe hostade slem. De verkade båda slitna. Ändå fortsatte de att lyfta och bära, timme efter timme, med glatt humör - som om möbler och kartonger vore gjorda av luft.Flyttbranschen förändrasUffe och Pygge märker hur effektiviseringen i samhället också förändrat jobbet. Förr kunde flyttgubbar bli bjudna på mat under en flytt, idag erbjuds de knappt ett glas vatten. Medan samhället effektiviseras förändras också förväntningarna på de människor som utför våra tjänster.Genom MalmöI programmet följer vi med flyttgubbarna Uffe och Pygge genom Malmö i flyttbilen, på puben, på parkbänken och hemma. Genom barndomen, drömmarna och det stora beslutet: att pröva en helt ny väg i livet.Uffe och Pygge - flyttgubbar forever är en dokumentär av Ester Roxberg från 2025.Producent: Lotta MalmstedtSlutmix: Viktor Tjernell

Pantauan arus mudik menjelang puncak yang diprediksi akan berlangsung mulai 26 April 2025, menunjukkan Stasiun Besar Kereta Api Medan dipenuhi calon penumpang. Sementara itu, tiket pesawat domestik rute Batam masih terpantau mahal, membuat banyak warga memilih mudik melalui Kuala Lumpur.

Den ukrainska presidenten Volodymyr Zelenskyj är på statsbesök tillsammans med sin fru Olena Zalenska i Helsingfors, dagen efter det omtalade telefonsamtalet mellan den amerikanska presidenten Donald Trump och Rysslands Vladimir Putin. Vilka är reaktionerna på telefonsamtalet och Putins spel ute i Europa? Vilken betydelse får den stora nyheten från Tyskland igår där man godkände att enorma satsningar kan göras på försvaret, och varför tycker balterna att Macrons beslutsamhet att skicka trupper till Ukraina är bara trams? I Slaget deltar Gustaf Antell, svenska Yles medarbetare i Estland, Johnny Sjöblom i Tyskland och Europakorrespondent Rikhard Husu. Maria Nylund leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Vi har vant oss att tala om gängkrig och klankonflikter, men nu dyker allt fler fall som inte riktigt går att kategorisera lika enkelt. Vi utgår ifrån den 17-åriga autistiska pojken i Örebro som drevs till att mörda en oskyldig människa, “fjärrstyrd” av sadistiska kriminella. Kan det vara så att många av de “felskjutningar” vi ser egentligen är initiationsriter till gängen?Videversion: https://www.youtube.com/watch?v=HUzNAaRwn58Vi går även djupare in på de bakomliggande orsakerna till denna brutalisering – avsaknaden av gemenskap, meningslöshet och ett importerat våld som nu sprider sig från förorterna in i hela samhället. Medan de politiska eliterna fortsätter att förneka verkligheten, befinner sig svenskarna i ett tillstånd av apati inför en situation som förvärras för varje dag.Läs mer om Det fria Sverige på https://www.detfriasverige.se.Become a supporter of this podcast: https://www.spreaker.com/podcast/det-fria-sverige--4339034/support.

1713-14 Medan kungen är fånge i Turkiet ockuperas Finland och Stockholm hotas.Support this show http://supporter.acast.com/vigartillhistorien. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta själfulla avsnitt tar Henrik oss med till UNESCO-världsarvet Skogskyrkogården, där han väver samman personliga minnen med existentiella reflektioner. Medan snöflingorna dansar mellan tallarna delar han minnen från sin tid som ung skådespelare, kärlekssorg i mörkret, och tankar kring den demokratiska döden där alla vilar sida vid sida. Hans vandring bland gravstenar och tidlösa landskap blir en poetisk betraktelse över livets cykliska natur, där sorg och hopp, liv och död existerar i en evig dans. Henrik låter oss känna platsens särskilda atmosfär där arkitektur och natur smälter samman i en meditation över vår gemensamma dödlighet.För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Vill du slippa reklamen? Bli plusmedlem: https://plus.acast.com/s/vandra-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I den stora berättelsen om människan intar väven en avgörande plats. Maria Küchen följer den ut i rymden, ner i jorden och in i skriften. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2021-04-06.Varje gång jag använder mina ärvda kökshanddukar föreställer jag mig min farmor och hennes tillvaro som småbrukare i ett svunnet Sverige. I början av förra seklet vävde hon handdukarna för hand. Det samtidigt lena och sträva linnet vibrerar av en tyst berättelse. De är en text som aldrig skrevs, de bär på en röst som inte hörs.Det latinska ordet textus betyder både ”text” och ”textil”. På grekiska har ordet hýfos samma tvetydighet. Det läser jag i Jesper Svenbros essäbok ”Myrstigar” från 1999, där han avsöker skrift och läsning i antikens Grekland.En hellenistisk dikt som Svenbro citerar presenterar sig själv som hýfos leptón. Det betyder både ”fin väv” och ”subtil text”. Bilden av texten som väv är med andra ord mycket gammal. Men hur är det med väven som text? Kan vävda tyger, precis som den skrivna litteraturen, påtagligt härbärgera berättelser?Jag möter väven som text i min farmors handdukar, och i poeten Burcu Sahins dikter, i hennes debutbok ”Broderier” från 2018. ”Vi ärver tunga tyger i turkos” står det, ”en symaskin / viknålar / blekta garnnystan / ryggen som sårbarhet, skydd”.Meterlånga gardiner och sidenöverkast, sjalar, lapptäcken, innehållet i linneskåpet – alla dessa textilier i Burcu Sahins poesi bär på berättelser om mödrar och döttrar, hårt arbete, flykt, migration, kärlek och sorg.I essän ”Tyst text” i tidskriften Ord och bild, fortsätter Sahin att konkret avsöka sin mors och mormors textilier som kunskapsbärare. ”Jag rörde vid tyget och trådarna. Jag betraktade stygnen” skriver hon. ”Jag förstod med tiden att även min mors och mormors handarbeten var en källa till kunskap; stygn och mönster som kunde dechiffreras. Jag började föreställa mig ett språk som gick att känna, fibrer och fingertoppar, bortom det talade och skrivna.”Textiliernas berättelse, vävens språk, är tyst text om kvinnors arbete. I andrahandsbutiker för välgörande ändamål finns ofta drivor av sådana textilier, sådan text, som säljs mycket billigt – förmödrars handarbeten ur skänkta dödsbon, kökslinne, sänglinne, grytlappar.Text, väv och minne är intimt länkade till varandra. Ibland blir detta extra påtagligt, som i den tidiga rymdfartens repminnen, rope memories.Core rope memory användes på 1960-talet i Nasas första Mars-sonder och i månfärdernas datorer. Mjukvaruprogrammet skrevs på den tekniska högskolan MIT och vävdes sedan, bokstavligen, av erfarna textilväverskor. Till minnesvävarna användes tunn koppartråd och magnetiska ringar.Det komplexa informationsflödet i datorer förmedlas binärt, med hjälp av enbart ettor och nollor. En koppartråd som träddes genom en ring i de tidiga rymdfärddatorernas minne representerade 1, en tråd som leddes förbi en ring representerade 0.Kvinnor vävde de tidiga rymdfärdernas minnen. Genom deras vävar av koppartråd och metallringar strömmade information – i blygsam mängd om man jämför med dagens datorer, men tillräckligt för att astronauter skulle kunna ta sig fyrtiotusen mil ut i rymden, ända till månen och tillbaka igen.Dessa minnesvävar av koppartråd och magneter tillhör redan det förflutna. De visas i museer och påminner om arkeologiska fynd. Tidiga textilier – tillverkade före det skrivna språket, före historien – kan se ut ungefär som ett rope memory i datorn på en tidig rymdfarkost.Arkeologiska textilfynd är inte lika vanliga som föremål av ben, lera och sten. Tyg multnar bort fortare, men kan bevaras mycket länge om omständigheterna är gynnsamma, som i torvdammen Windover pond i mellersta Floridas träskmarker.Dammen grävdes ut på 1980-talet i samband med ett bygge. Den ligger ett par hundra meter från motellet Space Shuttle Inn, i utkanten av staden Titusville nära Kennedy Space Center. Från Kennedy Space Center har NASA sedan 1960-talet sänt upp raketer med rymdfärjor, satelliter, sonder och månfarare. I Windover Pond återfanns kvarlevor av 167 ursprungliga invånare i det som långt senare skulle bli USA. Fynden var mer än sjutusen år gamla.De döda låg i fosterställning med huvudet västerut och ansiktet mot norr. De var svepta i tyg. Tretusenfemhundra år innan Egyptens pyramider byggdes, vävde dessa jägare och samlare på den amerikanska kontinenten textilier av palmblad – inte bara stora begravningssvepningar utan också mattor och väskor. Minst sju olika komplexa vävmetoder användes och det antyder att någon form av vävstol krävdes. Medan årtusendena gick, förvandlades deras textilarbeten i dammen sakta till torv.Tygerna i Windover vävdes långt före den skrivna historien, av människor som inte hade något skriftspråk. Textilierna är äldre än texten. Det är skriften som är en metafor för väven, snarare än tvärtom.Men relationen mellan text och textil är inte bara metaforisk. Den kan vara oerhört påtaglig, som i rymddatorernas repminnen och inkafolkets khipu-trådar. I sin essä berättar Sahin om khipu, ”ursprungligen ett slags skriftsystem som användes av inkabefolkningen före kolonieringen av Amerika.”En khipu”, skriver Burcu Sahin, ”bestod av färgade trådar, spunna eller flätade, av alpacka- eller lamahår. Trådarna hade numeriska värden och kodades i form av knutar i ett decimalsystem. Det sägs att när spanjorerna anlände till Amerika förstörde inkabefolkningen sina textilier för att förhindra att de hamnade i händerna på kolonisatörerna eftersom det var där de dokumenterade sin troslära och kunskap.”Den etymologiska relationen mellan textil och text finns i fler språk än grekiska och latin. Orden ”sutra” och "sutur", kirurgtråd, har samma rot i sanskrit. En sutra i den indiska klassiska litteraturen är en koncentrerad litterär form för undervisning i huvudsakligen muntliga traditioner, en skriven tråd att följa när stora mängder muntlig tradition memoreras.Den skrivna indiska sutran speglar något som egentligen primärt är muntligt. Och även i den arkaiska grekiska diktningen som Jesper Svenbro beskriver i ”Myrstigar”, är skriften egentligen sekundär. Dikten han citerar tycks av poeten själv ha uppfattats som en väv, ett spindelnät, som fångar rösten och dödar den. ”I denna metaforiska väv” skriver Svenbro, ”har rösten fastnat som en snara.”Inte bara Burcu Sahins förmödrars tyger är tysta texter, nät som har fångat och tystat en röst. Den skriva dikten i sig, är det också. Och även i de sjutusenåriga tygerna från Windover pond finns en tystnad, en tystad röst. Vilka var dessa människor? De talar inte längre, utom genom resterna av sina kroppar och textilier.Alla dessa trådar och tystnader, texter och fibrer, rymdfartens repminnen och ursprungsfolkens svepningar – de ingår i den stora texten om människan, en enorm mångskiftande väv i tid och rum. Också den här betraktelsen, den här rösten som har befriat sig själv ur den skrivna textens nät, ingår där som ett litet inslag, en av alla oräkneliga trådar.Maria Küchen, författare och kulturjournalist

När den ryska ubåten 141-Kursk sjönk till botten den 12 augusti år 2000 var det historiens värsta ubåtsolycka. Kanske hade en del av besättningen kunnat räddas om den ryska marinen i tid hade accepterat utländsk hjälp. Kursk blev en symbol för Rysslands förlorade styrka och förnedring.Alla kan känna ångest bara av tanken på att vara instängd i en förolyckad ubåt på 108 meters djup i iskalla vatten. Medan ryssarna och resten av världen våndades över besättningens öde, valde den nytillträdde presidenten Vladimir Putin att stanna i sin sommarstuga i Sotji. När den solbrände presidenten senare, iförd kortärmad skjorta, fick frågan om vad som hade hänt och svarade med orden "den har sjunkit", var det en PR-blunder som folket aldrig riktigt förlät honom för.I avsnitt 38 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan i Stockholm. Han har forskat om den sovjetiska marinen och gett ut ett flertal böcker.En defekt övningstorped, driven av det instabila bränslet vätesuperoxid, utlöste den första explosionen ombord på Kursk, vilket i sin tur orsakade flera efterföljande explosioner. På en mätstation i Norge registrerade seismografer skakningar motsvarande ett mindre jordskalv. Ubåten sjönk till 108 meters djup norr om Kolahalvön i Barents hav, och hela besättningen på 118 man följde med ner i djupet.141-Kursk, byggd 1995, var en av den ryska flottans största och modernaste ubåtar. Den var lika lång som 1,5 fotbollsplaner och lika hög som ett fyravåningshus. Världens största attackubåt drevs av två kärnkraftsreaktorer och hade dubbla skrov, vilket gjorde att den ansågs vara osänkbar. Men under 1980-talet genomgick den sovjetiska flottan stora nedskärningar, och underhållet av materielen blev eftersatt. Lönerna till besättningarna kunde vara flera månader försenade.Direkt efter att ubåten gått till botten hade 23 besättningsmän överlevt. När den ryska flottan senfärdigt inledde sitt räddningsarbete levde fortfarande besättningsmän i den bakre delen av ubåten. Ännu 15 timmar efter olyckan var några av dem vid liv.Men den ryska räddningsfarkosten lyckades inte ansluta sig till Kursk på grund av dåliga batterier. Först fem dagar efter olyckan godkände president Vladimir Putin att flottan fick ta emot hjälp från Norge och Storbritannien. Den 20 augusti fick britterna tillstånd att försöka bistå männen på Kursk, men då var de redan döda, sannolikt på grund av kolmonoxidförgiftning efter ännu en mindre explosion ombord på ubåten. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta tankeväckande avsnitt utforskar Henrik den historiska marken vid Vinterviken, platsen där Alfred Nobel en gång skapade dynamiten. Medan han vandrar genom det nu fridfulla landskapet väver han samman berättelser om innovation och förstörelse, liv och död. Hans reflektioner kring Nobels envisa sprängningslust, trots personliga tragedier, leder till djupare funderingar kring människans drivkrafter och paradoxer. Henrik låter oss följa med genom ett landskap där historiens ekon möter nutidens stillhet, där explosionernas dån har ersatts av fågelkvitter och där tid och rum vävs samman i en meditation över förändringens kraft.För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Vill du slippa reklamen? Bli plusmedlem: https://plus.acast.com/s/vandra-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Pelatih Senior Bantu Rajawali Medan

Kelalaian pihak sekolah memasukkan nilai rapot ini membuat kesempatan sejumlah siswa SMKN 10 Medan gagal untuk masuk lewat jalur seleksi nasional berdasarkan prestasi.

I detta meditativa avsnitt tar Henrik oss med på en vandring runt Hellasgården, en plats där hans egen historia vävs samman med naturens tidlösa närvaro. Medan han vandrar längs de snötäckta stigarna delar han ärligt sina tankar om kroppens sårbarhet och vårt eviga sökande efter autenticitet. Genom möten med bastubadare och joggare väcks djupa reflektioner kring självbild och social ångest, samtidigt som minnena av promenader med vännen Fredrik får honom att fundera över vänskapens labyrinter och livets små irrvägar. Henrik avslutar sin vandring framför brasan i Storstugan, där värmen från elden speglar den värme som finns i att dela sina mest nakna tankar.För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Vill du slippa reklamen? Bli plusmedlem: https://plus.acast.com/s/vandra-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Slumpmässiga händelser och till synes oviktiga detaljer kan förändra hela världens riktning. Michael Azar funderar över historiens alla möjliga vägar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Om Kleopatras näsa hade varit en aning kortare, så hade hela världshistorien fått ett annat utseende.Jag vet inte om Blaise Pascal har rätt i detta antagande, men det finns någonting djupt tankeväckande – för att inte säga skräckinjagande – i den vision som den franske 1600-tals-tänkaren ställer oss inför.Tänk om vår historia, om var och ens individuella existens, ytterst hänger på sådana små detaljer, på sådana till synes meningslösa tillfälligheter. Vi tror att vi kan påverka historien, vi försöker med vetenskapens hjälp tränga in i de lagar som antas reglera våra liv — och så visar det sig att historiens rörelse i den ena eller den andra riktningen vilar på förförelsekraften i en forntida drottnings framskjutande näsa…Händelserna bakom händelserna – för att låna ett uttryck av Bertolt Brecht – visar sig handla mindre om tvingande orsakskedjor än om synnerligen triviala tilldragelser. Såsom den romerske fältherren Marcus Antonius intensiva förälskelse i Kleopatras anletsdrag, en passion som med tiden inte bara leder dem båda i döden, utan också till rivalen Octavianus upprättande av det romerska kejsardömet.Åtminstone är det så man skulle kunna tolka Pascals fåordiga anmärkning.Eller för att ta ett mer samtida exempel: hösten 1920 råkar kung Alexander av Grekland dö av blodförgiftning efter att ha blivit biten av en av sina apor. Med kungens hastiga dödsfall följer inte bara djup inrikespolitisk turbulens utan också en våldsam förskjutning i den regionala maktbalansen. I en kommentar till händelseförloppet menar Winston Churchill att det inte skulle vara en överdrift att påstå att en enda apas bett härigenom kom att vålla hundratusentals människors död.Utifrån samma perspektiv tycks ibland hela historiens vägval hänga på om en viss kula träffar eller inte träffar sitt mål i ett visst historiskt ögonblick – som till exempel den där ödesdigra dagen i juni 1914 då Gavrilo Princip lyckas skjuta ihjäl den österrikiske ärkehertigen Frantz Ferdinand. Eller den 7 april 1926 då den unga iriska kvinnan – Violet Gibson – tvärtom misslyckas med att träffa Mussolinis huvud och i stället bara rispar hans näsa.”Slumpen är världens bästa romanförfattare”, skriver Honoré de Balzac. Det räcker, förklarar han, med att studera slumpens verkningar för att stimulera den litterära kreativiteten. På ett ställe beskriver Balzac sig rentav som de historiska tillfälligheternas ”sekreterare”, som ett språkrör för det sätt på vilket slumpen genomkorsar det franska samhällets historia och seder.Det är märkliga påståenden med tanke på att samme författare samtidigt hävdar att hans främsta mål är att undersöka ”orsaken eller orsakerna”, det vill säga de underliggande lagar som reglerar det franska 1800-talets sociala verklighet.Balzacs villrådighet utgör i själva verket ett symptom på den tvetydighet som verkar hemsöka all historieskrivning. Ända sedan Herodotos och Thukydides banbrytande verk för närmare 2500 år sedan har historiker försökt navigera mellan dessa båda blickpunkter. Mellan slump och lagbundenhet, mellan det tillfälliga och det nödvändiga, mellan det specifika och det allmänna.Det har visat sig vara en mycket svår balansgång.Å ena sidan behöver historikern utveckla ett sinne för det tillfälliga och det unika i ett historiskt skeende. Men driver man slumpens makt för långt riskerar man att i historien inte se mer än en ”berättelse, berättad av en dåre, full av bråk och vrede och utan betydelse”, för att låna en formulering av Shakespeare.Å andra sidan måste den historiska blicken bortse från tillvarons nycker och tärningskast för att blottlägga de djupgående mönster, maktkamper och lagbundenheter som verkar i det fördolda. Men driver man denna linje alltför långt riskerar man istället att reducera allt som händer till ett utslag av en enda styrande princip. Det må sedan vara den gudomliga försynen, den dialektiska materialismen eller den liberala demokratins omutliga framåtskridande.Så fort man renodlar ett av perspektiven slår det andra tillbaka. Till och med Karl Marx som i sina mest optimistiska stunder tror sig ha blottlagt de principer som styr historien måste i sina konkreta analyser erkänna de små tillfälligheternas betydelse. Några decennier efter Balzacs död förklarar Marx att de omvälvande händelserna under Pariskommunen bör förstås utifrån det kapitalistiska produktionssättets oförlösta motsättningar – men tillägger sedan ändå att den faktiska utvecklingen även påverkas av tusen andra ting, såsom karaktären på de specifika gestalter som leder revolten.Historien, säger Marx, skulle ha ”en mycket besynnerlig karaktär om det inte fanns plats för slump i den”.För att återigen ta en kulas tursamma eller otursamma bana som exempel: Frankrikes och Europas postrevolutionära historia hade troligen sett väldigt annorlunda ut om Napoleon redan år 1796 hade fallit offer för någon av alla de kulor som ven omkring honom under slaget vid Arcola. Ja, visst. Historien skulle säkerligen snabbt ha tvingat fram en annan ledare för Frankrike, men det är långt ifrån säkert att denne skulle ha agerat efter samma mönster och mål som den makthungrige revolutionsgeneralen från Korsika.En mer jordnära analogi kanske kan illustrera saken. Den som vill analysera en bestämd historisk fotbollsmatch gör bäst i att både ha ett öga för de traditioner, principer och regler som gäller inom fotbollen i vidaste mening – och ett vaksamt sinne för den unika karaktären på just de spelare som under den givna dagen står mot varandra. Matchen mellan Sverige och England den 14 november 2012 skulle med stor sannolikhet inte ha fått samma resultat om det inte vore för general Ibrahimovics fyra legendariska mål…Med stor sannolikhet, säger jag. Till historieskrivningens problem hör förvisso att det inte finns någon given metod för att jämföra det som faktiskt har hänt, eller inte hänt, med det som skulle kunna ha hänt. Redan Aristoteles gjorde oss uppmärksamma på detta problem och föreslog därför ett slags arbetsfördelning mellan historikern – som har att begränsa sig till händelser som faktiskt har hänt – och diktaren som i stället bör försöka teckna ”allt det som skulle kunna” hända i människornas värld.Medan den ene sålunda kan säga något om den faktiska storleken på Kleopatras näsa, kan den senare också resonera om de sätt på vilket en näsas form kan väcka de mest våldsamma kärlekspassioner till liv och därigenom – för att återigen citera Pascal – ”bringa härskare, arméer och hela världen ur jämvikt”.Eller rentav skriva en berättelse om hur historien skulle ha artat sig om kung Alexander inte blivit biten av sin apa, om Franz Ferdinand inte gått i graven 1914 – eller om kulan som avlossades mot Donald Trump den 13 juli 2024 hade träffat några centimeter närmare hans näsa.

Bisnis penginapan terus tumbuh seiring berkembangnya pusat-pusat keramaian baru. Kawasan urban, seperti Jakarta, Bandung, Surabaya, Medan, dan kota-kota lain, menjadi daya tarik bagi pebisnis, wisatawan, hingga ekspat. Mereka butuh hunian sementara dengan fasilitas lengkap dan nyaman. Gak heran, serviced apartment alias apartemen bergaya hotel banyak diminati. Nah, bagi kamu yang tertarik masuk di bisnis hospitality ini, perlu mencermati banyak hal. Apa aja? Yuk, langsung cari tahu jawabannya di episode spesial ke-200 Uang Bicara "Serviced Apartment, Tren Hunian Kaum Urban” Ada Puri Anindita ngobrol bareng Financial Controller dari Mangkuluhur Residences by Lorin, Akbar Bayu Raharjo.Sst.. buat yang pengin nginep gratis di kamar Mangkuluhur by Lorin dengerin episode ini sampai habis ya di KBR Prime, Spotify, Noice, dan platform mendengarkan podcast lainnya.

Could the workplace be one of the most strategic mission fields today? Could your daily vocation be a powerful tool for advancing God's kingdom? In this episode of the Lausanne Movement Podcast, Jason Watson sits down with Tommy Lee, CEO of Resource Global, to explore the intersection of faith and work. Tommy shares his inspiring journey from business to ministry, how Resource Global equips young Christian professionals to be catalysts for gospel impact in their cities, and why he believes workplace discipleship is critical for global mission today. He also offers practical advice on stewarding influence, building meaningful partnerships, and taking the first small step toward kingdom impact—wherever you are. If this episode inspired you, subscribe to the Lausanne Movement Podcast, leave a review, and share it with a friend who needs to hear it! Learn more about Resource Global and their work at resourceglobal.org Links & Resources: Resource Global: resourceglobal.org Email Tommy Lee: tlee@resourceglobal.org Up Next with Tommy Lee Podcast: https://www.resourceglobal.org/podcasts   Guest Bio: Tommy Lee is the founder and president of Resource Global, an organization dedicated to mentoring and equipping emerging Christian marketplace leaders to transform their cities and workplaces for the Gospel. He leads a global team across Chicago, Austin, Jakarta, Medan, Kuala Lumpur, Singapore, Nairobi, Pretoria/Johannesburg, and Hong Kong. Passionate about collaboration and global ministry (Acts 1:8), Tommy has worked with leaders and organizations such as A21, Navigators Chicago, Redeemer City to City, Lausanne, InterVarsity Urbana, TogetherLA with Tim Keller, and Ravi Zacharias Ministries. He has also helped plan strategic events for the Far East Broadcasting Company, the Billy Graham Center, World Relief, and the National Religious Broadcasters. Beyond Resource Global, Tommy serves as Executive Director of The Grow Center for Church and Mission at Northern Seminary, Managing Director of TogetherLA, and founder of CreatePossible LLC. He also sits on the boards of inContext and Renew Chicago. Previously, he worked in telecommunications, served as a pastor at Lakeview Church (IL), and spent 15 years mentoring students at Chinese Christian Union Church in Chicago. He holds a bachelor's degree from Washington University and a master's from Moody Theological Seminary. Based in Chicago, Tommy enjoys life with his wife, Charlene, and daughters, Samantha and Karra. He also hosts multiple podcasts—including one dedicated to his love of fantasy football, NFL Fantasy Matchup. We'd love your feedback to help us to improve this podcast. Thank you!

Hagfors. Bruksort, björkskog, blöta vinterkängor. Ståldamm i luften, hammarslag i marken. Monica Zetterlund växer upp i en värld där man jobbar, håller käften och gör som man ska. Men hon hör något annat. Jazz. Stockholm. Amerika. En röst som inte låter som nån annan. Medan folkhemmet byggs och bondesamhället rasar, smyger sig swing och blå toner in i Sverige. Monica följer med. Från slit och slagg till rökiga scener och sena nätter.Det här är början på något nytt. För henne. För jazzen. För hela landet. Och ni, ni hänger med!Musikpodden finns även på:Instagram: Musik_poddenSpotify: Musikpodden med Arvid BranderApple podcast: Musikpodden med Arvid BranderKontakt: podcastarvid@gmail.comKällor:Gustafson, Klas. Enkel, vacker, öm. Boken om Monica Zetterlund. Leopard förlag, 2009.Dahlquist, Sofia. Kvinnlig rösträtt i Sverige – hur gick det till? Stockholmskällan. Senast uppdaterad: 26 december 2024. Publicerad: 26 februari 2018.Kvinnlig rösträtt i Sverige. Wikipedia. Hämtad december 2024.Gripenberg, Bertel. "Det skönaste landet". Publicerad 1927.Steinbeck, John. Vredens druvor. Översättning av Thorsten Jonsson. Första svenska utgåvan: Tiden, 1940.Ken Burns and Wynton Marsalis interview on "Jazz". Charlie Rose, sändes 2001.Kjellberg, Erik. Svensk jazzhistoria. Norstedts, 1985."Hagfors" och "Uddeholmsbolaget". Wikipedia. Hämtad december 2024.Zetterlund, Monica & Alandh, Tom. Hågkomster ur ett dåligt minne. Norstedts, 1992.Ur Taktiksäkerhetsverket ”Lag om Lagom” - Tage Danielsson. 1975. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

November 2023. En till synes oskyldig chattgrupp, utspridd över landet, döljer en mörk hemlighet. Medan de spelar Fortnite diskuterar de våld, mord och övergrepp – och samtalen förs främst av kvinnor. Men en av dem, en man, tar steget från ord till handling.Hasse Aro intervjuar åklagare Daniel Veivo Pettersson, som berättar om en märklig utredning där första steget blir att hitta offret. Vem är mördad?Lyssna på Fallen jag aldrig glömmer innan alla andra – på Podplay, varje torsdag!

A ghost ship, also known as a phantom ship, is a vessel with no living crew aboard; it may be a fictional ghostly vessel, such as the Flying Dutchman, or a physical derelict found adrift with its crew missing or dead, like the Mary Celeste. The term is sometimes used for ships that have been decommissioned but not yet scrapped, as well as drifting boats that have been found after breaking loose of their ropes and being carried away by the wind or the waves.More recently, ships which travel with their mandated Automatic identification system turned off to avoid detection and monitoring, have also been referred to as ghost ships.Support the pod:www.patreon.com/monsterfuzz Check out our merch:https://monster-fuzz.creator-spring.com Everything else!www.linktr.ee/monsterfuzzBecome a supporter of this podcast: https://www.spreaker.com/podcast/monster-fuzz--4349429/support.

Detta är bara första halvtimmen. Teckna en podcastprenumeration på www.detfriasverige.se eller www.svegot.se för att ta del av hela programmet.I den här podcast river Dan Eriksson och Magnus Söderman sönder den pseudovetenskap som används för att tysta sanningen om invandringens konsekvenser. Örebro universitets studie – ledd av den notoriske vänsteraktivisten Jerzy Sarnecki – är en grodda av ideologiskt bedrägeri. Här avslöjas exakt hur staten, akademin och media samarbetar för att dölja verkligheten.Varför ljuger makten?Studiens fällor: Medvetna utelämnanden av asylsökande, andra generationens invandrare och ursprungsländer. En metod som garanterar "rätt" resultat.Kultur vs. socioekonomi: Varför är våldsmentaliteten i Rinkeby annorlunda än i tyska arbetarklassförorter? Det handlar inte om pengar – det handlar om arv.Medias lögnmaskin: Aftonbladet och Jonna Sima väljer "fakta" som passar deras massinvandringsagenda. Vi visar bevis på censur och hjärntvätt.Ras och brott: Förbjuden forskning avslöjar sambandet mellan etnicitet och kriminalitet. Varför vågar ingen prata om det?Sanningen de vill dölja:Svenskar blir minoritet – och brottsoffren ökar. Medan etniska svenskars brottslighet minskar, importeras kaos genom naiv politik.Andra generationens katastrof: Barn till invandrare är mer kriminella än sina föräldrar. Integration är en myt – och staten vet det.Elitens svek: Politikerna skyddar sig själva i gated communities medan vanligt folk lämnas åt gängen.Vad gör vi nu?Det fria Sverige går inte på knä för PK-korridoren. Vi namnger förrädare, avslöjar lögnerna och kräver handling:Stopp för massinvandring – Sverige tillhör svenskarna.Utvisningar, inte "satsningar" – Bara storskalig återvandring kan få Sverige på rätt köl igen.Nationell motkultur – Bygg murar mot vänsterpropagandan. Stöd medier och grupper som vågar tala sanning och slå ett slag för en ordentlig idédebatt till “höger”.Bli en del av motståndet:

Medan en av USA:s största städer fortfarande står i brand har Trumphögern redan pekat ut syndabockarna: woke-liberalerna som i stället för att förbättra brandskyddet har fokuserat på saker som gaykörer och transhärbärgen. Men det går också att se den här debatten som ett tecken på en ny bister verklighet. Tiden då vi i det rika Väst kunde fokusera på detaljer i vår jakt på perfekta samhällen är över – och det är synd. Av Jörgen Huitfeldt Inläsare: Jörgen Huitfeldt

GUY DE MAUPASSANT. 🖤 Su primer éxito, que apareció un mes antes de la muerte de Flaubert, fue el célebre cuento Bola de sebo, recogido en el volumen colectivo Las noches de Medan (1880). El mismo año publicó su libro de poemas, Versos. Afectado durante toda su vida de graves trastornos nerviosos, en 1892, tras un intento de suicidio en Cannes, fue ingresado en el manicomio de París, donde murió, después de dieciocho meses de agonía, de una parálisis general. Maupassant es autor de una extensa obra entre cuentos y novelas, en general de corte naturalista. De ellas cabe señalar La casa Tellier (1881), Los cuentos de la tonta (1883), Al sol (1884), Las hermanas Roudoli (1884), La señorita Harriet (1884), Cuentos del día y de la noche (1885) y La orla (1887); y las novelas Una vida (1883), Bel Ami (1885) y Pierre y Jean (1888). Después de su muerte se publicaron varias colecciones de cuentos: La cama (1895), El padre Milton (1899) y El vendedor (1900). ¡Únete a la nave de Historias para ser Leídas y conviértete en uno de nuestros taberneros galácticos por solo 1,49 € al mes! Al hacerlo, tendrás acceso a lecturas exclusivas y ayudarás a que estas historias sigan viajando por el cosmos.🖤Aquí te dejo la página directa para apoyarme: 🍻 https://www.ivoox.com/support/552842 ¡¡Muchas gracias por todos tus comentarios y por tu apoyo!! 📌Más contenido extra en nuestro canal informativo de Telegram: ¡¡Síguenos!! https://t.me/historiasparaserleidas Voz y sonido Olga Paraíso BIO Olga Paraíso: https://instabio.cc/Hleidas Enlace a un café y una charla entre fantasmas 🕯 en Youtube: https://youtu.be/hQfUWte2bFU ☕️ Creado y producido por Olga Paraíso, "Un Beso en la Taza" es ese rincón cálido que te acompaña en tu día. Si disfrutas de las pausas significativas, las palabras que llegan al alma y el encanto de los pequeños momentos, este es tu lugar. PODCAST creados por OLGA PARAÍSO 🚀Historias para ser Leídas https://go.ivoox.com/sq/583108 ☕Un beso en la taza https://go.ivoox.com/sq/583108 y en Youtube: https://youtu.be/hQfUWte2bFU Música Epidemic Sound con licencia premium. 🕯Más de Guy de Mauppassant: LA MUERTA https://go.ivoox.com/rf/103258870 Mi primer libro disponible en Amazon: Crónicas Vampíricas de Vera🖤 https://amzn.eu/d/2PujiJG Escucha el episodio completo en la app de iVoox, o descubre todo el catálogo de iVoox Originals

Flera länder i Centraleuropa har fortsatt köpa gas från Ryssland. Men nu har Ukraina stoppat flödet och EU vill i närtid fasa ut rysk energi helt. Samtidigt utmanas unionen inifrån när Slovakiens premiärminister Fico besöker Putin. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medan flera länder i Europa fasat ut rysk olja och gas efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Slovakien, Ungern, Österrike, Tjeckien och Bulgarien fortsatt varit beroende av rysk energi. Men gasen som i decennier transporterats till Centraleuropa via en ledning i Ukraina har nu stoppats och förändringen beskrivs som en milstolpe. Men EU-länderna som påverkas mest tacklar situationen olika och Slovakiens premiärminister Robert Fico utmanar nu EU:s enighet och knyter närmre band med Moskva. Hur djup är den här nya splittringen, vad gör EU för att lösa energifrågan framåt och hur kostsamt är detta för Ryssland? Hör också om den aktuella politiska turbulensen i Österrike och vad det kan betyda om högernationalistiska FPÖ bildar nästa regering i landet.Medverkande: Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent. Daniel Alling, Tysklandskorrespondent. Henrik Wachtmeister, forskare i globala energisystem vid Uppsala universitet och analytiker vid Utrikespolitiska institutet. Programledare: Parisa HöglundProducent: Therese Rosenvinge

Breastfeeding is a universal biological right.  It is what humans have been doing from the beginning of time.  While it is biologically normal, that doesn't mean it's easy.  Some places in the world have more support than others.  Indonesia has very few IBCLC's, bodyworkers and release providers.  Listen as Ingrid Siahaan and Katie Oshita discuss the joys and struggles of supporting families navigating feeding issues without the necessary support system. Podcast Guest: Dr. Ingrid Siahaan, IBCLC, has been supporting mothers and infants in their breastfeeding journeys since 2016. Motivated by personal experiences overcoming diverse breastfeeding challenges with her four children, she earned her IBCLC certification in 2018.Her practice emphasizes holistic lactation care, addressing functional breastfeeding, oral dysfunction, and postpartum interventions to optimize breastfeeding outcomes. Based in Medan, she provides in-person and virtual consultations, empowering mothers across Indonesia with evidence-based, compassionate support.Podcast host: Katie Oshita, RN, BSN, IBCLC has over 24 years of experience working in Maternal-Infant Medicine.  While Katie sees clients locally in western WA, Katie is also a telehealth lactation consultant believing that clients anywhere in the world deserve the best care possible for their needs.  Being an expert on TOTs, Katie helps families everywhere navigate breastfeeding struggles, especially when related to tongue tie or low supply.  Katie is also passionate about finding the root cause of symptoms, using Functional Medicine practices to help client not just survive, but truly thrive. Email katie@cuddlesandmilk.com or www.cuddlesandmilk.com 

The Fight by Medan by 826 Valencia

Nya sanktioner mot Ryssland, rubriker om ett ras för rubeln, krisåtgärder införs medan Putin manar till lugn. Dessutom dödas en toppgeneral i Moskva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Putins uppmaning till lugn tvärtom ökar den ekonomiska oron. Medan människorna får det allt svårare stöldmärker flera butiker smörpaket när priserna stiger.Hör Joakim Paasikivi, militärexpert på säkerhetsföretaget SRI. Torbjörn Becker, chef för Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan i Stockholm. Sveriges Radios Rysslandskorrespondent Maria Persson Löfgren.Programledare: Fredrik WadströmProducent: Marina Nilsson Malmström

Kriget mot terrorismen i Mellanöstern blev kostsamt när allt fler soldater miste livet utan några särskilda framgångar. Efter att drönare länge hade betraktats som en teknologi i periferin flyttade de nu in i strategernas finrum som en lösning på problemet. Mellan 2005 och 2013 växte den amerikanska drönarflottan från ett femtiotal farkoster till mer än 7 500.I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och historieprofessorn Martin Hårdstedt det så kallade "Drone Wars", drönarkriget, under 00-talet.Den nya generationen drönare användes på nya sätt. Utöver de signalspanings- och övervakningsuppgifter som tidigare varit centrala började CIA och det amerikanska flygvapnet använda drönare för att slå ut enskilda mål på långa avstånd. Mest känd från den här tiden är modellen M9 Predator. Genom att diskret spåra upp sina mål och följa dem på långt avstånd kunde drönarna slå ut små grupper av terrorister eller deras resurser i gömställen, på gatorna eller i bilar. Märkligt nog tilläts detta pågå i länder som Pakistan, Jemen, Somalia och Libyen, trots att USA inte formellt var i krig med dem.Drone Wars skapade stora problem för den amerikanska offentligheten, eftersom många ansåg att den här typen av "krig mot terrorismen" var onödigt brutalt, omoraliskt och ledde till omfattande civila förluster. Det hände ofta att drönarna anföll fel mål eller att terroristerna befann sig i civila miljöer när de blev attackerade. Det fanns också något moraliskt störande i det faktum att drönaroperatörerna kunde styra och anfalla från sina högkvarter i Langley eller utanför Las Vegas.Utvecklingen av den här typen av drönare fick många strateger att fundera. Medan drönarkriget pågick föreställde sig vissa att F-35-planet kunde vara den sista generationen bemannade stridsflygplan. Attackdrönare som M9 Predator tycktes helt ta över. Kriget i Ukraina sedan 2022 har dock fått kritikerna att tänka om, och ju mer tiden går framstår 00-talets Drone Wars som en alltmer avgränsad och unik period i militärhistorien.Bild: En MQ-9 Reaper flyger ovanför Creech AFB under ett lokalt träningsuppdrag här. Den 42:a attackskvadronen driver för närvarande MQ-9. Foto från U.S. Air Force av Paul Ridgeway. Creative Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

The Sons of Avraham - Designated or DisinheritedWebsite: http://www.battle4freedom.com/Network: https://www.mojo50.comStreaming: https://www.rumble.com/Battle4Freedomhttps://www.biblegateway.com/passage/?search=Psalm%2037%3A29&version=CJBPsalm 37:29The righteous will inherit the land and live in it foreverGenesis 25https://www.biblegateway.com/passage/?search=genesis%2025&version=CJBGenesis 25:1-4Avraham took another wife, whose name was K'turah. She bore him Zimran, Yokshan, Medan, Midyan, Yishbak; and Shuach. Yokshan fathered Sh'va and D'dan. The sons of D'dan were Ashurim, L'tushim and L'umim. The sons of Midyan were 'Eifah, 'Efer, Hanokh, Avida and Elda'ah. All these were descendants of K'turah.Genesis 25:5-6Avraham gave everything he owned to Yitz'chak. But to the sons of the concubines he made grants while he was still living and sent them off to the east, to the land of Kedem, away from Yitz'chak his son.Genesis 25:7-11This is how long Avraham lived: 175 years. Then Avraham breathed his last, dying at a ripe old age, an old man full of years; and he was gathered to his people. Yitz'chak and Yishma'el his sons buried him in the cave of Makhpelah, in the field of 'Efron the son of Tzochar the Hitti, by Mamre, the field which Avraham purchased from the sons of Het. Avraham was buried there with Sarah his wife. After Avraham died, G_d blessed Yitz'chak his son, and Yitz'chak lived near Be'er-Lachai-Ro'i.Genesis 25:12-18Here is the genealogy of Yishma'el, Avraham's son, whom Hagar the Egyptian woman bore to Avraham. These are the names of the sons of Yishma'el, listed in the order of their birth. The firstborn of Yishma'el was N'vayot; followed by Kedar, Adbe'el, Mivsam, Mishma, Dumah, Massa, Hadad, Teima, Y'tur, Nafish and Kedmah. (Maftir) These are the sons of Yishma'el, and these are their names, according to their settlements and camps, twelve tribal rulers. This is how long Yishma'el lived: 137 years. Then he breathed his last, died and was gathered to his people. Yishma'el's sons lived between Havilah and Shur, near Egypt as you go toward Ashur; he settled near all his kinsmen.Why do we treat Ishmael like Cain?Genesis 25:19-23Here is the history of Yitz'chak, Avraham's son. Avraham fathered Yitz'chak. Yitz'chak was forty years old when he took Rivkah, the daughter of B'tu'el the Arami from Paddan-Aram and sister of Lavan the Arami, to be his wife. Yitz'chak prayed to Adonai on behalf of his wife, because she was childless. Adonai heeded his prayer, and Rivkah became pregnant. The children fought with each other inside her so much that she said, "If it's going to be like this, why go on living?" So she went to inquire of Adonai, who answered her, "There are two nations in your womb. From birth they will be two rival peoples. One of these peoples will be stronger than the other, and the older will serve the younger."Genesis 25:24-26When the time for her delivery came, there were twins in her womb. The first to come out was reddish and covered all over with hair, like a coat; so they named him 'Esav [completely formed, that is, having hair already]. Then his brother emerged, with his hand holding 'Esav's heel, so he was called Ya'akov [he catches by the heel, he supplants]. Yitz'chak was sixty years old when she bore them.Genesis 25:27-28The boys grew; and 'Esav became a skillful hunter, an outdoorsman; while Ya'akov was a quiet man who stayed in the tents. Yitz'chak favored 'Esav, because he had a taste for game; Rivkah favored Ya'akov.Genesis 25:29-34One day when Ya'akov had cooked some stew, 'Esav came in from the open country, exhausted, and said to Ya'akov, "Please! Let me gulp down some of that red stuff — that red stuff! I'm exhausted!" (This is why he was called Edom [red].) Ya'akov answered, "First sell me your rights as the firstborn." "Look, I'm about to die!" said 'Esav. "What use to me are my rights as the firstborn?" Ya'akov said, "First, swear to me!" So he swore to him, thus selling his birthright to Ya'akov. Then Ya'akov gave him bread and lentil stew; he ate and drank, got up and went on his way. Thus 'Esav showed how little he valued his birthright.

Medan många andra märken kämpar mot nedåtgående kurvor har Miu Miu mer än fördubblat sin försäljning under året. Kvinnan bakom, Miuccia Prada, lyckas kombinera kläder, konst och kommers men hur? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Miu Miu lanserades av Miuccia Prada 1993 som en sorts spin- off till Prada, en så kallad ”diffusion line” med lite billigare kläder. Hon beskrev det en gång som att det var kläder för de tuffa tjejerna I skolan, ”dem jag avundades”.Miu Miu vände sig i första hand till en något yngre målgrupp genom kläder och accessoarer som var lite mer flickaktiga. Kollektionerna var lite gulligare och glittrigare än Pradas stramare och damigare look och märket kallades till en början för en ”lillasyster” till Prada. Det riktar sig än idag till något yngre konsumenter, även om den idag 74 år gamla Miuccia Prada helst använder sig av uttrycket ”ungdomlig energi” för att beskriva märkets stil.Under de senaste åren har också både kläderna och imagen vässats till, inte minst tack vare en djärvare styling. Miu Miu har bland annat tagit hjälp av den framsynta och okonventionella stylisten Lotta Volkova, som tidigare arbetat för Vêtements och Balenciaga. Hon har hjälpt till med att skapa en modernare och mer samtida så kallad ”Miu Miu Girl”, en stilförebild som på ett, till synes, slarvigt sätt blandar det knasiga med det coola och får det att bli enormt eftertraktansvärt.I veckans program pratar vi med Ingrid Leander Berg, prisbelönt svensk modeskapare som fick sin drömpraktik på Miu Miu – och såg märkets arbete på nära håll. Modevetaren Lisa Ehlin förklarar varför Miu Miu, liksom många andra modehus, just nu samarbetar med artister från den megastora k-popens värld. Filosofen Sven-Olov Wallenstein lär oss hur man posera med rätt sorts filosofiböcker. Och så träffar vi Ann-Sofie Back, som nu tar farväl av sin tjugo år långa karriär som modeskapare med utställningen Go As You Please: Ann-Sofie Back 1998–2018 på Liljevalchs konsthall i Stockholm.

Genesis 25 provides a transitional chapter in the Bible, weaving together the concluding events of Abraham's life and the beginning of the stories of his descendants, especially Isaac, Jacob, and Esau. Here's an in-depth overview: 1. Abraham's Later Life and Death (Verses 1-11) •Marriage to Keturah: After Sarah's death, Abraham marries Keturah, and they have several children: Zimran, Jokshan, Medan, Midian, Ishbak, and Shuah. These children become the ancestors of various groups, expanding Abraham's lineage beyond Isaac and Ishmael. •Inheritance Decisions: While Abraham provides gifts to his children with Keturah, he ensures that Isaac is the primary heir, symbolizing God's promise passing through Isaac. •Death and Burial: Abraham dies at 175, “full of years,” and is buried by his sons Isaac and Ishmael in the cave of Machpelah, where Sarah was also laid to rest. •Blessing of Isaac: Following Abraham's death, God blesses Isaac, reaffirming the covenant through him. 2. The Genealogy of Ishmael (Verses 12-18) •Descendants: The chapter lists the twelve sons of Ishmael, fulfilling God's promise that Ishmael would become the father of twelve princes, leading to distinct tribes and nations. •Settlement: Ishmael's descendants spread from Havilah to Shur, creating a vast network of tribes east of Egypt. •Death of Ishmael: Ishmael lives to be 137 and dies, marking a transition in the narrative focus from his line to that of Isaac. 3. Birth of Esau and Jacob (Verses 19-26) •Isaac and Rebekah's Struggle with Infertility: Isaac prays for his wife Rebekah, who is barren, and God answers, allowing her to conceive. •Prophecy of the Twins: During her pregnancy, Rebekah feels great struggle within her womb and seeks God's guidance. God tells her that she is carrying two nations, foreshadowing the intense rivalry between her sons. God also reveals that the older (Esau) will serve the younger (Jacob), reversing traditional expectations of inheritance and status. •The Birth: Esau, the firstborn, is described as red and hairy. Jacob follows, holding Esau's heel, symbolizing his eventual role in surpassing Esau. 4. Esau Sells His Birthright to Jacob (Verses 27-34) •Growing Personalities: Esau becomes a skillful hunter, embodying a rugged, impulsive spirit, while Jacob is more reserved, staying close to the tents. •Parental Favoritism: Isaac favors Esau, likely due to his hunting skills, while Rebekah favors Jacob, setting up a future family dynamic filled with tension and favoritism. •The Birthright Exchange: One day, Esau returns from the field, famished, and begs Jacob for some of his lentil stew. Jacob seizes the opportunity to negotiate, asking Esau to sell his birthright (his position as firstborn) in exchange for the food. Driven by hunger and impatience, Esau agrees, disregarding the significance of his inheritance. This impulsive decision foreshadows future conflicts and Esau's disregard for his privileged role in the family. Key Themes and Insights in Genesis 25 •God's Faithfulness and Covenant: The chapter continues to highlight God's unwavering commitment to the covenant with Abraham, as it now passes to Isaac and prepares to be carried on through Jacob. •The Role of Free Will and Destiny: Esau's decision to sell his birthright reflects themes of free will, while God's prophecy to Rebekah suggests that destiny and divine will also shape human events. •Family Dynamics and Rivalry: The favoritism shown by Isaac and Rebekah introduces the tension that will later develop between Jacob and Esau, symbolizing the complex relationships that will define Israel's story. Genesis 25 serves as a foundational text for understanding the unfolding story of Israel, focusing on the covenant lineage and God's sovereign plan, while also presenting the human choices and conflicts that shape biblical history.Become a supporter of this podcast: https://www.spreaker.com/podcast/sendme-radio--732966/support.

Medan presidentkandidaternas kamp om väljarna nått sin kulmen funderar vi på våra egna val och framför allt vägen dit. För vem eller vad hjälper dig att ta svåra beslut? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Partners, guru eller den kloka mentorn från gymnasietiden om det ens faktiskt är en person, det finns så många vägar till våra val. Tanken att inte välja kan ligga nära men är då också ett val. Hur ser egentligen receptet ut för att finna vår magkänsla.Olof Wretling om vägen till våra valRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet startar kl 21.40

Send us a textIt's our big Halloween Episode and this year we're all played 'Man of Medan' from Super Massive. Which one of us got his wards safely from the horrors of a ghostly ship. Plus, Vance tries his hand at the 'Deadspace Remake' and Tony conquers 'Silent Hill 2 Remake' and gives his impressions. Support the show https://discord.gg/GX8xKW7c

Kort smakprov, för att höra detta avsnitt bli prenumerant för 39 kr i månaden på https://underproduktion.se/stormensutveckling Om det uppstår problem mejla support@underproduktion.se Nina Björk – författare, litteraturvetare och vänsterintellektuell - gästar podden för ett samtal med Liv och Ola om sin nya bok ”Medan vi lever – tankar om existensen”. Diskussionen kretsar framför allt kring Ninas tankar om autenticitet. Varför är autenticitet önskvärt och är ett autentiskt liv samma sak som ett meningsfullt liv? Varför stör sig Nina så mycket på Moellers och D'Ambrosios tjat om ”profilicity”? Böcker som refereras (förutom Ninas):Toni Morrison – BelovedHans-Georg Moeller och Paul D'Ambrosio - You and your profile: Identity after authenticity

It's Spooky Season, folks! In this week's episode, Bob, Joey, Aaron, Steve, and comic writer Eric Palicki conjure nightmares to talk about Eric's "Dreamcatchers" Kickstarter, the Long Island restaurant Big Barry's, the beauty of Helen of Wyndhorn, DC's Absolute Power finale and All In Special, Heartstopper Season 3, the Dark Pictures Anthology, and how the sausage gets made!Books: Helen of Wyndhorn #5, Saga #69, Black Cloak #8, Absolute Power #4, All In Special, Storm #1, Poison Ivy #26, Justice Society #12, and I Hate Fairyland #16Other Stuff: Heartstopper Season 3 (TV series), Supermassive's Dark Pictures Anthology (Man of Medan, Little Hope)Check out Eric's Dreamcatchers Kickstarter here: https://www.kickstarter.com/projects/epalicki/dreamcatchers-a-horror-comics-one-shotThe Comic Book Podcast is brought to you by Talking Comics (www.talkingcomicbooks.com). The podcast is hosted by Steve Seigh, Bob Reyer, Joey Braccino, Aaron Amos, Chris Ceary, and John Burkle, who weekly dissect everything comics-related, from breaking news to new releases. Our Instagram handle is @TalkingComicsPodcast, and you can email us at podcast@talkingcomicbooks.com.

[REKLAM] Förboka vår bok härVärlden kommer att gå under. Medan allt brinner och demoner härjar, så ska de utvalda kämpa mot ondskan och rädda de människor som finns kvar i helvetet på jorden. Detta fick Michelle Dowd lära sig när hon växte upp inom den amerikanska sekten The Field. Sekten, som grundats av hennes morfar, styrdes med järnhand och följarna förväntades lyda utan att ställa frågor. De tränades hårt för att kämpa i Guds armé och isolerades från omgivningen. Samtidigt pågick misshandel och övergrepp inom sekten.I det här avsnittet så gästas Spöktimmen av Michelle Dowd. Hon berättar om sin uppväxt inom sekten och om hur hon som 17-åring valde att lämna allt och alla hon någonsin känt.[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

“In Indonesia, choral singing has just been really popular recently, maybe around ten years. It has become a lifestyle. Everyone wants to be part of a choir because choir is very interesting - you can go on tour, you can do concerts... What drives the choir most is joining a competition: they will have a goal they want to achieve, an opportunity to go abroad, building connection and building the ecosystem better to support each other.”Hailing from Medan, composer Ken Steven (b. 1993) is known for his fusion of Indonesian colours and elements with modern techniques and harmonies. He received his undergraduate degree in church music from The Asian Institute for Liturgy and Music, Philippines, and completed his Master of Music degree from California Baptist University, USA.Since returning to Indonesia, his creative activity and work have made important contributions to the development of choral music in Indonesia. His music is picking up and starting to make an impact on the international choral music scene. His music is available through several publishers including Pavane, Hal Leonard, Earthsongs, and Walton.  Currently, he serves as the Director of Studies at SMK Methodist Charles Wesley Music Vocational School in Medan, North Sumatra, Indonesia. He is also the conductor of Medan Community Male Choir, founded in 2015, and has led the choir to achieve many international awards in choral festivals and competitions. To get in touch with Ken, you can email him at st.25_ken@hotmail.com or find him on Facebook (@ken.steven) or Instagram (@st.25ken).Choir Fam wants to hear from you! Check out the Minisode Intro Part 3 episode from February 16, 2024, to hear how to share your story with us.Email choirfampodcast@gmail.com to contact our hosts.Podcast music from Podcast.coPhoto in episode artwork by Trace Hudson

Liv om att Jean-Paul Sartre och Kevin Costner är autentiska, men att Chris Cornell inte är det. Ola om att tiggeridebatten är tillbaka med en viskning. Böcker som refereras: Nina Björk - Medan vi lever Francis Fukuyama - Liberalism and its discontents

The Swedish-Palestinian author Amer Sarsour published his much praised debut novel Medan vi brinner earlier this year. At the Gothenburg Book Fair, Edgar had a chance to interview Amer for a live show (in Swedish) about the book and about being Palestinian in Sweden. This episode is in Swedish as the book hasn't yet been translated, apologies to everyone who doesn't speak the language! We plan on speaking to Amer in English soon.If you enjoy Kalam Podcast and want to suppor the show, there is an excellent way to do so - by signing up to our Patreon. For just $3 a month you'll gain access to full length interviews with all our guests and lots of bonus material - including our series Kalam Shorts: 10-15 explainers of concepts like Zionism and Orientalism. Join at patreon.com/kalampodcastFor continuous updates on the podcast and content about Palestine and the Middle East, follow us on Instagram @kalampodcast Please subscribe to Kalam Podcast in whatever podcast application you're listening to right now - and give us a rating. It helps other people find out about us.

Hur vet jag vem jag är, hur vet jag vad jag vill, vad är meningen, vad betyder tillit och vad är kärlek, vad gör tiden med oss, hur kan vi veta någonting om andra och om världen?Dessa inte alldeles små frågor ställer Nina Björk i sin nya bok Medan vi lever: tankar om existensen (Wahlström & Widstrand). Hon är författare och litteraturvetare och några av hennes tidigare böcker är Under det rosa räcket (1996), Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde (2012) och Om man älskar frihet: Tankar om det politiska (2020). Jag vet inte varför hon inte kallas filosof, och kanske är det inte nödvändigt med fler titlar, men hennes tankar har alltid förmågan att tvinga åtminstone mig att tänka efter. Det som nyss tycktes självklart känns inte längre lika självklart.I dagens podd pratar jag med henne om autenticitet, identitet, mening, tillit, kärlek, tid. Vad innebär det att vara sann mot sig själv? Mot andra? På vilket sätt skiljer det sig att göra sig själv till reklampelare för att sälja produkter och att sälja en bok man själv har skrivit? Den sistnämnda frågan ställer jag till Nina eftersom vi befinner oss på Bokmässan, där åtminstone en betydande del handlar om att sälja böcker. Detta är ett gratisavsnitt. Om du vill lyssna utan reklam, och få tillgång till allt annat material på Rak höger, gå in på: www.enrakhoger.se/subscribePrenumerera på eller stötta Rak höger:Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.