Podcasts about ibland

Vad pratar vi om när vi pratar om kärlek? Emma Engdahl tar Raymond Carver till hjälp när hon funderar över allt som misstas för kärlek. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Ibland bär vi små övertygelser som kroppen minns före orden. Vi går in i ett mörkt rum och handen hittar strömbrytaren, som om ljuset alltid suttit där. Ett barn somnar mot en filt, som om trådarna i sig bar trygghet. Det är inte filten som lugnar, men kroppen minns hur trygghet brukar kännas.Så går vi också in i kärlek. Som om allt redan var bestämt: som att du alltid ska förstå mig, som om jag aldrig ska lämna dig. Vi vet bättre – men låter oss svepas med. Det kan vara vackert. Och farligt.När jag försöker höra hur kärlek låter återvänder jag till köket i Raymond Carvers ”Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek”. Fyra personer. Gin i glasen. Eftermiddagsljuset som långsamt skymmer. De prövar ordet, låter det gå runt som iskuberna i glasen – kalla, blanka, svåra att greppa. Där finns inte svaret, men friktionen som visar hur ordet glider oss ur händerna.Terri berättar om sin förre man, Ed. Han slog henne och sa: Jag älskar dig. När hon ville lämna honom drack han råttgift. Det låter som mörk komik, men i magen känns det allvarligt. Vi känner igen logiken: jag vet mycket väl – men ändå. När rädslan för förlust växer klär den sig i kärlekens språk. Det blir lättare att stå ut om vi kallar kontroll för omsorg.Vid bordet sitter också Mel, hjärtläkaren. Han talar om kärlek som något rent och andligt, större än svartsjuka. Han berättar om ett äldre par som överlever en bilolycka, gipsade från topp till tå. Det som gör mest ont, säger han, är inte smärtan – utan att de inte kan se varandras ansikten. Där skymtar något sant: kärlek som uppmärksamhet, ett ansikte för ett annat ansikte.Men när Terri berättar lutar sig Mel fram – inte för att ta emot, utan för att korrigera. ”Det där är inte kärlek,” säger han. Han vill hjälpa, men gör samtalet till ett språkprov: rätt och fel, rent och orent. Och nästan i förbigående erkänner han, efter några glas, att han ibland fantiserar om att döda sin exfru. Höga ideal. Hård ton. Ord som tappar sin kropp.Det som saknas i Carvers kök är inte intelligens, utan närvaro. Mel vill ha rätt om kärlek i stället för att vara i den. Han väljer definitionen framför ansiktet mitt emot.Kroppar kan lugna varandra. En andning som följer en annan. En hand som vilar på en skuldra. Ett ansikte som väntar in blicken. Så lär sig spädbarn trygghet. Så minns vuxna den också, fast vi glömmer att vi minns. När det där saknas börjar vi stapla argument i stället för att lyssna. Samtalet blir ett spel, inte ett möte.Kroppen lärde sig tidigt hur närhet känns. Om den första närheten bar rädsla – höjda röster, tvära kast, iskyla efter värme – lagras den blandningen som en karta: så här känns det när jag hör till. Senare söker vi samma blandning igen, inte för att vi vill ha smärta, utan för att nervsystemet känner igen sig. Knuten i magen misstas för kärlekens intensitet. Smärtan blir beviset: nu är det på riktigt. Men det är inte dumhet. Det är minnen i kroppen.Och sådana minnen kan bara läras om genom ny trygg närhet – inte genom föreläsningar. Trygg närhet låter så här: någon kommer när de säger att de ska komma. Rösten förblir mjuk även i oenighet. Konflikten hotar inte bandet. Orden följs av handling.Kärlek är inte att vinna diskussionen. Det är att orka reparera. ”Förlåt – jag tappade dig. Kan du säga igen?” Sådant är litet men tungt. Det betyder: du är viktigare än min stolthet.Att hålla rytm: en promenad utan skärm, en fråga som faktiskt besvaras, en tyst frukost som får vara tyst – därför att tystnaden är gemensam, inte ensam. När någon stannar, lyssnar, håller rytm med oss, händer något i kroppen: pulsen sjunker, axlarna släpper. Nervsystemet säger: jag kan vila här.Det är svårt att älska utan den vilan. Och lätt att kalla något kärlek som bara är kamp när den saknas.Jag prövar ordet kärlek där det måste bära: Blir jag större eller mindre bredvid dig? Får min röst finnas utan att kvävas av din? Om jag måste bli tyst för att få vara kvar – då är ordet på fel plats, hur vackert det än låter.Låt oss tända ljuset vid Carvers bord. Om någon säger ”jag älskar dig” och mitt liv krymper, om mina vänner försvinner, om jag tippar på tå för att inte väcka ett raseri – då är det inte kärlek. Det är rädsla. Kontroll. Beroende. Det är inte hårt att säga så. Det är omsorg om det levande.Och låt det gipsade olycksparets sorg stå kvar som motbild: att inte kunna se varandras ansikten. Det gör ont därför att det pekar rakt in i kärnans enkelhet: kärlek är att vara synliga för varandra. En blick som återvänder. En röst som inte lämnar. En hand som söker utan att greppa.Men kärleken behöver också glittret: kyssen på perrongen, skrattet vid diskhon, meddelandet som drar ut över natten. Bara den får ha en scen att vila på: ”Jag kommer. Jag lyssnar. Jag stannar.”Så vad blir kvar av Carvers kök? Kanske reste sig någon och tände lampan. Kanske sa någon: ”Terri, jag vill inte att du blir liten här.” ”Mel, vill du prova att fråga i stället för att förklara?” Kanske tog någon ordet ur luften och fäste det vid händerna.För kärleken avgörs inte i vad vi säger, utan i vad vi gör. Den är glaset vatten. Frågan. Pausen. Det vi väljer när ingen ser.Jag stannar i Carvers kök inte för att få facit, utan för att minnas hur skört ordet är i våra munnar. Det kan betyda våld. Det kan betyda blick. Det kan betyda glitter. Det kan betyda samförstånd. Mellan de betydelserna måste vi välja varje dag – inte genom att vinna, utan genom att göra det kärleken kräver: hälla upp, lyssna om, be om ursäkt, tända lampan, säga jag hör dig – och mena det.Emma Engdahlsociolog och författareLitteraturRaymond Carver: Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek. Översättare: Kerstin Gustafsson. Bakhåll, 2022.

Idag möter vi Fredrik Jennerhav, pastor i Pingstkyrkan i Kungälv. Han talar om den stundande adventstiden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Tänk om Jesus redan idag vill ankomma dig. Att du angår honom. Vad i ditt liv är undanskuffat och dolt? Tänk om Jesus med kärlek vill säga – jag tror på dig. Tror du på mig? Att stå vid perrongen. Först bara ana att tåget närmar sig stationen. Ett väsande ljud från rälsen. För att sen höra och slutligen se hur tåget närmar sig. Det bromsar in precis bredvid dig. Snön lägger sig. Dörrarna öppnas. Vill du gå ombord? Vill du resa med på trons resa? Ibland är vägen till tro enkel och självklar. I våra svåraste stunder ropar vi ofta på Jesus. Ibland är det en trevande väg, även om Gud aldrig är långt borta från någon av oss.Men, kanske du invänder, hur kan man tro när världen ser ut som den gör? Krig, fattigdom och orättvisor. Kristna väntar fortfarande på Jesu ankomst. Han har lovat att komma tillbaka. Det blir en dag av glädje. Men också av rättvisa. En ankomst av ett evigt hopp och till ett evigt liv. Där det ofullkomliga blir fullkomligt. Där det trasiga blir helt. Men under tiden kan vi välja att vara med på trons resa. Att kliva ombord.Text:Joh 4:1-42Musik:Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda. Med Anders Widmark Trio Producent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans avsnitt av Soffhjältarna pratar vi om mer barnvänliga sköldpaddor, bilder från Zelda-filmen, nomineringar till årets Game Awards,nya trailers och årets biointäkter. Det har dessutom kollats på kroppsbytarkollaps i Freakier Friday, spökjakt i The Conjuring: Last Rites och förvirrande … Fortsätt läsa →

När verkligt våld blir till konst finns en risk att lidande exploateras. Lejla Cato undersöker strategier för att avbilda det som inte kan avbildas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Våren 2017 är den jamaicansk-amerikanska poeten Claudia Rankine först ut på scen under en feministisk forskningskonferens i New York. Rankine inleder sitt föredrag med att visa en videoessä som hon gjort tillsammans med maken, tillika filmskaparen John Lucas. Filmen Situation 8 består av videomaterial som visar polisbrutalitet, våld och mord på svarta amerikanska medborgare. Klipp som cirkulerat i media och vars övergrepp flera i publiken ansträngt sig för att undvika.När filmen är slut läser Claudia Rankine ett brev från en kvinnlig professor som sett filmen vid en liknande tillställning några månader tidigare i Montréal. Hon berättar om hur de få svarta akademikerna i publiken dröjt sig kvar efter filmvisningen och sökt varandras stöd. Arga, ledsna och förbluffade frågade de sig hur Rankine kunde visa filmen utan en ynka varning. Var Rankine blind inför hur våldsscenerna återuppväcker kollektiva trauman? Brevförfattaren ber Rankine att fortsättningsvis informera publiken om vad de är i färd med att få se eller, allra helst, avstå från att visa filmen över huvud taget.Scenen beskrivs i den amerikanska författaren och teoretikern Christina Sharpes bok Ordinary notes från 2023. Christina Sharpe var på plats under konferensen i New York och precis som publiken i Montréal lämnades hon mållös av Rankines tilltag. Rankines val att rätt upp och ner visa det brutala våldet är ett sätt att återge en fruktansvärd verklighet. Men det väcker starka känslor och många reaktioner.Under 2000-talet har det förts en livlig debatt om hur konst och journalistik exploaterar lidande människor. I och med Susan Sontags reflektioner över krigsfotografiets etik i essäboken Att se andras lidande från 2003 uppmärksammades även vilka kroppar som vanligtvis avbildas i sin utsatthet. Till exempel är nyhetsmedier försiktigare och tar större hänsyn till personlig integritet när de som lider är vita, västerländska och heterosexuella. Medan bruna eller svarta personer oftare skildras i mer explicit våldsamma situationer. Så hur kan konsten representera våld utan att samtidigt exploatera och reproducera förtryckta gruppers lidande?Ett svar hittade jag i den internationella grupputställningen Oläkt som visades på Moderna Museet i Malmö under våren 2024. Utställningen kretsade kring upproren och revolutionerna som svepte över arabvärlden med start 2010. I ett rakt igenom svart rum fastnade jag framför en videoinstallation av albansk-syriska Adrian Paci. I hans verk ”Broken Words” berättar fem människor som har flytt från hemlandet Syrien om inbördeskriget, men istället för att avbilda den specifika tragedin riktar Paci uppmärksamheten mot det som inte sägs. På fem storbildsskärmar ser och hör man de inzoomade ansiktena treva efter ord, svälja, hämta andan. Paci har klippt bort själva orden och berättelsen, kvar är bara tystnaden däremellan. Närbilderna av människornas ansikten skapar en direkt och stundvis outhärdlig intimitet. I det mörka rummet tvingas besökaren se rakt in i ögon som knips ihop av minnena. Eller vänta nu, minnen av vad? Det får betraktaren aldrig veta.Inte heller i den tysk-schweiziske målaren Paul Klees verk ”Angelus Novus” från 1920 får betraktaren veta vad som sker. Målningen i naivistisk stil föreställer en ängel som har ansiktet vänt mot betraktaren. Ögonen är uppspärrade, munnen öppen. Vad som orsakar detta uttryck av fasa förblir okänt, eftersom skeendet är förlagt utanför verkets ram.Filosofen Walter Benjamin står för den mest kända tolkningen av vad ”Angelus Novus” egentligen ser. I essän Historiefilosofiska teser som publicerades postumt 1942 skriver Benjamin att ängeln är vänd mot det förgångna och där ”ser han en enda katastrof som oavlåtligt hopar ruiner på ruiner”. Ängeln bevittnar katastrofen, men är för evigt oförmögen att ingripa. En vind blåser ängeln bort från det förflutna och mot framtiden. Vad än ängeln har framför sig – nazismens frammarsch under Benjamins livstid eller 2000-talets alla krig och nedslagna revolutioner– så existerar det enbart som en spegling i figurens uttryck. Ett uttryck som får betydelse först i mötet med betraktaren.Valet att inte visa det fasansfulla har förstås med etik att göra. Och aldrig är avbildningens etiska aspekter så uppenbara som i frågan om Förintelsen. På den hypotetiska frågan om vad han hade gjort om han fått tag på en film inifrån en gaskammare svarade filmskaparen Claude Lanzmann: Förstört den. I sin nio timmar långa dokumentärfilm Shoah från 1985, som har kallats för den viktigaste filmen om Förintelsen, intervjuas överlevare, vittnen och bödlar. Ingenstans i filmen visas arkivbilder eller lidande kroppar. Lanzmanns hållning är glasklar: Konsten varken kan eller bör försöka att direkt avbilda Förintelsen. Det är nog de flesta beredda att hålla med om.Ändå fortsätter Förintelsen att ta plats i konsten. En metod som går igen hos filmskapare är att rikta uppmärksamheten mot sidan av det som inte kan, men måste, skildras. Den Oscarsprisade The Zone of Interest från 2023 är ett exempel. I filmen följer tittaren en familjs vardagsbestyr med att äta frukost, leka med barnen i trädgården och ordna bjudningar. Gräset är grönt, huset stort; allt liknar en borgerlig idyll, om det inte vore för att huset ligger alldeles intill Auschwitz där maken jobbar som kommendant.I en särskilt stark scen har frun i hushållet besök av sin mamma. Under natten väcks mamman av ett rött ljus som fyller gästrummet. Hon letar sig fram till fönstret och drar bort gardinerna. I nästa scen fokuserar kameran på mammans ansikte, men nu sett utifrån. Genom fönstret ser tittaren hur mammans ögon spärras upp och munnen öppnas; samtidigt syns reflektionen av det som orsakar fasan. En skorsten som sprutar eld och rök.Detta är vad tittaren som mest får se av lägret. Ändå är nazismens brott fullt påtagligt i The Zone of Interest. Under nästan hela filmen är koncentrationslägret närvarande i form av ett obehagligt bakgrundsljud i nazistfamiljens till synes gemytliga vardag. I det kolossala glappet mellan ljud och bild, mellan mammans uppspärrade ögon och familjens trädgårdsfest, lämnas ett tomrum som betraktaren får fylla i.Ibland kan det vara nödvändigt att konfronteras med våldet utan filter, så som i Claudia Rankines film om polisbrutalitet mot svarta amerikaner. Även då konsten avbildar det fruktansvärda som avsaknad, genom att helt enkelt utesluta delar av verkligheten, framträder våldet genom betraktarens fantasi. Frågan är om den indirekta skildringen är mindre exploaterande, då vår förståelse blir än mer beroende av en verklighetsuppfattning som ofta formas av förutfattade meningar. För vare sig det går att föreställa sig gaskammarens fasa eller inte, och vare sig man vill det eller inte, blir betraktaren medskapare till en annan berättelse, bortom det som berättas.Lejla Catopoet och litteraturvetareProducent: Ann Lingebrandt

Idag kliver vi ner på klipp­kanterna vid Nämforsen, hör det vilda dånet och halkar oss fram bland älgar, båtar och figurer som stirrar från tusen år tillbaka. Varningarna för damluckor blinkar som urgammal runskrift, och hela hällen är som ett drömspel där Göran ristar älgar och båtar om vartannat. Vandra med mig bland bruset! Ibland räcker inte språket till...Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Nämforsens hällristningar, klicka här: https://namforsen.com/namforsens-hallristningar/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi låna någon annans tro.När jag inte vet om jag tror, eller vad jag tror, då kan jag luta mig mot kyrkans tro. Jag låter kyrkan tro åt mig. Vad betyder det egentligen? Vem är den där kyrkan som tror?Kyrkan är alla dem som gått före, alla dem som vittnat om vägen, och tillsammans skapat små stenrösen som går att orientera sig efter. I kyrkan är det de bibliska texterna som bär vittnesbördet om Gud. Det är trosbekännelserna som i kondenserade fraser vittnar om vem Gud är – han som vi tillber och följer. Och till vittnesbörden hör också psalmboken med sina tonsatta röster om Gud Fadern, Jesus Kristus, den heliga Anden, kyrkan och det eviga livet.Text:Hebreerbrevet 11Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Inbillade eller verkliga konflikter uppstår då och då både i jobb och privat. Det kan var så enkelt att man trampar på en öm tå och plötsligt har man en konflikt i knät eller ett häftigt humör utlöser en konflikt. Ibland är det svårt att förstå eller till och med ta reda på orsaken till konflikten., men konflikter tillhör livet, eller hur ser du på det?   

Ibland påstås det att svenskar och framför allt unga har börjat bli mer religiösa igen. Men det är en myt som inte har stöd i fakta menar Martin Kolk, docent i demografi. Andreas Ericson intervjuar honom och Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria, om religion och sekularisering.

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.Text:Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.Text:Matteusevangeliet 4:18-20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.Text:Efesierbrevet 2:8-10 Första Korinthierbrevet 12:3Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Ibland blir inte vistelsen på restaurang som man tänkt sig. Det gäller både för gäster som för personal. Ibland borde man gjort klokast i att bara stannat hemma, eller gjort ett annat karriärsval som kanske bättre passar ens kompetens. Vi får denna vecka höra om gäster som beställer högst oklara dryckesbeställningar men ändå blir toppnöjd över vad som än ställs framför hen. Vi hör om pizzabagaren som ber gästen om hjälp med att göra pizzan till både sin egen beställning samt till grannbordet, och Patrik tar oss med till Örebro för en uppdatering av stadens sämsta recensioner i veckans Super Ettan.Tack alla ni som skickat in veckans historier: Johan, Hanu, Jackie Grön (extra på Patreon), Mia, Stefan Elin, Oscar (extra på Patreon), Andreas och Amanda Andersson.Och extra mycket tack till er som skickat bidrag via våra Swish: Martina Jansson x6, David Burman x6, Malin Gille x2, Johanna Nyholm x2, Magnus Häggström, Sören Asp, Eden Ljunghager, Jon Andri Zogg, Markus Erlandsson, Marcus Lind, Martin Schori, Katja Lomarker, Sebastian Löfwrnhamn, Elin Bergman, Oscar Petersson, Katrin Andersson, Elina Fröjd, Magnus Granmyre, Dennis Jansson, Alexandra Grins, Astrid Ericson, Jim Jonsson, Simon Roshagen, Johanna Nyholm, Edward Eriksson, Emelie Forsblom, Nerima Ouma, Oscar Pettersson, Magnus Foss, Philip Tisting, Cilla Jarminde, Axel Skog, Malin Ervik, Kim Johansson, Jon Larsson, Anne Tysnes, Jonna Broberg, Pelle Eriksson, Helen Andersson och Erik Ekstrand! Hjältar är ni! Glöm inte att trycka på följknappen i din podspelare och gå gärna in och diskutera veckans avsnitt på våra sociala medier och om du lyssnar via Spotify kan även delta i våra olika omröstningar. Fred, kärlek och Fernet.Medverkande: Jesper Borgenstrand, Henrik Olsen, Agnes Fällman, Patrik TapperStöd oss på Patreon: https://www.patreon.com/HantparestaurangSwish: 1234 8689 64 - Hänt På ABFölj oss: FB: Hänt På Restaurang / Insta: Restaurangliv / TikTok: Hänt På Restaurang / Threads: RestauranglivMaila in din egen historia till: jesper@hantparestaurang.seSponsor / Annonsering: agnes@hantparestaurang.seMusik:Henrik Olsen - HPR ThemeSniff 'n' the Tears - Driver's SeatMen At Work - Down UnderMadonna - Lucky StarBBC Orchestra - 'Allo 'Allo Theme songFoto:Leo Josefsson / Light Box Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

SammanfattningI det här avsnittet diskuterar Patric och Jenny uttrycket “Kill your darlings” – men inte i skrivandets värld, utan i livet. De utforskar hur vi ofta försöker få plats med allt vi tycker om: arbete, träning, familj, fritidsintressen och sociala aktiviteter. Även om varje del är positiv i sig, kan helheten bli överväldigande.De resonerar kring hur man ibland behöver våga ta bort något bra för att skapa något bättre – ett lugnare, mer balanserat liv. Samtalet rör sig genom tre områden: stress, hälsa och relationer. De visar hur överdriven aktivitet kan skapa stress, öka sjukdomsrisker och urholka närvaro i relationer.Till slut handlar det om prioritering: att medvetet välja bort för att faktiskt få ut mer av det som blir kvar. Och om hur vanor kan hjälpa till att skapa struktur, minska stress och frigöra tid – utan att man behöver ge upp allt man tycker om.NyckelinsikterAtt säga nej till något är ofta att säga ja till något viktigare.För mycket av det goda kan leda till stress, trötthet och sämre livskvalitet.“Kill your darlings” handlar inte bara om att ta bort – utan om att vårda helheten.Vanor kan minska behovet av att välja bort, genom att göra livet mer effektivt.Relationer mår bättre av närvaro och tid, inte av prestation.Att frigöra tid är att skapa utrymme för balans, återhämtning och glädje.Citat ur avsnittet“Ibland måste man ta bort något man älskar, för att orka med allt man verkligen vill.”“Relationer handlar inte om effektivitet – de handlar om tid tillsammans.”“Vanor kan hjälpa dig att behålla mer av livet, utan att det blir för mycket.”Vi erbjuder personliga skräddarsydda coachingprogram så att du kan finna de mest effektiva vanorna för att nå- och upprätthålla dina mål.För företag erbjuder vi mycket effektiva hälsoprogram där varje medarbetare blir coachad att utveckla effektiva vanor som leder till och bibehåller hans eller hennes hälsomål.För föreläsningar, personlig träning, coachingprogram och större hälsoupplägg för företag och organisationer: www.patricfriberg.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ibland hamnar man i rejäla svackor där energin inte räcker till, inte ens till att ta sig till en tankstation. Det är vanligt att vilja dra sig undan. Vad behövs för att ta sig igenom och ur en svacka? Vad kan omgivningen göra?   Ni har väl inte missat att vi är nominerade till Guldpodden 2025 som Årets podd?  Och att Michelle Hallén är nominerad till årets poddklippare? Hjälp oss gärna genom att rösta på oss! Det skulle göra oss sååå glada!   Kram från oss! Jeanette & Anna  

Ibland blir man förvånad över hur vissa personer är helt nollade när det kommer till teknik och vissa sociala medier. Habbazutt, Björn, Danny och Tim pratar om föräldrar på Facebook, Sydsvenskans recension av Mando och danska barn. Mycket nöje! På Patreon kan du lyssna på hela avsnittet utan reklam! Här kan du handla vår merch!

FFH 2 är i backspegeln och kvällen bjöd på krig, knockouts och submissions. Bland de som bjöd upp till dans fanns många fighters från södra och mellersta Sverige och däribland Simon 'Simovic' Adjei. Han har lyst med sin frånvaro från sporten de senaste åren men gjorde nu en framgångsrik comeback mot Atef Salameh. Hör i veckans avsnitt om hur han berättar om sin grymma motståndare, livet som influencer och framtiden i MMA bl.a. Häng på!   Simovic socials: https://www.tiktok.com/@simovic27 https://www.instagram.com/simovic.27   Repris FFH 2 https://fightforhope.se/stream/watch   Rondvilan YouTube Rondvilan Instagram Rondvilan TikTok   Timestamps 0:00 intro 0:17 Ali och Adal välkomnar till avsnittet utan Miguel  1:05 allmänna intryck av Fight For Hope 2 4:10 Alligatorn från Malmö käkar upp motståndet  7:28 Navid Badi och världens tuffaste Ammo bjöd på show! 10:00 Bajad Damarkani vs Portugals sideshow bob 14:14 Nermin Mehmedagic vs Markus Adolfsson  15:20 Marko Markus och hans sjuka kropp gör comeback (no diddy) 16:58 Rami Omar vs Sedo Nocic 20:05 Abdallah el Hoss vs Ahmad Amro 24:25 Isra vs Azra - säg det 5 gånger snabbt 27:42 Jiffa Kundo vs Vincent  29:00 Simon Adjei vs Atef Salameh 30:56 Elak Forat Najam vs Emil Sjölund 31:50 Sror Suleiman vs ung Ali Faraj, jag menar Tiresch Gulli 32:45 Ziad Massoud vs Hamid Tafighi  33:47 Islam Malmöchev vs Borhan Mohammadi  34:45 Ibrahim Awad vs Yaser Hoseini  35:35 Sammanfattning av FFH 2 & framtiden för kampsport i Malmö 37:21 Ali drar rasistiska slutsatser om Navid, Rami och Ziad 38:40 UFC 322! 42:50 Islam Makhachev vs JDM - analys med MMA-matte      Simon 'Simovic' Adjei 49:33 Simon "Simovic" Adjei gästar!! 51:40 Vad är Simon känd för på sociala medier? 1:01:20 Influencer och fighter på heltid?  1:03:27 Därför gjorde Simon comeback till MMA  1:05:50 Laserfokus  1:10:00 Hur kändes det att vara tillbaka?  1:15:30 Ibland måste man lyssna på sina hatare  1:17:30 TV-SPEL!!! 1:23:10 Simon har fortfarande koll på MMA-scenen  1:25:50 Simons favoriter i UFC  1:29:26 Viktnedgången & vad som väntar härnäst  1:33:40 Ali avslöjar sanningen bakom sin tatuering  1:34:26 Tack och hej puss och kram! Rondvilan Instagram https://www.instagram.com/rondvilan/ TikTok https://www.tiktok.com/@rondvilan YouTube https://youtube.com/@rondvilan?si=Zr6jLjAdHHnOG0qw   

Vänner, bekanta eller totala främlingar. Resesällskap kan skifta, men hur vi betraktar dem kan förändra hela resandets natur, menar Henrik Nilsson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Likt solrosor som vänder sig mot ljuset står resenärerna med sträckta huvuden under skärmen på flygplatsen. Blicken letar efter rätt avgång, och sedan försvinner vi åt olika håll. Om jag har en stund över går jag inte direkt till gaten, utan slår mig istället ned bland människor som väntar på ett helt annat flyg. Där njuter jag av att befinna mig i början av en resa som aldrig kommer att göras, på ett sätt som påminner om när jag var barn och drömde mig bort till avlägsna länder. Det händer att jag letar jag upp avgången till en stad som spelat en särskild roll i livet, som Lissabon eller Bukarest. Andra gånger väljer jag istället en destination som är helt okänd för mig. Ibland tar jag då fiktionen ett steg längre, och börjar småprata med någon intill mig om platsen dit jag egentligen inte ska: Har du hört hur vädret är i Tirana? Det ska bli skönt att komma tillbaka till Marseille!Innan förklädnaden faller återvänder jag till mitt riktiga liv. Men det korta mötet dröjer kvar, och väcker tankar om samtal och sällskap längs vägen. Att resa ensam eller tillsammans – det är ett av de första besluten som måste tas innan man ger sig av. Med ett resesällskap kan man dela intryck och skapa minnen att gemensamt återkomma till efter hemkomsten. När man reser på egen hand för man istället en dialog med sig själv; lägger ibland märke till andra saker, hamnar kanske i samspråk med andra människor.För det finns också en annan sorts resesällskap – människorna som man träffar under färdens gång. Dessa sammanträffanden kan vara korta och till synes oansenliga, men påminner om Hjalmars Gullbergs rader: ”Om i ödslig skog ångest dig betog, / kunde ett flyktigt möte vara befrielse nog … Byta ett ord eller två / gjorde det lätt att gå.” I andra änden av spektrumet finns bekantskaperna som förändrar livets gång, kanske början på en lång vänskap eller kärlek. Efteråt återkommer vi då till slumpens roll. Tänk om vi inte hade hamnat i samma tågkupé, eller fått bord långt ifrån varandra på restaurangen?Med tiden har möten och samtal under resans gång kommit att bli minst lika viktiga för mig som berömda katedraler och museer – just eftersom de inte kan förutses och inte står med i några guideböcker. Frågan är om man inte kan se sådana oväntade bekantskaper som de sista vita fläckarna i en värld som redan har kartlagts i minsta detalj.En som förstod värdet av tillfälliga resesällskap var Franz Kafka. I dagboken kan man läsa om den semester han åkte på mot slutet av sommaren 1911 med vännen Max Brod. Knappt har tågresan västerut börjat förrän en hatt ramlar ner från hyllan, vilket blir en förevändning för Kafka att tala med den flicka som senare dyker upp i inledningen till den oavslutade roman som de båda vännerna arbetade på efter resan. Så fort Kafka hamnar i en tågkupé skildrar han medresenärernas alla förehavanden och personligheter, och när han och Max Brod färdas till Zürich, Milano och Paris kommer de i kontakt med allt från en judisk guldsmed och grekisk läkare till en handelsresande i vykort och ett ungt kyssande italienskt par.Världslitteraturen rymmer också många fiktiva resesällskap. Vad vore Dante utan Vergilius? Och Don Quijotes äventyr utan hans vapendragare och resesällskap, den fattige bonden Sancho Panza, som med jordnära humor och ironi balanserar husbondens storslagna visioner? Nog hade det varit sorgligt om Don Quijote var ensam om att få se havet för första gången när de kommer till Barcelona. I slutet drabbas riddaren av svårmod och klarsyn. Tårarna Sancho Panza fäller vid hans dödsbädd påminner läsaren om att detta, bland mycket annat, är en roman om en mycket speciell vänskap. Och om att resa tillsammans.Resesällskapet kan också fylla berättartekniska funktioner i litteraturen, som ett sätt att öppna en intrig eller introducera romangestalter. Den ryska 1800-talsprosan vimlar av möten i tågkupéer eller på ångbåtar som hjälper handlingen på traven. I den indiska författaren Anita Nairs roman Kvinnor på ett tåg fungerar en nattlig resa från Bangalore till landets sydspets som en förevändning för sex olika kvinnor att berätta sina dramatiska livshistorier för varandra och läsaren.I reseskildringar finns två diametralt olika sätt att närma sig människor man möter längs vägen. Många författare använder sådana möten och samtal för att teckna ett större skeende; illustrera den politiska situationen i ett samhälle eller den kulturella egenarten hos ett land. Själv tilltalas jag av en annan, något mindre vanlig sorts reseskildring, där författaren avstår från att göra sina resesällskap till verktyg och istället låter dem framträda i sin egen rätt. Som i spanjoren Julio Llamazares bok Trás-os-Montes, där författaren under några dagar reser i den glesbefolkade portugisiska regionen med samma namn. På ett anspråkslöst sätt talar han med en äldre barberare i staden Bragança och fruktförsäljare vid landsvägen. Han överger sökandet efter huset där upptäckaren Ferdinand Magellan eventuellt föddes, och hamnar istället i samspråk med några brandmän som vilar i skuggan utanför stationen. Det enkla men känsligt tecknade mötet gör att de under en kort stund överskuggar betydelsen av sjöfararen som gjorde den första världsomseglingen för över fem hundra år sedan.Liksom romankonsten har resan dödförklarats många gånger. Den amerikanske författaren Paul Bowles menade att resan tynade bort samtidigt som ångfartygen försvann, och att snabbare transportmedel bara resulterade i en ytlig form av turism. I weekendresornas tidevarv, då vi regelbundet får ta del av listor över årets hetaste och mest överskattade resmål, kan det vara lockande att hålla med honom.Men även om resan som en väg till fördjupad förståelse av världen och det egna jaget är hotad, påminner författare som Julio Llamazares om att det aldrig är för sent att skärpa blicken på främmande platser och länder. Kanske skulle en renässans för att resa på djupet kunna gå genom en omvärdering av resesällskapet som fenomen. En sorts kopernikansk revolution, där destinationerna och sevärdheterna inte längre är det viktigaste – utan där medresenären som utan förvarning dyker upp längs vägen står i centrum. I så fall är en sådan renässans inom räckhåll för var och en av oss – bara några ord och en människa bort.Henrik Nilssonförfattare och essäist

Idealister och mystiker förändrade tyskan och därmed svenskan. Thomas Steinfeld spårar ett abstrakt inflytande över vårt tungomål. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Språket verkar vara någonting givet. Det tycks bara finnas där, det verkar leva inom oss, färdigt och redo för användning. Ibland bryts denna självklarhet dock: när vi upplever hur ett barn lär sig tala, till exempel, när vi själva försöker lära oss ett annat språk, eller när vi snubblar över ett ord. Det må ha använts tallösa gånger, utan att vi tänkt efter. Men plötsligt låter det underligt: ”självmedvetande” till exempel. Att veta får vara en sak. Med vad ska ett vetande vara med om? Om sig själv? Om någonting som man inte vet? Och till slut: när man vet, vet man då inte alltid att man vet? Är inte ”självmedvetande” enbart en fördubbling av ”medvetande”?Om det bara vore så enkelt. Inte bara för att ”självmedvetande” kan anta flera betydelser. Ordet kan syfta på att man funderar på sig själv: Vem är jag? Eller vad är jag? Eller så betecknar det tilltron till sig själv. En självmedveten människa brukar vara någon som vet vad hon vet eller kan, eller snarare, i vanligt språkbruk, en människa, som är alltför väl medveten om sina goda sidor. Ord som står för abstrakta ting, för tankar, förnimmelser, fantasier eller känslor, har ofta en sådan skiftande karaktär. De tycks stå för någonting klart och begripligt, men om man börjar tänka på dem, så flyter betydelserna iväg. På denna punkt börjar de egentliga svårigheterna med ett ord som ”självmedvetande”. Snarare än att ge uttryck för någonting befintligt, skapar ordet en betydelse som inte skulle finnas, om inte ordet funnes. Det skapar en betydelse – på oklara grunder. Det är poetiskt.Det svenska ordet ”självmedvetande” är lånat från tyskan. Originalet, om man kan kalla uttrycket så, heter Selbstbewusstsein. Ordet flyttade till Sverige kring år 1800, som en del av en större leverans av formuleringar som ingick i den idealistiska filosofins norråtskridande intellektuella erövringståg, med Uppsala som den nya lärans svenska filial. ”Åskådning” för Anschauung, ”inbillningskraft” för Einbildungskraft eller ”gemyt” för Gemüt följde med i samma bagage.Ett språk förändras inte jämt och kontinuerligt. I stället utvecklas det i skov. Tyskans – och för den delen också svenskans – största förändring skedde under decennierna kring år 1800, när språken långsamt men säkert utvecklades till nationella idiom: bortom de lärdas latin eller aristokraternas franska, bortom dialekter och innefattande all kunskap som över huvud taget kunde nås. Nationalencyklopedierna är det tydligaste uttrycket för denna utveckling. Inom ramen för det stora rycket finns dock plats för mindre ryck. Ett sådant följde med den filosofiska idealismens framfart. Den innefattade inte bara ”självmedvetandet”, utan ett helt register av nya ord för att beteckna vad ett ”jag” är, hur ”förnuft” fungerar eller hur ”inbillningskraften” slår till.Den idealistiska filosofins inflytande över svenskan slutar dock inte där. Till importen hör många adjektiv eller verb som plötsligt uppträder som substantiv: ”det vackra” till exempel eller ”menandet” – das Schöne eller das Meinen. Dit hör också substantiv som slutar på ”-het”, som i ”enfaldighet”, ”självständighet” eller ”sannolikhet” – namnord alltså, som syftar på någonting abstrakt. Och så kännetecknas den idealistiska filosofin också av ett överflöd av underordnande konjunktioner som ”eftersom”, ”för att”, ”medan”, ”trots att” eller ”fastän”.Inte förvånande att det går till så här, kan man tycka. I en filosofi som uttryckligen följer syftet att allting ska hänga ihop med allting – i en filosofi alltså som vill ett perfekt fulländat system – i en sådan filosofi behövs inte bara otaliga länkar, utan också en viss stabilitet. Därför säger man så ofta ”därför”, och därför talar man inte om någonting som är fult eller vackert, utan om ”det fula” eller ”det vackra”. ”Det militära, det civila och det högteknologiska måste bilda en helhet”, förklarade en statsminister vid 2020-talets mitt, när han redogjorde för ansträngningarna att höja beredskapen för krig. Grammatiskt betraktat vittnar meningen om den tyska idealismens obrutna herravälde över den svenska offentligheten – just det: ”offentlighet”, också det är ett ord i sammanhanget – även om det uppenbarligen råder en viss brist på bisatser i statsministerns tal.Den tyska idealismen har dock varken uppfunnit andlighetens vokabulär, substantiveringens oändliga möjligheter eller de långa kausala kedjor som skapas med hjälp av konjunktioner. De hade då funnits länge, i mer än sexhundra år – och mycket längre, om man räknar med latinet. Men det var i slutet av 1100-talet som några nunnor – det var verkligen nunnorna som var först – och några munkar tog sig till det tyska språket för att åstadkomma en inre reform av kristendomen. Mechthild von Magdeburg är mest känd inom denna rörelse med hänsyn till sina visioner, och sedan dominikanermunken Meister Eckhart, som blev berömd för sina läroskrifter. I centrum för denna rörelse står det personliga mötet med det överjordiska: den mystiska föreningen, själen som lyser upp i det gudomliga.En människa som vill berätta om sina mystiska erfarenheter – eller ännu värre: en människa som vill övertyga andra människor om sanningen i mystiken – står inför ett problem: inga ord räcker till. Egentligen kan man bara stamma. Om ens det. Men så gör inte Meister Eckhart. Tvärtom – han driver sitt språk, tyskan, till uttrycksförmågans yttersta gräns för att förklara vad som inte kan förklaras. Nästan allt språkligt mästerskap som sedan blommar upp runt år 1800, i både filosofin och litteraturen – alla grammatiska knep, alla substantiveringar och långa bisatser – finns redan skissade hos denna dominikanermunk: i en enda, gigantisk ansträngning att sträcka ut det begreppsliga tänkandet tills den möter det absolut obegripliga.Och så talar vi om ”självmedvetande” som om det vore någonting som verkligen funnes. Att ingen minns det latinska ursprunget consentia – snarare ”samvete” än ”medvetande” – spelar i det här sammanhanget en mindre roll. Men att vi, varje gång vi övergår till att säga någonting abstrakt, står i en tradition som för tillbaka till medeltidens mystiska tro – denna kunskap borde lära oss åtminstone någonting om att våra föreställningar om världen, och om oss själva, inte alls är givna. Utan att de är skapade – inom loppet av en historia som mycket väl kunde ha tagit en annan väg.Thomas Steinfeldförfattare och professor i kulturvetenskap

Den har allt. Du kan sitta i den, sova i den, äta i den och umgås i den. Ibland kan du även hitta spännande saker i den. Vi pratar om våra älskade soffor! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Lindas illrar gömde mat under soffan, soffälskaren Edward har haft fem soffor under loppet av 1,5 år och Marja efterlyste en kökssoffa i P4 Dalarna och fick kärleken och musiken på köpet!I extramaterialet pratar vi sms-taktiker, hur man hittar den rätta soffan, Sarits koppling till Oliver Strige och Erikas koppling till Ed Sheeran!

Ibland sker det som inte får ske, barnet dör innan det föds. Den värsta mardröm som sätter skräck i alla gravida.Docent och förlossningsöverläkare Karin Pettersson har ägnat mycket forskning åt IUFD, hon är uppmärksammad för sina insatser och för att öka kunskapen runt fosterdöd.I avsnittet pratar vi förlossningssätt, utredning, eftervård, uppföljning, bemötande, stöd och upprepningsrisk. Avsnittet är i samarbete med FRIDADu kan även lyssna till avsnittet "Infektioner - en orsak till sent missfall eller fosterdöd?" HÄRHÄR i databasen INFPREG kan du läsa mer om infektioner under graviditet Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En ung tjej ligger livlös. Allt hopp är borta... tills Jesus kliver in och gör det ingen trodde var möjligt. Jesus uppväcker en död flicka. Men den här berättelsen handlar inte bara om dåtidens mirakel. Den handlar också om livets kraft här och nu – mitt i allt som känns dött för dig idag. Här på Jesuspodden fortsätter jag att undersöka vem Jesus är, och vad det betyder att våga följa honom. Miljontals människor har redan fattat sitt beslut, och kanske kan det vara så att det idag är din tur? Om Jesus är den han säger sig vara – nämligen världens frälsare – Ja, då bör du kanske ta dig tid att lyssna på, vad han har att säga, till just dig? Jesuspodden ger dig berättelserna om Jesus – och hans livsförvandlande möten med människor. Välkommen med på en resa, där vad som helst kan hända... Tro endast tro (sång cirka 2 minuter) - https://www.youtube.com/shorts/gXyuAiwy7AU Jesuspodden är producerad av mig (Mia) som mötte Jesus redan som femåring. Allt sedan mitt så tidiga beslut att följa Jesus, har jag efterhand lärt mig mer och mer om vad relationen med Jesus innebär i praktiken. Ibland har relationen utmanat mig, men den har också i slutändan alltid styrkt mig. Jesus säger: "Jag är VÄGEN, SANNINGEN och LIVET. Ingen kan komma till Gud utom genom mig". /Johannesevangeliet 14:6 Jesuspodden idag bygger på Markusevangeliet 5:21-43 /Mia https://jesuspeople.se/om-oss-jesuspeople-se/

I dessa dagar, i oredans tidevarv, kan det ibland kännas fullkomligt överväldigande att slå på teven eller öppna en tidning. Ibland vill man bara låta bli eller nöja sig med att scrolla runt lite och få sin egen världsbild bekräftad. Men hur påverkar det oss om vi går miste om möjligheten att ta in flera perspektiv och se flera sidor av saken? Vad förlorar man på det – inte bara samhället, utan även jag som individ? Det tar Lina och Björn reda på i dagens avsnitt som är ett samarbete med Flera Sidor, ett initiativ från Tidningsutgivarna. Vilka är egentligen fördelarna med att hålla sig informerad – för individen och för samhället? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gudrun, känslostorm eller en släktmiddag 2003, vilken storm minns våra lyssnare bäst och varför? Lyssna här! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stormar eller orkaner kan komma i olika skepnader. Ibland faktiska stormar som för med sig förödelse i sin väg. Liknande stormar kan vi uppleva på det det emotionella planet, inom oss själva eller när vi har att göra med andra. Vilken storm minns våra lyssnare och du bäst?Stormigt med Hanna SihlmanRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21. Programmet startar kl. 21:40.

Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Försoning är rubriken på måndagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.Ur Andakten: ”Oförsonade relationer kan bära många känslor. Där finns ilskan och kanske hatet, sorgen och inte minst undran. Vad var det som gick så fel? Varför blev jag bemött så här? Hur kunde jag själv ha agerat som gjort att saker blivit annorlunda. Inte sällan blir det egna svaret: det fanns inget jag kunde ha gjort. Ibland är det sant. Ibland inte.”TextRomarbrevet 8:38-39MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

I veckans avsnitt av ”Så in i Själen”, så svarar jag på frågor som kommit in. Ibland kommer jag att ha den här typen av avsnitt där ni som lyssnar på podden får svar på frågor ni skickar in till kontakt@såinisjälen.se Avsnitten är något kortare än vanligt. Väldigt fina frågor som kommit in och jag är så tacksam för dem. Jag är säker på att svaren kommer att tala till alla. Varmt välkomna till ”Så in i Själen”.Få reklamfria avsnitt tidigare på Supercast: https://sainisjalen.supercast.comProducerat av Silverdrake Förlagwww.silverdrakeforlag.seRedaktör: Marcus Tigerdraakemarcus@silverdrakeforlag.seKlipp: Victoria Tigerdraakevictoria.tigerdraake@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi samtalar om aktiviteter. Ibland underskattar vi de aktiviteter som sker i vardagen. Vad som är meningsfullt är personligt, precis som att stödet behöver anpassas individuellt för att kunna fortsätta delta i sociala sammanhang. 

Candace: https://www.youtube.com/watch?v=UJRwOBNk5yMChomsky: https://www.youtube.com/watch?v=iR1jzExZ9T0Henrik Jönsson: https://www.youtube.com/shorts/0iAl0CeQUJ8https://www.instagram.com/reel/DPLjOJRDVDx/

Digerdöden under åren 1347 till 1352 är den största katastrof som drabbat mänskligheten. Århundranden efter digerdöden stod fortfarande tidigare brukade ägor övergivna i Sverige. Europa hade förhärjats av pestpandemier före 1347, men magnituden på digerdöden under medeltiden ställer tidigare farsoter i skuggan. Digerdöden följde de rikt utvecklade handelsvägarna i Europa. Farsoten spreds genom pestsmittade loppor hos svartråttorna som levde nära människorna.Pesten drabbade människorna flera olika former: böldpest och lungpest. Den tredje formen blodpest är egentligen slutstadiet på de två första formerna. I den förstnämnda utvecklades stora svarta bölder och dödligheten låg på runt 60 procent. När det gäller lungpest och blodpest dog så gott som alla. Ännu värre var att de som överlevt pesten inte utvecklade ett skydd mot sjukdomen.Filosofen Petrarca skrev till sin bror i juni 1348: ”Kommer eftervärlden någonsin att tro på dessa ting, när vi som ser det knappast kan tro på dem”.Människorna betraktade pesten som Guds straff och det utlöste panikartade reaktioner. Religiösa fanatiker gick från stad till stad och piskade sig själva och andra. Våldsamma pogromer riktades mot judarna som påstods ha spridit gift.Ibland dog hela städer och byar, medan vissa områden klarade sig undan. Men sannolikt dog mellan en tredjedel och hälften av Europas befolkning. Hela landsändar övergavs och det blev stor brist på arbetskraft.Pesten återkom sedan i i Europa vågor ända fram till 1700-talet, men aldrig i samma utsträckning som i mitten av 1300-talet. I Asien har vi haft pestepidemier så sent som på 1900-talet.I podcasten Historia nu avsnitt 47 samtalar programledare Urban Lindstedt med Dick Harrison om digerdöden. Harrison är professor i historia vid Lunds universitet och har skrivit ett femtiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är aktuell med boken Digerdöden på Historiska Media och han har skrivit standardverket Stora döden.Inledande musiken är Kyrie Eleison av The Tudor Consort som är släppt under Creative Commons, Attribution 3.0 International License.Bild: Medborgare i Tournai begraver pestoffer i denna miniatyr av Pierart dou Tielt, skapad omkring 1353. Scenen återges i manuskriptet Tractatus quartus av Gilles li Muisit och visar den kollektiva sorg och desperation som präglade staden under digerdöden.Källa: Pierart dou Tielt – ms. 13076–13077, fol. 24v. Public Domain.Stöd Historia Nu för att vi ska kunna fortsätta producera avsnitt på denna nivå behöver vi ditt stöd.Genom att bli premiummedlem hjälper du oss att stå fria från annonsmarknadens svängningar och säkrar att Historia Nu kan fortsätta berätta historien – år efter år.Som tack får du:✅ Två extra avsnitt varje månad✅ Alla ordinarie avsnitt helt reklamfriaPriset är bara 60 kr/månaden vid lanseringen - med sju dagars gratis provperiod. Senare 75 kr/mån eller 750 kr/år.

Inläst: Var fjärde patient som läggs in på sjukhus kan ha drabbats av misstänkta biverkningar. En av sju 75-plussare tar över tio läkemedel samtidigt. ”Man tar mer eller mindre livet av patienter”, menar en kritisk äldreforskare.

Hejsan TF-Fans! Välkomna till ett nytt avsnitt av Transformerspodden!Ibland kan verkligheten va rätt jobbig och tung, för en 14 årig fladdermus han är ju så ung...Idag Nightscream!Gå gärna med i vår discord kanal!⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://discord.gg/5JptCTxKEt⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠

Jennys nya vän är inte sen med att påpeka hur usel hon är – ändå bär Jenny den med sig varje dag. Hennes varning: en "smart-ring" är inte alltid så smart för den som gillar att ha kontroll. Ibland får det roliga faktiskt gå före det viktiga.Victoria har ännu inte gått i terapi för sin scenskräck, men hon har haft sin egen variant av egenterapi. Nu förbereder hon sig inför hur det kan bli när de ska ut och prata om boken. Kanske blir humorn hennes vapen? Göteborgsvitsarna har hon redan övat på.Veckans ämne: Bokashi på vinternLyssnarfrågorna handlar om hur man förbättrar jorden med bokashi, plantering av det exotiska silkesträdet Albizia ‘Summer Chocolate', klätterhortensians chans att ta fäste på en gammal tallstam – och växttips till en pergola där både barn och blommor ska trivas.Dessutom blir det en nyvaken narciss, naturens eget sömnmedel och en peruk åt vänster.Hör gärna av dig till oss på rodavitarosenpodden@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är höst och viss stillsamhet har infunnit sig hos våra hjältar. Ibland är de glada och sätter vitlök, ofta komposterar de. Stämning god. Men blommar det? - Jajjamen, pyttelite. 

Fråga Lund-läkaren Henrik Widegren berättar om vad han egentligen tycker om långlevnadsrörelsen, om vi verkligen blir kissiga av kaffe och om hatet mot en mycket omtyckt ost. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Veckans andakter hålls av Albin Tanke, präst och psykoterapeut i Malmö. Temat för veckan är Att omdanas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Det är inte alltid lätt att se sig själv i spegeln. Ibland kan man undra om det verkligen är en själv man möter där mitt emot i spegelbilden? Jag kisar i lysrörsljuset tidigt på morgonen och blir lätt nedslagen av mitt morgontrötta ansikte. Den skarpa spegelbilden i badrummet är obarmhärtig. Är detta verkligen jag? Jag känner ju knappt igen mig själv! Badrumsspegeln kan väl inte ljuga? Men kanske är det så att det vi ser i spegeln inte är den mest sanna bilden av oss själva?När jag får gåvan att hälla upp det porlande och friska dopvattnet i kyrkans dopfunt kan jag ibland få en skymt av mig själv där jag speglas i dopvattnet. Dopvattnets avspegling är något helt annat än badrumsspegelns kalla, skarpa och obarmhärtiga yta.Andakten sändes första gången 2024.Text:Jakobsbrevet 1:23-25Musik:Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João PiresProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Det är inte alltid kroppsspråk, tonfall och ögon ger samma budskap. Det kan skapa missförstånd, dålig stämning eller det motsatta. Ibland hade det varit nytta med att filma sitt eget kroppsspråk för att se vad som skulle kunna förbättras. Cecilias råd är att flitigt använda spegel och säga snälla saker till sig själv, för att på det sättet öppna upp inför möte och samtal. Har du några knep? 

Ibland är det inte kursrörelserna som avgör om du vinner eller förlorar på börsen, utan tiden. När marknaden står still kan just tiden bli din största tillgång. Medan andra stirrar sig blinda på index som inte rör sig, finns här en strategi som låter dig tjäna pengar - på att vänta. Men det stannar inte där, du kan även blanda in rörelser och riktning på ett smart sätt och på så vis skapa ännu fler möjligheter. En strategi för alla - oavsett om du tror på stillhet eller rörelse. I det här avsnittet visar vi hur du gör och hur tiden faktiskt kan besegra börsen.

Vi hör ofta att barn är så bra på språk. Ibland kan det kännas omotiverande - “är jag för gammal för att lära mig?”. Men är det verkligen sant att barn lär sig språk bättre än vuxna? Det ska vi prata om i det här avsnittet! --- Transkript Har du tänkt tanken att barn lär sig språk bättre än vuxna? Ja, det är många som tror att barn lär sig språk bättre än vuxna. Är det verkligen sant? Stämmer det verkligen? Det ska vi prata om i det här avsnittet. Välkommen till Simple Swedish Podcast och innan vi börjar så ska jag tacka Jing, Vivian, Mari och Elke för att ni stödjer den här podden genom att bli patrons och gå till patreon.com/swedishlinguist om du vill stödja podden och få transkript till alla avsnitt. Okej, så som sagt, många människor tror att barn lär sig språk bättre, snabbare, mer effektivt än vuxna. Och det kanske kan kännas lite omotiverande. Man kanske tänker att barn är språkgenier, jag kan inte lära mig så bra som ett barn, barn lär sig språk automatiskt bara genom att vara runt det. Så det kanske gör att man blir lite omotiverad, men är det verkligen sant? Okej, så först och främst, hur lär sig barn? och vi pratar kanske specifikt om ens första språk. Så hur lär sig barn sitt första språk? Jo, först och främst, man har ett konstant språkbad 24/7. Alltså, man är i språket hela, hela tiden. Man har sina föräldrar där och de pratar med dig hela tiden, de pratar med dig, de leker med dig, de tar hand om dig, de guidar dig, de är där hela tiden och kommunicerar med dig på det här språket. En annan faktor är att du har bara ett språk, så om du vill ha nånting så måste du använda det språket för att kommunicera. Så du har inget val, du måste prata på det språket för att få det du vill ha. ...för hela transkriptet, klicka här

Ett faktaavsnitt med docent och förlossningsöverläkare Karin Pettersson.Vad är hinnsvepning?Hinnsvepning är en icke-farmakologisk metod som används inom förlossningsvården för att försöka påskynda förlossningsstarten. Metoden innebär att en barnmorska eller läkare för in ett finger genom livmodertappen och med svepande cirkelrörelser lossar fosterhinnorna från livmoderväggen. Detta stimulerar frisättningen av kroppens egna hormoner, prostaglandiner, som kan mjuka upp livmodertappen och öka benägenheten till sammandragningar.När kan hinnsvepning erbjudas?Hinnsvepning kan erbjudas från graviditetsvecka 37+0, och där det finns indikation för igångsättning. Det är vanligt att hinnsvepning görs på barnmorskemottagningen i samband med ett ordinarie besök, men alltid efter individuell bedömning och överenskommelse med barnmorska eller läkare. Kan även göras på förlossningsklinik.Hur går det till?Bedömning: Barnmorskan/läkaren kontrollerar att barnets läge och att livmodertappen är tillräckligt öppen för att ett finger ska kunna föras in.Genomförande: Ett eller två fingrar förs in i livmodertappen och cirkelrörelser görs för att lossa hinnorna från livmoderväggen. Effekt: Förlossningen kan starta spontant när hinnan lossas och livmodertappen blir mer mogen. Ibland kan det behövas upprepade hinnsvepningar med två till tre dagars mellanrum för att uppnå effekt. Vissa kommer igång i värkarbete inom ett par timmar, men effekten kan ta 48-72 timmar efter att en hinnsvepning genomförts.Effektivitet och forskningForskning visar att hinnsvepning kan minska behovet av medicinsk igångsättning. Dock är det vetenskapliga underlaget begränsat när det gäller exakt hur effektivt hinnsvepning är, hur ofta det bör upprepas och vilka kvinnor som har bäst effekt. Effekten kan variera beroende på faktorer som livmodertappens mognad (Bishop Score) och BMI. Fördelar och nackdelarFördelar: Kan påskynda förlossningsstarten och minska behovet av annan igångsättning. Metoden är enkel, kräver ingen medicinering och kan ge den gravida en känsla av kontroll.Nackdelar: Kan upplevas som obehaglig eller smärtsam. Det är vanligt med mindre blödning eller blodtillblandad/brunaktiga flytningar och oregelbundna sammandragningar efteråt. När ska hinnsvepning inte utföras?Hinnsvepning ska inte utföras om det finns kontraindikationer, till exempel lågt sittande placenta, misstänkt infektion, felaktigt fosterläge eller om livmodertappen inte är mogen. Det är viktigt att alltid göra en individuell bedömning och informera om för- och nackdelar innan ingreppet. Vad tycker gravida?Studier visar att många gravida är nöjda med hinnsvepning, även om ingreppet ofta upplevs som obehagligt eller smärtsamt. Det behövs dock mer forskning om optimal tidpunkt och antal hinnsvepningar samt om kvinnors upplevelser. Sammanfattning av rekommendationerSvenska Föreningen för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) rekommenderar hinnsvepning i fullgången graviditet som ett första steg vid igångsättning, men inte som rutin för alla gravida. Hinnsvepning kan minska risken för överburenhet och behovet av medicinsk induktion, men ska alltid utföras efter individuell bedömning och med informerat samtycke!Avsnittet är i samarbete FRIDA Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ibland är det modet, ibland är det situationen och vissa fall ett val man gör. I det här avsnittet av Karlavagnen om det vi ville säga men som vi inte sa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi har nog alla hållit tillbaka när vi behövt yppa några ord som kunde ha gjort stor skillnad för oss själva och andra. Vad skulle du ha sagt och varför vågade du inte? Och när du äntligen tog dig mod - hur gick det?Kanske skulle du ha försvarat en kollega som blev illa behandlad. Eller kanske hade du inte modet att säga förlåt när du gjorde fel? Kanske skulle du ha behövt lite hjälp men kunde aldrig be om det?Det jag aldrig vågade säga med Pia HerreraRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21. Programmet startar kl. 21:40.

Dagens avsnitt är det första av en ny typ av podd som jag kommer börja med här på Rak höger. Ofta har jag velat få ut en snabbare kommentar eller analys i samband med någon nyhetshändelse, på ungefär samma sätt som när jag blivit inbjuden till Aktuellt, TV4 eller Studio Ett för att kommentera eller debattera. Varför inte göra det i mina egna kanaler, har jag tänkt. Det kommer jag börja med nu framöver, i både ljud och bild, men tyvärr utan tv-sminkning så ni som tittar får tyvärr stå ut med min likblekhet. Eftersom jag en gång valde att kalla publikationen Rak höger kommer dessa kortare kommentarer kallas “Jabb”, i stället för något mer generiskt som “Extra”. Ibland kommer jag kommentera själv, ibland med en gäst, och ofta då en gäst jag känner lite bättre. Avsnitten kommer att vara kortare än de vanliga, och ha en mer informell karaktär. Mer av samtal, mindre av en intervju.Ivar ArpiFörst ut som medpassagerare, eller medkapten, på denna jungfruresa är Per Lindgren som bland annat driver podden God ton ihop med Hanif Bali. Han är också skribent, bland annat här på Rak höger. Gå gärna in och läs hans senaste text på Kvartal, om när han och Hanif Bali skulle intervjua Tommy Robinson i samband med Unite the Kingdom-demonstrationen i London. I dag pratar vi om reaktionerna på mordet på Charlie Kirk, om avskedandet av talkshowvärden Jimmy Kimmel, och hur en del av MAGA-högern nu börjat låta som cancelkultursvänstern. Per har skrivit en hel del om detta på X och fått skarpa reaktioner från svenska högerkonton, vilket förvånat honom. Vad är det som händer?Om detta handlar dagens Jabb. Sprid vidare om ni tycker att fler borde höra!Oberoende endast tack vare erVi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant redan i dag och få 30 procents rabatt!Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Carl Skau, biträdande chef för FN:s livsmedelsprogram, om svälten i Gaza och Sudan, och hur minskat bistånd påverkar kampen mot hungern i världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Det har nog aldrig varit så tufft att vara humanitär. Behoven har aldrig varit så stora. Vi har två bekräftade svältkatastrofer i Sudan och Gaza, det har aldrig skett tidigare i historien. Det är över 300 miljoner människor som är akut hungriga. Det är nästan USA:s befolkning. En trefaldig ökning de senaste åren”, säger Carl Skau, biträdande chef för FN:s livsmedelsprogram (WFP), världens största humanitära hjälporganisation.Sedan slutet av augusti har IPC (The Integrated Food Security Phase Classification) konstaterat att det råder svält i norra Gaza, och att det sedan förra året råder svält i delar av Sudan. Carl Skau besökte Gaza senast i juli i år, och har svårt att hitta nya ord för att beskriva situationen där.”Det är ett helvete, helt enkelt. Tusentals barn som driver runt utan föräldrar. Barn som nu svälter till döds. Föräldrar som du och jag som har fullständig panik för att de inte kan hitta mat till sina barn. Dessutom fördrivs människor igen. De har flyttat kanske 20–30 gånger och har ingenting kvar. De kommer till tältlägren som redan är överfulla.””Läget är förfärligt – sopor och avföring flyter runt. Nu blir det dessutom kallt och mycket regn under vintern. Samtidigt håller det samhälleliga och sociala kittet på att bryta ihop Det är anarki, kaos, tiotusentals unga män som driver runt planlöst. Det är ett väldigt besvärligt läge på ett sätt som vi inte har sett nån annanstans.”Carl Skau menar att den kaosartade situationen i Gaza har intensifierats den senaste tiden.”Lastbilar fastnar i stora folkmassor där desperata civila hugger en säck från lastbilen och rusar iväg. Det kommer vi att behöva acceptera under några veckor till om vi behöver komma tillbaka till den ordnade formen av matutdelning”, säger Carl Skau.Vad är det som behövs akut? Det är ju en konstaterad svältkatastrof"Ett eldupphör är det enda som skulle kunna vända det helt. Men om vi ska hantera det på nåt sätt behöver vi mycket högre volymer. Det går inte att fortsätta droppmata befolkningen, för det skapar kaos”, säger Carl Skau. Att FN:s livsmedelsprogram inte får in mer mat för närvarande beror enligt Carl Skau på Israels agerande. ”Det saknas politisk vilja att ta de beslut som krävs för att vi ska kunna ha en mer fungerande FN-ledd hjälpinsats.”Men är det Israel som har orsakat svälten? Kan man säga det? ”De begränsningar vi nu har vad gäller att få in mer mat och kunna röra oss runt i södra Gaza, det begränsas av Israel.” Den israeliska regeringen har upprepade gånger ifrågasatt om det verkligen finns nån svält i Gaza. Vad säger du om det? ”I de kontakter jag har med israeliska myndigheter är man väl medveten om att läget är allvarligt. Sen kan det finnas diskussioner på marginalen om hur allvarligt det är”, säger Carl Skau. Vad tänker du om att Israel ifrågasätter om det existerar en svält och hungersnöd? ”Det är otroligt problematiskt. Vi fortsätter att ha kontakter med dem. Vårt fokus är att försöka hitta sätt att rädda liv och lindra nöd och undvika ett förvärrat läge. Vi engagerar oss varje dag med de israeliska myndigheterna på alla nivåer, det är en utmaning också. Ibland kan man få ett löfte på en nivå och så genomförs inte det på en annan”, säger Carl Skau.”Man kan ha fått godkännande om att flytta 50 lastbilar på morgonen klockan fem, och klockan sju på kvällen sitter man fortfarande i de där bilarna och har inte fått grönt ljus att rulla vidare. Det är klart att det tär på tålamodet”, säger han.Israel brukar också hävda att Hamas plundrar hjälpsändningar och att de säljer den stulna maten för att finansiera sin verksamhet. Vad vet du om huruvida det kan stämma? ”Det är inget de har tagit upp som ett stort problem med oss. Det har varit två tillfällen under de här nästan två åren av konflikt som vi har haft problem med att Hamas har lagts i våra hjälpsändningar. Vid de tillfällena har vi protesterat och informerat Israel och andra givare”, säger Carl Skau.”Skulle det finnas såna bevis så skulle vi naturligtvis ta åtgärder mot det. Vi jobbar i många omöjliga miljöer: Afghanistan, Jemen, Somalia... Vi har erfarenhet av hur man hanterar den typen av svåra aktörer”, säger Carl Skau. Svältkatastrofen i SudanDen pågående svälten i Sudan anser Carl Skau är den värsta svältkatastrofen i världen just nu. Han tror inte att det funnits en sådan situation sen Etiopien på 1980-talet.”Det finns två städer i Sudan, en i Darfur som heter al-Fashir och en annan stad som heter Kadugli i södra Sudan som nu är omringad på ett medeltida sätt, där man har byggt jordvallar och inte låter civila komma ut. Man svälter medvetet civila. De sitter där och har att välja på att stanna kvar, bli utsvälta eller få artilleri skjutet på sig, eller försöka rymma och då riskera att bli skjutna eller våldtagna”, säger Carl Skau. ”Att det inte är mer energi och uppmärksamhet kring den frågan är jag nästan lika bekymrad över som Gaza”, säger han.Minskat biståndI år har FN:s livsmedelsprograms finansiering minskat med 40 procent, vilket innebär stora nedskärningar. ”Vi skär från dem som är hungriga för att kunna hjälpa dem som svälter. Problemet med det är att nästa år kommer det vara många fler som svälter. Man skjuter egentligen upp problemet och det blir dyrare att hantera imorgon”, säger Carl Skau.”I Afghanistan får våra kollegor som är i fält prioritera vilka vi ska hjälpa. Vilka av de utsatta ska vi hjälpa? Vi kanske väljer kvinnor, änkor som har fler än fem barn”, säger han.Till stor del beror nedskärningarna på minskade anslag från USA. ”Ungefär 40 procent av vår finansiering kommer från USA, men det skärs också i Tyskland, Storbritannien och andra stora givare. Det är en minskning på ungefär 20 procent överlag. Det är en stor utmaning”, säger Carl Skau.Programledare: Johar BendjelloulKommentar: Johan-Mathias SommarströmProducent: Johanna PalmströmTekniker: Tobias Carlsson Intervjun spelades in på förmiddagen den 19 september 2025.

Ibland går det inte som det var tänkt, ibland blir det precis tvärtom och ibland blir det så pass dåligt att ett förlåt är på sin plats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Herrlandslaget i fotboll åkte på en generande förlust i VM-kvalet och spelet beskrevs som uselt av de all flesta. Dagen efter förlusten bad spelarna om ursäkt för sin svaga insats. Men de är naturligtvis inte ensamma, vi har alla varit där. I bland gör vi bort oss, gör fel och ställer till det. Livet är fullt av små och stora fallgropar. Christian Olsson om ursäkten vi minnsRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar efter Sportextra, kl. 21:40

Johanna Edström fysioterapeut är gäst i avsnittet när vi pratar om att ärrmassera eller som det även kallas ärrmobilisera efter en kejsarfödsel.Vi tar det från början, och förklarar att vid ett kejsarsnitt går man igenom sex olika lager i buken för att bebis ska kunna födas. Efter ett kirurgiskt ingrepp bildas naturligt ärrvävnad som en del i läkningsprocessen. Ärrvävnad bildas i respektive lager, men kan även bildas mellan de olika lagren och skapa sk sammanväxningar. Ibland märks detta inte, men det kan yttra sig i form av t ex ömmande/stramande/stretande/stretchande krig ärret.En vanlig behandling för sammanväxningar efter en kejsarfödsel är ärrmassage/ärrmobilisering. Den exakta verkningsmekanismen bakom detta är dock inte helt klarlagd, vissa hävdar att det rör sig om den faktiska "upplösningen" av ärrvävnaden mellan de olika lagerna, men det kan även röra sig om en mental komponent genom minskat obehag, förbättrad sensorik, ökad smärttålighet etcOavsett vilken mekanism som ligger bakom så upplever många att det ger effekt. Känner du att det kan vara något för dig så prova gärna, vid obehag avstå.Starta en bit ifrån ärret och jobba dig sedan närmre mot det, du kan börja från ca 8 v efter födseln, beroende om ärret är läkt. Börja försiktigt för att se hur det känns och hur kroppen reagerar. Om det känns bra, öka successivt, men glöm inte att andas och slappna av!Kolla in Johannas pedagogiska video om hur enkelt ärrmassage går till, finns på Instagram och TikTok @babyzpodcast Vi tipsar även om syftet med att först tejpa ärret, sedan använda silikonplåster från Frida Mom - lyssna på avsnittet som kan göra skillnad. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ibland är de största berättelserna inte de som utspelar sig i gudarnas gyllene salar, utan de som viskas av vattnet som flyter genom vårt landskap. Vissa platser är mer än bara geografi. De är levande arkiv, flytande minnen.I detta avsnitt lämnar vi Yggdrasils krona och sätter fötterna på den skånska myllan. Vi ska följa en vattenväg som har varit en livsåder, en gränslinje och ett slagfält i tusentals år. En å vars namn bär på ett eko av en helig, förkristen tid.Låt oss följa Helge å, och lyssna till ån som minns.Detta avsnitt är skrivet och producerat av Linus Borgström för Folkpodden/Frontier Unknown Productions.Musik i avsnittet:Ancient river flow - ATMOS (Linus Borgström)*Wishing Well - Jon BjörkSurge of Snakes - Jon BjörkThe Goths - Bonnie GraceDen Heliga Ån - ATMOS (Linus Borgström)*All musik och ljudeffekter utom * licensierade via Epidemic Sound. * Text skriven av Linus Borgström, musik skapad via Suno.Copyright 2025 Linus Borgström / Folkpodden / Frontier Unknown Productions

Louise är med om en snuskig intervju och hemska sommarplågor gör Julias underliv sjuk. Men varför vill läkare visa sina fynd och är det verkligen så hemskt om barnen avbryter en mitt i samlaget? Inte enligt Louise...Tack Under your skin (Kod LJ20 - räcker fram till 25 augusti) och HelloFresh för veckans poddspons!

Svenskarna hade nyss anlänt till USA och knappt hunnit rota sig eller lära sig språket. Ändå kom tusentals skandinaver att frivilligt slåss i det amerikanska inbördeskriget. De flesta på unionssidan.Trots språkliga hinder och kulturellt främlingskap drog tusentals skandinaver på sig uniformen. Allt ifrån tjänstlediga adliga officerare som Ernst von Vegesack till utvandrade meniga kavallerister som bröderna Gron från Småland deltog i kriget.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med journalisten och författaren Niclas Sennerteg, aktuell med boken Gettysburg – svenskarna som stred i amerikanska inbördeskriget.Det amerikanska inbördeskriget rasade mellan 1861 och 1865 och är det dödligaste kriget i USA:s historia, med över 750 000 döda. Konflikten bröt ut när elva sydstater bröt sig ur unionen i protest mot att Abraham Lincoln vann presidentvalet och farhågorna om att slaveriet skulle begränsas eller avskaffas. Nordstaterna ville bevara unionen och så småningom även avskaffa slaveriet, medan sydstaterna kämpade för självstyre och bevarandet av en slavbaserad ekonomi.Men kriget handlade om mer än slaveri. Det var också en kamp om ekonomiska intressen, statlig kontra federal makt och en djup kulturell klyfta mellan nord och syd.Tusentals skandinaver deltog i kriget, nästan uteslutande på nordstaternas sida. För många var beslutet att strida långt ifrån självklart. Dessa var människor som nyligen lämnat fattigdom och svält i Sverige för ett bättre liv – och nu stod de inför att riskera livet i ett krig vars orsaker ofta var komplexa och oklara för dem.Ändå drogs de med. Inte bara av plikten eller pengarna, utan av hopp, press och identitet. För vissa var det ett sätt att visa sin lojalitet mot sitt nya land, för andra handlade det om att motverka den växande främlingsfientligheten mot immigranter. Att slåss för unionen blev ett sätt att bevisa att man hörde hemma i det amerikanska samhället.Många svenskar värvade sig frivilligt. Ibland för att få medborgarskap, ibland för att få lön – men också av övertygelse. Slaveriets brutalitet var känd även i Sverige, och för vissa blev kampen mot detta system ett moraliskt kall. Men lika ofta var det praktiska skäl som avgjorde: att ha mat, få ett sammanhang, tjäna pengar eller helt enkelt följa sina kamrater.Det finns också belägg för att en mindre grupp svenskar stred för sydstaterna. De var oftast bosatta i sydliga delstater redan innan kriget och värvades lokalt. Deras motiv kunde variera: socialt tryck, lokal lojalitet eller rädsla att sticka ut. Men deras berättelser är långt färre och mindre dokumenterade än de som stred för unionen.Bildtext: Unionstrupper ur general William T.H. Brooks division, en del av Sedgwicks kår, skyttegravspositionerade vid västra stranden av Rappahannockfloden i Fredericksburg, strax före slaget den 3 maj 1863 under Chancellorsvillekampanjen. Foto: A. J. Russell, National Archives [Public Domain], via archives.govMusik: Ferdinand Himmelreich, Last Hope, kompositör: Louis Moreau Gottschalk, inspelad 16 oktober 1923, Edison Records, katalognummer 51285, matriskod 8773, University of California Santa Barbara, Internet Archive. https://archive.org/details/edison-51285_01_8773Lyssna också på Slavägarna som skrev USA:s konstitution.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nivå: A2/B1 Hallå där! Nu ska vi prata om jantelagen. Den skandinaviska "lagen" som säger: Du ska inte tro att du är något. Är det en riktig lag? Varifrån kommer den? Hur används den? Vad säger den om skandinavisk kultur? Stöd podden för 5€ i månaden och få transkript till alla avsnitt :) Klicka här Transkript Du ska inte tro att du är något! Du ska inte tro att du är bättre än någon annan! Ja, så lyder jantelagen och det är jantelagen som vi ska prata om idag. Så. Välkommen till Simple Swedish Podcast! Jag heter Fredrik och jag sitter som vanligt här i Valencia. Det är väldigt varmt dessa dagar. Jag har börjat använda AC:n för att det är helt enkelt jobbigt att sova när det är 30 grader. Så jag hoppas att elräkningen inte blir för hög! Jag vet fortfarande inte hur mycket det kostar att ha AC:n på varje dag. Jag hoppas att jag kanske inte behöver ha den på varje dag men just nu så. Känns det som att jag behöver det för att fungera. Och jag har också börjat stiga upp klockan halv sju på morgonen. Så ja, det är för att min flickvän har börjat jobba tidiga morgnar, så hon började stiga upp klockan halv sju och då tänkte jag, okej, jag ska ta det här tillfället i akt och börja stiga upp tidigt jag också. Att ta tillfället i akt betyder att man liksom, ehm, att man passar på att göra någonting. Man, eh, en situation uppstår och man liksom tar.. man utnyttjar den situationen man, man, ja vad ska man säga? Ja, ni förstår säkert. Så. För att det känns som att man blir lite mer produktiv när man startar dagen tidigt. Och det känns väldigt bra, måste jag säga, att komma upp lite tidigare. Ibland blir man lite trött också såklart. Men i alla fall, idag ska vi prata om jantelagen som är en intressant aspekt av svensk och skandinavisk kultur. Först ska jag tacka tre nya patrons. Det är Marcus, Laura och Martijn. Jag tror jag uttalade det rätt. Så, jantelagen. ...för att få hela transkriptet - klicka här

Ibland blir det fel, även om man inte ens själv tycker det. Är man landets näst mäktigaste person så är det extra tokigt. Men visst finns det en skala mellan att förskingra extremt mycket pengar och att göra helikoptern på fyllan, fadäserna är av olika art så att säga. I det här avsnittet tar vi upp några av de plumpar i protokollen som svenska finansministrar har ställt till med. Läslista:“Tage Erlander 1949-1954” memoarer“Affärernas Sverige” - Kenth Olsson“Alla dessa dagar” - Kjell Olof Feldt“Så tänkte jag” - Ingvar Carlsson“Aldrig ensam alltid ensam” - Erik Fichtelius Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.