Podcasts about ibland

Vi hör ofta att barn är så bra på språk. Ibland kan det kännas omotiverande - “är jag för gammal för att lära mig?”. Men är det verkligen sant att barn lär sig språk bättre än vuxna? Det ska vi prata om i det här avsnittet! --- Transkript Har du tänkt tanken att barn lär sig språk bättre än vuxna? Ja, det är många som tror att barn lär sig språk bättre än vuxna. Är det verkligen sant? Stämmer det verkligen? Det ska vi prata om i det här avsnittet. Välkommen till Simple Swedish Podcast och innan vi börjar så ska jag tacka Jing, Vivian, Mari och Elke för att ni stödjer den här podden genom att bli patrons och gå till patreon.com/swedishlinguist om du vill stödja podden och få transkript till alla avsnitt. Okej, så som sagt, många människor tror att barn lär sig språk bättre, snabbare, mer effektivt än vuxna. Och det kanske kan kännas lite omotiverande. Man kanske tänker att barn är språkgenier, jag kan inte lära mig så bra som ett barn, barn lär sig språk automatiskt bara genom att vara runt det. Så det kanske gör att man blir lite omotiverad, men är det verkligen sant? Okej, så först och främst, hur lär sig barn? och vi pratar kanske specifikt om ens första språk. Så hur lär sig barn sitt första språk? Jo, först och främst, man har ett konstant språkbad 24/7. Alltså, man är i språket hela, hela tiden. Man har sina föräldrar där och de pratar med dig hela tiden, de pratar med dig, de leker med dig, de tar hand om dig, de guidar dig, de är där hela tiden och kommunicerar med dig på det här språket. En annan faktor är att du har bara ett språk, så om du vill ha nånting så måste du använda det språket för att kommunicera. Så du har inget val, du måste prata på det språket för att få det du vill ha. ...för hela transkriptet, klicka här

Har du märkt att det verkar finns en gräns som du aldrig går under och samtidigt ett tak som du konstant verkar slå i?Ibland är det vikten på vågen, pengarna på ditt konto eller kvalitén på dina relationer.Möjligheterna du attraherar och möjligheterna du inte attraherar, oavsett nivå du befinner dig på.Känner du igen dig? Då kan en stor variabel vara din självbild. I det här avsnittet tar Mario med dig på en djupdykning i:Vad din självbild är för någonting egentligen - utan den mainstream new age förklaringen. Hur du kan forma och dra fördel av din självbild för att SKAPA möjligheter du vill ha istället för att sabotera för dig. Slutligen kommer du få en kraftfull övning för att hjälpa dig börja jobba på och utveckla din självbild.Med MYCKET mera! Enjoy!Tack för att du lyssnar på podden - vi växer och det är så fint att ha med dig på resan! Om du vill hjälpa mig och andra. Glöm inte att följa och rate gärna podden!---Är du en founder, entreprenörer, ledare eller hungrig individ? Har fastnat eller hamnat på en platå och vill utvecklas?Mind Your Business är designat för att hjälpa överpresterande företagare och grundare att tänka smartare, växa snabbare och må bättre - så vill du göra den resan ihop:Klicka in och ansök då till  ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Mind Your Business⁠ 1:1⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Eller säg hej och följ mig på mina sociala kanaler!:⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.instagram.com/marionoghani⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.linkedin.com/in/marionoghani/⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠

Ett faktaavsnitt med docent och förlossningsöverläkare Karin Pettersson.Vad är hinnsvepning?Hinnsvepning är en icke-farmakologisk metod som används inom förlossningsvården för att försöka påskynda förlossningsstarten. Metoden innebär att en barnmorska eller läkare för in ett finger genom livmodertappen och med svepande cirkelrörelser lossar fosterhinnorna från livmoderväggen. Detta stimulerar frisättningen av kroppens egna hormoner, prostaglandiner, som kan mjuka upp livmodertappen och öka benägenheten till sammandragningar.När kan hinnsvepning erbjudas?Hinnsvepning kan erbjudas från graviditetsvecka 37+0, och där det finns indikation för igångsättning. Det är vanligt att hinnsvepning görs på barnmorskemottagningen i samband med ett ordinarie besök, men alltid efter individuell bedömning och överenskommelse med barnmorska eller läkare. Kan även göras på förlossningsklinik.Hur går det till?Bedömning: Barnmorskan/läkaren kontrollerar att barnets läge och att livmodertappen är tillräckligt öppen för att ett finger ska kunna föras in.Genomförande: Ett eller två fingrar förs in i livmodertappen och cirkelrörelser görs för att lossa hinnorna från livmoderväggen. Effekt: Förlossningen kan starta spontant när hinnan lossas och livmodertappen blir mer mogen. Ibland kan det behövas upprepade hinnsvepningar med två till tre dagars mellanrum för att uppnå effekt. Vissa kommer igång i värkarbete inom ett par timmar, men effekten kan ta 48-72 timmar efter att en hinnsvepning genomförts.Effektivitet och forskningForskning visar att hinnsvepning kan minska behovet av medicinsk igångsättning. Dock är det vetenskapliga underlaget begränsat när det gäller exakt hur effektivt hinnsvepning är, hur ofta det bör upprepas och vilka kvinnor som har bäst effekt. Effekten kan variera beroende på faktorer som livmodertappens mognad (Bishop Score) och BMI. Fördelar och nackdelarFördelar: Kan påskynda förlossningsstarten och minska behovet av annan igångsättning. Metoden är enkel, kräver ingen medicinering och kan ge den gravida en känsla av kontroll.Nackdelar: Kan upplevas som obehaglig eller smärtsam. Det är vanligt med mindre blödning eller blodtillblandad/brunaktiga flytningar och oregelbundna sammandragningar efteråt. När ska hinnsvepning inte utföras?Hinnsvepning ska inte utföras om det finns kontraindikationer, till exempel lågt sittande placenta, misstänkt infektion, felaktigt fosterläge eller om livmodertappen inte är mogen. Det är viktigt att alltid göra en individuell bedömning och informera om för- och nackdelar innan ingreppet. Vad tycker gravida?Studier visar att många gravida är nöjda med hinnsvepning, även om ingreppet ofta upplevs som obehagligt eller smärtsamt. Det behövs dock mer forskning om optimal tidpunkt och antal hinnsvepningar samt om kvinnors upplevelser. Sammanfattning av rekommendationerSvenska Föreningen för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) rekommenderar hinnsvepning i fullgången graviditet som ett första steg vid igångsättning, men inte som rutin för alla gravida. Hinnsvepning kan minska risken för överburenhet och behovet av medicinsk induktion, men ska alltid utföras efter individuell bedömning och med informerat samtycke!Avsnittet är i samarbete FRIDA Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här avsnittet släpps i samarbete med Intenco: https://intenco.se Ofta pratar vi om det som det svåra samtalet, jag väljer att kalla det för det modiga samtalet. Det där som vi ibland behöver ha men som vi ibland skjuter upp för att det känns så obehagligt eller läskigt. Jag delar mina perspektiv kring hur vi kan skapa goda förutsättningar för dessa samtal och hur vi kan hålla oss själva och den vi möter, även om det blir obekvämt, triggat och väcker starka känslor. Nyfiken på att höra vad avsnittet väcker hos dig! Mer information om mig här: https://helenaonneby.com

Samlandets besatthet vittnar om en drift där möjlighet och omöjlighet möts. Karin Brygger funderar i ljuset av Vladimir Nabokovs fjärilslätta slutord. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Halvvägs mellan min lågstadieskola och vår lägenhet stod ett gammalt vattentorn. I samband med att det skulle byggas nytt intill vattentornet tömdes en enorm hög med sten från havets botten där. Strax efter det började jag komma för sent till skolan. Min fröken ringde mamma och frågade varför. Hade något hänt?Något hade verkligen hänt. Jag hade hittat en skatt. Lika mycket som denna skatt av sten skärpte mitt sinne och väckte en slags känsla av oändlighet, höll den mig också borta från vardagens plikter: Jag försökte gå förbi berget av blanka, olikfärgade stenar men i stället sjönk jag ner på marken och började gräva efter de vackraste stenarna - och lägga dem i skolväskan. Tiden upphörde.”Jag erkänner att jag inte tror på tiden”, skriver författaren och entomologen Vladimir Nabokov i Tala, minne Den högsta glädjen över tidlösheten, menar han strax därpå, uppstår när han befinner sig bland sällsynta fjärilar: ”Det är en särskild sorts extas, och bakom den finns något annat som är svårt att förklara.”Samlandet slår an en ton i det inre hos den som drabbats av samlandets passion, menar psykoanalytikern Gunnel Jacobsson. Kanske är det denna ton som skymtar bakom Nabokovs extas, det oförklarliga som på en gång binder människan till det materiella och samtidigt skär av henne från det?Det är förstås skillnad på samlare och samlare, på varför man samlar och vad man gör med sina fynd. Vi kan notera genom historien såväl som i samtidens flöden allt från tvångsmässiga hoarders - vilka nu kan få hjälp av professionella städare om de förnedrar sig på TV - till antiksamlare, boksamlare och så vidare. I mitten av 1900-talet blev samlande av vardagliga ting plötslig konst, där framträdande namn är sådana som Joseph Cornell eller Louise Nevelson, den senare känd för sina stiliserade gatufynd. Ibland handlar det alltså om att skapa utifrån vad som finns tillgängligt, spränga normerna för en genre. Ibland är samlandet sjukdom och ibland är besattheten en slags fysisk översättning av en allomfattande tjusning. Besattheten viskar om en drift där möjlighet och omöjlighet möts, ungefär som i passionens längtan efter symbios. Transformationen från passionens hetsiga galenskap, som upplöser gränserna mellan jaget och den älskade, till djupare kärlek är i mellanmänskliga relationer både en nödvändighet och en förlust. Förlusten ligger i att inte längre leva där allt är uppskruvat, underbart och smärtsamt, där inget annat har betydelse än den enda andra människan. En samlare lämnar aldrig detta stadium.Det finns aldrig något giltigt skäl till att bli galen av kärlek. Det är slumpen. Det var också slumpen att ett berg av vackra stenar parkerades på min skolväg.Även Nabokov beskriver hur just slumpen förde honom till fjärilarna en morgon i hans ryska barndom. Plötsligt såg han en underbar, ljusgul varelse med svarta fläckar, blå flikar och en cinnoberfärgad ögonfläck. Den trängde in i en blomma och fladdrade hela tiden med vingarna. Begäret som uppstod i sjuåringen var det starkaste han någonsin känt. Den gula fjärilen förändrade allt och resten av sitt liv skulle Nabokov jaga efter fjärilar överallt där han levde, i alla de länder dit han tvingades i exil eller dit han reste för att bo. Om något mer än slumpen ska tillföras historien är det svår förlust: Nabokov drabbades efter den gula fjärilen av en lunginflammation. Matematikens gåva och identiteten som underbarn försvann med sjukdomen. Åter frisk drömde han inte längre om primtal, men fjärilarna fanns kvar. Han drömde fortfarande om nya arter. Och om att vara ensam.Men trots att Nabokov sent i livet kunde se tillbaka och säga att nästan ingenting kunnat överträffa tjusningen i entomologisk forskning så förknippas denna tjusning också med skam. Samlandets praktik kräver ensamhet. Kampen mellan social plikt och begär får honom en morgon att överge en barndomsvän som han själv bjudit på besök - för att ge sig ut allena på fjärilsjakt. Skammens tårar bränner bakom ögonlocken när han i full färd med att jaga efter fladdrande vingar tänker på sin väns ensamhet därhemma. Hur kunde jag?Kanske för att i besatthetens virvlar övertrumfar begäret alltid förnuftet. Men vore det inte så skulle heller inte tillräckligt många fjärilar samlas in, eller fågelarter räknas, eller andra vetenskapliga och konstnärliga storverk ha kommit till. Troligtvis skulle också nativitetstalen vara förfärligt låga.Jag inbillar mig att den ensamhet som måste skäras ut ur det sociala rum där vi förväntas leva – en ensamhet som omgivningen betalar för med sin övergivenhet - inte bara handlar om koncentration som inte får brytas: den ensamhet som krävs möter också en annan sorts ensamhet, en inre sådan. Och denna löses från sin plats bara i jakten på en eller annan skatt. Först där upphör all dissonans. Till priset av att ingen förstår. Ännu en ensamhet, alltså.Medan Nabokov blev bannad för att släpa runt på håvar överallt, jagad av bönder, hundar och till och med en häst, läser jag att idag behövs fler amatörentomologer. Nabokov var förvisso inte amatör, men han började som alla andra forskare sin bana just som amatör. Fjärilssamlandet generellt må alltid ha gått i vågor, med toppar efter andra världskriget och så sent som 2005 men för ett par år sedan slog forskare alltså fast att det är ett problem att amatörentomolygin minskat. Det är trots allt deras arbete som står bakom majoriteten av artinsamlandet. Jakten på de fladdrande skönheterna är nödvändig för att vi ska förstå den annalkande ekologiska apokalypsen. Det är heller ingen nyhet att världen alltid kommer behöva fjärilar. Däremot är det lika oroande att den värld fjärilarna behöver – en värld där man kan vakna och se en gul, fladdrande varelse och drabbas av en insikt utan namn som säger att detta är oerhört viktigt, verkar mer och mer fjärran. Törs människan inte, eller kan hon inte, längre vara ensam? Törs hon inte, eller kan hon inte längre, drabbas av intensiva begär - och stå ut med att ingen annan förstår dessa böjelser? Hur ska vi återuppliva det mod som krävs för att man ska stå med att vara olydig, lycklig, duktig och gräslig på samma gång?I slutet av sitt liv drömde Nabokov om att fånga fjärilar i Israel där han aldrig varit. Modet bestod alltså, men resan sköts upp gång på gång på grund av sjukdom. Inlagd, återigen för lunginflammation blir det till sist uppenbart att hans dröm ska gå om intet. Det är svårt att veta om de tårar som fyllde hans ögon när han insåg att nästa möte – hans sista med en okänd art – stod för dörren var sorgens eller rädslans tårar. Kanske längtans? Innan dödsögonblicket frågar hans son honom varför han gråter. Och han svarar: ”För att en viss fjäril redan flyger.”Karin Bryggerförfattare och skribentNabokovs sista ordVladimir Nabokovs sista ord citeras ofta som ”a certain butterfly is already on the wing”. Upprinnelsen till det är en anteckning i sonen Dmitris dagbok där det står:”A few days before he died there was a moment I remember with special clarity. During the penultimate farewell, after I had kissed his still-warm forehead—as I had for years when saying goodbye—tears suddenly welled in Father's eyes. I asked him why. He replied that certain butterfly was already on the wing; and his eyes told me he no longer hoped that he would live to pursue it again.”KällorNabokov, Vladimir. Låt höra av dig, minne. Övers: Lars Gustav Hellström. Forum, 1979.Nabokov, Vladimir. Blek låga. Översättning: Caj Lundgren, 2002. Modernista, 2020.https://thenabokovian.org/sites/default/files/2018-08/Nabokovian-37-1996-Fa-0.pdfhttps://www.newyorker.com/books/page-turner/nabokovs-blue-butterfliesErica E Fischer, Neil S Cobb, Akito Y Kawahara, Jennifer M Zaspel, Anthony I Cognato, Decline of Amateur Lepidoptera Collectors Threatens the Future of Specimen-Based Research, BioScience, Volume 71, Issue 4, April 2021, Pages 396–404, https://doi.org/10.1093/biosci/biaa152»Varför samlar människan på saker», Fredrik Hultgren, Svenska Dagbladet, 2005-09-28Vattentornet vid Vattugatan. Tornet byggdes 1893. Idag finns där bredvid en förskola.

Ibland är det modet, ibland är det situationen och vissa fall ett val man gör. I det här avsnittet av Karlavagnen om det vi ville säga men som vi inte sa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi har nog alla hållit tillbaka när vi behövt yppa några ord som kunde ha gjort stor skillnad för oss själva och andra. Vad skulle du ha sagt och varför vågade du inte? Och när du äntligen tog dig mod - hur gick det?Kanske skulle du ha försvarat en kollega som blev illa behandlad. Eller kanske hade du inte modet att säga förlåt när du gjorde fel? Kanske skulle du ha behövt lite hjälp men kunde aldrig be om det?Det jag aldrig vågade säga med Pia HerreraRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21. Programmet startar kl. 21:40.

Dagens avsnitt är det första av en ny typ av podd som jag kommer börja med här på Rak höger. Ofta har jag velat få ut en snabbare kommentar eller analys i samband med någon nyhetshändelse, på ungefär samma sätt som när jag blivit inbjuden till Aktuellt, TV4 eller Studio Ett för att kommentera eller debattera. Varför inte göra det i mina egna kanaler, har jag tänkt. Det kommer jag börja med nu framöver, i både ljud och bild, men tyvärr utan tv-sminkning så ni som tittar får tyvärr stå ut med min likblekhet. Eftersom jag en gång valde att kalla publikationen Rak höger kommer dessa kortare kommentarer kallas “Jabb”, i stället för något mer generiskt som “Extra”. Ibland kommer jag kommentera själv, ibland med en gäst, och ofta då en gäst jag känner lite bättre. Avsnitten kommer att vara kortare än de vanliga, och ha en mer informell karaktär. Mer av samtal, mindre av en intervju.Ivar ArpiFörst ut som medpassagerare, eller medkapten, på denna jungfruresa är Per Lindgren som bland annat driver podden God ton ihop med Hanif Bali. Han är också skribent, bland annat här på Rak höger. Gå gärna in och läs hans senaste text på Kvartal, om när han och Hanif Bali skulle intervjua Tommy Robinson i samband med Unite the Kingdom-demonstrationen i London. I dag pratar vi om reaktionerna på mordet på Charlie Kirk, om avskedandet av talkshowvärden Jimmy Kimmel, och hur en del av MAGA-högern nu börjat låta som cancelkultursvänstern. Per har skrivit en hel del om detta på X och fått skarpa reaktioner från svenska högerkonton, vilket förvånat honom. Vad är det som händer?Om detta handlar dagens Jabb. Sprid vidare om ni tycker att fler borde höra!Oberoende endast tack vare erVi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant redan i dag och få 30 procents rabatt!Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Carl Skau, biträdande chef för FN:s livsmedelsprogram, om svälten i Gaza och Sudan, och hur minskat bistånd påverkar kampen mot hungern i världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Det har nog aldrig varit så tufft att vara humanitär. Behoven har aldrig varit så stora. Vi har två bekräftade svältkatastrofer i Sudan och Gaza, det har aldrig skett tidigare i historien. Det är över 300 miljoner människor som är akut hungriga. Det är nästan USA:s befolkning. En trefaldig ökning de senaste åren”, säger Carl Skau, biträdande chef för FN:s livsmedelsprogram (WFP), världens största humanitära hjälporganisation.Sedan slutet av augusti har IPC (The Integrated Food Security Phase Classification) konstaterat att det råder svält i norra Gaza, och att det sedan förra året råder svält i delar av Sudan. Carl Skau besökte Gaza senast i juli i år, och har svårt att hitta nya ord för att beskriva situationen där.”Det är ett helvete, helt enkelt. Tusentals barn som driver runt utan föräldrar. Barn som nu svälter till döds. Föräldrar som du och jag som har fullständig panik för att de inte kan hitta mat till sina barn. Dessutom fördrivs människor igen. De har flyttat kanske 20–30 gånger och har ingenting kvar. De kommer till tältlägren som redan är överfulla.””Läget är förfärligt – sopor och avföring flyter runt. Nu blir det dessutom kallt och mycket regn under vintern. Samtidigt håller det samhälleliga och sociala kittet på att bryta ihop Det är anarki, kaos, tiotusentals unga män som driver runt planlöst. Det är ett väldigt besvärligt läge på ett sätt som vi inte har sett nån annanstans.”Carl Skau menar att den kaosartade situationen i Gaza har intensifierats den senaste tiden.”Lastbilar fastnar i stora folkmassor där desperata civila hugger en säck från lastbilen och rusar iväg. Det kommer vi att behöva acceptera under några veckor till om vi behöver komma tillbaka till den ordnade formen av matutdelning”, säger Carl Skau.Vad är det som behövs akut? Det är ju en konstaterad svältkatastrof"Ett eldupphör är det enda som skulle kunna vända det helt. Men om vi ska hantera det på nåt sätt behöver vi mycket högre volymer. Det går inte att fortsätta droppmata befolkningen, för det skapar kaos”, säger Carl Skau. Att FN:s livsmedelsprogram inte får in mer mat för närvarande beror enligt Carl Skau på Israels agerande. ”Det saknas politisk vilja att ta de beslut som krävs för att vi ska kunna ha en mer fungerande FN-ledd hjälpinsats.”Men är det Israel som har orsakat svälten? Kan man säga det? ”De begränsningar vi nu har vad gäller att få in mer mat och kunna röra oss runt i södra Gaza, det begränsas av Israel.” Den israeliska regeringen har upprepade gånger ifrågasatt om det verkligen finns nån svält i Gaza. Vad säger du om det? ”I de kontakter jag har med israeliska myndigheter är man väl medveten om att läget är allvarligt. Sen kan det finnas diskussioner på marginalen om hur allvarligt det är”, säger Carl Skau. Vad tänker du om att Israel ifrågasätter om det existerar en svält och hungersnöd? ”Det är otroligt problematiskt. Vi fortsätter att ha kontakter med dem. Vårt fokus är att försöka hitta sätt att rädda liv och lindra nöd och undvika ett förvärrat läge. Vi engagerar oss varje dag med de israeliska myndigheterna på alla nivåer, det är en utmaning också. Ibland kan man få ett löfte på en nivå och så genomförs inte det på en annan”, säger Carl Skau.”Man kan ha fått godkännande om att flytta 50 lastbilar på morgonen klockan fem, och klockan sju på kvällen sitter man fortfarande i de där bilarna och har inte fått grönt ljus att rulla vidare. Det är klart att det tär på tålamodet”, säger han.Israel brukar också hävda att Hamas plundrar hjälpsändningar och att de säljer den stulna maten för att finansiera sin verksamhet. Vad vet du om huruvida det kan stämma? ”Det är inget de har tagit upp som ett stort problem med oss. Det har varit två tillfällen under de här nästan två åren av konflikt som vi har haft problem med att Hamas har lagts i våra hjälpsändningar. Vid de tillfällena har vi protesterat och informerat Israel och andra givare”, säger Carl Skau.”Skulle det finnas såna bevis så skulle vi naturligtvis ta åtgärder mot det. Vi jobbar i många omöjliga miljöer: Afghanistan, Jemen, Somalia... Vi har erfarenhet av hur man hanterar den typen av svåra aktörer”, säger Carl Skau. Svältkatastrofen i SudanDen pågående svälten i Sudan anser Carl Skau är den värsta svältkatastrofen i världen just nu. Han tror inte att det funnits en sådan situation sen Etiopien på 1980-talet.”Det finns två städer i Sudan, en i Darfur som heter al-Fashir och en annan stad som heter Kadugli i södra Sudan som nu är omringad på ett medeltida sätt, där man har byggt jordvallar och inte låter civila komma ut. Man svälter medvetet civila. De sitter där och har att välja på att stanna kvar, bli utsvälta eller få artilleri skjutet på sig, eller försöka rymma och då riskera att bli skjutna eller våldtagna”, säger Carl Skau. ”Att det inte är mer energi och uppmärksamhet kring den frågan är jag nästan lika bekymrad över som Gaza”, säger han.Minskat biståndI år har FN:s livsmedelsprograms finansiering minskat med 40 procent, vilket innebär stora nedskärningar. ”Vi skär från dem som är hungriga för att kunna hjälpa dem som svälter. Problemet med det är att nästa år kommer det vara många fler som svälter. Man skjuter egentligen upp problemet och det blir dyrare att hantera imorgon”, säger Carl Skau.”I Afghanistan får våra kollegor som är i fält prioritera vilka vi ska hjälpa. Vilka av de utsatta ska vi hjälpa? Vi kanske väljer kvinnor, änkor som har fler än fem barn”, säger han.Till stor del beror nedskärningarna på minskade anslag från USA. ”Ungefär 40 procent av vår finansiering kommer från USA, men det skärs också i Tyskland, Storbritannien och andra stora givare. Det är en minskning på ungefär 20 procent överlag. Det är en stor utmaning”, säger Carl Skau.Programledare: Johar BendjelloulKommentar: Johan-Mathias SommarströmProducent: Johanna PalmströmTekniker: Tobias Carlsson Intervjun spelades in på förmiddagen den 19 september 2025.

Att växa upp handlar mycket om att utforska vem man är och hitta sin identitet. Ibland handlar det också om att bryta mot normer och våga gå sin egen väg. Psykolog Stina Hindström och psykoterapeut Kalle Norwald ger bland annat råd till föräldrar vars barn gärna vill kallas hen och leker med therian-identiteter. Hur mycket ska vi föräldrar gå med? Och vad kan vi göra för barn som ibland känner sig annorlunda och upplever att de inte passar in?

Den här veckan möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan. Temat för veckan är I ögonhöjd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Nu är det fredag. Det har blivit en dag när vi gärna arbetar halvdag, äter något gott till kvällen och har lite fredagsmys. Om du inte jobbar skift eller i kyrkan och ska tjänstgöra i helgen. Då får man hitta en annan kväll för ledighetsvilan. Så ser det ut där de flesta av oss finns, men några andas ut för att veckan som snart är bakom blev så tuff. Oron för världen, missförstånd på arbetet eller kämpigt få allt att gå ihop. Det är mycket som oroar. Ibland kan våra liv bli alltför ifrågasatta, kanske till och med hotade.Fortfarande kan en del känna starkt obehag i sitt eget hem eller på sin arbetsplats. Det finns många anledningar, men några kan handla om att inte få ta plats, bli lyssnad på, att bli överkörd eller ifrågasatt i alltför många viktiga beslut. Vägen vidare verkar ofta vara rakt igenom. Man kan komma långt genom att fly fältet, men ofta kommer det vi springer ifrån i kapp så småningom.Där du är just nu, där är Jesus. Ingen annanstans. Våga tro det när du möter din egen oro eller ensamhet. Det är inte alla som upplever en fredag som början på en vilsam helg. Det kan innebära många långa ensamma timmar innan vardagen tar vid. Lyft blicken och möt någon i ögonhöjd, i trapphuset, på gatan eller i de berättelser som säger att Jesus alltid möter på en nivå där vi orkar och kan ta emot.Text:Psaltaren 113:5-7 ur Bibel 2000Musik:Jésus Le Christ, Taizé-sång av Jaques Berthier. Här i arr för gitarr av och med Ulla KällProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Obelisk och Olympia press gav ut böcker ingen annan vågade röra. Några blev odödliga klassiker. Gabriella Håkansson berättar den vilda historien om Parisförlagen som förändrade litteraturhistorien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad 2017. William S Burroughs, Samuel Beckett, Jean Genet, Henry Miller och James Joyce: alla har de en sak gemensamt – de har publicerat sig på ett obskyrt litet förlag i Paris, som under 1950-talet gav ut engelskspråkig litteratur i små gröna pocketböcker i serien ”Traveller's Companion”. Bakom den gemytliga rubriken dolde sig all den litteratur som inga andra förlag i Europa eller USA ville ta i med tång, av rädsla för att bli stämda. Allt började med att den brittiske dandyn Jack Kahane 1914 trampade på en landmina i Ypern (Ieper) i Belgien och entledigades från sin krigstjänstgöring. Under konvalescensen träffade han sin fru, fransyskan Marcelle Girodias, flyttade till Paris och började skriva böcker. Kahanes produktion var medelmåttig och innehöll lite för många erotiska anspelningar för att de engelska biblioteken skulle känna sig bekväma, så böckerna plockades bort och han fick dåligt rykte. Samtidigt började romanerna efterfrågas i bokhandeln. Kahane fick en insikt. Minsta inslag av erotik och den mest mediokra bok börjar sälja. I USA och England rådde fortfarande ålderdomliga censurlagar som satte stopp för allt som uppfattades som moraliskt eller erotiskt utmanande, men i Frankrike var situationen en annan, och nu hade Kahane fått en affärsidé. Han registrerade en fransk firma under namnet Obelisk Press och hyrde sunkig kontorslokal på vänstra stranden, nu gällde det bara att hitta sexuellt frispråkiga författare. Det var lättare sagt än gjort. I slutet av 20-talet kontaktar Kahane Sylvia Beach på bokhandeln Shakespeare & Co och får henne att förmedla kontakt med James Joyce, som några år tidigare gjort skandalsuccé på hennes förlag med den frispråkiga ”Ulysses”. Hade Joyce möjligen något mer som kunde publiceras? Det hade han. Experimentboken ”Haveth Childers Everywhere” blev Kahanes första framgångsrika publikation, snabbt åtföljd av Radcliffe Halls lesbiska roman ”Ensamhetens brunn”, som precis blivit förbjuden i England. Även D H Lawrences indragna ”Lady Chatterley's älskare” lades till på utgivningslistan, och nu rullade det på. Kahane fick snabbt rykte om sig att ge ut sånt som ingen annan vågade publicera, och snart köade folk utanför kontoret. Först ut var en helt okänd författare som hette Henry Miller och hade skrivit en bok med en titel som lät som något som handlade om cancer. Det var ”Kräftans vändkrets”. Snart hade även hans vänner Anaïs Nin och Lawrence Durrell fått manus antagna och Kahane var på banan, men när ”Kräftans vändkrets” efter många turer väl skulle ut, ja, då hade Kahane slut på pengar. Ett mönster som skulle komma att upprepa sig. Anaïs Nin visade handlingskraft och finansierade via sin psykoanalytiker Otto Rank trycket av både Millers och Durrells böcker. Som en gentjänst betalade sedan Durrell tryckningen av hennes bok ”Incest”. Sedan hann inte Kahane ge ut mer. Han dog oväntat 1939 vid bara 52-års ålder. Och med det kunde allt ha tagit slut. Det gjorde det inte. Hans 27-årige son Maurice Girodias hade hjälpt pappa på förlaget sedan han var liten, och när andra världskriget var över bestämde han sig för att blåsa liv i verksamheten igen. Nu skulle kampen för den sexuella frispråkigheten stegras ytterligare. Han började med att byta förlagsnamn till Olympia Press och kontaktade sedan faderns gamla författare för att sondera terrängen. Miller skickar in ”Plexus” men sedan var det stopp, så Girodias låter översätta alla franska erotiska böcker han hittar; Genet, Apollinaire, de Sade, Bataille, Queaneau, Reage men det räcker inte, läsarna går inte igång på litterär erotika, de vill ha hederlig porr som kan läsas med vänsterhanden. Girodias gör nu ett genidrag. Han kontaktar klicken kring avantagardetidskriften Merlin som som var de som hade översatt de franska erotiska böckerna, och frågar om de kan tänka sig att börja skriva pornografi istället. Naturligtvis under pseudonym, och gärna med lite kinky inslag. På så vis skulle de kunna finansiera sin tidskrift. Det vill de gärna. Merlin består av ett gäng jazzdansande, amfetaminsnortande utlänningar av båda könen, ledda av författaren Alexander Trocchi och finansierade av amerikanskan Jane Lougee. Kvinnor som män tar sig an uppgiften med förtjusning, och nu börjar Olympia Press glanstid. Merlin flyttar in på kontoret och redaktionen blir förlagets hårda kärna av redaktörer, sekreterare, korrekturläsare och allmänna hangaroaunds. Ur tryckpressarna spottas heta titlar som ”Tender was my flesh” och ”The Loins of Amon”. Olympia Press billiga gröna pocketböcker förses med myndigheternas varning att de inte får säljas i England eller USA, och sprids sedan till turister, matroser, soldater och pornografer som smugglar dem över gränserna en masse. Inkomsterna flödar, men Girodias är ännu värre än sin far vad gäller det ekonomiska. Han vägrar skriva kontrakt och betalar ut royalties lite när det passar. Författarna får köa utanför hans kontor när han är på gott humör, och hoppas på det bästa. Inte heller för han bok över hur många utgåvor han trycker. Ibland ger han ut en censurerad version för bokhandeln, och en annan för illegal spridning. Allt detta fungerar till en början väl med Merlins glada pornografer, men det går inte med riktiga författare som J.P. Donleavy och Vladimir Nabokov. De rasar och drar honom inför rätta. Inte heller går det att betala skatt med vänsterhanden. Bara några år in på det nya äventyret är Maurice Girodias skuldsatt, belånad och åtalad för såväl brott mot obscenitetslagarna som obetalda royalties. Och så här håller det på. Mygel, skulder, porr, åtal – allt i en eskalerande spiral, tills Girodias mot slutet av sextiotalet tröttnar på myndigheternas hetsjakt och författarnas pengatjat, och flyttar till USA för att starta ett amerikanskt Olympia Press. Där går det ännu sämre. Valerie Solanas, som författaren heter, går tre kvarter bort och skjuter Andy Warhol istället. Förläggaren som hela sitt liv bekämpat censuren verkar ha grävt sin egen grav. Den nya tidens libertiner behövde inte längre hans förlag, och när han 1968 struntar i att publicera en av sina nya författare som det är bestämt, så går hon upp på kontoret för att skjuta honom. Girodias är inte på plats och Valerie Solanas, som författaren heter, går tre kvarter bort och skjuter Andy Warhol istället. Girodias är inte sen att utnyttja publiciteten och får snabbt iväg SCUM-manifestet till tryck, det blir hans sista viktiga utgivning, innan allt går utför i ett träsk av hårdporr, scientologi och boxningsböcker. Hans livshistoria kan låta tragisk, men den ledde faktiskt fram till en av 1900-talets stora landvinningar: avskaffandet av censuren. De många och långa rättsprocesserna Girodias drogs inför och tappert utkämpade blev prejudicerande, och satte stopp för en puritanism som präglat bokbranschen i flera hundra år. Vi har familjen Kahane/Girodias att tacka för den frihet litteraturen åtnjuter idag. Och för att banbrytande böcker som Millers ”Kräftans vändkrets”, Burroughs ”Den nakna lunchen”, Trocchis ”Young Adam” och Nabokovs ”Lolita” överhuvudtaget kom i tryck. Och de gröna pocketböckerna som på 50-talet kostade några kronor när de kom ut, betingar idag skyhöga priser på den antikvariska marknaden. Samlarna dammsuger gamla lumplådor och porraffärer för att hitta kvarglömda Olympia Press, och granskar sedan böckernas omslag med lupp för att avgöra vilken utgåva det kan röra sig om. Finns påklistrade prislappar, myndighetsstämplar och korrekta tryckorter där, kan de ha stött på en äkta förstautgåva. Är det någon av klassikerna, som till exempel ”Lolita” kan de räkna med att vara 100 000 kronor rikare. Maurice Girodias dör utblottad och bitter 1990 och begravs på Père-Lachaisekyrkogården i Paris. På hans gravsten låter brodern Eric Kahane gravera ”Une journée sur la Terre”. En dag på jorden. Gabriella Håkansson, författare LitteraturJohn de St Jorre – Venus Bound. The Erotick Voyage of the Olympia Press and its Writers, Random House, 1994.A Life in Pieces. Reflections on Alexander Trocchi. Edited by Alan Campbell & Tim Niel, Rebel Inc, 1977.Lawrence Durrell and Henry Miller. A Private Correspondance. Edited by George Wickes, Faber&Faber, 1962.Sylvia Beach – Shakespeare and Company, översättning ERik Andersson, Ellerström, 2008. Ett urval av berömda Olympia Press-titlar från Parisåren:Samuel Beckett Watt (1953)Henry Miller Plexus (1953)D.A.F. de Sade 120 Days of Sodom (1953)Jean Genet The Thief's Journal (1953)Pauline Reage The Story of O (1954)Vladimir Nabokov Lolita (1955)J.P. Donleavy The Ginger Man (1955)Jean Cocteau The White Paper (1957)William S. Burroughs The Naked Lunch (1959)Lawrence Durrell The Black Book (1959)Raymond Queneau Zazie dans la Métro (1959)

Ibland säger jag till mina kunder att det måste släppa taget och sluta älta något som blev fel och ibland säger jag att de behöver en bättre strategi och att de behöver ta beslut om hur de ska ha det. I det här avsnittet bjuder jag på en metod så att du vet när du ska dra ett streck över något som blev fel och när du behöver säga åt dig själv på skarpen att "nu räcker det"

Sessioner med mig: https://peach.nu/activities/Gx7m44qRtxXjpFUEOTVnKontakt: jonasandlighet@gmail.comAndlighet på olika plattformarYoutube: https://www.youtube.com/@andlighetApple podcasts: https://podcasts.apple.com/se/podcast/andlighet/id1603002647?l=enSpotify: https://open.spotify.com/show/5CIB4x6sOyceoxShQvnKpZ?si=Hyo1wvOqTqCIKj5-BIXowQAndlighet, spiritualitet, sanning, ärlighet, kärlek, zen, advaita vedanta, ickedualitet, nonduality, enhet, Ramana Maharshi, Nisargadatta Maharaj, Eckart Tolle, Rumi, psykologi, Ken Wilber, flow, flöde, varande, sådanhet, upplysning, uppvaknande, moksha, teosis, nirvana, fanaa, kensho, satori, kristen mystik, Jesus, sufism, kabbalah, daoism, vetenskap, medvetandet, bhakti, devotion, shakti, prana, chi, kundalini, psykedelika

Det är lätt att glömma sådant som är gott i livet. Ibland skyms det goda av allt annat som händer. Hur påminner du dig om att se det goda som finns?

Äta svamp? Länge ansågs svamp vara flugföda i Sverige, numera är det en delikatess som odlas i garderober. Johan Landgren följer svamphatets historia. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Även om jag generellt sett har ett bedrövligt minne, finns det en sak jag aldrig glömmer: ett svampställe. Som svampentusiast är det frestande att förklara det evolutionärt, som ett bevis på svampens betydelse för människan som art. Mycket lite tyder dock på att så varit fallet. Under historien har svamp, i många kulturer, snarare betraktats med avsmak. Mykologen Merlin Sheldrake går i sin bok Ett sammanvävt liv så långt som att tala om en utbredd mykofobi, en närmast sjuklig rädsla för svampar, som gränsar till hat.Det gäller inte minst här i Sverige. ”Gräs och löv, sågspån och jord, snart sagt allt möjligt, kunde den gamle svenske bonden äta, blott icke svamp; förr svalt han ihjäl”, heter det i en etnologisk skrift från början av 1900-talet. Enligt folktron var dessa ”paddehattar” farliga bara att vidröra. Och för den som gick igenom en så kallad häxring väntade olycka och allvarlig sjukdom.Också inom vetenskapen höll man sig länge på avstånd. Till och med Carl von Linné, den store systematikern, gav upp sina försök att förstå sig på svamparnas plats och funktion i ekosystemet. Hämndlystet benämnde han dem ”Floras vandrande pack” och menade att de var ”mer tjänliga såsom näring åt flugor än åt människor”.Men varifrån kommer då detta svamphat? Sheldrake hänvisar till en teori från 1957, framförd av Gordon och Valentina Wasson, vilka delar upp kulturer i mykofila och mykofoba, svampälskande eller svamprädda. Den huvudsakliga vattendelaren menar de är huruvida respektive kultur haft tradition av att använda, eller sky, psykedeliska svampar.Sheldrake är visserligen inte helt övertygad om teorins allmängiltighet, men menar att den har en poäng. Inställningen till svamp har historiskt varit mer positiv i länder där schamanistiska kulturer, med en tradition av andliga svamptrippar, tidigare haft fäste, som i Ryssland och delar av Sydamerika. I andra kulturer har attityden däremot varit direkt fientlig, till den grad att all svampanvändning betraktats som något omoraliskt och djävulskt. Ett sådant exempel hittar vi i det viktorianska England, och här stöter vi på en annan av biologins stora pionjärer, Charles Darwin, i en biroll.Enligt historien var Darwins dotter, Henrietta Litchfield, orolig över vilken inverkan stinksvampen, med det talande latinska namnet Phallus impudicus, kunde tänkas ha på sina tjänsteflickors moral. I smyg gav hon sig därför återkommande ut i skogen och plockade stinksvampar som hon sen brände upp i en av herrgårdens kaminer.I sin kamp mot omoralen missade hon dock en viktig detalj: genom att bära runt den vulgära svampen hjälpte hon till att sprida dess sporer. Som så ofta är fallet med svampar visar det sig att de ligger ett par steg före människan. Och inte konstigt är väl det, med tanke på att de tros ha existerat i åtminstone 2,4 miljarder år. Det vill säga runt tiotusen gånger längre än vi.Indelningen i svamprädda och svampälskande kulturer verkar ha visst fog för sig, men det finns också många undantag. I länder som Italien och Frankrike har svampplockning, utan koppling till schamanism, länge varit en självklar del av mathållningen. Det franska köket är därtill orsak till att åtminstone en svamp började ätas av allt fler svenskar redan under 1800-talet. När vi 1818 importerade en ny kung därifrån, Jean Bernadotte, vid kröningen omdöpt till Karl XIV Johan, fick vi nämligen hans svampfäbless på köpet. Särskilt stor var hans smak för stensoppen, vilken numera ofta går under hans namn: Karl Johan-svamp.Under det senaste århundradet har den svenske bondens motstånd mot svamp långsamt malts ned. I svenska mykofilers svampkorgar slinker numera inte bara kantareller och stensoppar ner, utan också kremlor, musslingar och skivlingar. Och i garderober, grottor och på stockar i trädgårdar odlas delikatesser från det asiatiska köket, som shiitake och shimeji.Samtidigt är vår relation till svamparna kluven. Vi äter och pysslar om dem, men kan samtidigt inte riktigt lita på dem på samma sätt som vi kan lita på en morot eller ett äppelträd. De skrämmer oss med sin nyckfullhet, potentiella giftighet och sina hallucinatoriska egenskaper. Ibland beter de sig också kontraintuitivt, som den svampart som frodas på en av jordens mest förorenade platser, Tjernobyl. Forskarna vet inte hur, men på något sätt tycks den kunna använda strålningen för att öka sin egen tillväxt.Kanske kan man säga att svampen till sin natur är bångstyrig? Den skyr våra kategoriseringar, vilket gör det förståeligt att många av oss håller den på ett visst avstånd. Men samtidigt är det mycket vi går miste om när vi gör det. Inte bara kulinariskt och näringsmässigt, utan också på ett vetenskapligt och filosofiskt plan.Det menar åtminstone Sheldrake, som i sin bok främst diskuterar svamp utifrån ett filosofiskt perspektiv. Han tar avstamp i en frågeställning filosofen Thomas Nagel 1974 väckte i sin vetenskapliga artikel: ”What Is It Like to Be a Bat?”. Hur känns det att vara en fladdermus? Vad Sheldrake frågar sig är: ”Hur känns det att vara en svamp?”.Under ett vetenskapligt experiment med intag av LSD, en hallucinogen drog ursprungligen utvunnen ur svampen mjöldryga, prövar han frågan, och kommer till samma slutsats som Nagel. Det går förstås att föreställa sig hur det är, men det är omöjligt att faktiskt veta. Bara fladdermusen kan uppleva hur det är att vara fladdermus, och svampen hur det är att vara svamp.Men kanske, funderar Sheldrake vidare, kan svamparna säga oss något om hur det är att vara människa? Han skriver: ”Min utforskning av svamparnas värld har fått mig att ompröva mycket av vad jag trodde mig veta. Evolution, ekosystem, individualitet, intelligens, liv – inget är riktigt vad jag trodde det var”.En tanke slår mig: Är inte minnen lite som svampar? Liksom mycelet i jorden kan minnestrådar ligga dolda i det undermedvetna under många år, för att när rätt omständigheter uppstår, dyka upp som från ingenstans. För svampar gäller det, bland annat, att temperaturen och fuktigheten ska vara den rätta. För minnen är det snarare en särskild plats, en lukt, eller ett oväntat möte som är av vikt.Det är kittlande att jämföra ett mycelnätverk med hjärnan och nervsystemet. Sheldrake gör det gärna, då de har många likheter. Men lika viktigt, påpekar han, är att inte fastna i liknelserna, utan att också se skillnaderna, som är minst lika många.När man försöker förstå en svamp, kommer man till slut nå en gräns som inte går att passera: upplevelsen av att vara människa. För den som är på jakt efter absoluta svar är det frustrerande. Det visar inte minst Linnés griniga inställning. Men för den som är mer intresserad av öppna frågor är den gränsen snarare en viktig startpunkt. Människor är, liksom svampar, komplexa organismer som växer på både djupet och höjden. Bångstyriga, svårkategoriserade, men också med potential att styra om riktningen för hela kulturer.Johan Landgren, litteraturvetare och poetProducent: Ann LingebrandtLitteratur:Thomas Nagel: What Is It Like to Be a Bat? The Philosophical Review, 83 (4), 1974, 435–450. https://doi.org/10.2307/2183914Jesper Nyström: Svamparnas planet: det uråldriga nätverket som bryter ner och bygger upp vår värld. Bonnier fakta, 2020.Merlin Sheldrake: Ett sammanvävt liv: hur svamparna förenar vår värld, förändrar våra sinnen och formar vår framtid. Översättning: Jim Jakobsson, Volante, 2021.

Ibland går det inte som det var tänkt, ibland blir det precis tvärtom och ibland blir det så pass dåligt att ett förlåt är på sin plats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Herrlandslaget i fotboll åkte på en generande förlust i VM-kvalet och spelet beskrevs som uselt av de all flesta. Dagen efter förlusten bad spelarna om ursäkt för sin svaga insats. Men de är naturligtvis inte ensamma, vi har alla varit där. I bland gör vi bort oss, gör fel och ställer till det. Livet är fullt av små och stora fallgropar. Christian Olsson om ursäkten vi minnsRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar efter Sportextra, kl. 21:40

Rondvilan  Rondvilan YouTube Rondvilan Instagram Rondvilan TikTok     0:00 intro 0:17 Detta blev jävligt sus jävligt snabbt  3:40 Vi vill ha input från DIG! 4:43 Varför har Ali kommit ut som civilpolis?  6:04 Sebbe och Adal hade en mysig UFC-dejt i helgen  6:56 STAR WARS!!! 9:18 De bästa komedifilmerna och varför de inte görs längre  19:40 August Jacobsson & MMA-gala 21:16 FCR, BoB & MMA Galla går ihop  22:42 Snabb känga till MMA-media  27:57 FCR vs AFN vem är Tupac vem är Biggie?  30:08 La publique en France c'est trés magnifique 31:44 USA vs Fotboll  33:40 Vad stack ut från UFC Paris?  36:34 Var Imavov vs Borralho lite tråkigt och vem borde möta Khamzat?  43:43 Vad hände med "Bane"?  45:50 Canelo vs Crawford  48:44 Vad ser vi fram emot på FCR 25? Mateo Lerena & Awat Kohzadi vs Kevin Törö 52:32 Emin Omic gör proffsdebut! 54:14 Theo Rubinstein vs Youseph Jebril 56:00 Alexander Lööf & Millie Eriksson är tillbaka!  56:33 Jon Vetle Furuheim får ett TUFFT test!  58:58 Mashrab Mamadaliyev vs Tobias Söderberg  59:53 Elias Ksaia vs William Karlsson  1:00:36 Anzor Shamilev vs Magnus Freyr  1:01:55 Jacob Ersrud vs Fahim balkhi 1:03:32 Nya arena, mindre bur och Ali stöts ut igen  1:06:10 Somliga går med trasiga skor. Ali är somliga  1:08:18 Sebbe och Adal försvarar Michael Jackson  1:10:26 Hur samhället betraktar mörka vs vita förövare  1:14:00 Ali och Adal är inte som "de andra"  1:16:25 En tågvärd var taskig mot Ali  1:18:41 Ibland har Ali och Adal FÖR bra svenska  1:21:23 När Sebbe ville mörda en kille på en hemmafest  1:24:05 Adal slapp bli söndermanglad av rasister  1:25:32 Invandrare kan också vara rasister, tack och hej!

Hur påverkas våra tankar av platsen de uppstår på? Madeleine Hessérus söker platsens ande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Tid har förflutit på platsen där jag bor. Det blir tydligt när jag ser mig omkring. Den uråldriga brunnens ruttna träöverbyggnad utgör numera en fara för nattliga vandrare, vilka riskerar att vid ett felsteg hamna i samma förtvivlade situation som en protagonist i någon av Haruki Murakamis romaner. Tujorna, som när de planterades knappt var manshöga, har växt sig över taksprånget på ladan och ekarna, askarna, lönnarna – alla är nu nästan dubbelt så höga.Det förvånar mig, just detta att jag och min man bott här så länge, att vi gått omkring här så länge, i mer än tjugo år, men i förhållande till husets egen ålder är de två decennierna försumbara.När vi flyttade hit, till en övergiven gård på gränsen mellan Närkeslättens ödslighet och Bergslagens slutenhet, föll den ena grindstolpen ihop när flyttbilen körde in på gården. Ett tecken naturligtvis. På att här skulle krävas hårt arbete eller överseende eller humor – hur man än valde att se det, var man från och med nu i gårdens våld eller kanske, under dess beskydd.Den första natten i huset tillbringade jag ensam med min hund i det enda rum som gick att få varmt, det var sent i november, och hunden och jag vaknade samtidigt av ett krafsande ljud vid tröskeln ut mot hallen. När jag vände blicken mot dörren, såg jag hur en mus satt på bakbenen på tröskeln, som om den behövde sträcka på sig i hela sin längd för att kunna ta in synen av mig och hunden: Vad vill det här säga? Vilka är de här inkräktarna och vad gör de här i mitt hus?Den sönderfallande grindstolpen och musen på tröskeln är de starkaste ögonblicksbilderna från min allra första tid på den här platsen, alldagliga händelser, men deras reflekterande kvalitet – kontrasten mellan det objektiva skeendet och den subjektiva upplevelsen – säger kanske något om vad det innebär att försöka erövra en plats, och bli en del av den.Här i huset har jag skrivit böcker, berättelser, texter. Många av texterna och de tusentals orden och meningarna har jag vid det här laget glömt vad de handlat om, men jag minns när och var de kommit till. Den här platsen har blivit förknippad med själva berättandet, så att platsen inte längre bara är en särskild fysisk plats, utan numera också en berättelsens plats.Ibland använder man begreppet ”platsens ande”, genius loci på latin, när man vill beskriva en särskild plats starka påverkan på människans sinne eller känsloliv, och hur den påverkan i sin tur har sin grund i platsens metafysiska minne av sin historia. Kanske har platsen där jag bor, dess så att säga samlade hågkomster, i hög grad påverkat mig och i förlängningen också mitt skrivande. Men hur egentligen?När vi flyttade till den här gamla gården fanns inget dricksvatten i huset, ingen fungerande värme, tak läckte, mössen bodde i väggarna. Det var ett hus och en gård som människorna övergivit och lämnat åt sitt förfall. Men det var också en plats som bar spår av en annan tid.Skriver man om annat och på ett annorlunda sätt i ett lantligt gammalt hus än i ett modernt hus inne i en stad? Vad har platsen för betydelse? Det är förstås svårt att sätta fingret på. Men ibland när jag går genom rummen i huset, där så mycket är förankrat i historia, eller när jag utför sysslor i trädgården under de höga träden, kan jag tänka att alla de uttryck för liv som varit så fundamentalt annorlunda mitt egets, ofrånkomligt blandat sig in i det jag har skrivit; att de diffunderat in i berättelserna lite i taget, på samma sätt som molekylerna i luften vi andas rör sig och blandar sig med varandra.Jag tror att litteratur mår bra av perspektivförskjutningar. Att bo på en plats där de gamla knotiga träden fått stå kvar och där husets möbler och föremål bär spår av tidigare människors begrepp om tillvaron, kan kanske göra att man ser på samtiden och sig själv med annan blick än om man lever mitt bland nuets snabbt förbiilande ting och föreställningar, där det förgångna ofta är bortmotat.När jag sitter och skriver i mitt arbetsrum tittar jag ibland upp från datorskärmen och låter blicken glida över bokhyllan framför mig. Många av titlarna och namnen på böckernas ryggar vittnar om liv som levts före mitt och på helt andra platser, och många av dem enbart i författarnas föreställningsvärld. En plats kan otvivelaktigt påverka en människas sinne, och den kan ibland också bli till ord och placeras på tryckta boksidor, som Thomas Manns febriga Venedig, Mircea Cărtărescus magnetiserade Bukarest, Emily Brontës stormpiskade hedar, Franz Kafkas labyrintiska bo. Och platserna utgör inte bara bakgrund till levnadsöden utan skapar också ödena, plågsamt eller glädjefyllt, men alltid obevekligt – obevekligt eftersom litteraturen är tvingande i sig; Spöket Cathy kommer att för alltid hemsöka Wuthering Heights, Aschenbach sitta i sin vilstol på Lido mellan havet och badhytterna, Kafkas varelse kommer att för all framtid irra runt i sitt förvirrande bo, och platserna är avgörande för berättelsernas utveckling och berättelsernas karaktärer är så beroende av platserna att de beblandat sig med varandra.Jag ser mig också omkring på alla de oordnade ting förutom böckerna som omger mig i mitt arbetsrum – somliga pyttesmå och anspråkslösa som pennstumpar, andra större och mer betydelsebärande, en marionettdocka inköpt för länge sedan i en tobaksdoftande källare i Prag, en ask med fotografier på okända döda släktingar, ett golvur som slår varje heltimme med fel antal slag – en mängd föremål, där många av dem inte tjänar något bestämt syfte annat än som nötta artefakter som verkar upprätthålla en egensinnig distans till omvärlden, till det samtida eller enbart nyttoinriktade. Men det är detta förflutna, dess materiella tyngd, som ifrågasätter min varseblivning så att jag måste rynka pannan och tänka efter: Har jag verkligen rätt i det jag tror och tänker?Det är kanske så den här platsen påverkar mig och också smittar av sig på mitt skrivande: Jag får hjälp att betrakta världen ur en annan synvinkel och logik än min egen. När jag nu ser tillbaka på de böcker och berättelser jag skrivit medan jag bott här verkar de ha det gemensamt att de alla försökt gestalta just platsens betydelse, hur en plats påverkar människan, hur den formar och skapar henne, hur hon brottas med den och vad platsen tvingar henne till.Karen Blixen skrev om sitt Afrika i boken Den afrikanska farmen: ”Jag kan en sång om Afrika /.../ Kan Afrika också en sång om mig? /.../ Spejar örnarna på Ngong efter mig?”Blixens tanke går naturligtvis att se som uttryck för kolonial självöverskattning, men man kan också tolka den som uttryck för verklig beblandelse, en diffusion, där jaget och platsen är oskiljaktigt samverkande. För Blixen skedde denna beblandelse i Kenya (ett oblitt öde skulle ju senare föra henne tillbaka till Danmark, en plats hon befarade skulle ”tillintetgöra” henne, som hon skriver i ett brev). Ibland tänker jag: det ska bli skönt att resa härifrån. Vid sådana tillfällen reser jag till en mindre stad här i närheten eller till en större stad längre bort. Jag längtar efter något flyktigt, till nuet, till att lämna beständighet och historia. Men jag återvänder, som Kafkas varelse till sitt bo, av envishet eller helt enkelt för att jag erinrar mig den där musen på tröskeln för över tjugo år sedan, och den förvåning vi bägge två upplevde vid det plötsliga mötet. Vem vet, kanske bevarar den här platsens ande, dess genius loci, det ögonblicket och den förvåningen. Madeleine Hessérus, författareLitteratur:Thomas Mann, Döden i Venedig (på svenska på Bonniers, första utgåva 1952)Mircea Cărtărescu, Solenoid (på svenska på Albert Bonniers Förlag 2019)Emily Brontë, Wuthering Heights (1847), på svenska Svindlande höjder, senast utgiven på Modernista, 2014Franz Kafka, Boet (oavslutad novell publicerad första gången postumt 1931, på svenska på Polyfem 1995)Karen Blixen, Den afrikanska farmen, på svenska på Bonniers 1955Människor som oavsiktligt hamnar i en brunn eller i ett underjordiskt rum återkommer som idé i flera romaner av Haruki Murakami, t ex i Fågeln som vrider upp världen (Norstedts 2007) och Mordet på kommendören (Norstedts 2019)

Vi pratar om att livet känns snudd på schizofrent ibland. Ena sekunden är vi mammor, nästa kollegor, sen partners, väninnor, döttrar, projektledare, terapeuter… Det är som att ha en hel rollista inuti sig själv. Ibland funkar det fint att jonglera allt – men ibland krockar det och då blir det kaos. Vi pratar om varför det är så här, och hur vi kan hitta ett mer hållbart sätt att må bra. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ansikte mot ansikte är en föreställning om det själavårdande mötet med dikter, sånger och gestaltande samtal från sjukhuskyrkan på Högsbo sjukhus. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jag är rädd för det som väntar, jag är rädd för det som är. Så kan det kännas om man är sjuk eller anhörig. I sjukhuskyrkan söker många tröst eller bara en plats att vara stilla. En liten församling möts här till dagens gudstjänst som består av dikter, sånger och berättelser av fem självavårdare verksamma vid olika sjukhus i Göteborg och Uddevalla.Psalm 767 Möt mig nu som den jag är, återkommer som en sammanbindande länk genom gudstjänsten.”Livet drabbar oss. Som förluster, smärta, ovisshet, ensamhet och en känsla av meningslöshet. Ibland blir vi medvandrare som berörs till kropp och själ av den andres berättelse. Mötet blir kvar hos oss.Vi har mötts och delat det vi skapat - var för sig - med varandra. Så småningom har en gestaltande föreställning vuxit fram. ”Jag är som en lagad skål. Reparerad, fylld av år. Sprickorna som finns i mig de har fyllts med guld. För visst har jag fallit och jag har gått sönder             men jag låter sprickorna synas och guldet skymtar fram. (Text ur sången Sprickorna)TextMatteusevangeliet kapitel 11:28Markusevangeliet kapitel 6:31Matteusevangeliet kapitel 28:20MusikPsalm 767 Möt mig nuSprickorna – text och musik av Ann-Charlotte Lundgren. Framförs av Ann-Charlotte Lundgren sång och gitarr.Mörk hemlighet – text och musik av Roland Stahre. Framförs av Roland Stahre sång och gitarr.Psalm för svåra dagar – text: Anders Josephsson, musik: Katarina Josephsson. Framförs av Anders Josephsson sång, Karl Magnús Andersson piano.Tänker ofta på dig – text och musik av Roland Stahre. Framförs av Roland Stahre sång och gitarr.Källan - text: Anders Josephsson, musik: Katarina Josephsson. Framförs av Anders Josephsson sång, Karl Magnús Andersson piano.I mörker vänder livet åter – text och musik av Ann-Charlotte Lundgren. Framförs av Ann-Charlotte Lundgren sång och gitarr.Kom gryningsljus – text och musik av Roland Stahre. Framförs av Roland Stahre sång och gitarr.Det spirar nytt hopp – text och musik av Roland Stahre. Framförs av Karl Magnús Andersson - piano, Roland Stahre, Klara Roxbergh, Birgitta Fält, Anders Josephsson, Ann-Charlotte Lundgren – sång och läsningar.MedverkandeAnders Josephsson, sjukhuspräst och sångareAnn-Charlotte Lundgren, sjukhuspräst på sång och gitarr Roland Stahre, sjukhuspastor på sång och gitarr Klara Roxbergh, sjukhusdiakon, textläsning Birgitta Fält, psykolog, textläsning Karl Magnús Andersson, pianistProducent Neta NorrmoTekniker Thobias Sandin och Thor Anderssonför Sveriges Radio P1liv@sverigesradio.se

Ibland vill man bara ha en banan. Eller 777 stycken.Gäst: Sebastian Mattson

Den här veckan fyller vi FREDAGSFRALLAN med Hans. Ett helt program som helt och hållet tillägnas dagens namnsdagsbarn, Hans. Fredag 29 augusti kl 07:00 – 08:00. Välkommen att lyssna! FREDAGSFRALLAN – Live från studion i Tranås på fredagsmorgnarna med programledaren Janne Holmbom bakom spakarna. Ibland med intressant sidekick, ibland mol allena. Men alltid med spännande gäster eller uppslag. En hel […]

Visselblåsarlagen finns till för att skydda den som gör en anmälan om oegentligheter. Du ska alltså kunna larma om missförhållanden inom verksamheten utan att drabbas av repressalier. Ibland används visselblåsarfunktionen felaktigt som ett sätt att rapportera konflikter, missnöje eller arbetsmiljöproblem – frågor som bör hanteras via andra kanaler. Vad händer om visselblåsarfunktionen används till fel saker? Vilka konsekvenser kan en visselblåsning få för den som blir anmäld på lösa eller felaktiga grunder? Ledarnas chefsrådgivare Anna Widing gästar podden. Programledare är Anki Udd, chefsutvecklare på Ledarna. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johanna Edström fysioterapeut är gäst i avsnittet när vi pratar om att ärrmassera eller som det även kallas ärrmobilisera efter en kejsarfödsel.Vi tar det från början, och förklarar att vid ett kejsarsnitt går man igenom sex olika lager i buken för att bebis ska kunna födas. Efter ett kirurgiskt ingrepp bildas naturligt ärrvävnad som en del i läkningsprocessen. Ärrvävnad bildas i respektive lager, men kan även bildas mellan de olika lagren och skapa sk sammanväxningar. Ibland märks detta inte, men det kan yttra sig i form av t ex ömmande/stramande/stretande/stretchande krig ärret.En vanlig behandling för sammanväxningar efter en kejsarfödsel är ärrmassage/ärrmobilisering. Den exakta verkningsmekanismen bakom detta är dock inte helt klarlagd, vissa hävdar att det rör sig om den faktiska "upplösningen" av ärrvävnaden mellan de olika lagerna, men det kan även röra sig om en mental komponent genom minskat obehag, förbättrad sensorik, ökad smärttålighet etcOavsett vilken mekanism som ligger bakom så upplever många att det ger effekt. Känner du att det kan vara något för dig så prova gärna, vid obehag avstå.Starta en bit ifrån ärret och jobba dig sedan närmre mot det, du kan börja från ca 8 v efter födseln, beroende om ärret är läkt. Börja försiktigt för att se hur det känns och hur kroppen reagerar. Om det känns bra, öka successivt, men glöm inte att andas och slappna av!Kolla in Johannas pedagogiska video om hur enkelt ärrmassage går till, finns på Instagram och TikTok @babyzpodcast Vi tipsar även om syftet med att först tejpa ärret, sedan använda silikonplåster från Frida Mom - lyssna på avsnittet som kan göra skillnad. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

NU på fredag i FREDAGSFRALLAN tar vi pulsen på våra frukostvanor. Vad äter vi nu? Vad åt vi då? Bra frågor när vi dessutom passar på at fira internationella Müsli-dagen. Fredag 22 august ikl 07:00 – 08:00. Välkommen att lyssna! FREDAGSFRALLAN – Live från studion i Tranås på fredagsmorgnarna med programledaren Janne Holmbom bakom spakarna. Ibland med intressant […]

Ibland är de största berättelserna inte de som utspelar sig i gudarnas gyllene salar, utan de som viskas av vattnet som flyter genom vårt landskap. Vissa platser är mer än bara geografi. De är levande arkiv, flytande minnen.I detta avsnitt lämnar vi Yggdrasils krona och sätter fötterna på den skånska myllan. Vi ska följa en vattenväg som har varit en livsåder, en gränslinje och ett slagfält i tusentals år. En å vars namn bär på ett eko av en helig, förkristen tid.Låt oss följa Helge å, och lyssna till ån som minns.Detta avsnitt är skrivet och producerat av Linus Borgström för Folkpodden/Frontier Unknown Productions.Musik i avsnittet:Ancient river flow - ATMOS (Linus Borgström)*Wishing Well - Jon BjörkSurge of Snakes - Jon BjörkThe Goths - Bonnie GraceDen Heliga Ån - ATMOS (Linus Borgström)*All musik och ljudeffekter utom * licensierade via Epidemic Sound. * Text skriven av Linus Borgström, musik skapad via Suno.Copyright 2025 Linus Borgström / Folkpodden / Frontier Unknown Productions

Louise är med om en snuskig intervju och hemska sommarplågor gör Julias underliv sjuk. Men varför vill läkare visa sina fynd och är det verkligen så hemskt om barnen avbryter en mitt i samlaget? Inte enligt Louise...Tack Under your skin (Kod LJ20 - räcker fram till 25 augusti) och HelloFresh för veckans poddspons!

Ett liv är ett liv. Ibland kan det vara långt, ibland avslutas det i förtid. Med en lätt filosofisk touch och på ren inspiration tar jag mig an detta ämne. Med åldern så försvinner fler och fler av de gamla hjältarna från scenen, i alla fall fysiskt. Deras musik och deras arv är för evigt. Med breda penseldrag avhandlas detta ämne lite på uppstuds men med en seriös baktanke.

På fredag är det dags för säsongspremiär för FREDAGSFRALLAN. Janne får sällskap i studion av Anders Wilander. Det blir nog prat om det mesta. Men framförallt om hur vi alla tillsammans kan göra världen lite bättre. Fredag 15 august ikl 07:00 – 08:00. Välkommen att lyssna! FREDAGSFRALLAN – Live från studion i Tranås på fredagsmorgnarna med programledaren Janne Holmbom bakom spakarna. Ibland […]

Att tro att man ensam bär allt ansvar är vad Anne Simonsson pratar om i andakten. Hon är präst i Luleå domkyrkoförsamling. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I andakten berättar Anne om den gång hon inte hade möjlighet att hjälpa en församlingsbo, och lättnaden när någon annan ryckte in.- Ibland förblindas jag att tro att de uppdrag och åtaganden jag har är mina; att jag ensam bär ansvar för det ena eller andra i livet. Jag glömmer bort att jag är en del av ett vi: en del av en familj, ett arbetslag, grannskap, kyrka, vänkrets, förening., säger Anne Simonsson i andakten.TextHebreerbrevet 10:24MusikUnder the heavens – Tony Anderson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Svenskarna hade nyss anlänt till USA och knappt hunnit rota sig eller lära sig språket. Ändå kom tusentals skandinaver att frivilligt slåss i det amerikanska inbördeskriget. De flesta på unionssidan.Trots språkliga hinder och kulturellt främlingskap drog tusentals skandinaver på sig uniformen. Allt ifrån tjänstlediga adliga officerare som Ernst von Vegesack till utvandrade meniga kavallerister som bröderna Gron från Småland deltog i kriget.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med journalisten och författaren Niclas Sennerteg, aktuell med boken Gettysburg – svenskarna som stred i amerikanska inbördeskriget.Det amerikanska inbördeskriget rasade mellan 1861 och 1865 och är det dödligaste kriget i USA:s historia, med över 750 000 döda. Konflikten bröt ut när elva sydstater bröt sig ur unionen i protest mot att Abraham Lincoln vann presidentvalet och farhågorna om att slaveriet skulle begränsas eller avskaffas. Nordstaterna ville bevara unionen och så småningom även avskaffa slaveriet, medan sydstaterna kämpade för självstyre och bevarandet av en slavbaserad ekonomi.Men kriget handlade om mer än slaveri. Det var också en kamp om ekonomiska intressen, statlig kontra federal makt och en djup kulturell klyfta mellan nord och syd.Tusentals skandinaver deltog i kriget, nästan uteslutande på nordstaternas sida. För många var beslutet att strida långt ifrån självklart. Dessa var människor som nyligen lämnat fattigdom och svält i Sverige för ett bättre liv – och nu stod de inför att riskera livet i ett krig vars orsaker ofta var komplexa och oklara för dem.Ändå drogs de med. Inte bara av plikten eller pengarna, utan av hopp, press och identitet. För vissa var det ett sätt att visa sin lojalitet mot sitt nya land, för andra handlade det om att motverka den växande främlingsfientligheten mot immigranter. Att slåss för unionen blev ett sätt att bevisa att man hörde hemma i det amerikanska samhället.Många svenskar värvade sig frivilligt. Ibland för att få medborgarskap, ibland för att få lön – men också av övertygelse. Slaveriets brutalitet var känd även i Sverige, och för vissa blev kampen mot detta system ett moraliskt kall. Men lika ofta var det praktiska skäl som avgjorde: att ha mat, få ett sammanhang, tjäna pengar eller helt enkelt följa sina kamrater.Det finns också belägg för att en mindre grupp svenskar stred för sydstaterna. De var oftast bosatta i sydliga delstater redan innan kriget och värvades lokalt. Deras motiv kunde variera: socialt tryck, lokal lojalitet eller rädsla att sticka ut. Men deras berättelser är långt färre och mindre dokumenterade än de som stred för unionen.Bildtext: Unionstrupper ur general William T.H. Brooks division, en del av Sedgwicks kår, skyttegravspositionerade vid västra stranden av Rappahannockfloden i Fredericksburg, strax före slaget den 3 maj 1863 under Chancellorsvillekampanjen. Foto: A. J. Russell, National Archives [Public Domain], via archives.govMusik: Ferdinand Himmelreich, Last Hope, kompositör: Louis Moreau Gottschalk, inspelad 16 oktober 1923, Edison Records, katalognummer 51285, matriskod 8773, University of California Santa Barbara, Internet Archive. https://archive.org/details/edison-51285_01_8773Lyssna också på Slavägarna som skrev USA:s konstitution.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens podd pratar jag med kammaråklagaren Lisa dos Santos som är aktuell med boken Gängens hus – min rapport från våldsvågen (Forum). Det är en uppföljare till Älskade bror: en rapport från gängvåldets Sverige (Forum 2022) och är en ögonvittnesskildring inifrån åklagarkammaren av hur det grova våldet eskalerat de senaste åren. Nu har det till och med blivit vardag med barn som mördar på beställning. Ibland andra barn.Vi börjar i mordet på 13-årige Milo, ett fall som Lisa beskriver som ett kliv in i en ny tidsålder, även om utredningen ännu inte är avslutad. Därefter går vi in i de krypterade apparna – Signal, Snapchat och WhatsApp – som numera fungerar som gängens digitala stab. Lisa beskriver hur ett enda meddelande kan sätta igång ett morduppdrag på bara några minuter.Vi diskuterar också gangsterrappen som har blivit gängens eget CNN – både soundtrack och propagandakanal. Varför lockas så många av gangsterromantik, även i mer välbärgade områden?Det är ett samtal om barnen som rekryteras, apparna som styr och rättsstaten som halkar efter – och en fråga som hänger över alltihop: Går det fortfarande att ta tillbaka kontrollen?Prenumerera på eller stötta Rak högerI takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Ibland är det lätt och känna att det var bättre förr. Men vid närmre eftertanke: Var det verkligen så? Eller var det till och med sämre förr? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Somrarna var längre förr, glassen läskade mer - och tågen anlöpte alltid station i prick precis rätt tid. Eller?Mycket, om inte det mesta, har ändå blivit mycket bättre med tiden, tycker nog de flesta. Vad var sämre förr? Vad är bättre nu? Och hur kunde det bli så?Vi vill höra just din personliga historia.Dela med dig av din berättelse i Karlavagnen, Sveriges största samtalsrum.Ring eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram.

Tommy Berggren är en historieberättare av rang, och i dagens avsnitt från Sveriges Radios arkiv kan vi höra prov på det. Men också en reporter kamp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ibland blir också det mest misslyckade mötet minnesvärt, och kanske till och med magiskt. Så kände jag i alla fall efter ett möte med skådespelaren och regissören Thommy Berggren, för ganska många år sen nu.Han är kanske landets bästa historieberättare, men han vill ha det på sitt sätt. Vilket är en utmaning om man vill fånga det på band. Vilket du kan höra i Björn Janssons möte med Tommy Berggren.

Nivå: A2/B1 Hallå där! Nu ska vi prata om jantelagen. Den skandinaviska "lagen" som säger: Du ska inte tro att du är något. Är det en riktig lag? Varifrån kommer den? Hur används den? Vad säger den om skandinavisk kultur? Stöd podden för 5€ i månaden och få transkript till alla avsnitt :) Klicka här Transkript Du ska inte tro att du är något! Du ska inte tro att du är bättre än någon annan! Ja, så lyder jantelagen och det är jantelagen som vi ska prata om idag. Så. Välkommen till Simple Swedish Podcast! Jag heter Fredrik och jag sitter som vanligt här i Valencia. Det är väldigt varmt dessa dagar. Jag har börjat använda AC:n för att det är helt enkelt jobbigt att sova när det är 30 grader. Så jag hoppas att elräkningen inte blir för hög! Jag vet fortfarande inte hur mycket det kostar att ha AC:n på varje dag. Jag hoppas att jag kanske inte behöver ha den på varje dag men just nu så. Känns det som att jag behöver det för att fungera. Och jag har också börjat stiga upp klockan halv sju på morgonen. Så ja, det är för att min flickvän har börjat jobba tidiga morgnar, så hon började stiga upp klockan halv sju och då tänkte jag, okej, jag ska ta det här tillfället i akt och börja stiga upp tidigt jag också. Att ta tillfället i akt betyder att man liksom, ehm, att man passar på att göra någonting. Man, eh, en situation uppstår och man liksom tar.. man utnyttjar den situationen man, man, ja vad ska man säga? Ja, ni förstår säkert. Så. För att det känns som att man blir lite mer produktiv när man startar dagen tidigt. Och det känns väldigt bra, måste jag säga, att komma upp lite tidigare. Ibland blir man lite trött också såklart. Men i alla fall, idag ska vi prata om jantelagen som är en intressant aspekt av svensk och skandinavisk kultur. Först ska jag tacka tre nya patrons. Det är Marcus, Laura och Martijn. Jag tror jag uttalade det rätt. Så, jantelagen. ...för att få hela transkriptet - klicka här

Ibland blir det fel, även om man inte ens själv tycker det. Är man landets näst mäktigaste person så är det extra tokigt. Men visst finns det en skala mellan att förskingra extremt mycket pengar och att göra helikoptern på fyllan, fadäserna är av olika art så att säga. I det här avsnittet tar vi upp några av de plumpar i protokollen som svenska finansministrar har ställt till med. Läslista:“Tage Erlander 1949-1954” memoarer“Affärernas Sverige” - Kenth Olsson“Alla dessa dagar” - Kjell Olof Feldt“Så tänkte jag” - Ingvar Carlsson“Aldrig ensam alltid ensam” - Erik Fichtelius Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyttan av att ha en blandning av goda bakterier i tarmen har uppmärksammats mycket de senaste åren. Men nu klarnar också bilden alltmer om hur bakterier påverkar och själva styrs av våra könshormoner. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet är en repris från september 2024. Könshormonerna styr menscykeln, och mixen av bakterier i slidan ändrar sig beroende på var en person befinner sig i sin menscykel. Ibland har man otur och dåliga bakterier tar över och leder till problem. Luisa Hugerth vid Uppsala universitet berättar hur forskning om de bakterier som bor i kroppen kan hjälpa oss att lindra besvär i underlivet.Medverkande: Luisa Hugerth, biträdande universitetslektor på Uppsala universitetReporter: Sara Sällströmsara.sallstrom@sverigesradio.seProgramledare och producent: Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigesradio.se

Varje år döms människor på felaktiga grunder. Ibland trots bristande bevis. Ibland för att någon valde att inte ifrågasätta. Vad var det som gick fel? Var i processen borde någon ha sagt stopp? Och hur påverkades livet för de som dömdes?I Felaktigt dömd får vi höra om utredningarna och rättegångarna där allt gick fel. En podd om brott, systemfel och människorna som fick leva med konsekvenserna.Lyssna här:PodplayAppleSpotify

Varje år döms människor på felaktiga grunder. Ibland trots bristande bevis. Ibland för att någon valde att inte ifrågasätta. Vad var det som gick fel? Var i processen borde någon ha sagt stopp? Och hur påverkades livet för de som dömdes?I Felaktigt dömd får vi höra om utredningarna och rättegångarna där allt gick fel. En podd om brott, systemfel och människorna som fick leva med konsekvenserna.Lyssna här:PodplayAppleSpotify

Varje år döms människor på felaktiga grunder. Ibland trots bristande bevis. Ibland för att någon valde att inte ifrågasätta. Vad var det som gick fel? Var i processen borde någon ha sagt stopp? Och hur påverkades livet för de som dömdes?I Felaktigt dömd får vi höra om utredningarna och rättegångarna där allt gick fel. En podd om brott, systemfel och människorna som fick leva med konsekvenserna.Lyssna här:PodplayAppleSpotify

Hej Somna. Ibland gråter man i bilen till The Killers. Ibland vobblar löpbandet under någon som har bastant kroppshydda. Ibland känner man att världen är för mycket och för lite samtidigt. Men ibland – som just nu – händer det där andra: en berättelse börjar.I det här avsnittet kör jag bil, gråter till musik, tänker på känslor, kroppen och träning (förlåt), och sedan, som på en viskning, öppnar sig en annan verklighet. Där följer vi Ingrid, som lever i en värld där dikt är valuta och sällskap är allt. Där AI är en vän med mjuk röst och en kopp te är ett tack. Där sorg inte är farlig och tystnad är värdefull.Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.Sov gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nivå: A2-B1 Inte alla människor gillar spindlar, och många är rädda för dem. Men spindlar är faktiskt väldigt fascinerande små djur. Ibland är dom till och med söta! Kolla bara på bilden här. I det här avsnittet lär du dig flera fascinerande fakta om spindlar, och också många användbara ord. Är du intresserad av vår Free 6 Week Challenge - klicka här Transkript Sådär, välkommen till Simple Swedish Podcast! Och det har tagit lång tid att spela in det här för att jag har haft massa tekniska problem. Men nu så hoppas jag att det fungerar. Så i det här avsnittet ska vi prata om spindlar. För jag tycker att spindlar är väldigt fascinerande små varelser. Samtidigt är det många som är rädda för spindlar. Men jag tänker att om man vet lite mer och om man får höra lite av den här fascinerande faktan så kanske man kan tycka om spindlar lite mer och kanske bli lite mindre rädd för dem också. Så vi ska prata om lite fascinerande fakta om spindlar idag. Men ja, först ska vi tacka tre nya patrons. Det är Stefan, Claire och IJC. Så ja, tack till er för att ni stödjer den här podden. Om du tittar på Youtube så är det så att det här är en podcast som jag har kört i flera år. Och det här är faktiskt avsnitt 282. Så det finns många, många andra avsnitt och om du vill se eller lyssna på dem så kan du hitta dem på vilken poddapp som helst. Till exempel Spotify eller Itunes, Apple podcast. Och man kan då stödja den här podden och få transkript till alla avsnitt, kostar bara 5 euro per månad. Och då får du tillgång till alla transkript. Och det får du på patreon.com/swedishlinguist. Och om du är på 10-euronivån så får du också uttalsövningar varje vecka. Och den här veckan så startar vi den andra gruppen i Free 6 Week Challenge. Så det ska bli kul. Och om du missade den så kan du skriva in dig på väntelistan. Då går du till, jag länkar till den här under helt enkelt. Så skriv in dig på väntelistan så kommer du få ett meddelande så fort vi öppnar igen för the Free 6 Week Challenge. Så idag som sagt ska vi prata om spindlar. Och jag har alltid gillat spindlar för att jag tycker de är rätt coola och fascinerande. Och vi ska gå igenom lite fakta här och det första som är viktigt att säga är att spindlar inte är insekter. ..för att läsa hela transkriptet - klicka här

Under slutet av 1800-talet uppstod en fånigt fåfäng rivalitet mellan två paleontologer, Othniel Marsh och Edward Cope. De vände upp och ner på jorden i USA för att hitta flest och inte minst störst fossil från dinosaurier som de kunde namnge och få äran för. Ibland, ganska ofta faktiskt, blev det fel i den fartblinda processen. Men man kan inte ta ifrån dem att de tillsammans upptäckte över 130 arter, dessutom kom de fram till en del forskning som stödde eveolutionsteorin och i övrigt var nyttig i branchen. Men mycket handlade det om att hitta störst fossil. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje år döms människor på felaktiga grunder. Ibland trots bristande bevis. Ibland för att någon valde att inte ifrågasätta. Vad var det som gick fel? Var i processen borde någon ha sagt stopp? Och hur påverkades livet för de som dömdes?I Felaktigt dömd får vi höra om utredningarna och rättegångarna där allt gick fel. En podd om brott, systemfel och människorna som fick leva med konsekvenserna.Nya avsnitt varje måndag på Podplay och varje tisdag på övriga plattformarLyssna här:PodplayAppleSpotify

Ibland snubblar man på mållinjen därför undrar vi när vann du nästan och vad hade du vunnit om du tog guldet? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Amy blev Miss Holland i en wet T-shirt-tävling, Maria fick en budapestlängd istället för en resa till Bahamas och Anders gjorde en blodig entré när han skulle ta emot sin tredjeplats i maskeradtävlingen.I extramaterialet pratar vi om hur man gör det perfekta riset, röktävling och vikten av att välja glädjen!

Fula, stenhårda och alldeles, alldeles underbara. De där första skorna vi sprang i (eller längtade efter) var kanske inte snygga eller snälla, men de satte avtryck. Ibland bokstavligen. Vi frossar loss i favoriter från förr och får hjälp av löparskoforskaren Toni Arndt att förstå grejen med dem. Som modellen som fick en att känna sig som en månbesökare på jogg, Runes gamla trotjänare som såg mer ut som tyngdlyftarskor än löparskor – och Petras supertunna PB-sko. Har du någon älskad löparsko från förr som du kanske rentav har kvar hemma? Tack för att du lyssnar!Följ Spring med Petra & CO i sociala medier:Instagram: https://www.instagram.com/springmedpetraFacebook: https://www.facebook.com/springmedpetraFölj Petra:Instagram: https://www.instagram.com/maratonpetra Vill du lyssna reklamfritt? Då är du välkommen till Spring med Petra & CO+. Det kostar 23 kronor i månaden plus moms (29 SEK ink moms) och du kan självklart avsluta din prenumeration när du vill. Läs mer här: https://plus.acast.com/s/maratonpodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckan har Allsvenskan premiär och vi vill påminna hur viktigt fotboll kan vara. Ibland så viktigt att det spårar ur i krig, eller ja egentligen var det väl mer politiska skäl som låg bakom kriget, vilket vi tar upp. Men konflikterna mellan Honduras och El-Salvador underlättades inte av att de också just när stämningen var som sämst råkade möta varandra i viktiga VM-kvalmatcher 1969. Kriget pågick bara 100 timmar, varför det också kallas 100-timmarskriget. Avsnittet är i sig nästan antikt och när kartongen dammats av ses siffrorna 2014 inristat i den, avsnittsnummer 24. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.