Podcasts about konstn

Om att ärva en färdig tro pratar Liza L Lundkvist i andakten. Hon är präst i Ålidhems församling i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På lördag infaller Religionstraumadagen, en dag som uppmärksammar sammanhang där tro blir begränsande och för vissa människor skadlig. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist om att ärva en bild och att inte hitta sig själv i den.- Idag kan jag säga att jag tror. Men jag har inte något färdigt motiv för vad tro är. Konstnärens hemlighet är dold. Det drar mig till sig, säger Liza L Lundkvist i andakten.Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina egna dikter.TextHosea 2:14-15MusikLa chambre – Anouar BrahemProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Vi tar oss tillbaka till senmedeltiden och pratar om gobelängserien ”La Dame à la licorne”, på svenska ”Damen med enhörningen”, som skapades mellan 1484 och 1538 och finns på Musée de Cluny i Paris. Dessa verk har fascinerat människor i 500 år och figurerat i såväl Harry Potter-filmerna som i Tracy Chevaliers roman ”Damen med enhörningen” från 2003.I avsnittet pratar vi om de sex gobelängerna i serien med fokus på hur den sjätte gobelängen kan tolkas och hur den hänger ihop med de fem andra. Fem gobelänger i serien har tolkats ha de fem sinnena som motiv: Synen (La Vue), Hörseln (L'Ouïe), Känseln (Le Toucher), Smaken (Le Goût) och Luktsinnet (L'Odorat), som gestaltas bland annat genom damens interaktion med enhörningen: I ”Synen” håller damen i en handspegel som enhörningen betraktar sig i. I ”Hörseln” spelar damen på en orgel. I ”Känseln” håller damen om enhörningens horn. I ”Smaken” matar damen en fågel. I ”Luktsinnet” binder damen en blomsterkrans medan apan bakom henne känner på doften av en blomma från korgen. Hur den sjätte gobelängen, som kallas ”Mon seul désir”, som översätts med ”Min enda önskan”, hänger ihop med de första fem har diskuterats under en lång tid och de olika teorierna pratar vi om i avsnittet.Lika gåtfull som motiven är djurens symbolik i gobelängerna och vi pratar mer om enhörningens olika betydelser under 1400- och 1500-talen. Dessutom ska vi berätta mer om hur gobelänger vävdes på denna tid, och varför just denna serie var i rätt dåligt skick och behövde restaureras på 1800-talet.Konstnären som ligger bakom motiven är okänd idag och i avsnittet pratar vi om de olika teorierna som finns om konstnären, samt hur man har knutit verken till en möjlig beställarfamilj.Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Konstnärer med ateljé i konstnärshuset Konstverket välkomnade alla intresserade för visning av sina verk och samtal om verken den 26 april 2025. Där fick man se akvareller, akryl- och oljetavlor och inte minst keramikföremål. Hur vet man när en tavla är klar? Man börjar med en färg man tycker om så får man se hur det blir.... och så fortsätter man ..... Allt är personligt och handgjort, ofta med inspiration av naturen, en del återbruk. Till tonerna av Dankos Swinging Pack. Programmakare Gunnel Agrell Lundgren

Åtminstone under hela efterkrigstiden har politiker bekymrat sig över vanligt folks läsning och försökt påverka läsvanor med politiska insatser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Först handlade engagemanget om vad man läste (för mycket s.k. skräplitteratur) och om hur vanliga arbetare skulle få tag på kvalitetslitteratur. Sedan var det hemmafruarna och bönderna som läste för lite. Från 80-talet har barn och unga – och deras föräldrar – i stället stått i fokus för läsfrämjande åtgärder. Det slås fast i boken ”Den frivilliga läsaren. Läsningens politik i Sverige efter 1945” av Åse Hedenmark och Linnéa Lindsköld. Men vad är egentligen fel och rätt i läspolitiken? Det diskuterar f d läsambassadören Nioosha Shams med läsengagerade DN-korrespondenten Anna-Lena Laurén.MARTIN GELIN OM KONSTNÄREN NOAH DAVISI London pågår en retrospektiv utställning med verk av den amerikanska målaren Noah Davis. Konstnären, som dog 2015 bara 32 år gammal, arbetade med vardagsskildringar, ofta med utgångspunkt från foton med okända människor: familjesemestrar skolfoton och liknande opolitiska motiv. Svarta människors vardagsliv i USA.En av dem som sett utställningen och inspirerats av den är kulturjournalisten Martin Gelin.”THE HELSINKI EFFECT”: DIPLOMATISKT TRÖSKANDE SOM DOKUMENTÄR FILMUNDERHÅLLNINGDen första augusti 1975 undertecknade 35 länder på båda sidor om den så kallade järnridån Helsingforsdeklarationen. Ett dokument som skulle garantera säkerhet och samarbete efter andra världskriget. Undertecknandet markerade slutet på runt 600 dagar av diplomatiska samtal om allt från gränsers okränkbarhet och territoriell integritet till fredliga lösningar och grundläggande friheter. Inget som låter som ett rafflande underlag för en dokumentär om betydelsen av diplomati. Men Arthur Franck lägger hundratals timmar på att gräva bland arkivfilmer på handskakningar och gäspande konferensdeltagare, läsa och lyssna på gamla tal, bläddra bland pressfotografier. Filmen, som premiärvisades på festivalen Cph:dox, har lyckats skaka liv i de gamla bilderna och makthavarna.FRÅN MOLN TILL MOZART – RADIO-ESSÄ OM FRAKTALER OCH ATT ÖVA SIG PÅ SORGHelena Granström funderar över några av tillvarons inre strukturer: de självupprepande mönster – fraktaler, eller miniatyrer av helheter – som till exempel blomkål, modernistiska romaner och sorg har gemensamt.Programledare: Thella JohnsonProducent: Estrid Holm

Han kallades ”Mr. Magic”, trollband NHL, slog rekord i Calgary Flames och tog hem Stanley Cup med Edmonton Oilers – nu berättar Kenta Nilsson om livet före och efter legenden.I det här avsnittet av Sportpodden möter vi Kenta ”Mr. Magic” Nilsson – en spelare som trollband publiken i NHL, vann Stanley Cup med Edmonton Oilers, slog poängrekord i Calgary Flames och hyllades av Wayne Gretzky som en av de mest tekniskt begåvade spelarna någonsin.Vi pratar om åren med stjärnorna i NHL, rivaliteten med Mark Messier, poängrekorden i Calgary – och hur det var att spela när skydden var tunna och tacklingarna hårda.Men samtalet slutar inte på isen. Kenta berättar också om livet efter hockeyn, 13 knäoperationer, sitt arbete för Operation Smile, kärleken till barnbarnen – och varför det viktigaste kanske ändå är att vara snäll:”Försök vara snäll. Att det ska vara så svårt att vara snäll.”Kenta "Mr. Magic" Nilsson – NHL-statistik & RekordKarriär i NHL (National Hockey League)Matcher: 553Mål: 264Assist: 422Totala poäng: 686Poäng per match: 1,24Stanley Cup-mästare 1987 med Edmonton OilersRekord & Noteringar i NHLFlest poäng av en svensk spelare under en NHL-säsong: 131 poäng (1980–81)Flest poäng i en säsong för Calgary Flames: 131 poäng (1980–81)Flest assist i en säsong för Calgary Flames: 82 assist (1980–81)Snabbaste målet i en säsongspremiär: 10 sekunder in i matchen (11 oktober 1986)Historisk statusTopp 10 i NHL:s historia för poäng per match (bland spelare med minst 500 poäng): 1,24 poäng per matchWayne Gretzky har sagt: "Skills-wise, he might have been the most skilled hockey player I ever saw in my entire career."Podden produceras av Svenska Epoch Times. Ansvarig utgivare: Vasilios Zoupounidis Vill du läsa mer av Jonas Arnesen? För endast 1 krona får du nu tillgång till alla deras nya texter, varje vecka i Svenska Epoch Times. Klicka här: https://www.epochtimes.se/erbjudande

När Laura Palmers kropp hittas invirad i genomskinlig byggplast vid vattnet i den lilla staden Twin Peaks förändras tv-historien. Året är 1990. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När agent Cooper dricker sin första kaffe i Twin Peaks öppnas nya dimensioner med jättar, röda draperier och drömmar. Den intellektuella såpoperan kallade man den. En defekt spegelbild av dåtidens Amerika. Lisa Bergström återvänder till tv-soffan utanför Norrköping och minns hur hon som tolvåring använde lila glittrande läppstift för att se ut som den döda Laura Palmer. Konstnären Tova Mozard var i samma ålder när hon såg ”Twin Peaks”. Vi hör också Gunnar Bolin intervjua regissören David Lynch.

Dick Bengtsson (19361989) är en särpräglad gestalt i svensk konsthistoria. På Sven-Harrys Konstmuseum visas Dick Bengtssons 60- och 70-tal i utställningen Det ingen vill se. Vem var han? Hur funkar utställningen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Konstnären Dick Bengtsson var helt självlärd och på sätt och viss en särling som helst jobbade hemma i lägenheten. Under 60- och 70-talet steg dock hans stjärna, med utställningar på gallerier och museer, konstnärslön, egen ateljé och tjänst som vikarierande professor på Konsthögskolan. På 80-talet drog han sig undan till ett hus i Hälsingland, där verken – måleri, kollage, film och installationer – blev än mer gåtfulla. Kulturredaktionens Mårten Arndtzén medverkar i P1 Kultur om Dick Bengtssons konst som just nu presenteras på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.NY UTSTÄLLNING OM VITA BUSSARNA VÅREN 1945Vita bussarna-expeditionen var en räddningsaktion som genomfördes av svenska Röda Korset i andra världskrigets slutskede, där man framförallt skulle få med sig skandinaviska fångar från de tyska koncentrationslägren. På söndag är det 80 år sedan den sista bussen rullade in i Malmö och Sveriges museum om Förintelsen har nu, i samarbete med svenska Röda Korset, tagit fram en digital utställning om vita bussarna och P1 Kulturs reporter William Thomas har pratat med museets intendent för digital pedagogik, Ellen Hallgren, om varför det är viktigt att lyfta fram aktionen.SKÖNLITTERATUR BERÄTTAR OM FÖRINTELSEN – MÖT DANIEL PEDERSEN SOM SKRIVIT ”I NATT OCH ASKA”Vad kan litterär gestaltning säga om 1900-talets brutalaste folkmord? Möt författaren Daniel Pedersen som skrivit boken ”Natt och aska: Förintelsens litteraturer”. Han menar att litteraturen är det enda konstnärliga medium som kan närma sig brottets omfattning. P1 Kulturs Nina Asarnoj har träffat Daniel Pedersen.”RÖRELSER” – JOAKIM SILVERDAL OM PREMIÄRAKTUELLA FILMEN OM KORPELARÖRELSEN”Rörelser” är den allra första långfilmen på meänkieli och handlar om den så kallade Korpelarörelsen och var en väckelserörelse i Tornedalen som blev en sekt under 1930-talet. Kulturredaktionens Joakim Silverdal har sett Jon Blåheds film och medverkar i dagens P1 Kultur – hur bra är den?KLASSIKERN OM TWIN PEAKS AV DAVID LYNCHNär Laura Palmers kropp hittas invirad i genomskinlig byggplast vid vattnet i den lilla staden Twin Peaks, förändrades tv-historien för alltid. Året var 1990. De första 8 avsnitten av manusförfattaren Mark Frost och regissören David Lynch gjorde stora avtryck på generationer av tv-tittare och en av dem var P1 Kulturs Lisa Bergström som gjort veckans KlassikerProgramledare: Karsten ThurfjellProducent: Maria Götselius

En enorm slätt, där man kan göra vad som helst, med sol och glitter bortom bergen. Finns förklaringen till Ernst Billgren här? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Som en av få nu levande konstnärer har Ernst Billgren fått en egen utställning på Nationalmuseum i Stockholm, Sveriges största konstmuseum. Utställningen har mötts av hyllningar och uppskattande recensioner, bland annat i Kulturnytt på Sveriges Radio.I 40 år har Ernst Billgren varit en av Sveriges främsta och mest omtalade konstnärer.Resan dit är fascinerande. Med en mamma som beundrade honom och gav honom stor frihet, en styvpappa som inte mindes hans namn och en biologisk pappa han aldrig träffat. Ernst Billgren själv har i stället odlat en alldeles egen form av självständighet.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Att bli civiliserad börjar med att bli lite främmande inför det egna. Därför är kritik grundläggande för individ och samhälle, säger Torbjörn Elensky. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Små barn är omnipotenta, allsmäktiga som Gud fader själv, i sin egen upplevelse av världen. De kan inte skilja sig själva från omgivningen. Kropp, bröst, mamma, äta, skita, allt är samma och allt är de själva. Men så småningom börjar de bli medvetna om skillnaden mellan sig själva och resten av tillvaron. Centralt i detta, åtminstone på ett symboliskt plan och om vi ska tro gamle Freud, är den egna avföringen. När barnet inser att bajset kommer från dem, men inte är dem, börjar resan mot att bli en självständig, självreflekterande individ som inser att tutten, mamma och pappa och eventuella syskon är egna personer med egna viljor de också.På samma sätt måste en yrkesverksam konstnär lära sig att se sina verk som skilda från sig själv. Din bok eller målning, film eller låt är inte du, den är gjord av dig, men ni är skilda åt, och du måste lära dig att hantera detta för att bli en vuxen, alltså professionell, konstnär. I processen mellan dig, ditt arbete och det färdiga verkets möte med publiken är i allmänhet många andra personer inblandade. Du måste lära dig att lita på dem, och du måste se din egen position i det större sammanhanget. Dessa andra kommer nämligen att påverka slutresultatet, som strängt taget inte är färdigt förrän publiken sagt sitt – och bland dessa, som de främsta bland jämlikar: kritikerna.Då jag började skriva, redan som ganska liten, ville jag aldrig visa något för andra, ville inte ens att någon skulle veta att jag skrev, för jag var så fruktansvärt rädd för att bli kritiserad på det mest elementära sätt som finns: med att stort gapskratt. Jag var rädd för att man skulle skratta åt mig för mina drömmar, planer och projekt samt de första halvdana försök jag gjorde. Att bli vuxen handlar om att inse att andra inte ser en som man själv vill bli uppfattad. Att bli en professionell författare är att få distans till sina egna texter och kunna ta kritik, arbeta med dem utifrån andras synpunkter, utveckla sitt skrivande inte bara som en högst privat verksamhet utan som något som ingår i en gemensam kultur med intresse, förhoppningsvis, även för andra. Att kunna ta och ge kritik är själva kärnan i all konstnärlig verksamhet.Ända sedan Aristoteles skrev Poetiken, på 300-talet före Kristus, har den medvetna estetiska reflektionen varit en essentiell del av våra kulturella uttryck. Hela utvecklingen av konsten har skett i ett växelspel mellan utövare, beställare, allmänhet och kritiker, särskilt under de senaste 300 åren, som är den period under vilken den moderna kulturen, som också vänder sig till den breda massan, har utvecklats. Kritikerna har lyft och sänkt konstnärskap. De har förklarat avantgardet. De har visat på banden till traditionen. Somliga har tagit avstånd från det nya, medan andra varit avgörande för dess genombrott. Om vi verkligen förstod hur viktiga seriösa kritiker är för vår förmåga att reflektera över oss själva genom konst, litteratur, musik – allt det där som vanligen bakas ihop under beteckningen ”kultur” - så skulle vi inse att kritiken inte kommer till konsten så att säga utifrån, utan ingår i processen. Men med den insikten skulle också kritiker ställa högre krav på sig själva än vad de gör idag.En seriös kritiker måste naturligtvis kunna tänka om konst, konstnär, publik men även reflektera över sig själv och sin roll. Den kan drivas av alla möjliga känslor – hat så väl som kärlek, omsorg såväl som fientlighet - men måste i grunden älska konsten. Den måste också ha stora kunskaper, mer än vad en konstnär behöver, för den måste arbeta med sammanhang den samtidigt befinner sig i och utanför. En kritiker måste vara intelligent.Intelligens är förmågan att förstå även vad man själv inte tycker, att se något ur en annan persons infallsvinkel, utan att därför acceptera att denna person har rätt – men försöka förstå hur den kan tycka sig ha rätt. Därmed lär du dig också hur du kan ha fel, skulle kunna ha fel – eller faktiskt har fel. Den sortens självreflekterande intelligens är helt central i all konstnärlig verksamhet. Men den är också viktig för hur du som person kommer att utvecklas. Du själv är inte heller fullständigt autonom, atomiskt avskild från allt och alla andra. Kultur är en kollektiv aktivitet, ett gemensamt tänkande, en process som vi inte kan välja att stiga in i eller ut ur som vi byter skorCivilisationsprocessen handlar om att bli lite främmande inför det egna, genom att lära känna det djupare, genom att sätta sig in i det på ett sådant sätt att man kan se det utifrån.Kritik är det formaliserade arbetet med detta främmandegörande som gör oss medvetna om vår egen kultur. Men många känner sig idag också främmande inför kritiken, förstår inte dess helt essentiella roll för hur vår kultur fungerar. Det handlar inte bara, men visst, i hög grad, om rädslan för negativ kritik, utan det handlar också lite mer på djupet om obehaget man kan känna då man tvingas, förmås att se sig själv som man framstår utifrån.Förmågan att göra sig fri från sitt eget arbete, se sitt verk utifrån, är vad som gör en människa vuxen. Men det är också vad som förankrar henne i världen. Låt mig tillägga att det är detta som gör att artificiell intelligens, AI, inte på allvar gör riktig konst, utan bara dekorationer: den har, ännu inte, något jag och ingen förmåga till självreflektion, alltså kritik. Om den utvecklar detta kommer den också att kunna skapa verklig konst – men det är långtifrån säkert att vi människor kommer att förstå den eller ens uppfatta den som något estetiskt uttryck. De bilder som görs automatiskt idag kan vara fina, roliga, men de blir inte konst förrän en människa tar dem, väljer och reflekterar kritiskt över dem som konstverk.Det är i självreflektionen jaget blir till. Förmågan till kritik, att ta och ge, inte minst till sig själv, är helt centralt för vad som gör det mänskliga medvetandet unikt. Det gemensamma är förutsättningen för det enskilda medvetandet. Människan och hennes värld är en plats där man ser sig själv, alltid lite ur fas, lite vid sidan om, och därmed ständigt på väg mot sig själv – det där fulla jaget som endast tonåringar kan tro sig verkligen äga.Den där lilla skillnaden är det utrymme där livet levs, erfarenheter görs och konst skapas.Kritiken behövs för att läsarna, lyssnarna och tittarna ska kunna orientera sig, men jag ser det alltså som något mycket mer centralt i ett samhälle. Kritik är det som bidragit till att göra vår kultur till något vi kan röra oss i, det är kritiken som öppnat oss för att göra oss förstående inför hur vi fungerar, tänker och handlar som vi gör. Och det finns ingen privat kultur: den utspelar sig mellan oss, skapas av oss och skapar oss samtidigt i en ständig feedbackloop i vilken visst kreativitet, känslor och upplevelser är viktiga, men där kritiken är vad som skiljer ut vad som faktiskt är något att ha.Torbjörn Elenskyförfattare och kritiker

Denna torsdag i mars får 40 konstnärer i Tyresö ställa ut sina konstverk i Tyresö Centrum. En fantastisk konstutställning med både amatörer och erfarna konstnärer. Ann Sandin-Lindgren går runt och intervjuar många av de glada konstnärer som blivit utvalda att få ställa ut. Tyresöradions Ewa Kinnunen som driver Konst-podden introducerar denna trevliga torsdag i Centrum. Se bilder nedan.

Årets fotbollsdeal är här! TV4 och Studio Allsvenskan har just nu ett samarbete där du för endast 249 kr/månaden får TV4:s Sportpaket (Allsvenskan, Superettan, Serie A, LaLiga, Svenska Cupen, Sveriges herrlandskamper plus massa mer). Ordinarie pris är 349 kr/månaden så detta erbjudande innebär 100 kr rabatt varje månad! Gå in på https://www.tv4play.se/kampanj/studioallsvenskan för att ta del av erbjudandet!Det är onsdag och det innebär förstås att Jonas Dahlquist åter är med i Studio Allsvenskan!I panelen denna vecka: Henrik Eriksson, Tim McVitty Östborg, Hugo Månsson och Jonas Dahlquist.Vi sammanfattar Deadline Day där Konstnären Jacob Ortmark blev den största bomben vilket gör att vi diskuterar vilka titlar/epitet vi har haft i Allsvenskan.Vi rankar även topp 5 sportchefer. Vem toppar?Plus allsvenska premiärminnen – vilka sticker ut?Och vilka tv-program hade våra allsvenska tränare kunnat vara med i?Otroligt roligt.Avsnittet finns ute överallt.Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!•TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ernst Billgren bor i Anders Zorns gamla lägenhet, Andy Warhols inredningsstil överraskade många och Isaac Grünewald byggde en enorm ateljé i sitt hem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Konstnärshem inspirerar och fascinerar och i veckans Stil gläntar vi på dörren till tre konstnärer för att se hur de bor och bodde – Ernst Billgren, Andy Warhol och Isaac Grünewald.Ernst Billgren berättar om sin lägenhet på Södermalm i Stockholm, där både Anders Zorn och Evert Taube tidigare bott. John Peter Nilsson, intendent på Moderna Museet, tar oss med till Andy Warhols townhouse på The Upper East Side i New York. Och så besöker vi den så kallade Grünewaldvillan i Saltsjöbaden utanför Stockholm, där Isaac Grünewald bodde tillsammans med hustrun Märta Grundell, som också var konstnär.

Sedan vi började med Konsthistoriepodden var en aspekt som vi ville lyfta vad man arbetar med som utbildad konstvetare och vad man kan bli, när man har studerat det teoretiska ämnet Konst- och bildvetenskap. I detta avsnitt pratar vi med vår före detta student Ida Gudmundsson som nuförtiden är verksam som konstnär i Eskilsby utanför Göteborg och som ger kurser i måleri i sin studio, men vars målningar även har blivit omslag till romaner och skivor. Vi pratar om hur man blir konstnär på en konstvetenskaplig utbildning och hur man kan utgå från konsthistoria som en metod för måleri. Vi pratar också om konstnärligt entreprenörskap och konstnärlig frihet och hur man kan behålla den, samtidigt som man väljer att inte vara den nätverkande konstnären som är bosatt i storstaden med dess konstnärliga centrum. Och så diskuterar vi den stora respekten som många människor har för konsten och hur man kan avdramatisera konstnärligt skapande: "Kan du skriva alfabetet och bre en macka? Då kan du måla en tavla också.", är Ida Gudmundssons uppmuntrande inställning.Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tyger kan bära på känslor. Karolina Jeppson funderar över klädernas språk i konst och litteratur och hur en rutig skjorta kan förkroppsliga minnet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag drar åt min orange- och svartrutiga skjorta i blåsten. Den är ett arv från min pappa. Hans många skjortor hängde länge kvar i det lilla rummet med fönsterkupan på övervåningen. Smårutiga bomullsskjortor, flanellskjortor med större rutor i grönt och svart, blått och svart, orange och svart. Att gå in i rummet som förr brukade vara mitt – men som sedan lång tid kantades av hans kläder på ett oändligt antal klädhängare med hans doft – kändes hemma. Den första natten, efter att han aldrig vaknat mer, sov jag på en uppfällbar säng där inne bland skjortorna.För många av oss är det vi bär på kroppen något vi valt utifrån stil, färg och mönster. Men att klädesplagg och doft kan påminna om en älskad människa till den grad att det förkroppsligar minnet, blir påtagligt nu, när pappa inte finns mer. Våra kroppar och rörelser formas av klädernas materiella egenskaper, som ibland uppfattas som en andra hud, beskriver etnologen Magdalena Petersson McIntyre. Hon skriver om hur tygets snitt och skärningar inte bara skapas efter mode, utan även efter vilka människor som förväntas bära kläderna, och hur de ska brukas. Det finns också en betydelse i färger och vad de kommunicerar. En annan etnolog, Maja Jacobsson, studerar klädfärgers betydelser över tid och vad de signalerar, till exempel hur de i olika kulturer använts för att symboliskt förstärka ceremonier. Jag slås ofta av det språk som kläder och tyg förmedlar, inte minst i litteratur och konst.Under en vistelse i Zimbabwe 2024 mötte jag mamman till en av landets största författare: Yvonne Vera. Ericah Gwetai är en mor som har överlevt sin dotter och vänt på ordningen: Hon har skrivit en biografi om sitt barn. Något inte många föräldrar gör, och för Ericah Gwetai var det ett sorgearbete. När hon öppnade grinden till sin trädgård för mig, bar hon en orange och röd turban och den svepande klänningen i samma tyg prasslade. Hon gav intryck av att vara en kvinna som visste vad hon ville. Ericah Gwetai syr sina kläder själv, liksom hennes dotter gjorde. Först efter dotterns död började hon själv att skriva och några år därefter utkom biografin ”Petal Thoughts - Yvonne Vera”, om ett säreget författarskap som känns igen på sitt poetiska och symboliska språk.Yvonne Vera skrev om kvinnors liv, ofta i relation till befrielsekriget och det folkmord som skedde därefter på folkgruppen Ndebele i södra Zimbabwe. Befrielsekriget pågick under Yvonne Veras uppväxt och tonårstid, i dåvarande Rhodesia, från tidigt 60-tal till Zimbabwes självständighet 1980. Det berättas i biografin att Yvonne Veras första jobb var att som åttaåring plocka bomull på fälten utanför staden Chegutu. Hon lärde sig förstå jordens betydelse och vad den kan producera, men också att jorden inte kan ägas, att den bör vördas eftersom den tillhörde förfäderna som brukat den och begravts i den. Kan det möjligen varit det handfasta arbetet med bomullen som växte ur jorden, som bidrog till Yvonne Veras uppmärksamhet på kläder och tyger? I en intervju i The Financial Gazette, berättade hon, hur hon i sjätte klass fick en sax som pris för att hon kunde sy så skickligt med nål och tråd. När hon såg en annan människa, försökte hon förstå vad deras kläder och material signalerade, eftersom hon ansåg att tyger och textilier länge varit människans mest använda språk för att uttrycka känslor som vördnad, vila, firande och sorg.I Yvonne Veras roman ”Without a name”, bär den kvinnliga huvudpersonen sitt döda barn på ryggen genom delar av berättelsen. Kvinnan köper ett förkläde på marknaden, av ett stärkt vitt bomullstyg med kraftiga stygn. Det virar hon om kroppen, och bär barnet på ryggen med förklädes-banden hårt knutna runt bröst och midja, så att de skär in i huden. Som om tyget håller ihop hennes liv på flera sätt, och kompenserar vad den egna kroppen inte förmår. I en annan av hennes romaner – ”Under tungan” - väver den kvinnliga huvudpersonen mattor. Genom vävandet skapas en trygg rytm och ett tydligt mönster, i en miljö som präglas av oro och dysfunktionella familjeförhållanden. Textilforskaren Jessica Hemmings ser hur tyget och plaggen som bärs, vävs, stickas eller virkas, får unika betydelser i Yvonne Veras romaner. Att sy med nål och tråd däremot, skriver Hemmings, handlar om att länka samman och laga. Det kan ses som att återställa eller rekonstruera en ny verklighet.Konstnären Lenke Rothman gestaltar mänskligt liv genom olika sorters tyg. Stygnen är inte så regelbundna i Rothmans verk, utan ser ut att vara sydda av nödvändighet, hastigt men ändå målmedvetet, som att hon syr ihop öppna sår, eller kanske syr ett spår, en utväg eller bara en riktning. Rothman som själv överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen, visar hur tillvaron ibland behöver fästas ihop med säkerhetsnålar, eller med kraftiga stygn som bär. Det finns en svävande gräns mellan liv och död, liksom i Yvonne Veras böcker.I Rothmans utställning ”Liv som tyg” som visades på Malmö Konsthall hösten 2024, ser jag ett inramat vitt skrynkligt tyg med brända håligheter, kantade av mörkbruna värmefläckar. Ett rosaaktigt tyg är fäst intill med slarviga röda stygn, och liknar ett stycke kött, eller, sårbarheten i våra kroppar. Här finns också ”Den nyföddas skjorta” – liten, gråsmutsig och sliten, som om den hittats på en sophög, och här finns en liggande torso gestaltad i färgglada tyger, med en liten fågel intill skuldran. ”På väg hem” heter verket.Det är något förunderligt med tyg, hur det kan bäras, formas och öppna minnets väv till andra tider. Pappas orange-svarta flanellskjorta hänger nu i min garderob. Doften av eau de cologne märks endast när jag låtit den hänga ett tag och sedan tar fram den igen. Jag ser pappa framför mig i enkla, rörliga plagg. Jackan alltid uppknäppt, en aktiv människa som lätt blev varm. Mitt barndomshem där pappas kläder länge hängde kvar, tillhör nu någon annan. Många av skjortorna har getts vidare till second hand, men den orange behöll jag. Konstnären Kandinsky beskriver färgen som att den ger en känsla av ”en människa som litar till sina egna krafter.”I Yvonne Veras berättelse bär kvinnan sitt barn till den plats hon flytt från. Där kan hon veckla ut tyget och släppa loss sin sorg. I Rothmans installation ”Liv som tyg” syns en gul kraftig tråd lysa genom hela verket. Rothman sökte efter bortslängt material, och fick syn på denna gula tråd som nästan fick henne att ramla ner i en container. Hon beskriver den som en navelsträng som binder ihop verket.Uttrycket ”att klippa bandet” innebär att inviga, att öppna något nytt. Och ”att klippa navelsträngen” brukar det sägas om att bli självständig, kanske vuxen? Kanske fri från nära relationer som binder en vid gammalt. Men sorg kan inte klippas. Möjligen kan den sys ihop. Eller vecklas ut och släppas fri.Karolina Jeppsonfrilansjournalist och författareProducent: Ann Lingebrandt

I fjärde avsnittet av Liederpodden 2025 samtalar Maria Forsström och Karin M Nilsson om föreetelser kopplade till Liederkonsten och kultur i allmänhet.Maria berättar om processen att översätta hela Winterreise till svenska, vi diskuterar utbildningsystemet och synar begreppet "konstnärlig forskning".Parisa Liljestrand får lite tips om tajming och som avslutning ger Maria några råd till både familjer och lagstiftare.Musiken i detta avsnitt är Killingdans ur Edward Griegs Haugtussa med text av Arne Garborg, spelad med licens av Naxos. Piano:Matti Hirvonen, Sång:Maria ForsströmPodden avslutas med att skotten John Ballard läser dikten Ellens third Song ur Sir Walter Scotts Lady of the Lake på orginalspråk. Dikten som tonsatts av Franz Schubert har det tyska namnet Ellens dritter Gesang, även kallad Ave Maria. Översättare från engelska är Adam Storch.Dikten finns att lyssna på i SchubertAppen under fliken Poesi texten finns att läsa på flera olika språk.Podden stöds av Helge Ax:son Johnsons stiftelse och Willhelm och Martina Lundgrens stiftelse och spelas in av Jerry SillahBoka gärna redan nu in 27 april kl.15 och "Liedergala med Göteborgs Liederkollektiv" där Maria är en av tre sångare som medverkar till pianospel av Karin. På hemsidan går det redan att boka biljetter.https://www.goteborgsliederkollektiv.se/event/liedergala-pa-house-of-possibilitas/Vi har ingen aktuell insamling men vill du stötta podden är du välkommen att berätta att den finns, dela den i sociala medier och skriva in en kommentar tex på Spotify. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyligen var det 15 år sedan modeskaparen Alexander McQueen gick bort. Var han möjligtvis en av modevärldens sista kreatörer som tilläts vara konstnär? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Om designers vill bli konstnärer borde de måla eller skulptera. Idag ska modeskapare designa kläder eller lädervaror skapade för att kunna säljas i stora mängder.” Det menade i alla fall Antoine Arnault, den äldsta sonen i Arnault-familjen, i en intervju. I veckans Samtal med Stil diskuterar Susanne Ljung och Samanda Ekman om en talang som Alexander McQueen hade hittat en plattform i dagens modeklimat.

Konstnären Dan Wolgers har börjat göra mattor och ger sig in i debatten om konstens akademisering. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Excuse me - ursäkta mig. Det står så, men på tre olika sätt, på lika många mattor som konstnären Dan Wolgers gjort för möbelföretaget Asplund.Många minns hans tilltag i början av 1990-talet - när han stal bänkar från Liljevalchs och sålde dem på auktion, satte numret till sin ateljé på omslaget till Gula Sidorna och köpte en hel galleriutställning av en reklambyrå som fick fria händer.Nu vill han föra upp vad han kallar ”ett stort problem” i utbildningen av konstnärer till diskussion.Reporter: Mårten Arndtzén

#38 Blomvaka Artpodden I detta avsnitt av Artpodden pratar vi om spektakulära drottningar, biokulturella sfärer och om vi kan lära oss att älska en hatad art. Konstnären Ingela Ihrman gästar podden och berättar om sin relation till blommor, hur det är att slå ut som nattens drottning och om att suga nektar ur sugrör. Är du sugen att uppleva Ingela Ihrmans konst live framöver så kan du besöka Varbergs konsthall eller Uppsala Konstmuseum under våren, och i juni öppnar Helsinkibiennalen, där du har chans att se jättebjörnlokan.  

I Syrien har konst och kultur kontrollerats av Assadregimen i årtionden. Med regimens fall förändrades hela kulturlandskapet på några få ögonblick. Konstnärer och kulturarbetare frågar sig vad som nu väntar. Följ med frilansjournalisten Lina Malers på en reportageresa i Syrien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Att fantisera om Förintelsen, göra skönlitteratur av massmorden, har för många varit otänkbart. Kulturskribenten Sara Abdollahi berättar om två poeter som närmade sig det fasansfulla från andra håll. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 8 maj 2019.Vad finns det för samband mellan Hallands Väderö och Auschwitz? Frågan kan tyckas egendomlig om inte direkt stötande. Och så gäller den också en text av en poet som ofta beskrivs som spexig. Själv betraktade han etiketten ”rolig” som en synonym till ”sann” och ”konstnärligt fullödig”. Skrattet och döden är i maskopi. Just döden, finns alltid närvarande i hans dikter. Han var en både rolig och orolig poet, Erik Beckman.Långdikten ”Två dikter” från 1987 är uppdelad i tio avsnitt i ett flöde tillsynes utan samband. Här finns en historia om Albert Engström, en betraktelse över borgmästare Ditzen, en presentation av byråkraten Göran Holmberg, och andra figurer. Det börjar i gryningen på Hallands väderö. Därifrån följer en lång resa till ett ännu icke omnämnt mål, stationen Oswiecim – det polska namnet på Auschwitz.Så, vad finns det för samband mellan Hallands Väderö och Auschwitz? ”Det finns gränser” (överallt) är ett återkommande svar – en fras som först tycks vag och harmlös men som omvandlas till levande materia då en tysk nationalistisk ande bryter in på spåret mot Auschwitz.I ett stycke uttrycker Beckman sin avsky mot böcker som fantiserar om fasansfulla händelser. ”Jag skulle skämmas djupt om Auschwitz för mig blev ett ställe att fantisera kring. Ett påhitt!” skriver han, för att på nästa sida understryka att: ”vi måste återuppta arbetet i Auschwitz. Men utan att ljuga.”en förtätad kör av kollektiva erfarenheter. En dikt som besjunger den namnlösa skräcken."Att skriva poesi efter Auschwitz är barbariskt” hävdade den tyske filosofen Theodor W Adorno år 1951. Jag tolkar det som att Adorno, som hade judiska rötter, syftade på den moraliska omöjligheten att efter Förintelsens fasa göra anspråk på att formulera poetisk skönhet. Språket betraktades som fallet. Om det skulle kunna resa sig igen, behövde sprickan i språket hittas, sönderfallet registreras. Enligt Adorno var poesin det frias uttrycksform. Och Auschwitz, förnekande av mänsklig frihet.Poeterna Paul Celan och Charles Reznikoff är två diktare som var på sitt sätt besjunger Förintelsens fortgående trauma i efterkrigstiden. Celan tillfångatogs och sattes i arbetsläger under andra världskriget. Hans föräldrar mördades och han skulle känna sig jagad under resten av sitt liv – ett tillstånd som utmärker hans poesi. Med ett brutet språk försökte han säga det osägbara. Reznikoffs föräldrar flydde pogromernas Ryssland i slutet på 1800-talet. Han kom att bli ett av de ledande namnen inom den objektivistiska poesin. En närmast anti-lyrisk lyrik som ställde diktaren och strävan efter ett personligt språk åt sidan. Poeten bar och framförde istället andras erfarenheter och vittnesmål.Ett år före sin död publicerade Reznikoff diktsamlingen ”Förintelsen”. På drygt 100 sidor redovisas material som bygger på protokollen från Nürnbergrättegångarna och processen mot Adolf Eichmann i Jerusalem. Allt som skrivs fram är dokumentärt. Alla röster är namnlösa och anonyma. Reznikoff la inte till några beskrivningar, ingen extra litterär känsla, utan komprimerade det enorma materialet till en förtätad kör av kollektiva erfarenheter. En dikt som besjunger den namnlösa skräcken. Så här låter det i Ulf Karl Olovs Nilssons översättning:Kropparna kastades ut hastigteftersom nya transporter anlände:kropparna var blå, våta av svett och urin, benen täckta av avföring,och överallt fanns barn- och spädbarnkroppar.Två dussin arbetare var upptagnamed att öppna de dödas munnar med bräckjärnoch ta ut tänder med jacketkronor av guld med mejslar;på andra platser skar andra arbetare upp de dödaför att leta efter pengar eller juveler som kanske hade svalts ned.Vill man tolka Adornos påstående bokstavligt, att det är barbariskt att skriva poesi efter Auschwitz, tycks också Reznikoff otillräcklig. Det räcker inte, hur många horribla vittnesmål som än redovisas. Konstnärlig gestaltning som förmår inkludera ondskans omfång är omöjlig. Men Reznikoffs låter inte läsaren väja undan blicken från det katastrofala.Och Beckman låter oss inte frysa fast Förintelsen i ett förflutet, han låter oss inte blint sugas in i någons stora berättelse; genom att avbryta resonemangen ser han till att inget sammanhang skapas. Han tar tillbaka ett påstående. Redovisar motstridiga budskap. Dikten uppmuntrar läsaren att vara uppmärksam, att inte svälja författarens sanning om världen:Centralperspektivetär viktigt; det är det som försvinneroch världen ställs uppbit för bit i bredd med sig själv.Så är den här dikten gjord.Den ställer saker så att de blir lika storaoch sedda som med egna ögon någonstans ifrånBeckman förmår upplösa den klassiska västerländska estetiken, till förmån för den sorts konst som jobbar med förskjutning av perspektiv.Vägen till Katastrofen är lång och krokig. Ingen avgrund har ännu öppnat sig, färgerna är skarpa och alla är upptagna med sitt. Men snart, medan resan och livet går vidare bleknar färgerna:Det är färg i grönskan. Det är färg i by-Europasgulgrå slitet grågulröda medelstort klassade station: Oswiecim. Och nu är Auschwitz nämnt.Alla tåg kan ställas in. Alla, utom tågen till Förintelsen.När vi till sist får läsa om Slutstation Auschwitz förvandlas dikten till en berättelse om sig själv:Dikten börjar om från början, sakligt och utan övertoner: man måste återgå till det enda hederligaskrivandet, det arbetsamma. Alltså: det ljusnande. Fågelljudet föll in i tåget som om det var oss alltsammans gällde. Vi hade rest obekvämt en hel natt men nu skulle vi övertygas om något. Vad visste vi ännu inte.Men den stora skönhetsupplevelsen vill och skall inte infinna sig.Theodor Adorno ämnade bli kompositör ända fram tills tjugoårsåldern. Erik Beckman tog en filosofie magister i musik. Ingen av dem arbetade senare med musik i konventionell bemärkelse. Men det finns en musik i deras texter. En språkmelodi som slingrar sig bortom det sköna och mot en komplex ton. Och de möts i tanken på Auschwitz som en avgrund som öppnar sig i tron på att det finns ett objektivt sant språk och en storslagen berättelse. Närsomhelst kan tecknen glida isär och den starkes berättelse börja härska. För ord är inte bara ord. Språk lever och fortsätter envist att utöva sin magi. Det är möjligt att dikta efter Auschwitz. Men att berätta om en plats, om en människa, är att invadera den, med sina ord. Det kräver en särskild varsamhet, om orden.Den Beckmanska tågresan är katastrofal. Gränserna finns överallt, i synnerhet på tågrälsen. Sakta upplöses centrum. Europas fåglar sjunger inte längre, utan skriker. Alla kompositörer har blivit döva, men fortsätter ändå att komponera (kan du höra den stumma musiken?). Världens klara färger har flagnat och grånar. Det går inte att värja sig (vad är det som har hänt?). Barnet har förvandlats till Europa som har förvandlats till lägervakt. Alla tåg kan ställas in. Alla, utom tågen till Förintelsen. Mänskligheten riskerar nu att utebli.Att inte skriva om det katastrofala vore barbariskt.Sara Abdollahi, kulturskribent och kritikerLitteraturTheodor. W Adorno: Cultural Criticism and Society, 1951.Erik Beckman: Samlade dikter. Norstedts, 2007.Christer Ekholm: Nervositeten kommer utifrån: om Erik Beckmans tidiga författarskap. Brutus Östlings bok Symposion, 2004.Horace Engdahl: Stilen och lyckan: essäer om litteratur, essä om Erik Beckman, Bonnier 1992.Mikael Van Reis: 'Jag heter Jordbeckman', (red.), Lars Lönnroth, Sven Delblanc, Sverker Göransson: Den svenska litteraturen 3. Från modernismen till massmedial marknad, 1999.Charles Reznikoff: Förintelsen. ÖVersättning: Ulf Karl Olov Nilsson. Rámus Förlag, 2013.Inger Ring: Ordet som tecken: poetisk teknik i Erik Beckmans Två Dikter. Litteraturvetenskapliga institutionen, 1990.

Vem var Greta Garbo? Möt regissören Lorna Tucker som gjort den bioaktuella dokumentären Garbo - Where did you go?. Dessutom djupdyker kulturredaktionens Gunnar Bolin i mysteriet Garbo tillsammans med författaren och akademiledamoten Ellen Mattson, som skildrat Greta Garbo i romanen Vinterträdet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. MARIA SVELAND OM MAMMAROLLEN – FRÅN PLIKT TILL MOBBNINGI nya boken ”Nu njuter Maggan” tar författaren Maria Sveland (”Bitterfittan”) avstamp i sin egen mamma för att närma sig olika aspekter av moderskapet – från mammaplikten till mammamobbning. Maria Sveland skriver om en sorts kulturell gaslighting som gjort många förvirrade och fyllda av dåligt mammasjälvförtroende. Möt författaren i P1 Kultur.SÅ REAGERAR KULTURLIVET I SYRIEN PÅ REGIMENS FALLI Syrien har konst och kultur kontrollerats av Assadregimen i årtionden. Med regimens fall förändrades hela kulturlandskapet på några få ögonblick. Konstnärer och kulturarbetare frågar sig vad som nu väntar. Följ med frilansjournalisten Lina Malers på en reportageresa i Syrien.ESSÄ: FÖRINTELSEN FÅR INTE BLI EN FANTASII den tredje delen i veckans essä-serie om "Poesi efter Auschwitz" – inför 80-årsminnet av Förintelselägrets befrielse på måndag – berättar litteraturkritikern Sara Abdollahi om en svensk och en amerikansk poet och risken med att förvandla Förintelsen till en berättelse.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

Mina ord heter boken där konstnären Cecilia Edefalk samtalar med döda konstnärskollegor, allra mest med Strindberg. Hon ser sig som en förmedlare och nedtecknar den ström av ord hon ser framför sig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det allra första mötet med Strindberg ägde rum i Tegnérlunden en sommardag 2003, och sedan dess har hon återvänt många gånger, trots att han kallade henne slyna och var arg för att hon var sen. Han hade också åsikter om hur hon skulle måla sina änglamålningar och hur hon skulle leva sitt liv. Han har varit väldigt användbar, säger hon. Cecilia Edefalk ser något, införlivar det i sig, återvänder till det och omdanar det. Så beskriver författaren Magnus Florin hennes konstnärliga arbetsmetod i efterordet. Ofta blir det scener av målningar, variationer på samma tema som förändras och förskjuts under lång tid.Hon beskriver kontakterna med andra sidan som att famla tills det nappar, att tro på förmågan. Kanske är mitt membran tunnare, säger hon. Hon har under årens lopp gjort flera målningar med Strindberg som motiv, som ”Ande August”, och ett videoverk om deras samtal, som bland annat visats på Bonniers konsthall och Strindbergsmuséet. ”Jag tänker göra ett verk med vårt samtal.” ”Vafalls!” Musiken i reportaget är ur Beethovens pianosonat i d-moll, i vilken Strindberg tyckte sig höra anderöster och därför gav namnet ”Spöksonaten”.Ett reportage av Katarina Wikars.

Under Coronapandemin höll Anne Mondotter och Lars Carlén en studiecirkel om att skapa konst. Runt om i Sverige finns det många synskadade och blinda konstnärer. Studiecirkeln blev ett sätt för konstnärerna att utbyta erfarenheter och utvecklas tillsammans. Den var en del av Synskadades Riksförbunds satsning Skapa loss! Hör om förberedelserna, genomförandet, hur några av deltagarna och gästföreläsare upplevde studiecirkeln. Utmaningar och möjligheter för synskadade och blinda konstnärer. Samt vad som har hänt efter studiecirkeln.  

Den konstintresserade lyssnaren Stefan Asklöf har gjort efterforskningar om konstnärskolonin i Tyresö som existerade 1894 till 1918 och inleddes när prins Eugén började hyra sommarbostad vid Tyresö Slott. Stefan analyserar varför just Tyresö blev en plats för konstnärer och vilka platser runt slottet man valde. Vilka verk berör honom och vilket avtryck har prins Eugen och hans konst gjort. Stefan rekommenderar boken Konstnärskolonin i Tyresö som finns att låna eller köpa på Tyresö bibliotek. Programledare: Ann Sandin-Lindgren

Psykedeliska droger är på uppsving och ses av vissa som rena mirakelmedicinen mot diverse psykiska besvär. Men att beskriva upplevelserna tycks fortfarande utom räckhåll, konstaterar Fredrik Sjöberg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i januari 2020. Betänk följande scenario: en grottmänniska från stenåldern förflyttas genom en hypotetisk tidsresa till Centralstationen i Stockholm, säg en fredagseftermiddag. Han står där i vänthallen och förundras. Kanske går han också en sväng på stan i rusningstrafiken, varefter han så teleporteras tillbaka till grottans dunkel, där kamraterna nyfiket inväntar hans reseberättelse. Vad ska han säga? Han saknar ord för nästan allt han upplevt. Rulltrappor, mobiltelefoner, trafikljus, tåg – och flygplan som går in för landning på Bromma. Inget av detta finns varken i berättarens eller åhörarnas föreställningsvärld. Inga ord kan ge rättvisa åt upplevelsen, och att enbart säga något om träden på Klara kyrkogård, som tycktes bekanta, känns lite futtigt. Kanske påstår han sig ha träffat gudar, om så bara i form av barska ordningsvakter i blåa uniformer, men troligare är nog ändå att han ger upp alla försök att berätta och istället hemfaller åt ganska allmänt hållna utrop av typen ”Jävlar, vilken grej!”. Ja, eller motsvarande på stenåldersspråk. Lyssnarna i grottan ser klentroget på varandra medan resenären ler ett inåtvänt leende. Ungefär så kan man gestalta ett återkommande bekymmer för de forskare som studerar effekterna av psykedeliska substanser. LSD och så, ni vet. Försökspersonerna har helt enkelt väldigt svårt att beskriva sina upplevelser. När de väl återvänder från en tripp, ofta i noga kontrollerad laboratoriemiljö, sitter de ändå bara där och flinar och uttalar banaliteter i stil med ”Kärleken är allt!”. Professorerna tar sig för pannan. Lika fullt är denna vetenskap mycket lovande. Under många år låg verksamheten i träda, delvis på goda grunder, men under senare år har denna akademiska öken åter börja blomma. LSD, psilocybin och liknande kemikalier blir allt intressantare för psykologer och medicinare som sysslar med depressioner, tvångssyndrom, ångest och beroendesjukdomar. Nog finns även de gamla flumtomtarna kvar, ofta kännetecknade av större frisyr än förstånd, men på det hela taget är hallucinogenerna på väg tillbaka in i den vetenskapliga värmen. Det var trots allt där alltsammans började. Det var i slutet av 1930-talet; den schweiziske kemisten Albert Hofmann på läkemedelsbolaget Sandoz framställde då ett lysergsyrederivat som gavs beteckningen LSD. Som så ofta hittade man inga praktiska användningsområden, men några år senare blev Hofmann av misstag sin egen försökskanin. Han råkade få i sig en gnutta av ämnet och upplevde historiens första LSD-tripp. Snart producerade Sandoz enorma mängder LSD som, i hopp om kommersiella tillämpningar, distribuerades gratis till universitet över hela världen. Under femtiotalet och in på sextiotalet var forskningen intensiv, och förhoppningen var att de psykedeliska substanserna skulle bli för psykiatrin vad mikroskopet var för biologin och teleskopet för astronomerna. Om drömmarna, som Freud sa, var kungsvägen till det undermedvetna, ansågs behandling med LSD vara något av en motorväg. Vid det laget hade man även återupptäckt psilocybinet, ett svampgift med urgamla anor inom högkulturerna i Mellanamerika. De spanska erövrarna försökte ihärdigt utrota kunskapen om dessa magic mushrooms, antagligen på grund av att giftet från bara några få svampar gav så starka, andliga upplevelser att katolikerna låg i lä, hur mycket rökelse och tingeltangel de än försökte med. Konkurrensen blev kort sagt för hård. Men svamparna dök alltså upp igen och tilldrog sig neurokemisternas intresse. Vetandet om de psykiska sjukdomarnas biokemiska grunder, som senare skulle avkasta moderna antidepressiva läkemedel, utvecklades fort under de här åren, delvis genom dessa experiment. Försökspersonernas erfarenheter var onekligen märkliga; de rapporterade om att jaget liksom löstes upp, om surrealistiska rymdresor och ytterst övertygande känslor av samhörighet. Ofta förekom även synestesi, alltså förmågan att se ljud och höra färger. Konstnärerna var inte sena att haka på, och när sedan psykologiprofessorn vid Harvard, Timothy Leary, introducerade substanserna inom hippiekulturen gick det snabbt utför. John Lennon, Bob Dylan och en hel armé av andra yngre trallgökar gjorde reklam, och när så The Summer of Love randades i San Francisco 1967, hade myndigheterna redan förbjudit all användning. Det får man förstå. För även om varken LSD eller psilocybin var beroendeframkallande så gav de ändå oönskade effekter. Viljan att kriga i Vietnam, till exempel, avtog betänkligt. Den seriösa forskningen pågick ännu en tid, men snart var det stopp även där. Tusentals vetenskapliga rapporter föll i glömska. Först vid millennieskiftet började man gräva upp dem igen, och vad som sedan hände berättas boken Psykedelisk renässans av den amerikanske författaren Michael Pollan. Jämförelsen med Renässansen, då man återupptäckte antikens litterära skatter är välfunnen. Så nu är man på det igen, och eftersom tekniken har gått framåt, liksom forskningen om serotonin och andra signalsubstanser, kan man i dag säga en hel del om vad som faktiskt händer i hjärnan under en psykedelisk tripp, samt även formulera goda hypoteser om hur det kan komma sig att sådana utfärder ibland har gynnsam inverkan på människor som är låsta i ältande och tvångstankar. Till historien hör att Michael Pollan testar själv, och fastän han tar hjälp av erfarna reseledare är sinnesintrycken fortfarande hopplöst svåra att återge, vilket författare som Aldous Huxley och Ernst Jünger insåg redan för längesen. Intressantare är vad vetenskapen har att säga. Vad händer till exempel när man stoppar in en påtänd person i en apparat för magnetröntgen, eller mer korrekt magnetisk resonanstomografi? Hypotesen var att hjärnaktiviteten skulle vara kaotisk och starkt förhöjd, men det visade sig vara tvärtom. Särskilt svag var aktiviteten inom det så kallade standardnätverket, ett för tänkandet centralt nätverk som kan liknas vid en orkesterdirigent, vars uppgift är att hålla samman systemet och dämpa hjärnans mer bångstyriga tendenser. Beskrivningarna av jagupplösning, och känslor av samhörighet med allt och alla, tycks ha att göra med denna inaktivering av standardnätverket. Som om personens ego stängdes av. Denna inre dirigent finns för övrigt inte från början; små barn antas därför befinna sig på en psykedelisk tripp för jämnan, vilket väl ungefär alla föräldrar någon gång har anat. Hjärnan kan jämföras vid en dator; när den hänger sig behövs en omstart. Så förklaras varför LSD och annat i den vägen kan bryta behandlingsresistenta depressioner och tvångsmässiga missbruk samt, fascinerande nog, även döende människors ångest. Entusiasterna påminner visserligen om hälsofanatiker som har sett ljuset i form av LCHF eller vad det nu kan vara, så man bör nog inte helt byta ut kantarellerna mot slätskivlingar i släktet Psilocybe, men ändå; andra illegala droger – opiater, amfetamin och så vidare – förekommer lika ofta som läkemedel. Så varför inte också psykedeliska substanser? Om inte annat kan sådana kemiska äventyr säkerligen ersätta en del av de resor som ändå inte ger mycket mer än flygskam, tarmparasiter och foton av elefanter som ingen vill se. Fredrik Sjöberg, författare och biolog Litteratur Michel Pollan: Psykedelisk renässans – den nya vetenskapen om medvetandet, döden, beroende, depression och transcendens. Översättning av Tom Sköld. Fri tanke förlag, 2019.

Welcome to Art is Awesome, the show where we talk with an artist or art worker with a connection to the San Francisco Bay Area. In this week's Episode, Emily features artist Carrie Ann Plank. Originally inclined towards a medical career, Carrie Ann found her true calling in printmaking. Her work, which combines science and art, is showcased in multiple renowned collections, including the Fine Arts Museums of San Francisco and the Library of Congress. Her latest exhibition, 'Cacophony' at Jonathan Carver Moore, visualizes sound through layered prints. Carrie Ann discusses her process, inspiration from scientific data, and collaboration with scientists. About Artist Carrie Ann Plank:Carrie Ann Plank is a San Francisco based artist working in installation, printmaking, and painting. Focusing on layers of sophisticated geometry, Plank examines the space of intersecting patterns to describe new structures. The work utilizes mathematical equations to create multiple overlapping impressions that reveal additional distinct pattern formations. The resulting forms are space in between, the intercession, of concrete data.Carrie Ann's work is included in multiple collections including the Fine Art Archives of the Library of Congress, Fine Art Museums of San Francisco, Achenbach Foundation for Graphic Arts, the Guanlan Print Art Museum in China, Museum Meermanno in The Hague, Netherlands and Museo Nacional de Bellas Artes, Havana, Cuba. Residencies include Black Church Print in Dublin Ireland, KALA in Berkeley, CA, Konstnärernas Kollektiva Grafikverkstad in Malmö, Sweden, Local Language, Oakland, CA, Taller Experimental de Gráfica de La Habana in Havana, Cuba, the Íslensk Grafík in Reykjavik, Iceland, Edition/Basel in Basel, Switzerland, Mullowney Printing in San Francisco, CA, Haystack Mountain School of Craft in Deer Isle, ME, and Bullseye Glass in Emeryville, CA. Additionally, Plank has had a 20 year teaching career before devoting herself solely to her artist practice in 2018. Plank is active in the Bay Area arts community serving on boards and committees such as Root Division, California Society of Printmakers, and Art for AIDS. She is also a 2024 SECA nominee.Visit Carrie Ann's  Website:  CarrieAnnPlank.comFollow Carrie Ann on Instagram:  @CarrieAnnPlankLearn more about Carrie Ann's exhibit "Cacophony" at Jonathan Carver Moore - CLICK HERE. --About Podcast Host Emily Wilson:Emily a writer in San Francisco, with work in outlets including Hyperallergic, Artforum, 48 Hills, the Daily Beast, California Magazine, Latino USA, and Women's Media Center. She often writes about the arts. For years, she taught adults getting their high school diplomas at City College of San Francisco.Follow Emily on Instagram: @PureEWilFollow Art Is Awesome on Instagram: @ArtIsAwesome_Podcast--CREDITS:Art Is Awesome is Hosted, Created & Executive Produced by Emily Wilson. Theme Music "Loopster" Courtesy of Kevin MacLeod (incompetech.com)Licensed under Creative Commons: By Attribution 4.0 LicenseThe Podcast is Co-Produced, Developed & Edited by Charlene Goto of @GoToProductions. For more info, visit Go-ToProductions.com

I juletid kan gemenskapen kännas starkare, men också ensamheten. I ljuset av skilsmässobarnets erfarenheter funderar Malena Forsare kring föräldraskap, vilsenhet och dörrar som öppnas mot det okända. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Ljuslåga. Risgryn. Ugnslampa, i köksmörkret. Stearinpärla. Trasmattsfrans. De förbipasserande rösterna, på trottoaren. Kryddpeppar. Kopparkittel.Kvällen före julafton var inte som andra. Som skilsmässobarn levde jag i mer eller mindre ständig brist. Det var helt normalt och samtidigt en hemlös situation, som tidigt lärde mig något väsentligt om ensamhet. Det skiftade vem den förlorade föräldern var; oftast var det pappa. Men tidig kväll den tjugotredje december lämnades jag utanför hans port. Jag tog mig uppför de tre trapporna och ringde på hans dörr.Den tjugotredje december var min och pappas kväll. Den var samtidigt lång och kort; en vandring genom fallande ljus och skuggor. Vi brukade inleda i hans lilla vindsförråd, som nåddes inifrån lägenheten. Inte utan högtidlighet öppnades dörren och luften från det trånga utrymmet slog upp ett eget rum av förväntan. Pappa klättrade upp på en stege. Jag stod nedanför och tog emot. Skålen som skulle fyllas med apelsiner. Den äldsta tomten. En annan, hopplöst hängig tomte i pappas egen virkformation. Den sexkantiga stenkrukan med inskription från en psalm, som skulle få nya röda ljus.Det var förstås en rit vi föll tillbaka på – inneslutna i hemmets ateistiska livsåskådning var detta vad som fanns av liturgi: Att lyfta ner föremålen och fördela dem över lägenhetens tre små rum. Jag vill minnas att vi arbetade i tysthet. Vi kanske sa något som vi brukade säga. Men det var föremålen och våra sätt att röra sig runt dem, som spelade roll.“Lämna dörren öppen för det okända, dörren mot mörkret. Det är därifrån de viktigaste sakerna kommer, därifrån man själv kom och dit man är på väg.” Rebecca Solnit skriver i sin “Att gå vilse. En fälthandbok” om hur hon blev full för första gången under den judiska högtiden pesach. Enligt traditionen ska dörren hållas öppen om profeten Elia bestämmer sig för att komma. Författaren var barn men fick sitta vid vuxenbordet, och när ingen såg råkade hon blanda ihop bägaren som ställts fram till Elia, med sitt eget snapsglas. Så fick det lilla barnets kropp för första gången erfara en annorlunda tyngd i universum.Att barnet invigdes i de vuxnas ritualer och den här gången råkade få för mycket portvin, tillhör förstås slumpens omständigheter. Men jag tänker ändå att det har med den öppna dörren att göra. Ibland slås den upp på ett oväntat sätt, och en råkall vind slår emot oss i vårt eget hem. Det kan vara vackert och förvirrande. Kanske blir vi invigda i mönster som fram till just den stunden legat oupptäckta. Och det är inte alls säkert att vi omedelbart förstår betydelsen av det som sker.Erfarenheten av att gå vilse betyder hos Rebecca Solnit att öppna sig för det okända; att upptäcka det som ännu inte hittats. Konstnärer och vetenskapsmän har i detta samma uppgift: de måste ge sig ut på ett öppet hav och söka sig fram i vågorna för att finna sitt material. Skillnaden i deras arbetsmetoder är att vetenskapsmannen håvar in vad han hittar, medan konstnären tar oss med på sin resa, skriver Solnit. Men för att nå sitt mål måste båda göra sig blinda och samtidigt se: de måste våga gå vilse.En av de julberättelser som jag älskade mest som liten, och som jag fortsatte att läsa upp i vuxen ålder, är skriven av Astrid Lindgren. Madickens lillasyster Lisabet ska vänta utanför en affär, men vill göra som en förbipasserande jäntunge. Alltså tar hon ett språng från sin vaktplats, upp på medarna till en släde som startar med ett ryck. I rusigt huj far Lisabet genom staden utan att den berusade föraren bakom hästarna upptäcker sin passagerare. Han far längre och längre in i skogen, mellan byar av snö och mörka granar, alltmedan flickan på medarna förlorar sitt mod och sin kroppsvärme. Till slut dumpas hon av en okänslig vuxen och blir liggande snorig under himlens kalla valv.Berättelsen om barnet som till slut kommer hem till ett kök och en syster, handlar inte bara om att gå vilse, utan också om det motsatta: att hitta hem. Om betydelsen av att bli hel och varm, i ett kök där den vanliga muggen och nybakade pepparkakor blir till en egen nattvard, som bäst förstås genom närheten mellan två syskon.Ett år skulle pappa och jag medverka i ett julfirande för hemlösa i ortens församlingshem. Vi övade in ett program med dikt och musik. Jag hade mitt instrument, pappa sitt poetiska minne. Av själva händelsen minns jag inte mycket, mer än det osäkra i blickarna som följde oss på scenen i golvets mitt. Jag var inte säker på att de förstod, eller att jag själv begrep. “Stilla natt” är en bön som kan bli särskilt melankolisk på cello, men vad är Nils Ferlins “Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet”? Vad blir ett barfotabarn när det åldras, när det tvärtemot barnet i sagan inte hittar hem? Tanken gjorde ont.Efteråt har jag tänkt på händelsen som en öppen dörr. Inne i den rustade gemenskapen för hemlösa, som just den här kvällen ville slippa känna ekot av sin egen ensamhet, blev julen främmande. Det var en karg och lite klumpig tillställning, med julstjärnor som såg konstgjorda ut och lukten av gamla kläder. Jag tror att jag där och då lärde mig något om ensamhetens villkor.Engelskan har två ord för ensamhet som understryker tillståndets olika innebörd. Loneliness utgår från en känsla man inte valt. Solitude innebär en avskildhet som kan vara självvald. I psykologisk forskning om ensamstående mammor som blivit föräldrar på egen hand, nyttjas ibland den här distinktionen. Mammorna kallas för “solo mothers” – genom modern teknologi och med stöd av lagstiftning har de valt sitt föräldraskap, utan partner. Den anonyma donatorn förblir dold, samtidigt som den förstås i någon bemärkelse är namnlöst närvarande. Barnet har kommit genom en dörr som öppnats mot det okända. Ur ett mytiskt perspektiv är steget inte långt till Maria som födde sitt barn efter att ha blivit gåtfullt befruktad. Eller till Siddhartas mor som blev gravid genom ett möte med en vit elefant i en dröm.I köket hemma hos pappa tändes den rödmålade ljusstaken med tre vita ljus kvällen den tjugotredje december. Det fanns ingen religion som vi kunde luta oss mot, och inte någon närvarande mor. Men vi hade ljusstaken. Vi hade risgrynen, kaffedoften, kopparkitteln, som utformade en besvärjelse mot den ensamhet som vi båda levde med. I cirkeln av ljus som föll ner över köksbordet öppnade sig ett rum, som höll den kalla vinden som drar genom världen borta. Pappa skrev verser, jag provade att hålla lackstången själv. Musikradion stod på, utanför var det mörkt. Där och då var jag hans barn, i natten som är den längsta av nätter.Malena Forsarekulturjournalist och psykologProducent: Ann Lingebrandt

Äntligen ska vi prata om 1700-talet igen, nämligen Jacques-Louis Davids ikoniska målning “Marats död” från 1793, som finns på Kungliga museet för sköna konster i Belgien och i en kopia från 1800 på Louvren. Davids tavla visar den döende tidningsmannen, revolutionären och politikern Jean Paul Marat och det är en vacker och stillsam död vi får se här. Inget får en att ana den rafflande och våldsamma historiska berättelsen som ligger bakom motivet. Målningen härstammar direkt från den franska revolutionens epicentrum. Målaren David och motivet Marat var inte bara vänner, utan båda politiskt aktiva i Nationalkonventet under den franska revolutionen. Medan Marat inte överlevde revolutionen, kunde David med nöd och näppe undgå giljotinen. Nuförtiden räknas konstverket till ett av de viktigaste i den franska konsthistorien, men då det begav sig fanns ingen plats för den i Frankrike. Konstnären själv fick rädda undan tavlan, gömma den i flera år och ta med sig den till sitt exil i Belgien, där den finns än idag. Jacques-Louis David är en av de viktigaste målarna i den franska konsthistorien, men när han gick bort, nekades han till och med att bli begravd i Paris. Bara hans hjärta ligger begravd på Père-Lachaise i Paris. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen till Inredningspodden, en podd där du möter många olika personer som arbetar inom inredning, design och arkitektur på olika sätt. Jag heter Johanna Hulander – Efter ett antal år som kommunikationschef bytte jag bana för 13 år sedan och arbetar nu som konsult inom marknadsföring och kommunikation men även med journalistiska arbeten som Inredningspodden, nyhetsbrev och digitala kurser.Veckans gäst är Karin Ferner! Som silversmed, formgivare och konstnär har hon under sin 50-åriga (!) karriär varit mycket produktiv. Hon blandar tradition med folklore och humor på ett unikt sätt och tycker om när det krockar. Hon är aktuell med att ha formgett Svenskt Tenns juldekorationer men just nu pågår utställningen ”En sagolik osannolik jul” på Stora Hyttnäs i Sundborn. En utställning som hon skapat tillsammans, med den tidigare poddgästen, trädgårdsmästaren Andreas Graveleij. En upplevelse att besöka i den otroliga miljö som Stora Hyttnäs är. Välkommen till Inredningspodden Karin Ferner!Fredagsbrevet – Få ett nyhetsbrev varje vecka! Vill du få ett inspirerande fredagsbrev i inkorgen varje vecka? I Fredagsbrevet delar jag med mig av mitt personliga urval av inredning, design och arkitektur – OCH så klart får du ta del av Inredningspoddens gäster. Du hittar länk på Instagram @inrednings_podden eller @johanna_hulander.Min nya digitala kurs ”Försäljning och marknadsföring för egenföretagare” släpps 6 decemberUnder det senaste året har jag sett ett ökat intresse bland egenföretagare inom kreativa yrken, som märkt av lågkonjunktur och minskad försäljning, att lära sig mera om marknadsföring och försäljning. Därför så lanserar jag min nya digitala kurs ”Försäljning och marknadsföring för egenföretagare” där du som driver eget får lära dig hur du kan öka din synlighet och nå rätt kunder med smarta, budgetvänliga strategier. I den här kursen kommer det även att finnas en egen poddserie med 10 avsnitt där du kommer att få lyssna på mig, några av Sveriges främsta experter inom dessa ämnen men även lyssna på egenföretagare som hittat egna framgångsrika vägar för marknadsföring och försäljning. Missa inte chansen att få en plats! Den 6 december öppnar dörrarna! Du kommer att hitta all information på Instagram @inrednings_podden och @johanna_hulander.Följ Inredningspodden på Instagram: @inrednings_podden Följ Johanna Hulander på Instagram @johanna_hulander Facebook: @inredningspodd. Kontakt via info@johannahulander.se och Instagram. I arkivet finns drygt 200 avsnitt. Inredningspodden med mig Johanna Hulander tar upp olika ämnen inom inredning, design och arkitektur. Det kan vara allt från konst, färgsättning, inredning eller trädgård. DELA AVSNITT DU GILLAR, GE BETYG I DIN PODD-LYSSNARE OCH TIPSA GÄRNA OM VILKEN GÄST DU VILL HÖRA I KOMMANDE AVSNITT!#inredningspodden#arkitektur#inredning#design#johannahulander#inred ningspodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Flera män åtalas för att ha planerat ett terrordåd. / Fler pojkar spelar om pengar. / Fler flickor får diagnosen autism. / Konstnärer broderade tavlor med motiv från gruppen Hoojas texter Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Av Ingrid Forsberg och Jenny Pejler.

I detta avsnitt av KONST-podden Tyresö pratar Ewa Kinnunen med den unga lovande konstnären Ofelia Drakenlind. Hur tänker Ofelia kring sitt konstutövande? Hur ser hon på de olika inriktningarna i sitt bildspråk? Vad har motiven för betydelse och när är det bara kul? Vad vill du att konstpodden Tyresö samtalar om - ta kontakt med Ewa och berätta!

På Livrustkammaren i Stockholm belyser utställningen Slaget om Europa kriget och konsten hur tätt de två sakerna hör samman. Både förr och nu. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fokus för utställningen ligger i Det trettioåriga kriget, som rasade mellan 1618 och 1648 och kallas Europas värsta före världskrigen på 1900-talet. I det kriget avled omkring åtta miljoner människor och mängder av konst och kulturföremål stals mellan makterna. Även konstnärerna själva blev del av den här symboliska striden: rörde sig mellan olika nationer, tjänstgjorde vid furstar och krigsherrars hov och hade ibland vissa diplomatiska uppgifter.Utställningen är resultatet av det stora europeiska museisamarbetet ”Bellum et Artes”, Krig och konst. Projektledaren Jonas Lindwall visar på en datorskärm hur stora europeiska konstnärer vid den här tiden flyttade sig, med eller mot sin vilja, över kontinenten och porträtterade av Gustav II Adolf och många andra krigsherrar.Dessutom berättar intendenten Sofia Nestor om några av utställningens mest braskande föremål, från den svenske kungens blodiga skjorta till en prålig smyckeskudde med brokig historia.

Mikael Genberg är konstnären som tyckte att den värld han jobbade i var för trång och fyrkantig. Då föddes idén om att bygga ett hus 13 meter upp i en ek mitt i Västerås. Kulturchefen i kommunen tyckte det var en fantastisk idé, så bra att svaret blev: Det kommer du aldrig att få igenom!Sen dess har det blivit hotell både på och under vattnet. Men i 25 år har Mikael jobbat på sin mest galna idé. Och nu är det nära, nån gång vintern 2024/2025 skall raketen lyfta med ett litet rött hus med vita knutar som kommer att stå på månen för alltid.Vi pratar också om att inte upprepa sig, starta café, vad fiskarna ser under bröllopsnätterna i ett omvänt akvarium, glad konst med tjocka män med badbollar, varför man ska hålla på i rymden och vad det kostar och att vara respektfull mot sig själv oavsett vad man skulle vilja göra.Varsågod, här kommer en underhållande stund med Mikael Genberg!Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Life Genomics, Gröna Gårdar, FunmedHitta allt om podden: Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi gästas av Lisi, Lex & Jojo från Queersamheten, bakom utställningen Rottrådar 8-24/11, på Galleri S:t Gertrud, Östergatan 9A. Och så blir det Nyheter och Det händer i vanlig ordning! Musik i programmet: The Revolution Will Not Be Televised - Gil Scott-Heron Georgia on my mind - Billie Holiday Kärlekens små ord - Ulla Billquist I Am Her -Shea Diamond Flowers - Storm Dunder Bara få va mig själv - Laleh

I utställningen Hertervig Hill. Dröm och verkligheten på Waldemarsudde presenteras två stora nordiska konstnärskap sida vid sida. Öppnar det för nya perspektiv eller blir det sökt? Konstnären Karin Mamma Andersson och konstkritikern Mårten Arndtzén har varit där. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. KARIN MAMMA ANDERSSON OM TVÅ NORDISKA KONSTNÄRSGIGANTER PÅ WALDEMARSUDDECarl Fredrik Hill (1849-1911) framhålls ofta som en av de främsta svenska konstnärerna, i Norge har Lars Hertervig (1830-1902) samma position. I höst ställs de ut samtidigt på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm – en utställning som vill lyfta fram det gemensamma i deras konst, motivvärldar, influenser och liv. Det är den hittills största presentationen av Lars Hertervigs konst i Sverige och utställningen är ett samarbete med Stavanger kunstmuseum, där den ska visas till våren. Konstnären Karin Mamma Andersson, som håller CF Hills konst högt, medverkar i ett samtal om utställningen tillsammans med P1 Kulturs Mårten Arndtzén.ANDERS RYDELL AVSLUTAR TRILOGIN OM NAZISTERNAS KULTURSTÖLDERI två tidigare böcker har författaren Anders Rydell beskrivit hur nazisterna stal konst och litteratur från judiska personer, hem och samlingar under andra världskriget - och ibland mördade dem i koncentrationslägren. Nu fullbordas den mörka trilogin med "Stulen musik", som berättar om musikens betydelse i Tredje riket, nazisternas stölder av tiotusentals instrument, manuskript och böcker, allt i syfte att utplåna det judiska inflytandet över den europeiska musiken. P1 Kulturs reporter Mattias Berg har träffat Anders Rydell.PREMIÄR FÖR DEN PRISADE DOKUMENTÄREN ”DAHOMEY”I februari i år vann den fransk-senegalesiska regissören Mati Diop, tidigare prisad i Cannes för "Atlantics", Guldbjörnen på Berlins filmfestival för sin dokumentär "Dahomey" – som också blivit utvald till Senegals Oscarsbidrag. I en dramatiserad berättelse skildrar den Frankrikes återlämnande av historiska artefakter till Benin, föremål som stulits franska trupper på 1800-talet. Kulturredaktionens Mina Benaissa har sett en lysande film och medverkar i dagens P1 Kultur.BARNRADIONS BOKPRIS 2024 – JURYN DISKUTERAR ”TRÅDAR” AV EMMA ANDERSSONDet är läslov och P1 Kultur sänder traditionsenligt Barnradions Bokpris i P1 Kultur! De fem barnen i juryn - som i år kommer från sjätte klass på Eklandaskolan i Mölndal - diskuterar och läser de fem nominerade böckerna, för att till sist utse årets vinnare! De här böckerna är nominerade:Fake av Astrid MohlinBrinn alla hästar av Helena HedlundDrakar och Demoner: Uppvaknandet av E.P. UgglaVärldens sämsta syster av Elin LindellOch Trådar av Emma Andersson, som är den tredje boken som juryn ska diskutera idag!Programledare: Karsten ThurfjellProducent: Maria Götselius

Kocken Björn Ylipää undrar varför Tornedalen är osynligt i svenska kokböcker. Turistföretagaren och sommelieren Hanna Karkea bjuder turister på mat hemma i Kiruna, men vad bjuder hon på? Konstnären och författaren Johnny Isaksson reflekterar över vad han gått miste om, när han inte lärde sig meänkieli? Pajalas politiker kan inte enas om en budget. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

EXKLUSIVT NordVPN-erbjudande ➼ https://nordvpn.com/alexandsigge Prova riskfritt nu med en 30-dagars pengarna-tillbaka-garanti!

Konstnären Fanny Fermelin och är med i podden och diskuterar svenskt och norskt kulturliv. Var är folk coolast? Vilka vet att uppskatta ett bra konstverk med en pruttkudde? https://www.ffermelin.com/ https://www.patreon.com/MedArvasicentrum @arvas4

Den här veckan möter vi Gillis Edman, medlem i Betlehemskyrkans församling i Göteborg. Idag tar han sin utgångspunkt i temat längtan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Längtan är inre bilder och inre beskrivningar av något vi ännu inte har och kanske inte heller kommer att få. Men själva längtan är en kraft i sig då den som vågar längta också vågar hoppas på den framtid som ännu inte sett dagens ljus. Längtan blir till en inre kraft, en bild av något framtida åtråvärt. Den jordens brukare som sår vill också skörda, en skördefest som jordbrukaren längtar. Konstnären längtar att på den vita duken till ett sammanhang av färger och perspektiv som tillsammans blir till ett budskap från konstnärens hjärta till betraktarens öga på sin väg till dennes hjärta.Text:Psaltaren 42:1Musik:Pathetique (Sonat För Piano Nr 8 c-moll Op 13, andra satsen) av Ludwig van Beethoven med Daniel BarenboimProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Människor har alltid haft en viss respekt för natten, för vem vet vad som kan gömma sig där ute i mörkret? Men den svarta natten har också inspirerat mode, konst och kultur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I veckans Stil ska vi bege oss in i nattens mörker för att se hur den del av dygnet då de flesta av oss ligger och sover har inspirerat modeskapare, konstnärer och kultur i största allmänhet.Vi pratar med den brittiska konstnären Stuart Semple om Vantablack, den svartaste svarta färg som finns. Modeskaparna Jennifer Blom och Per Götesson berättar vad som händer natten innan en stor modevisning. Filmskaparen och författaren Mia Engberg, aktuell med essäboken Mörker som material, berättar om hur hon och andra konstnärer använt sig av mörker, natten och svärta i sina verk. Och så träffar vi arkitekten Andreas Martin-Löf, som stolt också kallar sig lampmakare. Han tycker att vi inte ska lysa upp natten allt för mycket, utan istället lära oss att omfamna mörkret.

Konstnärssonen, kanske, Maximilian Ibrahimovic! Pirret i Milano! Scudettoutmanaren, trots allt, Napoli! Nordin Gerzic med ett litet inhopp! Arne Slots irriterande Darwin Nunez-beslut! Ange Postecoglous onödigt växande spricka till Spurs-supportrarna! Viktor Gyökeres sista pusselbit! José Mourinhos och Ryan Kents kalla krig!

Vi beger oss till Italien vid sekelskiftet 1600, där hittar vi ett stökigt gatuliv som den talangfulle konstnären Caravaggio försöker bemästra. Det går väl lite sämre än det gör framför målarduken. Slagsmål, fylla, dolkar, penslar och epokgörande konst är vad denne strulputtes liv handlar om, rafflande och väl värt ett poddavsnitt. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kära lyssnare! Idag pratar vi om Debutens roll i ett konstnärsskap, och följer Ida:s förberedelser inför hennes DJ-gig på Millesgården och vernissagen av deras D'art Brut'utställning. Vilken roll har skivspelandet spelat genom våra karriärer, och hur har den ändrat skepnad genom åren? Detta och mycket annat spännande och aktuellt från kulturvärlden. Välkomna in i flyttkaoset, och ha en trevlig fredag! www.instagram.com/kulturbarnen Dessutom: Millesgården DJ Ida Therén & DJ Pontus de Wolfe Mojo & Q P3 ID Yoko Ono The Beatles Disney+ Beach Boys Camden SVT Cornelis Vreswijk 'Somliga går i trasiga skor' Imperiet 'Ett hjärta är alltid rött' Att debutera Annika Norlin & Jonas Teglund Pontus Playlist Kom till Lydmar 7 juni - releasefest! Kasbo L'Art Brut - outsiderkonst Gustaf Tenggren Nick Drake Markets Konstmässa Marguerite Duras Saskia Neuman Gallery Galleri Magnus Karlsson Sara Vide Eriksson Ebba Svensson Siri Carlén Galleri Hedenius Loyal Gallery Coulisse Gallery

Går det att skapa konst mitt under brinnande krig? Konstnären Mohamed Abusal har lyckats lämna Gaza men vet inte hur han ska gå vidare i livet eller konsten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Gaza har alla konstgallerier bombats sönder och de flesta konstnärerna försöker lämna området. En av grundarna till det konstnärsdrivna galleriet Eltiqa i Gaza City, Mohamed Abusal, lyckades ta sig till Kairo, Egypten, med sin familj.-Jag har förlorat min studio, mitt hus och mitt galleri. Mitt arkiv, de flesta av mina målningar och foton, jag har förlorat allt, säger han. Det är som att jag står i ett vägskäl och vet inte vart jag ska gå i mitt liv och med min konst.Reporter: Helene AlmProducent: Eskil Krogh Larsson

Den 13 oktober år 54 så kliver den snart 17-årige Nero upp på kejsartronen. Han var den 5e kejsaren i Roms historia och hörde till den Julisk-Claudiska familjen. Han är kanske en av de mest kända av de romerska kejsarna och många till honom som den galna kejsaren som spelade lyra medan Rom brann. Men var han verkligen bara en självisk galning? Startade han branden i Rom? Hur mycket älskade han teater? Och vad hände egentligen mellan honom och hans mamma?I det här avsnittet försöker vi bena ut vem Nero var, och varför han har blivit så illa omtalad. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här avsnittet är i betalt samarbete med Nord VPN. EXKLUSIVT NordVPN-erbjudande ➼ https://nordvpn.com/sillypodden Testa riskfritt nu med en 30-dagars pengarna-tillbaka-garanti! /// Arsenalsportchefen Edu uppges ha en forwardslista, där både Alexander Isak och Viktor Gyökeres står uppskrivna. Roberto De Zerbi? Han står på alla möjliga tränarlistor. Lamine Yamal värderas skyhögt, Real Madrid kikar på Trent Alexander-Arnold och Ivan Toney kopplas till United. Vi tar även en titt på vad för kul som finns i Championship. Med: Makoto Asahara, Frida Fagerlund och Oskar Kiisk.

Madelen Möllard arbetar både som konstnär, illustratör och designer. Under det senaste året har hon tagit steget till att skapa alltifrån fantastiska mattor och keramik till brickor med sina konstmotiv. Hennes konst är färgstark och nästan alltid finns en blomma med, gärna en vallmo. Jag spelar in veckans avsnitt hemma hos Madelen där bostaden är lite som att kliva in i en av hennes målningar där väggarna blommar och färgsättningen är otroligt genomtänkt. Vi samtalar om allt från att våga ta hjälp som företagare, att dela ateljé med sin bror – och Karlshamn. Välkommen till Inredningspodden! Följ Inredningspodden på Instagram: @inrednings_podden Följ Johanna Hulander på Instagram @johanna_hulander Facebook: @inredningspodd. MISSA INTE ATT PRENUMERERA på nyhetsbrevet via länken på instagram så får du information om nya avsnitt men även andra nyheter som rör inredning, design och arkitektur! Kontakt via info@johannahulander.se och Instagram. I arkivet finns drygt 160 avsnitt. Inredningspodden med mig Johanna Hulander tar upp olika ämnen inom inredning, design och arkitektur. Det kan vara allt från konst, färgsättning, inredning eller trädgård. DELA AVSNITT DU GILLAR, GE BETYG I DIN PODD-LYSSNARE OCH TIPSA GÄRNA OM VILKEN GÄST DU VILL HÖRA I KOMMANDE AVSNITT! #inredningspodden#arkitektur#inredning#design#johannahulander#inredningspodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet berättar Karin Sidén, museichef på Prins Eugens Waldemarsudde om Marie Krøyer, men även om det fascinerande konstmuséet vi spelar in på. Konstnären Marie Krøyer var en av Skandinaviens mest mytomspunna och fascinerande kvinnor under senare delen av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet. Hennes äktenskap med P.S. Krøyer och tonsättaren Hugo Alfvén skapade stor uppmärksamhet och ryktesspridning och tog fokus från hennes storhet som konstnär. I en ny utställning på Waldemarsudde uppmärksammas nu hela hennes konstnärliga bredd inom både konst, design och inredning från Skagen i Danmark till Tällberg i Dalarna. Välkommen till Inredningspodden Karin Sidén! Följ Inredningspodden på Instagram: @inrednings_podden Följ Johanna Hulander på Instagram @johanna_hulander Facebook: @inredningspodd. MISSA INTE ATT PRENUMERERA på nyhetsbrevet via länken på instagram så får du information om nya avsnitt men även andra nyheter som rör inredning, design och arkitektur! Kontakt via info@johannahulander.se och Instagram. I arkivet finns drygt 160 avsnitt. Inredningspodden med mig Johanna Hulander tar upp olika ämnen inom inredning, design och arkitektur. Det kan vara allt från konst, färgsättning, inredning eller trädgård. DELA AVSNITT DU GILLAR, GE BETYG I DIN PODD-LYSSNARE OCH TIPSA GÄRNA OM VILKEN GÄST DU VILL HÖRA I KOMMANDE AVSNITT! #inredningspodden#arkitektur#inredning#design#johannahulander#inredningspodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De berättar inte om det på konsthögskolorna, men bakom framgångsrika konstnärer finns ofta familjeförmögenheter. Konstnären och kritikern Sonia Hedstrand skriver om hur en ryggskada fick henne att inse den egna naiviteten i valet att bli fri kulturarbetare. Inläsare: Magnus Thorén

Konstnären ÅsaLisa Linnman och svampprofessor Anders Dahlberg gräver i jorden som är så viktig för skogen ovanför. Och om att fiskgjusen minskar på en del håll i landet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Konstnären och illustratören ÅsaLisa Linnmans kärlek till träden har lett henne på en resa ner i underjorden. Insikten att en spade skogsjord kan innehålla fler arter av mikrober än det finns växt- och djurarter i hela den tropiska regnskogen blev en ögonöppnare till hur viktig jorden är för hur hela skogen mår.Morgonens fältreporter Lena Näslund träffar ÅsaLisa Linnman i Herrhagsskogen utanför Uppsala. Där finns också svampprofessorn Anders Dahlberg som tar med oss ner i världen av mycel och mykkorhiza där svampar och träd hjälps åt. Han har bland annat studerat vad som händer i jorden när träden avverkas.Efter utbrottet av afrikansk svinpest hos vildsvin i Västmanland har ett nästan tusen kvadratkilometer stort området stängts av. Vi ringer upp Solveig Wadelius i Virsbo som ligger i det område där såväl skogspromenader som svampplockning nu är förbjudna.Vi tar oss också tillbaka till de sista dagarna i juni. Då paddlade ornitologerna Göran Johansson och Thomas Andersson ut till en ö i sjön Fegen i östra Halland, för att ringmärka månadsgamla fiskgjuseungar högst uppe i en tall. I 55 år har ornitologer hållit koll på fiskgjusarna där. De har märkt att de senaste 20 åren har de minskat avsevärt - från 19 häckande par år 2000 till 6 par nu.Det finns flera hot mot fiskgjusarna: Brunare vatten gör det svårare att fånga fisk, störning från friluftslivet, konkurrens från havsörnar och brist på boträd. Men hur går det för fiskgjusarna i Sverige som helhet? Vi ringer upp fågelforskare Martin Green, på Fågeltaxeringen vid Lunds universitet. Det visar sig att det ser väldigt olika ut på olika håll i landet.Den som ofta återvänder till samma svampställe märker att svamparna växer och förändras fort. Men det är svårt att se med blotta ögat. Men i en så kallad time-lapse-film går det! Robin Malmsten Havervall berättar hur han gör sina fascinerande svampfilmer. Som den när en gul brödkorgssvamp först ser ut som när ytan bränns på en crème brûlée, och sedan spricker upp och avslöjar små, små frallor därunder.Och hur uppfattar björnen den stora jakten som varit i år, och vilka ekologiska konsekvenser kan det få? Jonas Kindberg, björnforskare vid norska Norsk Institutt for Naturforskning, svarar.I veckans kråkvinkel funderar Lisa Henkow på vad poängen med kön är egentligen. Och förundras över den enorma könsvariation som finns i naturen. Finns det till exempel herr och fru Kantarell?Programledare är Karin Gyllenklev.