Podcasts about kanske

Och så synar vi medias roll i kaffeburkshysterin och frågar oss om ingen bryr sig om textreklam längre. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I veckan har det stormat kring Sveriges Radio och det har, som så många gånger förr, handlat om vilka åsikter radions medarbetare får ge uttryck för i offentligheten. När det så kallade GAD-uppropet publicerades i somras, skrev flera mycket högt profilerade SR-reportrar under. Trots hård kritik då, valde Sveriges Radio att inte agera mot dem medarbetare som skrivit under.Men nu i veckan kom så ett nytt fall och eftersom beslutet var det motsatta, har Sveriges Radio, från både vänster och höger, fått kritik för dubbla måttstockar. Johan Cedersjö intervjuar Kulturnytts Mårten Arndtzén, Svenska Dagbladets kulturjournalist Anders Q Björkman och Sveriges Radios programdirektör Sofia Wadensjö Karén.Medias roll i kaffeburkshajpenI en osäker värld där krig tycks startas stup i kvarten, oljepriset håller världsekonomin gisslan och den svenska valrörelsen redan tycks ha börjat, ja då kan man ibland behöva en paus. Checka ut en stund. Kanske med en rykande het kopp kaffe eller varför inte en plåtburk, tycks svenska folket ha tänkt. Hypen må ha börjat i sociala medier, men den plockades upp av gammelmedia innan någon ens hann yttra orden otillbörligt gynnande, vilket fått oss att fråga oss om ingen bryr sig om textreklam längre?Joanna Korbutiak vänder sig till Mikael Cross, strategisk rådgivare inom påverkan och kommersiell kommunikation, och Hampus Knutsson, PR-konsulten och krisexpert.

Varje val visar vallokalsundersökningarna att sjukvården är den viktigaste frågan för väljarna. Och varje val handlar i stället den politiska debatten om något annat – nuförtiden mest kriminalitet och de där invandrarna som för övrigt väldigt ofta arbetar i just sjukvården. Det finns en risk att det blir samma visa valåret 2026. Kanske är det för att sjukvården är komplex och att sjukvårdspolitiken kommer med en massa avvägningar som inte är helt enkla att navigera. Med sin bok ”Åk till akuten” försöker dagens gäst, Fanny Nilsson, hjälpa oss på vägen. Medverkande: Fanny Nilsson, Niklas Altermark & Enna Gerin.

Vad är problemet med nepobebisar? Är det inte bara naturligt att barn ärver sina goda egenskaper från sina föräldrar? Vi gillar tanken på meritokrati där den som kämpar mest får mest, men är det verkligen så? Har vi alla samma chans att bli nästa Jeffrey B-sås?I detta avsnitt undersöker vi huruvida spelplanen är riggad från start genom att titta närmare på den faktiska rörligheten mellan olika inkomstskikt och statuspositioner. För detta syfte pratar vi om allt från krubbor i Ångermanland till nepobarn på Sveriges Radio, och varför de med flest fördelar kan vara de som ofta också är mest övertygade om sin egen förträfflighet.Frågan är om den enda lösningen blir kloning och att stjäla alla barn på BB för att garantera en identisk uppväxt, eller så måste vi kanske bara acceptera att slumpen och generna styr mer än vi vill erkänna. Kanske handlar det snarare om att bygga ett bra samhälle för alla, oavsett position i båten, istället för att jaga en perfekt rättvisa som ändå verkar omöjlig att uppnå.I avsnittet har vi tagit inspiration från Petter Larssons bok ”Riggat”, som med hjälp av forskning undersöker hur ofta och lätt det verkar vara att ta sig ”uppåt” i samhället. Vi lutar oss även mot The Market Exits fantastiska video ”Why meritocracy is a LIE (it's way worse than people realize)” där författaren av boken intervjuas.Musik: mobygratis.comVinjett: Cleo och David

Mamma, företagsledaren, systern, popstjärnan, farmor, chefen, sjuksköterskan, kusinen, fotbollsspelaren, granntanten. Så här på internationella kvinnodagen undrar vi vem som är din kvinnliga förebild. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vem är kvinnan - eller flickan - som haft en stor betydelse för dig, som gett dig kraft, lugn, mod, trygghet, en tro på dig själv? Kanske är det någon i din närhet, som lärarinnan, bonusmamman, moster, kassörskan i matbutiken, farmor, storasyster.Eller är det någon du inte alls känner som blivit din förebild? Kvinnan som kom till Sverige som flykting och nu är en framgångsrik företagsledare, Astrid Lindgren, Robyn, föreståndarinnan på ålderdomshemmet, skådespelerskan som är FN-ambassadör?Så här på Internationella kvinnodagen så vill vi gärna höra om den där kvinnan som du alltid beundrat, som blivit din förebild.Kvinnliga förebilder i Karlavagnen med Li SkarinRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook eller Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar kl 21:40.

Vår sista sändning från Kapstaden från krogen ëlgr. Livepodd, alltså. Vi bävar, för vi har läst hur Alex och Sigge blir sågade. Inre exil är alltid en lösning, när det blir för jobbigt. Sverige på tio i topp över "nation brand", men ingen verkar veta vilka vi är. Inte ens svenskar. Den jättekonstiga hysterin kring Mon Amie fattar vi ej och hur är det med amerikanerna som fryser i svensk vinter. Vad händer i Baltikum och Skandinavien på grund av kriget i Iran? Hur länge räcker ammunitionen och hur går det med Rysslands oljeinkomster? E-type är hemma och regeringen långsam som alltid när det gäller sådant här. Vänsterns västhat har perverterat dem - kolla nu på gamla Feministiskt initiativ. Liberalerna åker ut, men kanske borde de vara för cannabis. Men funkar det i Sverige, bara för att det funkar i USA? Centern och Liberalerna slåss om skolor - ska de vara snygga eller fula? Den stora bananattacken på talmannen. Borde inte vi ha en Epsteinkommission? Fast hur är det med svenska kommissioner, leder de någonstans? Kungahuset trumfar i förtroende. Journalisterna i public service har stprt förtroende till vänster, men ej till höger. Intressant hur det som sker i Iran påminner om tv-serien Tehran, Det är Magnus Ranstorp som säger det, så det måste vara sant. Päls: hurra! Kanske är riktiga kläder tillbaka, eftersom plastkläder är farliga. Leopardpälsar borde komma tillbaka. Bonnesen rullar vidare. Svenskar älskar falukorv, men de har glömt bort isterband. Vi har hittat färdig varm korv på Checkers i Sydafrika - vilken grej. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nietzsche var ensamheten som människa, men är också ett omistligt sällskap. Poeten Ingela Strandberg berättar om sin mest uppmuntrande följeslagare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Om han kom gående uppför vägen skulle jag genast känna igen honom. Inte för den mörka buskiga mustaschen, inte för de spänstiga ivriga stegen, inte för stoltheten i gången, inte heller för den mörka rocken med det blå sidenfodret.Nej, jag skulle känna igen honom på den lodande ensamheten. Han har ju själv sagt det: ”Jag är ensamheten som människa”.Om han verkligen skulle komma gående mot mig skulle jag kunna se hans ensamhet som en form, som dels omger kroppens alla sidor, dels lägger sig framför honom som en skugga över gruset. Han skulle, bokstavligt talat, stiga in i sin egen skugga, rakt in i ensamheten och där låta den bestämma riktningen och målet.Om han verkligen kom, om han plötsligt stod där halvvägs uppe på gården… Å, det skulle vara en sen vårkväll! De få återkommande lärkorna skulle ännu hålla sig kvar i skyn med sina darrande kroppar. Jag tänker mig att han skulle stanna till på vägen mellan åkrarna och se ut över det landskap jag kallar mitt. Kanske skulle han lyssna på lärksången.Jag skulle gå mot honom och säga ”Välkommen herr Nietzsche! ”, och han skulle se rakt in i mig, han, genomskådaren, som lärt mig så mycket om människan. Om ”det hyckleri som kallas moral”, hans egna ord. Om makten, viljan, illusionerna. Om smärtan. Ingen har förklarat allts motsatser för mig så bra som han.Jag skulle visa honom in i den gamla ladugården så vackert förfallen, men varifrån man ännu kan höra kornas råmanden utanför tiden, höra tjudrens klang, påminnande oss om det ständiga uppbindandet, om det eviga tillfångatagandet av människa och djur.Jag skulle visa honom ladan, där det fortfarande ligger hö från sextiotalet. Jag skulle visa honom hästräfsan och den röda såningsmaskinen, slåttermaskinen och lien som nu saknar sitt bett.Därinne i halvmörkret satt jag ibland som tonåring och tänkte. Jag hade läst Nietzsche och hittat en mening som jag tyckte stämde in på mig; den om den ”obekväma egenskapen att finna alla ting djupa”.Jag kände denna obekväma dragning mot djupen vad det än gällde. En vetgirig iver att förstå, att undersöka, att inte stanna i det likgiltiga, i det allmänna. Nietzsche lärde mig tidigt att värja mig, för mig själv och för omgivningen, kanske allra mest för omgivningen. Inne i flocken fick jag så småningom se hur farligt det kan vara att lyda. Hur lydnaden kan föra en långt bort från en själv.Att födas är att infinna sig. Till en plats. Till ett klockslag. Till fostrare, anpassning och korrektion. Det var mitt i denna korrektion jag upptäckte Nietzsche. Om han kom till mig i vårkvällen skulle jag berätta det för honom. Vi skulle sitta under den hundraåriga lönnen och jag skulle säga att det under oss i jorden ligger kedjor som klirrat runt vaderna på mina förfäder, inte för att de var slavar men för att de bundits av fattigdom, av herremän, av sedlighet, av lust. Kanske också av skräck för det okända. För kreaturet i sig. Genom Nietzsche lärde jag känna mitt kreatur, hur det vältrar sig och söker sitt.Han lärde mig också att vara försiktig med blygsamheten. ”Att alltför tidigt anpassa sig till en miljö”, skriver han, och ger exempel på vad man ska akta sig för: att anpassa sig till sällskap eller arbetsordningar. Han ger rådet att skaffa sig det han kallar ”vrår och oanade ensamheter för stunder av tröst tills man är stark nog att gå sin väg”.En sån vrå var ladan för mig när vinden for rakt igenom den och det bara var huggormen och jag i livet med nyskördad klöver och ljusa doftande fält av nattvioler utanför väggarna. Jag håller inte med Nietzsche i allt, men han är min mest uppmuntrande följeslagare när jag känner vanmakt inför civilisationen, inför maktmänniskor, inför livslögnerna, förställningarna. förfalskningarna.Jag har svårt för hans eviga återkomst. Ibland tror jag på den, ibland inte. Skulle allt lidande all grymhet, all förtvivlan uppstå igen och igen i samma själ i en aldrig sinande evighet?Om genomskådaren kom, om han satt där med mig under lönnen, skulle nuet vara alldeles uppfläkt, alla svar synliga, flocken utom synhåll.Vi skulle tala om det meningslösa och om det enda riktigt värdefulla. Vi skulle ha olika åsikter om värdena och om rangordningen. Om tro och otro. Jag skulle förhöra honom om vad han menar med skapandet, om konsten. Också om skapandet av oss själva.Han hade inte mycket till övers för diktare, men jag tror att han ändå skulle respektera mig.Vi skulle tala mycket om ensamheten. På ett ställe skriver han: ”Ensamheten dödar om den inte läker…”Hur ska man då tyda ensamheten, undrar jag. Hur blir människan en fri ande?Filosofen, genomskådaren, har själv lika många frågor som bestämda vassa svar. Han talar om oss som djur med drifter och affekter. ”Kanske är det bara ett sken när vi följer moralen?”, säger han. Vad är moral, undrar jag då, och han svarar ”ett teckenspråk för våra drifter”.Jag blir knappast en bättre människa av att följa Nietzsche, snarare tvärtom, och friare, kanske en aning mera på min vakt inför all yta.En sak är vi i alla fall eniga om, Nietzsche och jag, jag citerar: ”Konsten och ingenting annat än konsten är livets stora möjliggörare, den stora förförerskan till liv, den stora stimulansen till liv… ”Där skulle vi tystna. Liksom insekterna i lönnen. Vi skulle skiljas åt av skymningen. Ordlöst skulle vi gå åt var sitt håll, han tillbaka nerför vägen för att upplösas i sin ensamhet och mörkret över landsvägen.Jag skulle bli sittande och tänka på hans grymma öde, hur han, som talat så mycket om frihet, fängslades av vansinnet. Jag går in och läser om hur hans vårdare reste med honom på tåg mot dårhuset, hur de lugnade honom med kloral. Och jag tänker på när jag stod med Ulf Linde framför Nietzsches dödsmask på Thielska Galleriet i Stockholm, vi stod tysta först, lutade över den sista bilden av geniet, men så knackade Ulf på skyddshöljet och sa: ” Dom har pratat mycket strunt om dig, men du klarar dig nog lilla gubben!”Ingela Strandbergpoet

Dags att uppdatera organisationens “operativsystem”I det här avsnittet återvänder forskaren och författaren Henrik Eriksson för att prata om varför ineffektivitet ofta uppstår i både privat och offentlig sektor, och vad vi kan göra istället. Samtalet tar avstamp i en debattartikel Henrik nyligen publicerat i Dagens Nyheter, som väckt reaktioner eftersom den pekar på ett obekvämt budskap: problemet sitter sällan i individerna – utan i systemet.Henriks kärnargument är att många organisationer drivs med ett “operativsystem” som formades för ett arbetsliv för hundra år sedan: hierarkier, kontroll, byråkrati, detaljerade planer och antagandet att arbete behöver styras uppifrån och ner. Det passade när arbetsuppgifter var standardiserade och förutsägbara.Men i dagens arbetsliv förväntas vi hantera komplexitet, skapa värde, samarbeta tvärfunktionellt och vara innovativa. Trots det lever strukturerna kvar. Henrik beskriver det som att organisationer behöver uppdatera sitt operativsystem, ungefär som vi uppdaterat datorer från DOS och Windows 95 till moderna system. Om vi inte gör det fortsätter vi arbeta i modeller som bromsar innovation, motivation och värdeskapande.En viktig poäng i samtalet handlar om varför det är så svårt att förändra. Många som når ledande positioner har själva “lyckats” i den rådande logiken. Henrik betonar att det är ett systemfel. Särskilt i offentlig sektor finns en extra dimension: politik, myndigheter, granskning och regler gör att verksamheter ofta fastnar i en “byråkratisk gegga”. Verksamhetsinveckling: när planering blir ett slukhålEtt begrepp som återkommer är “verksamhetsinveckling”. Henrik beskriver självkritiskt hur han själv tidigare varit en del av det: att man planerar, analyserar och bygger modeller – men dröjer för länge med att testa om det fungerar i praktiken. Det kan kännas tryggt och seriöst, men blir lätt en fälla.Här förespråkar Henrik mer agila arbetssätt och ett tydligare kundnära fokus. Alla delar av organisationen – även staber och administration – behöver se kärnverksamheten som sin kund: Vad behövs för att ni ska kunna skapa värde?Framtidens ledarskap: utveckla förmågorHenrik ifrågasätter också en klassisk bild av förändringsledning: att ledaren tar fram planen, kommunicerar den och hanterar motstånd. För honom handlar ledarskap mer om att utveckla människor och organisationens förmågor: stärka innovationsförmåga, förbättringsförmåga och förmågan att ta bort icke-värdeskapande arbete.Frågan som kan flytta fokus direktHenrik vill se mer ledningsinnovation: att vi innoverar hur vi leder, inte bara vad vi producerar. Han berättar om en chef som gjorde en enkel förändring i ledningsgruppens agenda: ekonomi flyttades ner, förbättringar kom först. Sedan ställde han samma fråga varje möte:“Vad har vi förbättrat sedan vi sågs senast – för dem som vi är till för?”Första gången blev det tyst. Men när frågan återkom började svaren komma – och över tid flyttades fokus från planering och uppföljning till faktisk förbättring och värdeskapande.Kanske är det där starten ligger: inte i en stor omorganisation, utan i att börja experimentera med hur vi leder och vad vi väljer att prata om. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet av Paus guidar Karin Björkegren Jones dig i meditationen Hejdå jobbiga grejer – en stillsam och modig stund för dig som bär på något som känns tungt, skavigt eller svårt.Med andetaget som ankare får du först landa i en trygg plats inom dig – en plats du alltid kan återvända till. Därifrån bjuds du in att, i din egen takt, närma dig det som just nu känns jobbigt. Genom att pendla mellan trygghet och utmaning får du utforska dina “surdegar” utan att överväldigas.Du påminns om att du är kaptenen i ditt eget liv, att du bestämmer tempot och att du har rätt att ta det steg för steg. Kanske upptäcker du att det som känts så stort inte är lika skrämmande när du möter det med närvaro och inre stöd.Det här är ett avsnitt för dig som vill stärka ditt mod, minska oro och känna att du har verktyg att möta det svåra. En paus där du får öva på att säga hejdå till det som tynger – och hej till din egen trygghet.Nu kan lyssna på Paus utan reklam på Patreon:https://patreon.com/PoddenPaus?utm_medium=unknown&utm_source=join_link&utm_campaign=creatorshare_creator&utm_content=copyLink Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Pengarna kommer in, och försvinner lika fort igen. Kanske känner du igen känslan? I det här avsnittet av Pengapeppen möter vi Therese Hagman – superspararen som inspirerar tusentals att ta kontroll över sin vardagsekonomi utan att livet blir tråkigare eller snålare. Vi pratar om att bygga en bottenplatta, ett stabilt ekonomiskt fundament som skapar trygghet och frihet. För när du vet vad pengarna går till, vad du sparar och vad du faktiskt kan unna dig, försvinner mycket av den där stressen som ofta handlar mer om brist på koll än brist på pengar. Therese delar konkreta tips om hur du hittar dina ekonomiska läckor, varför du ska våga titta på ditt kontoutdrag på riktigt, och hur små vardagsval kan bli stora summor över tid tack vare ränta på ränta. Vi pratar också om matbudgeten, matsvinn, restfest och hur medvetna val i butiken kan frigöra tusenlappar varje månad utan att du behöver kompromissa med livskvaliteten. Men viktigast av allt: det handlar inte om att sluta leva. Det handlar om att leva medvetet. Att skapa struktur för att kunna drömma större. Det här är första av två avsnitt med Therese. Häng med oss nästa vecka när vi pratar mer om hur du faktiskt kan leva ditt bästa liv genom att vara smart med dina pengar.

Alla Sveriges ödehus ska kartläggas och Joakim Silverdal tog med sig forskaren Andreas Back till ett ödehus i Västerbotten som rymde ett mysterium. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ingen vet hur många ödehus som finns i Sverige – men nu är en kartläggning igång. Kulturgeograf Andreas Back vid Umeå universitet har redan varit i kontakt med kommuner som pratar om de förfallna husen som både problem och möjligheter. Kanske skulle de kunna förhindra bostadsbristen?P1 Kultur åkte till ett ödehus i västerbottniska Hökmark som varit med om något mycket mystiskt.

Då är vardagen som mest magisk för Karlavagnens lyssnare! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Blev du glad i hela kroppen av ett omtänksamt sms? Gör doften av nybryggt kaffe att dagen inte känns alls så omöjlig som bara för en stund sen? Kanske har du en plats du återkommer till som är alldeles magisk. I det här programmet pratar vi om de där ögonblicken av magi i vardagen som dröjer sig kvar hos oss.Vardagens ögonblick av magi i Karlavagnen med Sarit MonastyrskiRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar efter Sportextra, 21.40.

Donald Trump bombar Iran. Vad får kriget för konsekvenser i Sverige? Hur oroliga är regeringen? Och är Carl Bildt den nya Fredrik Reinfeldt? I studion: Max V Karlsson, Anna Gullberg och Viktor Barth-Kron. Ute på fält: Anette Holmqvist. Ansvarig utgivare: Klas Granström, Expressen AB.

Om den så viktiga sömnen handlar det här avsnittet om. Hur sover vi, vad påverkar och vad hjälper oss att komma till ro? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Sömnen påverkas av livet vi lever. Småbarnsår, skiftjobb, ensamhet, nyförälskelse, sjukdom eller åldrande kan förändra både hur vi somnar och hur vi sover.Vissa sover tungt, andra vaknar ofta. En del får sina bästa timmar tidigt på morgonen, andra sent på natten. Och drömmarna vi har när vi sover, vad drömmer du om - och minns du vad du drömt? Påverkar drömmarna också hur du mår när du vaknar, eller hur du ser på natten?Ring in och berätta om dina rutiner, dina uppvaknanden, dina knep och dina tankar i mörkret. Kanske har du en kvällsvana du inte vill vara utan. Eller det kanske är just vanorna som skaver. Hur är det för dig?Om att sova med Hanna SihlmanRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar kl. 21:40.

Med indutrialiseringen steg koldioxidhalten i atmosfären, men det var efter andra världskriget det verkligen tog fart. Ann-Sofi Ljung Svensson funderar över sin del. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Mars 1958.Charles Keeling gör sin första mätning av koldioxidhalten i atmosfären på Mauna Loa, Hawaii. Mätvärdet är 315 ppm/parts per million. Värdet ligger 35 enheter högre än under förindustriell tid, då halten beräknats ligga runt 280. Kurvan stiger svagt under hela 1800-talet, men efter andra världskriget går lutningen skarpt uppåt.Några månader efter Keelings första mätning – i mitten av juli 1958 – lämnar en liten cell bland miljontals andra explosivt min pappas kropp för att målmedvetet leta sig fram till den väntande värmen i min mammas mage. Det är en het sommar. Kanske var det en tidig, lite sval morgon i vindsrummet på Brunnsgatan i Nyköping precis innan pappa skulle ta bussen till flygflottiljen där han just blivit stamanställd. Mamma skulle kanske strax därefter promenera till dispensären på lasarettet där hon arbetade. Eller så var det semester och de var på besök ute hos det som skulle bli min farmor och farfar i torpet och sov över i utdragssoffan av trä under älgbonaden och oljetrycken med skyddsänglar.Torsdagen den 16 april 1959 föds jag på barnbördshuset på Nyköpings lasarett. Mamma har haft havandeskapsförgiftning – stor, svullen – med en vikt lika hög som tungviktaren Ingemar Johansson. Några månader senare skulle han gå sin berömda match mot Floyd Patterson.Maj 1959, Mauna Loa, koldioxidhalten har stigit till 316 ppm under mammas graviditet.Nu börjar mitt liv på den allt brantare Keelingkurvan. Vi flyttar. Först från rummet med kokplatta, till enrummaren med sovalkov. Sen till tvårummaren med balkong i tvåvåningshuset från 1940-talet. Min bror anländer. Mamma tar oss varje förmiddag till det nyöppnade snabbköpet. En tetrapack med mjölk, havregryn, lite blandfärs, några morötter. Allt får plats i nätkassen. Plastkassar tillhandahålls inte i butikerna förrän i mitten av 1960-talet.1963. Pappa köper familjens första bil, en Vauxhall Victor. Röd och vit. Begagnad såklart, mer räcker inte pengarna till.Pappa gör som alla andra. Bilköp ligger i tiden. Under 1950-talet ökade antalet bilar i Sverige från 250 000 till en miljon. Tio år senare har antalet fördubblats. Och pappa har bytt till en Ford Zephyr. I de sörmländska skogarna ligger de uttjänta bilarna redan tätt.April 1965, Mauna Loa, 320 ppm.Vi flyttar igen. Nybyggt miljonprogram. Fjärde våningen i ett höghus i utkanten av stan. Nu tre rum. Pappa har just sålt insatslägenheten. Det kändes alldeles för osäkert. Tänk om man inte får sina pengar tillbaka? Under höststormen natten den 17 oktober 1967 ligger vi alla i pappas och mammas säng och tittar ut mot himlen. Strömmen har gått, vi har ett värmeljus i fönstret. Dagen efter ligger höghusens takplåtar på marken.På somrarna åker vi och badar i Stavsjön, spelar dart och plockar blåbär. Eller så fiskar vi i Brobyån. Vi har sommarhus nu, hyr en gammal uttjänt statarlänga. Sommarstugeägandet ökar. Ödetorpen är många där ute på landsbygden. Allt fler har ju flyttat till stan.Sjuttiotalet. Mamma läser Tyst vår av Rachel Carson, röstar på Fälldin och talar om 'glada grisar'. Men pappa skakar på huvudet och skrattar när mamma inte vill dricka vattnet i sommarhuset. Pumpen står mitt ute på åkern och godsägaren har just låtit flygbespruta fältet med bekämpningsmedel.Nu bor vi i en fyrarummare, ovanpå ett konditori där man köper lördagsgodis genom att peka genom glasdisken. En sån. Och en sån.1975. 331 ppm. Jag gör min första flygresa. Åker till Lindau am Bodensee med ett gäng svenska ungdomar. Det kallas språkresa och alla vill göra det. ”Det är så bra för språkutvecklingen”, säger Ingegerds mamma. Min mamma nickar instämmande. Det är klart flickan ska få en god utbildning. I den tyska småstadens gränder lär jag mig nattetid en hel del tyska, men också att dricka Jägermeister och dansa bump. I hemstaden öppnar Hennes & Mauritz butik. De expanderar nationellt efter börsintroduktionen 1974. Jag köper en beige täckjacka. Alla andra har likadana.Åttiotalet. Det är nu det händer. Jag har flyttat hemifrån. Min konsumtion ökar drastiskt: resor till London och Italien, linneklänningar och Allessobryggare. Yuppivännerna omkring mig börja inreda sina hem medvetet och metodiskt. Jag hänger inte riktigt med, fattar inte att vi gått in i en samhällelig situation, som släppt pengarna loss. Jag missbedömer allt och tror att det handlar om en individuell utvecklingsfas. Fast jobb, bostadsrätt. Bäbis på väg.Men alla gör likadant. 1987. Nu går det fort. 350 ppm.Det blir äldre villa utanför Malmö, två barn, flytt, tre barn, flytt. Bil, ny större bil, ny bil igen. Nittiotalet och millenieskiftet rusar förbi. Resor till Medelhavet, New York, San Fransisco. Familjen studsar med flyg mellan Paris och Malmö, maken flygpendlar till Stockholm ett par gånger i veckan.Jag planerar mina pensionsfonder. Alla andra gör ju det. Rysslandsfonderna rusar, jag hänger på. Naivt, omedvetet. Stöder Gazprom med mina placeringar, men besinnar mig så småningom, och känner en lättnad när det sent omsider visar sig att värdet är noll och fonderna kraschat.2013: koldioxidhalten passerar 400 ppm. 2016: 403 ppm.Jag står bland uttjänta möbler och flyttkartonger och sorterar efter 23 år i samma lägenhet ett avvecklat familjeliv. Barnen har flyttat. Ett helt liv ska sorteras, säljas, skänkas bort, slängas. En lägenhet, ett vindsförråd, tre källarförråd. När auktionsfirmorna och secondhandorganisationerna fått sitt kommer ett företag som specialiserat sig på att forsla bort det ingen vill ha. 1,1 ton går till tippen. En och en halv lastbil.Jag rannsakar mig själv. Biktar mig. Gråter en del. Räkningen på de 1,1 tonnen är 10 000 kronor. Jag ser det som en rättmätig skuldsedel.Är jag skyldig?Självklart är jag skyldig.Jag tillhör den del av jordens befolkning som levt hela sina liv i en ständigt accelererande välståndsökning som passerat rimlighetens gräns och landat i en förgörande överkonsumtion. Min skuld kan jag inte skaka av mig. Skuld handlar om verifierbara fakta. Har jag medverkat till de stigande utsläppen av växthusgaser – eller har jag inte medverkat till dom?Men skammen då? Ska jag skämmas nu när eftertankens kranka blekhet inträtt.Nej, jag kan inte skämmas över det jag gjort. Jag visste inte bättre. Jag var en kugge i ett samhällsmaskineri. Jag kan givetvis skämmas över min aningslöshet. Jag borde nog vetat bättre.Men jag gjorde som alla andra. Så jag blir villkorligt frigiven.Villkoret, då? Jag måste skämmas för det jag gör idag. Jag kan inte med rent samvete låtsas som att jag inte är med om att bära skulden. Jag kan inte med rent samvete fortsätta som att ingenting har hänt, eller som att ingenting kommer att hända. Jag har en individuell skyldighet – som en liten del av mänskligheten – att ta mitt ansvar. Allt annat är bortförklaringar.Våren 2025, då jag fyllde 66 år, passerade koldioxidhalten i atmosfären för första gången 430 ppm. Under mina år på jorden hade halten då ökat med 114 enheter.Det är ingen slump.Det är jag som är Keelingkurvan.Säg det högt för dig själv:Det är jag som är Keelingkurvan.Ann-Sofi Ljung Svenssonlitteraturforskare

I veckans avsnitt av ”Nyfiken På – Home Edition” träffar jag arkitekten Stefan Björnson. Vi har träffades då jag anlitade Stefan och hans kollega Jonas Torvestig på ”Brut Natur” som ritar mitt drömprojekt ute i skärgården. Idén till den här ”Home – Edition” serien kom utav att det dök upp så många frågor kring mitt projekt ”att göra en stor förändring i mitt boende för att uppfylla min dröm om landställe i skärgården”. Jag får lära mig så mycket kring det som har med hem och hus att göra. Kanske kan även du få hjälp på vägen med något du är nyfiken på när det gäller ditt hem och boende.

En äldre man har förberett för att bjuda på middag i sin lägenhet i skånska Eslöv. Men ett par dagar efter att middagen skulle ägt rum hittas han istället död i sitt eget sovrum, och dukningen står orörd. Nu börjar jakten på en mördare. På brottsplatsen hittar man ett handavtryck, som ska följa polisen i flera decennier. Kanske är handavtrycket det viktigaste beviset de har, men vem tillhör det och hur har det hamnat där? Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt.

Att ta vara på gåvorna i livet. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Den sändes första gången i augusti 2025. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I andakten berättar Anne Simonsson om hur en tyst retreat oväntat bröts av en inbjudan till våffelfika.- Kanske livet hela tiden har gåvor som väntar på mig, väntar på mitt ja, och är redo att fylla min dag med mening. Hur ska jag kunna ta vara på de gåvorna? Jag tror att jag behöver en inre vägskylt som jag kan följa under dagens många valsituationer, och som kan hjälpa mig att prioritera och välja rätt, säger Anne Simonsson.TextGalaterbrevet 5:6MusikUnder the heavens – Tony Anderson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Kanske en av Sveriges mest meriterade ledare som är verksam inom campingnäringen? Johan har en verktygslåda som många kan vara avundssjuka på och som jag är väldigt tacksam över att få samtala med.

I veckans Nedsläpp Växjö Lakers finns en intervju med Dennis Rasmussen med. Han kommer en stor hyllning till Lucas Elvenes.

Mitt i en polariserad arbetslivsdebatt har elva svenska verksamheter genomfört en pilot med reducerad arbetstid enligt modellen 100–80–100 (100 % värde, 80 % arbetstid, 100 % lön ). Vi gästas vi av projektledaren Anna-Carin Alderin, som lett arbetet och följt resultaten på nära håll.  Resultatet? Sjukskrivningarna minskade, den upplevda produktivitet ökade och flera väljer att fortsätta, men det mest intressanta är kanske inte arbetstiden i sig. Det handlar om vad organisationer tvingas göra innan de kan kapa tid: – Skärpa prioriteringar – Se över möteskultur – Tydliggöra vad som faktiskt skapar värde – Investera i förberedelse och uppföljning   "Att bara gå in och kapa tiden hade skapat mer stress." Kanske är frågan mindre ideologisk än vi gör den till. Kanske är den en spegel av hur vi leder, organiserar och värderar arbete. Om teknikutvecklingen fortsätter öka vår kapacitet, behöver vi då fler timmar, eller bättre strukturer? 

I veckans avsnitt tänkte vi prata om vad vi vill göra framåt, nu när Kattas år som hotellchef snart är slut och Lottas projekt slutar återbruka i juni. Och det blev väl…nåt åt det hållet? Vi kan beskriva det som jobbcoaching för Lotta kanske. Eller som det med mörk humor när världen brinner. I alla fall: Det blir lite kul, lite förvirrat och lite mysigt ändå. Katta funderar på att grädda våfflor i fjällen, Lotta kan tänka sig rädda klimatet, men helst bara på 20% så hon inte blir så arg. Kanske ska hon bara vara arbetslös med existentiell panik och bra värdegrund? Vi pratar om att ömsa skinn, om varför alla jobb märkligt nog kan göras på exakt 40 tim/vecka och på om det verkligen känns rimligt att optimera ROI på Google Ads när mänskligheten utplånar sig själv. Join the joyride! -------------- SISTA CHANSEN ATT FLYTTA TILL DALARNA! Nej, det är det såklart inte, men det är sista gången vi har med oss vår ljuvliga samarbetspartner InDalarna! De vill fortsatt att fler ska flytta hit och av goda skäl! Dalarna är fullt av livskvalitet OCH är en ruskigt het karriärregion. Här kan du inte bara bo och leva närmre naturen, du kan samtidigt förverkliga dina karriärdrömmar inom ny, hållbar teknik & industri. Det finns ett stort behov av kvalificerad kompetens, så kika in på www.indalarna.se och läs mer. Kanske väntar ditt drömliv där? -------------- Gå med i vår grupp! >> www.facebook.com/groups/bortomekorrhjulet -------------- Avsnittet är klippt av Ida Kabel > www.dagnyrecords.com - TACK Ida! -------------- Musik: The search within, Sven Karlsson / @sven-karlsson-1

Rättshaveristen kan driva sin omgivning till vansinne, men är både svår att förstå och hjälpa. Anna Ringberg reflekterar över en far som gick vilse. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I mitt vardagsrum står en låda, dammig och tung, till brädden fylld med pärmar, kvitton, kartor och brev. Pappas papper. Ett arkiv över en trettio år lång konflikt.Troligtvis började allt med olika åsikter om en enskild räkning gällande grusning av gemensamma vägar, men tjafset övergick så småningom till att handla om vägarnas sträckning, förfalskningar av kartor och stölder av allmänningar. Så småningom blev frågorna allt mer abstrakta, och konflikten omöjlig att få grepp om. I grund och botten verkade det handla om att, som pappa sa, ”krossa allt motstånd” och ”få rätt på samtliga punkter”. Det var idioter han hade att göra med, och han var på vippen att sätta stopp för det största rofferiet i modern svensk rättshistoria, sa han.Nu bläddrar jag igenom hans fuktbuckliga dokument. Här finns spår av ett liv som utkämpades i ständig och outtröttlig strid, mot fienden liksom ledan. Advokater anlitades, överklaganden skickades, handlingar begärdes ut. Dikten Funderingar på plunderingar spikades upp på telefonstolparna och lades i grannarnas brevlådor. Mina flickor små, hotas då och då, att från hus och hem få gå, skaldade pappa.I längre. Snart har ett decennium passerat sedan han dog, men ännu har jag och min syster kvar hans papper. Så småningom ska allt slängas, har vi sagt. Vi pratar halvt på skämt om att rituellt elda upp lådan.Ordet rättshaverist kommer från tyskan och har funnits i svenska språket sedan mitten av 1800-talet. Begreppet är så etablerat att det först nyligen slog mig att det består av orden hava rätt. Rättshaveristen är ju ur det egna perspektivet den som har rätt. Men ordet syftar förstås på en person som är fixerad vid just sin egen sanning och driver sin process in absurdum. I de flesta fall är det en man och han tror sig vara utsatt för någon slags komplott. (Inte sällan överger han vänner och familj för den stora processens skull, och myndighetspersoner driver han till vanvett.)I början av nittonhundratalet fick personlighetstypen en psykiatrisk benämning: paranoia querulans, kverulansparanoia. Men diagnosen blev snart ifrågasatt. I Sverige fick den så kallade Sellingaffären på 50-talet stor betydelse. När professorn Olof Selling hamnade i konflikt med sin arbetsgivare Naturhistoriska riksmuseet, påstod ledningen att han led av just kverulansparanoia. Men anklagelsen var grundlös, visade det sig. Och därför blev konflikten ett exempel på hur diagnosen kan användas som maktmedel.Kanske var det då kverulansparanoian fick sin dödsstöt? Ordet används sällan numera. I stället betraktas rättshaverism som ett slags beteendemönster – kopplat till andra störningar, syndrom eller långvariga livskriser. Rättshaveristernas beteende är en strategi för att hantera ett lidande de inte är i kontakt med, menar psykologen Andreas Wedeen. Tillsammans med psykoterapeuten Jakob Carlander har han skrivit en handbok i hur man bäst hanterar rättshaverister i yrkeslivet. Bemöt dem med tydlighet, respekt och fasta gränser, och dras inte med i deras argumentation om rätt och fel, råder författarna.Trots att rättshaverister ofta möter stora svårigheter söker de sällan hjälp – de upplever ju sig inte i behov av vård. Och ingen vet riktigt hur de ska behandlas. Någon forskningsbaserad metod finns inte och diagnoserna varierar.Det fick vi uppleva med pappa. En vårkväll blev han inlagd på psykiatrins slutna avdelning, bedömd som psykotisk, men några dagar senare när en ny läkare tog över, skrevs han ut. Han var inte sjuk, sa man, utan ”bara rättshaverist”.Så snart pappa kom in på den allt överskuggande konflikten blev blicken fullständigt avstängd. Att nå fram till honom var omöjligt. Han pratade ofta om sanningen, men vad som var sant verkade alltmer handla om en princip bortom rätt och fel i juridisk mening. Sanningen skall göra er fria, predikar Jesus i Johannesevangeliet. Men pappas sanning förslavade honom.Känslan av att ha rätt hade växt sig större än sakfrågorna, till en absolut och icke förhandlingsbar övertygelse. Att skilja självet från ärendet var inte längre möjligt, för processen var en del av hans kropp, som ett sakrament han svalt. Sanningen – han värdighet. Att få rätt – att erkännas som människa. Inte underligt att han kämpade så intensivt, så desperat, som en drunknande. För honom gällde det ju livet.Idag verkar en typ av rättshaveristiskt beteende breda ut sig, också på en kollektiv nivå, med konspirationsteorier som vinner mark, antidemokratiska rörelser och politiker som dränker offentligheten i utsagor. Samtidigt blir sanningen något alltmer subjektivt, något individen själv upplever. Hade vår tid passat min pappa bättre, frågar jag mig. I vilket fall hade han nog funnit nya förebilder inom världspolitiken, och AI-chatten kunde bli den trogna vän han sökte, någon som alltid lyssnar och håller med. Och tänk vilka inlagor de kunde producera tillsammans! Omöjlig till sjöss och livsfarlig i hamn, så brukade min far beskriva sig själv. Var det ja´? Då var det bra var älsklingsfrasen som också sammanfattade hans filosofi. Lika intensivt som han hatade det alldagliga och tråkiga älskade han allt spexigt och galet. En tvångsmässigt skämtande bråkstake var han, en barnslig despot, en gåta.Sittande på vardagsrumsgolvet rotar jag runt bland de mögelluktande pärmarna, och särar på fotografier som klistrat ihop. Här finns handritade kartor, vägföreningsprotokoll och buntar med brev till myndigheter, ibland fullklottrade med aggressiva versaler och andra gånger artigt bedjande: Skulle du möjligen kunna hjälpa mig med en fotostatkopia av Karta 1:67? Muslortar faller ut från de nedersta kuverten och i botten av lådan återstår bara pappersspån.Ur ett skinnetui ramlar ett buckligt foto på det fina men konflikthärjade barndomshemmet. Nu är det sålt sedan många år. Pappas aska har spritts över havet där inga tomtgränser finns. Och grannarna hör inte av sig. Ingen kommer att fråga efter hans papper. Ändå tvekar jag.Hur är det egentligen, vill vi ens slänga det här? Lådan är ju ett slags perverst museum. Och kanske hoppas jag fortfarande på att hitta något där bland muslortarna, kartorna och skrivelserna. Någon sorts nyckel till en människa som aldrig fick förståelse och som nog aldrig riktigt förstod sig själv.Anna Ringbergförfattare

Curtis Harding ger oss soulmusikens gemensamma medvetande på ett moln av rymdstoft. Längtan, smärta, kamp och ett artisteri som kopplas till drömmens logik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vad är skillnaden mellan så kallad retrosoul och AI-musiken som bygger på något gammalt? Förutom ett mindre generiskt låtskrivande förmodligen ett artisteri som ser på historien med nya ögon. Curtis från Saginaw, Michigan visar sambandet mellan då och nu och lyckas få klassisk soul att kännas angelägen, till och med modern. Mats Nileskär möter även hans syskonsjälar Leon Bridges och Durand Jones & The Indications.I timme två A$AP Rocky som efter sju år åter står på en svensk scen i september. ”Don't be dumb”, första albumet sedan 2018, är bitvis experimentellt, men låter framför allt nostalgiskt. Kanske präglat av livet som trebarnspappa. P3 Soul djupdyker i arkivet och serverar Mats Nileskärs första intervju med Rocky där tidsresenären tog språnget ut i det okända och förvandlade Harlem till Houston. Ett avsnitt från 14/10 2012.

Vi har varit på Cape Towns konstmässa, en riktig pärla. Samt ett par riktigt bra gallerier, som Stevensons och Lemkus. Men vi kan ju inte undvika Andrew, kungligheten tidigare känd som prins, som till sist svettas. Hoppar han av till arabland? Kanske kan han dela hus med Spaniens Juan Carlos. Men glöm inte hur politiserad den brittiska polisen är, som vi alla vet åtminstone sedan de struntade i de pakistanska våldtäktsgängen. Men Metoo förändrade en del — färre är naiva. Hela Epsteingrejen bara växer. Folk avgår, Trumpisterna klyvs och ingen annan fråga är så negativ för Trump. Kudos till Tina Brown, som var först på bollen och inte böjde sig. Och så en riktigt svensk historia i Expressen: den svenska prästen Anna i Karlstad som "tröttnade på män", anlitade en man som onanerade, inseminerade sig själv och nu har fem barn. Har inte svenskar någon känsla för hur absurda de är? Men många har inga hämningar att berätta om sitt privatliv offentligt. Hanna Hellquist till exempel. Och hur är det med Jonatan Unge och Cecilia Hagen? Bonniers håller på med ett språkprojekt — en "svensk språkmodell" — så illa formulerat att man inte är säker på vad det är, men antagligen handlar det om att låta AI stjäla riktiga människors skriverier. Vilken skam för en förläggarfamilj. Klarna rasar på börsen. Påminner inte Trump om Mörkrets hjärta och Apocalypse now. Vi lever i Joseph Conrads fantasi. Apropå det är Robert Duvall död. Läs Susanna i Fokus och ligg på för att Riddarholmskyrkan får tillbaka sin spira. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fanny Ekstrand, skribent, modeprofil och en av rösterna bakom podden Yada Yada. Hon älskar samtal som aldrig tar slut, långa roadtrips där orden får flöda och hon är varken rädd för starka åsikter eller djärva färgval. Kanske är det därför det sexigaste rummet i nya huset går helt i rött…Vi pratar passion, estetik, relationer och kärleken till samtalet!Välkommen till In Bed With Emilia.

Romantiken lever i några av våra mest älskade barn- och ungdomsböcker. Eva-Lotta Hultén berättar om Maria Gripes filosofiska influenser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.”Allt levande hörer samman.” Orden formuleras på 1700-talet av Linnélärjungen Andreas Wiik, i ett brev till hans hemligt trolovade, Emelie. Deras korrespondens hittas på Selanderska gården i småländska Ringaryd långt senare av tre ungdomar. Av breven framgår att det ska finnas en antik egyptisk staty gömd någonstans på orten.Det finns ingen Linnélärjunge vid namn Andreas Wiik. Och ingen småländsk ort som heter Ringaryd. Men både mannen och platsen lever i Maria Gripes ”Tordyveln flyger i skymningen”.Tillsammans med ”Agnes Cecilia” är det den av hennes berättelser där de mystiska inslagen är starkast. Samhörighet över både tid och rum manifesterar sig och byggnader kan bära minnen och förmedla budskap. Särskilt i ”Tordyveln flyger i skymningen” bistår växter och djur i kommunikationen. Skalbaggar och krukväxter leder protagonisterna till viktiga ledtrådar på gåtans lösning – var finns statyn som Andreas Wiik hemförde från Egypten?Redan tidigare i sitt författarskap, också i sina mer realistiska berättelser, skildrade Maria Gripe en kommunikation med naturen, genom flera av sina karaktärer. Hugo, i ”Hugo och Josefin”, är en trygg skogsvarelse som kommer till människornas värld med ett budskap: skollärarinnan får veta att hon har hållits för lite i skogen och för mycket i skolan och att det är därför hon bekymrar sig så mycket. När Hugos för misshandel fängelsedömda far ­kommer på tal säger Hugo lugnt att ”Skogen ska en inte överge. Då går dä illa.”Också Loella i Pappa Pellerins dotter, är ett sagoväsen som hör ihop med naturen.Gripes biograf Ying Toijer Nilsson beskriver det så här: ”Den spåntäckta stugan är nästan osynlig, insnärjd i slingerväxter och med gräs på taket. Vädrets makter står på hennes sida, blixten laddar ur sig framför barnavårdsnämndens representanter, stigen är villsam och oländig, yrväder hindrar moderns bekanta som kommer för att hämta barnen.”I Gripes värld samspelar vi med naturen och talar med och genom den.Maria Gripe växte upp i Örebro men trivdes inte i stadens flickskola och när det var dags för vidare utbildning fick det bli Enskilda gymnasiet i Stockholm. Hon bodde inackorderad, och i rummet hon hyrde fanns filosofen Friedrich von Schellings samlade verk. Det är hans naturfilosofi som hon klär i Andreas Wiiks ord, och ger gestalt i Tordyveln flyger i skymningen.Schelling var verksam kring sekelskiftet 1800 och framåt och ingick i den intellektuella kretsen i staden Jena. Han räknas till de tyska idealisterna och romantikerna, vars idéer ofta ses som en motreaktion på upplysningen och den vetenskapliga revolutionen. Med den franske 1600-talsfilosofen René Descartes hade uppdelningen mellan den tänkande och den utsträckta substansen fått en strikt formulering. Ande och materia var åtskilda. Men den föreställningen medförde ett antal problem som Schelling noterade. Hur kan ett medvetande uppstå hos materia och hur kan ett levande jag påverka och påverkas av en död omgivning? ”Mellan sinnet och naturen finns en hemlig förbindelse”, menade Schelling. Men han gick längre än så.Mot den mekanistiska värld som upplysningen målat fram, där människor, djur och växter var att betrakta närmast som maskiner, ställde Schelling ett enhetligt världsallt – den ”allsjäl” som Maria Gripe låter Andreas Wiik skriva om i sina brev till Emelie. Schelling drar slutsatsen att allt levande därför kan kommunicera med, och genom allt annat som lever. En idé som han i sin tur kan ha hämtat inspiration till från de indiska vishetstexterna Upanishaderna. Där beskrivs en panteistisk värld där allt har en gemensam ande, brahman. Gud och naturen är ett.Allting, förklarade Schelling, i den andan, ”var förbundet med vartannat och utgjorde en enda universell organism” – från grodor till träd, stenar, insekter, floder och människor. Ande är osynlig natur, medan naturen är synlig ande – en central tes för romantikerna. I stället för total åtskillnad mellan jaget och naturen – dess motsats.Efter sin studentexamen läste Maria Gripe filosofi och religionshistoria vid Stockholms högskola och romantiken intresserade henne särskilt. Också Schiller, Novalis och Fichte går att spåra i hennes böcker. Liksom Atterbom och Schopenhauer. Gripe var beläst och ville få sina unga läsare att reflektera. Vilket breven till henne visar att hon också lyckades med. ”Den där Schopenhauer verkar bra. Var får man tag på hans böcker?”, skrev en ung läsare.I ”Tordyveln flyger i skymningen” låter hon huvudpersonerna Jonas, Annika och David – 13, 15 och 16 år gamla – samtala om de stora idéerna i Andreas Wiik brev. Brev som han hade bett Emelie att förvalta, och som hon gömt under en golvtilja. I ett meddelande till dem som hittar gömman ber hon att de ska lägga tillbaka Andreas skrifter igen, om deras tid är lika oförnuftig och oaktsam om livet som hennes egen. Är tiden mogen nu, funderar David, Jonas och Annika. Kanske är ingen tid redo för sådana tankar? Men kanske kan alla tider öppna sig för dem?Schelling var en oerhört populär föreläsare vid universitetet i Jena men hans idéer har gått stick i stäv med modernitetens förhärskande naturvetenskap och har kritiserats och förlöjligats, från hans egen tid fram till våra dagar. Samtidigt har han inspirerat tänkare över alla spektra. En av dem var Alexander von Humboldt. När Humboldt dog 1859 var han sin tids mest berömde vetenskapsman, med banbrytande forskning inom en hel rad naturvetenskapliga discipliner, och uppfinnare av några nya, som oceanografi och klimatologi. Hans levnadstecknare Andrea Wulf kallar honom för ”naturvetenskapernas Shakespeare.” Humboldt beskrev, i vännen Schellings anda, jorden som en organism som pulserade av liv, ett sammanhängande helt där allting är förbundet med vartannat i ett nät av organiskt liv. Det leder tankarna till James Lovelocks så kallade Gaiahypotes – att hela jorden fungerar som ett levande, sammanhängande system. Idag har denna tanke ett växande stöd inom naturvetenskapen. Samtidigt visar kvantfysiken på märkliga samband på partikelnivå över stora avstånd – och ny forskning på psykedelika, som ger starka upplevelser av att höra ihop med världsalltet, visar att detta har en positiv effekt vid depressioner.Schellings idéer om en förbunden värld tycks i vår tid komma till oss från olika håll. Hans tankar ser också ut att kunna bli ett viktigt verktyg för att finna nödvändiga nya förhållningssätt till, och förståelse av vår omvärld, i klimatkrisens tid. Allt levande hörer samman. Är vi mogna för att ta till oss den tanken? Är vi tillräckligt lyhörda för att följa de spår som tordyveln lägger ut?Eva-Lotta Hulténjournalist och författare

Freja tycker väldigt mycket om sin napp. Hennes familj tycker att hon är för stor för att suga på napp. En dag när de är ute och går ser Frejas pappa ett kråkbo uppe i en tall. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I boet sitter en liten kråkunge och skriker. Kanske är det så att den lilla lilla ungen behöver något som tröstar den? Frejas napp kanske?Den här sagan är med i Barnradions tema om känslor. Freja och kråkungen är en varm berättelse om att växa och om att hantera de känslor som följer med att bli äldre.FRÅGOR som passar till sagan:Varför tror du att Freja tyckte så mycket om sin napp?Varför vill Frejas pappa ge nappen till kråkungen?Hur tror du att det kändes för Freja?Vad kan man göra för att trösta någon?Hur kan man göra om man tycker olika?MedverkandeFörfattare: Fredrik SonckFörlag: Förlaget (boken gavs ut 2020)Uppläsare: Hasse AlataloSkådespelare: Maja Runeberg, Erik Kaa Hedberg, June UtsiMusik: Ludvig JanssonProducent: Dinah Ahl, Barnradion

Hampus har k*kat u i Kristianstad med tummen över öppningen på ölflaskan medan Mia gjort elitpiruetter på is i Höganäs på lånade hockeyrör. Myset i Köpenhamn avslutades på ett icke önskvärt sätt men skönt att Mia ändå släpptes över bron av tulltjänsteman. Kanske finns vinterkräk för att göra oss lite mer ödmjuka inför livet!?Medverkande: Mia Skäringer & Hampus NessvoldProducent: Anna SpolanderKlipp: Mikael Solkulle Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med en gps i varje ficka har människan blivit förkartade. Nils Markus Karlsson älskar kartor, men funderar på om de lett oss vilse. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vi tar det från början. För att komma rätt in till ämnet är det nödvändigt att tänka sig en värld utan kartor – men också utan allt annat som gjort världen överskådlig, som tåg, telegrafer, luftballonger, automobiler, asfalt, uppslagsverk, massmedier, flygplan och satelliter. Tänk en värld där alla resor är krångliga och långsamma, och de går från en känd punkt till en annan. Emellan dem finns mycket som är okänt. Sånt som man hört talas om, kanske, men inte mer än så. Så man lever i det lokala och omfattningen av det som finns utanför är oklar. Hur tänker sig en sådan människa världen? Det är inte så lätt att föreställa sig.En lykta är tänd, i dess upplysta krets rör man sig. Men ljuset blir snabbt skummare då man rör sig bort från centrum.I kontrast till detta är en kartlagd värld något enastående. Åskådligt. Klart.Bland de äldsta kända världskartorna finns de som är strikt geometriska och med exempelvis Babylon eller Jerusalem i dess absoluta mitt. På andra syns fantastiska djur och monster, människor med tre ögon – eller Babels torn, den strandade Noaks ark och paradiset. (Paradiset antogs ligga i öster och högt upp.) Det låter kanske löjligt men självklart måste allt som man trodde fanns i världen vara med. Och hur kunde man veta vad en långt ifrån känd värld innehöll? Det kunde man inte.Staffan Bergwik påpekar i den skönt illustrerade boken ”Terranauterna” att i kartografins barndom fanns två skilda paradigm, två helt olika syften. En del kartor var narrativa – dessa skulle berätta om världen som helhet. Och så fanns kartor som var praktiska, inriktade på navigerande – de skulle hjälpa någon, ett skepp, att nå en viss plats. Då det handlade om att berätta om världen hade europeiska kartritare Gud att förhålla sig till. Men i takt med att kartorna blev bättre och kraftfullare blev konflikten med en omnipotent allvetare skarpa. Frågan var: Har Gud ensamrätt att se och förstå världen – eller är det människan som samlar information och sätter samman den utifrån dessa bitar? Under 1500-talet då långa resor blev fler ökade också kunskaperna om kulturer, växter, djur och landmassor. Sjökaptener och officerare som kom i land i Europas viktigaste hamnstad, Sevilla, fick under ed berätta om vad de sett. 1529 sammanställdes uppgifterna i Padron real, det kungliga kartregistret, i form av en spansk världskarta som visade sjövägar till kolonierna. Under de stora upptäckternas sekler var kartan en realpolitisk resurs, mer värd än guld. Den övertrumfade hundra laddade kanoner, den kunde leda en forskningsresande till världens yttersta gräns, och längre ändå...Men så fanns också de allomfattande anspråken. På 1500-talet kallades kartritare för ”kosmografer”, ”världsskrivare”, och detta värv var både visionärt och idealistiskt. Flamländarna Gerardus Mercators och Abraham Ortelius kartor gjorde dem till tidens superstjärnor. Mercator var först med en Atlas – han namngav konceptet efter guden som bär världen på sina axlar. Det revolutionerande med hans kartbok var att den gick från det hela till det lokala. Så vändes på all mänsklig erfarenhet – nämligen att börja i det egna. Med fantasin eller föreställningsförmågan gick det att zooma in och ut, och så gå från en bild till en annan. Helheter blev för första gången greppbara.Vi tar tidens tåg fram till sekelskiftet 1900. Fin-du-siècle känner många till. Men frånvaron av vita fläckar gjorde att man också talade om fin-du-globe. Att ett forskningsfält stängs är inte vanligt men det var så man såg på saken. Pusslet var klart. Jorden gick från att vara utforsknings- och koloniserbar till att beskrivas som ”ett inhägnat schackbräde”.Sen dess har de geografiska upptäckterna inte varit många men kartans betydelse för människorna har exploderat – från atlaser i varje hem till GPS-tjänster i mobiltelefoner där allt är utmärkt på förhand: smultronställen, betygsatta restauranger och rekommenderad färdväg. Man skulle kunna hävda att vi har slutat vandra i världen och istället förhåller oss till avbildningen. Människorna har blivit ”förkartade”. Jag har otaliga gånger varit med om det i sällskap med en avbildningsfixerad bekant. Vi ska hitta ett ställe och jag ser det först eftersom jag ser mig omkring. Människor ringer till människor som står precis framför dem. Det verkar på något sätt säkrare.I ”Terranauterna” poängteras kartritandets utopiska sida– idealismen som har återkommit genom historien. Genombrotten i överblick har gått arm i arm med tankar om ett globalt broderskap. Atlaser, luftballongfärder, enorma georamor och sfäriska byggnader – som Great Globe vid världsutställningen i London 1851 – har omvärvts av en retorik som hävdat att med upplysning och överblick kommer inte bara demokratisering utan också fred och en helt ny förståelse av vår värld.Det är inte svårt att hitta moteld. Kartor har genom historien varit intimt förknippat med staters besittningstagande av land som de egentligen inte har haft rätt till. Kartor är exploateringens bäste vän. Att alla tvådimensionella kartor har skevheter är också uppenbart: Det finns ett godtycke i vad som är centrum och vad som är upp och vad som är ner. Och nej, Grönland är inte jämförbart med Afrika storleksmässigt – även om många kartor påstår det.På 60-talet var det dags igen. De första bilderna av jorden från rymden väckte enorm entusiasm. Denna utifrån-syn på vår värld skulle förändra oss till det bättre, det var helt säkert! Överblick och sanning hade förenats. Kartritarnas tusenåriga visonära strävan var uppnådd. Den tyske filosofen Martin Heidegger var skeptisk, han menade att det som visades var en abstraktion som gjorde människor främmande för livets grund: att finnas till på en plats, att vara rotad. Feministiskt färgad kritik har också riktats mot överblickstanken – då den har kopplats till kontroll och en manlig blick. ”Gudstricket” kallar Donna Haraway det – anspråket att kunna se allt, bortom enskilda perspektiv. Och ja, här finns en möjlig och djup problematisering som även en kartälskare som undertecknad kan förstå.Själva ordet ”världen” bytte innebörd under århundraden då kartläggningen av den gick framåt – från att omfatta allt som finns till att användas om det vi kan visa med kartor. Så har människornas värld krympt. Och kartor är onekligen ett torrt sätt att se på världen, och det är att se – inte höra, inte lukta, inte känna. Tiden ryms inte i en karta. Allt är stabilt, statiskt. Kartor säger: Att veta något, det gör man med ett utifrånperspektiv. Men vad får kartor oss att inte se? Och vad får de oss att tro om världen? Har kartografins utveckling sprungit iväg med oss så att vi inte längre vet var vi är? För en människa är inte utifrån.Kanske skulle man ställa till med ett kartbål. Men ja, till sist skulle ingen hitta dit. Eller jo, man skulle känna röken i näsborrarna, hur den tjocknade då vinden låg på.Nils Markus Karlssonkulturarbetare LitteraturStaffan Bergwik, Terranauterna, Norstedts, 2024Bayerische Staatsbibliothek, Die Karte als Kunstwerk, Verlag Dr. Alfons Uhl, Unterschneidheim 1979Phillip Allen, The Atlas of Atlases, 1988

Hampus har k*kat u i Kristianstad med tummen över öppningen på ölflaskan medan Mia gjort elitpiruetter på is i Höganäs på lånade hockeyrör. Myset i Köpenhamn avslutades på ett icke önskvärt sätt men skönt att Mia ändå släpptes över bron av tulltjänsteman. Kanske finns vinterkräk för att göra oss lite mer ödmjuka inför livet!?Medverkande: Mia Skäringer & Hampus NessvoldProducent: Anna SpolanderKlipp: Mikael Solkulle Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Margit samlar inte föremål, hon samlar drömmar. Andras drömmar. I tjocka böcker, år efter år. Hon menar att drömmar vandrar mellan människor, som fiskar eller fåglar. Att de inte tillhör någon. Att de är äldre än oss.Vi pratar om varför drömmar föraktas. Om språk som fängelse. Om ålder, död, information som aldrig dör och om hur det är att vara många versioner av sig själv samtidigt. Och om vad som händer med drömmar när någon lyssnar på dem på allvar.Du behöver inte förstå något av det här. Det räcker att lyssna. Eller låta det passera. Kanske följer en dröm med dig i natt. Kanske inte.Det är som det är.Det som händer, händer.Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.Nu börjar vi.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tänk att ha hur mycket pengar som helst - ett liv i lyx! Det måste väl ändå vara underbart? Kanske, men kanske inte, visar det sig i veckans avsnitt. Lyxen kan rentav bli en fälla, och det kan sluta illa även för den rikaste av rika. Så upp med budgettavlorna, för nu blir det sagor. Sagor i veckans avsnittGåsen som värpte guldägg - hittad av mig i Aisopos fabler. Sagan är grekisk.Den girige - hittad av mig i Aisopos fabler. Sagan är grekisk.pengapungen, fiolen och bössan - hittad av mig i Den förtrollade pissepottan, där den är återberättad av Per Gustavsson. Där anges den vara nedtecknad av Mickel i Långhult och vara småländsk.Kvarnen som maler silverpengar - hittad av mig i Den förtrollade pissepottan, där den är återberättad av Per Gustavsson. Den anges vara nedtecknad av David Julius Billengren och komma från Äsphult i Skåne.

Tankar, funderingar och ögonblicksbilder från en sen vardagskväll i februari då vintern fortfarande ligger stadigt över landet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vad gör du just ikväll, är du väg ut på ett äventyr eller kanske ett projekt i den sena kvällen, berätta gärna!Eller handlar kvällen om att samla tankarna från en händelserik dag? Kanske finns det något som ligger dig varmt om hjärtat som vi pratar alldeles för sällan om.Olof Wretling om tankar i vinterkvällenRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar klockan 21:00 och programmet startar ca.22:45

Vi kan emellanåt läsa i tidningar och se inslag på tv om hårresande berättelser om hur tiotals, ibland hundratals biologiska halvsyskon radas upp när man tagit ett dna-test. Kanske utan att man ens visste att man blivit till med hjälp av en donation. Tankar om hur det ens kan hända har väl slagit oss alla.  I det här avsnittet benar vi ut frågor och tankar kring ägg- och spermiedonation, både i aspekten mottagare, givare och som barn födda med hjälp av donation.  Till hjälp har vi Gunilla Sydsjö, leg beteendeterapeut och professor, verksam vid reproduktionsmedicin samt vid Linköpings universitet.  Gunilla tar tillsammans med Gedeon Richter skrivit broschyrerna "Till dig som kommit till med hjälp av en donator" och "Att vara självstående med barnönskan", båda kan du ladda ner här https://fertilitetskollen.com/ladda-ner-material/  

Det spökar på OS-hotellet! I alla fall enligt skidlandslagstränaren som hört konstiga ljud. Här berättar lyssnare om sina spöklika upplevelser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är damtränaren Stefan Thomson som upplever märkligheter på hotellet i bergsbyn Panchià i Italien. Spöken finns inte men det kan ju hända mystiska, oförklarliga saker som dröjer sig kvar i en! Har du en spökhistoria om en särskild plats som följt med i generationer? Upplevde du något mycket mystiskt när du besökte ett slott eller annan gammal byggnad? Kanske du har varit med om att ett barn uttryckt närvaro av något annat än det som fysiskt syns- eller vill du bjuda på en märklig händelse som fortfarande inte fått någon naturlig förklaring? Spökerier och märkligheter med Annika IlmoniRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar vid 21:00 och programmet startar 21:40.

Blir det en S-KD-regering efter valet? Varför är plötsligt alla liberala riksdagsledamöter "mitt i livet"? Och gillar Ulf Kristersson verkligen att åka på bussturné? Veckans podd gästas av Henrik Jalalian, politisk redaktör på Dagens ETC. Från Aftonbladets ledarsida deltar Kalle Sundin och Susanna Kierkegaard.

När stod du upp för din partner, en nära vän eller någon i din familj som älskar någon och behövde stöd? Hör lyssnarnas berättelser! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kvällens program handlar om modet att välja kärleken, även när omgivningen säger något annat. Vad drev dig, vilken reaktion fick du – och hur ser du på det idag? Vi öppnar Sveriges största samtalsrum där lyssnarnas berättelser är allt.Kanske gick du emot traditioner, stod upp inför släkt och vänner eller vågade säga ja fast allt kändes osäkert. Ditt samtal kan ge tröst, styrka och igenkänning för andra. Ring in, skriv till oss eller delta i samtalet på sociala medier. Ordet är ditt – ring och berätta. Om att stå upp för sin kärlek med Hanna SihlmanRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar kl. 21:40.

Babak växer upp i den islamiska republiken Iran. Allt är reglerat kläder, musik och åsikter. Men i metalmusiken hittar han en spricka av frihet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Programmet är en repris och publicerades för första gången i februari 2025.Barndomsvännen Ehsan är gitarrist, lillebror Behrooz spelar trummor och Benjamin spelar bas. Och Babak, han skriker. Det är som att all frustration och ilska över ofriheten i Iran under 80- och 90-talet när Babak växer upp kommer ut i bandet Traumetas musik och låttexter. Tvärtemot regimens regler har bandet jeans och långt hår, tittar på MTV-inspelningar och umgås med tjejer. Och sjunger om helvetet och demoner. Med sin musik vill dom trotsa och förändra samhället.Efter ett presidentval i juni 2009 bryter stora demonstrationer ut. Inte sedan 1979 har så många letat sig ut på Teherans gator för att protestera. En hel generation längtar efter förändring. Är det nu den kommer, och Babaks band kan spela sin musik fritt? Men regimen sätter in militär mot demonstranterna. Under det år protesterna pågår dör, fängslas och försvinner folk. Och hoppet om en annorlunda verklighet dör.Samma år åker Babak till Sverige för att plugga. Nu är han 40 år, har fru, barn och jobb. Livet pågår. Han flyttar aldrig tillbaka till Iran och någon musikkarriär verkar det inte bli. Han har tappat kontakten med bandet och livet som grawlande sångare i ett metalband känns avlägset. Det gör också hoppet om förändring av det fortsatt repressiva samhället i Iran. Han är mest trött.Men så ser han att ett av hans favoritmetalband, Opeth, ska ha konsert i Istanbul. Han vet att unga iranska metalheads kommer komma dit i busslaster. Kanske kan en resa dit väcka något i Babak igen?Hårdrocksrevolten i Iran är en dokumentär av Babak Parham från 2025.Producent: Anna FreySlutmix: Christian Jangegård

Vad vill du prata om just nu? Hör lyssnarna dela med sig av sina tankar, frågor och berättelser! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I det här avsnittet pratar vi om stort och smått, personligt och allmänt, glatt och svårt. Kanske vill du prata om något som berört dig, något som hänt dig, ett minne, en dröm eller en fråga du vill vända och vrida på tillsammans med andra.Under kvällen hör vi din och andra lyssnarnas berättelser och låter samtalet ta form efter det. Ring in, skriv till oss eller delta i chatten. Ordet är ditt – ring och berätta. Vad vill du prata om med Hanna Sihlman?Ring eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar ca kl. 22:30.

Kanske fick du plötsligt veta att du är adopterad eller har ett okänt syskon. Kanske upptäckte du en oanad talang som gav en ny karriär eller fann en meteorit i potatislandet. Om stora upptäckter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ibland är vi med om omvälvande upptäckter och vi undrar vilken din är? Fick du i vuxen ålder reda på att din pappa inte är din biologiska pappa eller att du har flera syskon? Hittade du en meteorit i ett grustag eller en u-båt utanför din sommarstuga. Var du i åttonde månaden när du förstod att du var gravid, fann du ett hemligt bergrum eller räddades ditt liv tack vare att hunden nosade så mycket på ditt ben att du gick till doktorn som upptäckte en tumör.Ikväll undrar vi vilken din största upptäckt är.Ring oss på 020-22 10 30. Slussen öppnar som vanligt kl 21:00 och programmet börjar 21:40. Du kan även skriva till oss på våra sociala medier eller mejla till karlavagnen@sverigesradio.se. Programledare: Li SkarinProducent: Helene Almqvist

Tommy Åström om landslagskaptenen Dejan Kulusevskis skada: ”Medicinska experter pekar på en operation som de aldrig hört talas om i toppfotbollen. Logiken säger att han missar vårens avgörande matcher.” Lasse Granqvist följer upp sparkade Jörgen Jönsson, där nu Cam Abbott tar över som tränare i Färjestad. Kanske det mest sensationella tränarskiftet i SHL-historien!? Andreas Almgrens exklusiva poddhälsning från Spanien efter nya Europarekordet: ”Varför inte börja snacka Världsrekord? Jag är ju inte extremt långt ifrån.”Jens Fjellström om sexismen på sociala medier som drabbat fotbollsspelarna Smilla Holmberg och Matilda Nildén efter övergångarna till engelska storklubbar. Vår ”röst i öst” Kaj Kunnas hyllar Tommys pudel att ta in ytterligare en finsk hockeystjärna i sitt olympiska All Star Team inför Milano. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur ser vardagen ut just nu? Har du hittat nya rutiner, eller håller du fast vid gamla vanor som fungerar? Hör lyssnarna berätta om sitt vardagsliv! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vardagen kan vara allt från första kaffekoppen till kvällspromenaden, från pendling och barnhämtning till arbetspass, studier eller återhämtning. Kanske har du börjat med något nytt i år – som att laga matlådor, ta en paus från sociala medier eller gå upp tidigare – eller så är det dina invanda rutiner som ger struktur och trygghet.Berätta hur det ser ut där du är: hur påverkar väder, årstid eller plats din vardag? Har du gjort något för att förenkla livet, spara tid eller skapa lugn? Vilka små detaljer gör skillnad för dig? Hör av dig och berätta! Rutiner med Pia HerreraRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar ca kl. 21:40.

Fluent Fiction - Swedish: The Snow Globe Mystery: Unveiling Creativity in Chaos Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2026-01-11-08-38-20-sv Story Transcript:Sv: Det var en kall vintermorgon hos Freelancer's Home, en inbjudande plats där kreativitet blommade trots säsongens kyla.En: It was a cold winter morning at Freelancer's Home, an inviting place where creativity flourished despite the season's chill.Sv: Snön föll mjukt utanför de stora fönstren, medan man kunde höra ljudet av surrande datorer och fniss från den gemensamma köket.En: Snow fell softly outside the large windows, while the hum of computers and laughter from the shared kitchen could be heard.Sv: Freja, en noggrann grafisk designer, höll på med sin första kopp kaffe för dagen när Lars, den spontana frilansskribenten, knackade på hennes skrivbordsplats.En: Freja, a meticulous graphic designer, was having her first cup of coffee for the day when Lars, the spontaneous freelance writer, knocked on her desk.Sv: "Freja, du måste se detta!En: "Freja, you have to see this!"Sv: ", sa han ivrigt.En: he said eagerly.Sv: Vid ingången till deras arbetsplats hade ett ovanligt föremål dykt upp under natten.En: At the entrance of their workspace, an unusual object had appeared overnight.Sv: Det var en liten, invecklad snöglob, men inte vilken snöglob som helst.En: It was a small, intricate snow globe, but not just any snow globe.Sv: Inuti fanns en miniatyr av Freelancer's Home, komplett med smyckade små ljus och snutfåniga pappersklipp.En: Inside was a miniature of Freelancer's Home, complete with decorated tiny lights and quirky paper cutouts.Sv: Freja suckade.En: Freja sighed.Sv: Hennes dag var noga planerad och hon hade deadlines att möta.En: Her day was carefully planned, and she had deadlines to meet.Sv: "Vem har tid för sådant här just nu?"En: "Who has time for this right now?"Sv: frågade hon irriterat.En: she asked irritably.Sv: Innehållet i hennes kalender kändes förändrat bara av detta lilla mysterium.En: The contents of her calendar seemed altered just by this little mystery.Sv: Lars, å andra sidan, var redan förlorad i tankar om den möjliga berättelsen bakom föremålet.En: Lars, on the other hand, was already lost in thoughts about the possible story behind the object.Sv: "Tänk på det som ett äventyr," sa han med ett leende, "Kanske finns det något mer här än man först ser."En: "Think of it as an adventure," he said with a smile, "Maybe there's more here than meets the eye."Sv: Freja gav upp ett kort skratt, innan hon bestämde sig för att delta, om än motvilligt.En: Freja let out a short laugh before she decided to join in, albeit reluctantly.Sv: Hon hoppades att lösa mysteriet snabbt så att hon kunde återgå till sina vanliga rutiner.En: She hoped to solve the mystery quickly so that she could return to her usual routines.Sv: Tillsammans började de fråga sina medfrilansare.En: Together, they began to ask their fellow freelancers.Sv: Några av dem var lika nyfikna som Lars, medan andra delade Frejas frustration över oväntade avbrott.En: Some of them were as curious as Lars, while others shared Freja's frustration over unexpected interruptions.Sv: En känsla av spänning, och lite irritation, hängde i luften.En: A sense of excitement, and a bit of irritation, hung in the air.Sv: Efter en stunds granskning av den mystiska snögloben, lade Freja märkte ett litet vikt papper fastklistrat på basen.En: After some examination of the mysterious snow globe, Freja noticed a small folded paper attached to the base.Sv: Hon och Lars vecklade försiktigt upp det och läste meddelandet: "Till er alla, en påminnelse om att fira varandras olikheter.En: She and Lars carefully unfolded it and read the message: "To you all, a reminder to celebrate each other's differences.Sv: — Din hemliga vän."En: — Your secret friend."Sv: Det visade sig att en av deras kollegor hade arrangerat detta som ett kreativt sätt att sprida lite glädje mitt i den hektiska säsongen.En: It turned out that one of their colleagues had arranged this as a creative way to spread a bit of joy in the midst of the hectic season.Sv: Genom att avslöja den snälla avsikten bakom föremålet, kände sig Freja befriad från sin spänning.En: By revealing the kind intention behind the object, Freja felt relieved from her tension.Sv: Hon insåg att en liten spontan gest faktiskt inte behöver vara så dålig.En: She realized that a small spontaneous gesture doesn't have to be so bad after all.Sv: Lars och Freja log mot varandra, glada över deras lilla äventyr.En: Lars and Freja smiled at each other, happy about their little adventure.Sv: Fastän lösningen inte var så grandios som Lars hade hoppats, förde det dem närmare varandra och skapade nya vänskapsband bland alla freelancerna.En: Although the solution wasn't as grand as Lars had hoped, it brought them closer together and created new bonds of friendship among all the freelancers.Sv: Från den dagen tog Freja upp Lars idé om att ibland acceptera det oväntade, medveten om att livet inte bara handlar om planlagda rutiner, utan också om att växa genom små, oväntade glädjeämnen.En: From that day on, Freja embraced Lars's idea of sometimes accepting the unexpected, aware that life is not just about planned routines but also about growing through small, unexpected pleasures. Vocabulary Words:meticulous: noggrannspontaneous: spontanintricate: inveckladreluctantly: motvilligtmystery: mysteriumgestures: gesterirritably: irriteratexcitement: spänningunfolded: vecklade uppadventure: äventyraltered: förändratfrustration: frustrationexamination: granskningcolleagues: kollegordecorated: smyckadeunexpected: oväntaderoutines: rutinerpossibility: möjlighetironic: ironiskrevealed: avslöjahectic: hektiskquirky: snutfånigashared: gemensammabond: vänskapsbandcelebrate: firaeagerly: ivrigtcarefully: försiktigtrealized: insågreminder: påminnelseflourished: blommade

Apropå kvällens Golden Globe Awardsgala berättade lyssnarna vad som gav dem guldkant i tillvaron. Efter veckor av väderkaos - och under årets fattigaste månad - kan vi behöva förgylla livet en smula. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Just denna kväll hölls den årliga Golden Globe Awardsgalan då bästa film, tv-program, skådespelare, regissör, manusförfattare m.fl prisas och får ta emot den prestigefyllda Golden Globestatyetten.Och apropå det pratade vi om vad som gav lyssnarna en liten extra guldkant i tillvaron. Efter de gångna veckornas stökiga väderförhållanden, med snö- och stormkaos, och under årets fattigaste månad så kan vi nog alla behöva piggas upp en smula.Vad är det som förgyller din vardag, frågade vi. Kanske en tjusig statyett, en toast Skagen, en vän, en tågresa, en pimpeltur på den frusna sjön?Programledare: Li SkarinProducent: Helene Almqvist

I vårt mest hissnande avsnitt hittills går vi – på en anonym arbetsgivares begäran – igenom Nortraship. Det är tänkbart att du inte hört talas om det här, men det är faktiskt helt sjukt. Per är den som drar på sig ylletröjan den här gången och beskriver Nortraship – dvs. hur NORGE i praktiken AVGJORDE ANDRA VÄRLDSKRIGET (CLICKBAIT!!!1!). Eller ja, typ. Kanske inte riktigt. Men det var nog viktigt. Mattis roll är den här gången att förvirra vårt grannland med … Indien?Stort tack till anonym! Det här är hans (?) personliga expressavsnitt.Vill du också ha ett personligt expressavsnitt? Bli då vår patreon på tier Gustav II Adolfs livvaktsstyrka.Support till showen http://supporter.acast.com/krigshistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Helena tar oss med på resan från sin uppväxt i Örebro till USA dit hon kom som utbytesstudent under Highschool. Hon öppnar upp om det som varit jobbigt och hur hon fick börja om. Efter en karriär inom danskonsten, både som dansare och instruktör, arbetar Helena nu med att inspirera sina klienter till ett hållbart välmående. Vi pratar lite i munnen på varandra och har väldigt roligt när vi samtalar om hur vi får till träning och sunda matvanor. Vi hoppas detta avsnitt ska inspirera er, våra lyssnare, till en bra start på det nya året vad det än må handla om. Kanske vill du hitta en träningsform som du orkar hålla vid liv, eller vill du sluta småäta på kvällarna? Helena delar med sig av sina tips och tricks!

Ett Instagramkonto sätter igång fantasin. Drömmen om att lämna Stockholm för ett hus på landet, ett långsammare liv nära naturen – med volontärer som hjälper till. Men mitt i idyllen smyger sig frågorna in. Hur funkar privatlivet när hemmet delas med andra? Var går gränsen? Jessica är skeptisk – men ser också möjligheter. Kanske är drömmen inte så enkel. Kanske är det just spänningen mellan frihet och närhet som gör att vi fortsätter att fantisera. Och finns det ens ett retreat som faktiskt skulle passa Jessica? Lyssna – det blir kul! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I natt springer vi inte i FN-huset, somna. Vi springer i korridorerna under Stadshuset, där lådhurtsar slår som monsterkäkar och lösenord heter “pallar inte en sekund till på det här j**** stället”.Vi börjar i den där orimliga vardagsstressen, när ett mejl till chefen känns som en säkerhetspolitisk kris, och glider ner i sagan om Ragnar Lås på myndigheten REBAK – Riktigt Ensamma Blottlagda Ansvarskännande Killar. Där finns bakfiler som aldrig går att öppna, datahjälpen med World of Warcraft-tröjor, SWAT-team för arg IT-personal, och en nattlig städare som luktar fri vind och frihet.Till slut stannar lådorna. Bruset tystnar. En liten röd blomma ligger på ett skrivbord djupt under Stockholm. Och någon får chansen att gå därifrån. Kanske Ragnar. Kanske du. Kanske ingen.Det är som det är. Det som händer händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Förutom att inte logga in. Bara somna.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Inläst: För oss barnlösa är julen sorglig på ett alldeles särskilt sätt. Kanske finns det något att lära sig av oss, skriver Måns Wadensjö.

Det doftar ute i stugornas kök, vi kan känna det ändå till studion. Men lussebullarna är bara en av många produkter där saffran gör sig väl. I dag avhandlar vi nämligen krokusblommans resa till saffran, och vilka olika användningsområden som funnits för detta genom historien. Vi möter antikens Carl Jan Granqvist och får tips på hårprodukter som avger en väldoftande svett. Kanske vann Alexander den stora sin stjärnglans med saffran i håret, sägs det. Med avsnittet önskar vi glad Lucia i förskott :).Läslista:“Saffran - historien om världens mest förföriska krydda” - Pat Willard“Sagan om saffran” - Gunnel Carlsson"Saffron" - Sally Francis Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.