Podcasts about kanske

Det finns flera sätt att göra trädgårdslivet billigare och ett av dem är att skapa fler växter av de man redan har. Vi berättar hur det går till! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Föröka dina perenner och spara tusenlapparMed sticklingar, delning och sådder kan du både förtäta växtligheten i din egen trädgård och glädja släkt och vänner med plantor. Kanske kan du också byta till dig nya godbitar från en trädgårdskompis.John har fått lära sig minst femton olika sätt att föröka perenner och här berättar han hur du går till väga med några av dem. Olika växter har ju olika växtsätt och kräver lite olika metoder. Du får också veta vad du ska tänka på med jord och när på året som vilken metod fungerar bäst.Lyssnarfrågor som får svar i detta avsnitt handlar om hur olika äppelträd pollinerar varandra, att rensa bort björnbär, att klippa liguster och vacker tall.Har du en fråga om odling och trädgård? Skicka den till tradgarden@sverigesradio.se. Var gärna någorlunda kortfattad och tydlig med vad du undrar över!Producent och redigering: Anna LandeliusRedaktör: Eva RobildLjudteknik: Viktor Tjernell

Vem är du när ingen annan tittar? Och hur vet man egentligen vem man är?Vi pratar ofta om att "hitta sig själv", som om svaret redan finns där och bara väntar på att bli upptäckt. Men tänk om det inte är så enkelt? Tänk om vi istället blir till, lite i taget, genom våra erfarenheter, våra relationer och de val vi gör längs vägen.I det här avsnittet funderar jag över identitet. Om varför vi så gärna vill sätta etiketter på oss själva. Om varför det kan kännas obekvämt att förändras. Och om att kanske få släppa idén om att vi någon gång ska bli "färdiga".Kanske handlar det inte om att hitta den man är.Kanske handlar det om att fortsätta lära känna sig själv. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andakten i P1 med prästen Johan Bonander. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Så var det dax för det andra barnbarnet att göra en ”morfar special”. Lite oförhappandes hade treåringen vågat sig på att lämna syskon, mamma och papa. Vi får se hur det går, hon har just somnat. Kanske vaknar hon otröstlig i natt och längtar hem. Ja, men då är det så. Går det inte att tillfälligtvis stilla denna längtan så får vi väl åka hem i den ljusa sommarnatten, vad gör väl det? Musik:Den blomstertid nu kommer – Elsa RobertsProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Sommaren puttrar på med diverse häxerier och trädgårdsbestyr. Amanda har gått igenom en transformation i nymånen och Hannah har upptäckt det smått omöjliga: lösningen på osynliga listan. Kanske är dagarna av en ojämställd vardag förbi? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Grötiga terroristtankar, banbrytande filosofi och viktiga litterära författarskap. Allt rymdes hos Bo Cavefors förlag. Det får en av fundera över dagens intellektuella klimat, säger Tor Billgren. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2018-06-14.”RAF: texter”, som publicerades på Bo Cavefors förlag i oktober 1977 måste vara en av bokhistoriens mest vältajmade utgivningar. Det är en 520-sidig antologi med texter av aktivister inom den västtyska terrorgruppen Röda Arméfraktionen, RAF.Cavefors berättar om publiceringen i Malmökonstnären Lena Mattssons filminstallation ”I betraktarens öga”, som visades på Moderna Museet i Malmö 2014. Förutom den svenska boken, gav han också ut en utgåva på tyska, eftersom inget tyskt förlag vågade göra det. För att böckerna inte skulle fastna i tullen, fabricerade han ett fejkomslag: ”Kärlek med förhinder” stod det på framsidan av ett stort antal av de tyska böckerna.Cavefors hade starka drivkrafter, både politiska och litterära. I Lena Mattssons intervjufilm kallar han sig ”kulturell onanist”.Det som gör boken så vältajmad, är att det var just i oktober 1977, som palestinska PFLP kapade ett Lufthansaplan med kravet att ett antal fängslade RAF-ledare skulle friges.I fem dagar irrade planet runt i Mellanöstern med fem besättningsmedlemmar och 86 passagerare som gisslan, sju av dem barn. Tidigt på morgonen den 17 oktober kunde planet slutligen landa i Mogadishu, Somalia. Det stormades av tysk specialpolis, och gisslan fritogs.Följande morgon hittades RAF:s fängslade ledare, Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe döda i sina fängelseceller i vad som förmodligen var ett koordinerat självmord.I samma veva lägger alltså Bo Cavefors ”RAF: texter” på bokhandelsdiskarna.Det var förstås också en mycket kontroversiell utgivning. RAF hade vid det laget mördat 16 personer i sina olika aktioner, varav två i Stockholm under ockupationen av Västtyska ambassaden 1975.Och våren 1977 hade SÄPO slagit till mot en RAF-trogen terrorcell i Sverige som planerade att kidnappa före detta ministern Anna-Greta Leijon i utpressningssyfte. Så hösten 1977 visste alla vad RAF var. Bo Cavefors hade en särskild näsa för det som låg i tiden.Han startade sitt bokförlag 1959, men det är först 2018 som historien om förlaget berättas utförligt i bokform. Det är bokhistorikern Ragni Svensson som gör det i sin doktorsavhandling ”Cavefors – Förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959–1982”.Första året gav den då 27-årige förläggaren ut nio titlar från sitt föräldrahem i Limhamn, bland annat ”Sju algeriska studenters vittnesmål om tortyren i Frankrike” och tre böcker av den mycket kontroversielle poeten Ezra Pound.Stig Claesson sökte sig tidigt till förlaget, liksom en ung Lars Norén. Honom refuserade dock Cavefors, tre gånger på tre år.Förlaget fick snabbt en vänsterpolitisk profil. Ragni Svensson noterar att utgivningen kom att ”spegla eller rentav föregå den väg som den svenska vänsterrörelsen kom att ta framåt slutet av 1960-talet”.Cavefors gav ut Mao Tse-tung, Rosa Luxemburg, Antonio Gramsci, Marx, Stalin, Lenin och Nordkoreas diktator Kim Il Sung.Det kom tjogtals med titlar som ”En socialistisk kultursyn”, ”Marxismens politiska ekonomi” och ”Kulturrevolutionen vid Kinas universitet”.Han introducerade tänkare och filosofer som Roland Barthes och Michel Foucault. Peter Weiss knöts tidigt till förlaget, och 1975 gav Cavefors ut den nigerianske författaren Wole Soyinka, 11 år innan han fick Nobelpriset.Det är inte dåligt för vad som länge var ett enmansförlag. Men Cavefors hade starka drivkrafter, både politiska och litterära. I Lena Mattssons intervjufilm kallar han sig ”kulturell onanist”.Att läsa om Bo Cavefors skapar funderingar om intellektuell takhöjd och diskussionsklimat nu och då. Vill man få en överblick över vidden av utgivningen kan man ta till en annan bok från 2018: ”BOC – en bok om Bo Cavefors Bokförlag”, som innehåller en komplett bibliografi.De Caveforsböcker som jag själv har starkast kontakt med är Salvador Dalís självbiografi, som tidigt väckte mitt intresse för konst. En annan är William Burroughs ”Den nakna lunchen”, som Cavefors tog till Sverige 1978. Jag hittade den på en loppmarknad i Simrishamn 1996 och läste den på ett kvavt tåg samma sommar som jag skulle rycka in i Flottan. Boken var osprättad, så jag satt med min morakniv och skar. Sida efter sida sköljde bokens febriga och erotiska hallucinationer över mig.Förlaget gick under i det som kom att kallas Caveforsaffären; en stormig process som spelades upp kring 1980. Bo Cavefors hade vunnit en upphandling från Kulturrådet om att ge ut Strindbergs samlade verk i ny utgåva. Men mitt under förberedelsearbetet drogs beslutet tillbaka.Officiellt på grund av brister i upphandlingsförfarandet, men i den debatt som följde menade Cavefors försvarare inom kulturvärlden att det var hans kontroversiella utgivning som var det egentliga skälet. Han var för obekväm, för besvärlig.Snart kom också anklagelser om ekonomisk brottslighet. Han satt häktad i polishuset i Lund i nio dagar, men frikändes sedan på 10 av 11 åtalspunkter. Förlaget gick i konkurs och i början av 1981 såldes det enorma boklagret i en legendarisk utförsäljning. Det är förmodligen från denna som min osprättade Burroughsbok härstammar.Att läsa om Bo Cavefors skapar funderingar om intellektuell takhöjd och diskussionsklimat nu och då. Hade utgivningarna av till exempel Ezra Pound, Stalin och den svenske fascistledaren Per Engdahl, vars memoarer Cavefors gav ut 1979, kunnat stå emot dagens sociala medierdrev och polariserade åsiktsjournalistik?Hade ett etablerat förlag idag kunnat ge ut visdomsord från Islamiska Statens teologer, eller Anders Behring Breiviks manifest?Bo Cavefors har motiverat utgivningen av RAF-boken med att det rörde sig om ”viktiga dokument för den tiden”.Att publicera något måste inte betyda att man ställer sig bakom det. Det finns en historisk och vetenskaplig poäng med att tillgängliggöra material för den tänkande allmänheten, även av kontroversiell, oetisk och korkad natur.Kanske är den här nakenheten exhibitionism, precis som det kan vara exhibitionism att ge ut böcker.Efter tiden med förlaget har Bo Cavefors i hög grad fortsatt med sin kulturella onani. Han har skrivit böcker och gett ut tidskrifter, men också samarbetat med olika konstnärer. I Lena Mattssons installation som visades på Moderna i Malmö, ingår förutom intervjufilmen, bland annat också en liten projektion av en naken Cavefors från en pjäs som han satte upp i Malmö 2005.Den här nakenheten återkommer i flera konstnärliga samarbeten, till exempel med Martin Bladh på Fylkingen i Stockholm 2009, och med Leif Holmstrand. Boken ”Ett rum på tredje våningen” består av textflöde och bilder, där en åldrad Cavefors poserar i olika sexuella situationer, inte sällan insnärjd i Holmstrands virkade girlanger.Kanske är den här nakenheten exhibitionism, precis som det kan vara exhibitionism att ge ut böcker: att torgföra sina åsikter och posera med vad man tycker är viktigt.Kanske är nakenheten provokation, precis som det kan vara provokation att ge ut Stalin eller ett tjockt manifest med ”grötiga terroristtankar och livsfarlig våldsromantik”, som en av recensenterna beskrev RAF-boken.För 40–50 år sedan yttrade sig denna inskränkthet genom upprop om moralisk resning, idag genom krav på trygga rum och triggervarningar.Men det är ett ytligt sätt att se på saken. Jag ser snarare nakenheten som ett verktyg för att ifrågasätta kroppsideal och avslöja fördomar, precis som utmanande bokpubliceringar kan avslöja inskränkthet och en subjektiv och godtycklig syn på yttrandefrihet.För 40–50 år sedan yttrade sig denna inskränkthet genom upprop om moralisk resning, idag genom krav på trygga rum och triggervarningar.Ett samhälle behöver sina obekväma och besvärliga personer. Det är de som lockar den indignerade flocken att demonstrera var toleransens gränser går.Tor Billgren, frilansjournalist LitteraturRagni Svensson: Cavefors – förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959–1982. Ellerströms, 2018.Anna-Lina Brunell, Ragni Svensson, Jonas Ellerström, Bo Cavefors: BOC – en bok om Bo Cavefors förlag. Tragus förlag, 2018.Leif Holmstrand & Bo Cavefors: ”Ett rum på tredje våningen” (Holmstrand Böcker, 2015)Martin Bladh & Bo I. Cavefors: ”Qualis artifex perero” (Styx, 2013) FilmerLena Mattsson: ”In the eye of the beholder”Lena Mattsson: ”Den kulturelle onanisten”

Fluent Fiction - Swedish: Secrets of the Healing Garden: A Botanist's Hopeful Quest Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2026-07-12-07-38-19-sv Story Transcript:Sv: En solig sommardag i Uppsala Botaniska Trädgård, bland doften av blommande växter och surrandet av insekter, spatserade Lukas längs gångarna.En: On a sunny summer day in the Uppsala Botaniska Trädgård, amidst the scent of blooming plants and the buzzing of insects, Lukas strolled along the pathways.Sv: Trädgården var full av sällsynta och exotiska växter.En: The garden was full of rare and exotic plants.Sv: Lovande sorter som kunde bära på oväntade hemligheter.En: Promising varieties that could harbor unexpected secrets.Sv: En av dessa kunde kanske hålla nyckeln till hans bror Nils's tillfrisknande.En: One of these might hold the key to his brother Nils's recovery.Sv: Lukas var en passionerad botanist, driven av en innerlig längtan att hjälpa andra.En: Lukas was a passionate botanist, driven by a deep longing to help others.Sv: Han visste att Nils's tillstånd blev sämre för varje dag.En: He knew that Nils's condition was worsening each day.Sv: Hans bror behövde hopp och Lukas ville ge honom det.En: His brother needed hope, and Lukas wanted to give him that.Sv: Med handen på hjärtat, gick han oftare genom trädgårdens korridorer.En: With a hand on his heart, he walked more frequently through the garden's corridors, searching for the special plant that might cure the disease.Sv: Astrid, hans lojala vän och kollega, var alltid vid hans sida.En: Astrid, his loyal friend and colleague, was always by his side.Sv: Hon hjälpte honom utföra forskning, metodiskt och praktiskt.En: She helped him conduct research, methodically and practically.Sv: En dag, när solen stod högt på himlen, stannade Lukas plötsligt upp.En: One day, when the sun was high in the sky, Lukas suddenly stopped.Sv: Hans blick föll på en ovanlig växt som gömde sig bland ormbunkarna vid dammen.En: His gaze fell on an unusual plant hiding among the ferns by the pond.Sv: Dess blad glittrade i solen, med en nyans han aldrig sett förut.En: Its leaves shimmered in the sun, with a hue he had never seen before.Sv: "Astrid!" ropade han upphetsat.En: "Astrid!" he called excitedly.Sv: "Kom och titta!"En: "Come and look!"Sv: Astrid skyndade fram.En: Astrid hurried over.Sv: "Vad har du hittat?" hon såg på växten med stort intresse.En: "What have you found?" she looked at the plant with great interest.Sv: "Den här växten, jag tror den kan ha läkande egenskaper. Kanske även bota Nils." Lukas's röst var full av hopp.En: "This plant, I think it might have healing properties. Maybe even cure Nils." Lukas's voice was filled with hope.Sv: Astrid böjde sig närmare och studerade den.En: Astrid leaned closer and studied it.Sv: "Den där är ovanlig, men vi måste vara säkra," sa hon försiktigt.En: "That one is unusual, but we have to be sure," she said cautiously.Sv: De tog prov av växten och började studera den noga.En: They took a sample of the plant and began studying it carefully.Sv: Men tiden var knapp, och Nils blev allt svagare.En: But time was short, and Nils was getting weaker.Sv: Lukas spenderade all sin tid i laboratoriet.En: Lukas spent all his time in the lab.Sv: Hans värld krympte ner till analys och försök.En: His world shrank to analysis and trials.Sv: Han visste att varje minut räknades.En: He knew that every minute counted.Sv: Men trots hans ansträngningar, visste han att de behövde mer bevis innan de kunde försöka behandla Nils.En: But despite his efforts, he was aware that they needed more evidence before they could attempt to treat Nils.Sv: Veckorna gick, och Lukas blev alltmer förtvivlad.En: Weeks passed, and Lukas became increasingly despondent.Sv: En natt, medan regnet piskade mot fönstret, satt Lukas vid sitt mikroskop och fann slutligen genombrottet han väntade på.En: One night, as rain lashed against the window, Lukas sat at his microscope and finally found the breakthrough he had been waiting for.Sv: Men det var en risk.En: But there was a risk.Sv: Han hade två val: att omedelbart använda växten på Nils eller vänta och riskera att det skulle vara för sent.En: He had two choices: use the plant on Nils immediately or wait and risk it being too late.Sv: Efter långa samtal med Astrid, där hon betonade vikten av försiktighet, tog Lukas ett djupt andetag.En: After long discussions with Astrid, where she emphasized the importance of caution, Lukas took a deep breath.Sv: "Vi måste prova," sade han till slut.En: "We have to try," he said finally.Sv: "Men med största försiktighet."En: "But with the utmost care."Sv: Dagen därpå, tillsammans med Astrid och Nils, applicerade de växtens extrakt.En: The next day, together with Astrid and Nils, they applied the plant's extract.Sv: Spänningen var påtaglig.En: The tension was palpable.Sv: Allas hjärtan bultade av förväntan.En: Their hearts were pounding with anticipation.Sv: Resultaten kom sakta.En: The results came slowly.Sv: Nils började visa förbättring.En: Nils began to show improvement.Sv: Det var inte ett mirakel, men en början.En: It wasn't a miracle, but a beginning.Sv: Ett hopp hade tänts.En: Hope had been ignited.Sv: "Vi måste fortsätta forska, men nu vet vi att det är möjligt," sa Lukas med ett leende.En: "We must continue research, but now we know it's possible," said Lukas with a smile.Sv: Genom denna erfarenhet hade Lukas lärt sig balansen mellan hjärta och vetenskap.En: Through this experience, Lukas had learned the balance between heart and science.Sv: Att hjälpa sin bror var förenat med både känsla och förstånd.En: Helping his brother was linked with both emotion and reason.Sv: Med Astrid vid sin sida, var han redo att fortsätta sin forskning, nu med en ny förståelse och en djupare kärlek till livet.En: With Astrid by his side, he was ready to continue his research, now with a new understanding and a deeper love for life. Vocabulary Words:sunny: soligblooming: blommandestrolled: spatseradepathways: gångarnarare: sällsyntaexotic: exotiskapromising: lovandeharbor: bäraunexpected: oväntadesecrets: hemligheterrecovery: tillfrisknandepassionate: passioneradlonging: längtanworsening: sämrecorridors: korridorerloyal: lojalamethodically: metodisktgaze: blickunusual: ovanligshimmered: glittradehue: nyanshealing: läkandeproperties: egenskapersample: provdespondent: förtvivladlashed: piskadebreakthrough: genombrottetcaution: försiktighetextract: extraktpalpable: påtaglig

Hej Somna. Hur är det? Med mig är det bra. Eller vad vet jag om hur saker är? Så fort man stannar upp och verkligen ställer sig den frågan blir allting svävande och konstigt. Det märkligaste är att det överhuvudtaget pågår någonting. Det hade kunnat vara ingenting alls, och ändå är det något på insidan av dig. Varför finns det någonting istället för ingenting? Vad är det att vara? Tyngden i mina armar påminner mig om att det är det. Sanningen är att jag är kött, värme och elektricitet. Det finns ingen insida utan den här utsidan. Var tar du slut och var börjar världen? Du är en grej som ligger i en påse och känner saker. Det är kanske bättre att överge jakten på att leta efter en plats och bara acceptera att detta pågår. Jag är en köttmaskin i en skinnpåse som har olika upplevelser.Har du tänkt på att kroppen vet hur man lever, helt utan din inblandning? Det är det enklaste som finns att existera, om de basala villkoren är uppfyllda. Du behöver inte kontrollera det som sker. Det som sker, det sker, och det löser sig utan dig. Du är en passagerare inuti dig själv. Det enda du behöver göra är att vara snäll och rar mot dem omkring dig. Om jag inte är mina tankar, vad är jag då? Är jag det som tankarna händer inuti? Är jag ett rum?Det svåraste är att inte bli sin känsla. Det går att vara ledsen och samtidigt vara den som märker att man är ledsen. I den skillnaden finns det ett andrum. Det är inte att vara passiv att se en känsla samtidigt som man är den. Det skapar en utsiktsplats där man kan betrakta sitt inre väder. Uppmärksamheten är som en ficklampa som man lyser på en liten bit av världen i taget. Jag har märkt att jag minns saker som inte har hänt, eller i alla fall minns dem fel. En del saker man berättar om sig själv är hittade på, i alla fall till en viss mån. Hela mitt mentala livs enda uppgift är att dra ihop tusen lösa stunder till en sammanhängande figur som heter Henrik. Kanske är det konsten att släppa saker som är meningen med livet.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sportjournalisten Jonas Karlsson har sett ett och annat drömmål. I dag vill vi dela din berättelse, om just ditt drömmål - på plan, i livet... Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det kan såklart handla om sport, men också om andra mål i livet.Mål som gått i uppfyllelse eller mål som aldrig nåtts.Vilka mål har du framöver? Kanske har du till och med en historia om dina drömmars MÅLtid.Dela din drömmål-historia med oss, så sprids den över hela landet - i Karlavagnen, Sveriges största samtalsrum.Ring eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram.

I det sista öppna avsnittet innan ett litet sommaruppehåll (podden fortsätter som vanligt för dig som är prenumerant: https://creators.spotify.com/pod/profile/helena-onneby/subscribe pratar jag om offermentalitet, bitterhet, flow och att lyssna in livet. Kanske kan mina reflektioner spegla något som du också ser hos dig själv. Nyfiken på audioprogrammet Vila i ovisshet: https://helenaonneby.com/vila Läs mer om mig och coaching: https://helenaonneby.comSprider du mitt arbete och är intreserad av att vara med i utlottningen för en coachingtimme, maila mig hur du sprider ordet på helena@onneby.comTesta Mindfully gratis i 30 dagar: https://mindfully.nu/det-inre-skiftetSigna upp dig för mina love letters: https://helenaonneby.com/subscribeFölj mig på Instagram: https://instagram.com/helenaonneby

En robot som häller te och bygger LEGO. Coolt, visst. Men det är inte därför jag spelar in det här.1X visade nya händer till sin hemrobot NEO: 25 frihetsgrader, sendrivna (fingrarna dras av vajrar från motorer längre in, precis som dina styrs av muskler i underarmen), taktil känsel, vattentåliga, food-safe. Imponerande. Men den riktiga storyn är inte handen, det är datan handen samlar in. Fingerfärdighet i verkligheten är bränslet som tränar de world models som ska förstå fysiken, vad som händer när du kramar ägget för hårt. Handen är medlet, inte målet.Och här är grejen alla garvar åt: roboten är fortfarande teleopererad, en människa sitter och kör den bakom kulisserna. ″Ha, den kan ju inget själv.″ Men det är precis så man bygger. Konceptet kallas Wizard of Oz, och här kombinerat med Paul Grahams gamla ″initially, do things that don't scale″. Dagens fusk är morgondagens träningsdata... om det funkar.Och en fundering från min gamla minnesbank. I avsnitt 164, för sju år sen, drömde jag om superhänder, varför nöja sig med att bara härma oss? Nu när de nästan är här är jag inte lika säker. Kanske är den svåraste bedriften inte styrka eller hastighet, utan att vara mjuk och trygg bredvid en människa i ett kök.Och som vanligt, svälj inte demon rakt av, och spring inte blint på rubrikerna. Det är en företagsvideo, och löftena (miljontals cykler, IP68) är precis sånt som behöver oberoende bevis. Titta, fascineras, men gräv en nivå.Vad skulle du våga släppa in en halvfärdig robot att göra hemma hos dig? Börjar vi närma oss att be om hjälp med toalettbesöket

Att fåglar är en vanlig metafor är inte konstigt, dikten vill ju också sjunga och flyga. Maria Küchen reflekterar över fjäderfän i svensk lyrik och avslöjar vilken vår allra mest poetiska fågel är. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2018-10-15.Vilken fågelart förekommer oftast i svensk dikt? Jag tänker inte berätta det riktigt än. Den som skriver en bok eller gör en radioessä ska inte frestas att avslöja allt genast.Och den som gestaltar en fågel i skönlitteratur kan inte bara skriva ”fågel”.Den aktuella fågeln måste artbestämmas. Är det en gråsparv eller en havsörn, en sånglärka eller en struts? Läsaren måste få veta. Läsaren behöver få rätt associationer.Det här har jag ständigt påpekat när jag har handlett människor som vill utveckla sitt litterära skrivande inom ramarna för olika utbildningar och kurser. Skriv inte bara fågel, skriv vad det är för fågel! Så det är tur för den svenska litteraturen att Nils Ferlin aldrig råkade ut för mig som skrivarskolefröken.Då hade det stått ”gråsparv” eller ”pilfink” i stället för ”grå liten fågel” i en av hans allra mest mest älskade dikter.”Inte ens en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist det finns på den andra sidan och det tycker jag nog blir trist. ” Så börjar Nils Ferlins dikt ”Inte ens” i samlingen ”Goggles” som gavs ut 1938.Frasen ”inte ens en grå liten fågel” är språkligt sett så mycket vackrare, så mycket mer böjlig och böljande, och den faller så mycket bättre in i diktens rytm, än en artbestämning av typen ”inte ens en pilfink”. Och inte heller när det gäller diktens betydelse och innehåll, dess tema, behöver jag någon artbestämning av Ferlins fågel, den i dödsriket frånvarande.Den är liten. Den är grå. Det räcker så. Kanske tillhör den inte ens någon särskild art. Den är livets oansenliga fågel, hoppet som kvittrar i snåren, anspråkslöst och oförtröttligt.Fåglarna i svensk dikt är dock inte bara metaforer för existentiella tillstånd och skeenden. De är påtagliga varelser i egen rätt.Tillsammans med bland annat måne, stjärnor och rosor tillhör fåglarna poesins mest välanvända metaforer. Att fåglar har en central plats i poesi är inte så konstigt. De sjunger och de kan flyga, det är precis vad dikten också vill göra. Och när poeter söker bilder för existensen är fåglar metaforiskt brukbara ända till döds.När fåglar dör berövas de sin sång och sin flykt, precis som när en människa förlorar hoppet. Döda fåglar är ett omhuldat tema i svensk poesi. Svenska skalders dikter om döda fåglar är överraskande många.Det skriver Sten Hidal, professor emeritus i bibelvetenskap och ordförande i Tegnérsamfundet, i sin lekfullt spirituella och samtidigt noggrant underbyggda och strukturerande bok ”Fåglar i svensk poesi”.Harry Martinson skrev om en död sjömås, Margareta Ekström om en död entita, Niklas Törnlund om en lövsångare som spräckte skallen mot hans fönster, Göran Tunström om en blåmes som åts upp av katten, Olof Lagercranz döpte en hel bok till ”Den döda fågeln”. Även levande och döda örnar förekommer i poesin, men örnen tycks ha fallit ur modet bland diktare ungefär samtidigt som romantiken gjorde det.Jag gissar att de fascistiska ideologiernas fascination för örnar har bidragit till att skamfila örnens poetiska rykte. Som diktläsare kan jag ärligt talat bli trött på poesins fåglar överhuvudtaget, precis så som jag regelbundet tröttnar på måne, stjärnor och rosor – och sedan återupptäcker jag dem och återanvänder dem i mitt eget skrivande. Utnötta metaforer nöts ut av en anledning, de är oöverträffat brukbara.Fåglarna i svensk dikt är dock inte bara metaforer för existentiella tillstånd och skeenden. De är påtagliga varelser i egen rätt. Den svenska fågeldiktningens pionjär, Erik Axel Karlfeldt, använde dem ofta som årstidsmarkörer. Hos den samtida poeten Joar Tiberg är sångkaraktäristiken särskilt central. Men giganten i svensk fågeldiktning är Bengt Emil Johnson.”Ingen annan poet har så många fågelarter som han” konstaterar Sten Hidal imponerat i sin bok. I Bengt Emil Johnsons verk eskalerar fågelintresset oavbrutet och han påstod själv att han tidvis ”förfåglades”.Blå kärrhökar, sädesärlor, talgoxar, koltrastar, ringduvor, oändliga mänger näktergalar, tranor, gökar, steglitsor, knipor, spovar, taltrastar, blåhakar, alla flyger de genom den svenska moderna dikten. Men vilken är diktens vanligaste? Det är inte näktergalen, inte duvan, inte svanen. Inte heller är det någon mytologisk fågel – varken artonhundratalsromantikern Atterboms fågel blå, Ferlins lilla grå fågel eller den rätt så ymnigt förekommande Fågel Fenix. Den vanligaste fågeln i svensk poesi är i god ordning artbestämd.Att skalder artbestämmer fåglar har överhuvudtaget blivit allt vanligare i Sverige det senaste seklet. Jag föreställer mig att det är en frukt av sekularismens förkärlek för det vetenskapliga, det i sak korrekta. Precis som samtidens skrivarkursfröken tycker även sekularisten att det är viktigt att vi vet exakt vilken fågel vi talar om, inte bara på biologilektionen utan även i dikter.Det är helt enkelt alltid viktigt att veta i stället för att gissa, drömma eller tro.Vetandet i sig har ett värde, alltid, överallt. Den som bara säger ”en grå liten fågel” tycks inte ha fullständigt klart för sig vad hon talar om. Den som säger ”pilfink” ”gråsparv” eller ”lövsångare” har däremot på fötterna, vetenskapligt såväl som poetiskt.Långt fler män än kvinnor tar plats bland skalderna i ”Fåglar i svensk poesi”. Och jag blir då förstås också nyfiken på om det också är vanligare att män än kvinnor artbestämmer fåglar när de diktar?Kanske, kanske inte. Finlandssvenska Solveig von Schoultz verk har en varierad fågelvärld där läsaren bland annat möter en sandbadande orrhöna. Den allra vanligaste fågeln i åtminstone rikssvensk dikt tycks dock Solveig von Schoultz aldrig ha skrivit om, KRÅKAN.Inte en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist, utan en stor grå oromantiskt intelligent fågelKråkan är den svenska poesins favoritfågel. Nästan varje diktare som överhuvudtaget nämner någon fågelart, har med kråkan. Det skulle jag inte ha gissat. Av alla fåglar vår fauna rymmer, varför just kråkan?!Professor Sten Hidal, som ligger bakom avslöjandet, sliter med frågan och kommer fram till att kråkan just i sin alldaglighet innebär en poetisk utmaning. Kan det verkligen bli stor dikt av något sådant som en kråka? Inte en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist, utan en stor grå oromantiskt intelligent fågel som kraxande rotar i sopkorgar och stjäl andra fåglars ägg?Lennart Sjögren har i sin dikt ”Världskråkan” gjort kråkan till en symbol för hela mänskligheten. Harry Martinson har beskrivit kråkan som ”hård och grå som en dammig sko”, Staffan Söderblom har kallat henne ”landskapets gånggärn” – hon finns egentligen ingenstans, men i nära anslutning till nästan allt. Och jag tänker att precis så är det ju också med dikten. Själva poesin kan liknas både vid en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist, en skränande äggtjuv och det som fattas oss i dödsriket. Ett liv helt utan dikt, ett liv helt utan fåglar, är inget liv.Maria Küchen, författare LitteraturSten Hidal: Fåglar i svensk poesi, Norma 2018.

Att förberedas för en operation där livmodern ska tas bort. Vad gör det med en som människa, kvinna och individ? I Sjukhussängen reflekterar sociologen Emma Engdahl över hur man kan förbli sig själv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2018-11-05.Klockan 08.00 checkar jag in på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Jag ska operera bort min livmoder. Ett halvår tidigare var jag nära att förblöda. Jag hade föreläst sex timmar i sträck och cyklade därefter hemåt; konstant blödande. Halvvägs över Göta älvbron var jag tvungen att stanna för att spy. Rakt ut i vattnet. Väl hemkommen tog jag av mig de blodiga kläderna. Det var inte lönt att klä på mig igen. Jag skakade okontrollerat och min kropp var ett öppet sår. Endast kvinnor blöder, tänkte jag uppgivet medan ambulansen var på väg.Jag har aldrig sett moderskapet som det som definierar mig som människa. Ändå är det med viss sorg jag inser att det organ som mest intimt förknippas med kvinnlig reproduktion ska skäras loss och avlägsnas. På Wikipedia står det att livmodern är ”ett honligt sexualorgan som finns hos alla däggdjur med undantag av kloakdjuren.” Kanske är det ett kloakdjur omgivningen nu kommer att uppfatta mig som? Det är emellertid inte den liknelsen som känns obehaglig när sköterskan tar blodprov och sätter i dropp. Det är upplevelsen av hur lätt och snabbt det går att bli främmande inför sig själv i en utsatt situation som håller mig i ett spöklikt grepp.Jag har berövats den mask som får mig att känna mig kvinnlig.I spegeln framför mig ser jag en människa. Men det är inte mig själv jag ser. Jag har inte ens fått behålla mitt röda nagellack. Dessutom har jag tvingats tvätta mig med bakteriedödande tvål fyra gånger, utan att smörja in mig efteråt. Vit som snö och torr som fnöske fryser jag, fast jag klätts i sjuhusdräkt. Jag har berövats den mask som får mig att känna mig kvinnlig.Enlig sociologen Robert E Park beror det ”inte enbart på en historisk tillfällighet att ordet person ursprungligen betyder mask. Det rör sig snarare om ett erkännande av att alla alltid och överallt, mer eller mindre medvetet, spelar en roll … Det är i dessa roller som vi känner varandra; det är i dessa roller som vi känner oss själva… i samma mån som den masken representerar den uppfattning vi har bildat om oss själva – den roll som vi strävar efter att leva upp till – är den masken vårt sannare jag, det jag som vi skulle vilja vara.”Han är en livs levande människa, som med humorn som vapen lyckas behålla sin personliga identitet intakt.För att skaka av mig obehaget tjuvlyssnar jag på mannen som ligger i sängen bredvid. Jag tyckte han såg lustig ut när han nyss kom gåendes i en sjukhusdräkt som var identiskt med min. Han skämtar med sjukvårdspersonalen som konstaterat att han är för lång för operationsbordet. Fötterna dinglar utanför. ”Kanske ska ni kapa mina ben också när ni ändå är i farten” föreslår han. Det blir tyst ett kort ögonblick och sedan säger en av sköterskorna: ”Det är märkligt att sjukvården inte hängt med. Människor blir längre och längre, men inte sjukhussängarna och operationsborden”. Hon hade faktiskt tänkt på hur det skulle gå för hennes man, som var två meter och fyra centimeter lång, om han behövde opereras. Mannen i sjukhussängen bredvid min berättar att han är en och nittiosju, om han inte krympt sedan han fick ett träd i huvudet. ”Ett träd i huvudet” frågar sköterskan. ”Ja, det är förmodligen därför jag är här; trä mot trä”.Mannen som nu ligger på ett operationsbord hinner inte säga så mycket mer innan han rullas iväg. Men det räcker. Han är inte längre en för lång kropp i lånade kläder som förflyttats från en sjukhussäng till ett operationsbord han inte riktigt får plats på. Han är en livs levande människa, som med humorn som vapen lyckas behålla sin personliga identitet intakt, i mötet med sjukhuspersonalen.Jag försätts själv i en liknande situation när en av de två kirurgerna som ska operera mig kommer för att presentera sig. Han är dansk och ursäktar sig för sin dåliga svenska som hans kollegor ofta misstar för lättförståelig danska. Jag säger att han inte behöver ursäkta sig. Eftersom jag arbetat i Danmark ett par år förstår jag utan minsta problem hans svenska. Jag vet att han försöker skämta med mig för att lätta upp stämningen. Han försöker också få mig att känna mig trygg när han säger att jag är den perfekta patienten för den titthålsoperation som ska utföras; smal, frisk och har fött barn. Dessutom informerar han mig om att han gjort den här typen av operation ungefär trehundra gånger tidigare.Det hjälper lite. Ändå undrar jag hur de ska få ut livmodern. En av sköterskorna hade sagt att den tas ut genom titthållen, men det kunde väl knappast stämma? Nej, det gjorde det inte. ”Du vet, samma väg som ett barn kommer ut, kan man slita loss hela underlivet” konstaterar den danske kirurgen med viss humor och värme. Sedan frågar han om jag vill att han ska ta äggledarna också när han ändå rör sig i de regionerna. Det finns nämligen ett par vetenskapliga studier som visar att det radikalt minskar risken för cancer i äggstockarna senare i livet. Visserligen finns det också ett par vetenskapliga studier som visar att man kan hamna i klimakteriet ett par månader i förväg om man gör så. ”Det är helt upp till dig. Du bestämmer” säger den danske kirurgen som jag först nu uppfattar namnet på.Han heter Jacob. Jacob med c. Naturligtvis har han redan sagt sitt namn, men nu ser jag det också på namnbrickan som är fastnålad vid hans bröstficka. Jag tittar upp och svarar att valet mellan cancer och klimakteriet inte känns särskilt svårt. Virginia Wolf har i och för sig beskrivit det som att sitta ”blottad på en hög klippavsats i full dagsljus. Mycket ensam. Mycket onyttigt…” Jacob avbryter mig och säger med allvar i rösten: ”Om du var min fru hade jag opererat bort äggledarna utan att fråga dig. Eller om du var en nära släkting” lägger han snabbt till.Man kan då inte reduceras till en livmoder som gjort sitt. Inte heller till yttre attribut som förknippas med kvinnlighet.Det intressanta är att vårt samtal får mig att släppa obehaget som avpersonifieringen jag genomgått medfört. Jag upplever mig inte längre som en vit och bakteriefri kropp att sätta kniven i. Jag känner tillit till att Jacobs attityd inte enbart är slentrianmässig yrkesskicklighet. Jag upplever det inte heller som att jag pådyvlas hans åsikter. Istället lyckas vårt samtal få mig att träda fram på ett delvis nytt sätt. I Jacobs ansikte återspeglas jag bortom rekvisita och roller, men ändå som en person med såväl historia som framtid. Jacob är inte enbart en tillräknelig gynekolog med kunskap om den senaste forskningen på området, utan inkluderar både mitt och sitt eget liv i den situation vi befinner oss i.Istället för att ingå i en ”Jag-Det relation” upprättas en ”Jag-Du relation”. Filosofen Martin Buber menar att Jag-Du är ett grundord som innebär att man inte behandlar den andre som ett ting bland andra ting eller som något som består av ting. Man kan då inte reduceras till en livmoder som gjort sitt. Inte heller till yttre attribut som förknippas med kvinnlighet.Det är detta förhållningssätt som får mig att våga det ödeshopp som krävs för att under narkos tillfälligt förlora mig och sedan vakna upp starkare och friare än förut. I den bästa av världar kommer jag vara en kvinna som inte blöder och som oavsett det oönskade tomrummet inuti kan ta emot den nåd som genuin mellanmänsklighet eller möte mellan Du och Jag innebär.Vad lär man i ett sådant möte känna av varandra? Inget alls, eftersom man inte kan lära känna den andre. Vad vet man då om varandra? Bara allt, eftersom man inte längre vet något enskilt. Med detta menas att ingen förkunskap och ingen fantasi krävs när man möter den andre som ett Du istället för ett Det. Man upptäcker varandra på ett sätt som kastar en ur isolering; själva minnet omvandlas så att en okänd framtid blir möjlig att gå till mötes. Den andre framstår i sin helhet. Inte som skärvor och fragment. Inte som att ha eller inte ha förmågan att känna två hjärtan slå och nära en växande kropp inuti sin.Emma Engdahl, sociolog LitteraturBuber, Martin, 1990, Jag och Du. Margit Norell och Curt Norell, Dualis Förlag.Buber, Martin, 1995, Det mellanmänskliga. Översättning Pehr Sällström, Dualis förlagPark, Robert E, 1950, s. 250, som cit. i Goffman, Erving, 1994, s. 26–27, Jaget och maskerna: En studie i vardagslivets dramatik. Övers. Sven Bergström. Rabén Prisma.Wolf, Virginia Ögonblick av frihet: dagboksblad 1915-1941. Övers. Rebecca Alsberg. Elisabeth Grate Bokförlag.

Följ med oss ut på en resa i historien där vi agerar reseledare, det blir pilgrimsresor, tåg till nykterhetsmöte och en hel del sangria. Kanske någon helstekt gris framåt slutet också. Människor med ovana att orientera sig på och till främmande platser har länge slutit sig samman i grupper för att lämna över det logistiska ansvaret till någon annan. Det har känts skönt och gjort att mer tid och fokus riktas till den rena upplevelsen av miljöombytet. Det får dock inte vara för stort miljöombyte, skandinaverna i slutet av 1900-talet ville helst känna igen sig och så flyttades skandinavisk matkultur till Spanien. Häng med, det blir säkert soligt!för att bli prenumerant - gå in på https://historiepodden.supercast.com/Läslista:“Turistens blick” - Björn Cederberg“Historiens hemligheter”Världens historia 11/2022“Lycklig resa” - Frans G Bengtsson (sällskap för en eremit) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Prenumerera på podden för att hänga med hela sommaren: https://creators.spotify.com/pod/profile/helena-onneby/subscribeNavid är tillbaka i podden och vi pratar om "how to stay sane in an insane world" och hur 98% av våra problem oftast bor i vårt eget huvud och tolkning av en situation. Kanske provocerande, kanske upplysande, kanske påminnande - som alltid är vi nyfikna att höra hur avsnittet landar hos dig! Du hittar Navid på hemsidan och Instagram. Läs mer om mig och coaching: https://helenaonneby.comSprider du mitt arbete och är intreserad av att vara med i utlottningen för en coachingtimme, maila mig hur du sprider ordet på helena@onneby.comTesta Mindfully gratis i 30 dagar: https://mindfully.nu/det-inre-skiftetSigna upp dig för mina love letters: https://helenaonneby.com/subscribeFölj mig på Instagram: https://instagram.com/helenaonneby

Var finns de rena svaren och den avklarnade blicken på världen? När författaren Mattias Hagberg tar sig an frågan tycks svaren leda honom till en värld av brus, nonsens och trams. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2022-03-10.I Thomas Pynchons roman "V" från 1963 möter läsaren, bland mängder av andra romanfigurer och lösa berättartrådar, den tyske ingenjören Kurt Mondaugen. Det är tidigt 1920-tal och Kurt Mondaugen sitter i tyska Västafrika och analyserar radiobrus från atmosfären på jakt efter mönster. Han är del av ett världsomspännande forskningsprogram med den uttalade målsättningen att avslöja signalernas ursprung och mening. Kanske döljer sig ett meddelande i röran av radiovågor? En hemlig kommunikation? En kod?Kurt Mondaugen och hans kollegor vet inte att radiovågorna de avlyssnar och undersöker bara är atmosfäriska störningar, det vill säga ett naturligt brus som uppstår under vissa väderförhållanden eller i samband med solstormar. Här finns varken meddelanden eller mönster, bara en oöverskådlig kakofoni. Ändå upptäcker Kurt Mondaugen, eller rättar sagt en vän till honom, att bruset bär på ett budskap, en allvarsmättad mening på renaste tyska: Die Welt ist alles was der Fall ist. Världen är allt som är fallet.Ur det innehållslösa bruset har en oändligt meningsfull sats uppenbarat sig. Men varför?Thomas Pynchons lek med en av den moderna filosofins mest allvarstyngda utsagor är lätt att avkoda. "Die Welt ist alles was der Fall ist" är ingenting annat än den berömda första satsen i Ludwig Wittgensteins banbrytande verk "Tractatus Logico-Philosophicus" från 1921, en sats som inleder filosofens generalangrepp på vad han upplevde som den västerländska kulturens meningslösa pladder. Ludwig Wittgenstein ville inget mindre än att rensa vetenskapen i allmänhet och filosofin i synnerhet från allt onödigt tjatter. Med sin skrift ville han komma fram till ett fulländat, rent och logiskt språk, en begreppsvärld befriad från årtusenden av överlagringar, missförstånd och rena dumheter. Han ville, en gång för alla, rädda tanken och språket från sina egna tillkortakommanden. Eller som han själv skriver i förordet till "Tractatus": "Man skulle kunna sammanfatta hela innebörden av denna bok i ungefär följande ord: Det som går att säga, går att säga klart, och om det man inte kan tala måste man tiga."Ludwig Wittgenstein ville med andra ord resa en mur runt det filosofiska språket, han ville upprätta en demarkationslinje som inte fick överträdas. I sitt förord slog han fast: "Gränsen kommer alltså endast att kunna dras i språket, och det som ligger bortom denna gräns är helt enkelt nonsens."Thomas Pynchon vänder med andra ord ut-och-in på Ludwig Wittgenstein. I stället för att rensa språket och tanken låter han pladdret ta över. I romanen "V" uppstår det meningsfulla av en slump. Ur rymdens oändliga brus kan vad som helst råka framträda, till och med ett till synes meningsfullt filosofiskt påstående på tyska.Ja, hela Thomas Pynchons romankonst fungerar på samma sätt; ur ett närmast ändlöst flöde av ord, intriger och digressioner framträder en svårgripbar meningsfullhet, eller i alla fall något vi kan kalla realism, en sorts oöverskådlighet eller åtminstone osäkerhet som liknar livet självt. Hos Thomas Pynchon är det bruset som regerar, just för att verkligheten är alltför motsägelsefull för att rymmas inom ett språk, än mindre mellan ett par bokpärmar, vare sig det handlar om ett filosofiskt traktat eller ett omfattande romanbygge.För Thomas Pynchon är det med andra ord själva meningslösheten som är grejen. Hans mål är nonsens som realism, ett meningsbärande strunt, eller rent trams om man så vill.Scenen med Kurt Mondaugen i Thomas Pynchons debutroman kan upplevas som ett frontalangrepp på Ludwig Wittgensteins filosofiska program, som en bredsida ämnad att slå omkull en av nittonhundratalets mest inflytelserika tänkare med ett enkelt narrstreck. Men saken är något mer komplicerad än så. Ludwig Wittgenstein läste själv med glädje allsköns trams, som till exempel nonsenslitteraturens egen bibel, "Alice i underlandet", och han lär till och med ha sagt att han kunde föreställa sig ett helt filosofiskt verk uppbyggt enbart av olika skämt.Mellan Ludwig Wittgensteins sparsmakade filosofiska satser och Thomas Pynchons överflödande, karnevaliska litterära upptåg finns en märklig affinitet, som om de båda arbetade sig fram mot samma problemområde, fast från två diametralt olika utgångspunkter.Precis som Thomas Pynchon älskade Ludwig Wittgenstein att osäkra sitt eget bygge. Gång på gång reser han stegen, bara för att lika snabbt plocka bort den. "Mina satser är klargörande på det sättet att den som förstår mig till slut inser att de är nonsens…" heter det till exempel mot slutet av "Tractatus". Och i "Filosofiska undersökningar", det postumt utgivna storverket: "Filosofins resultat är upptäckten av rent och skärt nonsens och av bulor som förståndet fått genom att ränna emot språkets gränser. Dessa, bulorna, låter oss inse värdet av upptäckten."Ja, kanske har varken filosofin eller litteraturen någon annan uppgift än att banka fram dessa mentala bulor, rådbråka våra sinnen tills vi tappar förståndet och inser att leken är en lika framkomlig väg som allvaret.Kanske har Sveriges egen nonsensprinsessa, poeten Isabella Nilsson, sammanfattat detta drag hos Ludwig Wittgenstein allra bäst, när hon, med en blinkning till det allvarstyngda budskapet i "Tractatus" skriver: "Om det man inte kan tala måste vi tramsa." En nonsenspoetisk tes värd att spika upp på varenda litterär port i hela fantasins rike: "Om det man inte kan tala måste vi tramsa."Eller som Gunnar Ekelöf, Sveriges höglitterära mästertramsare, uttryckte samma sak i en av dikterna i samlingen med den talande titeln "Strountes" från 1955:När man kommit så långt som jag i meningslöshetär vart ord åter intressant:Fynd i myllansom man vänder med en arkeologisk spade:Det lilla ordet dukanske en glaspärlasom en gång hängt om halsen på någonDet stora ordet jagkanske en flintskärvamed vilken någon i tandlöshet skrapat sitt segaköttFinns det då någon poäng med denna essä, detta snirklande och eklektiska refererande till några av förra århundradets mest uppburna farbröder: Ludwig Wittgenstein, Thomas Pynchon och Gunnar Ekelöf…? Finns det en sensmoral, ett budskap, något att avtäcka och ta med sig hem? Eller är detta också bara radiobrus, signaler utan något uppenbart sammanhang, atmosfäriska störningar som ordnar sig till något som låter sammanhängande och begripligt men som i själva verket inte är något annat än ett tramsigt spratt?Ja, säg det?Kanske är det till syvende och sist så som kungen formulerar det i "Alice i underlandet" när han kommenterar ett vittnesmål i berättelsens avslutande rättegång, en kommentar som har bäring på hela romanen, men som också går långt utanför själva fiktionen:"Om det nu inte finns minsta mening i det, sa kungen, så spar vi en massa besvär eftersom vi då inte behöver försöka hitta någon."Mattias Hagberg, författare

Välkommen till det första avsnittet av min sommarspecial.Under sommaren pausar jag gästerna och bjuder istället in dig till några avsnitt där vi tillsammans funderar över några av livets stora och små frågor. Inte för att hitta de perfekta svaren, utan för att utforska dem tillsammans.I det här avsnittet pratar vi om kontroll. Om varför en ledig dag plötsligt kan förvandlas till ett projekt. Om varför vi planerar för att känna oss trygga. Och om vad en promenad med min hund Flisan fick mig att inse om hur lätt det är att alltid vara på väg till nästa sak.Kanske handlar det inte om att släppa kontrollen helt. Kanske handlar det bara om att hålla den med lite lösare grepp.Jag hoppas att det här avsnittet får följa med dig på en promenad, i bilen eller i hängmattan. Och kanske lämna dig med en fråga som stannar kvar lite längre än själva avsnittet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hösten 2018 förlorade Sverige en säregen forskare: sociologen Johan Asplund. Emma Engdahl reflekterar över hans verk och över hur vårt jag i hög grad utgörs av andra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2018-12-19.”Jag vägrar acceptera mig själv som ´den jag är´. Jag vill vara någon annan” läser jag i mitt sociala medier-flöde. ”Du är säkert någon annan” svarar någon. Tråden växer och det uppstår ett samförstånd kring att vi alla önskar att vi vore någon annan. I likhet med filosofen George Herbert Mead menar jag att vi måste vara andra för vara oss själv. Frågan är vad det innebär att vara en annan och hur det påverkar det vi mest intimt förknippar med oss själva.En person som ägnat åtskillig tid och tankemöda åt att reda ut vilken roll andra människor spelar för den enskilda individens unika sätt att vara, känna och tänka är sociologen och socialpsykologen Johan Asplund som gick bort den 13 november 2018. Han var då 81 år gammal. När jag nåddes av beskedet satt jag med näsan i ”Rivaler och Syndabockar” som är en av Asplunds mindre uppmärksammade böcker om andras betydelse för självet. I boken granskar Asplund litteraturvetaren René Girards idé om att vi tenderar att begära det som andra begär. I synnerhet begär vi det som människor vi identifierar oss med begär. Vi sträcker sålunda ut vår kärleksfulla hand mot något eller någon av det enkla skälet att en person som liknar oss själva gjort det. Denna ”mimetiska” process leder i vissa fall till rivalitet och en önskan om att vara eller efterträda den andre genom att röja denne ur vägen. För att förhindra att allas-krig-mot-alla utbryter på grund av denna mänskliga böjelse måste en syndabock utses och kollektivt offras. Asplund menar att Girard förser oss med ett utmärkt exempel på en bestämd aspekt av elementärt mänskligt beteende. Däremot gör Girard ett fatalt misstag när han grandiost gör anspråk på att hans teori förklarar innebörden och utvecklingen av alla mänskliga kulturer, inskärper Asplund, vars intresse för Girards enbart består i att han fängslas av elementärt mänskligt beteende. Asplund ägnade såväl sin första bok ”Om mättnadsprocesser” som sin mest välkända bok ”Det sociala livets elementära former” åt att utforska fenomenet.”Det sociala livets elementära former” har varit obligatorisk kurslitteratur för de flesta sociologistuderande sedan dess utgivning 1987. Det finns väl ingen svensk sociolog som inte känner till begreppsparet ”social responsivitet” och ”asocial responslöshet”, vilket utvecklas i boken och utgör byggstenen i vad Asplund kallar gensvarets socialpsykologi. Poängen är att människan till sin natur är sällskaplig och svarsbenägen och att det är människans socialitet som gör det möjligt för henne att bli medveten om sig själv. Vi lär helt enkelt känna oss själva genom det gensvar vi får från andra; som vi ropar får vi svar. Självet kan också ses som det inflytande vi utövar på våra medmänniskor. Det går således inte att urskilja oss själva helt från andra, åtminstone inte från dem vi kommunicerar med. Tanken är spännande och har djupgående moraliska implikationer. Speciellt eftersom att Asplund inte gör någon skillnad mellan människor och ting när det kommer till den sociala responsiviteten. Att slå ett spik i en träbit. Att flyga drake. Att leka att kotten är en gris. Alla är exempel på social responsivitet. Människans socialitet är nämligen så stark att hon till och med tillskriver tingen förmåga att svara. Vi riskerar alltså inte enbart bli slavar under andra människors begär, utan även under tingens inflytande över oss. Jag har varken förr eller senare varit med om något liknande [...] Han förstod mer av mitt tänkande än vad jag själv gjorde.Som student hade jag svårt för Asplunds exceptionella associationsförmåga. Det kändes som att i princip allt mänskligt beteende kunde ses som social responsivitet, förutom det som var asocial responslöshet, vilket i sin grövsta form innebär att man är socialt medvetslös. Och så kanske det är. Frågan är vad ett så vitt begrepp tillför den sociologiska blicken. Jag försökte diskutera detta med mina lärare på Sociologiska institutionen vid Lunds universitet där även Asplund var anställd vid tidpunkten. Svaret uteblev. Jag tegs ihjäl; tystnade av rädsla för att framstå som ”asocialt pratsam”, vilket också är ett begrepp Asplund myntat och som refererar till en person som behandlar sin samtalspartner som om denne inte finns. Alla vet hur det känns att råka ut för den asocialt pratsamme. Man är förvandlad till en vägg, fastklistrad bakom tapeten och försöker desperat hitta ut. Ett par år senare träffade jag Asplund som skulle bistå mig i mitt avhandlingsarbete. Han var inte heller intresserad av att diskutera sina texter med mig. Däremot sa han leende att han med stort intresse läst min text om att människan måste vara andra för att förstå och göra sig förstådd. Därefter påbörjade han en dryg timmes lång monolog som i detalj redogjorde för hans tolkning av mina resonemang. Jag har varken förr eller senare varit med om något liknande och i ren förundran hade jag under hans tal backat så långt att jag stod med ryggen tryckt mot whiteboardtavlan. Han förstod mer av mitt tänkande än vad jag själv gjorde. I efterhand har jag undrat vad som fick honom att ta min text på det allvar han faktiskt gjorde. Det är svårt att komma fram till något annat än att den satte fingret på vårt gemensamma intresse för det mänskliga språket. Inspirerade av Mead ser vi båda språket som en del av människans karaktär och som något vi lär oss och utvecklar i samspel med andra. Att lära sig ett språk innebär att inta samma sätt att vara i världen som de som använder sig av språket. Man kan inte läsa deras litteratur och samtala med dem om man inte gör deras särpräglade sätt att vara, känna och tänka till sitt eget. I den meningen blir man en annan av att lära sig ett språk, vilket oundvikligen medför en förändring av ens synsätt.I förordet till ”Tid, rum, individ och kollektiv” skriver Asplund att hans ämne inte är nytt, utan lika gammalt som omfattande. Han har därför fått vänja sig vid tanken på att det inte går att säga något helt nytt. Friheten han har är att använda andra ord. Till exempel talar han om munnen istället för ögonen som själens spegel. ”Munnen kan bli till ett tunt streck, krökas, spetsas, vattnas, gapa. Det är med munnen snarare än med ögonen som vi grimaserar. Munnen kan vara söt, sur, besk. Kan ögat det?” undrar Asplund i essän ”Munnens socialitet”. Asplund har med sin essäistiska stil och förmåga att sätta oväntade ord på eviga frågor utvecklat nya tolkningar eller synsätt på vad det innebär att vara människa. Personligen drabbas jag när han talar om människan som en social varelse som lever upp i sällskap med andra och blir livlös och mållös i isolering och ensamhet. Jag tänker att det är när vi upplever oss som inneslutna i oss själva eller uteslutna från den sociala gemenskapen som vi önskar att vi vore någon annan. Kanske är det fel att säga att vi vägrar vara oss själva. Nog handlar det istället om att inte vilja vara själv; eller ensam som är det korrekta uttrycket.Att människan är en social varelse innebär att hon måste balansera mellan individuell frihet och samhälleligt tvång. Bara så kan hon förstå och göra sig förstådd, det vill säga vara både sig själv och andra på en och samma gång. Allt annat är tristess och avgrundsdjup melankoli. I värsta fall suicid. Asplund gör detta glasklart i samtliga av sina böcker. Läser man dem alla bildas en tät väv av empiriska iakttagelser som gör att man kan få syn på den mångfald av andra som bor inom en själv.Emma Engdahl, sociolog LitteraturAsplund, Johan (1967) Om mättnadsprocesser. Argos.Asplund, Johan (1987) Det sociala livets elementära former. Bokförlaget Korpen.Asplund, Johan (1987) Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet. Bokförlaget Korpen.Asplund, Johan (1989) Rivaler och syndabockar. Bokförlaget Korpen.Asplund, Johan (1983) Tid, rum, individ och kollektiv. Bokförlaget Korpen.Asplund, Johan (2006) Munnens socialitet och andra essäer. Bokförlaget Korpen.Mead, George Herbert (1934) Mind, Self and Society. University of Chicago Press.

Vilken vår ändå va? Elfsborg ligger trea! Och har det inte börjat bli lite bättre spelmässigt? Kanske. Vi diskuterar om det redan ”jämnat ut sig”, vad som är bra, vad som är dåligt och hur Hambergs första period har varit. Allt om vårens svåraste lag att förstå i dagens avsnitt, helt enkelt.Medverkande:Marcus Thapper, Josip Ladan & Isak Edén90MinSvenskan görs i samarbete med:Coca Cola:Coca Cola är med och gör Svenskan möjligt! Varje vecka lottar man ut 50 000 SEK till en förening där ute! Hur gör du då? Ladda ner Coca-Cola-appen, registrera koden som finns i korken, och välj vilken klubb du vill stötta. Det kan vara din moderklubb, klubben i ditt område, eller laget du brinner lite extra för. Klubben med flest registrerade flaskor har chans att vinna 50 000 kronor - varje vecka kommande veckor.Läs mer här:https://www.coca-cola.com/se/sv/offerings/fotbollATG:Läs om våra senaste tankar gällande spel på: https://www.atg.se/k2618 år gäller för spel och stödlinjen.se finns om du upplever minsta problematik med spelande.Tillsammanslag Big 9: https://www.atg.se/tillsammans/lagsida/319314TV4 Play:TV4 Play Sport Fotboll via 90MinSvenskan! Streama Allsvenskan, Superettan, La Liga och Serie A med vår dunderdeal hos TV4 där ni får 349kr/mån i 6 månader. Signa upp här: https://www.tv4play.se/kampanj/svenskanHotel Kung Carl:Med ett perfekt läge precis vid Stureplan i Stockholm erbjuder Kung Carl förstklassiga rum och service. Perfekt för en staycation eller om du är på besök i huvudstaden. Koden VIVA20! ger 20% rabatt på din bokning. Läs mer på kungcarl.seSvenska Bankföreningen:Investeringsbedrägerier sker ofta via sociala medier, webbsidor eller telefonsamtal och lockar med snabb, garanterad avkastning. De kan gälla kryptovalutor, fonder eller aktier och få dig att investera allt större summor. Var vaksam om erbjudandet verkar för bra för att vara sant eller om du stressas att investera. Kontrollera företaget hos Finansinspektionen och kontakta banken vid misstanke.Bli svårlurad på svårlurad.seBreznak:Det riktar sig till personer som är 25 år och äldre. Breznak är en lager i tjeckisk stil med en alkoholhalt på 5,1%. Smaken är maltig, med inslag av bröd och en tydlig men måttlig beska. Finns på Systembolaget som 33 cl burk för 12,90 kr. Kom nu ihåg att alkohol kan vara skadligt för hälsan och att man bör dricka måttfullt.Saily:Ladda ner Sailyapppen i app store. Använd koden Viva vid checkout så får du 15% rabatt på ditt första köp!Sociala Medier:Instagram - https://www.instagram.com/90MinSvenskan/X/Twitter - https://x.com/90MinSvenskanTikTok - https://www.tiktok.com/@90MinSvenskan Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med temat Semester. Idag med prästen Albin Tanke som utgår från kristendomen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag minns första gången jag skulle få semester från ett arbete och få vara ledig och ändå få lön. Det tyckte jag var helt otroligt! Att få betalt för att vara ledig, vilken grej! Jag var van vid sommarloven, som ju i och för sig också var fantastiska och väldigt långa, men också väldigt obetalda, och då gällde det ju att hitta ett sommarjobb för att klara sig… Så det blev inte så mycket av det med ledighet...Men semester, det var något annat det. Jag minns hur vuxen jag kände mig när jag för första gången i livet firade semester. Kanske förstod jag inte då vilken kamp som krävts för denna rättighet att få vara ledig, för rättvisa och för människovärdiga principer – att hedra vikten av återhämtning och att ge möjlighet för alla som arbetar att också kunna vara lediga ibland.Text:Matt 11:28-30Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Varmt i Almedalen? Äsch, några och tjugo. Alla försöker vara överhettade fransmän. Partiledartalen i Almedalen är inte några lägereldar längre. Kanske för att skillnaderna är så små, som Torbjörn Sjöström påpekar. Våra lyssnare undviker tv_nyheter och kan sakna bra redaktörer i det ständiga flödet av högt och lågt. Vad är det med Karin Olsson, som vi vanligtvis fattar. Nu har hon en "svart lista" och ska brännmärka alla som har synpunkter på journalister. Är det ett karriärdrag in på public service? Det är ju ingen slump att utredningen av sossarnas Botkyrkaskandal, då kriminella sparkade den lokala s-pampen, görs i valrörelsen, mend et är bra att den blir gjord. Vi har köpt missionshonung av vår släkting Robert Axnér i missionshuset i Ljugarn. Rekommenderas. Det är riktig honung, det. Riktig falukorv är dock svår att finna, förstår vi. Vi bor på Sibbjäns nere vid Sudret. Ett riktigt härligt ställe. Hög klass, men avspänd stämning. En morgon väcktes vi av en kråka som knackade på dörren. Och Johan blev uppmuntrad av att se tre blivande plutoner nyinryckta marschera in i civila paltor på Gotlands regemente. Vi har också, till vår glädje, sett rabbisar: alltid lika söta. Susanna rekommenderar Daniel Schatz nya bok Från Stockholm till Jerusalem, om svensk Israel-Palestinapolitik. Vi minglade åter på Almedalens mest intressanta mingel: Newmaninstitutets och Signums, där folk faktiskt kan tala med varandra trots att de tycker olika. Mycket teknikstrul i Almedalen: en PR-ploj? Och centerpartisterna allt mer som en väckelserörelse i extas. Institutet för språk och folkminnen har gjort en guide till det politiska språket och Johan Ehrenberg har klämt pengar ur Miljöpartiet. Han är en fena på att klämma pengar ur alla möjliga. Vi vill nog faktiskt se filmen Supergirl, för den verkar kul. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Jag var ute och gick precis och då såg jag korpar. Två korpar som flög över mig. Jag gick förbi en järnåldersplats och tänkte på att korpar har funnits sedan dess. Har ni tänkt på hur mycket smartare korpar är än duvor? Kanske duvor har högre EQ, men det tror jag inte heller. Här om dagen satt jag utanför en butik och väntade på Harriet. Då kom det en duva. Vi tittade på varandra och det var som att duvan också kände att det var en själlös plats. Det var som att duvan sträckte ut en hand mot mig, en klo. Jag sträckte ut min hand mot duvans lilla klo och sveptes med. Innan jag visste ordet av så flög jag över Stockholm.Det är lätt att tänka att duvor är lite äckliga. De bajsar överallt och ser inte smarta ut. Men duvan och jag hade telepatisk kontakt under turen. Jag förklarade för duvan varför himlen är blå. Det är för att den är det. Gruskornen ligger där de ligger, för att de gör det. Jag tror inte att det var det duvan ville prata om när hon bjöd in till den här flygutflykten.Duvan blev ännu större, ett duvlandskap. Den landade på en stor blank sjö. Månen hängde som en oäten ost på himlen. Jag låg där på rygg och tittade upp. Duvan frågade: "Varför ligger du här Henrik?" Jag förstod inte riktigt frågan, det var duvan som bjöd med mig. Vi var tysta en stund. På vilket sätt beskriver språket verkligheten? Inte alls. Eller gör det det? Vi styr ju inte våra tankar. Vi tänker det vi tänker. Är inte hela livet såhär egentligen? Att ligga på rygg på en duva, på en stor blank sjö, titta upp på månen och lägga tanke på tanke. Godnatt, Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fredrik snackar med Philip Alm om hur språkmodeller förändrar arbetssätt. Philip är grundare och CTO på Incredible, där man bygger en röststyrd AI som låter dig visa och berätta vad du vill och sedan får det gjort på din egen maskin. Givetvis låter man modeller skriva koden, och Philip berättar om hur de tog steget dit. I början blev det ju jättedåligt, men vad hände sedan? Stegen framåt var fokus på att förbättra processen, snarare än koden. Philip berättar också om hur de provat specialiserade modeller på olika sätt, men att de inte känns användbara nog för att de generella är så bra. Kanske såpass bra att det inte gör något om utvecklingen skulle stanna av. Vi diskuterar också att hantera kodbasen när man inte skriver kod - slänga bort och generera om har sina fördelar - och hur alla verkar bygga samma krabba just nu,. Hur ändrar man sitt arbetssätt när det gäller vad man bygger och hur när man kan implementera och släppa saker snabbare än någonsin? Mer eftertanke och mer diskussion med användarna! Att sätta sig med Agda, 53, och få se och höra hur hon faktiskt jobbar till vardags, det är något värt att lägga mycket mer tid på. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Philip Incredible GPT Fortnox Science park i Jönköping Harness - hur språkmodeller tillåts interagera med omvärlden Stöd oss på Ko-fi! Continued pretraining Fine-tuning Mercor - anställer experter för att mata in bättre data i modeller Världsmodeller Elixir Openclaw Linear Titlar En av de djupare tekniknördarna Inskjutsad i affärsvärlden Strax innan GPT-eran GPT-eran Kalla det för vad det är Min dos av byggandet Traditionell AI Spotify-enkelt Börja sluta titta på koden Extrem unlock Tusen av mina offerter Någonting som kan lösa alla problem Bara visa vad du gör Bortom chattrutan Tusentals mikroinnovationer Vardagstickets Agda, 53

Det blir nyheter och sen även iGaming-nyheter ihop med Casinofeber Media (00:26:52) och sedan fokus på Stille (00:46:54) och C-RAD (01:05:26). ————————Vi har med oss vår sponsor: Montrose – årets bank 2025. En modern sparplattform med allt du behöver!Med koden GÖTTJÖT får du Premium i 3 månader!

1951 lyckas en mördare komma undan polisen trots att han hela tiden är dem väldigt nära. Kanske för nära. Och 1952 slår han till igen. Under en natt mördar han nio personer. Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt.

Bara några få procent av naturbeten och ängsmarker finns kvar i Sverige. Biologen Emil Nilsson har återskapat den förlorad biologisk mångfald hemma. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Programmet sändes första gången 20240819.Emil Nilsson berättar om sina erfarenheter av att rädda ett par av de artrikaste naturmiljöerna vi har i Sverige som hotas av igenväxning. Han förklarar varför han ser oss människor som en viktig del av flera blomväxters mångmiljonåriga utvecklingshistoria.Dessutom har det kommit ny forskning om det dolda myllret av bakterier och svampar i marken. Kanske kan sådana mikroorganismer bli ett nytt verktyg för att snabbare få tillbaka de försvunna gräsmarkerna, menar Tord Ranheim Sveen som forskar om mikrobiell ekologi.Programledare: Sara Sällström sara.sallstrom@sverigesradio.seProducent: Michael Borgert

6Sexmagi6Nu är det dags för sommar och våra magiska sommarpratare. I år har vi ett tema som går under arbetsnamnet “Sexy Summer” och det blir nog där det landar. Genom våra gäster bjuder vi in till samtal gällande allt mellan himmel och jord inom denna sfär. Redaktionen startar själva med en total "clickbait" rubrik och ja, vad ska vi mer säga… Kanske att vi inte tar ansvar för eventuella barn, könssjukdomar, skilsmässor som dessa avsnitt kan resultera i. Vi tar bara ansvar för: The Joyride.Redaktion: Rebecca Tiger, Veronica Näslund, Olof Lindqvist och Emilia BlomKlipp och mix: Theresia Billberg Vill du stötta oss? Bli Patreon: https://www.patreon.com/formodrarsmaktSnacka med likasinnade: Eftersnacksgruppen på FacebookGillar du musiken i podden? Musiken skapad av Eldin Earth WitchKontakt: www.formodrarsmakt.comFörmödrars Makt en Podcast grundad av Rebecca Tiger och Elin Bååth 2020Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Jag har varit iväg med bilen idag och satt mig på ett café och drack kaffe. Då öppnade himlen sig och det började regna. Det är en sån sak som gör livet värt att leva, att få sitta i regnet och dricka kaffe.Bredvid cafét låg det en minigolfbana. Nedgången, bleknad, och inte särskilt välbesökt av människor längre. Innan skunkarna bodde där fanns det råttor, sen en räv och idag bor det nästan 40 skunkar där. Matriarken heter Doris och bor inuti en fiberglashaj med sina döttrar. En gång om året håller de sin viktigaste tillställning, Skunk Hunk Galan, eller Mr Skunkiverse som den officiellt heter. Den startade för sju vintrar sedan efter ett tjafs om vem som hade bäst skick på sin svans. Ingen minns riktigt hur det gick till. Pokalen är en kapsyl från en flaska mineralvatten, helt platt och putsad tills den blänker. Man tävlar i fyra grenar: rand, pose, doft och samtal.I år är Valter förhandsfavoriten. Hans rand är så rak att folk faktiskt har kollat om det är äkta. Det är det. Han föddes vacker. Och sen finns det Rune, som bor vid betongbron och har en rand som delar sig i två slingrande grenar uppe vid nacken. Ingen har trott på honom. Kanske inte ens han själv. När galan börjar samlas hela skunksamhället runt hål 9, det med väderkvarnen. Godnatt Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varmt välkommen tillbaka till Idrott-och ledarskapspodden. I det här avsnittet får du lära dig om 6 vanliga mentala spärrar och hur du löser dem. Har du tex någon gång känt att du vet exakt vad du vill göra, men ändå inte får det gjort? Kanske håller rädslan för att misslyckas dig tillbaka. Kanske jämför du dig med andra, oroar dig för vad människor ska tycka eller tappar fokus när det verkligen gäller. I det här avsnittet pratar Jenny om mentala spärrar – vad de är, varför de uppstår och framför allt hur du kan ta dig igenom dem. Hon delar med sig av egna erfarenheter från sin pågående satsning mot kvalet till US Senior Women's Open, där hon själv har stött på flera oväntade mentala spärrar trots att hon arbetar med mental träning varje dag. Du får ta del av lösningar som kommer från Jennys insikter och erfarenheter efter över 25 år som tränare och coach, från hennes olika utbildningar och hon delar med sig av specifika övningar och verktyg från hennes böcker Stolt, stark och säker och Whole in One. I avsnittet pratar Jenny bland annat om: • Rädsla för att misslyckas • Rädsla för att lyckas • Rädsla för vad andra ska tycka • Jämförelse med andra • Ilska och besvikelse efter motgångar • Hur du hittar tillbaka till fokus och närvaro Hon använder golfen som metafor, men avsnittet riktar sig till alla som vill utveckla sin mentala styrka – oavsett om du är idrottare, ledare, entreprenör eller bara vill må och fungera bättre i vardagen. För mentala spärrar är inte ett tecken på svaghet. Ofta är de ett tecken på att det vi gör betyder något för oss. Välkommen att lyssna! Vill du köpa Jenny's böcker så hittar du dem här: Stolt, stark och säker: https://www.adlibris.com/sv/bok/stolt-stark-och-saker-en-bok-om-helhetstraning-for-golfare-9789198819106 Whole in one (här ingår alla ljudfiler och hänvisningar till poddavsnitt mm): https://www.adlibris.com/sv/bok/whole-in-one-din-resa-till-inre-lugn-mental-styrka-och-frihet-9789198819120 Jenny's Golf & Yoga Retreat på Villa Baro den 11-13/9. Läs mer och boka här: https://villabaro.se/events-retreats/golf-yoga-retreat

Fluent Fiction - Swedish: The Perfect Graduation Gift: A Journey Through Gamla Stan Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2026-06-09-07-38-20-sv Story Transcript:Sv: När sommarsolen strålade över Gamla Stan, var Linnea, Oskar och Karim på jakt efter den perfekta examenspresenten.En: When the summer sun shone over Gamla Stan, Linnea, Oskar, and Karim were on the hunt for the perfect graduation gift.Sv: De hade samlats på ett litet kafé, en plats fylld av charm och historia.En: They had gathered at a small café, a place filled with charm and history.Sv: Gamla mörka takbjälkar kantade taket, och de stora fönstren bjöd på en utsikt över de kullerstensbelagda gatorna och ståtliga gamla byggnader.En: Old dark ceiling beams lined the roof, and the large windows offered a view over the cobblestone streets and stately old buildings.Sv: Kaféet doftade av nybryggt kaffe och nybakade bullar, vilket skapade en varm och välkomnande atmosfär.En: The café smelled of freshly brewed coffee and newly baked buns, creating a warm and welcoming atmosphere.Sv: Linnea satt och drack en kopp starkt kaffe.En: Linnea sat drinking a cup of strong coffee.Sv: Medan hon tittade ut genom fönstret tänkte hon tillbaka på sin egen examenstid.En: As she looked out the window, she reminisced about her own graduation time.Sv: Hon blev fylld av nostalgi och glädje i tanken på sin systers kommande firande.En: She was filled with nostalgia and joy at the thought of her sister's upcoming celebration.Sv: Det skulle snart bli midsommar, en tid för glädje och gemenskap.En: It would soon be midsommar, a time for joy and togetherness.Sv: Linnea hade en viktig uppgift.En: Linnea had an important task.Sv: Hennes syster behövde en speciell gåva.En: Her sister needed a special gift.Sv: Men valet av present var inte lätt.En: But choosing the gift was not easy.Sv: Skulle hon välja något praktiskt, eller kanske något med mera känsla och värde?En: Should she choose something practical, or perhaps something with more sentiment and value?Sv: Oskar tog en tugga av sin kanelbulle och sa, "Kanske en vacker skrivbok?En: Oskar took a bite of his cinnamon bun and said, "Maybe a beautiful notebook?Sv: Hon kan behöva det på universitetet."En: She might need that at university."Sv: Karim höll inte med.En: Karim didn't agree.Sv: "Nej, nej!En: "No, no!Sv: Vad sägs om ett konstverk?En: How about a piece of art?Sv: Något som inspirerar!"En: Something that inspires!"Sv: Linnea visste att båda hade poänger.En: Linnea knew that both had valid points.Sv: Men ändå kände hon en osäkerhet som gnagde.En: But still, she felt an uncertainty gnawing at her.Sv: Hon ville ha något som verkligen visade deras personliga band.En: She wanted something that truly showed their personal bond.Sv: Medan de pratade närmade sig en äldre barista.En: As they talked, an older barista approached.Sv: Han hade varit där i många år och kunde lokalens historia.En: He had been there for many years and knew the place's history.Sv: "Behöver ni hjälp?"En: "Do you need help?"Sv: frågade han vänligt med en glimt i ögat.En: he asked kindly with a twinkle in his eye.Sv: Baristan lyssnade noggrant på Linneas dilemma och log sedan.En: The barista listened carefully to Linnea's dilemma and then smiled.Sv: "Ibland är det bästa att följa hjärtat.En: "Sometimes the best thing is to follow your heart.Sv: Personliga gåvor bär mest betydelse.En: Personal gifts carry the most meaning.Sv: Det kan vara något enkelt men ändå djupt."En: It can be something simple yet profound."Sv: Efter att ha tackat baristan bestämde sig Linnea för att ta en promenad.En: After thanking the barista, Linnea decided to take a walk.Sv: Hon följde de slingrande gatorna tills hon plötsligt stannade vid ett litet fönster bredvid kaféet.En: She followed the winding streets until she suddenly stopped at a small window next to the café.Sv: Där inne låg en handgjord träfigur, en liten skulptur i elegant design.En: Inside lay a handmade wooden figure, a small sculpture with an elegant design.Sv: Den fångade ljuset och kändes full av liv och möjligheter.En: It caught the light and felt full of life and possibilities.Sv: Hon visste direkt att den skulle passa perfekt.En: She knew immediately that it would be perfect.Sv: Hennes syster älskade konst och design, och denna skulptur var både en symbol för de minnen de delade och de drömmar hon hoppades att systern skulle följa.En: Her sister loved art and design, and this sculpture was both a symbol of the memories they shared and the dreams she hoped her sister would follow.Sv: Med ett leende gick Linnea in i butiken och köpte skulpturen.En: With a smile, Linnea went into the shop and bought the sculpture.Sv: Det kändes rätt.En: It felt right.Sv: När hon lämnade butiken med presenten i handen kände hon sig nöjd och lycklig.En: As she left the shop with the gift in her hand, she felt satisfied and happy.Sv: Hon hade valt med hjärtat.En: She had chosen with her heart.Sv: Linnea lärde sig att lita på sin intuition.En: Linnea learned to trust her intuition.Sv: Hon insåg att det var de personliga detaljerna som gav presenten dess sanna värde.En: She realized it was the personal details that gave the gift its true value.Sv: Nu när hon återvände till kaféet, fylld av ny funnen trygghet, kunde hon knappt vänta med att överlämna presenten och se sin systers reaktion.En: Now returning to the café, filled with newfound confidence, she could hardly wait to present the gift and see her sister's reaction.Sv: Det skulle bli ett oförglömligt ögonblick, fyllt av kärlek och samhörighet.En: It would be an unforgettable moment, filled with love and togetherness. Vocabulary Words:hunt: jaktgathered: samlatscharm: charmbeams: takbjälkarcobblestone: kullerstensbelagdanostalgia: nostalgijoy: glädjetogetherness: gemenskappractical: praktisktsentiment: känslavalid: poängeruncertainty: osäkerhetgnawing: gnagdeapproached: närmadedilemma: dilemmaprofound: djuptwinding: slingrandeelegant: elegantpossibilities: möjligheterintuition: intuitionunforgettable: oförglömligtconfidence: trygghetreaction: reaktionbarista: baristasculpture: skulpturbond: bandsentiment: känslabrew: bryggtfigure: figurstatue: staty

Hej Somna. Jag sitter här i mörkret och tittar på mina händer. Eller jag ser dem knappt, för det är mörkt i Äventyrsvargen. Men jag känner dem. Det är något med det där att titta på sina händer. Förlåt mig, mina händer, att jag tagit er för givna i snart 51 år. Det är så konstigt med händer. De gör saker utan att jag ber dem.Någon gång i ditt liv höll du någons hand för första gången. Undrar vem du höll hand med. Kanske en förälder, kanske ett syskon. Det finns ett ögonblick precis innan man håller någons hand, när händerna är nära varandra men inte rör. Luften däremellan känns nästan tjock, som vadd. Och sen tar någon det första steget, en millimeter, och sen är det gjort. Tänk om händerna har ett eget minne. Att de minns saker som jag inte kommer ihåg. Här om dagen höll jag en hand. Det var länge sedan jag höll en hand. Det är ensamt att inte ha någon att hålla i handen.Mina händer är inga hantverkarhänder. De är inte gjorda för att skapa saker. Jag funderar på handslag. Jag hörde någonstans att det är för att visa att man inte bär vapen. Jag vet inte om det stämmer. Men man känner väldigt mycket i ett handslag. Det finns en sorts trötthet som sätter sig i händerna. Inte i musklerna, utan något annat. Händerna vill bara vila. Det är nog därför vi håller hand när vi är rädda. För att handen är den del av oss som sträcker sig längst ut från kroppen.Nu vinkar min hand till dig Somna. Godnatt.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Studentflaken dånar fram på gatorna, svindyra studentmössor kastas i luften och tappas förhoppningsvis inte bort. Vi är mitt i studenttider och pratar studentminnen. Pinfärska och gamla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kanske har du just tagit studenten och det blev precis som du hoppades - eller tvärtom. Kanske har din studentmössa några år på nacken men du minns fortfarande den där komiska, fina, konstiga grejen som hände när ni åkte flak. Eller är du en av alla de som skulle ha tagit studenten 2020, men det ”bidde” inget för Covidpandemin satte stopp och vad gjorde du då?Idag vill vi höra allt om dina studentminnen. Om champagnefrukosten, utspringet, den svettiga studentmottagningen med släkten, om den alternativa bal du ordnade för alla som inte hade råd att skaffa en dyr festblåsa - eller om hur det kändes att stå där bredvid alla lyckliga klasskamrater som hade massor av nallar och medaljer runt halsen medan du inte hade en enda för att ingen kom och firade dig.Ring oss på 020-22 10 30 och berätta om dina bästa, jobbigaste, roligaste studentminnen. Telefonslussen öppnar 21.00 och programmet börjar 21.40. Du kan även skriva till oss på våra sociala medier eller mejla till karlavagnen@sverigesradio.se. Programledare Li Skarin sänder direkt från Piteå.Producent: Helene Almqvist

Kanske sista Snedtänkt live någonsin! Inspelat på Regina december 2025. Sigrid Abrahamsson vid pianot, Agnes Fred vid mikrofonen. Det övergripande ämnet: Om Uppsala i kulturen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Finns det egentligen bara ett enda medvetande — och lever vi alla i illusionen av att vara separata individer? Professor Maria Strömme är tillbaka i studion för en djupdykning i medvetandets sanna natur, verklighetens illusion och teorin om att vi alla egentligen är delar av samma universella medvetande.Maria Strömme menar att hjärnan inte skapar medvetande, utan fungerar som en mottagare som filtrerar ett större informationsfält. Samtalet rör sig mellan kvantfysik, psykedelika, schizofreni och nära döden-upplevelser. Kan psykoser och psykedeliska substanser tillfälligt stänga av hjärnans filter och ge oss tillgång till något större? Vi pratar om varför tid kanske inte existerar så som vi tror, varför människor som varit nära döden beskriver samma tidlösa tillstånd — och varför små barn ibland verkar veta saker de omöjligt borde kunna veta. Är det möjligt att barn har en närmare koppling till det universella medvetandet innan känslan av separation fullt utvecklats?Mot slutet tar samtalet ännu en oväntad vändning när mörk materia, mörk energi och universums största obesvarade frågor kopplas samman med medvetandet självt. Kanske står mänskligheten inför ett helt nytt vetenskapligt paradigmskifte — där fysik, medvetande och andlighet till slut möts.Ett avsnitt som utmanar allt du trodde att du visste om verkligheten, människan och universum.Läs mer om Maria härLyssna på första avsnittet med Maria härLäs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finns det egentligen bara ett enda medvetande — och lever vi alla i illusionen av att vara separata individer? Professor Maria Strömme är tillbaka i studion för en djupdykning i medvetandets sanna natur, verklighetens illusion och teorin om att vi alla egentligen är delar av samma universella medvetande.Maria Strömme menar att hjärnan inte skapar medvetande, utan fungerar som en mottagare som filtrerar ett större informationsfält. Samtalet rör sig mellan kvantfysik, psykedelika, schizofreni och nära döden-upplevelser. Kan psykoser och psykedeliska substanser tillfälligt stänga av hjärnans filter och ge oss tillgång till något större? Vi pratar om varför tid kanske inte existerar så som vi tror, varför människor som varit nära döden beskriver samma tidlösa tillstånd — och varför små barn ibland verkar veta saker de omöjligt borde kunna veta. Är det möjligt att barn har en närmare koppling till det universella medvetandet innan känslan av separation fullt utvecklats?Mot slutet tar samtalet ännu en oväntad vändning när mörk materia, mörk energi och universums största obesvarade frågor kopplas samman med medvetandet självt. Kanske står mänskligheten inför ett helt nytt vetenskapligt paradigmskifte — där fysik, medvetande och andlighet till slut möts.Ett avsnitt som utmanar allt du trodde att du visste om verkligheten, människan och universum.Läs mer om Maria härLyssna på första avsnittet med Maria härLäs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är berättelsen om en vilsen kreatör som spolade rappen för countryn och gjorde det så bra att han lyckades snuva Beyoncé på en listetta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kamerablixtarna smattrar. Mattan som rullats ut är inte röd, utan blå och på den myllrar kända skådespelare och artister. Fotograferna ropar desperat efter dem, för att få den bästa bilden. Det är BET Awards 2024, en prisgala som hyllar svarta och minoriteter inom underhållningsbranschen. Nöjessajten Baller Alert har precis fått fatt i ett av årets största stjärnskott, Collins Obinna Chibueze, eller Shaboozey som han kallar sig. Han slår sig ner i en vit luddig stol bredvid en journalist, för en liveintervju.Collins långa wicks är blonderade i topparna och hänger ner över den glittriga skjortan. Han spanar in i kameran genom sina tonade solglasögon.– We read that originally you wanted to be a novelist. How did you segue into music and then country music at that?– I just wanted to tell stories, honestly, säger Shaboozey.Collins ger ett ödmjukt intryck. Kanske har han inte riktigt hunnit i fatt sitt eget kändisskap än. Förra året visste ingen vem han var. Nu är han en av de mest spelade countryartisterna. Journalisten vill veta hur han hamnade här. – Both of your parents are Nigerian. Yes, which is not typical for a Nigerian to be in country music How did they take it when you broke the news to them?– Broke the news that I was doing country, that was not really no news breaking.Reportern skrattar lite nervöst. Frågan antydde att Collins har avvikit från sitt ursprung genom att spela country. Men egentligen är det ju tvärtom. Han har tagit sig tillbaka till där allt började. Medverkande: Tali da Silva, Brandon Campbell, Derek Campbell och Lily Honigberg.Programmet gjordes av Elin Galyas Vallin våren 2026Producent Anna JohannessenExekutiv producent och programledare Siri HillSlutmix Fredrik NilssonP3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten MediaLjudklippen i programmet kommer från Baller Alert (2024), People (2025), Forbes (2024), MTV (2024), Josh Black Podcast (2023), Genius (2024), podcasten Producer Points (2025), podcasten Songs You Know with Toby Gad (2025), Rolling Stone (2024), Billboard (2024), TikTok-kontot Shaboozey (2024), Vevo (2025) samt Youtubekanalerna Beybigger (2025), Ekspoze (2015), Recording Academy / GRAMMYS (2026) och Shaboozey (2026)

Varje vaken minut går åt till att försöka mota bort de obehagliga och våldsamma tankarna. Om de stämmer förtjänar jag inte att leva Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Om du känner igen dig i Mikaelas berättelse eller är anhörig finns hjälp att få:*Chatt: https://ocdforbundet.se/ocd-chatten*Anhöriglinje: https://ocdforbundet.se/anhoriglinjen/Reporter & ljuddesign: Vincent HanssonProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV DOKUMENTÄREN:– Tänk om jag är pedofil men jag har bara inte insett det förrän nu?För Mikaela går varje vaken minut åt till att försöka mota bort tankarna. Tankar som är obehagliga, våldsamma och ständigt fyllda av tvivel. Hon är rädd för att hon ska övertyga sig själv att vara en fara för dem hon älskar mest. En fara för sin son.– Det enda sättet att skydda mitt barn är att flytta ifrån honom.Jag har sökt upp Mikaela i Onsala utanför Kungsbacka. När jag fick reda på hennes berättelse slog den an i mig personligen. En historia om att brottas med och leva med sina demoner. Går dem att övermannas?Mikaela växer upp i Luxemburg. Hon beskriver sig själv som ett känsligt barn, som upplever mycket ansvar för andras välmående. Och att hon redan som liten börjar ha en stark rädsla för döden. – Jag började få tankar kring döden som alla barn får. Men jag fick verkligen panik av tanken av döden och blev rädd för att sova, för jag tänkte att jag skulle dö när jag sov. Så jag hade väldigt mycket känslor som liten. En dag får Mikaela ta del av en tragisk nyhet. En nära vän till familjen har drabbats av cancer. En hjärntumör. Tillståndet är kritiskt och han mår sämre och sämre för varje dag som går. – Då blev jag ganska ledsen av att höra det. Och så tyckte jag synd om honom för att han led. Då minns jag att jag tänkte: ”jag hoppas att han dör snart så att han inte behöver lida för länge”. Kort efter att Mikaela tänkt den tanken så går familjevännen bort. Mitt i sorgen slår skulden till med full kraft, en fixidé om att hon bär ansvaret –att det är hon som har orsakat hans död. – Det är mitt fel att han dog. För jag tänkte ju tanken, ”jag hoppas att han dör snart så han slipper lida”. Och då minns jag att jag sa det till min mamma. Att det är mitt fel. Och då förklarade hon att man kan inte tänka sig att någon ska dö, och att det är en ganska normal tanke att ha. Och att det kan vara lite fint att hoppas att någon inte ska behöva lida. Hennes mammas ord blir en viss tröst men dessa tankar skulle visa sig bara vara början. En dag när hon hackar grönsaker så dyker en skrämmande bild upp i huvudet.– Då började jag få tankar på att ”tänk om jag tar en kniv och sticker mig själv.” Jag ville absolut inte skada mig själv, men jag var livrädd för att jag skulle tappa kontrollen och bara sticka kniven i min mage. Så jag sa det till min mamma, och hon förklarade för mig att om du är rädd för att du ska skada dig själv, så behöver du inte vara ensam hemma. Men det ledde också till att jag var mycket med min mamma på fritiden. För jag var så rädd för att vara hemma. När Mikaela är 16 år slår en ny, absurd fixering rot. Det är en tanke som trotsar allt sunt förnuft och som för de flesta – även för henne själv – framstår som helt världsfrånvänt. Men trots det känns det som något hon behöver ta på allvar. – Så var jag fortfarande oskuld, och då började jag få tankar kring att jag skulle vara gravid, att jag skulle på något sätt ha lyckats bli gravid ändå. Jag minns att jag tog graviditetstest, trots att jag någonstans förstod att det är klart att du inte är gravid. Men jag var så rädd för det, för den tanken satte sig där också. Lex Jungfru Maria?– Ja. exakt!Det är ingen som ser några varningsflaggor eller snappar upp att det är något problem. För tankarna påverkar ännu inte Mikaela till den grad att det innebär några större bekymmer för henne. Att den starka ansvarskänslan, rädslan för att skada sig själv, rädslan för att vara någon slags jungfruföderska – att det här skulle vara ett tecken på en sjukdom var det ännu ingen som kunde förstå. Mikaela är nu i 20-årsåldern och befinner sig på en fest. Och där mitt bland alla människor så får hon syn på en kille. Det är som att världen stannar upp, och allt folk runt omkring blir bara till en suddig bakgrund. – Direkt fick vi ögonkontakt med varandra och jag kände direkt någon attraktion till honom och han kände likadant. Gnistan mellan dem är omöjlig att ignorera. Så de börjar dejta och blir snabbt ett par. Och för Mikaela känns det helt fantastiskt. Hon har aldrig varit såhär lycklig. – Och då var det, jag svävade bland rosa moln. Jag var så kär. Älskade honom så mycket. Men att känna så starkt får någon har också sina baksidor för Mikaela. För den där starka ansvarskänslan, som genom hela livet har legat i bakgrunden och lurat börjar träda fram. – Jag kände så mycket för honom att det nästan blev jobbigt för mig. Jag ville hellre bara få känna mig lite mer: ”okej, jag älskar dig jättemycket, men jag är inte besatt av dig”. För då märkte jag också att jag fick sådana här tankar om att jag ville skydda honom från allt. Och Mikaela börjar oroa sig. Tänk om hon skulle förstöra allt? Allt det fina de håller på att skapa tillsammans Tänk om hon skulle råka flörta med någon, råka vara otrogen. Eller någonting mycket värre.– Då började jag få tankar om att jag skulle råka döda honom eller någon annan, för jag bodde med min kusin, att jag skulle döda honom eller min kusin i sömnen. Och jag tror att det har att göra med att jag hittade en person som jag började älska jättemycket. Och så blev jag så rädd för att jag skulle råka förstöra det. Och vad är det värsta man kan göra då? Jo, det är att döda någon. Mikaela vet att hon aldrig skulle göra något sånt i ett vaket tillstånd. I ett tillstånd där hon har kontroll. Så hon måste anpassa hemmet för någon annan – den potentiellt sömngående versionen av sig själv. – Började gömma knivarna i lägenheten. Försöka sätta dem högt upp i ett skåp, för då kommer det att vara svårt för mig att komma åt dem när jag sover. Men det är också nu det blir uppenbart, både för henne själv, och folk runtomkring. Det är något som inte står rätt till. Hon behöver hjälp. Så hon tar steget och vänder sig till vården. Mikaela, som levt i skräck för att förlora greppet om verkligheten, får nu äntligen en förklaring på vad det är som pågår. Hon har OCD, eller tvångsyndrom som det också heter. – För jag var har jag en psykos? Nej, du har inte en psykos. Du har tvångstankar och det kändes väldigt skönt att äntligen få ett ord att hänga upp mig på och förstå mer om det. Mikaela hade aldrig kunnat föreställa sig att OCD kunde se ut på det här sättet. För henne, liksom för många andra, var diagnosen förknippad med människor som maniskt tvättar sina händer eller håller saker kliniskt rent. Det kan förstås se ut på det sättet, men långt ifrån hela sanningen.Det centrala i OCD är inte städning, utan de ritualer (fysiska eller mentala) som skapas för att avvärja en katastrof. Hjärnan identifierar ett hot och kräver en motprestation för att lugnet ska infinna sig. Men det är en falsk trygghet. För ju mer Mikaela försöker försäkra sig om att hon inte kommer mörda sin kille sömnen, desto mer utrymme får tvivlet att växa. För att bryta mönstret måste hon sluta söka svar och istället våga stanna kvar i ångesten utan att agera. Så Mikaela får påbörja en KBT-behandling, där hon steg för steg får närma sig det allra läskigaste. – När jag stod där med kniven så kändes det ju ganska läskigt i början, för det kändes verkligen som att jag kommer tappa kontrollen nu. Tänk om jag egentligen vill döda honom? Tänk om det är därför jag tänker de här tankarna. Sen blev det lättare och lättare ju mer jag övade på det. Och så tillslut får Mikaela börja sova med knivar bredvid sig i sovrummet. Den ultimata exponeringen som ska få henne att tolerera osäkerheten kring vad hon gör och inte gör i sömnen. Och det funkar. Rädslan tynar till slut bort. – Titta, du kan sova med en kniv i sovrummet, men du dödar ingen när du sover ändå. Mikaela har äntligen lämnat skräcken bakom sig och börjat blicka framåt mot en ljusare horisont. Relationen är starkare och tryggare än någonsin. De gifter sig och bestämmer sig för att ta det stora steget att skaffa barn. Men drömmen om en växande familj visar sig vara en betydligt snårigare väg än de hade föreställt sig.– Så vi fick genomgå en IVF process, vilket var ganska påfrestande. Sen blev jag gravid och i början av graviditeten började jag märka av att jag blev väldigt orolig för fostret. Jag började bli jättenojig för att någonting skulle hända som jag tänker att många gravida blir. Men jag kanske blev det lite väl mycket. Jag hörde av mig till barnmorskan hela tiden. Sen fortsatte det under graviditeten. Jag började må bättre sen också. Men sen de två sista veckorna så började jag må jättedåligt. Jag kunde inte sova, jag fick skakningar i hela kroppen. Jag mådde illa, jag kunde inte äta och det var på grund av ångest. Och så händer något mer. Oron kring sömnen, som ofta varit en domän för Mikaelas OCD, börjar återigen ta plats. Men än så länge har hon inte gjort kopplingen. Hon ser inte att det är precis samma gamla demon som har börjat hemsöka henne på nytt– Då blev jag jätterädd för att inte kunna sova. Jag minns att jag tänkte om jag tänker den här tanken innan klockan fyra idag, att jag inte kommer kunna sova, då kommer jag inte kunna sova ikväll. Sen brukade jag oftast kunna sova ändå, men jag blev liksom hyperfokuserad på olika klockslag och mina kroppsliga sensationer. Starka sömnmediciner blir hennes enda sätt att uthärda de sista veckorna innan förlossningen. Men det triggar också igång något nytt. För i takt med att den närmar sig, börjar en annan sorts skräck att växa. Det är inte den typiska rädslan som många blivande mammor känner – oron för medicinska komplikationer eller den fysiska smärtan. Utan det är något annat.– Men jag var jätterädd. Inte för att föda barn, men jag var jätterädd för att någon skulle ta mitt barn ifrån mig. Att socialtjänsten skulle komma och ta honom. Jag behövde gå på starka sömnmediciner precis innan min förlossning. Och så tänkte jag nej, men nu kommer jag bli missbrukare. Garanterat. Det finns liksom ingen annan utväg. Och de förklarade att det behöver du absolut inte bli. Det kommer du inte bli. Vi kommer inte fortsätta skriva ut det här hur länge som helst. Men jag mådde jättedåligt. Och sen fick jag min son. Mikaela tittar på sin son. Det finaste hon någonsin har sett. Resultatet av en lång och prövande IVF-resa. Men hon kan inte njuta av det nyblivna föräldraskapet. För hennes besatthet av klockslag, rädslan för att inte kunna sova och att bli ifråntagen sin son fortsätter att hålla i sig. För tänk om någon skulle tycka att hon är en olämplig förälder? – Jag tror att det har att göra med att jag också jobbar med just på socialtjänsten, att jag handlägger sådana här ärenden. Och shade vi nyligen haft något ärende med en mamma också i liknande situation som mig, och då blir jag jätterädd för att det där kommer hända mig också. Så det låg nära till hands. Jag tror det var det. Rädslan för att inte räcka till som förälder börjar mutera och blir till ett inre monster. Den tvingar på henne bilder av ögonblick hon inte kan minnas, scener som aldrig har ägt rum, men som hennes hjärna ändå vill få henne att känna sig skyldig till. – Jag börjar få jättemycket tankar kring att tänk om jag skakar honom, Tänk om jag redan har råkat skaka honom utan att jag har märkt det. Tvångstankar av den här typen, som att skada sitt barn, Där inte något man vill göra, det är inte heller något man kommer göra och det är inte impulser, utan det är tankar som känns främmande och något som inte är i linje med den man är som person. OCD:n är en varelse som attackerar det du värderar allra mest i livet. Att vara en bra förälder, en bra partner och en person som behandlar andra väl. För Mikaela blir varje tvångstanke och varje litet misstag till bränsle. Det är som om hon oavsiktligt fortsätter att mata varelsen, tills den växer sig så stor att den skuggar allt annat.– Och så minns jag en gång när jag råkade, när jag skulle klippa hans naglar. Och så råkar jag klippa honom på hans finger, vilket väldigt många föräldrar har råkat göra någon gång. Men då fick jag panik. Nu kommer någon ta honom. För nu har jag ju till och med råkat skada mitt barn. Ett spädbarn en sårbar liten varelse som kräver konstant tillsyn. Men för Mikaela blir det inte lättare med tiden, snarare tvärtom. För när hennes son lämnar den sköra bebistiden bakom sig och börjar bli några år gammal, så framträder en ännu mer skrämmande tvångstanke. – Tänk om jag egentligen är pedofil? Men att jag bara inte insett det förrän nu. Så då blev jag jätterädd för att jag helt plötsligt skulle vara det. Det var aldrig så att jag var rädd för att jag skulle utsätta honom för någonting, men jag var bara rädd för att de här tankarna skulle bli så påtagliga att jag till sist skulle övertala mig själv att jag är det. Det är egentligen inget ovanligt att ha skrämmande tvångstankar. Tänk om jag puttar ner någon på tågspåret? Tänk om jag kör över någon med bilen? Tänk om jag begår ett övergrepp? Det som gör att det blir sjukligt är vikten man lägger vid dessa tankar. För de allra flesta kan vifta bort dem som obetydliga. En person med OCD tänker att de säger något om vem man är som person. Någon som jobbar på en förskola kanske säger upp sig från sitt jobb, en annan vågar inte sätta sin fot på en tågperrong, och en förälder kanske inte vågar vara ensam med sitt barn. För Mikaela så tar det nu upp hela hennes dagar och hon gör allt för att försöka hindra tankarna från att växa.– Typ om jag skulle lyfta honom, se till att okej, jag får. Jag måste se till att hans ben inte råkar nudda mitt skrev när jag lyfter upp honom. Det är nästan omöjligt kan jag säga när man lyfter upp ett barn om de är nära en. Men då blir jag jätterädd för det och tänkte att jag måste flytta på honom på något konstigt sätt. Så jag kontrollerade alltid hur jag lyfte upp honom. Om jag skulle torka honom. När han gick på toaletten så minns jag att jag tänkte ”tänk inget konstigt, tänk inget konstigt, tänk inget konstigt” när jag skulle torka honom. Då är det nästan omöjligt att inte tänka något konstigt när man försöker säga det till sig själv. Om jag säger “tänk inte på en rosa elefant” Vad händer i ditt huvud då? Sannolikt börjar du nog föreställa dig en rosa elefant. Det är precis så med tvångstankar. Men eftersom de ofta är av obehaglig natur så kan de leda till stresspåslag. – Så hör jag det här ordet olämplig. Olämplig, Olämplig. Så till sist så är det. Jag är olämplig uppenbarligen. För jag tänker ju att jag inte ska tänka olämpliga saker. De är Mikaela och hennes mans femte bröllopsdag. En dag som borde firas. Men precis som vanligt så slås Mikaela av en intensiv ångest så fort hon öppnar ögonen. Men det är ändå någonting annorlunda med den här morgonen. För hon känner nu en känsla av att hon inte klarar det här mer. Att hon inte längre orkar kämpa mot de skrämmande tankarna.– För då var det ju att ifall de tankarna skulle stämma så förtjänar inte jag att leva. Det var liksom det som var grunden till det hela. Jag minns att jag ringde till min kusin, som har jobbat inom psykiatrin, och sa till honom att det känns som att jag måste ta en kniv och skada mig själv. Då sa han: ”Michaela, då är det dags att åka till psykakuten om man känner det.” Hon och hennes man åker till psykakuten. Det är skrämmande för Mikaela, för inom henne mullrar samma gamla farhåga: rädslan för att vårdpersonalen ska se henne som en bristande förälder och bli oroliga för hennes son.– Jag berättade för dem vad det är jag känner och de blev inte oroliga för mitt barn. De blev oroliga för mig. Så de sa att om du vill så kan du bli inlagd nu. Och då kände jag att ja, det måste jag ju bli för jag orkar inte detta längre. Mikaela skrivs in, men tiden i slutenvården skulle visa sig bara bli ett kort andrum. För medan hennes mediciner justeras och en remiss skickas till ett specialistteam för OCD, börjar hon smida planer.– Jag tänkte att enda sättet att skydda mitt barn nu är ju att jag flyttar ifrån honom. Så jag började planera på att jag skulle skaffa en lägenhet någonstans och att flytta ifrån dem. Och det var ju väldigt läskigt för min man, för jag var ju helt bara: ”Men jag måste ju det. Fattar du inte det?”. Och i väntan på specialistbehandling blir Mikaelas mående bara sämre och sämre. – Jag började få tankar kring att inte vilja leva längre. Jag kunde inte äta så jag gick ner typ sju kilo och jag behövde absolut inte gå ner i vikt. Jag började också ha jättesvårt att sova på riktigt denna gången. Så till sist så sökte jag mig till psykakuten igen, och då gjorde man lite mer medicinjusteringar och såg till att det lades på med remissen. När Mikaela vaknar efter sin fjärde natt på sjukhuset är något annorlunda. Den intensiva ångesten, som brukar stå redo så fort hon öppnar ögonen, lyser med sin frånvaro. För första gången är det tyst.– Nu kan jag tänka klart. Nu styr inte de här tankarna mig. Jag fattar nu att allt det här har varit OCD hela tiden och det var nästan en utomkroppslig upplevelse. Det var så skönt och jag bara kände att nu kanske jag kan gå tillbaka och faktiskt njuta av att vara med mitt barn. Den nya kombinationen av mediciner har börjat verka och Mikaela är nu mottaglig för en terapibehandling, som hon påbörjar den direkt efter hon blir utskriven. Hon övar på att sitta stilla med tankarna, låta dem komma och gå utan att börja analysera dem. Hon får skriva ner sina värsta scenarier på papper och läsa dem högt för sig själv. I början bombarderas hon av de klassiska “tänkt om”- tankarna. Men för varje gång hon vägrar gå in i spiralen, börjar något långsamt att skifta.– Till sist blev det bara text på en lapp, och jag kunde bara läsa den utan att gå in i en ond spiral. Så det var en av de väldigt bra övningarna tyckte jag. Och Mikaelas allra största seger har varit modet att bryta tysnaden. Att våga prata om det som pågår i huvudet. Det som många gånger har känts som en mörk hemlighet. – Jag har inte mått så här bra sen innan min son kom och det är helt underbart. Jag delar med mig väldigt mycket på sociala medier om min upplevelse av OCD, vilket jag känner stärker mig också att jag kan vara så öppen om det. För jag märker också att det är så många som känner igen sig. Det har varit en stor del av att jag ska återhämta mig, märker jag. Och att prata öppet om det med folk så att folk också förstår att OCD är inte bara att vilja ha saker och ting rent. Och nu, nu kan jag jobba igen. Jag kan vara med min son utan att känna mig hindrad. Jag kan njuta av att vara med min man utan att vara rädd för att jag är otrogen hela tiden, vilket är väldigt skönt. Så jag känner att jag lever nu. Förut överlevde jag bara. Något som är värt att nämna är jag lever samma typ av OCD som Mikaela. Det variant där tvångshandlingarna främst utspelar sig i huvudet. Genom åren har mina teman skiftat, men oftast kretsar de kring rädslan för att skada andra. Det är anledningen till att jag inte vågar ta körkort, och precis som Mikaela har jag plågats av rädslan för att vara pedofil. Som tur har jag lyckats lämna just det temat bakom mig, men skräcken för att det ska komma tillbaka kan ändå dyka upp ibland.Vad skulle du säga till någon som jag, som är rädd att skaffa barn för att man är rädd för att det kommer blossa upp?– Jag skulle säga att man ska inte låta idén hindra det man vill göra, utan vill man skaffa barn, då ska man absolut göra det. För det är så fantastiskt att ha ett barn, även om det kan vara jättejobbigt ibland och man märker att det kan påverka ens psykiska mående. Så är jag så tacksam för att jag faktiskt vågade skaffa barn, för annars hade mitt liv inte sett ut som det gör idag. Jag har en fantastisk familj och jag tycker det är väldigt viktigt att man inte låter idén ta så mycket plats att man faktiskt hindrar det från från att man skaffar barn. Den ultimata exponeringen? – Kanske? Absolut. Framför allt om man också har pedofili och det där man är rädd för att tänk om jag egentligen är pedofil. Det var jag också rädd för när jag skulle träffa barn. Men jag var bara nej. Fuck that. Jag tänker skaffa barn ändå.

Förlåt Somna, för att jag börjar med att skratta. Det brukar jag inte göra. Jag hade ett litet private moment utanför studion, händerna knäppta, vaggade lite och sa högt till mig själv att just nu vet ingen människa på jorden vad jag gör. Sedan vände jag mig om och såg att grannen tittade på mig. Jag har aldrig pratat med grannen om vad jag gör i Äventyrsvargen. Från utsidan är det bara en vardaglig container, det ser ut som ett cykelskjul. Från grannens perspektiv måste det vara rätt underligt, att jag bara går in och är en timme i skjulet. Han kanske tror att jag mekar med cyklar.Jag irriterar mig på folk som cyklar på landsvägen trots att det finns cykelbanor, och jag vet att jag måste sluta med det. När jag fyllde 40 blev jag väldigt intresserad av tre saker: cyklar, att vandra Kungsleden och att renovera gamla möbler. Jag hade nog en ålderskris. Jag insåg till slut att cykla inte skulle lösa mina problem. Eftersom det fanns en lång period där jag inte hade körkort. Detta har gjort att jag köpt en del elcyklar genom åren. Men de slutar alltid med att gå sönder och så bli de stående.Blev det här tråkigt? Är inte så inspirerande idag. Dessutom ska jag spela in ett avsnitt till efter det här. Kanske att det är så att det här avsnitt ska handla om cyklar. När jag var liten cyklade vi hela tiden. Godnatt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Del 2 av flytt- & bostadsveckan! I det här avsnittet får Gustav, som utlovat, sättas på piedestal för att svara på alla era frågor. Är det alltid bättre när en BRF äger marken? Kan man lita på Boolis värdering? Hur vet man om en förening är bra eller dålig? Varför kan en låg avgift faktiskt vara negativ? Vad gör många fel i en budgivning? Och vilket är det vanligaste misstaget Gustav ser när folk ska sälja sin bostad? Vi hann med många, men långt ifrån alla av era frågor. Kanske får det bli en del 3 senare i sommar? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jenny och Victoria har öppnat femårschampagnen — något för sent — och skålar för vänskap, podden och trädgården. Men inte för räven, som varit på återkommande besök i trädgården på Dalarö. Har Jenny utvecklat ett sjätte sinne för räv? Victoria är på jakt efter ett nytt intresse och funderar på att lära sig ett instrument. Kanske tvärflöjt?Veckans avsnitt handlar om försommarens huvudperson, vår kanske mest älskade och härdigaste buske, syrenen. Vilka sorter finns? Hur ska man tänka vid valet av buske? Hur hur beskär man för att optimera blomningen? Dessutom blir det morgontrötta katter, mäns bristande kunskap om kvinnlig anatomi och ett väldigt bra rabarberrecept. Mejla till oss: rodavitarosenpoddengmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med jämna mellanrum dyker det upp något politiskt AI-utspel. Men i dagsläget är AI ingen viktig fråga för svenska väljare. Varför är det så? Det undrar lyssnaren Liv. Sophia Sinclair pekar på USA, där AI seglat upp och blivit en viktig fråga inför mellanårsvalet, särskilt debatten kring datacenter och var de ska byggas. Kanske kommer den diskussionen även till Sverige? Björn Jeffery misstänker att någon svensk politiker kommer gå ut och vara starkt emot – allt! Med humor och initierade källor tar SvD:s journalister med dig när framtiden skapas. Med Björn Jeffery, Sophia Sinclair och Henning Eklund. Producent och redaktör Tove Friman Leffler.

Nadia Jebril gar gärna pa restaurang sjalv. Att inte behova ta hansyn till nagon annan, bara njuta av maten i lugn och ro. Sjalv. Som pinne. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ensamgästen kallas i krogbranschen för ”pinne”. – Om jag är nyfiken på ett stället orkar jag inte göra en gallup-undersökning på vem som vill eller inte vill följa med. Jag går dit själv! säger Nadia Jebril.Nyligen skrev hon en krönika i Dagens Nyheter om njutningen med ensam-ätandet. Hon tror att fler skulle vilja äta ensamma på krogen, om de bara vågade.– Det finns ett stigma. Det är känsligt med ensamhet. Och måltiden är så laddad med värden som gemenskap. Kanske kan det vara en solidarisk handling att ibland gå ut och äta själv. Att visa att det är okej att vara ensam. Ensamätandet kan också göras hemma. En lugn stund hemma.– Kanske tända ett ljus och hedra sig själv, säger Nadia.Samtalet handlar också om uppväxten i ett gatukök, om att komma från en stor familj men själv ha en liten kärnfamilj, om matuppfostran, om att inse att ens barn inte alls har arfid utan snarare är en foodie. Och att sorg kan uttryckas i formen av ett bröd som doppas i olivolja och kryddblandningen za'atar. Recept på egen za'atar:2 msk timjan2 msk sumak2 msk rostade sesamfrönEn nypa saltMortla ihop ingredienserna. Doppa bitar av bröd i olivolja och sen i kryddblandningen. Ät.

Ibland är det en enda grej som avgör. En morgon när man orkar gå upp fast kroppen säger nej. Eller helt vanlig onsdag som plötsligt blir minnesvärd, för att någon höll upp dörren, skickade ett hur är det? eller ringde precis när det behövdes. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kvällens Karlavagnen handlar det om det som varit viktigast för lyssnarna just den här veckan. Kanske var det ett besked du väntat på, ett bråk som blev uppklarat, ett barn som somnade i tid för första gången på länge, ett träningspass du trodde du skulle hoppa över men genomförde ändå. Kanske var det att du tog dig ut i skogen och kände att du kunde andas igen, eller att du lagade en rätt som smakade hemma – hemma som i barndom, som i en annan stad och i ett annat land.Det behöver inte vara det mest dramatiska som är viktigast. Ofta är det det där lilla som gör det. Hör vad det var för just Karlavagnens lyssnare.Veckans viktigaste i Karlavagnen med Christian OlssonRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar klockan 21:00 och programmet börjar efter Sportextra, runt klockan 23:07.

Vi har genomfört Wickström Coaching 1,5 h SkiErg Delight. Ett arrangemang där deltagarna ses i ErgZone och på Zoom för att dra 90 minuter SkiErg. Hur genomför man ett sådant event? Är det kul att dra SkiErg så länge? Behöver det vara roligt? Erik W körde sina 90 min i full fart på motstånd 6 med ett snitt på 1:52.9 min/500 m (243 W) och berättar om det. Dessutom: Erik T är med och styr upp dotterns klassresa. Erik W har kommit igång med 10 h-veckorna igen. Tack till:

Vi lever i en tid där många svar finns ett klick bort men alla frågor gör inte det. Det kan vara en detalj du fastnat för, ett liv du undrat hur det skulle vara att leva, eller en situation du vill förstå på djupet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vilka nyfikna frågor snurrar i ditt huvud just nu? Från det helt konkreta vardagliga till det oväntade och existentiella. Kanske kan vi fundera tillsammans och kanske får vi även svar på våra funderingar.Vår nyfikenhet är bra för oss för den driver oss framåt både som grupp och individ. Extra stark är den när vi är barn men visst hänger den med oss ut i livet?Olof Wretling utforskar nyfikenhetenRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet startar kl. 21:40

Är det framtiden, relationerna, jobbet, hälsan, världen, eller något som hände hemma vid köksbordet? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ibland är det de små sakerna som tar över tankarna: ett samtal, en kommentar, en räkning, en blick på bussen. Kanske var det en mening som fastnade, ett besked du väntar på, en människa du saknar eller en glädje som bubblar. I dagens avsnitt låter vi tankarna få ta plats. Ring och berätta vad du bär på just nu.Om dagens tankar med Hanna Sihlman i KarlavagnenRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar ca kl. 23:07.

Vi djupdyker i Mayacivilisationens olika epoker och diskuterar hur det kom sig att den föll. Redan på frågan vad en kultur är uppstår dispyt. Robin menar att språket ger en kulturell kontinuitet medan Daniel menar att det också är konkreta uttryck som religiösa ritualer och andra traditionella handlingar som skiftar över tid. Kanske att åka på vikingatåg eller begå människooffer, och där uppstår ytterligare en oväntad konfliktlinje när Robin hittat en brittisk professor som med en materialistisk historiesyn inte accepterar att centralamerikanska urbefolkningar ägnade sig åt människooffer. Debatten rasar vidare kring frågor som om civilisationen överhuvudtaget kollapsade eller bara bytte ytterkläder, i slutändan konstateras att den genomgående oenigheten ändå präglats av en relativt artig ton. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En del filmer knockar en helt, de går rakt in i hjärtat medan andra är en stunds förströelse man inte minns ett jota av efteråt, men där själva biobesöket var oförglömligt. Idag om filmupplevelser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I tisdags började den legendariska filmfestivalen i Cannes och i Karlavagnen ikväll pratar vi därför om våra största filmupplevelser, filmerna som etsat sig fast i vårt minne för evigt och kanske t.o.m förändrat livet. Har du en sådan film? Kanske är det en magnifik historia där varenda scen berörde dig eller en rulle som var så kalkonaktig att du lämnade biosalongen och krävde pengarna tillbaka eller en där du inte minns ett jota av handlingen eftersom det var då som du vågade hålla din flickvän i handen för första gången.Har någon film fått dig att börja dansa som i Grease, dreja som i Ghost, tala med hästar som i Robert Redfords succérulle från 1998 eller inspirerade Will Smith i The Pursuit of Happiness dig att också ge allt för att uppnå dina drömmar?Kommer du ihåg hur det kändes när din klass gick på skolbio och såg ET, upptäckte du att scenen där du var statist klippts bort från Snabba Cash 2 och hur många popcorn satte du egentligen i halsen när clownen Pennywise gjorde skräckinjagande entré i filmen It (Det)?Ring oss på 020-22 10 30 och berätta om din största filmupplevelse. Telefonslussen öppnar 21.00 och programmet börjar 21.40. Du kan även skriva till oss på våra sociala medier eller mejla till karlavagnen@sverigesradio.se. Programledare Åsa Ivarsdotter sänder direkt från Piteå.Producent: Helene Almqvist

Hej Somna. Förra gången jag spelade in ett avsnitt fick jag en parkeringsbot. Jag hade parkerat på trottoaren, jag kom ju inte in på bilplatsen för där stod Ninas bil. Och så möttes jag av den där alarmistiskt gula lappen som lyser i närmiljön. Så idag tänkte jag prata om parkeringsvakter. Jag har aldrig förstått mig på folk som hyser agg mot parkeringsvakter. De gör ju bara sitt jobb. Något jag heller inte riktigt kan förstå, är att vissa människor faktiskt vill jobba som parkeringsvakter. Kanske är det bara för att jag själv är rädd för att folk ska bli arga på mig.Den här berättelsen handlar om parkeringsvakten Bonita Flärd. Hon föddes med glasögon, kunde redan tala och läsa, och började bötfälla bilar samma dag som hon kom ut. Under sin första säsong bötfällde hon miljontals bilar, och folk kunde inte riktigt bli arga på henne, eftersom hon bara var en liten bebis. Hon åkte i barnvagnen bakom spårvagnen.När jag var liten fick jag lära mig av de självutnämnt kloka personerna i kyrkan där jag gick, att människor har själar men inte djur. Men vad är egentligen en själ? Jag vill ändå säga att i den mån det finns en själ, så måste den vara gemensam för allt som lever.Tillbaka till Bonita. Hon blev till slut den enda parkeringsvakten kvar i världen, då hade hon hunnit fylla 60 år. Hon tyckte fortfarande lika mycket om den där känslan, när hon fick sätta fast den gula lappen på vindrutan.Nu är det dags att sova. Godnatt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vilken är din "personlighet" när det handlar om pengar? Kanske hamnar du i en (eller flera) av de fyra kategorier som presenteras i veckans avsnitt. Typiskt sett får vi med oss en uppsättning regler från vår uppfostran för hur vi ser på och hanterar pengar. Dessa "pengascript" kan ställa till det för oss – första steget på vägen mot en lösning är att få syn på dem.Klipp:08:50 Jerry Maguire17:45 Dr. Brad Klontz26:09 The Quiet Man30:40 The Wolf of Wall StreetRedigering: Peter Malmqvist.Kontakta oss på dummamanniskor@gmail.com. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen hit. Du har öppnat den lilla dörren till det lilla krypinnet, och nu är du här med mig i Äventyrsvargen. När hittade du en pinne senast? Jag gjorde det idag, en skogspinne mitt på gatan i staden.Jag tänker tillbaka på Hökviken och de äldre männen som plockade pinnar från Stora vägen, och på pappa som kom hem från bymötena och kände sig liten och tilltufsad. När jag började högstadiet tittade en tjej mig stint i ögonen och frågade vad jag skulle göra sen. Hon psykade mig. Jag försökte dra mig undan men hon höll fast mig i handen, och hennes kompisar runtomkring skrattade. Jag försökte låta cool och började prata grovt dalmål. Jag skulle så gärna vilja vara någon som bara sprutar ur sig böcker, men jag har varken kraft, ork eller intresse.När jag började gymnasiet insåg jag att jag var bra på att skriva rim. Jag skrev sångtexter, det var lättare eftersom en sångtext har en struktur man måste förhålla sig till, och plötsligt blev det möjligt att rymmas stort inom litet. På scenskolan skrev jag nog mer än hälften av alla sketcher. Och så finns där, fortfarande, en glödande boll av längtan i bröstet. Något som glittrar och porlar och som jag inte riktigt har ord för. Kanske är det en djup, stundtals obesvarad kärlekshistoria med livet.Jag får frågan ibland vad min kreativa process är, och jag tycker att det är en svår fråga. Den är ojämn och intuitiv, väldigt luststyrd. Jag kan en massa ord, men egentligen tycker jag inte om ord, de förstör så mycket också. Just nu känner jag en djup längtan i bröstet. Den går djupare än ord, och jag kommer inte åt vad det är som värker och strålar och pirrar och glittrar.Godnatt, älskade glitter.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.