Podcasts about kanske

Det doftar ute i stugornas kök, vi kan känna det ändå till studion. Men lussebullarna är bara en av många produkter där saffran gör sig väl. I dag avhandlar vi nämligen krokusblommans resa till saffran, och vilka olika användningsområden som funnits för detta genom historien. Vi möter antikens Carl Jan Granqvist och får tips på hårprodukter som avger en väldoftande svett. Kanske vann Alexander den stora sin stjärnglans med saffran i håret, sägs det. Med avsnittet önskar vi glad Lucia i förskott :).Läslista:“Saffran - historien om världens mest förföriska krydda” - Pat Willard“Sagan om saffran” - Gunnel Carlsson"Saffron" - Sally Francis Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

om femdom (female domination) med Ellinor Entropy (inspelat live från Kinkykvarteret på Stockholm Pride)Det här är en inspelning från Kinkypoddens andra livepodd som hölls på Kinkykvarterets stora scen i Pride Park under Stockholm Pride den 1/8 2024. Gäst är Ellinor Entropy som du hörde i Kinkypoddens avsnitt nr.19 och ämnet är femdom. Lyssna och njut!Programledare samt inspelning, ljudmix och klippning: Aurora BrännströmJingel: Andreas Hedberg med voice over av Carola Alfredsson HedbergStötta Kinkypodden via www.patreon.com/kinkypoddenwww.kinkypodden.se @kinkypodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Höstens Bar Talk på United Spaces Torsgatan 26 i Stockholm kretsade kring den svåra energifrågan. Christian von Essen och Henric Smolak bjöd in till ett matigt panelsamtal med Johanna Snickars, Hugo Larsson, Ulrika Tornerefelt och Magnus Brandberg för att diskutera framtidens energisystem. Kanske är det dags att sluta ställa kraftslag mot varandra för att istället ta diskussionen på systemnivå? Det avslutande framträdandet med Christian von Essen och Adriana von Essen finns förresten även att lyssna på här. Läs mer på hejaframtiden.se och prenumerera på nyhetsbrevet!

om swingerskultur med grundarna av Det Hemliga Sällskapet.Det Hemliga Sällskapet (DHS) är en medlemsklubb med fokus på explicita upplevelser, hedonism och dekadens - en lite mer exklusiv swingersklubb. Klubb Lumas är en klubb som mixar swingers och bdsm-utlevnad. I det här avsnittet träffar Aurora grundarna, ett par som lever i en relation med bdsm-dynamik, för ett samtal om utlevnad på klubb, myter och fördomar om swingers och om att leva ut sexuellt på klubb.Programledare samt inspelning, ljudmix och klippning: Aurora BrännströmJingel: Andreas Hedberg med voice over av Carola Alfredsson HedbergStötta Kinkypodden via www.patreon.com/kinkypoddenwww.kinkypodden.se @kinkypodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om den modiga Ester berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Stefan Beimark utgår i andakten från Ester i Bibeln, som vågade göra sin röst hörd för ett hotat folk.- Kanske har varje människa en egen plats i livet? En plats och en roll just för en tid som denna? Tänk om våra röster och val kan göra skillnad för någon annan precis som Esters gjorde? Ester lär mig att vara modig inte handlar om att brist på rädsla. Tvärtom, mod verkar vara att göra det jag tror är rätt, trots min rädsla, säger Stefan Beimark i andakten.TextEster 4:14MusikDeparture (Home) – Max Richter Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Att terrorism inte definieras av FN är ett problem. Det menar Henrik Lagerlund som funderar över några försök att nagla fast begreppet. Bland andra Benjamin Netanyahus. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det sägs ofta att den enes frihetskämpe är den andres terrorist. Yasser Arafat, grundaren av PLO och själv kallad terrorist av både Israel och USA, sa i FN 1974 att: “Skillnaden mellan en revolutionär och en terrorist ligger i anledningen till att var och en kämpar. Den som står upp för en rättvis sak och kämpar för sitt lands frihet och befrielse ... kan omöjligen kallas terrorist.” Men riktigt så enkelt är det förstås inte.Orden “terrorism” eller “terrorist” härstammar från det sena 1700-talets franska revolution och terrorvälde. Terrorn beskrevs då som något som infördes uppifrån för att folket skulle kunna återfödas, eller, som de själva sa, för att etablera “en generell tendens mot det goda”. Orden användes på liknande sätt om den så kallade “röda terrorn” av bolsjevikerna under det ryska inbördeskriget 1918. Det var också en sorts statsterror riktad mot medlemmarna i kontrarevolutionen; den så kallade “vita rörelsen”. Terrorismen bestod av massdeportationer och arresteringar av så kallade dissidenter.Terrorism som vi känner den idag och som begås av enskilda personer mot stater eller statens invånare är ett mycket senare fenomen som började växa fram omkring andra världskriget. På 60- och 70-talen framträder många av de sammanslutningar som kom att associeras med begreppet, grupper som PLO, ETA, IRA, RAF, FLQ och så vidare. Deras motiv var främst nationalistiska eller ideologiska.En av den första organisationerna av den här typen var den paramilitära sionistiska rörelsen Irgun som angrep både araber och britter i ett försök att etablera en judisk stat på båda sidor om Jordanfloden. 1938 sprängde de landminor på en fruktmarknad i Haifa och dödade 74 människor, 1946 sprängde de King David hotellet i Jerusalem och dödade 91 personer och 1948 anföll de tillsammans med Sternligan den arabiska byn Deir Yassin och dödade 254 av dess invånare. Båda dessa terroristgrupper absorberades i den israeliska armén 1948. Och Irguns ledare Menachem Begin blev senare Israels premiärminister 1977—1983 och fick dela på Nobels fredspris.Idag är nog den religiöst motiverade terrorismen mest spridd. Exempel på sådan är attacken mot Tokyos tunnelbana 1995 av den buddhistiska sekten Aum Shinrikyo. Enligt polisen var attacken ett sätt att påskynda apokalypsen, men enligt åklagaren var avsikten att störta regeringen och installera sektledaren Shoko Asahara. Ingen vet säkert. Ett annat exempel är bombdådet i Oklahoma City 1995. Enligt Timothy McVeigh var bombningen ett sätt att hämnas på FBI för belägringen i Waco, Texas. En brand uppstod då FBI försökte storma en bondgård där en sekt känd som Davidianernas vistades. 76 personer, varav 26 barn, dog i branden. Det mest kända terrordådet med religiöst motiv är naturligtvis attacken på World Trade Center i New York av al-Qaida den 11 september 2001.Än idag finns det ingen vedertagen definition av terrorism inom FN utan istället en rad olika konventioner och deklarationer som fördömer terrorism som en kriminell handling. Ett problem med det är att begreppet ständigt politiseras och sålunda används på olika sätt världen över. Under en intervju med ABC News 1998 sade Osama bin Laden att: “Terrorism kan vara lovvärt och det kan vara förkastligt. Att skrämma en oskyldig person och terrorisera dem är förkastligt och orättvist […] Den terrorism vi utövar är av det lovvärda slaget, för den är riktad mot tyrannerna och angriparna och Allahs fiender […] som begår förräderi mot sina egna länder och sin egen tro och sin egen profet och sin egen nation.” I ett senare brev till det amerikanska folket publicerat i den brittiska tidningen Observer 2002 rättfärdigade han 11 september-attackerna på vanliga människor med att de själva valt den regering som stöder Israel och de på så sätt kan anses vara medskyldiga till den amerikanska statens handlingar. Demokratin användes alltså som ett sätt göra ”oskyldiga” människor till skyldiga, vilket skulle trolla bort begreppet terrorisms relevans.Tanken att det är just oskyldiga som attackeras är nämligen avgörande i alla försök att definiera terrorism. Det är en attack på vanliga människor och inte soldater eller personer som direkt deltar i en konflikter. I en av sina böcker om terrorism skriver en annan av Israels senare premiärministrar – Benjamin Netanyahu – att terrorism är en ny form av organiserat våld mot demokratiska stater som vuxit fram sedan 1960-talet. Han ger också följande definition: ”Terrorism är ett medvetet och systematiskt angrepp på civila för att ingjuta rädsla för politiska syften.”Med politiska syften avser han även ideologiska och religiösa motiv. 11 september-attackerna faller inom denna definition. Det var en medveten attack på civila. Den var religiöst motiverat och den ingöt mycket rädsla. Det är svårt att säga om motivet var att ingjuta rädsla eller om det var att åstadkomma en politisk förändring i USA:s politik. Kanske är det en svaghet med definitionen att den är oklar, men den innehåller den centrala idén att den verkliga måltavlan inte är den direkta, det vill säga de civila som attackeras direkt inte är de egentliga målen. Det är kanske det som är så fruktansvärt med terrorism. De dödade eller skadade bara är medel för något annat mål som är politiskt eller religiöst.Filosofer har främst fastnat för två frågor när det gäller terrorism: dels hur den ska definieras, dels om den under vissa omständigheter går att rättfärdiga. Nästan alla verkar dock överens om att det senare inte är möjligt, just på grund av att det förutsätts att offren är civila. Som i den australiensiske filosofen Tony Codys inflytelserika definition där terrorism beskrivs som ”en organiserad användning av våld för att angripa icke-stridande eller deras egendom för politiska ändamål.” Med ”icke-stridande” menas personer som inte deltar i själva konflikten och sålunda är oskyldiga.Ett av skälen till att detta betonas är att terrorism inte bara är något som riktas emot demokratier som Netanyahu hävdar utan också förekommer i krig och även kan begås av stater. Vanliga exempel i diskussionen är de allierades terrorbombningar av Tyskland, framför allt Dresden, under andra världskriget, eller atombomben över Nagasaki. Enligt många filosofer exempel på statsterrorism.I mitten av 2020-talet, i samband med den intensiva diskussionen om huruvida den laddade termen folkmord beskrev Israels agerande i Gaza, fanns alltså redan ett annat begrepp som i etablerade definitioner mer än väl kunde förklara allvaret i handlingarna: Terrorism. Som jag tolkar skeendet faller det under Codys definition, men kanske rent av under Netanyahus egen.Henrik Lagerlundprofessor i filosofiLitteraturBenjamin Netanyahu: Fighting Terrorism: How Democracies Can Defeat Domestic and International Terrorists. Farrar, Strauss & Giroux, 2005. (Reviderad upplaga efter 11 september).C.A.J. Coady: The Meaning of Terrorism. Oxford University Press, 2021.

Julen nalkas med stormsteg och med det sagt skall Tompa dra in en halv miljon innan veckans slut. Kommer det fungera när vi nu hamnat i mjuka tider då krav förknippas med råbarkade finska direktörer? Kanske! Men en utmaning är att säljarens aktivitet inte är lika glasklar som på telefonens tid. Om detta kretsar dagens avsnitt som även tar upp svåra ord, fysiska kontrakt på Gotland  och Ken Skoog - Välkomna! Stjärnsäljarpodden ägs av Stellas Sales.Produktion av Story of You.

Vad pratar vi om när vi pratar om kärlek? Emma Engdahl tar Raymond Carver till hjälp när hon funderar över allt som misstas för kärlek. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Ibland bär vi små övertygelser som kroppen minns före orden. Vi går in i ett mörkt rum och handen hittar strömbrytaren, som om ljuset alltid suttit där. Ett barn somnar mot en filt, som om trådarna i sig bar trygghet. Det är inte filten som lugnar, men kroppen minns hur trygghet brukar kännas.Så går vi också in i kärlek. Som om allt redan var bestämt: som att du alltid ska förstå mig, som om jag aldrig ska lämna dig. Vi vet bättre – men låter oss svepas med. Det kan vara vackert. Och farligt.När jag försöker höra hur kärlek låter återvänder jag till köket i Raymond Carvers ”Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek”. Fyra personer. Gin i glasen. Eftermiddagsljuset som långsamt skymmer. De prövar ordet, låter det gå runt som iskuberna i glasen – kalla, blanka, svåra att greppa. Där finns inte svaret, men friktionen som visar hur ordet glider oss ur händerna.Terri berättar om sin förre man, Ed. Han slog henne och sa: Jag älskar dig. När hon ville lämna honom drack han råttgift. Det låter som mörk komik, men i magen känns det allvarligt. Vi känner igen logiken: jag vet mycket väl – men ändå. När rädslan för förlust växer klär den sig i kärlekens språk. Det blir lättare att stå ut om vi kallar kontroll för omsorg.Vid bordet sitter också Mel, hjärtläkaren. Han talar om kärlek som något rent och andligt, större än svartsjuka. Han berättar om ett äldre par som överlever en bilolycka, gipsade från topp till tå. Det som gör mest ont, säger han, är inte smärtan – utan att de inte kan se varandras ansikten. Där skymtar något sant: kärlek som uppmärksamhet, ett ansikte för ett annat ansikte.Men när Terri berättar lutar sig Mel fram – inte för att ta emot, utan för att korrigera. ”Det där är inte kärlek,” säger han. Han vill hjälpa, men gör samtalet till ett språkprov: rätt och fel, rent och orent. Och nästan i förbigående erkänner han, efter några glas, att han ibland fantiserar om att döda sin exfru. Höga ideal. Hård ton. Ord som tappar sin kropp.Det som saknas i Carvers kök är inte intelligens, utan närvaro. Mel vill ha rätt om kärlek i stället för att vara i den. Han väljer definitionen framför ansiktet mitt emot.Kroppar kan lugna varandra. En andning som följer en annan. En hand som vilar på en skuldra. Ett ansikte som väntar in blicken. Så lär sig spädbarn trygghet. Så minns vuxna den också, fast vi glömmer att vi minns. När det där saknas börjar vi stapla argument i stället för att lyssna. Samtalet blir ett spel, inte ett möte.Kroppen lärde sig tidigt hur närhet känns. Om den första närheten bar rädsla – höjda röster, tvära kast, iskyla efter värme – lagras den blandningen som en karta: så här känns det när jag hör till. Senare söker vi samma blandning igen, inte för att vi vill ha smärta, utan för att nervsystemet känner igen sig. Knuten i magen misstas för kärlekens intensitet. Smärtan blir beviset: nu är det på riktigt. Men det är inte dumhet. Det är minnen i kroppen.Och sådana minnen kan bara läras om genom ny trygg närhet – inte genom föreläsningar. Trygg närhet låter så här: någon kommer när de säger att de ska komma. Rösten förblir mjuk även i oenighet. Konflikten hotar inte bandet. Orden följs av handling.Kärlek är inte att vinna diskussionen. Det är att orka reparera. ”Förlåt – jag tappade dig. Kan du säga igen?” Sådant är litet men tungt. Det betyder: du är viktigare än min stolthet.Att hålla rytm: en promenad utan skärm, en fråga som faktiskt besvaras, en tyst frukost som får vara tyst – därför att tystnaden är gemensam, inte ensam. När någon stannar, lyssnar, håller rytm med oss, händer något i kroppen: pulsen sjunker, axlarna släpper. Nervsystemet säger: jag kan vila här.Det är svårt att älska utan den vilan. Och lätt att kalla något kärlek som bara är kamp när den saknas.Jag prövar ordet kärlek där det måste bära: Blir jag större eller mindre bredvid dig? Får min röst finnas utan att kvävas av din? Om jag måste bli tyst för att få vara kvar – då är ordet på fel plats, hur vackert det än låter.Låt oss tända ljuset vid Carvers bord. Om någon säger ”jag älskar dig” och mitt liv krymper, om mina vänner försvinner, om jag tippar på tå för att inte väcka ett raseri – då är det inte kärlek. Det är rädsla. Kontroll. Beroende. Det är inte hårt att säga så. Det är omsorg om det levande.Och låt det gipsade olycksparets sorg stå kvar som motbild: att inte kunna se varandras ansikten. Det gör ont därför att det pekar rakt in i kärnans enkelhet: kärlek är att vara synliga för varandra. En blick som återvänder. En röst som inte lämnar. En hand som söker utan att greppa.Men kärleken behöver också glittret: kyssen på perrongen, skrattet vid diskhon, meddelandet som drar ut över natten. Bara den får ha en scen att vila på: ”Jag kommer. Jag lyssnar. Jag stannar.”Så vad blir kvar av Carvers kök? Kanske reste sig någon och tände lampan. Kanske sa någon: ”Terri, jag vill inte att du blir liten här.” ”Mel, vill du prova att fråga i stället för att förklara?” Kanske tog någon ordet ur luften och fäste det vid händerna.För kärleken avgörs inte i vad vi säger, utan i vad vi gör. Den är glaset vatten. Frågan. Pausen. Det vi väljer när ingen ser.Jag stannar i Carvers kök inte för att få facit, utan för att minnas hur skört ordet är i våra munnar. Det kan betyda våld. Det kan betyda blick. Det kan betyda glitter. Det kan betyda samförstånd. Mellan de betydelserna måste vi välja varje dag – inte genom att vinna, utan genom att göra det kärleken kräver: hälla upp, lyssna om, be om ursäkt, tända lampan, säga jag hör dig – och mena det.Emma Engdahlsociolog och författareLitteraturRaymond Carver: Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek. Översättare: Kerstin Gustafsson. Bakhåll, 2022.

Varför köper vi så mycket som vi inte behöver? Vad är det för hål vi försöker fylla egentligen? Och kan man verkligen shoppa sig olycklig? Tillsammans med Johanna Flood, aktuell med boken Konsumindre, pratar vi om våra stackars drifter som gör oss till köptorskar, marknadsföringsbudgetar större än hela länders BNP och varför det är så SVÅRT att stå emot dopaminracet. Vi reder också ut vad som skiljer lycka och lyckad åt - och det är rätt mycket mer än en bokstav. Johanna visar hur shopping hänger ihop med vår inre hållbarhet, varför det är lättare att köpa en ny tröja än att hantera tristess och känslor och hur stoicismen faktiskt kan hjälpa oss att konsumera mindre och leva mer. Ett avsnitt för dig som är nyfiken, trött, inspirerad, lite överköpt eller bara vill andas utanför ekorrhjulet en stund. Och kanske, kanske behöver skita lite i julhandeln i år? -------------- Nyfiken på Johanna och boken? Här kan du köpa den: https://sustainabler.se/books-amp-publications/ Här kan du följa Johanna: www.instagram.com/konsu_mindre/ -------------- FINNS DITT NÄSTA JOBB I DALARNA? Vår samarbetspartner InDalarna har något att berätta för dig: Dalarna är fullt av livskvalitet OCH är en ruskigt het karriärregion. Här kan du inte bara bo och leva närmre naturen, du kan samtidigt förverkliga dina karriärdrömmar inom ny, hållbar teknik & industri. Det finns ett stort behov av kvalificerad kompetens, så kika in på www.indalarna.se och läs mer. Kanske väntar ditt drömliv där? -------------- Avsnittet är klippt av Ida Kabel > www.dagnyrecords.com - TACK Ida! -------------- Musik: The search within, Sven Karlsson / @sven-karlsson-1 --------------

Så här i advent, i väntans tider, hänger förväntningarna i luften. Sådana kan väcka både pirr i magen och hopp. Men förväntningar kan också kännas pressande, ffa om de är höga. Hur är dina? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kanske förväntar du dig att en lång helgledighet ska lugna ner livet, att svetsarutbildningen du just kommit in på ska ge jobb, att du slipper en jul full av bråk? Kanske har något hänt som får dig att förvänta dig nya, ljusare tider, ett förändrat liv?Eller håller du på att gå under av alla förväntningar som andra har på dig eller av dina egna skyhöga förväntningar på dig själv om att du ska lyckas? Och i så fall, har du tips på hur man kan hantera en förväntan som känns orimligt svår att uppfylla? Ring oss på 020-22 10 30 och berätta om vilka förväntningar du går omkring och bär på! Du kan även skriva till oss på våra sociala medier eller mejla till karlavagnen@sverigesradio.se. Slussen öppnar som vanligt kl 21:00 och programmet börjar 21:40.Programledare: Li SkarinSidekick: Åsa IvarsdotterProducent: Helene Almqvist

Idag tar pastor Fredrik Jennerhav, sin utgångspunkt i ljuset. Det ljus som får lysa klart. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Är du som jag som gillar sommaren? När det är varmt och man badar i sol och ljus? Många känner en längtan efter ljuset så här års. Samtidigt är det något nästan magiskt som händer när man sätter sig inne i skymningen och tänder ett ljus. Det känns som att rummets hela atmosfär förändras på en enda sekund. Att en liten ljuskälla kan förmå så mycket. Eller tacksamheten man känner när man plötsligt står ute i totalt mörker och kommer på att tända mobilens ficklampa. Det hjälper mig att inte snubbla. Det gör att jag kan hitta det jag nyss tappat. ”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” står det i Johannesevangeliet.Det är ett av de mest hoppfulla bibelord vi har. Vi kan alla känna av mörkret i världen. Ett mörker som kan visa sig i de stora världsproblemen såsom krig, svält och fattigdom. Men vi upplever också mörker i våra egna liv. Kanske är du drabbad av sjukdom eller sorg. Kanske kämpar du med ett beroende eller med trasiga relationer. I mörkret kan vi känna ensamhet, rädsla, oro eller ångest. I förlängningen kan vi landa i bitterhet eller egocentrism.Den goda nyheten är att ljuset lyser. Genom Jesus Kristus har ljuset kommit till världen. Bibeln talar om Jesus som det sanna ljuset som kom till världen för att ge ljus åt alla människor. Det innefattar både dig och mig. Ett ljus, som om vi vill, lyser upp både oss och världen runt omkring.Text:Joh 1:5, Matt 5:14Musik:Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Sluta fokusera på EN sak – börja ta hand om HELA dig Vi kan inte må riktigt bra om vi bara tar hand om en enda del av oss själva. Det räcker inte att bara fokusera på kroppen, bara på den mentala träningen bara på självmedkänsla eller vår själsliga utveckling. Vi behöver möta hela oss själva, alla de här 4 delarna. Vi behöver förstå hur de här olika delarna hänger ihop och påverkar varandra i en helhet.Då först kan vi bli den där medvetna ledaren i vårt liv. Som förstår att tankarna påverkar känslorna, som påverkar kroppen och därefter våra handlingar och våra resultat i livet. Vi behöver lyssna till alla våra 4 delar, för att inte köra över oss själv på någon nivå. I det här avsnittet delar jag med mig av min egen helhetsmodell, baserad på psykosyntesen. Du får höra varför varje del är lika viktig – och hur de påverkar varandra. Avsnittet är till dig som vill må bra – på riktigt. Till dig som är trött på quick fix och som vill leva mer i kontakt med dig själv, inifrån och ut och bli den medvetna ledaren i ditt liv. Varmt välkommen, nu kör vi igång! Black Friday erbjudande nu - fredag 28/11 08.00 till söndag 30/11 22.00Tänk om du redan idag kunde fatta det viktigaste beslutet för dig själv och din framtid.✨ Beslutet att 2026 ska bli året då du verkligen prioriterar dig själv på riktigtDå vill jag berätta att jag just nu har ett Black Friday erbjudande på min Signaturkurs Online, Möt dig själv och lev ditt liv, inifrån och ut.

Mitt i konsumerandet på black friday så finns det ett ypperligt tillfälle att ta del av när vi pratar om one battle after another, hazardspel med en twist, Metroid Prime och  Mr Mercedes. Kanske lite om system 1 och ekonomiska beslut på black friday också. Det blir kul!

Från den skönstjärtade Afrodite, till clownen som drattar på ändan rumpan är central både för kropp och kultur. Torbjörn Elensky sätter sig på den och tänker efter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Baken, stjärten, rumpan, arschlet, röven – kärt barn har många namn. I finare sällskap helst omtalad på franska, som derrieren. Skinkorna är våra största muskler. Det är den mest pinsamma, opassande och vulgära kroppsdelen. Att dratta på ändan är den lägsta formen av clowneri. Humor som förenar alla i världen, oavsett språk, kultur, religion och ålder. På italienska kallar man att ha tur för att ha stjärt, culo: Che culo! Betyder alltså Vilken tur! Man kan vifta på rumpan och bli smiskad på baken, fast det senare numera bara bör ske efter klart och tydligt samtycke. För jovisst, naturligtvis är denna clownernas viktigaste kroppsdel också erotiskt laddad.Redan de gamle greker visste att uppskatta ett par sköna halvklot nedanför ryggslutet, såpass att Afrodite kallipygos, den skönstjärtade Afrodite, senare mera känd som Venus aux belles fesses, utvecklades till en särskild skulpturgenre. Den undersköna kärleksgudinnan lyfter på sin klädnad och vrider sig bakåt så mycket det går för att få en glimt av sin egen vackra baksida. En version av henne står i pelarsalen på Stockholms slott, praktiskt nog framför en spegel, för den som vill skåda behagen utan att gå runt statyn. Det var Gustav III, inspirerad efter sin resa till Italien, som beställde den av Johan Tobias Sergel 1779. Stod modell gjorde ingen mindre än tidens stora kändis, hovdamen Ulla von Höpken. Det är alltså en klassisk tradition som på 2000-talet förvaltats av stjärnor som Jennifer Lopez och, inte minst, Kim Kardashian. En yppig bak är numera lika viktig som en svällande barm och det finns både särskilda träningsprogram för skinkmusklerna och skönhetsoperationen Brazilian butt lift, som lyfter rumpan för den som inte är nöjd med sitt medfödda häng.Den är faktiskt den mänskligaste av kroppsdelar. Inget annat djur har så stor rumpa som människor. Även om en del andra primater också har framträdande bakstycken. Chimpanshonornas ända lyser rött, nästan som en lykta, när hon är fertil och hon lockar till sig lämpliga hanar genom att visa upp den. Men de har inte två rejäla halvklot av kött och fett som står ut på baksidan. Den första människan som gick på två ben var Homo erectus, den upprätta människan, och det är också den första som börjar utveckla stora skinkor. De behövs nämligen dels för balansen, dels för att ge tryck i steget, förklarar den amerikanska journalisten Heather Radke, som har skrivit den moderna stjärtens historia. De två forskarna Daniel Lieberman och Dennis Bramble har dessutom specifikt visat att den kraftiga sätesmuskulaturen är nödvändig när man ska springa på två ben. Våra höfter, knän, fötter och alltså även rumpan är till för att vi ska kunna springa. Till skillnad från de flesta andra däggdjur är vi visserligen inte så snabba, men unikt uthålliga.Vår stora bakdel är alltså en enorm fördel, men de gigantiska skinkorna har förstås också medfört stora bekymmer i modern tid. Främst inom modevärlden inte minst och för kvinnor. Som Radke konstaterar är rumpfokuset förvisso inte lika könat längre – tänk på Thelma och Louise menande granskning av den skönstjärtade Brad Pitt eller när väninnorna i Sex and the city pratar manshäckar – men det är ändå kvinnans bakre behag som ägnats mest uppmärksamhet i modern tid. Under de senaste århundradena har den västerländska kvinnorumpan ofta varit ordentligt inpackad i många lager tyg, som både haft till uppgift att dölja och att framhäva. Till de märkligaste modenyckerna hör turnyren, en ställning som fina kvinnor bar under kjolarna på 1870 och 1880-talen, så att bakdelen framhävdes på ett överväldigande sätt. Den här sortens mode har flera möjliga förklaringar. Den enklaste är att man ytterligare skulle framhäva den smala midjan, som hölls insnörd i trånga valbenskorsetter, genom att låta tyget välla ut nedanför den. Den otroligt vida krinolinen kan förklaras på samma sätt. Men Radke hittar också ett annat spår.Även om människor generellt har stora säten, ansågs vita personer småskinkade, medan svarta beskrevs som motsatsen. Storleken kopplades till föreställningar om de mörkhyades sexuella vidlyftighet. Det ironiska med detta, som med så många rasistiska föreställningar, är att förakt och avund på något sätt blandas. För den stora stjärten ansågs även attraktiv. Redan tidigt på 1800-talet oroade man sig i Frankrike över att männen skulle bli mera upptända av de yppiga svarta kvinnornas dundergumpar än av de vita kvinnornas små derrierer. Och allting började med Sarah Baartman.Hon var troligen född revolutionsåret 1789 och kom från khoikhoifolket, som traditionellt varit herdar i nuvarande Sydafrika, och som sedan 1700-talet kallades hottentotter av européerna. Hon uppträdde först i London, sedan i Paris under 1810-talet i någon typ av hudfärgad kroppsstumpa, dekorerad med snäckskal och pärlor för att motsvara publikens förväntningar på en afrikanska. Alla ville se henne och framför allt hennes stora exotiska stjärt. Det finns mängder av karikatyrer av henne från tiden, som alla framhäver baken och hon blev så småningom till en stående typ: hottentotternas Venus. Andra kvinnor från khoikhoifolket kom att exploateras på liknande sätt och det centrala i alla bilder och föreställningar var den stora baken, som efter hand kom att bli en tvetydig generell symbol för erotik. Föraktad för att den ansågs djurisk, men eftertraktad som något sexuellt lockande. Kanske kan man förstå turnyren, detta märkliga plagg som döljer den äkta ändalykten bakom en jättestor fakerumpa, som ett uttryck för den motsägelsefulla fascinationen inför den afrikanska kvinnan.Sarah Baartman lämnades inte ifred ens när hon dog utan hon dissekerades, hennes könsorgan och stjärt blev avgjutna och hennes skelett stod utställt på Musée de l'homme i Paris, ända till 1974. Nelson Mandela föreslog 1994 att hennes kvarlevor skulle återbördas till Sydafrika och hon begravdes där 2002.Den franske författaren Georges Bataille hade idéer om hur stjärtens kraft i och med att vi reste oss på bakbenen skjutits upp i rösten och ansiktet. I sin poetiska essä ”Solärt anus” från 1927 skriver han: När mitt ansikte fylls av blod blir det rött och obscent. På samma gång avslöjar dess morbida reflexer en blodig erektion och en krävande hunger efter oblyghet och kriminella utsvävningar. Utan att tveka påstår jag därför att mitt ansikte är en skandal... Det låter groteskt, men oväntat nog har vetenskapen nu, nästan hundra år senare, givit honom åtminstone delvis rätt. Nederländska och japanska forskare har visat att människors ansiktsigenkänning i princip är densamma som chimpansernas rumpigenkänning. Våra ögonvitor, ögonbryn, röda läppar och rodnande kinder motsvarar den löpande chimpanshonans rodnande bak. De skriver att resultatet tyder på ”ett evolutionärt skifte i den socio-sexuella signalfunktionen från bakdelar till ansikten”. Bataille skulle ha varit nöjd. Vi är alla rövnyllen. Och det är inget skämt eller förolämpning utan bara ett vetenskapligt faktum.Torbjörn Elenskyförfattare, kritiker och essäist

Vad händer på insidan när man står på världens största hackingscen – men längtar hem till skogen, en brasa och tystnad?I det här avsnittet möter Björn Rudman en av de mest respekterade profilerna i cybersäkerhetsvärlden: Fredrik "Stök" Alexandersson. Under sitt alias har han trollbundit tusentals med sin kunskap, nyfikenhet och förmåga att förklara det komplexa på ett mänskligt sätt.Vi pratar om livet i ett högt tempo – där resor, föreläsningar och live hacking-event varvas med vardag, återhämtning och längtan efter balans. Om att ha en hjärna som går snabbt, men en kropp som ibland vill stanna. Och om vikten av att hitta kontraster i livet – oavsett om man föreläser om hacking på världens främsta hackerkonferens i Las Vegas eller hugger ved hemma på gården.Ett varmt och öppet samtal om passion, prestation och varför det är helt okej att inte vara på topp hela tiden – även om man råkar vara världsbäst på det man gör.Läs mer och titta på avsnittet här: https://www.bjornrudman.se/stok-hacker/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet möter du Anna-Lena, som klev in på min 1-dags retreat hösten 2023, när hon var trött och sliten, efter en tid som på många sätt utmanat henne både privat och i arbetslivet. Men redan efter den dagen hände något. I den kravlösa dansen, de kreativa övningarna och i mötet med andra kvinnor på samma resa – började hon hitta hem till sig själv igen. Hon längtade efter mer och våren efter gick hon direkt vidare i min signaturkurs online ”Möt dig själv och lev ditt liv – inifrån och ut”. Varje fredag kom nya övningar i kursen. Anna-Lena beskriver det som en inre upptäcktsresa, där varje vecka bjöd på nya insikter, nya lager och nya delar av henne själv. Kreativa uttryck, kontakt med det inre barnet, förståelse för tankar och känslor – och en starkare självmedkänsla än hon någonsin haft. ”Jag har släppt taget om mycket skuld. Fått ett helt nytt mindset. Jag är lugnare, tryggare och dömer inte mig själv eller andra längre. Jag är en god person – och det känns på riktigt nu.” Efter kursen fortsatte hon i mitt Medlemskap online. För att hålla det levande och för att inte glömma bort att prioritera sig själv. Välkommen till ett ärligt och varmt samtal om att hitta hem till sig själv, igen.(Detta är en repris av avsnitt 126 från i maj). För dig som längtar efter en förändring och en nystart i ditt liv inför nästa år!Om du är nyfiken på att utvecklas tillsammans med mig.Missa inte när jag ger dig ett supererbjudande på min Signaturkurs online nästa vecka på Black Friday!Kanske vill du göra samma resa som Anna-Lena har gjort och öka din medvetenhet och bli lugnare och tryggare i dig själv.Läs mer om Onlinekursen redan nu på min hemsida och om du vill kan du skriva upp dig på väntelistan, så får du dessutom en extra bonus.Läs mer på länken här https://www.ingridthorngren.se/onlinekurs-vantelista Det här kursen är för dig som vill skapa en bra balans i livet och en god självmedkänsla, där du är trygg och lugn i dig själv och kan leva ditt bästa liv, inifrån och ut.Kursen startar den 13 februari 2026 och nu på Black Friday får du ett jättefint erbjudande på krusen, för dig som vill ge dig själv den bästa julklappen och nystarten inför nästa år, redan nu. Så missa inte att skriva upp dig redan nu.Så nu tills vi hörs igen, tag hand om dig och din bästa vän, dig själv ❤️!Hej så länge,/Ingrid

Förra veckan toppade en AI-genrerad låt Billboardlistan för första gången någonsin. Det handlar om låten Walk My Walk av "artisten" Breaking Rust. Och en mystisk AI-låt har blivit viral på Tiktok – vilket får användare att rasa. Björn Jeffery frågar sig om det spelar någon roll hur låten har gjorts eller om en bra låt är en bra låt helt enkelt. Sophia Sinclair har åter dykt ner i micro-dramats förlovade land. Kanske är detta den nya såpan - en bespottad men älskad genre. Och så hittar podden den bästa AI-kritken – i en AI-låt.

Hälsa i förändring – från individuell prestation till social rörelseHälsa är inte en trend. Det är en förutsättning – för ett gott liv, för hållbara organisationer och för ett samhälle i balans. Men vad betyder hälsa i dag, och hur förändras vårt sätt att tänka kring välmående, träning och ansvar – både individuellt och kollektivt?I veckans avsnitt har Fredrik Karlsson från vår samarbetspartner Twitch Health bjudit in Brian Van Den Brink, träningschef på Friskis & Svettis för att reflektera över och spana på de stora strömningarna i hälsolandskapet. Det blir ett samtal om motivation, samhällstrender och framtidens sätt att skapa rörelse – både i kroppen och i kulturen.Efter år inom både byråvärlden, som tränare, egenföretagare och poddare, har han landat i rollen som träningschef på Friskis & Svettis – en organisation som sedan starten byggt hela sin idé på rörelseglädje, gemenskap och inkludering.Hälsans stora paradoxTrots att utbudet av träning, appar och hälsotjänster aldrig varit större, beskriver Brian en växande klyfta mellan aktiva och inaktiva.”De som redan tränar, tränar mer än någonsin. Men de som inte gör det – där går det åt fel håll.”Den stora boven? Tiden. Eller snarare känslan av brist på tid. Vi lever stillasittande liv, ofta framför skärmar, och även de mest upptagna dagarna kan gå utan att vi rört oss alls. Makrotrend 1: Ett åldrande samhälle och kampen för livslång hälsaEn av de tydligaste trenderna Brian ser framåt är den åldrande befolkningen.Samtidigt förändras synen på åldrande. Äldre porträtteras inte längre som passiva eller sköra, utan som vitala, nyfikna och aktiva.”Det är en positiv förskjutning. Man ser äldre som relevanta, och det gör mig faktiskt glad att bli äldre.”Makrotrend 2: Digitaliseringens baksidor – ensamhet och ytlighetDigitaliseringen har på många sätt gjort det lättare att ta hand om sin hälsa – med appar, träningsdata och digitala möten. Men Brian ser också dess baksidor: förlorad gemenskap och ökande ensamhet.Samtidigt växer en motrörelse fram: ”social fitness” – gemensamma upplevelser där rörelse möter gemenskap.”Folk längtar efter att ses. Det sociala blir en allt viktigare del av hälsa framåt.”Makrotrend 3: Hälsa som affärsstrategiBrian ser hur företag börjar gå från punktinsatser – friskvårdsbidrag och stegtävlingar – till ett bredare och mer strategiskt synsätt.Nyckeln är att förstå behoven innan man letar lösningar. Hälsa som inkluderar allaFör Brian är just inkluderingen central. ”Vi behöver fler sätt att få människor i rörelse – inte fler sätt att få redan aktiva att bli ännu mer aktiva.”Framtidens hälsa – social fitness och mänskliga mötenNär Brian blickar framåt mot 2026 ser han en fortsatt förskjutning mot sociala upplevelser.”Jag hoppas vi får se ännu mer av social fitness – där rörelse, musik, gemenskap och glädje möts.”Kanske är det just där framtidens hälsa finns. Mindre ensam träning, fler gemensamma upplevelser.Tre spaningar från avsnittet:Sociala sammanhang är framtidens fitness. Rörelse blir roligare och mer hållbar när vi gör den tillsammans.Hälsa är en samhällsfråga, inte bara en individuell. Vi måste bygga miljöer som gör det lätt att välja rätt.Företag som integrerar hälsa i sin kärnstrategi blir vinnare. Hållbara människor bygger hållbara resultat. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är inte bara de svenska KInakrogarna som anpassats till lokala förutsättningar. Lin Herngren berättar en fascinerande global historia. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I öppningsscenen av Ang Lees film ”Mat, dryck, man, kvinna” från 1994 möter vi mästerkocken Chu, som förlorat sina smaklökar. Han förbereder familjens söndagsmiddag och hanteringen av råvarorna sker under rituella former – som i en dans rör han sig i det välutrustade köket. Med den breda kniven finhackas grönsaker, skärs kött och fileas fisk. Rytmiskt slår knivbladet mot skärbrädan medan oljan fräser i wokpannan och locket darrar på bambutråget. Mitt i tillagningen ringer telefonen. Chu svarar och yttrar filmens första replik: ”Chi le ma?”Har du ätit?Råkar du i samtal med någon bekant kring lunch- eller middagstid i en kinesiskspråkig miljö är detta en vanlig fråga. Men den grundar sig inte i nyfikenhet utan är närmast en hälsningsfras: Att fråga om du ätit är det samma som att fråga hur du mår. Maten – och måltiden – har en central plats i det kinesiska medvetandet.På 1990-talet fanns två kinarestauranger i Trelleborg där jag växte upp. Och det såg liknande ut runt om i landet. I dag är den klassiska kinakrogen en raritet. Jag kan fortfarande se skyltarna med deras namn framför mig men jag minns inte längre hur de såg ut inuti. När jag fantiserar om att kliva in genom dörrarna smälter inredningen ihop till en röra av detaljer. Jag passerar akvarium med slöa guldfiskar. I hörnen står porslinsvaser med blå dekor. Musiken som spelas låter som droppande vatten och på borden ligger tjocka menyer med inplastade sidor.Den nostalgiska känslan får en personlig och samhällelig klangbotten i Lap-See Lams konstnärskap. Med hjälp av en 3D-scanner har hon dokumenterat flera Stockholmsrestauranger innan de bytt skepnad eller slagit igen. Bland annat den restaurang som öppnades av av Lams mormor på 1970-talet. Inscanningen har gjorts om till en animation som kan upplevas i virtual reality, men tekniken har inte riktigt varit anpassad för att återge en levande miljö. Så när människor rör sig genom rummet uppstår visuellt sönderfall. Det glappar mellan verklighet och avbild och konstverket förmedlar en kuslig stämning av deja vu; av att vara fast mellan olika rum.Och är inte det just vad kinakrogen är? Ett slags mellanrum. Restaurangerna är en plats för möten mellan öst och väst; en sorts illusion som en gång stillade besökarens begär efter något annat, lagom främmande, men som i en mer globaliserad tid i stället anklagas för att inte vara tillräckligt autentisk.Vårrullar, friterade räkor i sötsur sås, fyra små rätter… den typiska maten som serveras på våra kinakrogar kommer från det kantonesiska köket, men är anpassad till råvaror och smaker i 1970-talets Sverige. Då lämnade många Hongkong eftersom de var trötta på det sociala och politiska tumult som spillt över från det kommunistiska fastlandet efter kulturrevolutionen. På samma sätt har andra politiska skeenden bidragit till den kinesiska migrationen, och spridningen av dess olika kök runt om i världen. I USA kan man äta chop suey, en slags såsig pyttipanna på ris som uppfanns av de kineser som emigrerade kring förra sekelskiftet för att finna guld och bygga järnvägar. Turkiets äldsta kinarestaurang serverar inte fläskkött och alkohol eftersom den grundades av en man som var hui – kinesisk muslim – och som tog sig till fots från Xinjiang när Nationalistpartiet retirerade till Taiwan.Dokumentärfilmaren Cheuk Kwan besöker och berättar om alla dessa platser i boken som heter just ”har du ätit”: ”Have you eaten yet? – Stories from Chinese Restaurants Around the World” Likt Lam använder sig Cheuk av kinakrogen som utgångspunkt för att berätta om diasporan, men i skildringarna är det snarare maten än det faktiska rummet som fungerar som utgångpunkt för att undersöka vad som är autentiskt och kinesiskt.Det är svårt, rent av omöjligt, att vara entydig när man pratar om 'kinesisk mat'. På fastlandet bor mer än 1 miljard människor. Vid sidan om majoriteten hankineser finns 55 minoritetsfolk. Störst är zhuang som räknar över 16 miljoner. Andra stora grupper innefattar manchuer, hui, miao, uigurer, mongoler och tibetaner. Utanför fastlandet, Hongkong och Taiwan bor mer är 40 miljoner kineser, som ofta har flera nationaliteter, kulturer och språk. Själv har Cheuk rötter i Kina men är född i Hongkong. Innan han emigrerade till Kanada var han bosatt i Singapore och Japan. Kanske är det därför hans inställning till autenticitet är så flexibel. För honom är maten kinesisk om den framkallar ett minne från måltiderna han åt under uppväxten.Äkthetstestet får mig att tänka på när jag själv som 20-någonting flyttade till Shanghai. Då fick jag för första gången smaka förlagan till den strimlade biffen med grön paprika som jag alltid beställde på krogarna i Trelleborg. Shanghairätten var kanske rikare i smakerna, men den hakade också i barndomens upplevelse av balansen mellan sälta och sötma, mellan de krispiga grönsakerna och det fluffiga riset.De flesta ställena som Cheuk besöker är familjeägda. Precis som i Sverige anpassar de sina menyer efter lokala förutsättningar för att verksamheten ska gå runt. I Kenya beställer han wokad biff med vattenmelon. I Brasilien får mapo-tofun hetta från en lokal superchili i stället för sichuanesisk blompeppar. På flera platser har den kinesiska maten transformerats genom råvaror eller tillredningstekniker och blivit del av andra kök. I Peru finns exempelvis chifa-köket, där gränserna mellan det kantonesiska och peruanska suddats ut. En typisk rätt är den wokade biffgrytan lomo saltado. Köket är så välintegrerat att det i dag finns 20–30 000 chifa-restauranger runt om i Peru, vilka även spridit sig till närliggande länder som Ecuador, Chile och Bolivia.Den sista söndagsmiddagen i filmen ”Mat, dryck, man, kvinna” är inte lagad av stjärnkocken Chu utan av hans distanserade, karriärdrivna mellandotter. När han för skeden till munnen känner han för första gången på länge smaken av ingefära. Genom att återskapa moderns kycklingsoppa har dottern inte bara väckt hans smaklökar till liv, utan också påmint honom om en annan tid. Även om de två nu lever helt olika liv växte dottern upp i Chus kök. De delar erfarenheter och är av samma kött och blod. På samma sätt är maten som serveras på kinesiska restauranger runt om i världen en spegling av tillhörigheter och identiteter. Beroende på vem som äter den, när eller var den äts blir den uttryck för samhörighet eller främlingskap.Lin Herngrenförfattare och sinologLitteraturCheuk Kwan: Have you eaten yet? Stories from Chinese Restaurants Around the World. Pegasus books, 2023.

Soporna är historiens blundande skugga. Just därför är de så värdefulla. Dan Jönsson befarar att vårt genomlysta skit inte kan jämföra sig med antikens. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Finge jag önska något av historien är det att den inte var så tyst. Tänk, till exempel, om det ur städernas husfasader och stenläggningar gick att locka fram några av alla de ljud och röster som genom tiderna har ekat genom gränderna, ungefär som när man spelar upp en grammofonskiva? Om det i en gammal kruka inte bara gick att få syn på krukmakarens fingeravtryck utan också höra sången han nynnade medan han jobbade? Eller om jag hemma i mitt vardagsrum, som en gång lär ha fungerat som kontor för den lokala kooperationen, på något fiffigt vis kunde få golvspringorna och taksprickorna att släppa ifrån sig bara några brottstycken av diskussionerna och skitsnacket från föreningens sammanträden för hundra år sedan? Det skulle förstås mest bli lösryckta fragment, knappt ens begripliga och blandade huller om buller till en ruin av ljud som ändå – eller just i sin kakofoniska röra, tänker jag mig, skulle få det förflutna att kännas lika yrvaket levande som om det aldrig ens hade passerat.Det finns en sådan plats. I Nildalen, ungefär femton mil söder om dagens Kairo, låg en gång den antika staden Oxyrhynchos, ”elefantnosfiskens stad”. För tvåtusen år sedan var den en av det hellenistiska Egyptens metropoler – idag finns inget av den kvar. Det vill säga: av stadens stolta murar och monument återstår i stort sett inte ett spår. Det som bevarats är något helt annat, nästan motsatsen, nämligen dess soptipp. 1896 tog några engelska arkeologer ett spadtag i sanden i utkanten av den gamla staden och stötte på vad som visade sig vara oändliga mängder med gamla papyrusfragment. Bland det första som dök upp var ett litet stycke av Thomasevangeliet, och med skoporna som följde kom det ena efter det andra, en salig röra av dikter och inköpslistor, dramer och polisrapporter, priskuranter, klagomål och kärleksbrev. När de grävt färdigt, efter några år, hade de fått upp ungefär en halv miljon papyrusfragment.Hittills har lite drygt 6000 blivit dechiffrerade och publicerade. Av dem som gått att tidsbestämma kan man dra slutsatsen att soptippen varit i bruk från åtminstone 100-talet före till 700-talet efter vår tideräknings början – det är som om vi idag skulle slänga våra gamla kvitton och reklamblad på samma ställe som på 1200-talet. Och att allt i stort sett skulle finnas kvar. Det urval som publicerades på svenska 2025 omfattade knappt 400 korta texter, en del bara några lösryckta ord, andra fullt bevarade, begripliga utredningar om affärstransaktioner, skilsmässor, transporter och översvämningar. En slav har rymt och blir efterlyst med detaljerat signalement. En man har övermannats av sin kärlekslängtan och nedkallar en erotisk besvärjelse över sin älskade. En pojke deklarerar för sin pappa – vi befinner oss just här på 200-talet – att om han inte får följa med till Alexandria tänker han varken äta eller dricka mer, ”så det så”. En missnöjd kund i klädbutiken blir utsatt för misshandel och gör polisanmälan. Fem dubbla kannor vin ska inhandlas. Ett snabblån utverkas. En råttfångare får betalt.Att läsa dessa texter är som att lägga örat tätt intill en väldigt tunn vägg bakom vilken allt detta fortfarande pågår. Samtidigt, oavbrutet i munnen på vartannat. Pompejis berömda graffiti är dödsviskningar i jämförelse. Det spelar ingen roll att en del knappt går att urskilja, att somligt mest låter som ett osammanhängande mummel när det överröstas av det allmänna sorlet: för det är just själva sorlet som gör alltihop så intensivt levande, denna stockning av uppdämda ögonblick, denna hysteriska historiska samtidighet, detta liv på andra sidan tiden. Detta slumpmässiga, ofrivilliga arkiv av vittnesmål som framträder med sådan omedelbar skärpa och närvaro just för att det inte avsiktligt sparats och arkiverats på någon därför avsedd, avskild plats utan tvärtom medvetet sållats bort, lyfts ut ur tiden och historien.Man skulle kunna säga att om historien är det som blir kvar när tiden har gjort sitt, så är soporna det negativa avtrycket av den. Historiens blundande skugga. Bland det som utmärker vår egen tid är att den tycks vilja bekämpa denna omedvetna skugga med alla medel: lysa upp den, driva den på flykten, spara minsta vittnesbörd och representativa kvarleva i sina arkiv och bibliotek, fysiska och digitala. I världens stora arkiv ryms idag så mycket information att inge människa kan drömma om att få en överblick. I San Francisco i USA står en blinkande superserver, The Wayback Machine, som samlar skärmdumpar av världens internetsidor. Om historien har ett slut är det kanske så här det ser ut – när den sakta men säkert övergår i ögonblicklig, automatisk dokumentering.Men det betyder ju knappast att det i vår tid inte produceras sopor. Tvärtom, soporna hör i själva verket till den moderna civilisationens största produkter. Ett normalt dygn gör vi oss av med ungefär fem miljoner ton – nästan ett kilo skräp per jordinvånare och dag. Georges Bataille skriver i sin essä Den fördömda delen om överflödet som all ekonomisk aktivitets mål och mening. Som alla organiska processer genererar även den mänskliga ekonomin ett överskott, och varje samhällsform definieras av sitt sätt att hantera det. Aztekernas människooffer, Romarrikets militära expansion och vår tids konst och lyxkonsumtion är exempel på hur överskottet leds bort från den produktiva ekonomin och istället genererar existentiella – politiska och kulturella – värden. Samtidigt rör det sig alltså om just en avledning. Överskottet blir ett problem eftersom det frikopplas från den nytta och nödvändighet som ses som motorn i ekonomin. På så vis, menar Bataille, har det en tendens att skapa ångest i ett samhälle där dess problem i grunden förblir olöst.För dagens västerländska konsumenter är denna ångest ständigt närvarande. Vi vill helst inte se vårt överflöd i ögonen. Men avfallet är det ofrånkomliga beviset för detta ångestskapande överskott – därför måste det hållas undan, maskeras och förädlas. Istället för soptipp: återvinningsstation. Istället för att slänga, ”sorterar” vi. Med följden att soporna som sådana försvinner – redan innan de bränns eller återvinns, mals ner och deponeras. Fragmenten från Oxyrrhynchos ger mig en hisnande känsla av att stå inför ett gigantiskt, kollektivt, historiskt minne, ett nät av slumpmässiga synapser som tillsammans bildar något både tidlöst och ögonblickligt. Någon liknande superhjärna lär framtidens akeologer knappast hitta bland det avfall som vi lämnat efter oss. Istället kommer de att storkna framför våra tysta arkiv, förbluffat fråga sig: var detta människor som fanns, på riktigt? Kanske hittade de bara på sig själva.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturGeorges Bataille: Den fördömda delen. Översättning: Johan Öberg. Bokförlaget Faethon, 2021.

Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.Text:Efesierbrevet 2:8-10 Första Korinthierbrevet 12:3Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans avsnitt gästas vi av Johan Rabén, och det blir Tiny house-nörderi på respektabel nivå! Johan är nämligen något av en tiny house-guru, kreatör och visionär. Han har drivit företag som bygger tiny houses, men minst lika fascinerande är alla tankar han har kring frihet, gemenskap och hur ett hem på hjul kan öppna dörrar till ett helt nytt sätt att leva. Vi pratar om allt från regelverk, chassin, återbruk och smarta lösningar till större frågor om downshifting, mod och bygemenskap. Johan delar också sina egna drömmar; från “village on wheels” till bastus på hjul, off-grid-liv och hur ett litet hus kan skapa stora förändringar. Det här är ett avsnitt för dig som är nyfiken på ett kreativt boende, längtar efter mer frihet eller bara vill inspireras av någon som faktiskt vågar tänka helt annorlunda. Enjoy! P.S. Risken är stor att du börjar leta tiny house-platser innan avsnittet är slut. -------------- FINNS DITT NÄSTA JOBB I DALARNA? Vår samarbetspartner InDalarna har något att berätta för dig: Dalarna är fullt av livskvalitet OCH är en ruskigt het karriärregion. Här kan du inte bara bo och leva närmre naturen, du kan samtidigt förverkliga dina karriärdrömmar inom ny, hållbar teknik & industri. Det finns ett stort behov av kvalificerad kompetens, så kika in på www.indalarna.se och läs mer. Kanske väntar ditt drömliv där? -------------- Avsnittet är klippt av Ida Kabel > www.dagnyrecords.com - TACK Ida! -------------- Musik: The search within, Sven Karlsson / @sven-karlsson-1

Hej Somna! Inatt handlar det om en vit fjäder på mattan i ett gammalt hus. Tvål och ozon i luften, ett lågt brummande från köket, ljuset som “blåser” i fjun. Jag försöker göra fjädern jordisk (klart jag gör), känner skulden, tar bort gladpacken, viskar förlåt.Natten svarar med ett skrap mot rutan. En gestalt med en vinge. Kanske en trasig ängel. Kanske jag. Fjädern byter ägare utan beröring och allt blir ett enda rungande “är”. Vingarna försvinner ur mig, men något annat växer: rötter, inåtvingar. Allt som går sönder behöver inte lagas; ibland ska det minnas, bli grund till något nytt. Nu lägger jag handen på din panna. Du behöver inte lyda natten idag.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det handlar om en dotter som flyttar hemifrån, och vad som händer med det tomma rummet som blir över. En annorlunda gudstjänst uppbyggd kring andakter som Kent Wisti höll tidigare i år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur Gudstjänsten:Dottern flyttade hemifrån i höstas. Så hade jag ett tomt rum hemma i lägenheten som nu också blivit lite för stor för mig. Vad gör man med ett tomt rum? Det går inte riktigt att låta stå tomt och mitt liv ser inte ut så att jag behöver ett tomt rum för något. Jag har sällan nattgäster, min mamma någon gång, men inte ofta. Vi träffas oftast i Småland. Men något slags gästrum får det ju bli. Kanske för barnen att återvända till på platser i livet då man måste bort och hem samtidigt. Så jag började att inreda rummet och ville ha en riktning. Jag tänkte mig att känslan i det skall vara som att komma hem till en snäll morfar. Någon som har varit med om livet och som har ett varmt hjärta, skinn på näsan och is i magen.Jag vågar nog med säkerhet säga att de flesta förstår världsläget som osäkert, kaotiskt och vinglandes mot det absurda. Som de där kvällarna och nätterna som inte fungerar. Missförstånden, grälen, de borttappade nycklarna och de ogenomtänkta sms:en. Den rinnande kebaben i taxin. Då det nyktra och rationella är att blåsa av. Att gå hem. Den stora segern finns i kapitulationen, att kliva ner från sin höga häst och spänna av sig revolverbältet. Att sätta sin sista marker på rött. Ingenting är mitt och allt skall tas ifrån mig. Det heligaste vi erfar är kanske varandra och vi människor behöver alltid varandra. Just nu är det som att det blir alltmer påtagligt. Vi behöver varandra och vi behöver också söka inåt till den trygghet, det ljus och det mod som finns i var och en av oss.Texter:Predikaren 1:3-10Predikaren 3:1-8Johannes Uppenbarelse 21:1-4Musik:Nu är det morgon - Gaelisk TradAmazing Grace - TradAbide with me - William Henry MonkJag Lyfter Ögat Mot Himmelen - Oskar LindbergBlott en dag ett ögonblick i sänder - Oskar AhnfeltJust A Little Closer Walk With Thee - TradAve Maria (D 839) - Franz SchubertHärlig är jorden - Trad Från Tyskland: SchlesienAll musik är arrangerad och framförd av Svenska PsalmjazztrionProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andrea gaslightar sig själv och Mathilda har tagit åt sig av feedback från ingen mindre än Bianca Ingrosso. Tjejerna följer upp förra fredagsavsnittet om vad de skulle kunna bidra med till Sverige vid ett eventuellt krig. I stället för att stå vid frontlinjen och skjuta mot himlen ska de...? Andrea såg ett klipp på TikTok som fick henne att göra en lista över saker som unga Andrea hade blivit glad och chockad över att veta om sitt nuvarande liv. Kanske är det dags att försöka släppa jantelagen lite nu? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jenny tar de första stapplande stegen mot det som kan komma att bli en succé: Somna om med Röda Vita Rosen. Hon hoppas dessutom på lite köttigt skvaller från Poptönten, som oväntat dyker upp i dagens avsnitt – men får hon egentligen höra något?Och apropå köttigt undrar Victoria om hon ska ta med sitt enorma, men ack så vackra, köttfat från England på den kommande lökboksturnén. Kanske finns det någon sorts… symbolik i det?Veckans lyssnarfrågor handlar om hur man övervintrar chili- och paprikaplantor – och hur man med enkla sticklingar kan fylla ut sin ligusterhäck utan att tömma plånboken.Dessutom blir det att laga mat åt en mästerkock, en deciliter kimchi – och ett upplåtande av kroppen.Hör gärna av dig till oss på rodavitarosenpodden@gmail.com. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Höst och vi myser i soffan framför filmer och serier. Men det är inte bara bilderna som berör även musiken. Hör om film- och tv-musiken som betyder mest för Karlavagnens lyssnare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kanske får du rysningar när du hör introt från Game of Thrones, tåras det när du hör Celine Dion sjunga ”My heart will go on” från Titanic? Kan du nynna introt till Dallas om du blir väckt mitt i natten? Var det soundtracket till Bodyguard som tröstade dig, eller Ennio Morricones musik som gjort att westernfilmerna etsat sig fast? Säg det med en sång – i Karlavagnens musikfredag.Film- och tv-seriemusik i Karlavagnen med Magnus BroniRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook eller Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar kl 21:40.

Sveriges popdrottning är tillbaka efter sju år. Nya singeln heter Dopamine och Robyn lever upp till talesättet goda ting är värda att vänta på, säger P3:s kritiker Tina Mehrafzoon. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. HUR KOMMER VI ATT KONSUMERA MUSIK OCH KOMMER MUSIKENS FUNKTION ATT FÖRÄNDRAS?Allt fler unga väljer bort appar och mobiler för att istället börja använda vinylskivor och kassettband. Samtidigt växer AI-genererad musik och vi går mot en allt mer algoritmbaserad musikkonsumtion. P1 Kultur har med Daniel Johansson, författare på Musikindustrin och Martin Gelin, tidigare USA-korrespondent för Dagens Nyheter, journalist och författare.JOHAN LINDSTRÖMS SEPTETT AKTUELL MED NYTT ALBUMDet här är bandets tredje album och det tog de fem dygn, inlåsta i den legendariska Atlantisstudion i Stockholm att spela in det. Musikern och kompositören Johan Lindström är med i studion.RECENSION: EN MÄRKLIG HISTORIA SOM HÖJTS TILL SKYARNA AV KRITIKERDen hyllade Breaking Bad-skaparen Vince Gilligan är tillbaka med sin nya scifi-serie Pluribus på Apple TV. Vad är det som är så märkligt med serien? P1 Kulturs Joakim Silverdal är med.ESSÄ: TVÅ NÄRA VÄNNERS OVÄNTADE KOPPLINGTemat för veckans radioessäer från OBS är vänskap och idag ska det handla om vad som händer när två människor knyter an som nära vänner. Kanske finns det till och med likheter med religiösa erfarenheter? Skribenten och skrivpedagogen Selma Yousif Mesbah funderar över frågan när hon hittar en oväntad koppling mellan sin egen vänskap och två giganter i Sveriges religionshistoria.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Esfar Ahmad

Vänner, bekanta eller totala främlingar. Resesällskap kan skifta, men hur vi betraktar dem kan förändra hela resandets natur, menar Henrik Nilsson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Likt solrosor som vänder sig mot ljuset står resenärerna med sträckta huvuden under skärmen på flygplatsen. Blicken letar efter rätt avgång, och sedan försvinner vi åt olika håll. Om jag har en stund över går jag inte direkt till gaten, utan slår mig istället ned bland människor som väntar på ett helt annat flyg. Där njuter jag av att befinna mig i början av en resa som aldrig kommer att göras, på ett sätt som påminner om när jag var barn och drömde mig bort till avlägsna länder. Det händer att jag letar jag upp avgången till en stad som spelat en särskild roll i livet, som Lissabon eller Bukarest. Andra gånger väljer jag istället en destination som är helt okänd för mig. Ibland tar jag då fiktionen ett steg längre, och börjar småprata med någon intill mig om platsen dit jag egentligen inte ska: Har du hört hur vädret är i Tirana? Det ska bli skönt att komma tillbaka till Marseille!Innan förklädnaden faller återvänder jag till mitt riktiga liv. Men det korta mötet dröjer kvar, och väcker tankar om samtal och sällskap längs vägen. Att resa ensam eller tillsammans – det är ett av de första besluten som måste tas innan man ger sig av. Med ett resesällskap kan man dela intryck och skapa minnen att gemensamt återkomma till efter hemkomsten. När man reser på egen hand för man istället en dialog med sig själv; lägger ibland märke till andra saker, hamnar kanske i samspråk med andra människor.För det finns också en annan sorts resesällskap – människorna som man träffar under färdens gång. Dessa sammanträffanden kan vara korta och till synes oansenliga, men påminner om Hjalmars Gullbergs rader: ”Om i ödslig skog ångest dig betog, / kunde ett flyktigt möte vara befrielse nog … Byta ett ord eller två / gjorde det lätt att gå.” I andra änden av spektrumet finns bekantskaperna som förändrar livets gång, kanske början på en lång vänskap eller kärlek. Efteråt återkommer vi då till slumpens roll. Tänk om vi inte hade hamnat i samma tågkupé, eller fått bord långt ifrån varandra på restaurangen?Med tiden har möten och samtal under resans gång kommit att bli minst lika viktiga för mig som berömda katedraler och museer – just eftersom de inte kan förutses och inte står med i några guideböcker. Frågan är om man inte kan se sådana oväntade bekantskaper som de sista vita fläckarna i en värld som redan har kartlagts i minsta detalj.En som förstod värdet av tillfälliga resesällskap var Franz Kafka. I dagboken kan man läsa om den semester han åkte på mot slutet av sommaren 1911 med vännen Max Brod. Knappt har tågresan västerut börjat förrän en hatt ramlar ner från hyllan, vilket blir en förevändning för Kafka att tala med den flicka som senare dyker upp i inledningen till den oavslutade roman som de båda vännerna arbetade på efter resan. Så fort Kafka hamnar i en tågkupé skildrar han medresenärernas alla förehavanden och personligheter, och när han och Max Brod färdas till Zürich, Milano och Paris kommer de i kontakt med allt från en judisk guldsmed och grekisk läkare till en handelsresande i vykort och ett ungt kyssande italienskt par.Världslitteraturen rymmer också många fiktiva resesällskap. Vad vore Dante utan Vergilius? Och Don Quijotes äventyr utan hans vapendragare och resesällskap, den fattige bonden Sancho Panza, som med jordnära humor och ironi balanserar husbondens storslagna visioner? Nog hade det varit sorgligt om Don Quijote var ensam om att få se havet för första gången när de kommer till Barcelona. I slutet drabbas riddaren av svårmod och klarsyn. Tårarna Sancho Panza fäller vid hans dödsbädd påminner läsaren om att detta, bland mycket annat, är en roman om en mycket speciell vänskap. Och om att resa tillsammans.Resesällskapet kan också fylla berättartekniska funktioner i litteraturen, som ett sätt att öppna en intrig eller introducera romangestalter. Den ryska 1800-talsprosan vimlar av möten i tågkupéer eller på ångbåtar som hjälper handlingen på traven. I den indiska författaren Anita Nairs roman Kvinnor på ett tåg fungerar en nattlig resa från Bangalore till landets sydspets som en förevändning för sex olika kvinnor att berätta sina dramatiska livshistorier för varandra och läsaren.I reseskildringar finns två diametralt olika sätt att närma sig människor man möter längs vägen. Många författare använder sådana möten och samtal för att teckna ett större skeende; illustrera den politiska situationen i ett samhälle eller den kulturella egenarten hos ett land. Själv tilltalas jag av en annan, något mindre vanlig sorts reseskildring, där författaren avstår från att göra sina resesällskap till verktyg och istället låter dem framträda i sin egen rätt. Som i spanjoren Julio Llamazares bok Trás-os-Montes, där författaren under några dagar reser i den glesbefolkade portugisiska regionen med samma namn. På ett anspråkslöst sätt talar han med en äldre barberare i staden Bragança och fruktförsäljare vid landsvägen. Han överger sökandet efter huset där upptäckaren Ferdinand Magellan eventuellt föddes, och hamnar istället i samspråk med några brandmän som vilar i skuggan utanför stationen. Det enkla men känsligt tecknade mötet gör att de under en kort stund överskuggar betydelsen av sjöfararen som gjorde den första världsomseglingen för över fem hundra år sedan.Liksom romankonsten har resan dödförklarats många gånger. Den amerikanske författaren Paul Bowles menade att resan tynade bort samtidigt som ångfartygen försvann, och att snabbare transportmedel bara resulterade i en ytlig form av turism. I weekendresornas tidevarv, då vi regelbundet får ta del av listor över årets hetaste och mest överskattade resmål, kan det vara lockande att hålla med honom.Men även om resan som en väg till fördjupad förståelse av världen och det egna jaget är hotad, påminner författare som Julio Llamazares om att det aldrig är för sent att skärpa blicken på främmande platser och länder. Kanske skulle en renässans för att resa på djupet kunna gå genom en omvärdering av resesällskapet som fenomen. En sorts kopernikansk revolution, där destinationerna och sevärdheterna inte längre är det viktigaste – utan där medresenären som utan förvarning dyker upp längs vägen står i centrum. I så fall är en sådan renässans inom räckhåll för var och en av oss – bara några ord och en människa bort.Henrik Nilssonförfattare och essäist

Men vad vet vi? Man har trott det så många gånger och fått krypa till korset. Men skam den som ger sig, vi tror på 8 rätt och en helt ok utdelning. Danne och Robban tar er med genom de 8 loppen och självklart ska vi fälla någon drake. Hålltillgodo.    Om du känner för att ge gåva Swisha på 0702749586 Vi hoppas att du gillar det vi gör. 

Fredrik LignellHopphttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gor-nagot-vackert-av-allt-som-gar-sonder-har-ard2iTänk vad mycket fult det finns. Saker som inte kan och inte bör sminkas och förskönas. Små barn som flyter upp vid Medelhavets strand, på flykt från diktatorer, krig och fattigdom. Kärleken till pengarna och till tillväxten som överskuggar allt och sätter klimatfrågorna i bakgrunden så att de fattigaste än en gång drar kortaste strået. Unga människor som inte ser något framtidshopp eller vet om de ska orka leva. Eller klädföretaget på nätet som säljer sexdockor som ser ut som små barn i en kommers helt befriad från moralisk kompass. Kanske ser du dig omkring i din närhet och tänker likadant. Vad mycket som gått sönder, vad lite som blev av. Sjukdomen, den kroniska smärtan, de taskiga finanserna och de krångliga relationerna är svåra att bära. Somligt i livet har blivit trasigt och fult. Hur låter hoppets röst in i allt detta? Allt tal om hopp bottnar i en berättelse, en räcka faktiska händelser som äger rum under en mycket kort tidsperiod. Det är några dagar i världshistorien som kodar ett kristet hopp. Apg 2:22-24Det är dessa händelser, sveket, gripandet, domen, korsfästelsen, gravläggningen och den tomma graven med den bortrullade stenen som är kristen tros absoluta epicentrum. Det var här allt blev annorlunda. Att fästa en naken man på en träpåle tills han dör är förfärande och motbjudande. Här ser vi syndens fulaste ansikte, allt som förfelats och förstörts i tillvaron. Det som händer i påskens berättelse har med ondskan att göra, med det fulaste världen skådat. På korset samlas allt det mörkaste världen smakat. Det är som att all tillvarons dissonans och smärta trattas ner till snickarsonen från Nasaret. Det är en brutal avrättning — romarna hade förfinat plågan till fulländning — men det är också så mycket mer. Guds Son, Jesus Kristus, hämtar in allt mörker i sin egen kropp. Han blir, påstår Paulus, ett med synden. Det är här, mitt i allt det fula, med smaken av död i munnen vi ber flämtande böner, som Tomas Andersson Wijs sångtext: Gud, om du hör mig, jag kommer som den jag är Gör nånting vackert av allt som går sönder härSå varför hänger det ett kors på väggen i kyrkan? Något har hänt med korset. Om man tittar noga har det fula förvandlats till något vackert. Inte ens det romerska rikets mest fasaväckande sak är utan skönhet i Guds hand. Gud, i sin allmakt, tog korset i sina händer och gjorde något oemotståndligt av det. Symbolen för död och förintelse, för rädsla och fruktan, för imperialism och skräckvälde blev i Guds hand symbolen för nåd, barmhärtighet, seger och nytt liv. Gud förvandlar det fula till skönhet. Om Gud har uppväckt Jesus från de döda, vilket Petrus predikar och vi ju påstår, då måste vi tänka om i fråga om precis allt. Jesus har dött på ett romerskt kors, men Gud har uppväckt honom från de döda. På korset ser vi det fulaste, trasigaste och mest förvridna mänskligheten någonsin skådat — en Gud förenad med synden och med all tänkbar djävulskap — men det är också där vi ser skönheten i Guds gränslösa kärlek – den skönhet som räddar världen. Förvandlingen från det groteska till det vackra säger massor om Guds försonande kraft i Jesus Kristus. ”Om korset kan räddas, då kan världen räddas. Om korsfästelsen kan göras vacker, då kan allt göras vackert.” (Brian Zahnd) Min enkla poäng i dagens predikan är att oavsett din fajt, oavsett hur flämtande ditt hopp är, oavsett hur dåliga kort du har på hand när det gäller hälsa, pengar, relationer, besvikelser eller oro kan Gud röra vid omständigheter och göra vackra saker av det som gått sönder. Redan nu. Jag lovar inte att alla i din närhet ska bli friska, att inget mörker ska prägla ditt liv. Men i Guds hand kan skönhet till och med fra...

“Kommer jag bli en bra mamma?” Oro. Den börjar ofta redan innan barnet ens finns – och verkar aldrig riktigt ta slut.I veckans VG-plogg reflekterar Nina Campioni över den där ständiga föräldraoron: ❓ Ska jag kunna få barn? ❓ Gjorde jag fel när jag åt den där brieosten? ❓ Kommer mitt barn klara tonåren?Men… kanske är oron inte bara av ondo? Kanske finns det något gott i den också – något som visar hur mycket vi bryr oss.

Skolgången kan vara tuff och full av utmaningar. På Internationella dagen mot mobbning berättar lyssnare om vem som är eller var deras ljus i skolan! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 6 november är en dag då mobbning i skolan på olika sätt uppmärksammas. Att känna sig utanför och/eller bli kränkt under uppväxten kan prägla en person under lång tid framåt och skolor jobbar på olika sätt för att stoppa sådana upplevelser. Det krävs ju heller inte ett direkt utanförskap för att skolan ska kännas jobbig och stundtals motig - så frågan är vem som var eller är där för dig när din energi eller ditt mod i skolan tröt!Fick du kontakt med en speciell lärare som hjälpte dig? Kanske mötte du en vän som plötsligt gjorde tillvaron betydligt enklare att hantera? Det kan ju vara någon utanför skolan förstås, en fin granne eller kanske en hund, som gav dig den där extra kicken för att orka fortsätta. Det finns ju mycket personal på en skola, var det en vaktmästare eller en person ur skolbespisningen som plötsligt fick dig att känna dig sedd? Skolhjältar med Annika IlmoniRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Programmet startar 22:12.

Alla människor ska en dag dö. Hur kommer det bli? Är döden tyst och stilla eller bråkig och högljudd? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet sändes första gången 2023.När jag var fyra år hittades min lillebror Kalle livlös i sängen. Ambulansen kom och körde honom till akuten, där min pappa Lasse jobbade som barnläkare. Kanske var det här som mitt intresse för döden började? Men i min familj har vi aldrig kunnat prata om det här – inte förrän nu.– Det är en sorg som aldrig går över, säger min pappa Lasse idag.Dödsdoulor – medmänniskor i livets slutPå ett hotellrum i Småland ligger 11 kvinnor på varsin yogamatta. Framför var och en brinner ett ljus. Det är en dödsmeditation – ett steg i utbildningen för att bli dödsdoula. Ordet doula kommer från grekiskan och betyder tjänare. Det handlar om att vara ett stöd för den som ska dö – och för anhöriga. En medmänniska i livets slutskede.Alla ska vi döVad kan vi egentligen veta om döden? Går det att förbereda sig? Och vad tjänar det till att tänka på den medan vi lever? Förr eller senare får vi ju alla uppleva den. Ingen kommer undan.Jag tänker på döden är ett program av Anna Hammarén. Hon har tidigare gjort flera uppmärksammade dokumentärer, bland andra Han var för bra för att vara sann, Det skulle handla om meningen med livet och Försvunna i Kalahariöknen.Producent: Martin JönssonSlutmix: Henrik Henriksson

Veckans avsnitt är PATREON-EXKLUSIVT så enda sättet att höra hela avsnittet är att stötta podden på http://patreon.com/mandag. Det borde du verkligen göra! Det är Måndag! Jofi, Armann & Petrina pratar om Armanns Ullared-resa, gamla minnen om när Martin Soneby misshandlade en amfetaminmissbrukare i Sundsvall, nazist-chocken på Oslipat i Malmö, hur man skiljer på brott och bus, malmöitisk halloween, mannen som blev utskälld på pannbiffsbuffé, råttfesten i Botkyrka och den franska garage-fången. Under Jord är en för jävla bra ståuppklubb i Malmö som du verkligen borde gå på. Biljetter köper du på http://underjord.nu nu nu! Där kan du också köpa biljetter till Jofis föreställning "Året är 2025" som kommer till Stockholm, Göteborg, Malmö, Kristianstad, Jönköping och Umeå - och KANSKE fler städer! Som sagt, du vill höra hela detta avsnitt, och det gör du genom att sponsra med några dollar per avsnitt på http://patreon.com/mandag. Gör så!

Vad var det senaste du läste? Kanske var det en artikel,bok eller manual. Hör Karlavagnens lyssnare berätta! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Varje dag läser vi massor av text, och i detta avsnitt pratar vi om vad som senast flimrade förbi, eller stannade kvar. Var det ett inlägg i sociala medier, satt du djupt försjunken i en bok, eller var det på mjölkpaketet du läste något senast. Senast läst med Pamela TaivassaloRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21. Programmet startar kl. 21:40.

Vi äter gärna lamm. Men fårkött går knappt att få tag på. Det vill kocken Stefan Eriksson ändra på. Det är så otroligt hög kvalitet på fårkött! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stefan Eriksson, Årets kock 2005, skapade Nobelmenyn 2008, driver restaurangen Brutalisten i Stockholm.Han håller en kotlettrad från en tre år gammal finullstacka. Hängmörad i tre veckor. – Det är som en kotlettrad på biffen från kossan, fast från tackan. Och mycket mindre, säger Stefan.Köttet har en mörkt, djupröd färg, är marmorerat och har en fettkappa på nån centimeter.– Tyvärr är får inte så vanligt som det borde vara, med tanke på hur otroligt bra råvara det är.Det är få restauranger som har det, och det är svårt att hitta i butiker. Störst chans har man hos producenter med gårdsbutik. Slakterier och butiker har ingen avsättning för köttet. Där säljs ett helt får för 300–400 kronor. Och går till korv.– Under de senaste åren är får en av de största upptäckterna för mig som matlagare, säger Stefan Eriksson.Han är med i föreningen Exceptionell Råvara där kockar och folk från hela matbranschen utvecklar det bästa av svenska råvaror. 2018 fokuserade man på får och testade ett hundratal prover från 15 svenska raser.– Jag har aldrig känt nån smak av kofta. Jag förstår inte var det kommer ifrån. Kanske var det var så förr. Kanske hanterade, styckade och tillagade man på ett annat sätt.Stefan steker fårköttet i sitt eget fett tillsammans med krossad vitlök och några kvistar timjan. Resultatet blir ett mört och väldigt välsmakande kött med fin konsistens. Det påminner mer om ett fint nötkött än lamm. Och det finns absolut ingen smak av kofta.Alla kockar som testat köttet har älskat det. Stefan är också råvaruansvarig i Årets Kock och har introducerat fårköttet i tävlingen.– Det här kommer bli en råvara som efterfrågas, säger han. För det är så otroligt hög kvalitet på det.Stefan Eriksson spår att fårkött kommer dyka upp krogar, och nöjda gäster kommer fråga efter det i butiker.

Jennys nya vän är inte sen med att påpeka hur usel hon är – ändå bär Jenny den med sig varje dag. Hennes varning: en "smart-ring" är inte alltid så smart för den som gillar att ha kontroll. Ibland får det roliga faktiskt gå före det viktiga.Victoria har ännu inte gått i terapi för sin scenskräck, men hon har haft sin egen variant av egenterapi. Nu förbereder hon sig inför hur det kan bli när de ska ut och prata om boken. Kanske blir humorn hennes vapen? Göteborgsvitsarna har hon redan övat på.Veckans ämne: Bokashi på vinternLyssnarfrågorna handlar om hur man förbättrar jorden med bokashi, plantering av det exotiska silkesträdet Albizia ‘Summer Chocolate', klätterhortensians chans att ta fäste på en gammal tallstam – och växttips till en pergola där både barn och blommor ska trivas.Dessutom blir det en nyvaken narciss, naturens eget sömnmedel och en peruk åt vänster.Hör gärna av dig till oss på rodavitarosenpodden@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Höra hela? Bli prenumerant på dellamonde.seJonatans har fraktat stora paket, tappat bort en viktig påse och fått höra en del sura kommentarer. Kanske är hans dotter ett geni. K har sett kaninungar födas och dö och funderat på hur mycket telefon man egentligen ska ha.Det handlar om kroatisk läsk, sexiga sånger och den otäcke Mortelmannen.

Vad betyder en uppgörelse mellan Xi och Trump om videoappen TikTok för handelskriget mellan världens två största ekonomier. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett ramverk för att sälja av kinesiska sociala medieplattformen TikTok i USA finns på plats och kan rädda appen från att stängas ner. Detta efter en uppgörelse i handelssamtalen mellan Kina och USA, där den populära videoappen tycks ha blivit en bricka i spelet mellan stormakterna. Kanske kan en deal om TikTok vara smörjmedlet som öppnar upp för andra överenskommelser i handelskriget, möjligen också ett framtida toppmöte mellan Xi Jinping och Donald Trump. Och med tanke på att Peking länge begränsat tillgången till internet och appar i Kina så frågar vi oss vart USA är på väg när Washington i fallet TikTok hotar med samma sak. Medverkande: Moa Kärnstrand, Kinakorrespondent. Hanna Sahlberg, Kinareporter. Programledare & producent: Björn Djurberg

På morgonen den 14 september 1808 omkring klockan fyra stötte ryska trupper samman med en svensk förpost strax söder om Oravais kyrkby i Österbotten. Striden utvecklades snabbt i takt med att fler och fler soldater sattes in.Slutligen retirerade de svenska trupperna skyddade av en kanon under befäl av den endast 16 år gamle Wilhelm von Schwerin. Detta blev inledningen på ett slag som slutligen utvecklade sig till ett svenskt nederlag. Var detta den sista chansen att stoppa den ryska erövringen av den östra riksdelen Finland?I detta avsnitt av Militärhistoriepodden ägnar sig Martin Hårdstedt och Peter Bennesved åt att beskriva och diskutera ett av finska krigets mest kända och blodigaste slag.Den svenska armén var hösten 1808 åter på reträtt efter att ha haft vissa framgångar under våren och sommaren. Strax söder om Oravais kyrkby intog Adlercreutz med omkring 5 000 svenska soldater en ganska stark ställning i ett sista försök att stoppa ryssarna. Från söder kom en rysk armé på 5-6 000 man under den ryske befälhavaren Kamenskij.I efterhand har det spekulerats kring vad hade hänt om slaget hade blivit en svensk seger. Under slaget var den svenska armén nära att bryta igenom den ryska linjens center, men ryska förstärkningar förhindrade ett ryskt nederlag. Det är innebörden av strofen ”Det var när Oravais blodiga dag, Till sorg gick opp, När segern själv blev ett nederlag” som återfinns i Runebergs dikt Wilhelm von Schwerin i Fänrik Ståls sägner. Kanske är det dikten som utgavs i mitten av 1800-talet som har färgat vår uppfattning att slaget hade kunnat bli en svensk seger. Frågan är om det hade kunnat vända kriget. Sannolikt inte under hösten 1808.Bildtext: ”Svenskarnas sista attack” är en teckning av Magnus Adlercreutz, publicerad i Carl Otto Nordensvans bok Finska kriget 1808–1809 (Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1898). Bilden visar den dramatiska slutstriden vid slaget vid Oravais, där svenska trupper genomförde ett sista heroiskt anfall innan de besegrades.Källa: Nordensvan, Carl Otto: Finska kriget 1808–1809. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fluent Fiction - Swedish: Preserving Memories: A Home Once Lost and Then Found Again Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2025-10-18-22-34-02-sv Story Transcript:Sv: Gamla Stan, Stockholm.En: Gamla Stan, Stockholm.Sv: De smala stengatorna bär på historier från århundraden.En: The narrow stone streets carry stories from centuries past.Sv: Husen är färgglada, och löven på träden glöder i höstens olika nyanser.En: The houses are colorful, and the leaves on the trees glow in the various shades of autumn.Sv: Det är Alla helgons dag, och doft av ljus fyller luften.En: It is Alla helgons dag, and the scent of candles fills the air.Sv: Elin vandrar långsamt genom Gamla Stan.En: Elin walks slowly through Gamla Stan.Sv: Hon är på väg till sitt barndomshem.En: She is on her way to her childhood home.Sv: Huset där hon växte upp med sin familj.En: The house where she grew up with her family.Sv: Snart ska det säljas, och tanken skaver i hjärtat.En: Soon it will be sold, and the thought gnaws at her heart.Sv: Hennes familj tycker att det är för gammalt.En: Her family thinks it is too old.Sv: Dags att gå vidare.En: Time to move on.Sv: Men för Elin är det något annat.En: But for Elin, it is something else.Sv: Det är minnen och kärlek.En: It is memories and love.Sv: När hon når huset, lyfter hon handen och trycker försiktigt på dörrklockan.En: When she reaches the house, she raises her hand and gently presses the doorbell.Sv: Hennes bror Jonas öppnar och ler mot henne.En: Her brother Jonas opens and smiles at her.Sv: "Hej," säger han.En: "Hi," he says.Sv: "Anna är i köket och förbereder middag."En: "Anna is in the kitchen preparing dinner."Sv: Elin kliver in och andas in doften av nybakat bröd.En: Elin steps in and inhales the scent of freshly baked bread.Sv: Värmen från köket och Annas skratt möter henne.En: The warmth from the kitchen and Anna's laughter greet her.Sv: Men trots värmen känner hon en kyla från tanken att detta snart ska försvinna.En: But despite the warmth, she feels a chill from the thought that this will soon disappear.Sv: De sätter sig i vardagsrummet efter middagen.En: They sit in the living room after dinner.Sv: Elin känner hjärtat bulta snabbare.En: Elin feels her heart pound faster.Sv: Hon måste prata med dem.En: She has to talk to them.Sv: "Jag vet att ni vill sälja," börjar hon försiktigt.En: "I know you want to sell," she begins cautiously.Sv: "Men detta hus betyder så mycket."En: "But this house means so much."Sv: Jonas suckar, och Anna nickar förstående men bestämt.En: Jonas sighs, and Anna nods understandingly but firmly.Sv: "Vi har alla våra liv nu," säger Anna.En: "We all have our lives now," says Anna.Sv: "Vi bor inte här längre."En: "We don't live here anymore."Sv: Elin drar ett djupt andetag och går bort till bokhyllan.En: Elin takes a deep breath and goes over to the bookshelf.Sv: Hon plockar fram en dammig låda fylld med gamla fotografier.En: She retrieves a dusty box filled with old photographs.Sv: En bild av dem som barn på julafton, en annan på deras första skoldag.En: A picture of them as children on Christmas Eve, another on their first day of school.Sv: Tårar bränner bakom hennes ögon.En: Tears burn behind her eyes.Sv: "Det är inte bara ett hus," säger Elin mjukt.En: "It's not just a house," Elin says softly.Sv: "Det är en del av våra liv."En: "It's a part of our lives."Sv: Hennes ord fyller rummet och en tystnad lägger sig.En: Her words fill the room, and silence settles.Sv: Jonas och Anna ser på bilderna med nya ögon.En: Jonas and Anna look at the pictures with new eyes.Sv: Sedan säger Jonas plötsligt, "Kanske kan vi behålla en del av det.En: Then suddenly Jonas says, "Maybe we can keep part of it.Sv: Som en plats för oss alla när vi vill minnas."En: As a place for all of us when we want to remember."Sv: Elin ser upp, överraskad.En: Elin looks up, surprised.Sv: Hon känner hopp inom sig.En: She feels hope within her.Sv: Anna ler smått och lägger en hand på Elins axel.En: Anna smiles slightly and places a hand on Elin's shoulder.Sv: "Det kan vi nog ordna."En: "We can probably arrange that."Sv: Där, i det lilla rummet fyllt av minnen, når de en överenskommelse.En: There, in the small room filled with memories, they reach an agreement.Sv: Huset kan delas, så att familjen kan ha en plats att samlas, även om nya ägare tar över resten.En: The house can be divided so that the family can have a place to gather, even if new owners take over the rest.Sv: Utanför skymmer det, och de första stjärnorna syns svagt på himlen.En: Outside, dusk is falling, and the first stars faintly appear in the sky.Sv: Elin andas lättat ut.En: Elin exhales in relief.Sv: Hon vet att framtiden är osäker, men minnena, de kommer att finnas kvar hos dem alla.En: She knows the future is uncertain, but the memories, they will remain with all of them.Sv: Och hon förstår nu att det är vad som verkligen betyder något.En: And now she understands that is what truly matters. Vocabulary Words:narrow: smalaglow: glöderscent: doftchildhood: barndomgnaws: skaverretrieves: plockar frampresses: tryckerinhales: andas inlaughter: skrattdespite: trotschill: kylacautiously: försiktigtsighs: suckarunderstandingly: förståendefirmly: bestämtshelf: bokhyllandusty: dammigtears: tårarsoftly: mjuktsilence: tystnadsurprised: överraskadhope: hoppagreement: överenskommelsedusk: skymmergather: samlasuncertain: osäkerfuture: framtidenremain: finnas kvartruly: verkligenmatters: betyder

I Karlavagnen hör du lyssnarnas erfarenheter av uppbrott och avslut och vad som hände sedan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jon Dahl Tomasson blev tvungen att lämna rollen som förbundskapten för de svenska fotbollsherrarna och Anna-Karin Hatt meddelade att hon kliver av rollen som partiledare för Centerpartiet. Christian Olsson bjuder in till samtal och erfarenheter av uppbrott och avslut, frivilliga som ofrivilliga, och undrar vad som hände sedan? Kanske ett ännu bättre jobb, plats att bo på eller relation?En radiokväll om uppbrott och vägen vidare!Om uppbrott och avslut och vad som hände sedan i Karlavagnen med Christian OlssonRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar kl 21.40.

Vår relation till våra skärmar är det som lyssnarna diskuterar i det här avsnittet. Är du nöjd med hur mycket eller lite skärmtid du har? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Har skärmen gett dig möjligheter som du inte hade tidigare? Kanske har den förbättrat med barnbarnen på andra sidan jorden? Eller rinner timmarna i väg när du hänger på sociala medier utan att du knappt ens märker det?Skärmprat i Karlavagnen med Sarit MonastyrskiRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar efter Sportextra, ca kl 21:40.

Lärde du dig aldrig det språk som dina föräldrar talar hemma? Ville du att dina barn bara skulle prata svenska? Vad har det betytt för dig att kunna - eller inte kunna - ett annat språk? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I veckan så hade podden Tornedarlings premiär, en podd där två systrar reser runt i det Tornedalen de är uppvuxna i och vrider och vänder på språket de inte fick lära sig när de var barn: meänkieli. Hur är det för dig? Kanske är du uppvuxen i Sverige och fick lära dig både svenska och dina föräldrars modersmål persiska, polska eller arabiska och hur har det i så fall påverkat ditt liv och din identitet?Kanske pratade dina föräldrar samiska, romani chib, meänkieli eller något av de andra minoritetsspråken i Sverige, men de lärde aldrig dig och nu vet du inte riktigt vem du är.Karlavagnen om hur det är att kunna - eller inte kunna - tala det språk som du är uppvuxen med, det som dina föräldrar och din släkt talar. Programledare: Li SkarinProducent: Helene AlmqvistRing oss på 020-22 10 30! Eller skriv till oss på våra sociala medier eller mejla till karlavagnen@sverigesradio.se. Slussen öppnar som vanligt kl 21:00 och programmet börjar 21:40.

Just nu förbereder sig björnarna för sin långa vintervila. Vi sänder från björntäta Strömsund i Jämtland. VI lär oss också om både matsvamp och giftsvamp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Få djur väcker så många känslor som björnen. Allt från den trygga lurviga nallebjörnen vi ger till en nyfödd baby, till att det är det djur vi oftast är allra räddast att stå öga mot öga med i skogen.Vi sänder Naturmorgon direkt från björnskogen i en av Sveriges björnrikaste kommuner, Strömsund i norra Jämtland. Naturbevakare Niklas Persson från Länsstyrelsen i Jämtland och Ole Jakob Sørensen, professor emeritus vid Nord University, ger oss en inblick i björnens liv. Till exempel hur den just nu förbereder sig för att gå i ide, och hur den sedan klarar sig i sex månader utan mat, vatten eller ens möjlighet att kissa. Och hur känner man igen ett björnide på vintern?Vi får också höra om den inventering som pågår just nu i Jämtlands och Västernorrlands län, där allmänheten hjälper till genom att samla in björnspillning. På så sätt kan man få koll på hur stor björnstammen är. Undersökningen görs vart femte år.Just nu är det högsäsong för svamp på många håll i landet. Från mykologiveckan i skånska Höör får vi tips på både goda matsvampar och sådana vi verkligen ska undvika – fem riktigt giftiga svampar. Dessutom träffar vi på svampen med det lustiga namnet skräling.Även fästingarna hänger i en bit in på hösten. Men hur ser fästingens liv ut egentligen? Hur övervintrar de och hur gamla blir de? Det undrar lyssnaren Katarina Gyllensten. Vi ringer upp Anna Omazic på Statens veterinärmedicinska anstalt för att höra om de olika faserna en fästing går igenom och hur många blodmåltider den äter under ett liv.Och så tittar vi upp i luften. Kanske tänker vi oss luftrummet som ett stort, tomt rum där fåglar, fladdermöss och insekter flyger ganska slumpmässigt. Men så är det inte. I luften finns såväl våningsplan som trafikleder, berättar Cecilia Nilsson, biolog och forskare vid Lunds universitet. Exempelvis kan dubbelbeckasinen flyga på 8 000 meters höjd medan en fladdermus håller sig på betydligt lägre höjder.I veckans kråkvinkel ger Karin Gyllenklev råd till alla som rör sig i skogen nu på hösten: Klä dig inte som en älg, snarare som en zebra.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Kan AI bedöma vår personlighet utifrån vårt utseende? Kanske, menar läkaren och psykiatern Erik W. Larsson, som testat sitt eget utseende med blandad framgång. Men på sikt kan det kanske bli dags att damma av fysiognomiken. Inläsare: Nathalie Rotschild

Det sägs ofta att Sverige är ett land där man inte gärna pratar med främlingar. Är det verkligen så? I det här avsnittet utforskar vi vad som händer när vi bryter isen med ett enkelt Hej. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En kväll i Karlavagnen om små gester som leder till stora saker.I Göteborg har ett bostadsbolag dragit igång en ”Hej-kampanj” där man sätter uppmanar de boende att hälsa på varandra för att skapa en tryggare boendemiljö. Hör mer i P4 Göteborg.Kanske träffade du din bästa vän genom ett ”hallå!” på bussen? Eller fick du en ny syn på livet efter ett samtal med en okänd, efter att ha vågat heja på festen? Kanske såg någon dig när du mådde som allra sämst och vågade säga ”hej”?Betydelsen av ett hej i Karlavagnen med Christian OlssonRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar kl 21.40.

I avsnittet hör du hur våra lyssnare resonerat kring att ta risker och skrida till handling i ett läge där många andra nog skulle ha låtit bli. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nu eller aldrig. Kanske det var så du tänkte när du fattade det livsavgörande beslutet i ett läge där de flesta runt omkring dig tyckte att det var bäst att ta det säkra framför det osäkra. Kanske riskerade du din trygghet genom att säga upp dig, sälja allt du ägde och satsa på någonting du ville göra? Eller kanske riskerade du liv och hälsa för att hjälpa någon annan i nöd? Där tog jag en risk med Pia HerreraRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21. Programmet startar kl. 21:40.

Somna, i kväll vandrar vi mellan magekänslans empati och megafon-empatins affischlim. Vi pratar om båtar som sjunker, rymdraketer som lyfter och det där märkliga tillståndet när båda sakerna råkar vara sanna samtidigt. Jag längtar efter arbetskamrater, ett passerkort och en kaffemaskin som låter som ett litet ånglok – men också efter att få filma igen, stå i någons regi och bara vara en kugge i ett vänligt maskineri. Vi provar hoodie under kavaj, pendlar hem i fantasin, minns bowlingkvällar med två snabba strikes och resten i rännan, och försöker förstå det självreglerande väsendet Jante som knackar på när berömmet blir för varmt.Vi nosar på Berlin utan barer, kostymer utan slips, och den digitala fikarasten du och jag redan delar. Kanske är drömmen om coworking bara en nickning till längtan efter att tillhöra – eller en antydan om att stänga av mejlen klockan fem och våga låta tystnaden sköta nattpasset. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu behöver du inte göra någonting alls. Jag pratar tills timmen tar slut. Du somnar där någonstans...Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.