Podcasts about kanske

Kan AI bedöma vår personlighet utifrån vårt utseende? Kanske, menar läkaren och psykiatern Erik W. Larsson, som testat sitt eget utseende med blandad framgång. Men på sikt kan det kanske bli dags att damma av fysiognomiken. Inläsare: Nathalie Rotschild

En plats kan vara lika betydelsefull som relationen till en människa. Nazanin Raissi hittar ett ord som uttrycker smärtan i att älska en plats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Om eftersommaren är nätterna klara och luften ren. Formationer av flyttande fåglar drar fram över utspridda gråa tegelhus med platta tak. I ravinerna nära källorna växer snår av träd – cypress, en och poppel. Torra dalgångar och karga klippor omsluter kransar av fruktträdgårdar. Horisonten är bruten och det högsta berget är en utslocknad vulkan. Det är 810 kilometer till havet. Jag minns ljuset, stenarna och färgerna – kalkvit, malakitgrönt, bergblått och matt turkos. Min första kärlek var en plats, som inte går att återvända till.Vi är omgivna av dem, platserna skriver filosofen Edward S Casey. Vi lever i dem, delar dem med andra, förlorar dem och dör i dem. Men vad är ens en plats? Är det ett landskap? Är det en gata? Är det latituder, longituder, grader, minuter och sekunder som möts? Är det en unik sammansättning av natur och kultur eller vad? En plats är ett bestämt läge med särskilda drag. En plats kan vara i nästan vilken skala som helst – från ett hörn i ett rum till en hel stad – beroende på hur vi väljer att rikta våra avsikter och vår uppmärksamhet. En plats kan vara ett tryggt hem, en tragedi eller leda och tristess som en bara vill komma bort ifrån. En plats rymmer en variation av betydelser och identiteter som inte är underkastade strikta klassifikationer. Framförallt är en plats, framhåller geografen Edward Relph, en specifik, djup och komplex del av människans existens, lika nödvändig och betydelsefull som relationen till en annan människa. Fotografen Sally Mann tar hjälp av det suggestiva och gäckande walesiska ordet “hiraeth” /hi-rajth/ för att beskriva den “navelsträngsliknande anknytningen till en plats”. Hiraeth är särdeles finkornigt och svåröversättligt. I ett enda ord förenas hemlängtan och vemod, melankoli, saknad och förlust över en oåterkallelig plats, verklig som imaginär. Ingen vet med säkerhet när det började användas men det uppstod ur behovet av att uttrycka smärtan i att älska en plats. Mann kallar det “platssmärta”. Ett språkligt påhitt som ger tillträde till känslor som annars inte nås så enkelt. Det är platssmärta som driver henne. Med en jättelik storformatskamera, ett transportabelt mörkrum och en samling esoteriska och explosiva kemikalier nålar hon fast den amerikanska söderns platser i sepia och svartvitt, igen och igen i decennier. Edward Relph menar att det behövs ett språk som gör det möjligt att identifiera den betydelse som människa och plats har för varandra. Han använder därför begreppen “Insideness” och “Outsideness” Två flytande zoner som representerar ett innanför åtskilt från ett utanför, ett här separerat från ett där, “kosmos istället för kaos” och som påverkar hur människan förhåller sig till sin omvärld. Skiljelinjerna mellan innanför och utanför är många – stadsmurar, nationsgränser, dörrar, portar och trösklar som inte bara markerar gränsen mellan insida och utsida utan möjliggör en passage där emellan. Zonerna utgör platsens essens och kan förstås utifrån människans upplevelse av tillhörighet, trygghet och omsorg om platsen. Förflyttningen från innanför till utanför är som att ryckas bort från cypresserna, kransarna av fruktträdgårdar, ravinerna, stenarna och färgerna in i ett fotografi av fotokonstnären Annika Elisabeth von Hausswolff med titeln, Okänd Plats. Att plötsligen stå i ett övergivet grustag beväxt med björksly, tall, gran och gräs någonstans, varsomhelst, uppe i Norden.Den mest djupgående upplevelsen av plats beskriver Relph som ett tillstånd av omedveten men ändock laddad samhörighet och förankring i platsen. Ett existentiellt centrum som är en del av ens varande med vissheten om att det är här jag hör hemma. Är det kanske därför världen är beströdd av lånade ortsnamn – Lilla Mogadishu i Nairobi, Karlstad i Minnesota, Granada i Filippinerna. Spår av rörelser, erövringar, makt och längtan hem. Eller en tro på att namnen, likt magiska tecken, skulle kunna tämja allt det främmande. Edward S. Casey resonerar att plats så ofta tas för självklar att den överskuggas av tid och rum. Men den bör ses som något i sig självt, inte ett ogripbart fenomen utan konkret och levd. För människan har sitt hem i en värld med djup och horisonter, porösa gränser, märkliga utbuktningar, fåror, rännilar, plana ytor, och utkanter, fortsätter han. Det är genom platserna vi upplever och förstår tiden, rummet och oss själva. För platser har en förmåga att samla liv och inre saker – tankar, minnen, drömmar, språk och historia. Kanske är platsen inte bara scenen för dessa skeenden utan en förutsättning för att de alls ska kunna bli till. Vad annat bär på en sådan kraft?“Känslan av plats, den påtagliga känslan av plats, den med ögonen slutna känslan av plats” skriver konstnären Roni Horn om Island, dess glaciärer, strandlinjer, lavafält, vikar, floder och intensiva stillsamhet. I Horns pågående encyklopedi med titeln To Place, har Island blivit ett verb, en händelse och tidsbärare. Ja, något som likt en ömsesidig relation formas snarare än något statiskt och givet. I fotografiska verk med titlar såsom “Becoming a Landscape” “Att bli ett landskap” gestaltar Horn hur förståelsen av plats förvandlades av mötet med Island. Att platser inte är fixerade punkter på en karta utan något lika levande och föränderligt som människorna som bebor dem. Det är härifrån jag har den klaraste bilden av mig själv och min relation till världen, säger Horn. Tiden borde göra att anknytningen till en förlorad plats bleknar, men det tycks vara tvärtom. Varför är det så? Våra personliga geografier bor i våra kroppar även när det inte längre finns något att komma tillbaka till. Likt konstnären Sophie Ristelhuebers fotografiska serie med den tvetydiga titeln “Eleven Blowups”, alltså Elva förstoringar eller Elva explosioner, som visar digitalt bearbetade bilder av platser i Turkmenistan, Syrien, Irak och Västbanken. Platser som till följd av våld och konflikter kollapsat. Kvar är kratrar och bottenlösa håligheter i marken. “Kroppar och platser delar ett ödesdigert band” skriver Casey. Den ena existerar inte utan den andra. Våra kroppar är alltid placerade någonstans – bundna till platser som vi lutar oss mot, griper tag i, “går över och färdas igenom”. Vi minns dem, åkallar dem i deras frånvaro. De äger en sorts emotionell varaktighet. Långt efter sin kollaps vibrerar de fortfarande. Varför skulle annars cypresserna, kransarna av fruktträdgårdar, ravinerna, stenarna och färgerna fortsätta orsaka smärta likt en förlorad arm; platssmärta. En fantom av platsens närvaro. Nazanin Raissi, psykolog och konstnärProducent: Ann Lingebrandt Litteratur:Edward S Casey: The Fate of Place: A Philosophical History. Berkeley: University of California Press, 1997. Paperback ed., 2013.Roni Horn: Island Zombie: Iceland Writings. Princeton, NJ: Princeton University Press, 2020.Roni Horn: To Place: Becoming a Landscape. Denver, CO: Ginny Williams, 2001. Artist's book.Roni Horn: “‘Iceland Could Have Been Anywhere': Roni Horn on How to Be Present Amidst Shifting Landscapes.” Interview by Jan Howard. Artspace, July 14, 2017. https://www.artspace.com/magazine/interviews_features/book_report/roni-horn-phaidon-54896. Accessed August 21, 2025.Sally Mann: Hold Still: A Memoir with Photographs. New York: Back Bay Books/Little, Brown and Company, Hachette Book Group, 2016.Edward Relph: Place and Placelessness. London: Pion, 1976. Reprint, 2008.Sophie Ristelhueber: Eleven Blowups. Paris: Bookstorming, 2006. Artist's book.Annika Elisabeth von Hausswolff: Alternative Secrecy. Stockholm: Moderna Museet; Köln: Verlag der Buchhandlung Walther und Franz König, 2021. Exhibition catalogue.

Tisdag igen med buller och bång. Nytt avsnitt är på gång. Det händer saker hela tiden som vi måste snacka om och det är väl tur det i och för sig.Vi pratar lite om ditten och datten. Vi börjar med norska insynsköp i Lammhult och att världen har en ny person på topp 10 världens rikaste. Cheffelo (00:19:55) har reviderat upp guidance och ingen är gladare än vi. Eller ja, förra veckans gästspelare Olle Q kanske. Hursomhelst otroligt stark operativ utveckling och vi fortsätter att imponeras. Koenigsegg ska till börsen, vilket blir Sveriges första pure luxury bolag (00:28:35). Den intressanta frågan är hur detta ska värderas? PE likt Volkswagen eller Tesla? eller Palantir-värdering? Vem vet. Sedan tjötar Gedda även lite om turerna i Flat Capital och Klarna (00:35:22).EQL Pharma (00:44:43) har lite grus i maskineriet, vilket inte hör till vanligheten. En perfekt storm i supply chain har skett vilket påverkar tillväxttakten. Hur ska man se på detta då?Vi avslutar med att kika till Vuxen Group (01:05:02). Rapporten i rätt riktning och bolagets starkaste Q1-rapport sedan IPO. Bolaget ska nu renodla sig mot sexuell hälsa och satsa mer mot Europa. Svenska marknaden har varit trög tillväxtmössigt senaste åren och det är expansionen som är högintressant. Värderingen är låg och balansräkningen är stabil. Kanske kan vara något framåt. Vi avslutar sedan med en Veckans Volley. Stort tack till alla inblandade i Börspadeln, såväl bolag som deltagare Även ett stort tack till vår sponsor SAVR!Kolla in vår SAVR-portfölj på Twitter/X och Bluesky: @GottTjotAktierMaila in till: gotttjotomaktier@gmail.comFölj oss på Twitter/X och Bluesky: @GottTjotAktier, @MarkusGedda & @aktiehesten-(00:08:15) - Nyheter(00:08:15) - Lammhults(00:19:55) - Cheffelo(00:28:35) - Koenigsegg(00:35:22) - Klarna(00:40:29) - Electronic Arts(00:44:43) - EQL Pharma(01:05:02) - Vuxen Group(01:29:29) - Veckans VolleySupport this show http://supporter.acast.com/nantingomaktier. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 290. 2025 års Bokmässa slår många rekord, både vad gäller antal besökare och mängden sålda böcker. Det vågar vi lova innan lördagens mässdag var helt avslutad. Har vi fel äter vi upp de kepsar vi har i vår garderob. Det mesta var sig likt. Samtidigt, våra intryck var överväldigande positiva. Kanske för att vi kom dit med de många mediedebatterna om minskad läsning ringande i våra öron. Vi, som många förlag på mässan, var yrvaket överraskade över det stora intresset för att möta författare och köpa nya böcker, över intresset för debatter och samtal. Nyanserna i det vi skriver ovan får ni om ni lyssnar på vårt inslag om årets Bokmässa. Liksom våra reaktioner på de 68 intellektuella som protesterade mot Vänskapsföreningen Sverige-Israels närvaro på mässan och journalistens sena uppvaknande i den moderna bokvärldens nya tempel. Och så lyfter vi fram Storytels tre senaste tekniska innovationer som gör läsandet och lyssnandet lite roligare och enklare. Slutligen ska rätt vara rätt så vi kompletterar inslaget i vårt förra avsnitt om svenska förlag i Polen och ger er det förlag som verkligen var först, långt före Bonniers.   00 41         En rykande färsk rapport från Bokmässan i Göteborg 20 55         Storytel skärper sin tekniska plattform 28 42         Rätt ska vara rätt – Rabén & Sjögren var först i Polen

Vi vill ha grace precis som forna furstinnan Grace Kelly! I det här avsnittet jagar vi gåtan bakom riktig grace - ibland kallad social elegans. Det där avundsvärda sättet att föra sig som vissa kvinnor har, och som vi är otroligt avundsjuka på! Grace kommer inifrån MEN det handlar också om mode, smink, accessoarer… och hur du för dig bland människor. Vi berättar varför du har allt att vinna på att skaffa dig lite grace. Kanske har du redan denna aura? Grattis säger vi i så fall! Helena erkänner sin trettioåriga kamp för att uppnå grace, och Åsa har precis visat hur man INTE gör. MISSA INTE detta avsnitt, det kan vara ett av våra roligaste och viktigaste… eller nja, kanske inte viktigaste... Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi glömde ju at nämna arkitekten Sigurd Lewerentz när vi talade om Malmöoperan. Han var med förtjänst inblandad i Skogskyrkogården och Röda bergsområdet också. Vad ska vi göra åt drönareländet? Förr eller senare blir det dags att klämma åt Putin, även om riskerna är stora. Vad är alternativet? Magdalena Andersson försöker göra Ulf Kristersson nervös genom att utse Jimmie Åkesson till statsministerkandidat. Smart? Kanske. Enligt Novus går SD starkt framåt. Varför? De tror att det beror på mordet av Charlie Kirk. Förvånande kanske, men även i Sverige litar yngre mycket till influerare i politiken. Bokmässa känns lite plojig, förutom de nedslående inslaget i form av författare som vill tysta personer som har andra åsikter än de själva. Börjar bli en standard på mässan och både de mässansvariga och förlagen skulle säga ifrån tydligare och ljudligare. Elizabeth II ger oss ett gott råd: var snäll. En intressant diskussion har brutit ut mellan Aftonbladets teknikguru Martin Schori och Expressens kulturchef Victor Malm. Schori kör den gamla vanliga visan som lockar rädda medelålders mediechefer: nämligen att verksamheten de pysslar med måste sluta med gamla dumheter som att skriva och så. Vi är helt på Victor Malms sida. Den väntade reaktionen på den svenska bidragsreformen har kommit: man måste fortsätta att ge höga bidrag, annars blir det kriminalitet och skolk. Följdfrågan är förstås: hur mycket mer bidrag behöver vi ge för att all kriminalitet ska upphöra. Silent disco och dining in the dark: tecken på dekadens. Trump babblar på, men det finns en tanke bakom det som verkar vara upprepningar utan sammanhang: han levererar sound-bites. Det är politikens framtid. Goda nyheter från Mediemyndigheten är att barn använder mobil och skärm mindre än förut. Anders Billing gör intressant intervju med näringslivshöjdaren Björn Wahlroos som kommit med del tre (!) av sina memoarer. Och så bibliotekens kris. De får göra allt som ingen annan vill göra. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Rönnens vita blommor lär lukta som sillake. Kanske inte konstigt att de pollineras av flugor? Själva blommorna är annars lätta att missa, tycker Åsa som mest ser stammen med de ljusa fläckarna och de röda bären. Men det finns faktiskt rönnar med röda blommor och vita bär! Stina har fastnat i ordspråket ”Surt sa räven om rönnbären”. Vad menas egentligen? Och blir verkligen rönnbär mindre sura efter nedfrysning? Gäst: botanist Kent Kainulainen

Många av oss stöter ibland på människor som är lite extra utmanande. Kanske en kollega som alltid ifrågasätter allt, en vän som blir defensiv eller en släkting med starka åsikter. Vi kan bli irriterade, frustrerade eller ledsna. Men vad händer egentligen när vi försöker hantera situationen på ett konstruktivt sätt istället för att bara bli arg eller dra oss undan?I det här avsnittet av Ett sjukt bra liv pratar vi om hur vi kan stå ut med att folk inte alltid tycker som vi själva, och hur vi kan kommunicera med “krångliga” människor utan att tappa oss själva. Välkomna att lyssna!

Det verkar som att Tiktok äntligen ska bli amerikanskt. Sophia Sinclair förklarar varför detta sker just nu och avslöjar också den verkliga – och oväntade – vinnaren på affären. Henning Eklund avslöjar vilket bortglömt socialt medie som är hans favorit och frågar sig hur sociala medier skulle se ut utan kändisar, personliga uppdateringar, starka känslor, pengaskryt och triviala ämnen? Kanske är det vår framtid? Vi får inblick i Sebastian Siemiatkowskis hemliga alternativkarriär och så tipsar vi om en startup-idé. Här är parkeringstjänsten vi tipsar om i podden: https://walzr.com/sf-parking/

Somna, i kväll vandrar vi mellan magekänslans empati och megafon-empatins affischlim. Vi pratar om båtar som sjunker, rymdraketer som lyfter och det där märkliga tillståndet när båda sakerna råkar vara sanna samtidigt. Jag längtar efter arbetskamrater, ett passerkort och en kaffemaskin som låter som ett litet ånglok – men också efter att få filma igen, stå i någons regi och bara vara en kugge i ett vänligt maskineri. Vi provar hoodie under kavaj, pendlar hem i fantasin, minns bowlingkvällar med två snabba strikes och resten i rännan, och försöker förstå det självreglerande väsendet Jante som knackar på när berömmet blir för varmt.Vi nosar på Berlin utan barer, kostymer utan slips, och den digitala fikarasten du och jag redan delar. Kanske är drömmen om coworking bara en nickning till längtan efter att tillhöra – eller en antydan om att stänga av mejlen klockan fem och våga låta tystnaden sköta nattpasset. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu behöver du inte göra någonting alls. Jag pratar tills timmen tar slut. Du somnar där någonstans...Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johanna har alltid känt att hon går i otakt med världen, som att hon egentligen inte är människa. Gång på gång försöker hon hitta sin plats, men misslyckas. Tills en dag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Reporter och ljuddesign: Alice EdwardsProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.

Ja, vårt förra avsnitt var alltså det femtionde av Mellan turerna men vi missade att uppmärksamma det. Kanske inte så mycket att fira egentligen, men vi är så glada att ni som lyssnar gör det och att vi kan göra den här podden. Så hurra för det i alla fall. Vi firar med att prata om två spel vi spelat och ge er tips om något som inte är ett brädspel. Nu ser vi fram emot 50 avsnitt till, i sporadisk utgivningstakt. Tack för att ni lyssnar! Innehåll: (00:00) Intro (04:05) Två spelade spel: Tacta och Ice (22:56) Inte-ett-spel-tips-tipset

Samlandets besatthet vittnar om en drift där möjlighet och omöjlighet möts. Karin Brygger funderar i ljuset av Vladimir Nabokovs fjärilslätta slutord. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Halvvägs mellan min lågstadieskola och vår lägenhet stod ett gammalt vattentorn. I samband med att det skulle byggas nytt intill vattentornet tömdes en enorm hög med sten från havets botten där. Strax efter det började jag komma för sent till skolan. Min fröken ringde mamma och frågade varför. Hade något hänt?Något hade verkligen hänt. Jag hade hittat en skatt. Lika mycket som denna skatt av sten skärpte mitt sinne och väckte en slags känsla av oändlighet, höll den mig också borta från vardagens plikter: Jag försökte gå förbi berget av blanka, olikfärgade stenar men i stället sjönk jag ner på marken och började gräva efter de vackraste stenarna - och lägga dem i skolväskan. Tiden upphörde.”Jag erkänner att jag inte tror på tiden”, skriver författaren och entomologen Vladimir Nabokov i Tala, minne Den högsta glädjen över tidlösheten, menar han strax därpå, uppstår när han befinner sig bland sällsynta fjärilar: ”Det är en särskild sorts extas, och bakom den finns något annat som är svårt att förklara.”Samlandet slår an en ton i det inre hos den som drabbats av samlandets passion, menar psykoanalytikern Gunnel Jacobsson. Kanske är det denna ton som skymtar bakom Nabokovs extas, det oförklarliga som på en gång binder människan till det materiella och samtidigt skär av henne från det?Det är förstås skillnad på samlare och samlare, på varför man samlar och vad man gör med sina fynd. Vi kan notera genom historien såväl som i samtidens flöden allt från tvångsmässiga hoarders - vilka nu kan få hjälp av professionella städare om de förnedrar sig på TV - till antiksamlare, boksamlare och så vidare. I mitten av 1900-talet blev samlande av vardagliga ting plötslig konst, där framträdande namn är sådana som Joseph Cornell eller Louise Nevelson, den senare känd för sina stiliserade gatufynd. Ibland handlar det alltså om att skapa utifrån vad som finns tillgängligt, spränga normerna för en genre. Ibland är samlandet sjukdom och ibland är besattheten en slags fysisk översättning av en allomfattande tjusning. Besattheten viskar om en drift där möjlighet och omöjlighet möts, ungefär som i passionens längtan efter symbios. Transformationen från passionens hetsiga galenskap, som upplöser gränserna mellan jaget och den älskade, till djupare kärlek är i mellanmänskliga relationer både en nödvändighet och en förlust. Förlusten ligger i att inte längre leva där allt är uppskruvat, underbart och smärtsamt, där inget annat har betydelse än den enda andra människan. En samlare lämnar aldrig detta stadium.Det finns aldrig något giltigt skäl till att bli galen av kärlek. Det är slumpen. Det var också slumpen att ett berg av vackra stenar parkerades på min skolväg.Även Nabokov beskriver hur just slumpen förde honom till fjärilarna en morgon i hans ryska barndom. Plötsligt såg han en underbar, ljusgul varelse med svarta fläckar, blå flikar och en cinnoberfärgad ögonfläck. Den trängde in i en blomma och fladdrade hela tiden med vingarna. Begäret som uppstod i sjuåringen var det starkaste han någonsin känt. Den gula fjärilen förändrade allt och resten av sitt liv skulle Nabokov jaga efter fjärilar överallt där han levde, i alla de länder dit han tvingades i exil eller dit han reste för att bo. Om något mer än slumpen ska tillföras historien är det svår förlust: Nabokov drabbades efter den gula fjärilen av en lunginflammation. Matematikens gåva och identiteten som underbarn försvann med sjukdomen. Åter frisk drömde han inte längre om primtal, men fjärilarna fanns kvar. Han drömde fortfarande om nya arter. Och om att vara ensam.Men trots att Nabokov sent i livet kunde se tillbaka och säga att nästan ingenting kunnat överträffa tjusningen i entomologisk forskning så förknippas denna tjusning också med skam. Samlandets praktik kräver ensamhet. Kampen mellan social plikt och begär får honom en morgon att överge en barndomsvän som han själv bjudit på besök - för att ge sig ut allena på fjärilsjakt. Skammens tårar bränner bakom ögonlocken när han i full färd med att jaga efter fladdrande vingar tänker på sin väns ensamhet därhemma. Hur kunde jag?Kanske för att i besatthetens virvlar övertrumfar begäret alltid förnuftet. Men vore det inte så skulle heller inte tillräckligt många fjärilar samlas in, eller fågelarter räknas, eller andra vetenskapliga och konstnärliga storverk ha kommit till. Troligtvis skulle också nativitetstalen vara förfärligt låga.Jag inbillar mig att den ensamhet som måste skäras ut ur det sociala rum där vi förväntas leva – en ensamhet som omgivningen betalar för med sin övergivenhet - inte bara handlar om koncentration som inte får brytas: den ensamhet som krävs möter också en annan sorts ensamhet, en inre sådan. Och denna löses från sin plats bara i jakten på en eller annan skatt. Först där upphör all dissonans. Till priset av att ingen förstår. Ännu en ensamhet, alltså.Medan Nabokov blev bannad för att släpa runt på håvar överallt, jagad av bönder, hundar och till och med en häst, läser jag att idag behövs fler amatörentomologer. Nabokov var förvisso inte amatör, men han började som alla andra forskare sin bana just som amatör. Fjärilssamlandet generellt må alltid ha gått i vågor, med toppar efter andra världskriget och så sent som 2005 men för ett par år sedan slog forskare alltså fast att det är ett problem att amatörentomolygin minskat. Det är trots allt deras arbete som står bakom majoriteten av artinsamlandet. Jakten på de fladdrande skönheterna är nödvändig för att vi ska förstå den annalkande ekologiska apokalypsen. Det är heller ingen nyhet att världen alltid kommer behöva fjärilar. Däremot är det lika oroande att den värld fjärilarna behöver – en värld där man kan vakna och se en gul, fladdrande varelse och drabbas av en insikt utan namn som säger att detta är oerhört viktigt, verkar mer och mer fjärran. Törs människan inte, eller kan hon inte, längre vara ensam? Törs hon inte, eller kan hon inte längre, drabbas av intensiva begär - och stå ut med att ingen annan förstår dessa böjelser? Hur ska vi återuppliva det mod som krävs för att man ska stå med att vara olydig, lycklig, duktig och gräslig på samma gång?I slutet av sitt liv drömde Nabokov om att fånga fjärilar i Israel där han aldrig varit. Modet bestod alltså, men resan sköts upp gång på gång på grund av sjukdom. Inlagd, återigen för lunginflammation blir det till sist uppenbart att hans dröm ska gå om intet. Det är svårt att veta om de tårar som fyllde hans ögon när han insåg att nästa möte – hans sista med en okänd art – stod för dörren var sorgens eller rädslans tårar. Kanske längtans? Innan dödsögonblicket frågar hans son honom varför han gråter. Och han svarar: ”För att en viss fjäril redan flyger.”Karin Bryggerförfattare och skribentNabokovs sista ordVladimir Nabokovs sista ord citeras ofta som ”a certain butterfly is already on the wing”. Upprinnelsen till det är en anteckning i sonen Dmitris dagbok där det står:”A few days before he died there was a moment I remember with special clarity. During the penultimate farewell, after I had kissed his still-warm forehead—as I had for years when saying goodbye—tears suddenly welled in Father's eyes. I asked him why. He replied that certain butterfly was already on the wing; and his eyes told me he no longer hoped that he would live to pursue it again.”KällorNabokov, Vladimir. Låt höra av dig, minne. Övers: Lars Gustav Hellström. Forum, 1979.Nabokov, Vladimir. Blek låga. Översättning: Caj Lundgren, 2002. Modernista, 2020.https://thenabokovian.org/sites/default/files/2018-08/Nabokovian-37-1996-Fa-0.pdfhttps://www.newyorker.com/books/page-turner/nabokovs-blue-butterfliesErica E Fischer, Neil S Cobb, Akito Y Kawahara, Jennifer M Zaspel, Anthony I Cognato, Decline of Amateur Lepidoptera Collectors Threatens the Future of Specimen-Based Research, BioScience, Volume 71, Issue 4, April 2021, Pages 396–404, https://doi.org/10.1093/biosci/biaa152»Varför samlar människan på saker», Fredrik Hultgren, Svenska Dagbladet, 2005-09-28Vattentornet vid Vattugatan. Tornet byggdes 1893. Idag finns där bredvid en förskola.

Det regerande Liberaldemokratiska Partiet står inför ett ordförandeskifte sedan Shigeru Ishiba i förra veckan meddelade att han avgår från posten efter bara ett år. Vi kopplar upp oss mot Jakob Edberg som är en av de främsta experterna på japansk politik. Jakob är en flitig och uppskattad gäst i podden och ger här sin syn på saken. Är det månne dags för Japan att få sin första kvinnliga premiärminister?NYHETEREfter det att premiärminister Shigeru Ishiba mer eller mindre tvingades lämna sin post på grund av svaga valresultat och hård kritik från det egna partiet så pågår nu en öppen kamp inom det Liberaldemokratiska Partiet om vem som ska ta över.Bland huvudkandidaterna nämns den ultrakonservativa Sanae Takaichi, som vill låna för att finansiera reformer och Shinjiro Koizumi, som är son till den förre premiärministern Junichiro Koizumi. Yoshimasa Hayashi och Toshimitsu Motegi är outsiders som bägge har fokus på penningpolitik och stabilitet. Frågor om inflation och levnadsomkostnader dominerar debatten. Partiledarvalet avgörs den 4 oktober.USA:s utrikesminister Marco Rubio, Japans Takeshi Iwaya och Sydkoreas Cho Hyun möttes i samband med FN:s generalförsamlings möte i New York på tisdagen och uttryckte då oro över Kinas militära aktiviteter i vattnen runt Taiwan. Även Kinas växande territorialanspråk i Sydkinesiska havet kritiserades. Nordkoreas kärnvapenprogram kom också upp till diskussion under mötet och de tre nationerna lovade tätare säkerhetssamarbete. Mötet ses som en markering om Japans allt tydligare roll i regionens säkerhet.När det gäller utvecklingen i Mellanöstern varnade utrikesminister Takeshi Iwaya i ett anförande Israel för att blockera en tvåstatslösning. Från Tokyos sida framhåller man att palestinierna har rätt till en egen stat. ”Frågan är inte om utan när,” sade Iwaya om ett framtida erkännande. Japan uppmanar Israel att avstå från bosättningar och andra ensidiga åtgärder. Uttalandet markerar en ovanligt skarp linje från japansk diplomati. Samtidigt betonar regeringen behovet av hållbar fred. Den humanitära situationen i området beskrivs som mycket bekymmersam.Ny statistik från Socialdepartementet visar att Japan nu kan stoltsera med nästan hundratusen personer som är hundra år eller äldre. Det är 55:e året i rad som antalet ökar, enligt departementet. Orsakerna till att japanerna lever allt längre uppges vara vård i världsklass, en tradition av näringsrik kost och starka sociala nätverk. Samtidigt väcker utvecklingen oro för framtiden. Vem ska ta hand om alla äldre? Frågan om äldrevård och pensionssystem pressar redan Japans ekonomi.EkonomiI Bank of Japan kvartalsundersökning, den så kallade Tankan-undersökningen för september väntas enligt ekonomiska bedömare en försiktig optimism i industrins förtroende. Stora tillverkningsföretag uppger att det ser något ljusare på läget nu än tidigare. Prognosen för kommande månader är dock dämpad. Exportberoende företag oroas av global svaghet och osäker efterfrågan. Amerikanska tullar på japanska bilar har lättats något, vilket ger visst hopp. Men riskerna är många, från oljepriser till valutafluktuationer.SportHöstens stora sumoturnering i Tokyo har nått strax över halvtid. Hōshōryū leder efter imponerande segrar och ser ut att kunna gå hela vägen. Men nykorade stormästaren yokozunan Ōnosato är fortfarande jagar tätt bakom. Även Hokutofuji och Aonishiki har gjort intryck med skrällsegrar mot högre rankade motståndare. Turneringen lockar fullsatta läktare till sumoarenan Ryōgoku Kokugikan.Nordkorea vill skicka runt 150 idrottare till Asiatiska spelen i Nagoya nästa år. Men landet omfattas av inreseförbud till Japan sedan flera år tillbaka. Undantag har ibland gjorts för internationella tävlingar, men frågan väcker politisk debatt. Kritiker varnar för att legitimera Pyongyang. Förespråkare menar att sport och politik bör hållas isär. Ett beslut väntas inom kort.Gå gärna in och prenumerera på Japanpoddens kanal på plattformen Substack. Då får du ett mail varje gång vi publicerar något. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit japanpodden.substack.com

Känner du dig stressad? Då är veckans avsnitt för dig! Vi pratar nämligen om hur du med enkla verktyg kan ta hand om dig och din stress. Kanske kan du testa på något av tipsen redan idag? Podden finns också på Youtube om du hellre vill titta på oss där: https://www.youtube.com/@LyckopussletDu kan följa oss på Instagram, där heter vi @deplaapsykologi och @delbypsykologi. Där kan du också skriva om du har önskemål på ämnen eller frågor till oss! För att läsa mer om de Plaa psykologi: deplaapsykologi.com För att kontakta Tina: info@deplaapsykologi.com Följ också Tina på Youtube: https://www.youtube.com/@deplaapsykologiFör att läsa mer om Delby Psykologi: delbypsykologi.com För att kontakta Hanna: hanna@delbypsykologi.com För förfrågningar kring samarbete: lyckopusslet@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ibland är det modet, ibland är det situationen och vissa fall ett val man gör. I det här avsnittet av Karlavagnen om det vi ville säga men som vi inte sa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi har nog alla hållit tillbaka när vi behövt yppa några ord som kunde ha gjort stor skillnad för oss själva och andra. Vad skulle du ha sagt och varför vågade du inte? Och när du äntligen tog dig mod - hur gick det?Kanske skulle du ha försvarat en kollega som blev illa behandlad. Eller kanske hade du inte modet att säga förlåt när du gjorde fel? Kanske skulle du ha behövt lite hjälp men kunde aldrig be om det?Det jag aldrig vågade säga med Pia HerreraRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21. Programmet startar kl. 21:40.

Tappar vi vår attraktionskraft med åren, och hur kan vi annars behålla den för evigt? Kanske sitter riktig attraktionskraft på helt andra ställen än vi tror. Helena har varit på äventyr med en rullator och Åsa har haft djupsnack med sin frisör. Ett superintressant avsnitt du inte vill missa! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Har du en längtan inom dig som inte slutar viska – men som du inte riktigt vågar lyssna på? Kanske vill du skriva en bok, byta väg, lämna något gammalt eller kliva in i något nytt. Men rädslan håller dig tillbaka. I det här avsnittet tar jag dig med bakom kulisserna – till min egen rädsla just nu. Jag delar varför min stora längtan att stå på scen nästan stoppades av tvivel, självkritik och rädslor. Och varför jag ändå väljer att säga JA. Vi pratar om:

Vi spinner vidare från avsnitt 53 om att hantera oombedda råd när man har en "störig" hund. Denna gång om egna känslorna! Och om taxparader, beagles och deras äventyr och om framspringande hundar. Ett hundsnack, alltså! God lyssning!Sånt vi nämner:Molly aka Dogenburg-Annas beagle: https://www.instagram.com/dogenburg/Emma aka världens bästa hundpassare: https://www.instagram.com/mylittlewildpaws/ Att man kan chatta med mig i Lassies app igen den 24/9, helt gratis: https://www.lassie.co/lassieappen Med koden HUNDTRÄNAREN30 får du 30% rabatt i 3 månader som ny kund också, tips!♡Följ oss gärna här också♡Poddens instagram: ⁠https://www.instagram.com/poddenhundsnack/⁠ Poddens fb-grupp: ⁠https://www.facebook.com/groups/119327454390683⁠   Hannas instagram: ⁠https://www.instagram.com/hundhanna_/⁠ Lillys instagram: ⁠https://www.instagram.com/hundtranarlilly/⁠ Lillys youtubekanal: ⁠https://www.youtube.com/channel/UCdyGBKuQSIgRKzdm1e7naVg⁠ 

Astrid Øyre Slind blir med detta avsnitt den första personen i historien att få vara med i en andra långintervju i Lagom Kondition. Hon var med även i avsnitt 202, men det var före VM-medaljerna, världscupsegrarna och 2:a-platsen i Tour de Ski. Det var också före hon blev uttagen till det virtuella laget Team Lagom. Vi pratar om Trondheim, Team Aker Dahlie, Chris Andre Jespersen, Call of Duty, systrar samt lite om för- och nackdelar med långlopp/värlscuplopp. Dessutom: Erik W har känt lycka över illegalt dräneringsarbete på kommunens mark. Och vi ger ett ytterst mediokert svar kring varför många elitskidåkare faller in med knäna i stakningen. Tack till:

Söndagkväll och Sandvikens IF har besegrat Trelleborg på bortaplan. Kanske kanske, efter två raka segrar och en i övrigt gynnsam 22:a omgång, att säsongsavslutningen inte behöver bli så gastkramande som befarat. Kan det bli ert Romarrike? Alltid Rött, Alltid Rätt med Anders Sjöberg och Mathias Åberg

Sofia Dalén kommer in i Godmorgon med en jävla fart! Allt om hennes liv, studieskulder, revykarriär och varför Paradrätten KANSKE ska läggas ner. Mycket kul morgon!Följ Godmorgon på Instagram: https://www.instagram.com/godmorgonpodd/

Eva-Marie HultbergHopphttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-det-vi-hoppas-pa-ar7iiVi har inlett ett tema om hopp, ett ord som används på så många sätt, och blir en synonym till ord med lite olika betydelser. Om vi planerar en utflykt i eftermiddag, så hoppas vi att det ska va fint väder. Om du lagar mat hoppas du att det ska bli gott. Om vi ska till tandläkaren hoppas vi att vi inte har några hål. Så låter vårt språk helt enkelt. Kanske skulle vi lika gärna kunna säga att vi önskar oss fint väder. Men frågan är vad som är ett verkligt hopp, och om det spelar roll vem eller vad vi hoppas på?Det kristna hoppet som beskrivs i Bibeln bygger väldigt lite på att hitta sin inre superkraft utan istället egentligen helt på vem Gud är - vad han själv säger om sig själv. Bibeln säger en massa om Gud. Att han har skapat världen. Att han är god. Att han bär allt. Att han är kärlek. Att han är ljus, och att inget mörker finns i Honom.Vi kan t ex läsa: Ps 107:1 Tacka Herren ty han är god, evigt varar hans nåd.1 Joh 4:8 Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.1 Joh 1:5 Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Men något vi behöver veta före allt det, eller ha med oss som en grund för att kunna sätta vårt hopp till vem Gud är, det är det faktum att Gud är evig!Upp 1:8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.Gud är evig. Han är början och slutet. Eller, han är i början och i slutet. Uttrycket är ett försök att beskriva att han är evig, att han liksom omfamnar hela historien och tiden. Inget finns före honom, inget kommer att finnas efter honom. Han omfamnar allt. Vart vi än vänder oss – bakåt i vår egen historia, det som är vår erfarenhet, varje steg vi tagit, det som vi blivit skadade av, det som vi inte förstår, det vi mött på olika sätt – han är i allt det, han var med, han såg. Och allt som ligger framför oss, det vi inte sett ännu, där vi inte varit ännu, det ovissa, där är han redan. Och den mest givna sanningen är ju att han aldrig försvinner. Aldrig dör. Aldrig lämnar den här världen ensam. Han är för alltid. Han är för alltid kvar. Varför är det viktigt när vi pratar om hopp, att Gud är evig? Om han inte var evig skulle det inte vara så mycket värt att han är t ex god. Jo, bra såklart att han är god idag, men om han ändå kan försvinna eller dö vilken dag som helst, så skulle ju den godheten inte vara så mycket att sätta sitt hopp till.-Det näst viktigaste är nog det faktum att han är trofast. Att han inte bara ÄR för alltid, utan också är densamme för alltid. Att han inte kan förändras, eller bryta något löfte. Några bibelord om att Gud är trofast:Han är vår klippa, hans verk är utan brist, hans vägar alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri från allt ont, han är rättfärdig och rättvis. 5 Mos 32:4Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. Jak 1:17Herrens ord är att lita på, han handlar alltid trofast. Ps 33:4Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Ps 36:6Ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet. Ps 100:5 Att han är trofast är en förutsättning för att det andra underbara han är ska vara något värt. Det kristna hoppet handlar om vem Gud är. Enligt Paulus har vi en hoppets Gud som både håller för att sätta vårt hop...

LKAB:s vd Jan Moström om vad som ska hända med Kiruna när gruvan tar allt mer mark i anspråk, och om det omdebatterade Hybrit-projektet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I slutet av augusti meddelade LKAB att ytterligare 6000 människor måste flytta från sina hem på grund av sprickor i berget under stan som orsakats av gruvbrytningen. Vilket är ditt budskap till de människor som påverkas nu? ”Tyvärr är det ju så att en förutsättning för vår gruvverksamhet är att vi faktiskt får tillgång till mark. Och tyvärr, den mark som vi måste ha till Kirunagruvan den går in under samhället, den är under staden”, säger Jan Moström, LKAB:s vd.”Jag skulle nog säga att absolut överväldigande majoritet i Kiruna är väl medveten om den situationen. Men givetvis är det ju så att när det händer, och dessutom den storlek, att det påverkar människor väldigt, väldigt mycket.”Jan Moström hoppas samtidigt att de här områdena inte är de sista som LKAB tar i anspråk.”För att vi ska fortsätta att utveckla och vara ledande leverantör av högkvalitativ järnmalm till Europa så måste vi fortsätta att ta mark i anspråk. När vi slutar ta mark i anspråk ser vi ett nedläggningsscenario för Kirunagruvan, och det hoppas jag är väldigt långt i framtiden. För, återigen, Kiruna stad och Kirunagruvan kommer under överskådlig tid att leva i symbios. En förutsättning för att Kiruna ska utvecklas på ett positivt sätt, det är att vi fortsätter att utveckla Kirunagruvan. Det kommer att betyda uppoffringar från båda parter för att möjliggöra att vi kan utveckla båda bitarna”, säger Jan Moström. Hur ska ni få Kirunabornas acceptans för att det här är rimligt?”Jag är helt övertygad om att vi har en väldigt stor acceptans i Kiruna för att genomföra den här samhällsomvandlingen. De som jobbar direkt åt oss eller våra entreprenörer är så väl medvetna om att en förutsättning för att Kirunagruvan ska fortsätta att producera är att vi gör detta. Man kan väl kalla det att av två onda ting så är det mindre onda att göra det här”, säger Jan Moström. ”Nästan all mark runt Kiruna är skyddad av ett eller annat intresse, det betyder att det är väldigt många målkonflikter här. Det är de målkonflikterna som det är viktigt att de tydliggörs, och att de på något sätt beslutas: Vilket ändamål är viktigast och höst prioriterat? Det är väl egentligen den fråga som staten äger, att säga, i de här målkonflikterna, hur ska de lösas ut", säger Jan Moström.Hittills har LKAB inte fått några besked från regeringen."Det svar vi har fått än så länge är att det är under bearbetning. hur det här ska gå till.”När måste ni ha ett besked? "Jag kan inte säga ett direkt datum, men ju mer vi skjuter på det desto mer tidsansträngt blir det", säger Jan Moström. Även runt Per Geijer-fyndigheten i Kiruna finns det målkonflikter och riksintressen som står emot varandra, det gäller inte minst rennäringen. ”Det vi har beskrivit är att från vår horisont ser vi att det måste finnas möjligheter att lösa det här på ett eller annat sätt. Sen hur det här ska gå till, det får vi ta i en dialog. med samebyn eller de som äger målkonflikten att se hur ska det här praktiskt lösas. Men vår utgångsinställning är att det här går att lösa. Kanske kan Gabna sameby inte göra exakt som de har gjort tidigare men med vissa modifikationer så borde det gå”, säger Jan Moström.Fossilfritt stålLKAB håller tillsammans med Vattenfall och SSAB, genom bolaget Hybrit, på att utveckla teknik för att använda fossilfri vätgas istället för kol och koks i bearbetningen av järnmalm, och produktionen av stål. Stålindustrins stora koldioxidtutsläpp skulle då försvinna på sikt. Men LKAB har dragit ner på takten i projektet. ”Jag är fortfarande väldigt övertygad om att ska vi vara i närheten av att klara av vår klimatpåverkan så är det här vägen framåt. Vi har fortsatt att jobba med det här för att få fram ett konkurrenskraftigt järn”, säger Jan Moström.”Att vi kommer att transformera stålindustrin i Europa det tror jag alla är väl överens om. En konsekvens av det kommer att bli att få eller inga investeringar kommer att göras i masugnar i Europa. Det är 70 procent av vår marknad. Ska vi kunna leverera till dem måste vi leverera järn, inte järnmalm. Det är därför vi fortsätter att driva den här utvecklingen. Vi vill säkerställa att det är ekonomiskt lönsamt att göra det här med ett minimum av risker”, säger Jan Moström.Samtidigt finns det starka politiska krafter i Europa som verkar vilja backa från det här (...) Litar du på att fattade beslut inom EU :s gröna industripolitik gäller? ”Man kan nog konstatera att politiska beslut snabbt kan ändras. Det är därför vi jobbar mer med riskminimering. I vilka områden har vi en mindre risk och en större risk. Det är en komplex kalkyl”, säger Jan Moström. Programledare: Johar Bendjelloul Kommentar: Knut Kainz Rognerud Producent: Johanna Palmström Tekniker: Mikael Sarabi Programmet spelades in den 12 september 2025.

Kanske blir det just du som kammar hem ett rutigt pris i veckans kluriga kryss, av och med Anna Charlotta Gunnarson! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Melodikrysset gäller det att vara musikdetektiv!Du svarar på olika frågor om musik och artister. Fyll i kryssplanen så är du med och tävlar om fina priser med melodikryssetmotiv.Var med och tävlaFör att din lösning ska räknas måste du skicka in krysset antingen via Melodikryssets app, per post eller på vår sajt enligt anvisningar. Senast onsdag vill vi ha ditt svar för att du ska komma med i dragningen.Du har lika stor chans att vinna oavsett hur du skickar in din krysslösning. Vill du läsa mer om hur det går till kan du klicka dig vidare via länkarna här nedanför.Skicka in din lösning med postMelodikrysset Sveriges Radio P4 109 12 StockholmOBS! Du kan INTE mejla in ditt svar, vare sig med länkar eller bilder.

När musiken blev mer än bara en låt eller sång, och berättade precis det du ville säga. Hör lyssnarnas berättelser här! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När har en låt blivit något mer än trevliga toner för dig? Vilken musik, band eller låt, har öppnat upp dina ögon för en händelse, eller definierat någonting, kanske en identitet. Det kan vara en känsla, något som händer i världen eller en speciell tid i livet för dig. Vilken musik har du känt fångat det du känt på ett starkt sätt. Kanske var det proggen, punken, hårdrocken eller countryn. Vilken musik känner du är din?Hör av dig och berätta!Viktig musik i Karlavagnen med Magnus BroniRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook eller Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar kl 21:40.

Om poddarna, några berättarkvällar samt en sägen.  Kommande berättarkvällar 14 sep kl. 14 Trollkunniga skogsfinnar, dödsdömda häxor, hemsökta platser – berättarstund Ilsbo hembygdsgård. Pris: 130 kr per person. Fikaförsäljning i pausen. I samarbete med Ilsbo hembygdsförening.  25 sep kl. 18 ”Vassa skarprättare, skogsfinsk trolldom, hemsökta platser” – berättarkväll Vivstagården, Matfors. Pris: 150 kr per person. Fikaförswäljning i pausen. I samarbete med Vivstagårdens bygdegårdsförening.   Förköp gärna biljetter via SWISH 1235672431 Förnamn + datum. Exempel: "Bertil Sara 14 sep".  Mer info samt fler kommande berättarkvällar hittar du på www.historierfranhalsingland.se samt vår Facebook och Instagram.  Just nu söker vi fler spelplatser över hela Sverige. Kanske kan du hjälpa oss att hitta en bra samarbetspartner där ute? Lokala historier, skogsfinnar eller spökhistorier – vi skräddarsyr en afton för er. För mer information kontakta oss på telefon 0739937451 alt 070-234 41 17 eller mejla kontakta@historierfranhalsingland.se  Mer information på vår hemsida.  Tips på teman/historier? Har du skrivit något själv? Eller upplevt något märkligt?  Mejla oss på kontakta@historierfranhalsingland.se  Den sägen ni hör i avsnittet är ursprungligen berättad av Nils Hellberg från Yttre och återfinns i Bergsjö hembygdsförenings "Bergsjö-bygden", här i en något bearbetad form för att passa formatet. Vi hörs igen v. 39   

Podden har fått inte mindre än två frågor om Krister Wickman – mannen som möjligen blev känd för att ha förlorat en partiledarstrid mot Olof Palme. Vem var han egentligen? Torbjörn Nilsson berättar – med god hjälp av Henrik Torehammar – om underbarnet som deklamerade dikter på grekiska, skrev egen poesi, höll ett tal som fick kvinnor att sucka djupt, kanske såg ut som Per Albin, eventuellt hade en affär med Marianne Höök, definitivt svek sin mentor Gunnar Sträng, förnyade arbetarrörelsen i liberal riktning och till slut blev bortglömd av hela partiet. Kanske just för att han var för vek för att bli dess ordförande.

Enligt strängteorin består tillvarons minsta delar av vibrerande strängar. Den anger att det finns tio dimensioner. Ändå håller många fast vid den. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Allting består av vibrerande strängar. Det finns tio rumsdimensioner. Kanske är vi själva och allting hologram?En del av de påståenden som strängteorin resulterar i eller öppnar för är ganska häpnadsväckande. Ändå jobbar fysikerna vidare med den. De beskriver den som den bästa vägen just nu mot en lösning på en svår utmaning inom fysiken: Att få å ena sidan Einsteins allmänna relativitetsteori, om gravitationen, och å andra sidan kvantmekaniken, som beskriver partiklarnas värld, att gå ihop med varann. Vi möter Sameer Murthy från King's College London, Magdalena Larfors från Uppsala universitet, och tre unga forskare från Leuvens universitet i Belgien.Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigesradio.se

Äta svamp? Länge ansågs svamp vara flugföda i Sverige, numera är det en delikatess som odlas i garderober. Johan Landgren följer svamphatets historia. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Även om jag generellt sett har ett bedrövligt minne, finns det en sak jag aldrig glömmer: ett svampställe. Som svampentusiast är det frestande att förklara det evolutionärt, som ett bevis på svampens betydelse för människan som art. Mycket lite tyder dock på att så varit fallet. Under historien har svamp, i många kulturer, snarare betraktats med avsmak. Mykologen Merlin Sheldrake går i sin bok Ett sammanvävt liv så långt som att tala om en utbredd mykofobi, en närmast sjuklig rädsla för svampar, som gränsar till hat.Det gäller inte minst här i Sverige. ”Gräs och löv, sågspån och jord, snart sagt allt möjligt, kunde den gamle svenske bonden äta, blott icke svamp; förr svalt han ihjäl”, heter det i en etnologisk skrift från början av 1900-talet. Enligt folktron var dessa ”paddehattar” farliga bara att vidröra. Och för den som gick igenom en så kallad häxring väntade olycka och allvarlig sjukdom.Också inom vetenskapen höll man sig länge på avstånd. Till och med Carl von Linné, den store systematikern, gav upp sina försök att förstå sig på svamparnas plats och funktion i ekosystemet. Hämndlystet benämnde han dem ”Floras vandrande pack” och menade att de var ”mer tjänliga såsom näring åt flugor än åt människor”.Men varifrån kommer då detta svamphat? Sheldrake hänvisar till en teori från 1957, framförd av Gordon och Valentina Wasson, vilka delar upp kulturer i mykofila och mykofoba, svampälskande eller svamprädda. Den huvudsakliga vattendelaren menar de är huruvida respektive kultur haft tradition av att använda, eller sky, psykedeliska svampar.Sheldrake är visserligen inte helt övertygad om teorins allmängiltighet, men menar att den har en poäng. Inställningen till svamp har historiskt varit mer positiv i länder där schamanistiska kulturer, med en tradition av andliga svamptrippar, tidigare haft fäste, som i Ryssland och delar av Sydamerika. I andra kulturer har attityden däremot varit direkt fientlig, till den grad att all svampanvändning betraktats som något omoraliskt och djävulskt. Ett sådant exempel hittar vi i det viktorianska England, och här stöter vi på en annan av biologins stora pionjärer, Charles Darwin, i en biroll.Enligt historien var Darwins dotter, Henrietta Litchfield, orolig över vilken inverkan stinksvampen, med det talande latinska namnet Phallus impudicus, kunde tänkas ha på sina tjänsteflickors moral. I smyg gav hon sig därför återkommande ut i skogen och plockade stinksvampar som hon sen brände upp i en av herrgårdens kaminer.I sin kamp mot omoralen missade hon dock en viktig detalj: genom att bära runt den vulgära svampen hjälpte hon till att sprida dess sporer. Som så ofta är fallet med svampar visar det sig att de ligger ett par steg före människan. Och inte konstigt är väl det, med tanke på att de tros ha existerat i åtminstone 2,4 miljarder år. Det vill säga runt tiotusen gånger längre än vi.Indelningen i svamprädda och svampälskande kulturer verkar ha visst fog för sig, men det finns också många undantag. I länder som Italien och Frankrike har svampplockning, utan koppling till schamanism, länge varit en självklar del av mathållningen. Det franska köket är därtill orsak till att åtminstone en svamp började ätas av allt fler svenskar redan under 1800-talet. När vi 1818 importerade en ny kung därifrån, Jean Bernadotte, vid kröningen omdöpt till Karl XIV Johan, fick vi nämligen hans svampfäbless på köpet. Särskilt stor var hans smak för stensoppen, vilken numera ofta går under hans namn: Karl Johan-svamp.Under det senaste århundradet har den svenske bondens motstånd mot svamp långsamt malts ned. I svenska mykofilers svampkorgar slinker numera inte bara kantareller och stensoppar ner, utan också kremlor, musslingar och skivlingar. Och i garderober, grottor och på stockar i trädgårdar odlas delikatesser från det asiatiska köket, som shiitake och shimeji.Samtidigt är vår relation till svamparna kluven. Vi äter och pysslar om dem, men kan samtidigt inte riktigt lita på dem på samma sätt som vi kan lita på en morot eller ett äppelträd. De skrämmer oss med sin nyckfullhet, potentiella giftighet och sina hallucinatoriska egenskaper. Ibland beter de sig också kontraintuitivt, som den svampart som frodas på en av jordens mest förorenade platser, Tjernobyl. Forskarna vet inte hur, men på något sätt tycks den kunna använda strålningen för att öka sin egen tillväxt.Kanske kan man säga att svampen till sin natur är bångstyrig? Den skyr våra kategoriseringar, vilket gör det förståeligt att många av oss håller den på ett visst avstånd. Men samtidigt är det mycket vi går miste om när vi gör det. Inte bara kulinariskt och näringsmässigt, utan också på ett vetenskapligt och filosofiskt plan.Det menar åtminstone Sheldrake, som i sin bok främst diskuterar svamp utifrån ett filosofiskt perspektiv. Han tar avstamp i en frågeställning filosofen Thomas Nagel 1974 väckte i sin vetenskapliga artikel: ”What Is It Like to Be a Bat?”. Hur känns det att vara en fladdermus? Vad Sheldrake frågar sig är: ”Hur känns det att vara en svamp?”.Under ett vetenskapligt experiment med intag av LSD, en hallucinogen drog ursprungligen utvunnen ur svampen mjöldryga, prövar han frågan, och kommer till samma slutsats som Nagel. Det går förstås att föreställa sig hur det är, men det är omöjligt att faktiskt veta. Bara fladdermusen kan uppleva hur det är att vara fladdermus, och svampen hur det är att vara svamp.Men kanske, funderar Sheldrake vidare, kan svamparna säga oss något om hur det är att vara människa? Han skriver: ”Min utforskning av svamparnas värld har fått mig att ompröva mycket av vad jag trodde mig veta. Evolution, ekosystem, individualitet, intelligens, liv – inget är riktigt vad jag trodde det var”.En tanke slår mig: Är inte minnen lite som svampar? Liksom mycelet i jorden kan minnestrådar ligga dolda i det undermedvetna under många år, för att när rätt omständigheter uppstår, dyka upp som från ingenstans. För svampar gäller det, bland annat, att temperaturen och fuktigheten ska vara den rätta. För minnen är det snarare en särskild plats, en lukt, eller ett oväntat möte som är av vikt.Det är kittlande att jämföra ett mycelnätverk med hjärnan och nervsystemet. Sheldrake gör det gärna, då de har många likheter. Men lika viktigt, påpekar han, är att inte fastna i liknelserna, utan att också se skillnaderna, som är minst lika många.När man försöker förstå en svamp, kommer man till slut nå en gräns som inte går att passera: upplevelsen av att vara människa. För den som är på jakt efter absoluta svar är det frustrerande. Det visar inte minst Linnés griniga inställning. Men för den som är mer intresserad av öppna frågor är den gränsen snarare en viktig startpunkt. Människor är, liksom svampar, komplexa organismer som växer på både djupet och höjden. Bångstyriga, svårkategoriserade, men också med potential att styra om riktningen för hela kulturer.Johan Landgren, litteraturvetare och poetProducent: Ann LingebrandtLitteratur:Thomas Nagel: What Is It Like to Be a Bat? The Philosophical Review, 83 (4), 1974, 435–450. https://doi.org/10.2307/2183914Jesper Nyström: Svamparnas planet: det uråldriga nätverket som bryter ner och bygger upp vår värld. Bonnier fakta, 2020.Merlin Sheldrake: Ett sammanvävt liv: hur svamparna förenar vår värld, förändrar våra sinnen och formar vår framtid. Översättning: Jim Jakobsson, Volante, 2021.

Att ta emot livet som det är, i tillit till att Gud är där. Om det reflekterar Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I andakten pratar Susanne om att söka Gud – i kyrkan, i gemenskapen, i naturen.- Tron har aldrig varit min förtjänst eller prestation. Jag har fått ta emot. Jag får ta emot. Gång på gång blir tron kropp. Kanske är det just det som ger tron näring, mitt beroende av de som gått före, av de som går bredvid. Mitt beroende av dig, säger Susanne Dahl i andakten.TextPsaltaren 63:2MusikAmbre – Nils FrahmProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Att vara mentalist kan enklast beskrivas som trolleri där publiken deltar istället för att vara åskådare. Folk tror att Henrik Fexeus kontrollerar saker som han rimligtvis inte kan kontrollera. Men manipulerar sin publik? Eller handlar det egentligen bara rätt och slätt om kommunikation?Farfar uppfann den moderna snöplogen, mormor designade hattar som femtonåring och morfar tog elen till Falkenbergs sjukhus. Själv hade Henrik svårt att förstå de sociala koderna som barn men envisades ändå med att trolla varje vecka på klassens timma. Kanske det är därför han senare läste psykologi, lärde sig läsa tankar och skrev boken ”Alla får ligga”.Apropå ämnet ligga, i slutet av avsnittet bjuder Henrik på några riktigt bra raggningstips.Vi pratar också om hur han botade sin dansfobi, att skriva deckare med Camilla Läckberg, Uri Geller, om politiker är bra mentalister, varför han hette Björneskans, drömmen om att åka upp i rymden, varför journalister vägrade intervjua honom och ett helt nytt musikprojekt.Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Life Genomics, Gröna Gårdar, FunmedHitta allt om podden: Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det var Max Verstappen som tog hem Italiens Grand Prix på Monza – en ny otrolig prestation av den fyrfaldige världsmästaren som gång på gång betvingar oddsen i sin Red Bull. McLaren kunde inte matcha Verstappen ute på banan, och hamnade istället i centrum för en ny kontrovers inom sina så kallade ”papaya rules”. En omdiskuterad teamorder – föranledd av ett långsamt depåstopp för Lando Norris – diskuteras flitigt just nu och Racevecka ger naturligtvis sin syn på saken. Rätt eller fel? Kanske börjar man att krafsa på Pandoras ask… Vi hade också Formel 2 tillbaka på banan med Dino Beganovic på startplattan inför ”hemmafansen” på Monza. Vi analyserar Ferrari-juniorens helg i Italien och reagerar också på Colton Hertas väntade intåg i F2 nästa år – eller kanske ännu tidigare? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I vår serie med intervjuer är det nu Sexans tur - den mest motsägelsefulla av alla strategier. De med Sexans strategi är både de mest lojala och de mest ifrågasättande, de mest tvivlande och de modigaste etc. Stort TACK! till Linda Svanhed för att du delar med dig av din utvecklingsresa som Sexa - med intim instinkt. Kanske den mest motsägelsefulla varianten av strategi och instinkt:) Nyfiken på att utbilda dig? Här hittar du vår nästa kurs: https://enneagramcenter.se/event/att-leda-sig-sjalv-och-andra-steg-1-goteborg/ Du har väl inte missat vår Enneagrambok? Den hittar du här: https://www.bokus.com/bok/9789198197921/sjalvinsikt-nyckeln-till-att-utveckla-dig-sjalv-och-andra/#customer-reviews På vår hemsida hittar du mer om Enneagrammet och om oss: www.enneagramcenter.se

Att ta emot livet som det är, i tillit till att Gud är där. Om det reflekterar Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I andakten pratar Susanne om världen som en inte bara vacker plats, utan också ful och grym.- Gud är här. Också i det fulaste. Också i det brustna och trasiga. I smutsen. Så ber jag om en blick som vågar se. Kanske är det så att världen är vacker för att den är älskad, också i sin fulhet, säger Susanne Dahl i andakten.TextJesaja 53:2-3MusikAmbre – Nils FrahmProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Hur påverkas våra tankar av platsen de uppstår på? Madeleine Hessérus söker platsens ande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Tid har förflutit på platsen där jag bor. Det blir tydligt när jag ser mig omkring. Den uråldriga brunnens ruttna träöverbyggnad utgör numera en fara för nattliga vandrare, vilka riskerar att vid ett felsteg hamna i samma förtvivlade situation som en protagonist i någon av Haruki Murakamis romaner. Tujorna, som när de planterades knappt var manshöga, har växt sig över taksprånget på ladan och ekarna, askarna, lönnarna – alla är nu nästan dubbelt så höga.Det förvånar mig, just detta att jag och min man bott här så länge, att vi gått omkring här så länge, i mer än tjugo år, men i förhållande till husets egen ålder är de två decennierna försumbara.När vi flyttade hit, till en övergiven gård på gränsen mellan Närkeslättens ödslighet och Bergslagens slutenhet, föll den ena grindstolpen ihop när flyttbilen körde in på gården. Ett tecken naturligtvis. På att här skulle krävas hårt arbete eller överseende eller humor – hur man än valde att se det, var man från och med nu i gårdens våld eller kanske, under dess beskydd.Den första natten i huset tillbringade jag ensam med min hund i det enda rum som gick att få varmt, det var sent i november, och hunden och jag vaknade samtidigt av ett krafsande ljud vid tröskeln ut mot hallen. När jag vände blicken mot dörren, såg jag hur en mus satt på bakbenen på tröskeln, som om den behövde sträcka på sig i hela sin längd för att kunna ta in synen av mig och hunden: Vad vill det här säga? Vilka är de här inkräktarna och vad gör de här i mitt hus?Den sönderfallande grindstolpen och musen på tröskeln är de starkaste ögonblicksbilderna från min allra första tid på den här platsen, alldagliga händelser, men deras reflekterande kvalitet – kontrasten mellan det objektiva skeendet och den subjektiva upplevelsen – säger kanske något om vad det innebär att försöka erövra en plats, och bli en del av den.Här i huset har jag skrivit böcker, berättelser, texter. Många av texterna och de tusentals orden och meningarna har jag vid det här laget glömt vad de handlat om, men jag minns när och var de kommit till. Den här platsen har blivit förknippad med själva berättandet, så att platsen inte längre bara är en särskild fysisk plats, utan numera också en berättelsens plats.Ibland använder man begreppet ”platsens ande”, genius loci på latin, när man vill beskriva en särskild plats starka påverkan på människans sinne eller känsloliv, och hur den påverkan i sin tur har sin grund i platsens metafysiska minne av sin historia. Kanske har platsen där jag bor, dess så att säga samlade hågkomster, i hög grad påverkat mig och i förlängningen också mitt skrivande. Men hur egentligen?När vi flyttade till den här gamla gården fanns inget dricksvatten i huset, ingen fungerande värme, tak läckte, mössen bodde i väggarna. Det var ett hus och en gård som människorna övergivit och lämnat åt sitt förfall. Men det var också en plats som bar spår av en annan tid.Skriver man om annat och på ett annorlunda sätt i ett lantligt gammalt hus än i ett modernt hus inne i en stad? Vad har platsen för betydelse? Det är förstås svårt att sätta fingret på. Men ibland när jag går genom rummen i huset, där så mycket är förankrat i historia, eller när jag utför sysslor i trädgården under de höga träden, kan jag tänka att alla de uttryck för liv som varit så fundamentalt annorlunda mitt egets, ofrånkomligt blandat sig in i det jag har skrivit; att de diffunderat in i berättelserna lite i taget, på samma sätt som molekylerna i luften vi andas rör sig och blandar sig med varandra.Jag tror att litteratur mår bra av perspektivförskjutningar. Att bo på en plats där de gamla knotiga träden fått stå kvar och där husets möbler och föremål bär spår av tidigare människors begrepp om tillvaron, kan kanske göra att man ser på samtiden och sig själv med annan blick än om man lever mitt bland nuets snabbt förbiilande ting och föreställningar, där det förgångna ofta är bortmotat.När jag sitter och skriver i mitt arbetsrum tittar jag ibland upp från datorskärmen och låter blicken glida över bokhyllan framför mig. Många av titlarna och namnen på böckernas ryggar vittnar om liv som levts före mitt och på helt andra platser, och många av dem enbart i författarnas föreställningsvärld. En plats kan otvivelaktigt påverka en människas sinne, och den kan ibland också bli till ord och placeras på tryckta boksidor, som Thomas Manns febriga Venedig, Mircea Cărtărescus magnetiserade Bukarest, Emily Brontës stormpiskade hedar, Franz Kafkas labyrintiska bo. Och platserna utgör inte bara bakgrund till levnadsöden utan skapar också ödena, plågsamt eller glädjefyllt, men alltid obevekligt – obevekligt eftersom litteraturen är tvingande i sig; Spöket Cathy kommer att för alltid hemsöka Wuthering Heights, Aschenbach sitta i sin vilstol på Lido mellan havet och badhytterna, Kafkas varelse kommer att för all framtid irra runt i sitt förvirrande bo, och platserna är avgörande för berättelsernas utveckling och berättelsernas karaktärer är så beroende av platserna att de beblandat sig med varandra.Jag ser mig också omkring på alla de oordnade ting förutom böckerna som omger mig i mitt arbetsrum – somliga pyttesmå och anspråkslösa som pennstumpar, andra större och mer betydelsebärande, en marionettdocka inköpt för länge sedan i en tobaksdoftande källare i Prag, en ask med fotografier på okända döda släktingar, ett golvur som slår varje heltimme med fel antal slag – en mängd föremål, där många av dem inte tjänar något bestämt syfte annat än som nötta artefakter som verkar upprätthålla en egensinnig distans till omvärlden, till det samtida eller enbart nyttoinriktade. Men det är detta förflutna, dess materiella tyngd, som ifrågasätter min varseblivning så att jag måste rynka pannan och tänka efter: Har jag verkligen rätt i det jag tror och tänker?Det är kanske så den här platsen påverkar mig och också smittar av sig på mitt skrivande: Jag får hjälp att betrakta världen ur en annan synvinkel och logik än min egen. När jag nu ser tillbaka på de böcker och berättelser jag skrivit medan jag bott här verkar de ha det gemensamt att de alla försökt gestalta just platsens betydelse, hur en plats påverkar människan, hur den formar och skapar henne, hur hon brottas med den och vad platsen tvingar henne till.Karen Blixen skrev om sitt Afrika i boken Den afrikanska farmen: ”Jag kan en sång om Afrika /.../ Kan Afrika också en sång om mig? /.../ Spejar örnarna på Ngong efter mig?”Blixens tanke går naturligtvis att se som uttryck för kolonial självöverskattning, men man kan också tolka den som uttryck för verklig beblandelse, en diffusion, där jaget och platsen är oskiljaktigt samverkande. För Blixen skedde denna beblandelse i Kenya (ett oblitt öde skulle ju senare föra henne tillbaka till Danmark, en plats hon befarade skulle ”tillintetgöra” henne, som hon skriver i ett brev). Ibland tänker jag: det ska bli skönt att resa härifrån. Vid sådana tillfällen reser jag till en mindre stad här i närheten eller till en större stad längre bort. Jag längtar efter något flyktigt, till nuet, till att lämna beständighet och historia. Men jag återvänder, som Kafkas varelse till sitt bo, av envishet eller helt enkelt för att jag erinrar mig den där musen på tröskeln för över tjugo år sedan, och den förvåning vi bägge två upplevde vid det plötsliga mötet. Vem vet, kanske bevarar den här platsens ande, dess genius loci, det ögonblicket och den förvåningen. Madeleine Hessérus, författareLitteratur:Thomas Mann, Döden i Venedig (på svenska på Bonniers, första utgåva 1952)Mircea Cărtărescu, Solenoid (på svenska på Albert Bonniers Förlag 2019)Emily Brontë, Wuthering Heights (1847), på svenska Svindlande höjder, senast utgiven på Modernista, 2014Franz Kafka, Boet (oavslutad novell publicerad första gången postumt 1931, på svenska på Polyfem 1995)Karen Blixen, Den afrikanska farmen, på svenska på Bonniers 1955Människor som oavsiktligt hamnar i en brunn eller i ett underjordiskt rum återkommer som idé i flera romaner av Haruki Murakami, t ex i Fågeln som vrider upp världen (Norstedts 2007) och Mordet på kommendören (Norstedts 2019)

Jenny har träffat superproffset Truls Möregårdh – som själv beskriver sig just så, som ett proffs. Kanske ger ödmjukhet fler röster i Let's Dance, men Jenny menar att det också är viktigt att våga säga: jag är jävligt bra!Victoria erkänner att hon kan tycka att brandmanskostym är riktigt hett på män – är det gammaldags eller helt enkelt biologins savann-effekt?Veckans lyssnarfrågor kretsar kring trädgårdsfunderingar: tips på långlivade och vackra lökväxter, hur man tar hand om gladiolus och doftliljor, om lammöron verkligen är en problemväxt – och vad man gör åt döende thujor i häcken.Dessutom bjuds det på kränklimanger, rekord i "liksom" och tio nyfikna kanotister.Hör gärna av dig till oss på rodavitarosenpodden@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Traditioner mellan vänner är ämnet i Karlavagnen i kväll. Hur den ser ut, vad den betyder och hur den började. När programledaren Hanna bevakade Finnkampen blev hon helt tagen av den 100-åriga vänskapstraditionen. Lyssna här! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vad har lyssnarna har för traditioner vänner emellan. Har du några speciella traditioner som du skapat tillsammans med vänner och bekanta? Kanske är ni ute och skogsvandrar, hittar på roliga aktiviteter eller äter middag tillsammans en gång i månaden. Eller har ni startat en bokcirkel tillsammans. Hör av dig och berätta!Traditioner vänner emellan med Hanna SihlmanRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21. Programmet startar kl. 21:40.

Och om nyhetsbyrån som säljer åsikter till hela Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kanske läste ni i Göteborgsposten i förra veckan om den kinesiska gravidroboten? Eller kanske såg ni det på Expressens Tiktok eller i något annat av den drös sociala medierkonton eller nyhetsprogram som berättade storyn om hur den kinesiske forskaren Zhang Qifeng vid Nanyangs tekniska universitet tagit fram en graviditetsrobot som kunde bära mänskliga foster.Men det fanns ju ett problem. Allt var en bluff.Reporter: Lasse TruedsonI veckan publicerade Ekot en nyhet om att allt fler judar väljer att lämna Sverige, till följd av ett hårdare samhällsklimat sen terrordådet den 7:e oktober 2023 och det efterföljande kriget i Gaza. En av siffrorna Ekot använder sig av är att utvandringen från Sverige till Israel fördubblats mellan 2023 och 2024.Men vad säger siffrorna - egentligen?Reporter: Freddi RamelI våras rasade debatten om ledarsidan var en del av en tidnings själ eller inte. Något som inte var i fokus då, var det faktum att en stor del av de lokala ledartexterna runt om i landet inte längre är lokala, utan skrivs av en rätt okänd redaktion. Hur påverkar det den eventuella tidningssjälen och vad betyder det för opinionsbildningen i stort? Vi söker söker svar i en gränd i Gamla Stan i Stockholm.Reporter: Joanna Korbutiak

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det börjar med en storm. Eller en rav. Eller en kvinna från Göteborg som pratar om sitt akterkastell. Och snart står burkarna i köket i givakt, oreganon lutar, och kryddmakterna gör sitt intåg i min lägenhet. Vad vill de? Är det ett kall? Ett minne? En påminnelse om ett raderat rullband, en basker på fel plats, en ungdomsbrinnande längtan efter någon att säga “älskling” till? Kanske. Eller kanske är det bara ännu ett steg i en ceremoni vi gör tillsammans – du och jag, somna.I nattens kjolar försvinner månen och jag, med örat mot jorden, lyssnar till kryddmakternas viskningar om skuld, kärlek, fladder, frihet och ett kollektivt tyst samförstånd i den lilla ritualen vi kallar sömn.Sov gott!Mer om Henrik, klicka här:https://linktr.ee/HenrikstahlLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Polisen hittar en oidentifierad död man på en avlägsen skogsväg utanför Hudiksvall. Kommer polisen lösa mordet om de inte ens vet vem offret är? Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. En novemberkväll 1986 kör en bilist in på en öde skogsväg nära byn Steg utanför Hudiksvall. I bilens strålkastarljus ser han spår av en uppbränd kropp.Knappt ett par timmar senare undersöker polisens tekniker platsen. Offret går inte att identifiera, fyndplatsen verkar inte vara mordplatsen, det finns inga ögonvittnen och ingen saknad person stämmer in på mannens signalement. Rikskriminalen kallas in för att hjälpa till med sin expertis, men utredningen kör fast och mördarens försprång växer.En bortsprungen hund blir nyckel i mordutredningI december samma år börjar polisen få in rapporter om en herrelös hund som springer på stan i Hudiksvall. Polisen fångar in hunden men kan inte hitta ägaren. Snart börjar polisen misstänka att hunden kan ha en koppling till mordet. Kanske vet hunden vad som har hänt?Samtidigt som polisen famlar i mörkret för att identifiera mannen har gärningsmannen redan tagit över hans identitet.En dokumentär av: Hanna Sihlman.Producent: Hanna Frelin. Dokumentären är gjord 2025. Medverkande:Karl Viklund, utredningsledare hos Hudiksvall polisen.Håkan Lundberg, polis i Hudiksvall.Anna Eriksson, dotter till arrestvakten som tog hand om hunden.Gunilla Lindberg, systerdotter till Eino.Ulf Wallin, journalist på Länstidningen i Östersund.Carl-Gustaf Albemark, rådman och domare vid Östersunds tingsrätt.

Det har pågått ett tag. Innan jul 2024 bestämdes det, Glenn skulle få en läslista på de bästa böckerna i Maj Sjöwall och Per Wahlöös romansvit om polisen Martin Beck, och Anna skulle se på några av Peter Habers Beck-filmer, sen skulle det poddas. Nu är det dags. Podsässongen startar HÅRT och SNABBT med över 100 minuter beckspecial. Konstigt? Kanske. Spännande? Ja men lyssna så får vi väl se vart vi landar.

Är du en dammråtte-jägare eller står du ut med mer än lite skit i hörnen? Ring in och berätta vad städningen betytt i ditt liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vissa tycker det räcker med en storstädning till jul, andra putsar och fejar varje dag. Vilken typ är du? Och vilket förhållande har du till det ständigt omdiskuterade ämnet städning?Kanske har du en dråplig historia i städ-miljö som du vill berätta.Dela med dig av din berättelse i Karlavagnen, Sveriges största samtalsrum.Ring eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram.

Ett helt program från ån som är hem åt vattenväxten jättemöja, fiskar som id och flodnejonöga, alla våra sju inhemska stormusslor och oräkneliga insekter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En å är som en levande organism, från växterna vid dess stränder ända ner till smådjuren nere i bottnen. Vi sänder hela programmet från och om Vramsån i östra Skåne, med Gärds Köpinge som utgångspunkt.Naturpedagog Sam Pettersson håvar bland alla insektslarver och smådjur tillsammans med fältreporter Mats Ottosson. Kanske tar sig reportern en simtur också!Ulrika Hedlund, kommunekolog i Kristianstad skissar upp vattendragets konturer, från källorna bortom Linderödsåsen, ner genom det skånska jordbrukslandskapet till Helge å och Hanöbukten.Flodnejonöga, id och öring är några av fiskarterna i Vramsån. Olika bottnar och strömhastighet passar olika arter. Mikael Svensson från SLU Artdatabanken har koll på alla med fenor, liksom på flodpärlmusslorna vid långt upp mot Årröd.Anna Elmlund, akvatisk ekolog, vet var den hotade tjockskaliga målarmusslan är nergrävd och hur man ser om den är gravid!Programledare är Karin Gyllenklev.

Hej Somna. Det börjar i en vag undran om texten till “De sista ljuva åren”, och fortsätter i en resa som tar oss till muffiga monokler, trickspikar, barn i främmande land (eller inte), prismor, fallskärmssoldater och drömmar om att flyga i en pergola som aldrig blev vad den skulle.Jag bläddrar i Leksaksencyklopedin, ett uppslagsverk fullt av leksaker som kanske inte finns men som ändå har existerat i någons knä, någon gång. Vi möter leksakskristallen, med dess glittrande ljusspel och fantasins eviga värde, och nynnedockan, som påminner mig om saliv på axeln och rytmer man inte visste att man kunde.Vi snubblar genom barndomsminnen och vuxenvärldens tröghet, och pratar om Loke, trickstern som kanske är mer lik Jahve än man först tror. Och vi funderar på varför människor på gamla foton alltid ser ut som om de håller andan. Kanske för att de gör det.Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.Sov gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlLyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In this episode we discuss exploratory experimentation, an iterative process used by scientists to better understand phenomena. We ask why exploratory research seems to be valued less in science, the importance of lab notebooks, and what makes for a good exploratory study.   References: Steinle, F. (2016). Exploratory experiments: Ampère, Faraday, and the origins of electrodynamics. University of Pittsburgh press. Skinner, B. F. (1956). A case history in scientific method. American Psychologist, 11(5), 221–233. Popper, K. R. (1962). Conjectures and refutations: The growth of scientific knowledge. Routledge. Ditroilo, M., Mesquida ,Cristian, Abt ,Grant, & and Lakens, D. (2025). Exploratory research in sport and exercise science: Perceptions, challenges, and recommendations. Journal of Sports Sciences, 43(12), 1108–1120. https://doi.org/10.1080/02640414.2025.2486871 Paul Meehl's Philosophical Psychology Lectures: https://meehl.umn.edu/video Höfler, M., Scherbaum, S., Kanske, P., McDonald, B., & Miller, R. (2022). Means to valuable exploration: I. The blending of confirmation and exploration and how to resolve it. Meta-Psychology, 6. https://doi.org/10.15626/MP.2021.2837  

SS-forskaren Herman Wirth reser till Sverige för att undersöka hällristningar. Kanske kan de ge svar på frågan om tyskarnas urhem i Atlantis? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Följ med Urban Björstadius och Tobias Svanelid på en vindlande resa bland hällristningar, nazistiska baser på Sydpolen, galna forskare och teorier om ett sjunket germanskt Atlantis i Vetenskapsradion Historias Sommarspecial. Detta är den andra delen av fyra.Medverkar gör Luitgard Löw, chef för Västergötlands museum och Mattias Legnér, historiker vid Uppsala universitet.

En av mina – Robins det vill säga – favoritavsnitt är när vi väljer ett land och följer den krokiga vägen fram till dagens situation. Tidigare har det handlar om Albanien eller Zimbabwe, men den här veckan tar vi oss an en av tigerekonomierna: Singapore.Min gissning är att de flesta har ganska dålig koll på Singapores historia. Kanske också på Singapores samtida situation. Men staden – och staten – men den stora hamnen har gått från att vara en av de viktigaste posterna i det brittiska imperiet via en av de stora inspirationerna för det nya Kina till dagens situation som rik, högutbildad och teknokratisk halvdemokrati. Samtliga epoker av Singapores historia är intressant eftersom de alla präglas av en ovanligt levande kulturblandning. I Singapores möts olika kinesiska kulturer med indiska, malajiska och västerländska motsvarigheter.På med haklappen så knäcker vi en chili crab tillsammans!—Läslista:Carlson, Bo Kage, Sydöstasien: elva länder i en turbulent region : [Brunei, Burma, Filippinerna, Indonesien, Kambodja ...], [B. K. Carlson], Stockholm, 2000”Singapore” Världens historia 2019Jörnmark, Jan ”Så föddes det moderna Kina i Singapore” Timbro april 2023Heckscher, Gunnar, Asiatiskt maktspel, [2. uppl.], Akademilitteratur, Stockholm, 1986Nationalencyklopedin, Encyklopedia Britannica m fl… Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi närmar oss semestertider. På sandiga handdukar, i sommarstugans knarriga sängar eller hemma på balkongen väntar avkoppling med en spännande pocketbok. Gärna något om mord. Kanske något brittiskt. Med en belgisk utredare. Något sådant.Agatha Christie är deckardrottningen. I dagens avsnitt undersöker vi varför hon trots sin mycket tidstypiska persona blivit odödlig. Det blir mystiska försvinnanden, korkade jag-berättare och ett imperium som håller på att falla samman. Mycket nöje!Varför inte bli prenumerant? Slipp reklamen och få tillgång till extramaterial: historiepodden.supercast.com—Läslista:Burman, Carina, Drottningar och pretendenter: om guldålderns deckarförfattarinnor, Albert Bonniers förlag, [Stockholm], 2023”Agatha Christies hemliga anteckningsböcker” dokumentär SVT PlayHarrison, Dick ”Så bildade Agatha Christie deckare skola” SvD 2024-09-12Mattson, Olle ”Hundra år av suveräna, fasansfulla giftmord” SvD 2020-09-11Klingberg, Per ”Ständigt nya fall för Hercule Poirot” SvD 2014-09-04Bengtsson, Frans G ”Detektivlitteratur” SvD 1930-tal Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.