Podcasts about kanske

Anna Lisa Wärnlöf, alias Claque, har aldrig fått en framträdande plats i den svenska litteraturen. Men hon är en av våra stora stilister, tycker Ulrika Knutson som hyllar Pella-böckernas skapare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017. Varför är det så svårt att tala om det som betytt allra mest, också böcker? Därför att man är rädd att avslöja sitt innersta, förstås, och finna det banalt. Men om det skulle vara så, så är det inte Anna-Lisa Wärnlöfs fel. Någon sa häromdagen att om Anna-Lisa Wärnlöf, med signaturen Claque, hade varit karl, så hade hon stått ordentligt synlig på klassikerhyllan: avdelningen stilister, mellan Per Rådström och Claes Hylinger. Visst skulle det vara så! Men förklädd till flickbok och kåseri är Claque för alltid utstraffad från den riktiga litteraturen. Ha. På ofattbara sju år, 1958-1965 skriver hon de fyra romanerna om Pella, tre om den buttra Fredrike och hennes krets, och så den märkliga barndomsbiografin ”Boken om Agnes”, 1963. Detta är Claques litterära verk och värld, som nu alltså lever ett rikt liv under klassikerhyllan, under radarn, och älskas hett i hemlighet. Hon går som ett mycel genom bibiotek och antikvariat. Varhelst du minst anar det kan du hitta en läsare flaskmatad med Pella-sentenser. De sitter som slaktstämplar, går aldrig ur. Den som först kom ut ur garderoben som Pella-beroende var Gun-Britt Sundström, ett stilistiskt barn av Sören Kirkegaard – och Claque. Anna-Lisa Wärnlöf – född 1911, död 1987 – var som mest verksam under det tidiga sextiotalet, samtida med miljonprogrammet. Hennes ton gycklar med det andliga rivningsraseriet, den snabba nivelleringen i demokratins namn; en estetisk protest besläktad med Olle Adolphsons visor. Hos Claque finns samma ironiska melankoli, och sinne för ordens poesi. Hos Olle var det "nedisad Volvo med släp", och "kokt kummel med äggsås". Anna-Lisa har samma blick för det konkreta. Majorskan sitter i skymningen och "njuter av att ha två tummar", Pella kräks i duffelkragen vid tanken på att trassla till altaret i tolv meter organza. I fyrtio år övade hon sig som kåsör i Svenska Dagbladet, uppskattad men skygg. På fyrtio år satte hon inte sin fot på redaktionen. Men lilla Pella och farmor Majorskan och tant Signhild levde redan och verkade för fullt i tidningen när Wärnlöf romandebuterade med ”Pellas bok” 1958. När jag mötte Pella i början av sjuttiotalet var de här böckerna bara tio-femton år gamla, ändå speglade de en försvunnen värld, med exotiska inslag av flickskolor, hembiträden och bostadsbrist. Och spridda skurar av borgerlig bildning, som om det hade varit något fullt normalt och ingenting att oroa sig över. Pella själv läste böcker av Proust, Dickens och Cora Sandel – och hon gjorde det med ett självklart välbehag, utan känslor av skam. Detta var inte förenligt med min tonårskultur i början av sjuttiotalet, som utspelade sig i en atmosfär av V-jeans, tristess och symfonisk rock. Om jag hade velat spegla den atmosfären i litteratur så gav Kerstin Thorvall, Sven Wernström och Max Lundgren utmärkta möjligheter, i ungdomsromanens guldålder. Men böckerna om Pella ägnar sig inte bara åt spegling, utan gläntar på kommande liv. De kan man – till stora delar – läsa om, och växa med. Anna-Lisa Wärnlöf låter tonåringens världsbild möta riktigt gamla människors, och mycket små barns. En åtta månaders baby kan vara en stark personlighet hos Claque, som kan väcka dina antipatier också. Att föräldrar och barn, särskilt mödrar och barn, inte självklart finner varandra är en del av Claqueböckernas tidlösa innehåll. Och oavsett ålder får alla inblandade behålla sin integritet – och sina passioner. Passion kan uttryckas av också av det lilla barnet. Som i ”Boken om Agnes”, när småflickorna har skiljts åt och katastrofen ligger i öppen dager. Om hjärtat är krossat spelar det ingen roll om man är sex eller sextio år. Så här uttrycker sig den lilla Anna-Lisa: "Jag var Agneslös, och inte mer med det. Hur gör man när man hänger sig? Jag hade en pilbåge. Kanalen." Humor kan vara hjärtskärande, om den paras med livsinsikt. Att våra personligheter är så oföränderliga, att vi liknar oss själva som barn, är också en drabbande insikt. Inte särskilt behaglig. Det borde vi tänka lite mer på i vår tid, när vi vuxna är så stressade att vi inte står ut med att se barnen ha tråkigt. Eller ens tanken på att de har tråkigt! Hur de egentligen har det orkar vi inte ta reda på. Läste nyss en rubrik om att folk minutplanerar barnkalasen för att för död och pina inte riskera att barnen ser sin egen leda i vitögat. Vad skulle inte Claque kunna ha gjort av det ämnet? Vissa ämnen har hon klokt avstått ifrån – sexualiteten till exempel. Det bidrar till den goda tidlösheten. Erotiken uttrycks mer genom längtan och bilder som man inte glömmer: som Älskar du mig? sa Ulf Jacob. Obetydligt, sa jag, och tänderna mjuknade i min mun. Jag kan inte minnas att jag saknade explicit erotik – den fanns ju att tillgå överallt annars, för den som var läskunnig. Nej, Pella tillfredsställde andra behov. De två avgörande var den moralfilosofiska diskussionen, och stilens narkomani. Anna-Lisa Wärnlöfs stil är beroendeframkallande. Och smittsam. En pretentiös hållning ser jag automatiskt som "ett öde stort som en mössa". Att det inte är min egen bild ha jag glömt för länge sedan. Men ingen når Claques avvägda blandning av under- och överdrifter, och utförda aforismer, som kan rymma en världsbild: "Om ett barn ber om ett snöre, avfärda det inte med en kyss. Ge det ett snöre". Punktens placering är också viktig. Den surt förvärvade slutsatsens markering. Ge det ett snöre. Claque strör gärna ut små hälsningar till egna inspirationskällor. Den märkligaste möter vi i Pellas andra bok, där hon just har blivit kär i Ulf Jacob. På artonårsdagen ger han henne en nött gammal bok: "Läs den tös, du får den. Den är skriven för sådana som du och jag." Den repliken är lömsk, riktad till intellektuella flickstackare med garden nere – den går via trosorna, kan man säga. Men om man ska sublimera den boken får man jobba duktigt. Boken är ”En drömmares dagbok”, av den schweiziske artonhundratalsförfattaren Henri Frederic Amiel. Det blir en ganska rolig effekt när Pella och Ulf Jacob står och smusslar med Amiel, samtidigt som deras kompisar diggar Sinatra och Bill Haley på skivspelaren i rummet intill. Amiels ”En drömmares dagbok” blev på sin tid kult bland hyperkänsliga esteter i hela Europa, kärleksfullt översatt av en av den svenska litteraturens mest ömhudade kritiker, nämligen Klara Johanson; hon som recenserade allt, som inte kunde låta bli att recensera solnedgången. Ett nytt drama varje kväl. Klara Johansons andra stora idol var för övrigt Fredrika Bremer, vars spetsprydliga feminism viftar fram överallt i Pellas farmor Majorskans referenser. Klara Johanson är en av Claques viktiga förebilder bland estetiska ironiker – Oscar Wilde en annan – och så förstås Cora Sandel och Marcel Proust. Anna-Lisa Wärnlöf bakar också Madeleinekakor, med kärlek och smör, och psykiska trauman. En bild som återkommer i flera av böckerna, troligen självupplevd, är när några några clowner fallit i vattnet, och människorna på stranden skrattar av hjärtans lust, men tystnar när en av clownerna bärs bort, drunknad. Barnet grips av en förlamande ödslighet, identiteten brister. Som det står i ”Boken om Agnes”: "Det slog mig att jag kanske inte var någon liten flicka. Kanske var jag en pojke. Kanske var jag ett troll eller möjligen något slags djur." Det är det som alla Claques texter handlar om. Att skrapa ihop de spridda bitarna av sig själv, till ett slags mönster. Ulrika Knutson, journalist och författare Anna Lisa Wärnlöfs bibliografi Kåserier1949 Mans gamman (Bonnier)1954 För läsarens skull (Rabén & Sjögren/Vi, under signaturen Claque)1957 Om Ni behagar (Bonnier, under signaturen Claque)1958 Skaffa julgran (Bonnier, under signaturen Claque)Ungdomsböcker1958 Pellas bok (Svensk läraretidning)1959 Pellas andra bok1960 Pella i praktiken1961 Pojken en trappa upp1962 Fredrikes barn1963 Boken om Agnes1964 Ingkvist1965 Lennerboms: den fjärde boken om PellaÖvrigt"En diktare, en prins och Aldebaran". I: Något att lära av varandra (Relationskonsult, 1974)ÖversättningarElisabeth Janet Gray: Tomi i Tokyo (The cheerful heart) (Svensk läraretidning, 1962)Margaretha Shemin: De små ryttarna (The little riders) (Svensk läraretidning, 1965)Elaine L. Konigsburg: Jennifer och jag (Jennifer, Hecate, Macbeth, William McKinley, and me, Elizabeth) (Svensk läraretidning, 1968)Källa: Wikipedia

I tider av politisk oro ropas det ofta på mer historieundervisning i skolorna. Men vägen till ett bättre samhälle är en annan, skriver Eva-Lotta Hultén. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-10-12.–Lyd inte i förväg.–Håll yrkesetiken högt.–Akta dig för paramilitärer.När Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet 2016 satte sig historieprofessorn Timothy Snyder och skrev pamfletten ”Om tyranni. Tjugo lärdomar från tjugonde århundradet”. Uppmaningarna jag inledde med är några av rubrikerna i boken, som är skriven till ett du, i ett land vars demokratiska berggrund börjat vittra. Trump nämns då och då, men de tjugo uppmaningarna är relevanta överallt där antidemokratiska krafter hotar.I politiskt instabila och hotfulla tider kommer ropen på mer historieundervisning i skolornaReferenserna till andra världskriget är många, liksom till kommunistdiktaturerna i de forna östländerna. Timothy Snyder varnar bland annat för att tolka demagogers utsagor välvilligt: säger de att de tänker underminera de demokratiska institutionerna eller krossa mediefriheten så är det just vad de kommer att göra. Börjar de avhumanisera och hota grupper av människor så finns det ingen anledning att tro att de egentligen menar något annat.I politiskt instabila och hotfulla tider kommer ropen på mer historieundervisning i skolorna och mer historisk kunskap bland politiker och allmänhet. Med bättre vetskap om hur illa det gått förr ska insikter komma om vilken farlig väg fascism, nazism, rasism eller kommunism är och vi ska börja gör motstånd. Men fungerar det verkligen? Gör en tankeövning: Är det brist på historiekunskaper som får nazister att hata judar? Skulle de hata mindre om de fick mer kunskaper om förintelsen?Filosofen Friedrich Hegel sa att av historien lär vi att vi inget lär av historien. En klatschigt cynisk formulering som fått stor spridning. Massor av människor har förvisso med historiekunskaper fått nya insikter om både det ena och det andra men det Hegel avsåg att säga var naturligtvis att kunskap om vad som hänt förr inte räcker som vaccin mot att låta dåliga saker ske igen.Vi måste inte bara förstå hur ett totalitärt samhälle växer fram, vi måste också ha värderingar som säger oss att förtryck och utnyttjande av andra är fel, och vi behöver förmåga att se vad det är som händer medan det händer. Historien upprepar sig nämligen aldrig exakt, vilket gör att vi alltid, som en försvarsmekanism, kan klamra oss fast vid skillnaderna som räddningsplankor eller ursäkter för att blunda.Både Snyder och Sharp pekar på de små gesternas och handlingarnas betydelse: att säga nej när någon i maktställning begär något omoraliskt av oss...Utöver humanistiska värderingar och klarsynthet behöver vi förmåga, civilkurage och självförtroende nog att tänka och handla självständigt. I en stor studie intervjuade de båda forskarna Samuel Oliner och Pearl Oliner hundratals personer som räddat judar under andra världskriget. De visade att många som ingriper och hjälper andra har gemensamma drag: stark medkänsla och förmåga att känna samhörighet med alla sorters människor, ansvarskänsla, känsla för rättvisa och förmåga att se hur de själva kan påverka. De hade vuxit upp med föräldrar som agerat goda förebilder och framhållit värdet av empati och engagemang snarare än av prestationer. Föräldrarna hade resonerat kring rätt och fel, sällan eller aldrig straffat sina barn och uppmärksammat dem på vad som händer i omvärlden och på de orättvisor som drabbade vissa grupper av människor.Allt detta går att åstadkomma också inom skolans ramar. Filosofen Stephen Law har i boken ”The war for childrens minds” visat hur man kan lära barn självständigt tänkande och handlade genom att i gruppdiskussioner träna sådant som att avslöja och ifrågasätta det som tas för givet, upptäcka och diagnosticera felaktiga slutledningar, uttrycka åsikter klart och koncist, se saker ur andras synvinkel och ifrågasätta sina egna känslor eller det rätta i att agera utifrån dem. Socialpsykologen Ervin Staub har i sin tur gjort en rad experiment som visar på betydelsen av foten-i-dörren-fenomenet. Den som en gång börjat hjälpa andra fortsätter. Får vi alltså, genom skolan eller arbetsplatsen, smak för att förbättra livet för andra så är chansen mycket stor att vi sedan fortsätter av egen kraft.Timothy Snyders pamflett påminner mig om en annan professors skrift, statsvetaren Gene Sharps ”From dictatorship to democracy”, där han med utgångspunkt i ett helt livs forskning om totalitära system, motstånd och icke-våld beskriver hur man bäst kan omvandla en diktatur till en demokrati. Liksom Snyder kombinerar han, på det mest sympatiska vis, djupa och vida kunskaper i historia med ett humanistiskt patos och ett uppfordrande tilltal.Gene Sharps bok skrevs på efterfrågan av dissidenter i Burma på 90-talet men eftersom Sharp inte kände till de specifika omständigheterna just där, skrev han en så allmänt hållen bok att den kommit att användas i många, vitt skilda, länder sedan dess. Gene Sharp förklarar att användning av våld är att möta övermakten där den är som starkast, och därmed riskera stora förluster till ingen nytta, eller i värsta fall med ännu större repression som följd. Skulle man trots allt vinna är våldet sedan ofta inbyggt också i den nya maktens regim. Underminera i stället makten genom aktivism, uppbyggnad av alternativa, demokratiska organisationer, civil olydnad och samarbete med andra olydiga och planera maktskiftet noga, uppmuntrar Sharp. Både Snyder och Sharp pekar på de små gesternas och handlingarnas betydelse: att säga nej när någon i maktställning begär något omoraliskt av oss, att se andra i ögonen och visa välvilja, att uppmuntra andra som kanske är modigare eller att bära en symbol för motstånd på sina kläder.De historiekunskaper som verkligen betyder något när världen gungar är de berättelser som hjälper oss att tolka det som skerHistoria är ett viktigt ämne – men den tro som finns på historiekunskaper i sig som frälsning från förtryck, krig, folkmord eller odemokratiskt styre är felaktig. Inte ens historieprofessorn Timothy Snyder själv tycks ha kunnat dra nytta av sina kunskaper när det verkligen gällde. I baksidestexten till hans bok kan man läsa att han var övertygad om att USA skulle välja Hillary Clinton till president. Han missade alltså de tecken som pekade åt ett annat håll. Kanske på grund av önsketänkande. Vi människor är ju inte rationella, vi gör oss själva blinda för saker vi inte vill se. Det gäller historieprofessorer såväl som alla andra.Det går alldeles utmärkt att tänka sig en människa helt utan kunskaper i historia, som utifrån humanistiska värderingar, uppövad handlingsförmåga och kunskaper i psykologi framgångsrikt tar upp kampen mot förtryck och våld. Det går lika bra att föreställa sig en spränglärd historieprofessor som missar att agera när det verkligen gäller.De historiekunskaper som verkligen betyder något när världen gungar är de berättelser som hjälper oss att tolka det som sker och lär oss förstå hur det mänskliga psyket fungerar, och i alla tider har fungerat under tryck från auktoritära eller suggestiva och antidemokratiska ledare; då vi kommer i nya och okända situationer eller då vi hamnar i sammanslutningar som utvecklar ett starkt och destruktivt grupptänkande. Allra viktigast är den historia som ger oss exempel på hur man framgångsrikt kan göra motstånd och hjälpa utsatta medmänniskor. Bara så blir historiekunskaper ett skydd mot de krafter som vill underminera demokratin.Eva-Lotta Hultén, journalist och författare LitteraturTimothy Snyder, Om tyranni. Tjugo lärdomar från tjugonde århundradet, Albert Bonniers förlag 2017Gene Sharp From dictatorship to democracy, Serpents tale 2011 (först publicerad 1993)Samuel P Oliner, Pearl M Oliner, The altruistic personality. Rescuers of jews in nazi Europe, The free press, 1988Stephen Lwa, The war for childrens minds, Routledge 2006Ervin Staub, The psychology of good and evil, Cambridge University press 2006

Den här gången tar vi oss an Sandro Botticellis Primavera (Våren), ett av den italienska renässansens mest inflytelserika verk och ett av konsthistoriens mest gåtfulla bildskapelser.Kanske kan det tyckas sent på året för ett avsnitt om våren. Men Botticellis berömda målning tolkas som en allegori över årstidens gradvisa framväxt, från de kyliga vårvindarnas ankomst till ögonblicket då de sista molnen skingras och naturen träder in i sin blomstrande tid. Just därför känns den särskilt passande så här års, när våren långsamt övergår i sommar och vi väntar på varmare dagar.I avsnittet fördjupar vi oss i ett verk som i århundraden har förbryllat betraktare och forskare. Vi undersöker hur Botticelli sammanför motiv från den grekiska och romerska mytologin med kristna bildtraditioner, och hur målningen samtidigt bär spår av såväl flamländska gobelänger som antikens och renässansens litteratur.Vi berättar också om teorin att Primavera skapades som en bröllopsgåva och diskuterar vilka föreställningar om kärlek, dygd, kyskhet och äktenskap som verket kan ha förmedlat till den unga bruden.Följ med till Florens under det sena 1400-talet och upptäck ett av renässansens mest fascinerande konstverk. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

“Jag minns inte att vi hade mycket pengar. Men jag minns att det fanns ett lugn och en trygghet.” När Nooshi Dadgostar blickar tillbaka på sin barndom är det inte ekonomin hon minns starkast. Det är känslan av ett samhället som fungerade. Att skolan fanns där. Att vuxna hade tid. Att det gick att känna framtidstro även när pengarna inte var många. I det här avsnittet av Pengapeppen pratar Moa Tyborn och Nooshi Dadgostar, partiledare för Vänsterpartiet, om vad som händer när den tryggheten börjar försvinna. Om stressen när marginalerna krymper. Om känslan av att springa fortare än någonsin men ändå inte komma ikapp ekonomiskt. Om barnfamiljer som vänder på varje krona, unga som tvivlar på att de någonsin ska kunna köpa ett hem och människor som jobbar heltid men ändå inte känner sig ekonomiskt trygga. Vi pratar om löner, hyror, matpriser och välfärd. Men också om något större, om vad som händer när allt fler känner oro inför nästa räkning, nästa hyreshöjning eller nästa oväntade utgift? Det här är ett samtal om människovärde, trygghet och varför ekonomin aldrig bara handlar om pengar. För bakom varje siffra finns en människa, en familj och en vardag som ska fungera. Ett varmt, personligt och engagerat samtal om ekonomi och hur vi bygger ett samhälle där fler kan känna samma lugn som Nooshi minns från sin egen uppväxt. Höjdpunkter: 02:00 “En tävlingsinriktad Göteborgare med bra humor” Nooshi om vem hon är bakom partiledarrollen. 05:00 “Vi hade väldigt lite pengar, men ett enormt lugn och en trygghet” Om uppväxten, föräldrarnas resa till Sverige och varför trygghet betyder så mycket. 08:20  “Vi måste ändra det innan det är för sent” Nooshi om skolan, privatiseringarna och varför hon vill se en annan utveckling. 12:52  Varifrån kommer drivkraften? Om viljan att förändra samhället och varför Nooshi fortfarande tror att Sverige kan bli bättre. 16:35  “Det har aldrig varit så dyrt att vara svensk” Om varför Nooshi menar att valets viktigaste fråga är människors vardagsekonomi. 17:23  “Nu kostar det över 10 000 kronor mer i månaden att vara en vanlig barnfamilj” Ett starkt resonemang om varför många känner att pengarna inte räcker. 19:44  Bankernas vinster och bolåneräntorna Varför Nooshi vill använda SBAB för att pressa räntorna. 21:15  “Var nionde barn lever i fattigdom” Om barnfattigdom, utsatthet och varför hon ser utvecklingen som ett misslyckande. 22:46  “Kvinnodominerade yrken är felavlönade” Om lönegapet mellan kvinnor och män och Nooshis förslag för att minska det. 25:26  Kvinnofällorna som kostar miljoner Om deltidsarbete, familjebildning och varför kvinnors ekonomi halkar efter. 27:52  “Vi jobbar längst men ligger sämst till i Norden” Om pensioner, arbetsliv och varför hon ifrågasätter höjd pensionsålder. 29:02  Ska fler spara – eller få mer pengar kvar att leva på? Ett intressant resonemang om sparande, konsumtion och ekonomiska klyftor. 32:20  “Det måste gå att leva på sin lön” Kanske avsnittets starkaste budskap om arbete, trygghet och vardagsekonomi. 36:33  “Välfärden gör att människor vågar” Om sambandet mellan trygghet, företagande, utbildning och framtidstro. 41:25  Därför ska du rösta på Vänsterpartiet på 30 sekunder Nooshis sammanfattning av sin politik och sina viktigaste vallöften.

Fluent Fiction - Swedish: The Perfect Graduation Gift: A Journey Through Gamla Stan Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2026-06-09-07-38-20-sv Story Transcript:Sv: När sommarsolen strålade över Gamla Stan, var Linnea, Oskar och Karim på jakt efter den perfekta examenspresenten.En: When the summer sun shone over Gamla Stan, Linnea, Oskar, and Karim were on the hunt for the perfect graduation gift.Sv: De hade samlats på ett litet kafé, en plats fylld av charm och historia.En: They had gathered at a small café, a place filled with charm and history.Sv: Gamla mörka takbjälkar kantade taket, och de stora fönstren bjöd på en utsikt över de kullerstensbelagda gatorna och ståtliga gamla byggnader.En: Old dark ceiling beams lined the roof, and the large windows offered a view over the cobblestone streets and stately old buildings.Sv: Kaféet doftade av nybryggt kaffe och nybakade bullar, vilket skapade en varm och välkomnande atmosfär.En: The café smelled of freshly brewed coffee and newly baked buns, creating a warm and welcoming atmosphere.Sv: Linnea satt och drack en kopp starkt kaffe.En: Linnea sat drinking a cup of strong coffee.Sv: Medan hon tittade ut genom fönstret tänkte hon tillbaka på sin egen examenstid.En: As she looked out the window, she reminisced about her own graduation time.Sv: Hon blev fylld av nostalgi och glädje i tanken på sin systers kommande firande.En: She was filled with nostalgia and joy at the thought of her sister's upcoming celebration.Sv: Det skulle snart bli midsommar, en tid för glädje och gemenskap.En: It would soon be midsommar, a time for joy and togetherness.Sv: Linnea hade en viktig uppgift.En: Linnea had an important task.Sv: Hennes syster behövde en speciell gåva.En: Her sister needed a special gift.Sv: Men valet av present var inte lätt.En: But choosing the gift was not easy.Sv: Skulle hon välja något praktiskt, eller kanske något med mera känsla och värde?En: Should she choose something practical, or perhaps something with more sentiment and value?Sv: Oskar tog en tugga av sin kanelbulle och sa, "Kanske en vacker skrivbok?En: Oskar took a bite of his cinnamon bun and said, "Maybe a beautiful notebook?Sv: Hon kan behöva det på universitetet."En: She might need that at university."Sv: Karim höll inte med.En: Karim didn't agree.Sv: "Nej, nej!En: "No, no!Sv: Vad sägs om ett konstverk?En: How about a piece of art?Sv: Något som inspirerar!"En: Something that inspires!"Sv: Linnea visste att båda hade poänger.En: Linnea knew that both had valid points.Sv: Men ändå kände hon en osäkerhet som gnagde.En: But still, she felt an uncertainty gnawing at her.Sv: Hon ville ha något som verkligen visade deras personliga band.En: She wanted something that truly showed their personal bond.Sv: Medan de pratade närmade sig en äldre barista.En: As they talked, an older barista approached.Sv: Han hade varit där i många år och kunde lokalens historia.En: He had been there for many years and knew the place's history.Sv: "Behöver ni hjälp?"En: "Do you need help?"Sv: frågade han vänligt med en glimt i ögat.En: he asked kindly with a twinkle in his eye.Sv: Baristan lyssnade noggrant på Linneas dilemma och log sedan.En: The barista listened carefully to Linnea's dilemma and then smiled.Sv: "Ibland är det bästa att följa hjärtat.En: "Sometimes the best thing is to follow your heart.Sv: Personliga gåvor bär mest betydelse.En: Personal gifts carry the most meaning.Sv: Det kan vara något enkelt men ändå djupt."En: It can be something simple yet profound."Sv: Efter att ha tackat baristan bestämde sig Linnea för att ta en promenad.En: After thanking the barista, Linnea decided to take a walk.Sv: Hon följde de slingrande gatorna tills hon plötsligt stannade vid ett litet fönster bredvid kaféet.En: She followed the winding streets until she suddenly stopped at a small window next to the café.Sv: Där inne låg en handgjord träfigur, en liten skulptur i elegant design.En: Inside lay a handmade wooden figure, a small sculpture with an elegant design.Sv: Den fångade ljuset och kändes full av liv och möjligheter.En: It caught the light and felt full of life and possibilities.Sv: Hon visste direkt att den skulle passa perfekt.En: She knew immediately that it would be perfect.Sv: Hennes syster älskade konst och design, och denna skulptur var både en symbol för de minnen de delade och de drömmar hon hoppades att systern skulle följa.En: Her sister loved art and design, and this sculpture was both a symbol of the memories they shared and the dreams she hoped her sister would follow.Sv: Med ett leende gick Linnea in i butiken och köpte skulpturen.En: With a smile, Linnea went into the shop and bought the sculpture.Sv: Det kändes rätt.En: It felt right.Sv: När hon lämnade butiken med presenten i handen kände hon sig nöjd och lycklig.En: As she left the shop with the gift in her hand, she felt satisfied and happy.Sv: Hon hade valt med hjärtat.En: She had chosen with her heart.Sv: Linnea lärde sig att lita på sin intuition.En: Linnea learned to trust her intuition.Sv: Hon insåg att det var de personliga detaljerna som gav presenten dess sanna värde.En: She realized it was the personal details that gave the gift its true value.Sv: Nu när hon återvände till kaféet, fylld av ny funnen trygghet, kunde hon knappt vänta med att överlämna presenten och se sin systers reaktion.En: Now returning to the café, filled with newfound confidence, she could hardly wait to present the gift and see her sister's reaction.Sv: Det skulle bli ett oförglömligt ögonblick, fyllt av kärlek och samhörighet.En: It would be an unforgettable moment, filled with love and togetherness. Vocabulary Words:hunt: jaktgathered: samlatscharm: charmbeams: takbjälkarcobblestone: kullerstensbelagdanostalgia: nostalgijoy: glädjetogetherness: gemenskappractical: praktisktsentiment: känslavalid: poängeruncertainty: osäkerhetgnawing: gnagdeapproached: närmadedilemma: dilemmaprofound: djuptwinding: slingrandeelegant: elegantpossibilities: möjligheterintuition: intuitionunforgettable: oförglömligtconfidence: trygghetreaction: reaktionbarista: baristasculpture: skulpturbond: bandsentiment: känslabrew: bryggtfigure: figurstatue: staty

Den här veckan i Andakten i P1 möter vi Joanna Kölsch, präst i Askims församling i Göteborg. Idag om hur en maskros på cykelsadeln kan förändra dagen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:En dag när jag kom till min parkerade cykel på Hinsholmen, när jag hade varit och badat, hade någon lagt en maskros på sadeln, och jag blev så otroligt glad. Så… otroligt glad.Kanske visste personen att det var min cykel, men troligtvis inte. Det mest sannolika var att det var en helt okänd person som lagt blomman på min sadel.Kanske är det just det som är vårt uppdrag här på jorden att lägga blommor på varandras cykelsadlar. Att lysa upp vardagen för okända och kända personer.Text:Joh. 13:34-35, 1 Kor.Musik:Reiseslått av och med Gjermund LarsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Hej Somna. Jag sitter här i mörkret och tittar på mina händer. Eller jag ser dem knappt, för det är mörkt i Äventyrsvargen. Men jag känner dem. Det är något med det där att titta på sina händer. Förlåt mig, mina händer, att jag tagit er för givna i snart 51 år. Det är så konstigt med händer. De gör saker utan att jag ber dem.Någon gång i ditt liv höll du någons hand för första gången. Undrar vem du höll hand med. Kanske en förälder, kanske ett syskon. Det finns ett ögonblick precis innan man håller någons hand, när händerna är nära varandra men inte rör. Luften däremellan känns nästan tjock, som vadd. Och sen tar någon det första steget, en millimeter, och sen är det gjort. Tänk om händerna har ett eget minne. Att de minns saker som jag inte kommer ihåg. Här om dagen höll jag en hand. Det var länge sedan jag höll en hand. Det är ensamt att inte ha någon att hålla i handen.Mina händer är inga hantverkarhänder. De är inte gjorda för att skapa saker. Jag funderar på handslag. Jag hörde någonstans att det är för att visa att man inte bär vapen. Jag vet inte om det stämmer. Men man känner väldigt mycket i ett handslag. Det finns en sorts trötthet som sätter sig i händerna. Inte i musklerna, utan något annat. Händerna vill bara vila. Det är nog därför vi håller hand när vi är rädda. För att handen är den del av oss som sträcker sig längst ut från kroppen.Nu vinkar min hand till dig Somna. Godnatt.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Studentflaken dånar fram på gatorna, svindyra studentmössor kastas i luften och tappas förhoppningsvis inte bort. Vi är mitt i studenttider och pratar studentminnen. Pinfärska och gamla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kanske har du just tagit studenten och det blev precis som du hoppades - eller tvärtom. Kanske har din studentmössa några år på nacken men du minns fortfarande den där komiska, fina, konstiga grejen som hände när ni åkte flak. Eller är du en av alla de som skulle ha tagit studenten 2020, men det ”bidde” inget för Covidpandemin satte stopp och vad gjorde du då?Idag vill vi höra allt om dina studentminnen. Om champagnefrukosten, utspringet, den svettiga studentmottagningen med släkten, om den alternativa bal du ordnade för alla som inte hade råd att skaffa en dyr festblåsa - eller om hur det kändes att stå där bredvid alla lyckliga klasskamrater som hade massor av nallar och medaljer runt halsen medan du inte hade en enda för att ingen kom och firade dig.Ring oss på 020-22 10 30 och berätta om dina bästa, jobbigaste, roligaste studentminnen. Telefonslussen öppnar 21.00 och programmet börjar 21.40. Du kan även skriva till oss på våra sociala medier eller mejla till karlavagnen@sverigesradio.se. Programledare Li Skarin sänder direkt från Piteå.Producent: Helene Almqvist

Kanske sista Snedtänkt live någonsin! Inspelat på Regina december 2025. Sigrid Abrahamsson vid pianot, Agnes Fred vid mikrofonen. Det övergripande ämnet: Om Uppsala i kulturen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Finns det egentligen bara ett enda medvetande — och lever vi alla i illusionen av att vara separata individer? Professor Maria Strömme är tillbaka i studion för en djupdykning i medvetandets sanna natur, verklighetens illusion och teorin om att vi alla egentligen är delar av samma universella medvetande.Maria Strömme menar att hjärnan inte skapar medvetande, utan fungerar som en mottagare som filtrerar ett större informationsfält. Samtalet rör sig mellan kvantfysik, psykedelika, schizofreni och nära döden-upplevelser. Kan psykoser och psykedeliska substanser tillfälligt stänga av hjärnans filter och ge oss tillgång till något större? Vi pratar om varför tid kanske inte existerar så som vi tror, varför människor som varit nära döden beskriver samma tidlösa tillstånd — och varför små barn ibland verkar veta saker de omöjligt borde kunna veta. Är det möjligt att barn har en närmare koppling till det universella medvetandet innan känslan av separation fullt utvecklats?Mot slutet tar samtalet ännu en oväntad vändning när mörk materia, mörk energi och universums största obesvarade frågor kopplas samman med medvetandet självt. Kanske står mänskligheten inför ett helt nytt vetenskapligt paradigmskifte — där fysik, medvetande och andlighet till slut möts.Ett avsnitt som utmanar allt du trodde att du visste om verkligheten, människan och universum.Läs mer om Maria härLyssna på första avsnittet med Maria härLäs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finns det egentligen bara ett enda medvetande — och lever vi alla i illusionen av att vara separata individer? Professor Maria Strömme är tillbaka i studion för en djupdykning i medvetandets sanna natur, verklighetens illusion och teorin om att vi alla egentligen är delar av samma universella medvetande.Maria Strömme menar att hjärnan inte skapar medvetande, utan fungerar som en mottagare som filtrerar ett större informationsfält. Samtalet rör sig mellan kvantfysik, psykedelika, schizofreni och nära döden-upplevelser. Kan psykoser och psykedeliska substanser tillfälligt stänga av hjärnans filter och ge oss tillgång till något större? Vi pratar om varför tid kanske inte existerar så som vi tror, varför människor som varit nära döden beskriver samma tidlösa tillstånd — och varför små barn ibland verkar veta saker de omöjligt borde kunna veta. Är det möjligt att barn har en närmare koppling till det universella medvetandet innan känslan av separation fullt utvecklats?Mot slutet tar samtalet ännu en oväntad vändning när mörk materia, mörk energi och universums största obesvarade frågor kopplas samman med medvetandet självt. Kanske står mänskligheten inför ett helt nytt vetenskapligt paradigmskifte — där fysik, medvetande och andlighet till slut möts.Ett avsnitt som utmanar allt du trodde att du visste om verkligheten, människan och universum.Läs mer om Maria härLyssna på första avsnittet med Maria härLäs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkomna till ett ovanligt, och väldigt personligt, avsnitt av Martinson Möter, det är nämligen första gången i historien som Therese Martinson är med i podden, som görs tillsammans med fadderbarnsorganisationen Compassion.Hon är min livskamrat. Mamma till våra tre barn. Sångpedagog, sångerska och dragspelerska. En av de klokaste människor jag känner. Som jag har längtat efter att ni ska få möta henne.Kanske är det här någon slags reseskildring i samtalsform. Ett försök att fånga vad som händer med människor när man kliver rakt in i berättelser som förändrar en.Följ med oss bakom kulisserna på en resa som skakat om, berört och stannat kvar långt efter att vi kommit hem. För det här avsnittet handlar om mycket mer än bara en resa. Det handlar om människor och möten. Om hopplöshet och heligt hopp. Om trotsig tro som fortsätter sjunga mitt i verkligheter som egentligen borde tysta den.Det här är vår första resa till Afrika och vi landade i Nairobi, Kenya. Ett land fullt av liv, musik, skratt och framtid. Men också ett land där många barn växer upp i extrem utsatthet, där drömmar ofta riskerar att stanna vid just drömmar.Och mitt i allt detta: den lokala kyrkan. I över 40 år har Compassion arbetat genom lokala församlingar i Kenya. Inte för att bygga ett namn, utan för att bygga Guds rike. Idag når arbetet omkring 140 000 barn genom utbildning, mat, sjukvård, trygghet, tröst och tro.Men det starkaste vi mötte var faktiskt hoppet. Hopp som sjunger och dansar. Hopp som vägrar ge upp.I det här avsnittet får ni följa med oss när vi dansar med mammor och barn i slummen, äter banan och pannkakor till lunch varje dag, möter fadderbarn ansikte mot ansikte, gråter, skrattar, kramas och ber tillsammans med människor vars berättelser gått rakt in i våra hjärtan, och gång på gång får vi förundras över vad stort Gud faktiskt kan göra genom helt vanliga människor som säger ett litet ja.Det här blev ett samtal som stannade kvar hos oss, långt efter att mikrofonerna stängts av.Så lyssna in. Följ med oss till Kenya. Och möt människorna bakom siffrorna.Varmt välkommen till Martinson Möter - Therese Martinson! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är berättelsen om en vilsen kreatör som spolade rappen för countryn och gjorde det så bra att han lyckades snuva Beyoncé på en listetta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kamerablixtarna smattrar. Mattan som rullats ut är inte röd, utan blå och på den myllrar kända skådespelare och artister. Fotograferna ropar desperat efter dem, för att få den bästa bilden. Det är BET Awards 2024, en prisgala som hyllar svarta och minoriteter inom underhållningsbranschen. Nöjessajten Baller Alert har precis fått fatt i ett av årets största stjärnskott, Collins Obinna Chibueze, eller Shaboozey som han kallar sig. Han slår sig ner i en vit luddig stol bredvid en journalist, för en liveintervju.Collins långa wicks är blonderade i topparna och hänger ner över den glittriga skjortan. Han spanar in i kameran genom sina tonade solglasögon.– We read that originally you wanted to be a novelist. How did you segue into music and then country music at that?– I just wanted to tell stories, honestly, säger Shaboozey.Collins ger ett ödmjukt intryck. Kanske har han inte riktigt hunnit i fatt sitt eget kändisskap än. Förra året visste ingen vem han var. Nu är han en av de mest spelade countryartisterna. Journalisten vill veta hur han hamnade här. – Both of your parents are Nigerian. Yes, which is not typical for a Nigerian to be in country music How did they take it when you broke the news to them?– Broke the news that I was doing country, that was not really no news breaking.Reportern skrattar lite nervöst. Frågan antydde att Collins har avvikit från sitt ursprung genom att spela country. Men egentligen är det ju tvärtom. Han har tagit sig tillbaka till där allt började. Medverkande: Tali da Silva, Brandon Campbell, Derek Campbell och Lily Honigberg.Programmet gjordes av Elin Galyas Vallin våren 2026Producent Anna JohannessenExekutiv producent och programledare Siri HillSlutmix Fredrik NilssonP3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten MediaLjudklippen i programmet kommer från Baller Alert (2024), People (2025), Forbes (2024), MTV (2024), Josh Black Podcast (2023), Genius (2024), podcasten Producer Points (2025), podcasten Songs You Know with Toby Gad (2025), Rolling Stone (2024), Billboard (2024), TikTok-kontot Shaboozey (2024), Vevo (2025) samt Youtubekanalerna Beybigger (2025), Ekspoze (2015), Recording Academy / GRAMMYS (2026) och Shaboozey (2026)

Varje vaken minut går åt till att försöka mota bort de obehagliga och våldsamma tankarna. Om de stämmer förtjänar jag inte att leva Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Om du känner igen dig i Mikaelas berättelse eller är anhörig finns hjälp att få:*Chatt: https://ocdforbundet.se/ocd-chatten*Anhöriglinje: https://ocdforbundet.se/anhoriglinjen/Reporter & ljuddesign: Vincent HanssonProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV DOKUMENTÄREN:– Tänk om jag är pedofil men jag har bara inte insett det förrän nu?För Mikaela går varje vaken minut åt till att försöka mota bort tankarna. Tankar som är obehagliga, våldsamma och ständigt fyllda av tvivel. Hon är rädd för att hon ska övertyga sig själv att vara en fara för dem hon älskar mest. En fara för sin son.– Det enda sättet att skydda mitt barn är att flytta ifrån honom.Jag har sökt upp Mikaela i Onsala utanför Kungsbacka. När jag fick reda på hennes berättelse slog den an i mig personligen. En historia om att brottas med och leva med sina demoner. Går dem att övermannas?Mikaela växer upp i Luxemburg. Hon beskriver sig själv som ett känsligt barn, som upplever mycket ansvar för andras välmående. Och att hon redan som liten börjar ha en stark rädsla för döden. – Jag började få tankar kring döden som alla barn får. Men jag fick verkligen panik av tanken av döden och blev rädd för att sova, för jag tänkte att jag skulle dö när jag sov. Så jag hade väldigt mycket känslor som liten. En dag får Mikaela ta del av en tragisk nyhet. En nära vän till familjen har drabbats av cancer. En hjärntumör. Tillståndet är kritiskt och han mår sämre och sämre för varje dag som går. – Då blev jag ganska ledsen av att höra det. Och så tyckte jag synd om honom för att han led. Då minns jag att jag tänkte: ”jag hoppas att han dör snart så att han inte behöver lida för länge”. Kort efter att Mikaela tänkt den tanken så går familjevännen bort. Mitt i sorgen slår skulden till med full kraft, en fixidé om att hon bär ansvaret –att det är hon som har orsakat hans död. – Det är mitt fel att han dog. För jag tänkte ju tanken, ”jag hoppas att han dör snart så han slipper lida”. Och då minns jag att jag sa det till min mamma. Att det är mitt fel. Och då förklarade hon att man kan inte tänka sig att någon ska dö, och att det är en ganska normal tanke att ha. Och att det kan vara lite fint att hoppas att någon inte ska behöva lida. Hennes mammas ord blir en viss tröst men dessa tankar skulle visa sig bara vara början. En dag när hon hackar grönsaker så dyker en skrämmande bild upp i huvudet.– Då började jag få tankar på att ”tänk om jag tar en kniv och sticker mig själv.” Jag ville absolut inte skada mig själv, men jag var livrädd för att jag skulle tappa kontrollen och bara sticka kniven i min mage. Så jag sa det till min mamma, och hon förklarade för mig att om du är rädd för att du ska skada dig själv, så behöver du inte vara ensam hemma. Men det ledde också till att jag var mycket med min mamma på fritiden. För jag var så rädd för att vara hemma. När Mikaela är 16 år slår en ny, absurd fixering rot. Det är en tanke som trotsar allt sunt förnuft och som för de flesta – även för henne själv – framstår som helt världsfrånvänt. Men trots det känns det som något hon behöver ta på allvar. – Så var jag fortfarande oskuld, och då började jag få tankar kring att jag skulle vara gravid, att jag skulle på något sätt ha lyckats bli gravid ändå. Jag minns att jag tog graviditetstest, trots att jag någonstans förstod att det är klart att du inte är gravid. Men jag var så rädd för det, för den tanken satte sig där också. Lex Jungfru Maria?– Ja. exakt!Det är ingen som ser några varningsflaggor eller snappar upp att det är något problem. För tankarna påverkar ännu inte Mikaela till den grad att det innebär några större bekymmer för henne. Att den starka ansvarskänslan, rädslan för att skada sig själv, rädslan för att vara någon slags jungfruföderska – att det här skulle vara ett tecken på en sjukdom var det ännu ingen som kunde förstå. Mikaela är nu i 20-årsåldern och befinner sig på en fest. Och där mitt bland alla människor så får hon syn på en kille. Det är som att världen stannar upp, och allt folk runt omkring blir bara till en suddig bakgrund. – Direkt fick vi ögonkontakt med varandra och jag kände direkt någon attraktion till honom och han kände likadant. Gnistan mellan dem är omöjlig att ignorera. Så de börjar dejta och blir snabbt ett par. Och för Mikaela känns det helt fantastiskt. Hon har aldrig varit såhär lycklig. – Och då var det, jag svävade bland rosa moln. Jag var så kär. Älskade honom så mycket. Men att känna så starkt får någon har också sina baksidor för Mikaela. För den där starka ansvarskänslan, som genom hela livet har legat i bakgrunden och lurat börjar träda fram. – Jag kände så mycket för honom att det nästan blev jobbigt för mig. Jag ville hellre bara få känna mig lite mer: ”okej, jag älskar dig jättemycket, men jag är inte besatt av dig”. För då märkte jag också att jag fick sådana här tankar om att jag ville skydda honom från allt. Och Mikaela börjar oroa sig. Tänk om hon skulle förstöra allt? Allt det fina de håller på att skapa tillsammans Tänk om hon skulle råka flörta med någon, råka vara otrogen. Eller någonting mycket värre.– Då började jag få tankar om att jag skulle råka döda honom eller någon annan, för jag bodde med min kusin, att jag skulle döda honom eller min kusin i sömnen. Och jag tror att det har att göra med att jag hittade en person som jag började älska jättemycket. Och så blev jag så rädd för att jag skulle råka förstöra det. Och vad är det värsta man kan göra då? Jo, det är att döda någon. Mikaela vet att hon aldrig skulle göra något sånt i ett vaket tillstånd. I ett tillstånd där hon har kontroll. Så hon måste anpassa hemmet för någon annan – den potentiellt sömngående versionen av sig själv. – Började gömma knivarna i lägenheten. Försöka sätta dem högt upp i ett skåp, för då kommer det att vara svårt för mig att komma åt dem när jag sover. Men det är också nu det blir uppenbart, både för henne själv, och folk runtomkring. Det är något som inte står rätt till. Hon behöver hjälp. Så hon tar steget och vänder sig till vården. Mikaela, som levt i skräck för att förlora greppet om verkligheten, får nu äntligen en förklaring på vad det är som pågår. Hon har OCD, eller tvångsyndrom som det också heter. – För jag var har jag en psykos? Nej, du har inte en psykos. Du har tvångstankar och det kändes väldigt skönt att äntligen få ett ord att hänga upp mig på och förstå mer om det. Mikaela hade aldrig kunnat föreställa sig att OCD kunde se ut på det här sättet. För henne, liksom för många andra, var diagnosen förknippad med människor som maniskt tvättar sina händer eller håller saker kliniskt rent. Det kan förstås se ut på det sättet, men långt ifrån hela sanningen.Det centrala i OCD är inte städning, utan de ritualer (fysiska eller mentala) som skapas för att avvärja en katastrof. Hjärnan identifierar ett hot och kräver en motprestation för att lugnet ska infinna sig. Men det är en falsk trygghet. För ju mer Mikaela försöker försäkra sig om att hon inte kommer mörda sin kille sömnen, desto mer utrymme får tvivlet att växa. För att bryta mönstret måste hon sluta söka svar och istället våga stanna kvar i ångesten utan att agera. Så Mikaela får påbörja en KBT-behandling, där hon steg för steg får närma sig det allra läskigaste. – När jag stod där med kniven så kändes det ju ganska läskigt i början, för det kändes verkligen som att jag kommer tappa kontrollen nu. Tänk om jag egentligen vill döda honom? Tänk om det är därför jag tänker de här tankarna. Sen blev det lättare och lättare ju mer jag övade på det. Och så tillslut får Mikaela börja sova med knivar bredvid sig i sovrummet. Den ultimata exponeringen som ska få henne att tolerera osäkerheten kring vad hon gör och inte gör i sömnen. Och det funkar. Rädslan tynar till slut bort. – Titta, du kan sova med en kniv i sovrummet, men du dödar ingen när du sover ändå. Mikaela har äntligen lämnat skräcken bakom sig och börjat blicka framåt mot en ljusare horisont. Relationen är starkare och tryggare än någonsin. De gifter sig och bestämmer sig för att ta det stora steget att skaffa barn. Men drömmen om en växande familj visar sig vara en betydligt snårigare väg än de hade föreställt sig.– Så vi fick genomgå en IVF process, vilket var ganska påfrestande. Sen blev jag gravid och i början av graviditeten började jag märka av att jag blev väldigt orolig för fostret. Jag började bli jättenojig för att någonting skulle hända som jag tänker att många gravida blir. Men jag kanske blev det lite väl mycket. Jag hörde av mig till barnmorskan hela tiden. Sen fortsatte det under graviditeten. Jag började må bättre sen också. Men sen de två sista veckorna så började jag må jättedåligt. Jag kunde inte sova, jag fick skakningar i hela kroppen. Jag mådde illa, jag kunde inte äta och det var på grund av ångest. Och så händer något mer. Oron kring sömnen, som ofta varit en domän för Mikaelas OCD, börjar återigen ta plats. Men än så länge har hon inte gjort kopplingen. Hon ser inte att det är precis samma gamla demon som har börjat hemsöka henne på nytt– Då blev jag jätterädd för att inte kunna sova. Jag minns att jag tänkte om jag tänker den här tanken innan klockan fyra idag, att jag inte kommer kunna sova, då kommer jag inte kunna sova ikväll. Sen brukade jag oftast kunna sova ändå, men jag blev liksom hyperfokuserad på olika klockslag och mina kroppsliga sensationer. Starka sömnmediciner blir hennes enda sätt att uthärda de sista veckorna innan förlossningen. Men det triggar också igång något nytt. För i takt med att den närmar sig, börjar en annan sorts skräck att växa. Det är inte den typiska rädslan som många blivande mammor känner – oron för medicinska komplikationer eller den fysiska smärtan. Utan det är något annat.– Men jag var jätterädd. Inte för att föda barn, men jag var jätterädd för att någon skulle ta mitt barn ifrån mig. Att socialtjänsten skulle komma och ta honom. Jag behövde gå på starka sömnmediciner precis innan min förlossning. Och så tänkte jag nej, men nu kommer jag bli missbrukare. Garanterat. Det finns liksom ingen annan utväg. Och de förklarade att det behöver du absolut inte bli. Det kommer du inte bli. Vi kommer inte fortsätta skriva ut det här hur länge som helst. Men jag mådde jättedåligt. Och sen fick jag min son. Mikaela tittar på sin son. Det finaste hon någonsin har sett. Resultatet av en lång och prövande IVF-resa. Men hon kan inte njuta av det nyblivna föräldraskapet. För hennes besatthet av klockslag, rädslan för att inte kunna sova och att bli ifråntagen sin son fortsätter att hålla i sig. För tänk om någon skulle tycka att hon är en olämplig förälder? – Jag tror att det har att göra med att jag också jobbar med just på socialtjänsten, att jag handlägger sådana här ärenden. Och shade vi nyligen haft något ärende med en mamma också i liknande situation som mig, och då blir jag jätterädd för att det där kommer hända mig också. Så det låg nära till hands. Jag tror det var det. Rädslan för att inte räcka till som förälder börjar mutera och blir till ett inre monster. Den tvingar på henne bilder av ögonblick hon inte kan minnas, scener som aldrig har ägt rum, men som hennes hjärna ändå vill få henne att känna sig skyldig till. – Jag börjar få jättemycket tankar kring att tänk om jag skakar honom, Tänk om jag redan har råkat skaka honom utan att jag har märkt det. Tvångstankar av den här typen, som att skada sitt barn, Där inte något man vill göra, det är inte heller något man kommer göra och det är inte impulser, utan det är tankar som känns främmande och något som inte är i linje med den man är som person. OCD:n är en varelse som attackerar det du värderar allra mest i livet. Att vara en bra förälder, en bra partner och en person som behandlar andra väl. För Mikaela blir varje tvångstanke och varje litet misstag till bränsle. Det är som om hon oavsiktligt fortsätter att mata varelsen, tills den växer sig så stor att den skuggar allt annat.– Och så minns jag en gång när jag råkade, när jag skulle klippa hans naglar. Och så råkar jag klippa honom på hans finger, vilket väldigt många föräldrar har råkat göra någon gång. Men då fick jag panik. Nu kommer någon ta honom. För nu har jag ju till och med råkat skada mitt barn. Ett spädbarn en sårbar liten varelse som kräver konstant tillsyn. Men för Mikaela blir det inte lättare med tiden, snarare tvärtom. För när hennes son lämnar den sköra bebistiden bakom sig och börjar bli några år gammal, så framträder en ännu mer skrämmande tvångstanke. – Tänk om jag egentligen är pedofil? Men att jag bara inte insett det förrän nu. Så då blev jag jätterädd för att jag helt plötsligt skulle vara det. Det var aldrig så att jag var rädd för att jag skulle utsätta honom för någonting, men jag var bara rädd för att de här tankarna skulle bli så påtagliga att jag till sist skulle övertala mig själv att jag är det. Det är egentligen inget ovanligt att ha skrämmande tvångstankar. Tänk om jag puttar ner någon på tågspåret? Tänk om jag kör över någon med bilen? Tänk om jag begår ett övergrepp? Det som gör att det blir sjukligt är vikten man lägger vid dessa tankar. För de allra flesta kan vifta bort dem som obetydliga. En person med OCD tänker att de säger något om vem man är som person. Någon som jobbar på en förskola kanske säger upp sig från sitt jobb, en annan vågar inte sätta sin fot på en tågperrong, och en förälder kanske inte vågar vara ensam med sitt barn. För Mikaela så tar det nu upp hela hennes dagar och hon gör allt för att försöka hindra tankarna från att växa.– Typ om jag skulle lyfta honom, se till att okej, jag får. Jag måste se till att hans ben inte råkar nudda mitt skrev när jag lyfter upp honom. Det är nästan omöjligt kan jag säga när man lyfter upp ett barn om de är nära en. Men då blir jag jätterädd för det och tänkte att jag måste flytta på honom på något konstigt sätt. Så jag kontrollerade alltid hur jag lyfte upp honom. Om jag skulle torka honom. När han gick på toaletten så minns jag att jag tänkte ”tänk inget konstigt, tänk inget konstigt, tänk inget konstigt” när jag skulle torka honom. Då är det nästan omöjligt att inte tänka något konstigt när man försöker säga det till sig själv. Om jag säger “tänk inte på en rosa elefant” Vad händer i ditt huvud då? Sannolikt börjar du nog föreställa dig en rosa elefant. Det är precis så med tvångstankar. Men eftersom de ofta är av obehaglig natur så kan de leda till stresspåslag. – Så hör jag det här ordet olämplig. Olämplig, Olämplig. Så till sist så är det. Jag är olämplig uppenbarligen. För jag tänker ju att jag inte ska tänka olämpliga saker. De är Mikaela och hennes mans femte bröllopsdag. En dag som borde firas. Men precis som vanligt så slås Mikaela av en intensiv ångest så fort hon öppnar ögonen. Men det är ändå någonting annorlunda med den här morgonen. För hon känner nu en känsla av att hon inte klarar det här mer. Att hon inte längre orkar kämpa mot de skrämmande tankarna.– För då var det ju att ifall de tankarna skulle stämma så förtjänar inte jag att leva. Det var liksom det som var grunden till det hela. Jag minns att jag ringde till min kusin, som har jobbat inom psykiatrin, och sa till honom att det känns som att jag måste ta en kniv och skada mig själv. Då sa han: ”Michaela, då är det dags att åka till psykakuten om man känner det.” Hon och hennes man åker till psykakuten. Det är skrämmande för Mikaela, för inom henne mullrar samma gamla farhåga: rädslan för att vårdpersonalen ska se henne som en bristande förälder och bli oroliga för hennes son.– Jag berättade för dem vad det är jag känner och de blev inte oroliga för mitt barn. De blev oroliga för mig. Så de sa att om du vill så kan du bli inlagd nu. Och då kände jag att ja, det måste jag ju bli för jag orkar inte detta längre. Mikaela skrivs in, men tiden i slutenvården skulle visa sig bara bli ett kort andrum. För medan hennes mediciner justeras och en remiss skickas till ett specialistteam för OCD, börjar hon smida planer.– Jag tänkte att enda sättet att skydda mitt barn nu är ju att jag flyttar ifrån honom. Så jag började planera på att jag skulle skaffa en lägenhet någonstans och att flytta ifrån dem. Och det var ju väldigt läskigt för min man, för jag var ju helt bara: ”Men jag måste ju det. Fattar du inte det?”. Och i väntan på specialistbehandling blir Mikaelas mående bara sämre och sämre. – Jag började få tankar kring att inte vilja leva längre. Jag kunde inte äta så jag gick ner typ sju kilo och jag behövde absolut inte gå ner i vikt. Jag började också ha jättesvårt att sova på riktigt denna gången. Så till sist så sökte jag mig till psykakuten igen, och då gjorde man lite mer medicinjusteringar och såg till att det lades på med remissen. När Mikaela vaknar efter sin fjärde natt på sjukhuset är något annorlunda. Den intensiva ångesten, som brukar stå redo så fort hon öppnar ögonen, lyser med sin frånvaro. För första gången är det tyst.– Nu kan jag tänka klart. Nu styr inte de här tankarna mig. Jag fattar nu att allt det här har varit OCD hela tiden och det var nästan en utomkroppslig upplevelse. Det var så skönt och jag bara kände att nu kanske jag kan gå tillbaka och faktiskt njuta av att vara med mitt barn. Den nya kombinationen av mediciner har börjat verka och Mikaela är nu mottaglig för en terapibehandling, som hon påbörjar den direkt efter hon blir utskriven. Hon övar på att sitta stilla med tankarna, låta dem komma och gå utan att börja analysera dem. Hon får skriva ner sina värsta scenarier på papper och läsa dem högt för sig själv. I början bombarderas hon av de klassiska “tänkt om”- tankarna. Men för varje gång hon vägrar gå in i spiralen, börjar något långsamt att skifta.– Till sist blev det bara text på en lapp, och jag kunde bara läsa den utan att gå in i en ond spiral. Så det var en av de väldigt bra övningarna tyckte jag. Och Mikaelas allra största seger har varit modet att bryta tysnaden. Att våga prata om det som pågår i huvudet. Det som många gånger har känts som en mörk hemlighet. – Jag har inte mått så här bra sen innan min son kom och det är helt underbart. Jag delar med mig väldigt mycket på sociala medier om min upplevelse av OCD, vilket jag känner stärker mig också att jag kan vara så öppen om det. För jag märker också att det är så många som känner igen sig. Det har varit en stor del av att jag ska återhämta mig, märker jag. Och att prata öppet om det med folk så att folk också förstår att OCD är inte bara att vilja ha saker och ting rent. Och nu, nu kan jag jobba igen. Jag kan vara med min son utan att känna mig hindrad. Jag kan njuta av att vara med min man utan att vara rädd för att jag är otrogen hela tiden, vilket är väldigt skönt. Så jag känner att jag lever nu. Förut överlevde jag bara. Något som är värt att nämna är jag lever samma typ av OCD som Mikaela. Det variant där tvångshandlingarna främst utspelar sig i huvudet. Genom åren har mina teman skiftat, men oftast kretsar de kring rädslan för att skada andra. Det är anledningen till att jag inte vågar ta körkort, och precis som Mikaela har jag plågats av rädslan för att vara pedofil. Som tur har jag lyckats lämna just det temat bakom mig, men skräcken för att det ska komma tillbaka kan ändå dyka upp ibland.Vad skulle du säga till någon som jag, som är rädd att skaffa barn för att man är rädd för att det kommer blossa upp?– Jag skulle säga att man ska inte låta idén hindra det man vill göra, utan vill man skaffa barn, då ska man absolut göra det. För det är så fantastiskt att ha ett barn, även om det kan vara jättejobbigt ibland och man märker att det kan påverka ens psykiska mående. Så är jag så tacksam för att jag faktiskt vågade skaffa barn, för annars hade mitt liv inte sett ut som det gör idag. Jag har en fantastisk familj och jag tycker det är väldigt viktigt att man inte låter idén ta så mycket plats att man faktiskt hindrar det från från att man skaffar barn. Den ultimata exponeringen? – Kanske? Absolut. Framför allt om man också har pedofili och det där man är rädd för att tänk om jag egentligen är pedofil. Det var jag också rädd för när jag skulle träffa barn. Men jag var bara nej. Fuck that. Jag tänker skaffa barn ändå.

I veckans Kort-kort tar Fanny Ekstrand med Carin Falk in i en värld av ord som ännu inte finns – men som kanske borde göra det. Efter att ha snubblat in på Bokmässans tävling för nya svenska ord har hon samlat sina absoluta favoriter, och resultatet är en lista som fångar allt från arbetsångest och gruppbeteenden till dejting-hjärna och sociala egenheter. Ett avsnitt om språk, samtid och människans märkliga behov av att sätta ord på exakt allt. Kanske hittar ni ert nya favoritord här.

Förlåt Somna, för att jag börjar med att skratta. Det brukar jag inte göra. Jag hade ett litet private moment utanför studion, händerna knäppta, vaggade lite och sa högt till mig själv att just nu vet ingen människa på jorden vad jag gör. Sedan vände jag mig om och såg att grannen tittade på mig. Jag har aldrig pratat med grannen om vad jag gör i Äventyrsvargen. Från utsidan är det bara en vardaglig container, det ser ut som ett cykelskjul. Från grannens perspektiv måste det vara rätt underligt, att jag bara går in och är en timme i skjulet. Han kanske tror att jag mekar med cyklar.Jag irriterar mig på folk som cyklar på landsvägen trots att det finns cykelbanor, och jag vet att jag måste sluta med det. När jag fyllde 40 blev jag väldigt intresserad av tre saker: cyklar, att vandra Kungsleden och att renovera gamla möbler. Jag hade nog en ålderskris. Jag insåg till slut att cykla inte skulle lösa mina problem. Eftersom det fanns en lång period där jag inte hade körkort. Detta har gjort att jag köpt en del elcyklar genom åren. Men de slutar alltid med att gå sönder och så bli de stående.Blev det här tråkigt? Är inte så inspirerande idag. Dessutom ska jag spela in ett avsnitt till efter det här. Kanske att det är så att det här avsnitt ska handla om cyklar. När jag var liten cyklade vi hela tiden. Godnatt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Del 2 av flytt- & bostadsveckan! I det här avsnittet får Gustav, som utlovat, sättas på piedestal för att svara på alla era frågor. Är det alltid bättre när en BRF äger marken? Kan man lita på Boolis värdering? Hur vet man om en förening är bra eller dålig? Varför kan en låg avgift faktiskt vara negativ? Vad gör många fel i en budgivning? Och vilket är det vanligaste misstaget Gustav ser när folk ska sälja sin bostad? Vi hann med många, men långt ifrån alla av era frågor. Kanske får det bli en del 3 senare i sommar? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jenny och Victoria har öppnat femårschampagnen — något för sent — och skålar för vänskap, podden och trädgården. Men inte för räven, som varit på återkommande besök i trädgården på Dalarö. Har Jenny utvecklat ett sjätte sinne för räv? Victoria är på jakt efter ett nytt intresse och funderar på att lära sig ett instrument. Kanske tvärflöjt?Veckans avsnitt handlar om försommarens huvudperson, vår kanske mest älskade och härdigaste buske, syrenen. Vilka sorter finns? Hur ska man tänka vid valet av buske? Hur hur beskär man för att optimera blomningen? Dessutom blir det morgontrötta katter, mäns bristande kunskap om kvinnlig anatomi och ett väldigt bra rabarberrecept. Mejla till oss: rodavitarosenpoddengmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nils tror på små bilar, Theo tror på Frankrike och Johan tror att alla hushåll behöver två bilar. Dessutom har vi kört Peugeot 107, igen! Har den åldrats som ett fint vin eller som mellanmjölk?

Författaren Ulf Peter Hallberg vandrar genom Tiergarten i Berlin, minns sina möten med Allen Ginsberg och känner hur livet måste förändras. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.Den här berättelsen utspelar sig under den så kallade coronakrisen år 2020, när du som lyssnar hör den så befinner du dig kanske i någon mutation av samma kris eller så har den avlösts av en helt ny. Kanske upplever du någon form av lättnad, en lite ljusare tid. Vår tillvaro är en pendel mellan dessa poler som inte kan existera utan varandra. En oväntad händelse utlöser en kris, hela planeten ligger i spasmer. Hur ska vi höra ihop, om allt är kaos? Vi drar i nödbromsen, resten beror på oss.Lärdomarna i denna berättelse är inte nya, de är alla erfarenheter som många gjorde detta år: Vi behöver våra minnen, vi behöver poesin – och vi behöver träden. Men varje människa har sina egna hågkomster, dikter och parker. Detta är mina.När president Macron släckte ner Paris på kvällen torsdagen den 12 mars 2020 kände jag mig som den amerikanske poeten Allen Ginsberg. Denne var överallt när han levde, över hela jordklotet, och han tyckte om att undervisa. Och så älskade han livet. Jag identifierade mig med honom som lärare och författare. Därför var jag på Sorbonne, mot alla odds.Trots varningar från omvärlden hade jag tagit mig till Paris och mådde som alltid bättre än de flesta, den vita yang-pricken i den svarta yin-halvan, det är Pariseffekten. I Luxembourgträdgården, min viktigaste plats på jorden, höll jag och mina elever på med ett skrivprojekt som var en reaktion på situationen, smittan: hur man berättar en historia när allting är hotat, när allt står på spel, när man inte kan tro på nånting längre. Undantagstilltåndet! Plötsligt var grindarna till parken låsta. Alla kaféer och mötesplatser – ja, hela staden! – nedstängd. Ett enda tal från Macron till franska nationen; alla hade förstått, det är sista chansen.Ginsberg hade sprungit omkring i Luxembourgträdgården 1957-58 när han bodde på The Beat Hotel. Sommaren 1980 besökte jag honom några dagar i Boulder, Colorado, där han undervisade om de engelska romantikerna för unga studenter som ville lära sig skriva. Han lärde mig något som han kallade ”negativ kapacitet”. Hur man kommer vidare med det osäkra, mysteriet. I mars 2020, stod vi plötsligt inför ett osynligt virus, en kallhamrad egoist. Covid-19, partikeln utan spegelbild, en trojansk häst på bröstet till varje människa.Några dagar senare kom jag iväg från Paris med ett av de sista planen som lämnade staden just då, mot Berlin. Paris var stängt, Luxembourgträdgården stängd. Jag sökte mig till Berlins stora park, Tiergarten och började gå runt en timme före mörkrets inbrott. Nästa dag gjorde jag samma sak och nästa samma igen. Det skulle pågå hela året och fortsätta nästa.Tiergarten skapades som jaktmark 1527 och när jag går där så tänker jag på allt de här träden har sett sedan 1945. Äldre än så är de inte. Vid andra världskrigets slut fälldes nämligen nästan alla träd och förvandlades till ved; av 200 000 praktfulla träd på 210 hektar återstod 700 ensamma, brandskadade små dvärgträd lite här och där.Tanken på att träden i Tiergarten planterades och växte ur ruinstaden Berlin hjälper mig. Om jag inte går dit varje dag känner jag mig sjuk.Jag har upptäckt att jag inte är ensam. Bland de många träd som talar till mig finns också människor som lyssnar till samma budskap, bara en bit bort, vid nästa träd. Efter några veckors kringströvande urskiljer jag återkommande par och enstöringar som jag, på samma platser, unga människor som tränar, gör gymnastiska övningar, vid ett speciellt träd, varenda dag. Barn som följer sina föräldrar genom parken på väg hem. Alltid samma väg.När jag går på gångarna hör jag hela tiden fragment av samtal mellan vänner och kärlekspar, om ditt och datt. Dessa samtal återskapar betydelsen av vänskap, promenader, förtroende och förhoppningar. Det låga ljudet av två vänner som samtalar förtroligt om någon detalj i livet på en av parkens gångar talar samma språk som Allen Ginsbergs poesi.I Colorado 1980 deklamerade Ginsberg Shelleys ”Hymn to Intellectual Beauty” för att lära oss att älska konsten och livet. Vi pratade om allt under sena eftermiddagar i hans trähus i Boulder.När han talade lät det som dikten Sång i ”Howl och andra dikter”, här i översättning av Per Planhammar:Världens tyngd är kärlek.Under ensamhetens börda,under missnöjets börda så är tyngden,tyngden vi bär kärlek.Beatpoeten Allen Ginsbergs poesi var uppmärksamhet på livet, utvecklad ur inre osäkerhet, ”nederlagets vrål” som William Carlos Williams skrev i förordet till ”Howl”.I den mediokra aggressionens tid, när existensen har satts inom parentes och allt präglas av sönderfall, ensamhet och skyddsanordningar, då går jag bland de kraftfulla trädstammarna i Tiergarten och tänker på vad Allen Ginsberg sa på verandan till trähuset i Boulder 1980:”Det som gör en till författare är förmågan till inlevelse i chocktillstånden. Som Virginia Wolf skrev: konsten är ett dolt mönster, vi är alla delar av ett konstverk. Hamlet och Beethovens stråkkvartetter är sanningar om det vi kallar världen. Det finns ingen Shakespeare, ingen Beethoven, och ingen Gud; vi är orden; vi är musiken; vi är tinget i sig.”Sen satt vi tysta och rökte, och så sa Allen:”Det bästa i oss uppstår ur vår sårbarhet.””Ingen vila utan kärlek – ”Jag tänker i Tiergarten:Katastrofen är att historien förlorar sin mening om var och en bara arbetar på sin historia,söker kontakt utan förpliktelser –Beatpoeterna ville se allt i den amerikanska natten, ingen människa var för liten –Deras anslag var gemenskap, visioner, Baudelaires korrespondenser:Deras store fotograf och filmare Robert Frank sa att han kunde se Big Ben i London från Coney Island.När han var ung kunde han se timvisarna också.Ferlinghetti vill som poet rädda alla bortsprungna katter, han säger att poesin är det sista fyrtornet på ett stormigt hav.Krisen är uppfostraren, utvecklaren av det nya jaget.När Allen Ginsberg fick reda på att han hade kort tid kvar att leva ville han bygga en inspelningsstudio i sin lägenhet så att hans vänner Bob Dylan och Paul McCartney skulle ha professionell utrustning att spela på när de kom förbi.När min mamma fick en inoperabel hjärntumör så sa hon:”I det mörkaste finns bättringen. Jag tar operationen.”. Vad menade hon? Ginsberg visste.Han gjorde t'ai chi i sitt kök och tackade gud för att poeten Rimbaud blickade ner på honom från ovanför diskbänken.Min mamma levde elva år till efter operationen.När de sista solstrålarna får Victoria att lysa klart i guld över mig och alla andra som släntrar genom Tiergarten, deklamerar jag för träden och de förbipasserande en rad skriven av Lawrence Ferlinghetti till vännen Allen Ginsberg, och lovar mig själv att bli en bättre människa:”Poesin är själens energi, om själen existerar.”Då hör jag plötsligt någon säga:”Du glömde oss.”Så jag tillägger:”Träden är livets energi, och ni existerar.””Danke!” säger träden Yin och Yang, med en och samma röst.Ulf Peter Hallberg, författare och översättare

Neue Slowenische Kunst utropade sig till stat och utfärdade pass. Patricia Lorenzoni reflekterar över ett kusligt konstprojekt som sprängde gränser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det tidiga 1990-talet var de nya och nygamla statsbildningarnas tid. Sovjetunionen hade upplösts och flera forna sovjetrepubliker förklarat sig självständiga. På Balkan bröt den jugoslaviska federationen samman i uppslitande krig. Ur konflikterna reste sig sju nya stater: Bosnien/Hercegovina, Kroatien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien, Slovenien och så småningom också Kosovo.Eller är det åtta? 1992 öppnade i Moskva staten NSK sin första utländska beskickning. NSK står för Neue Slowenische Kunst, ”ny slovensk konst” på tyska, och bildades 1984 av tre slovenska kulturgrupper. Det var teatern Sester Scipion Nasice, bildkonstnärerna i IRWIN och industrisynthbandet Laibach. Dessa sades vara kollektivet NSKs religiösa, kulturellt-historiska samt ideologiska avdelning. Sju år efter sitt bildande tog så NSK steget att utropa sig till stat.Som konstprojekt är det inte unikt. Andra exempel är Lars Vilks Ladonien eller Carl Michael von Hausswolffs och Leif Elggrens Elgaland-Vargaland. Men någonting ger NSK-staten en särställning bredvid liknande statsbildningar, och väcker både oro och en särskild fascination.Den mest kända delen av NSK i Sverige är sannolikt Laibach, och inte självklart positivt. Bandet framträder gärna i uniform, scenestetiken är kraftigt inspirerad av både nazism och stalinism. I 1980-talets Slovenien väckte de skandal. Namnet ”Laibach” är den tyska beteckningen på huvudstaden Ljubljana, och minner om både nazistisk ockupation och slovenskt medlöperi. Under flera år var bandet rent av förbjudet att använda sitt eget namn. I en berömd tv-intervju 1983 får gruppen frågor om sina politiska ståndpunkter. Vid tillfället bär de uniformer och armbindlar prydda med svarta kors, deras svar är kryptiska meningar tonlöst reciterade från ett papper, blickarna stela och uttryckslösa. Effekten är kuslig.Ett ofta citerat uttalande från NSK säger: ”Endast den konst som talar den politiska manipulationens språk kan undkomma manipulation.” Några år innan självständighetsförklaringen vann konstkollektivet en tävling om den officiella affischen till den jugoslaviska ”ungdomens dag”, ett firande kopplat till den store ledaren Titos födelsedag. Först efter att vinnarbidraget offentliggjorts uppmärksammades att affischen var en re-make på en nazitysk propagandabild. Den nazistiska fanan hade bara ersatts med en jugoslavisk, och den tyska örnen med en duva. Händelsen blottade en oroande likhet i estetisk sensibilitet mellan den nazistiska staten och Titos specifikt jugoslaviska form av statssocialism. NSK och Laibach iscensatte en dyrkan av den totalitaristiska staten. När de utropade sig själva till stat var det därför svårtolkat. Var det ett politiskt eller ett konstnärligt projekt? Totalitärt eller frihetligt? Var det ironi eller faktisk fascism? Den slovenske filosofen och psykoanalytiske teoretikern Slavoj Žižek talar om ”överidentifikation” som en strategi bland dissidenter i den europeiska realsocialismens slutfas. Genom att ta realsocialismen på större allvar än den tog sig själv kunde man, säger han, synliggöra systemets förnekade premisser. I detta sammanhang förstår han också NSK och Laibach. Deras iscensättningar är inte parodi, de opererar inte genom förlöjligande. Vad NSK frambesvärjde och har fortsatt att frambesvärja är den moderna statens bortträngda sida, dess spöklika tvilling.Freud beskrev det kusliga som vad som borde ha varit dött, men som likväl rör på sig. Om Laibach och NSK mött frågan om fascism med ett överslätande skratt och en försäkran om att allt bara var spel, hade ordningen återställts och monstret åter motats ner i källaren. Men det var en lugnande gest man vägrade.När NSK-staten utropade sig själv, började den emellertid med entusiastisk generositet dela ut passhandlingar. En retrofuturistisk pastisch på affischen ”Uncle Sam wants you” lockar med medborgarskap i ”universums första globala stat”. En stat utan land, transnationell och placerad i tiden snarare än i rummet. Till en början framställde NSK faktiskt sina pass i samarbete med det unga slovenska inrikesministeriet. Tillverkningsprocessen var alltså identisk. NSK-passen uppfattades lätt som ”autentiska”, det vill säga, som dokument som knöt bäraren till ett visst territorium. Och i krigets kaos, där ett pass över en natt kunde visa sig värdelöst, skedde med just dessa pass någonting förunderligt. Som 1995 när Nationalteatern i det då belägrade Sarajevo under ett två dagar långt evenemang förklarades vara NSK-territorium. Mängder av pass och diplomatpass utfärdades, och med hjälp av dessa lyckades sedan flera Sarajevobor ta sig ut ur staden.En vän med rötter på Balkan påpekar att människor under kriget hjälpte varandra över gränser hela tiden; ibland altruistiskt, ibland mot betalning. Att utgå ifrån att gränsvakterna tog NSK-passen för ”äkta” blir därför förenklande. Lika troligt är att de erbjöd vakten en förevändning, ett verktyg för att öppna gränsen. Men kanske lät sig detta göras just för att passet stod fritt från etniska lojaliteter och gränskonflikter. Här glimrar en utopisk möjlighet; just det pass som inte refererar till ett territorium, blir vad som möjliggör de belägrades väg ut.Kulturteoretikern Alexei Monroe ser i NSK och Laibach också en delförklaring till den slovenska nationalismens relativa avsaknad av militaristisk chauvinism. Hos NSK blev nationen kitsch; en överdådig yta, lika tömd på politiskt innehåll som NSK-staten är tom på territoriella anspråk. På så vis, menar han, föregrep de den paramilitära appropriering av nationen som skedde i andra delar av forna Jugoslavien.Och sannerligen, att betrakta Laibach musikvideor är att bjudas in att frossa i totalitär estetik. Det är varken ironi eller satir, utan något annat och mer. Fascismen dras till sin konsekvens som just blott estetik, tömd på de våldsamma implikationerna av ett territoriellt och biopolitiskt projekt. Ställd invid detta estetiska överdåd måste varje politisk fascism framstå som en blek och menlös kopia.Men fungerar denna överidentifikationens strategi på 2000-talet? Den fascism som opererade i det 1980-tal som födde fram NSK tog sig sannerligen på allvar. Hur skulle den då kunna tåla mer allvar än vad den själv var förmögen till? Under 2000-talet har vi istället sett framväxten av en fascism som gjort det hotfulla pajaseriet till sin paradgren.Kanske är NSK ett delvis föråldrat projekt. Ändå finner jag ett märkligt hopp i detta formulerande av den totala statens totala frihet i det allomfattande medborgarskapet. NSK blåser upp nationalstatens idé tills den sprängs. Det är inte vad som en gång var Jugoslavien som omfattar NSK-staten. Det är NSK-staten som omfattar allt.Patricia Lorenzoniidéhistoriker och författareLitteratur:IRWIN (red): State in Time. Minor Compositions 2014.Alexei Monroe: Interrogation Machine: Laibach and NSK. MIT Press 2005.

Spelsnack med rätt att döda? Självklart har vi lagt vantarna på IO Interactives senaste spel där man får axla rollen som spionernas spion James Bond. Oliver ger sina första intryck av 007: First Light. Vi diskuterar också slutet för Destiny 2 och vad det kan betyda för både Bungie och Marathon. Vi pratar också mer om Forza Horizon 6 och vad vi hoppas på att serien gör härnäst. Kanske ett Forza Underground? Vi ger också våra första intryck av Valves nya Steam-kontroll och den numera kontroversiella stiodn ZA/UMs senaste spel Zero Parade: For Dead Spies Intro: Disproportionate World Orbs 2 av Robin Ljung BjuggfältOutro: Spiral Deepens av Michael Hudak från OCRemix

Med jämna mellanrum dyker det upp något politiskt AI-utspel. Men i dagsläget är AI ingen viktig fråga för svenska väljare. Varför är det så? Det undrar lyssnaren Liv. Sophia Sinclair pekar på USA, där AI seglat upp och blivit en viktig fråga inför mellanårsvalet, särskilt debatten kring datacenter och var de ska byggas. Kanske kommer den diskussionen även till Sverige? Björn Jeffery misstänker att någon svensk politiker kommer gå ut och vara starkt emot – allt! Med humor och initierade källor tar SvD:s journalister med dig när framtiden skapas. Med Björn Jeffery, Sophia Sinclair och Henning Eklund. Producent och redaktör Tove Friman Leffler.

Andakten i P1 med prästen Maria Linnér från Lyckå i Blekinge. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”En sak som betytt oerhört mycket för mig i mitt sökande och min tro är just tystnaden. Kanske är den så viktig för mig för att jag är en ganska introvert och tystlåten person som trivs i avskildheten. Det är egenskaper som jag längs livets resa fått erövra för att inse vilken kraft det finns i tystanden – i såväl min egen som i Guds.Musik:Longing – Kari BinProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

I det här avsnittet av Paus guidar Karin Björkegren Jones dig genom en meditation för dig som bär på sorg – kanske tydlig och nära, kanske stilla och svår att sätta ord på. En mjuk och trygg stund där du får möta det som känns, utan krav på att förändra eller förstå allt.Genom lugn andning och varsam kroppsnärvaro får du landa i kroppen och långsamt rikta uppmärksamheten mot det som kanske hållits tillbaka under lång tid. Meditationen hjälper dig att skapa utrymme för känslor, minnen och delar av dig själv som inte alltid fått plats.Här får sorgen existera utan att behöva förklaras bort. Du bjuds in att lyssna inåt och känna efter – inte med prestation eller analys, utan med mjukhet och tillåtelse. Kanske handlar det om ord som aldrig blev sagda, behov som aldrig uttrycktes eller drömmar som stannade kvar inom dig.Det här är ett avsnitt för dig som längtar efter att få andas lite friare, släppa taget om det som hållits spänt och möta dig själv med mer varsamhet. En paus där du får vila i vetskapen om att du inte behöver lämna något bakom dig direkt – ibland räcker det att börja möta det som finns där.

Känner du att du står och stampar i livet, att du sitter fast? Du längtar efter något mer — men ändå inte riktigt kommer vidare? I veckans avsnitt pratar jag om varför vi så ofta känner oss fast i livet och vilka tre vanliga fällor som håller oss kvar där vi är. Du får höra om: ✨ varför förändring alltid börjar med ett beslut ✨ hur vi ofta överkomplicerar våra nästa steg och fastnar i tänkande & analyserande ✨ varför vi sitter och väntar på att motivationen ska dyka upp, istället för att börja ✨ hur du kan hantera de här 3 vanliga fällorna och faktiskt komma vidare i ditt liv Det här avsnittet är för dig som: känner att något skaver, vet att du vill framåt, men inte riktigt vet hur du ska börja. Här få du 3 konkreta handlingar för att komma igång. Kanske är det här precis den påminnelsen du behöver: att du inte är fast för alltid, det här är kanske starten till något nytt i ditt liv? Vill du ha min hjälp att faktiskt skapa förändring i din vardagen? Då vill jag bjuda in dig till min LIVE workshop på Zoom den 9 juni: Så skapar du goda vanor som håller – och tar kontroll över din tid Under workshopen får du: - förstå varför det är så svårt att skapa nya vanor - lära dig varför det inte handlar om att ha disciplin, utan om att ha ett system som hjälper dig - du lär dig mitt enkla system för att bygga hållbara vanor som håller över tid- 9 regler för att hantera din egen tid - 4 små microval som hjälper dig behålla energi och fokus i vardagen Just nu till ett fint introduktionspris. Jag ser så mycket fram emot att mötas!Begränsat antal platser.

Nadia Jebril gar gärna pa restaurang sjalv. Att inte behova ta hansyn till nagon annan, bara njuta av maten i lugn och ro. Sjalv. Som pinne. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ensamgästen kallas i krogbranschen för ”pinne”. – Om jag är nyfiken på ett stället orkar jag inte göra en gallup-undersökning på vem som vill eller inte vill följa med. Jag går dit själv! säger Nadia Jebril.Nyligen skrev hon en krönika i Dagens Nyheter om njutningen med ensam-ätandet. Hon tror att fler skulle vilja äta ensamma på krogen, om de bara vågade.– Det finns ett stigma. Det är känsligt med ensamhet. Och måltiden är så laddad med värden som gemenskap. Kanske kan det vara en solidarisk handling att ibland gå ut och äta själv. Att visa att det är okej att vara ensam. Ensamätandet kan också göras hemma. En lugn stund hemma.– Kanske tända ett ljus och hedra sig själv, säger Nadia.Samtalet handlar också om uppväxten i ett gatukök, om att komma från en stor familj men själv ha en liten kärnfamilj, om matuppfostran, om att inse att ens barn inte alls har arfid utan snarare är en foodie. Och att sorg kan uttryckas i formen av ett bröd som doppas i olivolja och kryddblandningen za'atar. Recept på egen za'atar:2 msk timjan2 msk sumak2 msk rostade sesamfrönEn nypa saltMortla ihop ingredienserna. Doppa bitar av bröd i olivolja och sen i kryddblandningen. Ät.

Vi har genomfört Wickström Coaching 1,5 h SkiErg Delight. Ett arrangemang där deltagarna ses i ErgZone och på Zoom för att dra 90 minuter SkiErg. Hur genomför man ett sådant event? Är det kul att dra SkiErg så länge? Behöver det vara roligt? Erik W körde sina 90 min i full fart på motstånd 6 med ett snitt på 1:52.9 min/500 m (243 W) och berättar om det. Dessutom: Erik T är med och styr upp dotterns klassresa. Erik W har kommit igång med 10 h-veckorna igen. Tack till:

Ibland är det en enda grej som avgör. En morgon när man orkar gå upp fast kroppen säger nej. Eller helt vanlig onsdag som plötsligt blir minnesvärd, för att någon höll upp dörren, skickade ett hur är det? eller ringde precis när det behövdes. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kvällens Karlavagnen handlar det om det som varit viktigast för lyssnarna just den här veckan. Kanske var det ett besked du väntat på, ett bråk som blev uppklarat, ett barn som somnade i tid för första gången på länge, ett träningspass du trodde du skulle hoppa över men genomförde ändå. Kanske var det att du tog dig ut i skogen och kände att du kunde andas igen, eller att du lagade en rätt som smakade hemma – hemma som i barndom, som i en annan stad och i ett annat land.Det behöver inte vara det mest dramatiska som är viktigast. Ofta är det det där lilla som gör det. Hör vad det var för just Karlavagnens lyssnare.Veckans viktigaste i Karlavagnen med Christian OlssonRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar klockan 21:00 och programmet börjar efter Sportextra, runt klockan 23:07.

Vi lever i en tid där många svar finns ett klick bort men alla frågor gör inte det. Det kan vara en detalj du fastnat för, ett liv du undrat hur det skulle vara att leva, eller en situation du vill förstå på djupet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vilka nyfikna frågor snurrar i ditt huvud just nu? Från det helt konkreta vardagliga till det oväntade och existentiella. Kanske kan vi fundera tillsammans och kanske får vi även svar på våra funderingar.Vår nyfikenhet är bra för oss för den driver oss framåt både som grupp och individ. Extra stark är den när vi är barn men visst hänger den med oss ut i livet?Olof Wretling utforskar nyfikenhetenRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet startar kl. 21:40

Är det framtiden, relationerna, jobbet, hälsan, världen, eller något som hände hemma vid köksbordet? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ibland är det de små sakerna som tar över tankarna: ett samtal, en kommentar, en räkning, en blick på bussen. Kanske var det en mening som fastnade, ett besked du väntar på, en människa du saknar eller en glädje som bubblar. I dagens avsnitt låter vi tankarna få ta plats. Ring och berätta vad du bär på just nu.Om dagens tankar med Hanna Sihlman i KarlavagnenRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar ca kl. 23:07.

Vi djupdyker i Mayacivilisationens olika epoker och diskuterar hur det kom sig att den föll. Redan på frågan vad en kultur är uppstår dispyt. Robin menar att språket ger en kulturell kontinuitet medan Daniel menar att det också är konkreta uttryck som religiösa ritualer och andra traditionella handlingar som skiftar över tid. Kanske att åka på vikingatåg eller begå människooffer, och där uppstår ytterligare en oväntad konfliktlinje när Robin hittat en brittisk professor som med en materialistisk historiesyn inte accepterar att centralamerikanska urbefolkningar ägnade sig åt människooffer. Debatten rasar vidare kring frågor som om civilisationen överhuvudtaget kollapsade eller bara bytte ytterkläder, i slutändan konstateras att den genomgående oenigheten ändå präglats av en relativt artig ton. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En del filmer knockar en helt, de går rakt in i hjärtat medan andra är en stunds förströelse man inte minns ett jota av efteråt, men där själva biobesöket var oförglömligt. Idag om filmupplevelser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I tisdags började den legendariska filmfestivalen i Cannes och i Karlavagnen ikväll pratar vi därför om våra största filmupplevelser, filmerna som etsat sig fast i vårt minne för evigt och kanske t.o.m förändrat livet. Har du en sådan film? Kanske är det en magnifik historia där varenda scen berörde dig eller en rulle som var så kalkonaktig att du lämnade biosalongen och krävde pengarna tillbaka eller en där du inte minns ett jota av handlingen eftersom det var då som du vågade hålla din flickvän i handen för första gången.Har någon film fått dig att börja dansa som i Grease, dreja som i Ghost, tala med hästar som i Robert Redfords succérulle från 1998 eller inspirerade Will Smith i The Pursuit of Happiness dig att också ge allt för att uppnå dina drömmar?Kommer du ihåg hur det kändes när din klass gick på skolbio och såg ET, upptäckte du att scenen där du var statist klippts bort från Snabba Cash 2 och hur många popcorn satte du egentligen i halsen när clownen Pennywise gjorde skräckinjagande entré i filmen It (Det)?Ring oss på 020-22 10 30 och berätta om din största filmupplevelse. Telefonslussen öppnar 21.00 och programmet börjar 21.40. Du kan även skriva till oss på våra sociala medier eller mejla till karlavagnen@sverigesradio.se. Programledare Åsa Ivarsdotter sänder direkt från Piteå.Producent: Helene Almqvist

Musik på spanska, finska eller franska vilka språk får dig att lyssna extra noga? Vi vill höra vilka låtar på andra språk än svenska och engelska som har fastnat hos just dig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är Eurovision-tider, och då bjuds vi på musik på långt fler språk än bara svenska och engelska. Karlavagnen gör plats för låtarna med andra sångspråk än de vanligaste här i Sverige.Har du en favoritlåt på ett annat språk än svenska eller engelska? Kanske en ballad på mandarin, en schlager på portugisiska eller en poplåt på isländska som du aldrig glömmer?En musikalisk språkresa, med Magnus Broni i KarlavagnenRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook eller Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar kl 21:40

Hej Somna. Förra gången jag spelade in ett avsnitt fick jag en parkeringsbot. Jag hade parkerat på trottoaren, jag kom ju inte in på bilplatsen för där stod Ninas bil. Och så möttes jag av den där alarmistiskt gula lappen som lyser i närmiljön. Så idag tänkte jag prata om parkeringsvakter. Jag har aldrig förstått mig på folk som hyser agg mot parkeringsvakter. De gör ju bara sitt jobb. Något jag heller inte riktigt kan förstå, är att vissa människor faktiskt vill jobba som parkeringsvakter. Kanske är det bara för att jag själv är rädd för att folk ska bli arga på mig.Den här berättelsen handlar om parkeringsvakten Bonita Flärd. Hon föddes med glasögon, kunde redan tala och läsa, och började bötfälla bilar samma dag som hon kom ut. Under sin första säsong bötfällde hon miljontals bilar, och folk kunde inte riktigt bli arga på henne, eftersom hon bara var en liten bebis. Hon åkte i barnvagnen bakom spårvagnen.När jag var liten fick jag lära mig av de självutnämnt kloka personerna i kyrkan där jag gick, att människor har själar men inte djur. Men vad är egentligen en själ? Jag vill ändå säga att i den mån det finns en själ, så måste den vara gemensam för allt som lever.Tillbaka till Bonita. Hon blev till slut den enda parkeringsvakten kvar i världen, då hade hon hunnit fylla 60 år. Hon tyckte fortfarande lika mycket om den där känslan, när hon fick sätta fast den gula lappen på vindrutan.Nu är det dags att sova. Godnatt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vilken är din "personlighet" när det handlar om pengar? Kanske hamnar du i en (eller flera) av de fyra kategorier som presenteras i veckans avsnitt. Typiskt sett får vi med oss en uppsättning regler från vår uppfostran för hur vi ser på och hanterar pengar. Dessa "pengascript" kan ställa till det för oss – första steget på vägen mot en lösning är att få syn på dem.Klipp:08:50 Jerry Maguire17:45 Dr. Brad Klontz26:09 The Quiet Man30:40 The Wolf of Wall StreetRedigering: Peter Malmqvist.Kontakta oss på dummamanniskor@gmail.com. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett farväl som förändrade allt från förskolehejdå till stora avsked. Hör lyssnarna berätta om sin nya början! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ibland är ett hejdå bara en snabb kram i hallen. Ibland är det ett avsked som skakar om allt – och som, mitt i sorgen eller lättnaden, också öppnar dörren till något nytt.Kanske handlar det om första gången du lämnade ditt barn på förskolan. Kanske om att ta farväl av någon du älskar, eller att säga hejdå till en plats, ett jobb, en relation eller en dröm som inte blev som du tänkt. Ibland väljer vi avskedet själva. Ibland blir vi tvungna.Om att säga hejdå med Pia Herrera i KarlavagnenRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar ca kl. 21:40.

Välkommen hit. Du har öppnat den lilla dörren till det lilla krypinnet, och nu är du här med mig i Äventyrsvargen. När hittade du en pinne senast? Jag gjorde det idag, en skogspinne mitt på gatan i staden.Jag tänker tillbaka på Hökviken och de äldre männen som plockade pinnar från Stora vägen, och på pappa som kom hem från bymötena och kände sig liten och tilltufsad. När jag började högstadiet tittade en tjej mig stint i ögonen och frågade vad jag skulle göra sen. Hon psykade mig. Jag försökte dra mig undan men hon höll fast mig i handen, och hennes kompisar runtomkring skrattade. Jag försökte låta cool och började prata grovt dalmål. Jag skulle så gärna vilja vara någon som bara sprutar ur sig böcker, men jag har varken kraft, ork eller intresse.När jag började gymnasiet insåg jag att jag var bra på att skriva rim. Jag skrev sångtexter, det var lättare eftersom en sångtext har en struktur man måste förhålla sig till, och plötsligt blev det möjligt att rymmas stort inom litet. På scenskolan skrev jag nog mer än hälften av alla sketcher. Och så finns där, fortfarande, en glödande boll av längtan i bröstet. Något som glittrar och porlar och som jag inte riktigt har ord för. Kanske är det en djup, stundtals obesvarad kärlekshistoria med livet.Jag får frågan ibland vad min kreativa process är, och jag tycker att det är en svår fråga. Den är ojämn och intuitiv, väldigt luststyrd. Jag kan en massa ord, men egentligen tycker jag inte om ord, de förstör så mycket också. Just nu känner jag en djup längtan i bröstet. Den går djupare än ord, och jag kommer inte åt vad det är som värker och strålar och pirrar och glittrar.Godnatt, älskade glitter.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fluent Fiction - Swedish: Chasing Spirits: A Night Under Northern Lights Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2026-04-29-07-38-20-sv Story Transcript:Sv: Sofies hjärta slog snabbare när hon klev av tåget i Abisko.En: Sofies heart beat faster as she stepped off the train in Abisko.Sv: Det var vår, men snön hade ännu inte smält på fjällen.En: It was spring, but the snow had not yet melted on the mountains.Sv: Himlen dansade med gröna och rosa nyanser av norrsken, och det var här hon hoppades fånga den mystiska ljusfenomenet med sin kamera.En: The sky danced with green and pink shades of the northern lights, and it was here she hoped to capture the mysterious light phenomenon with her camera.Sv: Men hon behövde hjälp.En: But she needed help.Sv: Därför hade hon kontaktat Erik, en erfaren guide i området.En: That's why she had contacted Erik, an experienced guide in the area.Sv: De satt tillsammans i fjällstationens varma gemaket och diskuterade planen.En: They sat together in the warm lounge of the mountain station discussing their plan.Sv: "Ljuset har setts över tundran de senaste nätterna," sa Erik, "men ingen vet vad det är.En: "The light has been seen over the tundra the past few nights," said Erik, "but no one knows what it is.Sv: Min farfar brukade berätta historier om sådana ljus — säger att de är andar som vaknar på Valborgsmässoafton."En: My grandfather used to tell stories about such lights—saying they are spirits awakening on Valborgsmässoafton."Sv: Sofies ögon glittrade av spänning.En: Sofies eyes sparkled with excitement.Sv: "Tänk om vi kunde fånga det på bild?"En: "What if we could capture it on film?"Sv: Erik log, men såg tveksam ut.En: Erik smiled but looked hesitant.Sv: "Det är svårt.En: "It's difficult.Sv: Vägarna är hala och utrustningen kanske inte fungerar som den ska i kylan."En: The roads are slippery, and the equipment might not work as it should in the cold."Sv: Sofie visade honom sin kamera, inslagen i isolerande material.En: Sofie showed him her camera, wrapped in insulating material.Sv: "Jag är redo.En: "I'm ready.Sv: Vi måste försöka."En: We have to try."Sv: Erik suckade, men gav med sig.En: Erik sighed but relented.Sv: "Vi går i morgon kväll då," sa han.En: "We'll go tomorrow night then," he said.Sv: "Men vi måste vara försiktiga.En: "But we must be careful.Sv: Legenderna varnar för att störa naturens hemligheter."En: The legends warn against disturbing nature's secrets."Sv: Natten föll och de gav sig av.En: Night fell, and they set off.Sv: Snön knarrade under deras steg när de vandrade genom parken, bort från stigarna och in i vildmarken.En: The snow creaked under their steps as they hiked through the park, away from the trails and into the wilderness.Sv: Erik ledde vägen med ficklampan och Sofies kamera dinglade runt halsen.En: Erik led the way with a flashlight, and Sofies camera dangled around her neck.Sv: Plötsligt stannade Erik till.En: Suddenly, Erik stopped.Sv: "Där!"En: "There!"Sv: viskade han.En: he whispered.Sv: Framför dem svävade ett ljus, gnistrande i takt med norrskenet.En: In front of them floated a light, sparkling in time with the northern lights.Sv: Det verkade komma från en isformation som nu föreföll levande.En: It seemed to emanate from an ice formation that now appeared alive.Sv: Sofie höjde kameran och knäppte bild efter bild.En: Sofie raised her camera and snapped picture after picture.Sv: Ljuset verkade nästan leka med henne, som om det medvetet poserade för kameran.En: The light almost seemed to play with her, as if it deliberately posed for the camera.Sv: När de närmade sig, spred ljuset sig över ett spår av fotspår som ledde bort från formationen.En: As they approached, the light spread over a trail of footprints leading away from the formation.Sv: Var det en annan människas?En: Was it another person's?Sv: Eller kanske ett djur?En: Or perhaps an animal?Sv: Mogna björnar vaknar vid denna tid.En: Mature bears awaken at this time.Sv: Sofie och Erik följde spåren en bit, tills de försvann över en frusen sjö.En: Sofie and Erik followed the tracks a bit until they disappeared over a frozen lake.Sv: De stod tysta och lyssnade till naturens närvaro runtom, i vördnad för platsens historia och magi.En: They stood silently, listening to nature's presence around them, in awe of the place's history and magic.Sv: På vägen tillbaka kände Sofie en djup respekt för Erik och hans folks tro.En: On the way back, Sofie felt a deep respect for Erik and his people's beliefs.Sv: Erik, å andra sidan, hade blivit inspirerad av Sofies beslutsamhet och kände en nyfikenhet att upptäcka mer.En: Erik, on the other hand, had been inspired by Sofies determination and felt a curiosity to discover more.Sv: När de nådde fjällstationen igen, sa Erik, "Kanske finns det fler hemligheter där ute.En: When they reached the mountain station again, Erik said, "Maybe there are more secrets out there.Sv: Vill du utforska mer med mig någon annan gång?"En: Would you like to explore more with me another time?"Sv: Sofie log och nickade.En: Sofie smiled and nodded.Sv: Hon hade funnit något mer än bara bilder denna natt — en vän, och en kärlek till den oändliga nordliga landskapen.En: She had found something more than just pictures that night—a friend, and a love for the endless northern landscapes. Vocabulary Words:phenomenon: fenomenetmysterious: mystiskaexperienced: erfarenlounge: gemakettundra: tundranspirits: andarawaken: vaknarhesitant: tveksaminsulating: isoleranderelented: gav med sigdisturbing: störawilderness: vildmarkenwhispered: viskadesparkling: gnistrandeemanate: kommaformation: formationdeliberately: medvetetpose: poseradetrail: spårtracks: spårenfrozen: frusenawe: vördnadcuriosity: nyfikenhetexplore: utforskanodded: nickadelandscapes: landskapendiscussion: diskuteradelegends: legendernanature: naturenequipment: utrustningen

Kanske dags att förstå den något missförstådda aronian! Mycket nöje. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tårar, favoritpsalmer och bredbent bläddrande.  Det blir effekten när Johan Thuresson, mästergrävaren i näbbstövlar, går en rond i Solnahallen och fyndar medan säljarna packar upp sina varor. Insidertrading? Kanske. Å andra sidan – det finns inget som stoppar en sann jägare/samlare med vittring på otippade artefakter och stark sås på billig plast. Johan förmedlar bilder från mässgolvet, tipsar om tekniker för att blockera andra grävare medan man bläddrar loss och ger oss insikter i grävarens känsloliv. Man släpar hem så otroligt mycket som blir besvikelser. Men ibland smäller det till. Så att man står i vardagsrummet och tårarna kommer. I detta fullspäckade och känslosvallande DJ 50 Spänn-avsnitt pratar vi om KBT mot mässfobi, offensiva kristna budskap, lasersynthar, ångbåten S/S Norrtelje, varför man hatar allt som är nytt (generellt), dansband på glid, 08-romantisk synth i gryningen, tunga mil med tom baklucka genom Roslagen, finska och danska discoversioner, funk som inte kan fejkas, kristdemokratiska kampanjlåtar, Ny-David, en semester i Saint-Tropez samt den mystiska sångerskan Päivi och hennes förmåga att få garvade karlakarlar att gråta. Ett avsnitt för invigda, finsmakare och musikaliska våghalsar. Normisar gör klokt i att istället lyssna på true crime eller influencerbabbel. Johan Thuressons skivfynd Fredin Comp – Inget hjärta [7″, 1988] Annica Boller – Summer’s Back In Town (Carrie Ann) [7″, 1982] Diverse artister – Räddningsaktionen För S/S Norrtelje [7″ EP, 1968]Låtar: Music Males – Please Read Me; Triangle Group – Monday Morning Hogränskvartetten – Guds kärlek är som stranden [7″ EP, okänt årta]Låt: Guds kärlek är som stranden Johnny – Hyvin menee kuitenkin / Kun kasvosi näin [7″, 1966]Låt: Hyvin menee kuitenkin (Flowers on the Wall) Bonus Beats Päivi – Viva San Tropéz (My Lucky Star) [7″, 1981]Låt: Viva San Tropéz ETT STORT TACK Till alla er som stöttar DJ 50 Spänn med en liten månadspeng. Utan er hade den här podden aldrig kunnat betala sina licenser och räkningar. Ni är kulturens försvarare och min tacksamhet är oändlig. Vill du också supporta en fri och oberoende musikpodd? Patreonsidan väntar på dig. DJ 50 SPänns PATREON Relaterade avsnitt https://dj50spann.se/176-johan-thuresson-i-hova/ https://dj50spann.se/106-utflykten-folk-rackare/ https://dj50spann.se/181-niklas-betan-jonsson/ Så här lyssnar och prenumererar du på DJ 50 Spänn: DJ 50 Spänn hittar du i de flesta podd-appar för smartphone, surfplatta och dator. Sök bara efter ”DJ 50 Spänn” i poddappens sökfält. Glöm inte att prenumerera – då slipper du missa nya avsnitt. Om du behöver en address till själva RSS-feeden som berättar om nya avsnitt, kopiera den här: https://dj50spann.se/feed/podcast/. Du kan förstås också lyssna här på hemsidan. OBS! DJ 50 Spänn finns inte längre på Spotify. Använd en klassisk poddspelare istället. Du vet, en sådan som fanns långt innan det stora streamingbolaget började exploatera podcastvärlden. Det finns många att välja mellan. Följ DJ 50 Spänn på sociala medier, yeah? Jag finns på Instagram, Facebook och Bluesky. Utöver facebooksidan finns även följande facebookgrupper under DJ 50 Spänns paraply. Ansök om medlemskap redan idag. Tiokronorsvinyl DJ 50 SPÄNN – THE GROUP Försvenskat också! Streamingjättens Utmarker Den Inre Jukeboxen The Hans Edler Universe DJ50:– på Radio Viking 101,4 Varje lördag mellan klockan 11 och 12 sänder DJ 50 Spänn (AKA Tommie Jönsson) en musikmix med oborstad vinyl på Radio Viking som hörs över Ekerö och delar av Stockholmsområdet på frekvensen 101,4 MHz. Programmet går också att livelyssna på via radioviking.se eller valfri app för nätradio (Radio Garden Live rekommenderas, men det finns många andra). DJ 50 Spänn är en podd om musik på billig vinyl. I varje avsnitt får en musikintresserad gäst köpa fem begagnade skivor för en hundralapp. Sedan pratar vi om det som musiken styr oss in på. Programledare, producent och ljuddesigner: Tommie Jönsson, radioproducent. Lyssna gärna på mina radiodokumentärer Jakten på Fiskargubben (om hemligheten bakom den berömda kitschtavlan), Rederietstjärnans dolda passion (om skådespelaren Gaby Stenbergs sköna insektsmusik) samt Kjell Höglund och radiopiraterna (om trubadurens korta tid som radiopirat på FM-bandet). Webbguru för DJ50:- är Gunnar Lindberg Årneby.  Kontakt: hej[at]dj50spann.se

Fluent Fiction - Swedish: The Perfect Gift: Finding Meaningful Presents Amidst Chaos Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2026-04-21-22-34-01-sv Story Transcript:Sv: Under glastaket, där solen strålar ner över folkmassan som myllrar, står Elin i sitt favoritchoppingscenter.En: Under the glass roof, where the sun shines down over the bustling crowd, Elin stands in her favorite shopping center.Sv: Butikerna är dekorerade med vårens alla färger.En: The stores are decorated with all the colors of spring.Sv: Växter och blommor pryder skyltfönstren bland de senaste kläderna och accessoarerna.En: Plants and flowers adorn the shop windows among the latest clothes and accessories.Sv: Elin känner doften av nybryggt kaffe och hör skrattet från barn som leker i lekhörnan.En: Elin smells the aroma of freshly brewed coffee and hears the laughter of children playing in the play corner.Sv: Hennes vän Johan har snart födelsedag.En: Her friend Johan has a birthday soon.Sv: Han hade varit en ovärderlig hjälp då hon gick igenom en svår tid.En: He had been an invaluable help when she went through a difficult time.Sv: Elin vill hitta den perfekta presenten som visar hennes tacksamhet.En: Elin wants to find the perfect gift that shows her gratitude.Sv: Hon har planerat hela dagen för att utforska vad shoppingcentret har att erbjuda.En: She has planned the whole day to explore what the shopping center has to offer.Sv: Men ju mer hon letar, desto mer förvirrad känner hon sig.En: But the more she searches, the more confused she feels.Sv: Elin går in i första butiken, "Nordiskt Mode," fylld av stilrena kläder.En: Elin enters the first store, "Nordiskt Mode," filled with stylish clothing.Sv: Hon lyfter upp en tröja och funderar.En: She picks up a sweater and ponders.Sv: Men hon är inte säker på Johans storlek.En: But she is not sure of Johan's size.Sv: Sedan går hon till "Teknikhörnan" där olika gadgets lockar hennes uppmärksamhet.En: Then she goes to "Teknikhörnan" where various gadgets catch her attention.Sv: Men allt verkar för dyrt.En: But everything seems too expensive.Sv: Efter timmar av letande känner Elin sig orolig och trött.En: After hours of searching, Elin feels anxious and tired.Sv: Hon sätter sig ner på en bänk framför fontänen i mitten av köpcentret och ser på de andra människorna som går förbi med sina kassar.En: She sits down on a bench in front of the fountain in the middle of the shopping center and watches other people passing by with their bags.Sv: Maja, en gemensam kompis, slår sig ner bredvid henne.En: Maja, a mutual friend, sits down next to her.Sv: "Har du hittat något ännu?"En: "Have you found anything yet?"Sv: frågar Maja.En: asks Maja.Sv: "Nej, inget känns rätt," svarar Elin uppgivet.En: "No, nothing feels right," replies Elin dejectedly.Sv: "Jag vill att den ska betyda något."En: "I want it to mean something."Sv: Maja ler och säger, "Kanske borde du tänka på ett speciellt minne ni delat?"En: Maja smiles and says, "Maybe you should think about a special memory you shared?"Sv: Plötsligt rätar Elin upp sig.En: Suddenly, Elin straightens up.Sv: Ett enkelt minne från en av deras sommarutflykter dyker upp i hennes huvud.En: A simple memory from one of their summer trips pops into her mind.Sv: Hon och Johan hade suttit på en brygga och njutit av naturen.En: She and Johan had sat on a dock enjoying nature.Sv: Hon mindes hur han sa att han alltid gillat gamla kompasser.En: She remembered how he said he always liked old compasses.Sv: Med denna tanke reser sig Elin och går beslutsamt mot en liten antikaffär i hörnet.En: With this thought, Elin rises and walks decisively toward a small antique shop in the corner.Sv: Hon kliver in och ser sig omkring.En: She steps inside and looks around.Sv: Där, bland gamla brevpressar och plåtburkar, står en vacker gammal kompass.En: There, among old letter presses and tin cans, stands a beautiful old compass.Sv: Den glittrar lite i ljuset från fönstret.En: It glitters a bit in the light from the window.Sv: Det är precis vad hon letat efter.En: It's exactly what she has been looking for.Sv: När presenten är inslagen och klar, känner Elin sig lättad.En: When the present is wrapped and ready, Elin feels relieved.Sv: På Johans födelsedag räcker hon över paketet, och när han öppnar det, fylls hans ögon av glädje.En: On Johan's birthday, she hands over the package, and when he opens it, his eyes fill with joy.Sv: "Det här är perfekt, tack Elin," säger Johan och kramar henne.En: "This is perfect, thank you Elin," says Johan and hugs her.Sv: Elin ler stolt.En: Elin smiles proudly.Sv: Hon faller inte längre i fällan av tvivel.En: She no longer falls into the trap of doubt.Sv: Hon har insett att det är tanken och hjärtat som räknas.En: She has realized that it's the thought and heart that count.Sv: Det är en lärdom hon tar med sig, full av nyfunnen säkerhet.En: It's a lesson she takes with her, full of newfound confidence. Vocabulary Words:bustling: myllraradorn: pryderaroma: doftinvaluable: ovärderliggratitude: tacksamhetexplore: utforskaconfused: förvirradstylish: stilrenaanxious: oroligdejectedly: uppgivetmutual: gemensamstraightens: rätardock: bryggaantique: antikaffärcompass: kompassglitters: glittrarrelieved: lättadlesson: lärdomconfidence: säkerhetplay corner: lekhörnanbenches: bänkfountain: fontänenmemory: minnetrip: utflyktbeautiful: vackerwrapped: inslagenadmits: erkännercrowd: folkmassapackage: paket

I det här avsnittet handlar det om guldkanten på tillvaron eller det där lilla extra. Vem eller vad är det lilla extra för Karlavagnens lyssnare? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vi pratar om just de där ögonblicken när livet blir lite varmare, lite lättare, eller bara lite roligare, tack vare någon, eller något. Är det en person som ger dig det där lilla extra i vardagen, eller något? Kanske handlar det om en fin kollega som alltid ser till att alla blir inkluderade, en granne som plogar lite längre än sin egen uppfart, eller en vän som hör av sig precis när det behövs. Men det kan också vara något helt annat: en plats, en rutin, en kopp kaffe på rätt ställe, ett kärt husdjur eller en låt som alltid räddar dagen. Det kan också vara en liten vana du har, som sätter guldkant på tillvaron. Vad eller vem skapar det där lilla extra i ditt liv? Om vardagens guldkanter med Pia Herrera i KarlavagnenRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar ca kl. 21:40.

Hej Somna.I natt öppnas ett litet draperi i Äventyrsvargen och ut kliver Ester från Byrån för inre anställningar. Hon har väntat länge. Hon vill prata om det där som pågår under allt annat. Inte jobbet du har. Utan jobbet du gör utan att veta om det.Det blir prat om brevbärare som levererar meddelanden mellan olika delar av sig själva. Om väktare som står vid gränsen mellan det som visas och det som är. Om katter som inspekterar världen med största allvar och hundar som sorterar känslor de aldrig bett om.Och någonstans mitt i allt så uppstår ett litet glapp. Mellan tankarna. Där något kanske finns. Eller inte. Det är som det är.Kanske är du en arkivarie. Kanske en demolerare. Kanske sitter det en liten figur i dig och grubblar utan att någonsin bli klar. Och det är okej.Du behöver inte förstå något av det här. Du kan bara ligga där och låta det passera. Som brev. Som något som klingar till och sedan försvinner igen.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/Mer om Somna med Henrik, klicka här: https://www.somnamedhenrik.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VLT vägrar rätta artikel om inställd pesach, och så hopp om en ny vår för pressfriheten i Ungern. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Skumma förehavanden på 68:an eller helt vanligt grundlagsskyddat beteende?Ett svartvitt bildmontage av bekymrade ministrar mot en fond av riksdagshuset och så rubriken: ”Anonyma mejl till regeringen – skickas inifrån S partikansli”. Dagens Nyheters artikel, som kretsar kring något så torrt som den svenska offentlighetsprincipen, hade en rätt dramatisk inramning. Kanske lite för dramatisk. För det här var en publicering som i tisdags fick både byråkrater och journalister runt om i landet att sätta morgonkaffet i halsen.Joanna Korbutiak har pratat med Scoops redaktör Daniel Wiklander, yttrandefrihetsexperten Nils Funcke och DN:s redaktionschef Anna Åberg.Polisen dementerade avrådan från pesachfirande – men tidningen backar inte en tumI slutet av mars kom nyheten att Judiska föreningen i Västerås, för första gången, ställt in sitt gemensamma firande av högtiden pesach. Till grund för beslutet låg, enligt tidningen VLT:s rapportering, en avrådan från polisen. Den här nyheten väckte många starka reaktioner, och flera andra medier följde upp med egna inslag och ledartexter. Men stämde det verkligen?Edvin Ek åkte till Västerås för att träffa Vestmanlands Läns Tidnings chefredaktör Daniel Nordström och Magnus Jansson Klarin, presstalesperson polisregion Mitt.Maktskifte i Ungern – hur påverkas pressfriheten?Under de 16 år som Victor Orbán suttit vid makten, har den ungerska pressfriheten minskat drastiskt. Statligt finansierade medier har förvandlats till regeringsmaktens megafoner och dagstidningar, förlag och tidskrifter har, titel efter titel, köpts upp av företagare med nära band till Orbáns parti Fidesz. Valets vinnare Péter Magyar har nu utlovat att den ungerska pressfriheten ska återställas. Frågan är: kommer han att lyckas?Johan Cedersjö har träffat förlagsredaktören och Ungernkännaren, Peter Karlsson, som precis kommit hem från två veckors valfeber i Ungern.

De båda smörgåsbordspoddarna drömmer om att faktiskt få äta smörgåsbord på riktigt någon gång, inte bara servera ett symboliskt sådant! Kanske i sällskap med någon stormrik livsnjutare till podd-prenumerant? Dessutom avslöjar Mats Ryd och Edward Blom var de trivs bäst. Kanske på en punschveranda? Eller med idogt arbete? Den som lyssnar på veckans avsnitt får veta!Mats tycker att någon borde instifta ett "livsnjutarmånadsbidrag" till Edward, och tipsar om hur man kan testa sitt luktsinne medelst kanel och andra kryddor. Edward avslöjar sitt förflutna som cross dresser, eller närmare bestämt som Maria von Trapp (med en barm av garnnystan!)Som om det inte vore nog förvånande visar sig Edward besitta omfattande kunskaper i idrottshistoria, förvisso framför allt med den specifika inriktningen "förplägnader och förlustelser vid OS i Stockholm 1912", det vill säga Solskensolympiaden.Det blir en rejäl dos folkbildning om något som alla kanske inte känner till – exempelvis om hur Stockholms Stadion kom till, vad som inrymdes i Tennispaviljongen sedan tennistävlingarna gått av stapeln, vilken snabbmat som ansågs som lagom nationalromantisk, hur smörgåsbordet fann sin moderna form och vilka läskedrycker som serverades till olympieåskådarna. För första gången handlar poddsamtalet till icke ringa del om armerad betong. Edwards mormorsfars förflutna som friidrottsfunktionär visar sig inkludera en festbankett på Stadions gräsplan, och en vickning som dukades upp till OS-besökare som utanför Operakällaren en arla morgon sommaren 1912 ger upphov till ännu en dröm om framtida smörgåsbord.Stöd gärna podden och dess redaktion och producenter, genom att bli prenumerant! Det kostar bara 39:-/månad (dyrare stödprenumerationer kan tecknas!). Se https://underproduktion.se/edwardblomssmorgasbord

I dagens program handlar det om kläder, det där plagget som betyder något extra, och berättelserna bakom. Lyssna här! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Har du ett plagg som betyder mer än andra?En arbetsjacka, uniform eller skyddsrock som burit dig genom tunga pass. En klänning eller kostym reserverad för stora dagar som bröllop, begravningar, dop eller avsked. Eller kanske en knytblus, skjorta, scarf eller keps som fått följa med genom avgörande ögonblick i livet.Såhär på Knytblusens dag pratas det också om vårkläder, för hur klär man sig egentligen i april? Ena stunden värmer solen, nästa blåser det snålt eller kommer en plötslig regn‑ eller snöby.Kanske har du redan plockat fram vårskorna. Kanske håller du hårt i mössan ett tag till. Eller så lever du i kompromissens tid – med solglasögon i fickan och vantar i väskan. Berätta!Om kläder med Hanna Sihlman i KarlavagnenRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar ca kl. 21:40.

Hoten är många mot vadarfåglarna på Hallands strandängar där morgonens fältreporter finns. Vi följer också med på en botanisk resa till Chile. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Skärfläckorna är på väg in över Hallands strandängar. Men hur går det egentligen för strandängens vadarfåglar? Hoten är många: brist på betesdjur, mängder av gäss som förvandlar strandängarna till golfgreener utan skydd för ägg och ungar, rovdjur på marken och i luften. Morgonens fältreporter Lena Näslund möter Jimmy Stigh som följt fåglarna i Båtafjorden och Bua-området sedan 1980-talet och Mikael Hellman från Länsstyrelsen i Halland för att höra vad man kan göra åt situationen – och förstås också spana efter nyanlända vadarfåglar i aprilmorgonen.Och så ska vi till Chile, där botanisterna Stina Weststrand och Åsa Krüger från Göteborgs botaniska trädgård varit för att leta växter tillsammans med kollegor från Norge, Storbritannien och Chile. Hälften av växterna i Chile är endemiska – de finns bara här i hela världen. Som chileklockan, vars röda stora blommor pollineras av kolibrier.Vi har tidigare berättat i Naturmorgon om arbetet för att få tillbaka fisken atlantstör i svenska vatten. Nu har en av de små störarna som släppts ut i Göta älv vuxit till sig och återfunnits flera år senare, ute i Nordsjön! Vi ringer upp Linnéa Jägrud, projektledare på Sportfiskarna.Med en knapp månad kvar till Fågelsångsnatten här i P1 laddar vi upp med en helt nyinspelad och väldigt vacker dubbeltrast. Den sjunger nu tidigt på våren och det är biologen Bo Söderström som fångat den på band. Vi ringer upp Bo för att höra varför han gillar dubbeltrast – och om hans förhoppningar att fånga tjäderspel i sina mikrofoner under Fågelsångsnatten.Vi har kommit en bit in i april och på de flesta håll i landet avlöser vårtecknen varandra. Tranans första rop, blåsippor, vitsippor, tussilago, grodornas lek, doften av det första vårregnet, koltrastens kvällsserenad, nyvakna igelkottar, myror som värmer sig i vårsolen, deklarationen och det första myggbettet – det är bara några exempel på vilka vårtecken som ni som lyssnar tycker är viktigast.Men vad går man och väntar på i exempelvis Brasilien? Ja, kanske jakarandas överdådiga blomning! I veckans kråkvinkel tittar Jenny Berntson Djurvall ut i världen på andra sorters vårtecken.Programledare är Mats Ottosson.Veckans naturfråga:Nu söker vi en amerikansk snabblöpare. I sprint kan den komma upp i nästan 100 km/tim på sina klövar. Den har inget med matbestick att göra, även om det låter så.Kanske kan du se den beta bredvid bison på prärien eller i västra USA:s halvöknar. Skicka ditt svar till naturmorgon@sverigesradio.se eller Naturmorgon, 359 30 Växjö.Glöm inte att skriva din postadress.Du har chans att vinna en röd termos, en fin tygkasse eller ett klassiskt tygmärke. Lycka till!Förra veckan frågade vi efter råka. Vinnarna var Anders och Tuva Björling, Göteborg, Lena van den Brink, Munkflohögen, Ebba Morelli, Göteborg. Grattis alla tre!

Fall 1:“Kan du hjälpa mig?” Pojken stannar mitt i ett steg. Bilen som just rullat upp bredvid honom står stilla nu, motorn går på tomgång. Bakom ratten sitter en man som vevat ner rutan och nu lutar sig fram. Pojken har aldrig sett honom förut. Men mannen ser snäll ut. Som en helt vanlig granne. Han ser inte ut som ett monster. Och pojken, som har lärt sig att alltid vara hjälpsam, tvekar inte länge. Snart hoppar han in i bilen. En sekund. Det är allt som krävs för att ett barn ska försvinna.Fall 2:När mamma Ruth kommer hem från jobbet den där dagen i mars 1976, förväntar hon sig att hennes tre döttrar ska vara hemma från skolan. Men 12-åriga Abby är inte där. Först avfärdar Ruth det. Kanske är Abby hos en vän. Men när tiden går utan att Abby dyker upp så börjar en kall oro växa i Ruths mage. Snart inser hon det otänkbara – hennes dotter är försvunnen. Och det dröjer inte länge innan sanningen blir ännu mer skrämmande. Abby är kidnappad. Och medan timmarna tickar blir en sak allt tydligare. Faran är närmare än någon kunnat ana. Mycket närmare.Spöktimmen är tillbaka med en helt ny säsong. Först ut är temat kidnappningar.Fall: Paul Martin Andrews & Abby Drover[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKällor: https://www.spoktimmen.se/217[REKLAM] Länkar till förhandsvisning av Lee Cronin's The Mummy:Förhandsvisning StockholmFörhandsvisning GöteborgFörhandsvisning MalmöKontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi spanar efter dalripa, fjällripa och snösparv i Jämtlandsfjällen. Och tar reda på varför grågässen inte flyttar lika långt nu för tiden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Nu på vårvintern är det många som drar till fjälls. Men vilka fjällfåglar kan man stöta på? Det undersöker fältreporter Joacim Lindwall tillsammans med fågelexpert Johan Råghall, i de välbesökta Jämtlandsfjällen. De hoppas på fjällripa, dalripa och snösparv. Kanske även lite siskor, och hökuggla som har haft ett bra år här. Följ med på en skidtur i fjällbjörkskog och på fjällhed i närheten av Storulvåns fjällstation. Det blir också ett besök på dubbelbeckasinens spelplats - en art som Johan Råghall jobbat mycket med, men som inte anländer förrän heden är snöfri. Vi ringer också upp Maria Hörnell Willebrand som forskar om ripor vid norska Universitet i Innlandet för att få en inblick i hur fjällripa och dalripa flyttar – och vad de äter.Hundra mil söderut, i Skåne, träffar vi Camilla Olsson som forskar om grågässens nya flyttvanor. Förut brukade grågässen flytta till Spanien på hösten, men numera flyttar de bara så långt de behöver. Och skånska grågäss flyttar inte alls.Vid Mjölkekilen i Marstrand på västkusten fångade Naturmorgons lyssnare Lotta Fjeldså några gravänders breakdance och parningsrop på film. Vi har pratat med henne om detta livliga vårtecken.Och på tal om änder bjuder vi på en sprillans ny fågelsånglektion av Mats Ottosson – om just ändernas sång.Det är ju påskafton! Vi pratar med Karin Persson, hortonom och genbankskurator vid Sveriges lantbruksuniversitet, för att få reda på varifrån påskliljan kommer och varför den har en så lustig trumpet. Och lagom till påskhararnas högtid ringer vi upp harforskaren Carl-Gustaf Thulin. Han bjuder på tre saker om harar vi kanske inte visste om.I veckans kråkvinkel önskar sig Mats Ottosson att han var en blåprickig solbadare. Kanske.Programledare är Karin Gyllenklev.Veckans naturfråga:Kanske har du händelsevis mött den här arten, det är något oavsiktligt med dess namn. Namnet avslutar även en gråtecknad släktings artnamn, men den metallglänsande organism vi söker nöjer sig med fyra bokstäver.Skicka ditt svar till naturmorgon@sverigesradio.se eller Naturmorgon, 359 30 Växjö.Glöm inte att skriva din postadress.Du har chans att vinna en röd termos, en fin tygkasse eller ett klassiskt tygmärke. Lycka till!Förra veckan frågade vi efter vårlök. De tre som vann var: Adrian Hevsund, Örebro, Hannes Enocksson, Södertälje och Suzanne Wesséus, Bjärnum. Grattis alla tre!