Podcast appearances and mentions of albin tingsvall

Liv intervjuar den f.d elithandbollspelaren och numera psykologen Albin Tingsvall. Albin berättar om sina egna erfarenheter från idrotten men också om vikten av att ge barn en positiv känsla för sitt idrottande och vad forskningen visar när det kommer till att satsa tidigt och toppa laget. Albin är aktuell med sin bok: Allt jag förlorade genom att vinna. https://offsidepress.se/book/allt-jag-forlorade/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Liv intervjuar den f.d elithandbollspelaren och numera psykologen Albin Tingsvall. Albin berättar om sina egna erfarenheter från idrotten men också om vikten av att ge barn en positiv känsla för sitt idrottande och vad forskningen visar när det kommer till att satsa tidigt och toppa laget.Albin har skrivit boken "Allt jag förlorade genom att vinna". https://offsidepress.se/book/allt-jag-forlorade/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Denna veckan tar vi äntligen upp ett ämne som ni många bett oss prata om, nämligen den psykiska ohälsan inom idrottsvärlden. Om att toppa lag i tidig ålder, att som ung få lära sig att ens prestationer är extremt viktiga, att alltid lära sig "bita ihop" och om att tillslut hamna i en situation där man vill säga nej, men inte vågar. Med oss har vi psykologen och fd. elithandbollspelaren Albin Tingsvall, som bla skrivit boken "allt jag förlorade genom att vinna". Han blev uttagen i tidig ålder och har spelat flera matcher i landslagströjan. När han väl tog mod till sig att lägga handbollskarriären på hyllan så blev han kallad landsförrädare och många har ifrågasatt Albins sätt att prata om psykisk ohälsa inom idrottsvärlden. Tack Albin för att du delar med dig!

Veckans gäst är författaren,  psykologen, fd handbollsspelaren och kanske framför allt människan Albin Tingsvall. Vi har avgrundsdjupa och ankdamsgrunda diskussioner om hur man som ledare skulle kunna gynnas av att visa svaghet inför en grupp, hur man hanterar press och förväntningar, picklad svart trumpetsvamp samt varför man inte ska köpa fälgar på biltema.

När Albin Tingsvall (f.d. landslagsman i handboll)tackade nej till att spela EM 2014 för att han hellre ville prioritera sina studier, blev han både ifrågasatt men också peppad av människor i sin omgivning. För Albin var dock det viktigaste att han följde sitt hjärta och tog ett eget beslut. Albin förklarar i detta avsnitt hur studierna parallellt med elitsatsningen inom handbollen, har gjort honom både till en bättre idrottare men också hjälpt honom att få en ökad prestationsförmåga under studietiden.

I det hundrafyrtionde avsnittet av podden pratar vi om psykisk ohälsa och machoideal bland elitidrottare. Gäst är Albin Tingsvall, som skrivit boken ”Allt jag förlorade på att vinna” (Offside Press). Det här är den tredje och sista delen av intervjun och här talar vi bland annat om varför elitidrott nästan alltid är ett dåligt karriärval.Vi pratar även om vilka positiva sidor både breddidrott och elitidrott har, varför psykologer är så dåliga på att sälja sig själva och hur man är en bra idrottsförälder. Albin berättar också varför bilden av att alla kan lyckas så länge man bara kämpar tillräckligt hårt inte stämmer, varför idrottsklubbar borde uppmuntra studier vid sidan av idrottskarriären och vad han har för användning av sin bakgrund i sitt nya yrke som skolpsykolog.Berätta gärna vad ni tyckte om intervjun på Twitter där Christian heter c_dahlstrom. Albin använder inte sociala medier men hans föreläsningsföretag hittar du på www.claviskonsult.se.Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det hundratrettionionde avsnittet av podden pratar vi om psykisk ohälsa och machoideal bland elitidrottare. Gäst är Albin Tingsvall, som skrivit boken ”Allt jag förlorade på att vinna” (Offside Press). Det här är del 2 av 3 av intervjun och här talar vi bland annat om den ojämna fördelningen av resurser mellan män och kvinnor i idrottsvärlden, och hur tränarna Staffan Olsson och Ljubomir Vranjes ledarstilar skilde sig åt.Vi pratar även om hur elitidrottare numera har börjat öppna upp mer och mer om sin psykiska ohälsa, även i konservativa miljöer som den engelska toppfotbollen. Dessutom berättar Albin varför han tror att elitklubbar skulle tjäna på att börja ta psykiska sjukdomar på samma allvar som fysiska, och varför näringslivet är så besatta av att låta före detta elitidrottare inspirationsföreläsa om ledarskap, trots att idrottsvärldens ledarskap ofta lämnar mycket i övrigt att önska.Den sista delen av intervjun finns redan ute. Där pratar vi bland annat om varför elitidrott nästan alltid är ett dåligt karriärval, vilka positiva sidor både breddidrott och elitidrott har, varför psykologer är så dåliga på att sälja sig själva och hur man är en bra idrottsförälder.Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det hundratrettioåttonde avsnittet av podden pratar vi om psykisk ohälsa och machoideal bland elitidrottare. Gäst är Albin Tingsvall, den före detta landslagsspelaren i handboll som spelat i världens bästa handbollslag, och som numera arbetar som skolpsykolog. Albin är aktuell med boken ”Allt jag förlorade på att vinna” (Offside Press) som beskriver hur Albin gick från ungdomsidrottare till landslagsman och SM-guldvinnare med Hammarby, för att sedan tappa intresset för handboll helt.Det här är del 1 av 3 av intervjun och här berättar han om hur vinnarkulturen och machoidealen inom idrotten ganska tidigt i hans handbollskarriär fick honom att längta bort från barndomsdrömmen som handbollsproffs. Vi pratar även om den mentala påfrestning som elitidrott utgör och hur vanligt psykisk ohälsa är bland elitidrottare i olika sporter.Nästa del av intervjun finns redan ute, där pratar vi bland annat om den ojämna fördelningen av resurser mellan män och kvinnor i idrottsvärlden och hur tränarna Staffan Olssons och Ljubomir Vranjes ledarstilar skilde sig åt, samt hur elitidrottare numera har börjat öppna upp om psykisk ohälsa.Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Före detta handbollsproffset och landslagsspelaren Albin Tingsvall gäster denna vecka Tyngre Träningssnack för att diskutera sin karriär och innehållet i boken Det jag förlorade på att vinna. Albin utbildade sig som psykolog under tiden som han var handbollsproffs och efterhand som han blev äldre och han fick mer kunskap kring hur människor tenderar att fungera började han fundera mer och mer kring de negativa delarna av elitidrotten. Redan som 26 åring valde också Albin att sluta som elitspelare för att istället arbeta som psykolog. I det här avsnittet diskuterar vi bland annat skillnaden mellan hur omvärlden ser på elitidrotten jämfört med hur den ofta upplevs av idrottarna själva. Det svåra i att veta vem som är talang och problemet när unga idrottare får höra att de är stora talanger redan som unga och när de sedan inte lyckas. Vi kommer även in på behovet om att ha ett liv sidan om idrotten som elitidrottare och svårigheterna när man är elitidrottare på en nivå där alla aktiva förväntas vara helt professionella och alltid arbeta för att bli bättre medan miljön runt omkring dem sällan fungerar optimalt. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta (och tidigare) avsnitt. Hålltider 00:00:00 Dåligt med träning och sjuka barn för Gudiol 00:02:39 Veckans gäst, Albin Tingsvall 00:04:12 Född sent på året och ändå landslagsspelare 00:05:23 Albins bok - Det jag förlorade på att vinna 00:06:22 Albins väg till att bli Handbollsproffs 00:08:38 Slutade som elitidrottare redan vid 26 års ålder 00:11:02 Många är talangfulla, få får chansen 00:13:16 Första proffskontraktet med Hammarby IF 00:16:46 SM-guld första året sen började det gå sämre 00:17:48 När Hammarby skulle lansera en energidryck 00:19:19 Helvetesläger med mycket tung träning under försäsongen 00:24:04 Hur skulle klubben och tränare kunna hantera spelarna bättre? 00:26:08 När spelare ska agera professionellt när organisationen runt dem är oprofessionell 00:26:59 Arbetsrättigheter för idrottsproffs jämfört med andra arbetare 00:28:03 Tränare som är rädda att tappa respekten hos spelarna och som följer normer inom idrotten 00:34:37 Det oglamorösa livet som handbollsproffs utomlands 00:36:47 Lönen som handbollsproffs idag 00:39:07 Ett parallellt liv som psykologstudent 00:42:01 Hur klubben såg på Albins studier sidan om idrotten 00:44:29 Många fd elitidrottare har ofta inga andra erfarenheter efter karriären 00:48:46 Omvärldens bild av elitidrotten jämfört med den verkliga bilden 00:52:15 Skadade idrottare som lätt börjar må dåligt mentalt 00:55:47 Suget om att börja jobba inom idrotten igen som ledare 00:58:38 Skador som ligger i bakgrunden och tar från glädjen 01:00:28 Feedback på Albins bok från gamla lagkamrater och spelare 01:02:21 Målet är att få idrotten att fungera bättre och påverka idrottare mer positivt 01:05:36 Är det dags att lära unga idrottare att de har nytta av studier sidan om 01:06:52 Problem (och ev fördelar) med tidig satsning på idrott med mycket träning 01:13:13 Albins arbete idag

Liv intervjuar den f.d elithandbollspelaren och numera psykologen Albin Tingsvall. Albin berättar om sina egna erfarenheter från idrotten men också om vikten av att ge barn en positiv känsla för sitt idrottande och vad forskningen visar när det kommer till att satsa tidigt och toppa laget.Albin är aktuell med sin bok: Allt jag förlorade genom att vinna. https://offsidepress.se/book/allt-jag-forlorade/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den agonala principen strävan att vara bäst och överglänsa andra i särskilt fysiska aktiviteter tycks vara ett undantag i historien. Det är hög tid att debattera idrotten, enligt Eva-Lotta Hultén. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. På film gestaltas idrottspojken och idrottsmannen gärna som enkelspårig och icke-intellektuell; en fotsoldat i idrottens tjänst. Hur vanlig är han i verkligheten? Jag hittar något som liknar ett levande exemplar av karikatyren i skidåkaren Petter Northugs självbiografi Min historia. Han beskriver att tävla som det i stort sett enda han ville redan som barn. Som nioåring fick han dåligt samvete av att kasta bort tid på lektioner och smet därför ut från dem för att göra situps. Den första förälskelsen skrämde honom. Om han skulle bli världsmästare kunde han ju inte, som han formulerar det: bli allt för förtjust i livet. Fadern och farfadern hejade på. Farfaderns sista ord till sonsonen på sin dödsbädd löd Visa dem ryggen, pojken min. Pengar var alltså redan från början en motor i den moderna idrottens framväxt. Det finns tecken på att människor idrottat i åtminstone 5000 år. I gamla skrifter nämns exempelvis brottning, löpning och rodd. Men först i det antika Grekland kan man mer säkert säga att det handlade om tävlande med fokus på individuella prestationer och att vinna över andra. På forskarspråk kallas det "den agonala principen". Historiskt tycks organiserat tävlande enligt den agonala principen ha varit en marginell företeelse; däremot tycks människor ha lekt organiserade lekar och ibland utmanat varandra mer informellt. En sorts tidig fotboll uppstod till exempel både i Kina många århundranden före vår tideräkning och under europeisk medeltid. Under renässansen, med insikten att fysisk aktivitet var bra för hälsan, var det framför allt lekar och olika sorters gymnastik som lyftes fram, även om det också förekom tävlingar på blodigt allvar. Stor spridning i Europa fick den tyska turngymnastiken som tog avstånd från prestationstänkande och när Sveriges första idrottsförening, Upsala Simsällskap, bildades 1796 fanns inga tävlingsinslag. Det var i England som den moderna tävlingsidrotten föddes. Idrottsforskaren Jan Lindroth beskriver det i sin bok Idrott under 5000 år delvis som en konsekvens av att det fanns ett utvecklat intresse för vadslagning, vilket drev fram krav på fasta regler och mätbara resultat. Pengar var alltså redan från början en motor i den moderna idrottens framväxt. Jan Lindroth kallar utvecklingen för en sportifieringsprocess som efterhand spred sig över världen, först inom det engelska imperiet. Det gick till en början ganska sakta och internationella tävlingar var ovanliga före OS i Aten 1896. Petter Northugs främsta drivkrafter för sina skidbragder verkar av hans bok att döma ha varit fokuserat hat och aggression. På det viset är han ett tydligt barn av idrottens historiska koppling till militär träning och aktiva uppövande av vi- och domtänkande. I den upptrappning av nationalistiska känslor som pågick i Europa kring förra sekelskiftet blev internationella landskamper i olika sporter en ingrediens. Unga män skulle förberedas för krig. Dessutom skulle socialismen motarbetas genom att nationer, inte klasser kämpade emot varandra under ordnade former. I Sverige var det till en början högerkrafter som omhuldade idrotten medan arbetarrörelsen var negativ; mer negativ ju längre vänsterut man kom. Under 20-talet var debatten häftig och kritikerna vände sig emot konkurrenstänkandet och menade att idrotten drog ungdomen bort från mer meningsfulla aktiviteter. Det är argument som känns mycket främmande idag, när samhället ger stora bidrag och många föräldrar bygger upp hela sin fritid kring sina barns deltagande i organiserad idrott. 1931 blandade sig författaren Ivar Lo-Johansson i debatten med sin skrift Jag tvivlar på idrotten. I den för ett fiktivt författarjag samtal med den desillusionerade idrottaren Kvickenberg. Idrotten kallas för "frälsningstro" och beskylls för att göra barn och unga korkade, orsaka missbildningar och vara "själsmördande". Boken avslutas dramatiskt med att Kvickenberg dör, efter det att en idrottsorsakad hälseneinflammation spridit sig i kroppen. Under andra världskriget blev idrotten emellertid adopterad av folkhemmet och kom att fungera som ett socialt kitt i vårt identitetsbyggande. Den blev också ett led i den nationella beredskapen och i och med det fick den sin avgörande legitimitet. Idag har idrotten blivit en så etablerad del av samhället och våra liv att vi har mycket svårt att se dess påverkan och effekter. Kanske kan man säga att hela samhället har blivit sportifierat och besatt av den agonala principen. Robin Tingsvall vantrivs och blir alltmer kritisk till det han ser. Han reflekterar över att manligt alltid rankas högre än kvinnligt och att nationalism och krigsmetaforer är självklara delar av elitidrotten.  Petter Northug placerar in sina prestationer i en klassiskt kroppsarbetande manlighets fack när han skriver: Allting handlade om att få jobbet gjort. Det fick mig att känna mig som en del av det jag kom ifrån. Flera generationer av arbetskarlar som kavlade upp skjortärmarna och högg i och gjorde det som krävdes. Det gjorde mig stolt. Slut citat. Petter Northug verkar inte ha reflekterat över att de mäns fysiska umbäranden som han refererar till handlade om att i tysthet uträtta hårt kroppsarbete, eller möjligen att delta i krig, medan han själv verkat i underhållningsbranschen. Men alla elitidrottare är inte som Petter Northug. I sin självbiografi Allt jag förlorade genom att vinna berättar den före detta elitspelaren Albin Tingsvall om sitt liv som idrottstvivlande högpresterare inom handbollen. Tingsvalls bok handlar, precis som Northugs mycket om smärta: maratonträningspass med mjölksyra, svåra skador, leder som knastrar och tår som blivit krokiga av tvära vändningar i idrottsskor. Tillkommer gör också press från fans och media, utskällningar av tränare som verkar tro att människor presterar bättre om de känner sig värdelösa, brist på vila och så omgivningens ständiga förväntningar om att vara tacksam över möjligheterna att tjäna sitt lag och sitt land. Robin Tingsvall vantrivs och blir alltmer kritisk till det han ser. Han reflekterar över att manligt alltid rankas högre än kvinnligt och att nationalism och krigsmetaforer är självklara delar av elitidrotten. Syrligt konstaterar han att det är märkligt att gå till ett jobb där aggressiviteten är så ingrodd att ingen ser den som främmande och där vuxna män visar kommande generationer att färgen på en tröja är fog nog för hat. Några av de mest idrottskritiska böcker jag läst de senaste åren är skrivna av manliga före detta idrottare och tränare: Martin Bengtssons I skuggan av San Siro, Fredrik Sundqvists Så funkar ungdomsfotboll och Albin Tingsvalls Allt jag förlorade genom att vinna. Men vad kommer hända med tävlingsidrotten om ifrågasättandet växer? Går den att separera från det den en gång byggdes upp som en del av: nationalism, krigsförberedelse, manlig hårdhet, överordning och underkuvande? Det sägs ibland att sexism och rasism inom idrotten bara är en spegel av hur det ser ut i samhället men idrotten är också i hög grad med och formar det. Kanske behöver vi på allvar börja tala om vad den agonala principen gjort, och gör med våra liv. Är det samhälle den pekar ut åt oss som idealet verkligen vad vi vill eftersträva? Varför ska vi som individer lägga en massa kraft på att visa att vi är bättre än andra, när vi istället skulle kunna lägga den på att sträva efter att alla ska må bättre och vårt samhälle bli mer hållbart? Får man önska sig 20- och 30-talens yviga, mångsidiga idrottsdebatt tillbaka? Eva-Lotta Hultén, journalist och författare   Litteratur Johnny Wijk: Idrott, krig och nationell gemenskap, Symposion. Jan Lindroth Idrott under 5000 år, SISU Idrottsböcker. Lars Ericson Wolke: När leken blev allvar om svensk idrotts historia. Populär historia, december 2001. Ivar Lo-Johansson: Jag tvivlar på idrotten, Arx förlag. Petter Northug: Min historia, Mondial. Albin Tingsvall: Allt jag förlorade genom att vinna, Offside press.

Han fick anbud från internationella klubbar och sågs som en av svensk handbolls stora stjärnor. Albin Tingsvall hade uppnått alla sina mål, men kände ingen tillfredsställelse. De höga kraven på prestation satte stopp för karriären. Elitidrottaren ses som en stark person som klarar precis vad som helst, det gör att det finns en högre tröskel för att söka hjälp för psykiska problem, berättar Göran Kentää, idrottspsykolog och initiativtagare till en mottagning som tar emot elitidrottare med psykisk ohälsa. Om medaljens baksida och den tomhet som kan komma på toppen. I studion även: Anna Funke, beteendevetare med fokus på prestationsbaserad självkänsla och Sanna Kallur, före detta häcklöpare.