Podcasts about Redan

Slaget vid Villmanstrand den 23 augusti 1741, under Finska kriget 1741–1743, är bland de största katastroferna i svensk militärhistoria. Uppfyllda av övermod och med orealistiska mål inledde hattpartiet i riksdagen, de så kallade Hattarna, ett illa förberett anfallskrig mot Ryssland.Konsekvenserna blev ödesdigra: landavträdelser och starkt ryskt inflytande över Sveriges inrikespolitik. Det mänskliga priset betalades av tusentals svenska soldater, som dog utan att resultat uppnåddes.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden berättar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om ett av Sveriges mest glömda krig. Hattarnas ryska krig inleddes sommaren 1741. Trots franska subventioner och ett avtal med Osmanska riket var förberedelserna bristfälliga. Redan vid Villmanstrand led svenska trupper katastrofala förluster: av Wrangels 4 000 man stupade eller sårades hälften. Flottan drabbades av sjukdomar och i augusti 1742 kapitulerade armén i Helsingfors.Som resultat av förlusten avträddes Sveriges sydöstra delar av Finland till Ryssland, vilket lämnade viktiga gränsfästningar på ryskt territorium. Ryssarna påverkade svensk tronföljd och förde in en rysk styrka på 12 000 man strax utanför Stockholm för att "skydda" landet mot Danmark. Dalkarlarna reste sig och tågade till huvudstaden i den så kallade "daldansen", där den svenska militären gick in på Norrmalmstorg. Sverige befann sig därefter i ett politiskt och militärt svaghetstillstånd, som inte skådats på flera århundraden.Bild: Karta över slaget vid Villmanstrand, 23 augusti 1741 (Public domain, Wikimedia Commons).Lyssna också på Stora ofreden – ryska ockupationen av Finland 1713-21.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hösten 2024 polisanmäls en ekonomiassistent på en marknadsföringsbyrå för grov trolöshet mot huvudman. Under sju år har bolaget blivit av med miljontals kronor – medan mannen levt ett lyxliv med resor, märkeskläder och en vinsamling värd över 7 miljoner kronor. I sociala medier visar 36-åringen upp ett lyxliv, men själv har han ingen miljonpublik, och jobbar varken inom restaurangbranschen eller nöjeslivet. Nej, till vardags är han ekonomiassistent på ett marknadsföringsföretag i Stockholm. Redan första året av sin anställning börjar pengar strömma in till mannens konto – lägre summor till en början, men beloppen och frekvensen ökar. Och till slut uppdagas brottet när vd:n på bolaget märker fel i ett bokslut. När härvan nystas upp visar det sig att 36,5 miljoner kronor försvunnit från bolaget – och gått rakt in på mannens konto. Rösterna till den åtalade byråmannen och byråns vd har maskerats. Läs mer om miljonstölderna på resume.se

Efter ett litet uppehåll återvänder vi med full styrka! Idag samlas Attefors, Ellen, Ljudtekniker Dennis och gästspelaren Henriksson. Det ska snackas Apple och WWDC! Redan på måndag öppnas WWDC upp och vi ska få ny programvara i alla våra Apple-enheter. Vad tror vi, vad vill vi och vad behöver vi? Vi går igenom lista på rykten och vad vi tror och önskar inför WWDC. Måndag nästa vecka åker vi och då kör vi LIVE-podd från ca 18.30. Mer info kommer på teknikveckan.se och bubblan under närmaste dagarna. Vi ses då!Diskutera avsnittet i Bubblan: https://bubblan.teknikveckan.se/t/podcast-infor-wwdc-mycket-vill-ha-mer Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Reichsführer-SS Heinrich Himmler (1900–1945) var en nyckelperson i Tredje riket. Hans ideologiska övertygelse, flit och administrativa skicklighet gjorde honom central i genomförandet av nazismens rasistiska terror. Genom SS byggde han upp en struktur som förenade paramilitär makt med ideologisk och kvasi-religiös symbolik.Himmler var djupt intresserad av ockultism, pseudohistoria och esoteriska idéer. Han såg SS som en andlig elit, kallad att återuppväcka en uråldrig germansk kraft som enligt honom gått förlorad genom kristendomen. I uppdraget ingick en jakt på den heliga graalen och Tors hammare.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Himmlers ockulta föreställningar. Detta avsnitt är ett betalt samarbete med History Channel, som den 5 juni klockan 20:00 har premiär för dokumentärserien Hitler's Treasure Hunters. I sex delar skildras hur SS-enheten Das Ahnenerbe sökte efter religiösa reliker och mytiska skatter, såsom den heliga Graalen och Tors hammare – föremål vars övernaturliga kraft skulle bidra till en tysk seger i kriget.Himmler drogs tidigt till nationalistiska och antisemitiska rörelser. Han anslöt sig till nazistpartiet 1923 och gick med i SS 1925. Redan 1929 blev han dess ledare, Reichsführer-SS. År 1936 blev han chef för hela det tyska polisväsendet och byggde en effektiv terrorapparat.Himmler betraktade kristendomen som en främmande och försvagande religion, påtvingad germanerna utifrån. Han var särskilt kritisk till kristendomens betoning på förlåtelse, självuppoffring och jämlikhet – idéer han ansåg skadliga för en krigförande, aristokratisk elit. I stället förespråkade han en återgång till en förkristen, germansk religiositet byggd på ära, blod och jord.Ceremonier inom SS präglades av nyhedniska inslag. Vid bröllop kunde till exempel en svärdsceremoni ersätta kristna löften, och vid begravningar hyllades den avlidnes koppling till förfäder snarare än till Gud. Denna symboliska brytning med kristendomen var inte fullständig, men markerade ett försök att ersätta kyrkans institutioner med SS:s egen kultstruktur.Slottet Wewelsburg blev ett andligt centrum för SS. Himmler ville göra det till högkvarter för en framtida SS-orden. Slottet omgestaltades i rituell stil, och i tornets runda sal lades ett golv med symbolen Svarta solen – kopplad till nazistisk mysticism. Ett kryptliknande rum ska ha använts för att bevara aska från SS-ledare, som en del av Himmlers kultliknande vision.Bild: SS-ledaren Heinrich Himmler (i mitten) anländer tillsammans med Gauleiter Rudolf Jordan (till vänster) och SS-Obergruppenführer August Heißmeyer till Quedlinburgs domkyrka för en nattlig ceremoni till minne av kung Heinrich I:s dödsdag, den 1 juli 1938. Händelsen ägde rum som en del av den nazistiska kulten kring den tidiga tyska historien och dess symboler. 2 juli 1938. Källa: Bundesarchiv, Bild 183-H08445. Allgemeiner Deutscher Nachrichtendienst – Zentralbild (Bild 183). Musik: Wagner, Richard. Siegfried's Funeral March and Finale. Framförd av United States Marine Corps Band, inspelad 8–11 december 1981 i Lisner Auditorium, George Washington University, Washington, D.C. Transkription av Howard Bowlin (begravningsmarsch) och John Bourgeois (final). Tillgänglig via Wikimedia Commons. Public domain. Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johannes och Jonny har träffat Kaj Korkea-aho. Han och hans man Niko Uusi-Simola blev föräldrar för två år sedan. Relationen och medföräldraskapet med mamman Emmi flyter på smärtfritt, och sonen Kaius sprider glädje. Redan från början drömde Kaj och Niko om två barn, och de tankarna och drömmarna öppnar Kaj upp i det här specialavsnittet.

Redan under nationaldagshelgen är det dags för Japanska ispace att landa sin Hakuto-R Mission 2, även kallad Resilience på månen. Med på uppdraget finns svenska Månhuset!I detta specialinsatta avsnitt dyker vi ner i det fascinerande projekt som för Sverige närmare rymden då vi träffar Emil Vinterhav, rymdentreprenör, rymdingenjör och månhusbyggare som delar med sig av sina insikter om det unika konstverk och tekniska experiment.Men vad är egentligen månhuset? Emil beskriver det som en kombination av konst och ingenjörskonst, designat av den visionära konstnären Mikael Genberg. Månhuset är inte bara en byggnad. Det är en symbol för vår strävan att utforska rymden, en påminnelse om att vi alla är en del av detta storslagna äventyr. I avsnittet diskuterar vi den tekniska utvecklingen av månhuset, de material som används i konstruktionen, och de många utmaningar som teamet har stött på under projektets gång. Hur förbereder man ett hus för den hårda miljön i rymden? Vi tar också en titt på den kommande månlandningen, planerad till nationaldagshelgen ovh Emil avslöjar detaljer om landningsplatsen och de operationer som kommer att genomföras på månen. Har vi åkt till Mars än?Med rymdmissioner av ESA:s och NASA:s på horisonten, samt diskussioner om liv på Mars och mänsklig kolonisering av Mars, är framtiden för rymdforskning mer spännande än någonsin. I serien berör vi frågor som hur långt det egentligen är till Mars och hur lång tid det tar att åka dit. Hur bildas en galax, vad är ett svart hål, eller hur klarar sig kroppen i rymden? Med en djupdykning i rymdvetenskap och rymdstrategi, är Har vi åkt till Mars än? en måste-lyssna för alla som är intresserade av rymdresor, rymdteknologi och utforskning av vårt universum. Följ med oss på denna spännande resa och upptäck hur vi kan göra drömmen om rymdresor till verklighet. Vi lovar att du kommer att bli inspirerad och kanske till och med få en ny syn på hur stort vårt universum verkligen är! Har vi åkt till Mars än? görs på Beppo av Rundfunk Media i samarbete med Saab. Hosted by Ausha. See ausha.co/privacy-policy for more information.

Sverige, Danmark och Norge brukar sällan räknas till de stora kolonialmakterna, och få känner till hur många utomeuropeiska kolonier de skandinaviska rikena faktiskt haft. De norska kolonierna i Arktis och Antarktis, som etablerades under mellankrigstiden, utgjorde bara de sista i en lång rad av koloniala projekt.Redan på 1600-talet grundade Sverige kolonier i både Afrika och Amerika. Handelsstationerna vid Guldkusten i nuvarande Ghana etablerades i syfte att skapa inkomster för Svenska Afrikakompaniet, som bedrev handel med guld, socker och slavar. Samtidigt grundades kolonin Nya Sverige i nuvarande Delaware, som fungerade som en bas för handel med Nordamerikas ursprungsbefolkning. Båda kolonierna blev kortlivade, men deras historia är dramatisk och fängslande, fylld av färgstarka guvernörer och konflikter med grannkolonierna.Danmark däremot utvecklade ett större och mer långlivat kolonialvälde. Danskarna etablerade sig inte bara vid Guldkusten utan även i Västindien och Indien. Framför allt de tre västindiska öarna visade sig vara mycket lönsamma tack vare slavplantager och omfattande sockerproduktion. Den stora koloniala drivkraften var kung Kristian IV, som inte bara grundade nya städer och uppförde ståtliga byggnader med hjälp av inkomster från Öresundstullen, utan också aktivt försökte förvandla Danmark till en merkantil stormakt.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om de skandinaviska kolonierna – med särskilt fokus på 1600-talet.Bildtext: Karta över dåtidens Guldkust i Västafrika, cirka 1725. Området var en viktig plats för europeiska kolonialmakter, inklusive Sverige, som bedrev handel med bland annat guld och slavar. Kartan är ritad av den brittiske kartografen Herman Moll.Källa: Herman Moll, ca 1725 – via pirateshold.buccaneersoft.comLyssna också på S:t Barthélemy – En skamfläck i Sveriges historia.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

We are back to Vicksburg National Military Park for numerous tours throughout the battlefield. Our first stop is the Stockade Redan with Garry Adelman, Dr. Chris Mackowski and Kris White. This assault was named "The Forlorn Hope" by William T. Sherman. “A forlorn hope,” associated with the Civil War according to one Wikipedia entry, “is a band of soldiers or other combatants chosen to take the vanguard in a military operation, such as a suicidal assault through the kill zone of a defended position, where the risk of casualties is high.”

Kåre Moberg var forskare, men när han drabbades av obotlig cancer var det i skönlitteraturen han sökte svar. Bland det sista han gjorde innan han dog i april 2025 var att skriva klart denna essä. Skådespelaren Erik Borgeke har läst in den. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Zhuangzi, en av daoismens största tänkare, hade en dröm. Han drömde att han var en fjäril. När han vaknade funderade han över om det var han, som människa, som drömt att han var en fjäril, eller om det nu är fjärilen som drömmer om att han är en människa. Jag får kalla kårar av den tanken. Den har något feberaktigt och jagat över sig. Med skräckblandad förtjusning tänker jag: Kan man gå mer vilse än så här?Jag tror att denna rädsla för att vara vilse kommer sig av att jag har en mycket begränsad rumslig föreställningsförmåga. Om någon försöker beskriva till exempel ett torg eller en lägenhet, eller ge mig en vägbeskrivning, så villar jag bort mig redan efter den andra meningen. Detta har gett mig ett mycket dåligt lokalsinne. Om jag lämnar en plats och gör två eller tre svängar, så blir jag osäker på om jag hittar tillbaka.Sedan jag fick veta att jag lider av obotlig cancer, och att jag är tvingad att leva med en mycket begränsad tidshorisont, har min frustration över att inte hitta och ständigt villa bort mig, ökat. Om jag tidigare kunde se vilsegåendet som en möjlighet till nya erfarenheter, och i bästa fall, en möjlighet att vidga mina horisonter, är det nu mer förknippat med existentiell oro.Författaren Rebecca Solnit menar att det är först när vi tillåter oss att vara vilse som vi också gör det möjligt för oss att leva på riktigt. För dagens kontrollmänniskor, som stramt vakar över vilken riktning och kurs som deras liv ska hålla, är det ofta svårt att verkligen tappa bort sig. Detta begränsar deras horisonter och deras möjligheter att leva på riktigt. Ordet ” lost” har på engelska två betydelser: ”vilse” och ”förlorad”. I boken ”Gå vilse: En fälthandbok” skriver Solnit att även om båda innebär kontrollförlust, har de ett motsatt förhållande till omvärlden. När du förlorar något - en sak, ett minne, en vän - så försvinner det ut från vårt synfält eller vår uppfattning, och världen blir mindre. När vi istället går vilse så låter vi det obekanta träda fram och världen blir större än vår kunskap om den.Till skillnad från ordet ”lost”, som har en tveeggad betydelse, så finns det i det engelska språket två ord för det som vi på svenska har gett samlingsnamnet ”labyrint”. ”Labyrinth” och ”maze”. I sin förstnämnda betydelse så handlar det om en konstruktion som följer en förutbestämd stig. Den sistnämnda kan mer beskrivas som en irrgång med flera vägval och förgreningar.Redan under antiken fascinerade labyrinter människan, och de förekom ofta i myter och i religiösa sammanhang. Under medeltiden blev inomhus-labyrinter vanliga inslag som golvdekorationer i katedraler. De fungerade som symboliska pilgrimsfärder för de som, på grund av de rådande omständigheterna, inte kunde bege sig till Jerusalem.Trädgårdslabyrinter, med sina vilseledande irrvägar, förgreningar och återvändsgränder, blev populära som arkitektoniska inslag i slottsträdgårdar under renässansens och barockens Europa. Syftet var att på ett lekfullt och estetiskt tilltalande sätt ge sina gäster möjligheten att bege sig ut på upptäcktsfärd och äventyr, och att erbjuda dem en utmanande, om än något förvirrande och många gånger frustrerande, upplevelse.Solnit ser denna utveckling som ett exempel på hur människans relation till vandring har förändrats över tid; från religiös bot och kontemplation till rekreation och äventyr. Labyrinten, med sin obrutna och utstakade stig, är en inre, meditativ och reflekterande resa. Den mer utmanande och frustrerande irrgången, som kräver koncentration och aktivt beslutsfattande, symboliserar mer livets komplexitet och existentiell osäkerhet. En som gärna placerar sina läsare i denna komplexa osäkerhet är den argentinske författaren Jorge Luis Borges. I labyrint-liknande berättelser, vars invecklade omfång stäcker sig bortom mänsklig fattningsförmåga, förmedlar han en känsla av tomhet, meningslöshet, och – vilsenhet. Det kan var allt från bibliotek där varje tänkbar bok, varje möjlig kombination av bokstäver, ord och meningar existerar, till trädgårdar med en uppsjö av vägval och förgreningar, men där likväl alla valda stigar och verkligheter ändå förekommer samtidigt och parallellt. Som vilsen tonåring imponerades jag dock mest av Borges korta berättelse ”Asterions hus”. Där beskriver minotauren på Kreta sin labyrint och sitt förhållande till den. Trots att han vet att den har öppningar till omvärlden, anser han likväl att den är lika stor som världen – eller snarare, att den är världen.Borges gav mig en oerhört stark klaustrofobisk och trängd känsla, genom att beskriva något som var byggt för att stänga in, samtidigt som jag också drabbades av det motsatta, det vill säga, en apeirofobisk känsla av det oändliga. Labyrinten, som egentligen var en väl avgränsad konstruktion, kändes likväl gränslös när jag reflekterade över de nästintill oändliga kombinationer av stigar som kunde tas.Idag är det inte de oändliga vägvalen, möjligheterna till äventyr och att gå vilse som lockar mig. Trots att min ålder placerar mig mitt i livet, då man borde vara öppen för, och längta efter något nytt, så är min tidshorisont allt för begränsad för detta. Så varför går jag och tänker på labyrinter och irrgångar? Resor och äventyr i de grekiska myterna påminner ofta till sin struktur antingen om det ena eller det andra. Det gör allvarliga sjukdomar också.Inte sällan beskrivs sjukdomsförlopp som resor där den drabbade är en ofrivillig resenär. Man hoppas på att sjukdomsförloppet skall påminna om Jasons jakt efter guldskinnet, och ha en utstakad väg, att Greklands främsta hjältar följer och hjälper en, och där självaste skeppet som man reser med, assisterar en med hjälpsamma spådomar och förutsägelser. Många allvarliga sjukdomsförlopp påminner dock mer om Odysseus irrfärder där en förargad gud kastar ut, inte bara patienten, utan också dennes ofrivilliga medresenärer, på en färd mellan hopp och förtvivlan, med ständiga kursändringar och nya val, medan tidshorisonten krymper allt hastigare, samtidigt som den önskade destinationen – tillfrisknandet - känns alltmer avlägsen. Denna maze är en irrgång med oändliga förgreningar och återvändsgränder.Med mitt dåliga lokalsinne, och min förmåga att ständigt villa bort mig, önskar jag naturligtvis ett sjukdomsförlopp mer likt labyrintens odelade och förutbestämda stig. De stenar som ligger utlagda för att visa vägen plockar jag dumt nog på mig, vilket tynger ned med och gör min färd alltmer mödosam.I de stunder som jag känner mig som mest vilsen tänker jag på ett ord som min dotter lärde mig: ”nångångstans”. Det var naturligtvis en felsägning, men jag älskar ordet som hon skapade. Det fokuserar både på tid och rum. Var man än är, vilse på irrfärder eller tryggt vandrande längs en utstakad stig, så är man någonstans, på en bestämd plats, någon gång, på en bestämd tidpunkt. Oavsett om medresenärerna är frivilliga eller ofrivilliga, och om du har fickorna fulla med sten eller med hopp, så är du, hur vilse eller förlorad du än är, ”nångångstans”.Kåre Mobergutbildningsforskare och statistikerInläsare: Erik BorgekeEssän producerades av Karin Arbsjö och Olof Åkerlund

IFK Göteborg tog tre blytunga poäng mot Malmö FF. Vad betyder segern för Blåvitt? Och hur pressad är egentligen Henrik Rydström nu? I Expressen Fotboll snackar vi ner gigantmötet på Gamla Ullevi och blickar framåt. Med: Hector Junelind, Jonathan Larsson och Johan Dolck Wall

IFK Göteborg tog tre blytunga poäng mot Malmö FF. Vad betyder segern för Blåvitt? Och hur pressad är egentligen Henrik Rydström nu? I Expressen Fotboll snackar vi ner gigantmötet på Gamla Ullevi och blickar framåt. Med: Hector Junelind, Jonathan Larsson och Johan Dolck Wall

När Stefan Sjöstrand var 20 år mördades tre personer i hans familj. Vägen ur sorgen blev att välja att se det ljusa i livet. Hur gör man det? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Som vd för bolaget Skistar sedan fem år är Stefan Sjöstrand en makthavare inom svensk turism. Dessförinnan har han haft en rad prestigejobb som företagsledare, däribland 13 år på högt uppsatta positioner inom Ikea.I dag ansvarar han ett företag som står för ungefär hälften av all alpin skidåkning i Sverige, mätt i liftkortsförsäljning. Här ingår bland annat stora och klassiska vinterdestinationer som Sälen, Åre och Vemdalen.”Valde att se det ljusa i livet”Stefan Sjöstrands personliga resa är betydligt mer okänd. Som 20-åring förändrades hans liv efter Åmselemorden - ett av Sveriges kanske mest uppmärksammade brottsfall genom tiderna. Det var Stefans pappa Sten, halvbror Fredrick och pappans fru Ewa som mördades den natten.Hur går man vidare efter att livet vänts upp och ner på det sättet? Och hur har händelsen förändrat honom?Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Shogunatet, som existerade från medeltiden till den industriella revolutionen, innebar att den militära ledaren shogunen hade all makt på kejsarens bekostnad. Ursprungligen var "shogun" en titel för militära befälhavare, men när centralmakten försvagades av rivalitet mellan kejsaren, ex-kejsare och Fujiwara-ätten, fick samurajerna ökad makt. På 1100-talet ledde detta till att en militärdiktator tog kontrollen.Shogunatet var anpassningsbart och kunde omforma sig över tid. Tokugawa-shogunatet (1603–1868) blev Japans mest stabila era, men dess fall markerade början på en ny tid. Under ytan på ett till synes stillastående samhälle pågick gradvisa förändringar. Japan var isolerat, styrt av ett strikt klassystem och reglerat enligt samurajernas kod.I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet, aktuell med boken Shogun: Generalerna som ledde Japan (2025).Shogunatet – eller bakufu – har rötter i Japans tidiga historia. Redan under Yamato-riket på 300-talet formades centralmakt under kinesiskt inflytande. Men på 800-talet började kejsarens makt vackla, vilket öppnade för militära ledare. Titeln "shogun" användes först i krig mot emishi-folket, men dessa generaler styrde inget eget shogunat. Det förändrades 1192 då Minamoto no Yoritomo utnämndes till seii taishōgun och grundade ett verkligt parallellt maktcentrum.Det första shogunatet etablerades i Kamakura (1185–1333), där samurajerna fick en central roll. Makten förflyttades från hovet i Kyoto till krigarnas hierarki, med drag av europeisk feodalism. Alla tre shogunat följde mönstret av dynastisk uppgång och fall. Shogunerna varierade stort i duglighet – från marionetter till historiska gestalter som Yoritomo, Yoshimitsu och Ieyasu.Med tiden förändrades shogunrollen från krigsherre till civil ämbetsman. Den mest stabila perioden inleddes med Tokugawa Ieyasus seger vid Sekigahara 1600, vilket ledde till hans utnämning till shogun 1603. Tokugawa-styret, med säte i Edo, byggde ett samhälle präglat av militär, byråkrati och neokonfucianism. Kejsaren behöll en symbolisk roll, medan verklig makt låg hos shogunen.Samhället styrdes med strikt klassindelning: samurajer, bönder, hantverkare, köpmän. Länsherrar (daimyōer) kontrollerades genom sankin-kōtai – ett system som tvingade deras familjer att bo i Edo, vilket motverkade uppror. Landet isolerades genom sakoku-politiken: endast holländare fick bedriva handel via ön Dejima. Kristendom förbjöds, missionärer avrättades och utländska kontakter begränsades kraftigt.Paradoxalt nog blomstrade kulturen: kabuki, haiku och urban tillväxt i städer som Osaka och Edo. Trots det yttre lugnet började samhället långsamt förändras. Samurajerna, som en gång var krigare, förvandlades till byråkrater utan svärd. Köpmännen, trots sin låga formella status, blev ekonomiskt mäktiga.Bild: Porträtt av Tokugawa Ieyasu (1543–1616), grundare av Tokugawa-shogunatet. Målningen är utförd av konstnären Kanō Tan'yū och finns i huvudtornet på Osaka slott. Källa: Wikipedia Kanō Tan'yū, Public Domain.Musik: ”Japanese Hotchiku Flute” av Velimir Andreev (Psystein), Storyblocks Audio.Lyssna också på Samurajerna dominerade Japan under ett millenium.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

Redan som sjuåring hörde Hanna Ekegren en röst från en annan dimension, en röst som sa: "Du är aldrig ensam." Genom livet har hon haft starka andliga upplevelser – särskilt i samband med närståendes bortgång men även efteråt – som öppnade henne för kontakten med Hermes, den gudomlige budbäraren i antik mytologi, känd för att förena världar och förmedla visdom. Ur denna kontakt föddes en bok som kommer att publiceras inom en nära framtid.När manuset var klart visade sig ett ljusklot ovanför Hannas hus – en bekräftelse från universum, från Hermes eller kanske från en högre intelligens som ville visa sitt stöd.När jag själv fick Hannas manus i min hand var det som om något öppnades inom mig. En stark närvaro fyllde rummet – det var som om energin Hanna varit i kontakt med också nådde mig. I vårt samtal pratar vi om de hermetiska principerna, som påminner oss om att allt är sammanlänkat och att det gudomliga finns både inom oss och runt omkring oss. En av de mest kända principerna är: ”Så som ovan, så ock nedan.” Vi diskuterar även tid – vad det egentligen är enligt Hermes – samt egot, mänsklighetens vilsenhet och behovet av att påbörja vår inre resa. För att rädda vår planet måste vi förstå att vi är ett – och att allt börjar inom oss själva. Hannas hemsida:https://www.hannaekegren.se

VM-finalen i 110 graders hetta har pågått i sex minuter. Två finalister är kvar i bastun när domaren avbryter tävlingen, men det är redan för sent. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bastu-VM har varit en glad sommartradition i finska Heinola sedan 1999 och lockar varje år bastuentusiaster från hela världen. Den femfaldige världsmästaren Timo Kaukonen är en av favoriterna och har tränat hårt inför mästerskapet 2010.Finalen startar i 110 graders värme. Var trettionde sekund hälls en halvliter vatten på de brännheta stenarna. En efter en lämnar finalisterna bastun – alla utom Timo Kaukonen och en rysk tävlande. De sitter kvar, stilla och tysta, samtidigt som publiken jublar och hejar.Snart börjar många på läktaren oroa sig. Sex minuter in i finalen avbryter arrangörerna tävlingen. Då är den ena mannen redan bortom räddning, medan den andra svävar mellan liv och död.Intervjupersoner: Timo Kaukonen/finalist i bastu-VM 2010Jonas Jaako/svensk mästare i bastubadAnu Tolonen/journalist på SVTProgrammet gjordes av: Hanna SihlmanExekutiv producent på Sveriges Radio Finska: Lotta Hoppu lotta.hoppu@sverigesradio.seBerättare: Tiina Laitila KälvemarkSlutmix: Magnus KjellssonArkivmaterial: Yle, SVT, Sveriges Radio, AP News, Al Jazeera och SaunaHeinolas Youtube-kanalProgrammet gjordes våren 2025. Lyssna på finska: Sauna-Timo ja tappavat löylyt – MM-kisojen traaginen loppuVad är bastu-VM?Världsmästerskapen i bastubad arrangerades i Heinola i södra Finland årligen 1999–2010. Tävlingen gick ut på att de tävlande skulle hålla ut så länge som möjligt i bastun, samtidigt som het vattenånga fyllde utrymmet. Redan innan dödsolyckan i bastu-VM 2010 hade tävlingens säkerhet blivit ifrågasatt, då en finalist inte kunde ta sig ut ur bastun på egen hand år 2008.

Från 2022. Världens sista isolerade urfolk har försvarat sin ö i tusentals år. En 26-årig amerikansk missionär försöker ta sig dit och frälsa dem. Allt dokumenteras i hans dagbok. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Missionären John Chau närmar sig försiktigt med gåvor. Målet är att flytta till ön och bo där så länge som krävs för att lära sig det okända språket och kunna berätta för folket hur de ska undvika att hamna i helvetet.Redan första dagen står han öga mot öga med en ung pojke med pilbåge som siktar mot honom. John Chaus dagbok avslöjar mötet med urfolketUppdraget är inte riskfritt. Tidigare har människor mördats i mötet med den avskilda befolkningen på Norra Sentinel-ön. Medverkande:John Ramsey - kompis till John Chau.Madhumala Chattopadhyay - socialantropolog som besökt Norra Sentinel.Dependra Pathak - polischef.Christer Norström - socialantropolog.John Chaus dagbokscitat läses upp av Jacques Karlberg.En dokumentär av: Jon Jordås.Research: Sonal Matharu.Producent: Ulrika Lindqvist.Programmet publicerades första gången 2022.

Emma Mattsdal är en engagerad trebarnsmamma, företagare och naturälskare bosatt i Mattaberg, mitt i skogarna utanför Storuman i Västerbottens inland. Hon är född och uppvuxen i centrala Storuman och har, förutom en period under gymnasietiden, alltid bott kvar i kommunen. Sedan 2013 driver Emma företag. Idag som kreatör där hon jobbar med sociala medier, film och bild, marknadsföring och kommunikation. Hon är även en efterfrågad föreläsare kring att bo och verka i glesbygd. Att vara företagare och kunna styra över sina arbetstider möjliggör för mer tid med de tre barnen som går i förskola några timmar varje vecka. Tillsammans med sin sambo, deras tre barn och flera djur lever hon ett aktivt friluftsliv med jakt, fiske och naturupplevelser som en naturlig del av vardagen. Emma har blivit uppmärksammad i media för sitt sätt att kombinera småbarnsliv i glesbygd med jaktintresse. Redan när hennes äldsta dotter var fyra veckor gammal fick hon följa med ut på älgpass, och idag är det en självklarhet att hela familjen deltar i jakten. Emma beskriver det som en livsstil där barnen får växa upp med naturen som en självklar del av tillvaron. För Emma är Storuman synonymt med hemkänsla, lugn och närhet till naturen. Hon uppskattar möjligheten att ha skog, vilt, bär och fiske alldeles runt knuten och ser det som en förmån att kunna erbjuda sina barn en uppväxt nära naturen. Som ambassadör för Storumans kommun lyfter Emma fram livskvaliteten i glesbygden och inspirerar andra att se möjligheterna med ett liv i harmoni med naturen.   Vill du nå Emma så finner du henne i sociala medier som Emmamattsdal

Djurgården besegrade IFK Göteborg på Gamla Ullevi med 2–1. En efterlängtad matchhjälte klev fram och Blåvitt vek sig igen. Hur länge kommer stödet från den ständigt närvarande hemmapubliken finnas kvar? Med: Jonathan Larsson, Jesper Brännmark och Hector Junelind

Djurgården besegrade IFK Göteborg på Gamla Ullevi med 2–1. En efterlängtad matchhjälte klev fram och Blåvitt vek sig igen. Hur länge kommer stödet från den ständigt närvarande hemmapubliken finnas kvar? Med: Jonathan Larsson, Jesper Brännmark och Hector Junelind

Han är mannen bakom en av världens främsta sportbilstillverkare, Koenigsegg. Hur kom han ens på tanken att försöka? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det må låta som en sliten klyscha, men biltillverkaren Koenigsegg har verkligen lyckats mot alla odds. En liten svensk biltillverkare som gör det mesta själva, på en gammal flygflottilj utanför Ängelholm. Som tillverkar några av världens snabbaste, dyraste och mest avancerade bilar – trots konkurrens från anrika märken med väsentligt större ekonomiska muskler.”Saab hade kunnat bli ett svenskt Tesla”Personen bakom varumärket heter Christian von Koenigsegg, som är veckans gäst i Söndagsintervjun. Redan som 22-åring grundade han företaget, utan akademisk utbildning men med en barndomsdröm han ville göra sann. Hur har han gjort för att nå dit? Vad har han offrat på vägen? Och hur var det att för 15 år sen ge upp drömmen om att göra Saab till det som han nu säger kunde ha blivit ett svenskt Tesla?Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Utvecklingen av artificiell intelligens märks i hela samhället, och AI väntas också spela en avgörande roll för naturen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet sändes första gången 7/1-2025.Redan nu finns det många projekt där biologer använder AI för att skydda och kartlägga biologisk mångfald. Förhoppningarna är stora om att den här tekniken ska bli ännu viktigare under de kommande åren.Biologen Tobias Andermann vid Uppsala universitet är en av dem som är med och utvecklar tekniken. Han menar att AI kommer att bli nödvändigt för att så effektivt som möjligt skydda den biologiska mångfalden och kunna förstå oss på de invecklade sambanden i naturen.Men allt börjar med att samla in spindelnät och jordprover.Programledare och producent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.seReporter: Sara Sällströmsara.sallstrom@sr.se

Nazitysklands anfall på Norge och Danmark den 9 april 1940 var resultatet av en kedja av strategiska beslut av både de allierade och Nazityskland. Tyskarna behövde hamnar i Norge för kriget på Atlanten och för att säkra de svenska malmtransporterna via Narvik, samtidigt som de Allierade ville förhindra samma export.Där Danmark kapitulerade nästan utan strid skulle norrmännen kämpa i två månader. Men det svaga norska försvaret, flera misstag kring mobiliseringen i kombination med en förvirrad hjälp från britterna och fransmännen beseglade norrmännens öde. Den tyska ockupationen i Norge skulle bli hård, medan danskarna som behöll sin regering fick det lättare fram till 1943.Detta är tredje delen av sju om andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Redan när kriget bröt ut den 1 september 1939 förklarade Norge och Danmark sig neutrala. Norges försvar var huvudsakligen inriktade på övervakningsuppgifter, eftersom landets geografiska läge ansågs vara en garanti mot storskaliga invasionsförsök. Och man förlitade sig på att brittiska Royal Navy skulle sätta stopp för en invasion.De allierade ville stoppa den svenska malmexporten till Tyskland via Narvik i Norge och de planerade att besätta de svenska malmfälten med ursäkten att kunna skicka hjälp till Finland. Tyskarna var snarare ute efter hamnar i Norge för kriget på Atlanten än att säkra malmimporten från Sverige.Den 9 april 1940 inledde Hitler Operation Weserübung, som innebar en fullskalig invasion av Danmark och Norge. Norska styrkor svarade med modigt motstånd, men trots deras ansträngningar lyckades de tyska styrkorna ta kontroll över huvudstäderna i både Danmark och Norge inom loppet av en dag. Den tyska kryssaren Blücher sänktes av den norska kustförsvar vid Oscarsborg i inloppet till Oslo, vilket fördröjde fångandet av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att fly norrut med extratåg.I början av 1940 fick de norska myndigheterna flera varningar om att något var på gång. Mötet mellan Hitler och Vidkun Quisling, ledaren för det norska nazistpartiet Nasjonal Samling, i december 1939 stärkte Hitlers övertygelse om att Norge saknade viljan och förmågan att motsätta sig brittiska överträdelser av neutraliteten.Vid samma tidpunkt beslutade de allierade att genomföra en plan utarbetad av Winston Churchill för att minera norska vatten inom tre-milsgränsen. Den 8 april 1940 inleddes minläggningen (i Vestfjorden nära Narvik), och den 9 april kom det tyska angreppet.Ett nattligt ultimatum till den norska regeringen om att samarbeta med de tyska styrkorna avvisades. Under loppet av 9 april lyckades tyskarna erövra de viktigaste hamnstäderna, inklusive Oslo, Bergen, Trondheim och Narvik. Dock försenade sänkningen av den tyska kryssaren Blücher av den norska kustförsvar vid Oscarsborg i inloppet till Oslo erövringen av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att avgå med extratåg till norr.Bild: Tyska Wehrmacht i Norge den 9 april 1940. Tyska trupper i bitter strid mot norska trupper i en by, 40 km väster om Lillehammer. 4556-40 PK.: Borchert Federal Archives, Bild 183-H26353 / Borchert, Erich (Eric) / CC-BY-SA 3.Musik: "Ja, vi elsker dette landet av Rikard NordraakLyricist och Bjørnstjerne BjørnsonUnited States Navy Band, See page for author, Public domain, via Wikimedia CommonsLyssna också på Vidkun Quisling – förrädaren som blev ett begrepp. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Turid Fredriksson har känt sig annorlunda i stort sett hela livet. Redan som fyraåring sa en läkare att hen var ”konstig” och skrev en remiss för att hen skulle börja i förskoleklass i hopp om att hen skulle bli mer som ”ett vanligt barn”. Det här är Turids berättelse om att leva utanför normer och fack. Om att få en autismdiagnos i vuxen ålder, att komma ut ur olika garderober och gömställen och att hitta hem i sig själv. Turid pratar om könsidentitet och att vara transperson, förälder och äkta hälft. Om att vara barn och tonåring – men framför allt, om det inte är för mycket begärt – att bara få vara människa. Podden Autism görs av Autism Sverige och produceras med stöd från Svenska Postkodlotteriet.

I veckans poddavsnitt säger vi hej då till brat summer och välkomnar istället den njutiga och fria kvinnosommaren! Redan nu är det dags att börja så för att skörda lagom till juni. Elsa har gjort en lista på allt som behövs och det är allt från fula trädgårdsmöbler till att vara i nuet på riktigt. Men hur gör man det? Sofia har tagit steget och kontaktat sjukvården för att få hjälp och vi pratar om vad våra vänner lärt oss, varför det är så svårt att göra förändringar man behöver och vad som är så trevligt med scenografi som inspiration. Välkomna!

Hur hanterar man ett land i fullkomlig kollaps, ockuperat av tre militära stormakter och dessutom skyldigt till omänskliga brott mot mänskligheten?Perioden efter Hitlers död och den tyska kapitulationen var på intet sätt enkel. Redan i fredsförhandlingarna kan man ana de konfliktytor som, inom loppet av bara några år, skulle växa till en ny global stormaktskonflikt. Vad skulle det bli av Tyskland, och hur skulle Europas framtid se ut?I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt krigsslutet 1945 och perioden fram till kalla krigets utbrott.Det största problemet efter 1945 var det faktum att den allians som slutligen hade besegrat Nazityskland egentligen hade mycket lite gemensamt – förutom fiendskapen mot Hitler. När Hitler avslutade sitt liv i Berlin och Tyskland till sist hade kapitulerat, accentuerades omedelbart skillnaderna i stormakternas syn på framtiden. En kärnfråga var särskilt de ockuperade folkens suveränitet och deras rätt att bestämma sin egen framtid genom fria val.Medan USA och Storbritannien kunde enas om att denna princip skulle gälla, var Sovjetunionen inte särskilt intresserad av att låta de nyförvärvade landområdena i Östeuropa själva forma sin framtid. Det hjälpte förstås inte heller att de tre stormakterna representerade helt olika samhällsideologier, som i grunden var antagonistiska gentemot varandra.Trots försöken att etablera samsyn under Potsdamkonferensen 1945 och bildandet av Förenta Nationerna samma höst, fördjupades konflikten snabbt. Misstänksamhet präglade relationen mellan parterna, och snart föll järnridån. Sovjetunionen förhindrade att Marshallhjälpen nådde de ockuperade staterna i Östeuropa, blockerade Berlin och organiserade en kupp i Tjeckoslovakien för att säkra ett Sovjetvänligt styre. Samtidigt understödde Sovjetunionen revolutionära grupper i Grekland i syfte att även där vända utvecklingen till sin fördel.Bara fyra år efter krigets slut nådde konflikten sin logiska kulmen när de västliga demokratierna enades under Washingtonfördraget i april 1949. Nato bildades – och kalla kriget var ett faktum.Bild: Från vänster: Storbritanniens premiärminister Winston Churchill, USA:s president Harry S. Truman och Sovjetunionens ledare Josef Stalin under Potsdamkonferensen sommaren 1945. Här försökte de allierade enas om efterkrigstidens Europa – men redan då började sprickorna i samarbetet visa sig. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt träffar vi Daniel Israeli, som utifrån egna erfarenheter föreläser om porr, samtycke och prostitution. Redan vid 11 års ålder blev han introducerad för porrindustrin av sin pappa och var med på inspelningar under större delen av sin tonår. Han bevittnade våldsamma scener, där kvinnor tvingades till sexakter genom hot eller fysiskt våld. Det dröjde inte länge förrän Daniel själv utnyttjades av äldre män, vilket han normaliserade som "snabba pengar". Men han förlorade snabbt kontakten med sin egen kropp och integritet. Han beskriver känslan av att vara både ett barn och en del av ett maskineri – en värld där inget samtycke fanns, bara profit.Daniel levde länge med skam, men hittade senare motivation till att göra något konstruktivt. Därför ägnar han en stor del av sitt liv idag till att föreläsa om hur porren påverkar ungas syn på sex och samtycke. Daniel ger skarp kritik till mäns dubbelmoral, och uppmuntrar till självinsikt. Han varnar också unga kreatörer för plattformar som OnlyFans - där det ofta börjar oskyldigt men snabbt glider över till gränsöverskridande innehåll. Detta är ett gripande och ögonväckande avsnitt som ger inblick i vad som pågår bakom kulisserna i sexindustrin och vilken påverkan det har på sikt. Ett oerhört viktigt samtal vars budskap berör oss alla!Följ Daniel Israeli på Instagram eller Linkedin.Läs mer om Qliro här.Följ Qliro på LinkedIn.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt träffar vi Daniel Israeli, som utifrån egna erfarenheter föreläser om porr, samtycke och prostitution. Redan vid 11 års ålder blev han introducerad för porrindustrin av sin pappa och var med på inspelningar under större delen av sin tonår. Han bevittnade våldsamma scener, där kvinnor tvingades till sexakter genom hot eller fysiskt våld. Det dröjde inte länge förrän Daniel själv utnyttjades av äldre män, vilket han normaliserade som "snabba pengar". Men han förlorade snabbt kontakten med sin egen kropp och integritet. Han beskriver känslan av att vara både ett barn och en del av ett maskineri – en värld där inget samtycke fanns, bara profit.Daniel levde länge med skam, men hittade senare motivation till att göra något konstruktivt. Därför ägnar han en stor del av sitt liv idag till att föreläsa om hur porren påverkar ungas syn på sex och samtycke. Daniel ger skarp kritik till mäns dubbelmoral, och uppmuntrar till självinsikt. Han varnar också unga kreatörer för plattformar som OnlyFans - där det ofta börjar oskyldigt men snabbt glider över till gränsöverskridande innehåll. Detta är ett gripande och ögonväckande avsnitt som ger inblick i vad som pågår bakom kulisserna i sexindustrin och vilken påverkan det har på sikt. Ett oerhört viktigt samtal vars budskap berör oss alla!Följ Daniel Israeli på Instagram eller Linkedin.Läs mer om Qliro här.Följ Qliro på LinkedIn.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I september år 1066 avreste den normandiske hertigen och vikingaättlingen Vilhelm Bastarden, eller som han senare kom att kallas Vilhelm ”erövraren”, från den normandiska nordkusten i närheten av Calais. Hans fälttåg mot England skulle bli en av de mest mytomspunna historiska händelserna i Europas historia. Vilhelms trupper landsteg ett par kilometer väster om Hastings i sydöstra England, som också kom att bli platsen för det stora slaget.Kungen av England hade nyligen dött och lämnat efter sig en komplicerad arvstvist. Vilhelm Bastarden sökte den engelska kronan, som han tyckte sig blivit lovad. Problemet var bara att på andra sidan kanalen fanns jarlen Harald Godwinsson, även han vikingaättling, och enligt honom själv också lovad den engelska kronan. Och inte nog med det, så var Harald Hårdråde, kung av Norge, också påväg mot England för att besätta tronen.I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden pratar Idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i Historia Martin Hårdstedt om de mytomspunna slagen vid Stamford bridge och vid Hastings.Slaget vid Hastings år 1066 eller bara ”ten-sixtysix” som det ofta heter är antagligen ett av Europas mest kända militärhistoriska händelser. Även om själva slaget i sig är dramatiskt nog för att ha föranlett mängder av historiska studier och böcker, så är slagets kontext lika intressant.Slaget sker mitt i ett skede i Europas historia där den kristna kyrkan har konsoliderat sin makt, och där kungadömen kämpar för att centralisera och kontrollera allt större områden. Ur ett nordeuropeiskt perspektiv är slaget på många sätt slutpunkten för vikingarnas herravälde över vattnet och i krigföringen, i och med att kavalleriet och bågskyttarna nu får allt större roll i kriget. Men det handlar också om vilket inflytande kungen ska ha över ett land, och hur de ska förhålla sig till sina jarlar och hertigar, men även till påven i Rom.Harald Godwinssons förlust mot Vilhelm Bastarden måste också ses i kontext mot de tidigare konflikter som han hade att hantera. Redan innan Harald valdes till kung i England hade han genom intriger och regelrätta inbördeskrig kämpat för att kontrollera kronan genom den sittande kung Edward. Haralds främsta motståndare var hans egen bror Tostig som Harald avsatt som jarl av Northumbria. Tostig gick i exil och sökte stöd hos både den danske kungen Sweig och den norske kungen Harald Hårdråde för att störta sin bror från makten i England, samtidigt som Vilhelm Bastard förberedde sin invasion. Tostig fick med sig den norske kungen och bara någon vecka innan Harald Godwinsson skulle möta Vilhelm vid Hastings, hade han att hantera sin bror och norges krigarkonung Hårdråde som samlat sig strax norr om York, vid Stamford Bridge.Ur den striden gick Harald segerviss, men vilka konsekvenser fick kampen mot Hårdråde för Godwinssons fortsatta konflikt med Vilhelm Bastarden? Mycket har spekulerats om Godwinssons tillstånd under dessa avgörande veckor i Englands historia. Gjorde han rätt, hur stor armé hade han med sig, och varför beslutade han att anfalla som han gjorde vid Hastings. Diskussionen om Godwinssons död vid Hastings säger också mycket om situationen i efterhand. Dog han verkligen av en pil i ögat som legenden säger, eller finns något annat bakom denna ofta återkommande berättelse?Bild: Bayeux gobelängen - Scen 57: Kung Harolds död i slaget vid Hastings. Latin: HIC HAROLD REX INTERFECTUS EST (Här dödas kung Harold), Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Vikingarnas invasion av England Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kommer samhället kunna hantera den växande bebisindustrin? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Ge mig barn, annars vill jag dö!”. Redan i första Moseboken illustreras människans desperata längtan efter barn av Jakobs fru Rakel, som senare ber sin tjänstekvinna att agera surrogatmamma.De senaste 50 åren har nya tekniker revolutionerat fertilitetsindustrin, och idag är det lättare än någonsin att få barn utifrån sina egna villkor och förutsättningar. Men medan teknologin har skenat framåt, har lagstiftningen släpat efter. Resultatet är en på många sätt oreglerad marknad med många etiska och juridiska fallgropar.Vem har egentligen råd med IVF? Vad ska hända med ett pars nedfrysta embryon om de gör slut eller den ena parten dör? Vem kan bli förälder genom surrogatmödraskap och till vilket pris?Samtidigt hägrar nya teknologier vid horisonten, som låter som hämtade ur en science fiction-film. Artificiella livmödrar, avancerad embryotestning och könsceller som tillverkas av hudceller - plötsligt känns bokstavliga bebisfabriker inte längre så avlägsna...Frågan är om vi är på väg mot ett skifte, där embryomarknaden inte längre bara vänder sig till ofrivilligt barnlösa, utan till alla som vill (och har råd) att outsourca barnaskapandet och skräddarsy sina avkommor.

Den här veckan gästas vi av artisten Hanna Ferm. Redan som 16-åring slog hon igenom i Idol och har sedan dess blivit en folkkär artist. Hon är aktuell med låten Ett minne i taget som handlar om vänskap och vänskap pratar vi om den här veckan. Den villkorslösa kärleken vänner emellan, stödet, rollen i vänskapsgruppen som man omedvetet tilldelar sig själv. Vi pratar också om Hannas panikångest om att plötsligt känna scenskräck men trots det gå emot sina rädslor. Också om att ständigt behöva prata om sitt kärleksliv i media när man egentligen vill prata om musiken man skapar och släpper. Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Sofie Hallberg Instagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallbergFacebook: ÅngestpoddenTikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen, ett dilemma eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden?Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon?https://hjalplinjen.semind.se spes.se suicidezero.se teamtilia.sebris.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet möter vi Natalie Klockars – en kvinna som gått från att vara en central aktör i den svenska drogbranschen till att idag leva ett helt nytt liv, långt bort från kriminalitetens grepp. Med brutal ärlighet delar Natalie sin livshistoria, som börjar i ett hem präglat av våld och psykisk ohälsa i närvaron av några av Sveriges mest ökända mc-gäng. Redan som barn kastades hon in i en värld där vapen, droger och våld var vardag.När hon i tonåren försökte skapa en ny identitet, drogs hon istället djupare in i den kriminella världen – driven av ett kokainmissbruk och jakten på en annan verklighet. Hon blev snabbt en välkänd figur i drogvärlden och byggde upp det egna varumärket "Gröna Guzzen", med hundratals kunder från både medel- och överklass.Men ett liv i skuggorna kommer alltid med ett pris. Trots att Natalie lyckades hålla sig undan polisens radar, levde hon ständigt med hot, svek och våld. Vändpunkten kom när hon väntade sitt första barn – det här livet får inte gå i arv.Idag lever Natalie under skyddad identitet, långt från den värld hon en gång kände. Genom sin självbiografi “Prinsessan på höjden” och sina föreläsningar använder hon sin historia för att väcka medvetenhet och för att visa den brutala verkligheten bakom den kriminella fasaden.Det här är ett gripande och naket samtal om överlevnad, självinsikt och modet att välja en annan väg. Från mörker till ljus – detta är ett avsnitt du sent kommer glömma.Kontakta Natalie Klockars här.Köp boken “Prinsessan på höjden” här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet möter vi Natalie Klockars – en kvinna som gått från att vara en central aktör i den svenska drogbranschen till att idag leva ett helt nytt liv, långt bort från kriminalitetens grepp. Med brutal ärlighet delar Natalie sin livshistoria, som börjar i ett hem präglat av våld och psykisk ohälsa i närvaron av några av Sveriges mest ökända mc-gäng. Redan som barn kastades hon in i en värld där vapen, droger och våld var vardag.När hon i tonåren försökte skapa en ny identitet, drogs hon istället djupare in i den kriminella världen – driven av ett kokainmissbruk och jakten på en annan verklighet. Hon blev snabbt en välkänd figur i drogvärlden och byggde upp det egna varumärket "Gröna Guzzen", med hundratals kunder från både medel- och överklass.Men ett liv i skuggorna kommer alltid med ett pris. Trots att Natalie lyckades hålla sig undan polisens radar, levde hon ständigt med hot, svek och våld. Vändpunkten kom när hon väntade sitt första barn – det här livet får inte gå i arv.Idag lever Natalie under skyddad identitet, långt från den värld hon en gång kände. Genom sin självbiografi “Prinsessan på höjden” och sina föreläsningar använder hon sin historia för att väcka medvetenhet och för att visa den brutala verkligheten bakom den kriminella fasaden.Det här är ett gripande och naket samtal om överlevnad, självinsikt och modet att välja en annan väg. Från mörker till ljus – detta är ett avsnitt du sent kommer glömma.Kontakta Natalie Klockars här.Köp boken “Prinsessan på höjden” här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

EU-minister Jessica Rosencrantz (M) om stödet till Ukraina, om upprustning och konkurrenskraft som ställs mot klimatpolitik och om Trumps tullar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under torsdagen möttes ett 30-tal regeringschefer och ledare för Nato och EU i Paris för att diskutera en fredsplan för Ukraina. En av frågorna som ”koalitionen av villiga” diskuterade var europeiska säkerhetsstyrkor på ukrainskt territorium efter ett eldupphör. EU-minister Jessica Rosencrantz (M) säger att det handlar om att på olika sätt ge stöd till Ukraina:”Jag tror att i mångt och mycket kommer historien att döma Europa efter hur väl vi nu står upp för Ukraina och vad som är rätt. Och de här mötena handlar ju just om det, hur ska vi kunna stärka Ukrainas position inför en vapenvila och inför möjliga kommande fredsförhandlingar.”, säger Jessica Rosencrantz.Frankrike och Storbritannien ska leda koalitionen, Sveriges regering har ännu inte tagit ställning till om Sverige ska delta i eventuella säkerhetsstyrkor i Ukraina eller ej. Statsminister Ulf Kristersson har tidigare sagt att man först vill ha säkerhetsgarantier från USA, något USA inte gett. Betyder det att Sverige inte kommer att vara med om USA inte ger några garantier?”Vi utesluter ingenting i detta skede, men den här är en dialog som vi för med våra nära allierade, med våra partnerländer. Det är viktigt att diskutera hur ett europeiskt engagemang kan se ut för att ge varaktig fred och Sverige deltar i de diskussionerna. Men vi behöver få bättre klarhet i förutsättningarna, helt enkelt.”, säger Jessica Rosencrantz.Försvar och konkurrenskraft vs klimat?På grund av kriget i Ukraina och osäkerheten kring USA:s roll i Nato och Europa ligger stort fokus på försvar och säkerhet just nu inom EU. Finns det en risk att upprustningen tränger undan åtgärder mot klimatförändringen, den fråga som en majoritet av svenskarna tycker att EU-parlamentet bör prioritera enligt Eurobarometers senaste mätning?”Jag ser inget motsatsförhållande här, vi måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt, se att Europa står inför flera utmaningar. Det är helt uppenbart att vi behöver rusta upp vårt eget försvar, det har varit underinvesterat under lång tid. Det är av avgörande vikt att Europa nu verkligen kliver fram. Parallellt har vi ju en klimatutmaning som vi måste möta. Vi måste hålla i våra klimatmål och grunden i det som är EU:s klimatramverk med utsläppshandelssystem. Och avgörande för allt detta är att vi får den Europeiska ekonomin att växa.”, säger Jessica Rosencrantz.På senare år har Europas ekonomier halkat efter USA och Kina. Gapet mellan USA:s och EU:s BNP ökade från 17 till 30 procent mellan 2002 och 2023. Som ett svar på detta kom Dragirapporten förra året med en rad förslag som ska öka konkurrenskraften för Europas företag. Bland annat handlar det om att minska regelbördan för företagen, varav en del rör miljö och klimat och beslutades inom ramen för EU:s gröna giv under förra mandatperioden.Lättade klimatkravEn del av den gröna given är förbudet att sälja nya bensin- och dieselbilar från 2035. Redan i år skulle biltillverkarna minska bilarnas koldioxidutsläpp med en viss procent. Men i mars föreslog kommissionen att låta biltillverkarna få längre tid på sig att uppfylla det här delmålet. Det välkomnas av tyska och franska biltillverkare, men inte av Volvo Cars, som redan anpassat sig efter miljökraven. Och Jessica Rosencrantz säger att hon inte tycker att man bör mjuka upp kraven:”Vi är ju kritiska till detta, och det har vi också framfört. Vi tycker att vi ska stå fast vid målet att fasa ut fossilbilar till 2035.”, säger Jessica Rosencrantz. ”Vi vet också att företag som Volvo och andra som ställt om i god tid och gjort sin läxa skulle påverkas negativt av att man ruckar på den här typen av regelverk”Däremot är regeringen för flera av de andra uppluckringar som nu sker på klimatområdet i EU. Bland annat vill kommissionen sänka krav på bland annat hållbarhetsrapportering som beslutades under förra mandatperioden. EU-minister Jessica Rosencrantz tycker att det är rätt väg att gå. Hon utesluter inte heller att skjuta på EU:s redan beslutade koldioxidtullar, CBAM, som ska göra det dyrare att importera produkter med stora klimatavtryck. Både hennes moderata partikamrat Tomas Tobé och deras partigrupp i Europaparlamentet, EPP, vill skjuta på CBAM i två år.”Jag tycker att CBAM är ett bra verktyg, det jämnar ut spelplanen mellan europeiska företag och deras konkurrenter utanför Europa, men vi måste kunna lyssna på våra företag som skickar signaler till oss att det är väldigt betungande. Så den analysen gör vi nu, om det finns anledning att modifiera på något sätt.”, säger Jessica Rosencrantz.Gäst: Jessica Rosencrantz (M), EU-ministerProgramledare: Katarina von ArndtKommentar: Ci HolmgrenTeknik: Mikael SarabiProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in på eftermiddagen fredag den 28 mars 2025.

Rwpodden direkt från löparmeckat Monte Gordo i Portugal med Mustafa ”Musse” Mohamed som gäst!

Beslutsångest över stora som små beslut. Vi pratar om presenter och att Johanna har varit en gold digger redan som barn! Välkomna!Produceras av More Than Words Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

EU sätter hårt mot hårt och svarar på Donald Trumps tullar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Donald Trumps har lagt nya handelstullar mot Europa och EU har svarat med omfattande tullar mot amerikanska varor. Det handlar om allt från jeans och motorcyklar till bourbon och juice. Är det starten på en utdragen handelskonflikt? Blir detta ytterligare en spik i kistan för den transatlantiska relationen – eller kommer EU:s svar att bita på amerikanerna?Samtidigt får Europas största ekonomi, Tyskland, snart en ny förbundskansler. Redan innan han formellt har tillträtt talar kristdemokraten Friedrich Merz om historiska satsningar på försvar och infrastruktur. Kommer han att lyckas väcka den slumrande europeiska jätten?Medverkande: Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent. Daniel Alling, korrespondent i Berlin. Anna Stellinger, chef för internationella frågor på Svenskt Näringsliv med fokus på EU-frågor.Programledare: Parisa HöglundProducent: Mattias Dellert

Mordet på Catrine da Costa var ett av åttiotalets mest omtalande rättsfall. misstänktes två läkare för styckningen och indirekt mordet. Efter ett par uppmärksammade rättegångar friades så småningom läkarna men i massmedias och allmänhetens ögon var de redan dömda. Folkopinionen mot läkarna var stark. Gäst är Per Lindeberg. Redan 1999 släppte han boken ”Döden är en man” som kom att kullkasta det som dittills skrivits om fallet och blottlägga det som snarare kan beskrivas som ett justitiemord.Programledare: Fritte FritzsonProducent: Ida WahlströmKlippning: Silverdrake förlagSignaturmelodi: Vacaciones - av Svantana i arrangemang av Daniel AldermarkGrafik: Jonas PikeFacebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonHar du förslag på avsnitt eller experter: Gå in på www.fritte.se och leta dig fram till kontakt!Podden produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med AcastOrganisationer som hjälper Ukrainahttps://blagulabilen.se/http://www.humanbridge.se/https://www.rodakorset.se/https://lakareutangranser.se/nyheter/oro-over-situationen-i-ukrainaUkrainska statens egen lista (militär och civil hjälp)https://war.ukraine.ua/donate/Några organisationer som hjälper Gazahttps://lakareutangranser.se/vad-vi-gor/har-arbetar-vi/palestinahttps://unicef.se/katastrofinsatser/hjalp-barnen-i-gazakrisenhttps://www.rodakorset.se/var-varld/har-arbetar-vi/palestina/gaza/gaza/ Become a member at https://plus.acast.com/s/alltduvelatveta. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Redan stressad över allt du ska odla? Ojojoj, du vet INGENTING om hur det känns att vara stressad. Men det vet blomkålen. Mycket nöje önskar the ladies på Jordkommissionen! Producent: Jakob Almgren Stresspippi: Ringtrast

Sovjetunionen var ett av de största imperier världen skådat, och det upplöstes nästan utan våld i december 1991. Ingen hade förutspått kollapsen, och alla förvånades över hur snabbt och relativt fredligt väldet föll samman.I dag lever vi i en värld där Ryssland, genom en storskalig invasion av Ukraina, försöker återupprätta det som landet förlorade vid kollapsen 1991. Och vi undrar fortfarande vad som egentligen hände för över trettio år sedan.I podcasten Historia Nu, avsnitt 25, samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kristian Gerner, professor emeritus i historia vid Lunds universitet, som har skrivit boken Rysslands historia.Redan i början av 1960-talet hade tillväxten avstannat i Sovjetunionen. Tecken på stagnation och letargi hade funnits länge i det sovjetiska samhället, men efter Stalins död 1953 hade åtminstone den värsta terrorn mot den egna befolkningen upphört.Efter att en rad åldrande sovjetledare hade avlöst varandra som generalsekreterare på kort tid, tog den oväntat unge Michail Gorbatjov över makten i mars 1985. Han var kommunist, men efter erfarenheterna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl var han övertygad om att systemet måste förändras uppifrån. Gorbatjov ville dock reformera kommunismen, inte avskaffa den.Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979, tillsammans med den amerikanske presidenten Ronald Reagans "Stjärnornas krig"-initiativ, satte stark press på det redan genommilitariserade Sovjetunionen.Gorbatjov bytte åsiktsförtryck mot glasnost – öppenhet – och därmed försvann det kitt som höll samman imperiet. Glasnost öppnade för en explosiv samhällsdebatt, där både de stalinistiska och leninistiska rötterna granskades, kritiserades och förkastades. Kejsaren var naken.Samtidigt skulle den kommandoekonomi, som byggde på tung industri, förändras genom ekonomisk omstrukturering – perestrojka. Men resultatet blev livsmedelsbrist och inflation. Dessutom gjorde Gorbatjovs kampanjer mot det utbredda alkoholmissbruket honom impopulär.Bild: Affisch till fjärde kongressen 1922. Sovjetisk affisch tillägnad femårsjubileet av Oktoberrevolutionen och den fjärde kongressen för Kommunistiska internationalen. Av: Ivan Vasiljevitj Simakov, 1877–1925. Källa: Ryska statliga biblioteket) Wikipedia. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ledisi är mer än mezzosopranen med ett röstomfång på fyra oktaver, som rör sig fritt mellan soul, jazz och R&B. Hon är historieberättaren som på ett dussin album serverat låtar med hopp, svärta och en social underström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ledisi föddes in i musiken och myterna. Hennes farfar var rhythm and bluesartisten Johnny Ace (”Pledging my love”), som dog 25 år gammal juldagen 1954 efter att ha skjutit sig själv i huvudet. Det ansågs vara en olyckshändelse. Pappan Larry Saunders, eller Prophet of Soul, är känd för rare groove-favoriten ”On the real side”. Redan åtta år gammal uppträdde Ledisi med New Orleans symfoniorkester. Hon bar på känslan att om hon inte sjöng så gillade ingen henne.I timme två blir det ett tidsdokument från det tidiga 00-talet. Mats Nileskärs möte med Luther Vandross i en skivstudio i New York dagen innan Luther drabbades av en stroke som skulle innebära slutet på en av soulmusikens mest framgångsrika karriärer.Med sin stilfulla stämma och musikaliska intuition förfinade Vandross romantisk R&B (Kendrick Lamar och SZA använder hans utgåva av Marvin Gayes ”If this world were mine” i hiten ”Luther”). Sången lät som en blandning av Arethas gospeleld, Dionne Warwicks sofistikerade tonträffar och Diana Ross ömma längtan. Men det var en mans röst som strömmade från högtalarna och förförde lyssnaren. Ett avsnitt från den 21 september 2003.

Redan dagen efter massmordet i Örebro valde TV4 att publicera en video där någon under dådet påstås ropa ”ni ska bort från Europa”. Till stöd för detta åberopar TV4 två av kanalens egna ljudtekniker som oberoende av varandra ska ha sagt att det är just detta som yttras på inspelningen. Men ingen i vårt yrke skulle kunna slå fast det, skriver tio ljudtekniker i ett öppet brev. Inläsare: Staffan Dopping

Redan när han tillträdde höll han ett av tidernas mest berömda tal. Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, sade Kennedy, och själv bidrog han starkt till att rädda världen från kärnvapenkrig, säger forskaren som nu skriver hans biografi. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Historikern Fredrik Logevall är verksam vid Harvard i USA. Nu skriver han på en biografi i tre delar om John F Kennedy, som trots sin korta ämbetstid brukar röstas fram som landets populäraste president i modern tid. – Jag har kommit till slutsatsen att Kubakrisen är Kennedys största ögonblick, säger Logevall. De flesta av hans rådgivare säger ”we need to take these missils out”, och det är nästan bara Kennedy som står emot och istället vill hitta en politisk lösning, för att undvika ett kärnvapenkrig, säger han. Till Logevalls stora glädje så finns samtalen på band. Bland dem finns ett där Kennedys föregångare Eisenhower säger att en invasion av Kuba är det mest givna svaret på de sovjetiska kärnvapeninstallationerna där, men vilket Kennedy hörs tveka kring.Fredrik Logevall, som bor i Amerika sedan 12 års ålder, fick 2013 Pulitzerpriset för sin bok ”Embers of war” om bakgrunden till Vietnamkriget. Vi möter honom på plats vid Harvarduniversitetet där Kennedy en gång utbildade sig, för att höra hans syn på presidenten som mördades 1963 och varför han än idag är intressant och inspirerande.Björn Gunér bjorn.guner@sverigesradio.se Producent: Lars Broström lars.brostrom@sverigesradio.se

I detta avsnitt möter vi en av Sveriges mest framstående entreprenörer, Oscar Höglund, grundare av Epidemic Sound. Oscar berättar om sin uppväxt i London, där han tidigt lärde sig att anpassa sig till olika miljöer. Redan som barn drevs han av nyfikenhet, affärsanda och hade en fascination för hur man skapar engagemang – oavsett om det handlade om att sälja kokosbollar eller berätta en bra historia.På Handelshögskolan i Stockholm insåg Oscar att hans framtid låg i entreprenörskap snarare än i finans, och han drogs allt mer till affärsutveckling, kreativitet och storytelling. Hans passion för innehållsskapande tog honom till tv-branschen, där han såg hur en bra story kunde beröra människor. När han sedan upptäckte de stora utmaningarna inom musikindustrin föddes idén till Epidemic Sound – en plattform som revolutionerat hur musik används i digitalt innehåll.Idag ljudlägger Epidemic Sound miljarder videor dagligen och samarbetar med allt från globala företag till enskilda kreatörer. Lyssna på en inspirerande resa om drivkraft, mod och konsten att skapa något som verkligen betyder något.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Kolla in Epidemic Sound på Instagram och besök deras officiella hemsida. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt möter vi en av Sveriges mest framstående entreprenörer, Oscar Höglund, grundare av Epidemic Sound. Oscar berättar om sin uppväxt i London, där han tidigt lärde sig att anpassa sig till olika miljöer. Redan som barn drevs han av nyfikenhet, affärsanda och hade en fascination för hur man skapar engagemang – oavsett om det handlade om att sälja kokosbollar eller berätta en bra historia.På Handelshögskolan i Stockholm insåg Oscar att hans framtid låg i entreprenörskap snarare än i finans, och han drogs allt mer till affärsutveckling, kreativitet och storytelling. Hans passion för innehållsskapande tog honom till tv-branschen, där han såg hur en bra story kunde beröra människor. När han sedan upptäckte de stora utmaningarna inom musikindustrin föddes idén till Epidemic Sound – en plattform som revolutionerat hur musik används i digitalt innehåll.Idag ljudlägger Epidemic Sound miljarder videor dagligen och samarbetar med allt från globala företag till enskilda kreatörer. Lyssna på en inspirerande resa om drivkraft, mod och konsten att skapa något som verkligen betyder något.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Kolla in Epidemic Sound på Instagram och besök deras officiella hemsida. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I november 1918 kollapsade det kejserliga Tyskland under tyngden av nederlaget i första världskriget. På ruinerna av det gamla riket grundades Weimarrepubliken, en demokrati som utlovade frihet och jämlikhet. Dock präglades dess födelse av kaos och misstro.Versaillesfreden 1919, med sina stränga skadeståndskrav och fastslagande av Tysklands skuld till kriget, förödmjukade en hel nation och lade grunden för politisk extremism. Samtidigt kämpade den nya regeringen med hyperinflation, arbetslöshet och radikala politiska rörelser från både vänster och höger. Det var under dessa förhållanden som Adolf Hitler och nazistpartiet började sin resa mot makten.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Weimarrepubliken och Adolf Hitlers väg till makten. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med professor emeritus Erik Åsard, aktuell med boken Hitlers väg till makten.Weimarrepubliken mötte enorma utmaningar redan från sin början. Versaillesfördragets skadeståndskrav underminerade ekonomin och väckte bitterhet hos tyskarna. Hyperinflationen 1923 raderade många medborgares besparingar och fördjupade misstron mot demokratin. Men Weimarrepubliken uppvisade också av en kulturell rikedom och nya sätt att leva.Den politiska kulturen var präglad av splittring och bristen på brett stöd för det parlamentariska systemet. Avsaknaden av spärrar mot småpartier och oenighet om demokratin i sig gjorde republiken omöjlig att styra. Redan socialdemokraterna började utnyttja undantagslagstiftning att styra via dekret.Och de radikala ytterkanterna – kommunisterna till vänster och de högerextrema nationalisterna – undergrävde systemet med sina konfrontationer.Bild: Philipp Scheidemann talar till en folkmassa från ett fönster i Riksdagshuset den 9 november 1918, dagen efter han utropat den tyska republiken. Wikipedia Bundesarchiv, B 145 Bild-P011502 / CC-BY-SA 3.0, Public Domain.Musik: Deutschlandlied and Sei gesegnet ohne Ende (Polydor 1930) Wikimedia Commons, Public Domain.Lyssna också på Adolf Hitler – Bohemen till makten (1921-1933)Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Beáta Megyesi löser chiffrerade historiska dokument med datorkraft. Vi tar reda på hur hon går till väga och vad de hemliga texterna kan berätta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Dan Browns böcker är det professorn Robert Langdon som tolkar tecken och symboler och löser komplicerade historiska chiffer. Verklighetens Robert Langdon heter Beáta Megyesi och arbetar med språk och datorer för att avkoda åldrade dokument skrivna med hemliga tecken. Redan har hon och hennes kollegor löst många chiffer och kunnat blicka in i en väl förborgad värld av hemliga sällskap och spioneri. Urban Björstadius har träffat henne.Vi uppmärksammar också att det gått 75 år sedan senatorn Joseph McCarthy inledde sina anklagelser mot amerikaner för deras påstådda kommunistsympatier. Häxjakten skulle pågå i flera år och prägla det amerikanska samhället, och idag ser historien ut att återupprepa sig.Och så svarar Dick Harrison på en lyssnarfråga om hur länge olika stater spionerat på varandra.Programledare är Tobias Svanelid.

Erwin Rommel (1891-1944) lyftes fram i nazitysk propaganda som den främsta hjälten efter sina insatser som befälhavare över pansartrupper i Frankrike och Afrika. Rommel beundrade först Adolf Hitler, men kom senare att konspirera mot fürern. Erwin Rommel fick valet att ta sitt eget liv när han avslöjades att ha konspirerats mot Hitler. Men det var framförallt Hitlers ovilja att lyssna på sakkunskap om militära spörsmål som fick den forne gunstlingen att tappa tron på Hitler. Tredje rikets utrotning av judar eller raskriget på Östfronten är helt frånvarande hos Rommel, trots att han varken var organiserad nazist eller antisemit. Detta avsnitt av podden Historia Nu är det andra av två om den tyske militären Erwin Rommel. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Marco Smedberg som är militärhistoriker, pansarofficer och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademien. Han har skrivit flera böcker som Militär ledning, Vietnamkrigen och det moderna standardverket Första världskriget. Ökenräven Erwin Rommel var en mycket skicklig militär som väckte beundran både hos sina egna män och hos fienderna. Redan under första världskriget visade han både mod, självständighet och ärelystnad. En ärelystnad som fick hans adliga kollegor att förakta uppkomlingen Rommel. Erwin Rommel figurerade i utkanten av 20-juli kuppen 1944, men tyckte det var fel att döda Hitler. Istället planerade han att släppa fram de allierade till Berlin för att de skulle hinna före Röda armén. Bild: Rommel med Hans Speidel, som var involverade I 20-juli kuppen. CC-BY-SA 3.0; Wikipedia. Musik: Fog Of War av Melodies in Motion; Storyblocks audio Lyssna också på Operation Valkyria – Attentatet mot Hitler   Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erwin Rommel (1891-1944) var Adolf Hitlers favoritgeneral tills han öppet kom att ifrågasätta Hitlers strategiska tänkande. Senare avslöjades han finnas i utkanten av ett attentatsförsöket mot Hitler i varglyan 1944. Han deltog inte aktivt i kuppförsöket, men försökte inte heller stoppa planerna. Ökenräven Erwin Rommel var en mycket skicklig militär som väckte beundran både hos sina egna män och hos fienderna. Redan under första världskriget visade han både mod, initiativförmåga och ärelystnad som gav honom den främsta utmärkelsen Pour la mérite. En ärelystnad som fick hans adliga kollegor att förakta uppkomlingen Rommel. Detta avsnitt av podden Historia Nu är det första av två om den tyske militären Erwin Rommel. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Marco Smedberg som är militärhistoriker, pansarofficer och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademien. Han har skrivit flera böcker som Militär ledning, Vietnamkrigen och det moderna standardverket Första världskriget. Erwin Rommel föddes i en borglig familj och kunde bli officer i den kejserliga armén eftersom militären ville bredda underlaget till officerskåren. Under första världskriget genomförde han flera spektakulära operationer där mod och bluffar fick italienarna att ge upp en masse. Efter Tysklands nederlag i första världskriget blev Rommel kvar i armén och skrev boken Infanterie greift an år 1937, som skildrade hans upplevelser från första världskriget, och fick Hitler att upptäcka honom. Under andra världskriget fick han befäl över pansartrupper i Frankrike och Afrika och det var här hans mod, snabbhet och självständighet kom till sin rätt, men också väckte kollegors missnöje. Erwin Rommels stora genombrott var dock som befälhavare över den tyska afrikakåren. Här ignorerade han de italienska befälhavarna som formellt stod över honom och genomförde en mycket rörlig krigsföring. Lyssna också på Frankrikes fall maj-juni 1940. Rommel i ett möte med officerare i Frankrike, juni 1940. Bundesarchiv, Bild 146-1972-045-08 / CC-BY-SA 3.0; Wikipedia. Musik: Fog Of War av Melodies in Motion; Storyblocks audio Klippning: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.