Podcasts about svenssonliv

Heute wird es pauschal. Wir reden ja häufig von DEM Schweden oder DER Schwedin. DER Schwede mag lagom, DIE Schwedin ist gleichgestellt... Pauschalitäten und so manche Klischees sind da immer inbegriffen. Daher habe ich mich in dieser Episode auf die Suche gemacht, ob es denn einen typischen Schweden gibt. Er hat im Schwedischen auch einen Begriff: der medelsvensson. Aber wie sieht ein medelsvensson aus? Was verdient er? Wie heißt er? Höre rein und erfahre mehr über den Durchschnittsschweden! Du willst Elchkuss unterstützen? Dann besuche uns bei Steady: https://steadyhq.com/de/elchkuss-schweden-entdecken/about Falls bei dir die Shownotes nicht angezeigt werden, dann findest du sie auf jeden Fall bei Podigee: https://elchkuss.podigee.io/

Jimmy har varit kriminell hela sitt liv. Men hösten 2019 förändras allt. Han träffar Mikaela och bestämmer sig för att lämna kriminaliteten. Jimmy och Mikaela lever ett till synes vanligt liv med småbarn och villa. Men för bara några år sedan såg allt annorlunda ut.2019 skriver Jimmy in sig på ett LVM-hem för att bli nykter. Där jobbar Mikaela och de får snabbt känslor för varandra. Men de är varandras motsatser.Kärleken får Jimmy att lämna kriminella livsstilenHan har varit kriminell hela sitt liv. Uppväxten kantas av småstölder och snatterier och allt eftersom blir brotten tyngre. Han gör sig ett namn i kriminella kretsar. Driver in skulder, är med i mc-klubbar och skadar människor.Hon är dotter till en militär och uppväxt med vad som är rätt och riktigt.När de träffas bestämmer Jimmy sig för att lämna den kriminella livsstilen men vägen till ett vanligt Svenssonliv visar sig innehålla både utmaningar och krockar för dem båda.Jimmy och Mikaela heter egentligen något annat.Av: Alexandra Sannemalm Producent: Håkan Engström Slutmix: Fredrik Nilsson

Varför är vi så rädda för att leva ett klassiskt Svenssonliv? Veckans avsnitt bjuder på ett filterlöst samtal om insikter från resan till Dubai och tacksamhetsparadoxen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sunes sommar vågar vi påstå är en svensk klassiker. Det är en film som är rolig att prata om, men vi kommer in mer på vilken igenkänningsfaktor hela filmen är. Den är så förknippad med minnen och Svenssonliv att det är det som är grejen med filmen, snarare än alla roliga scener.

"Det finns trånga passager i livet, där man inte har något annat val än att pressa sig framåt och det som får en att orka är en liten prick av ljus i fjärran. Låt oss prata om den där pricken." Stina Wollter Han har alltid varit något av en tänkare, numera även en kännare, söndagens gäst Janne Heffler. Han hade i många år lidit av psykisk ohälsa när han för ungefär två år sedan blev så desperat i sitt försök att fly verkligheten att han begick ett brott, med avsikten att hamna i fängelse.  Janne gjorde noggrann research innan, för han ville inte att någon levande varelse skulle komma till skada och han ville vara säker på att åka dit. Det gjorde han också. I 14 månader satt han på olika anstalter. Nu är Janne en fri man igen i samhällets ögon, men menar att den som dömer honom hårdast är utan tvekan han själv. Janne vill vända allt det här till något positivt. Han vill få andra att våga berätta hur de mår och att vi i omgivningen ska våga lyssna, så att fler ska känna att de inte är ensamma. Det hävdar mannen vars största dröm är ett Svenssonliv och att få dela sin historia. Hör Stina och Jannes samtal på söndag kl 23-00. Har du en fråga till Janne? Maila sondagsstina@sverigesradio.se eller skriv den i sociala medier.

I detta avsnitt pratar Lisa och Nea om vad de skulle vilja våga. Lisa längtar bort och Nea funderar över ett mellanmjölks-liv. För er mens-människor kommer även ett hett tips. Instagram: blodsvettochtartapod https://www.instagram.com/blodsvettochtartapod/ Facebook: https://www.facebook.com/blodsvettochtartapod/ Mail: blodsvettochtarta@hotmail.com

- Om jag inte skulle ta hänsyn till mina instinkter och uppleva vildlivet, skulle jag nog bli psykiskt sjuk. Kanske till och med dö. Det säger Maninna Råland som upp till sex månader om året bor i en grotta hon själv grävt ur för hand och inrett på eget sätt. Att somliga har ett slags längtan till ett annat liv och väljer utanförskapet, kanske kan ses som underligt eller som en frisk reaktion på ett allt sjukare samhälle. Maninna struntar i vilket - för hon är aldrig så lycklig och lugn som i grottan. Hon uppskattar kontraster; kontrasterna mellan glitter och glamour och att ta av sig klackarna, tvätta av sig sminket och landa i sin älskade grotta. - Bara för att man bor i en håla, behöver man ju inte se ut som ett troll, som Maninna säger. Hon har prövat på det mesta; från att vara lyxhustru, skeppare och nattklubbssångerska till det hon kallar Svenssonliv. Numera är hon förtidspensionär och keramiker. Hennes nackskador, ryggbesvär och en bindvävssjukdom, gör att många saker blir omöjliga eller går henne förbi. Hon vet att varje sommar kan vara den sista rörliga i den hemliga, gotländska och mycket svårfunna grottan. I vissa perioder ligger hon raklång i veckor och har ont. Vad är det som driver henne att bo i en grotta i oländig terräng trots böket att komma dit och utsattheten det innebär? Hur ser Maninna på smärta? Vad händer inom henne efter att hon levt eremitliv i några veckor? Blir det aldrig ensamt? Hur ser grottvardagen ut? Hur bor hon resten av året? Och varför ligger det ett dött rådjur i bilen?

Varför är det så lätt att häckla medelklassen, samtidigt som de flesta betraktar sig själva just som medelklass? Vi har alla sett dem - kedjehusen på rad med perfekta gräsmattor på framsidan - själva sinnebilden av Svenssonliv och inskränkt tråkighet. På film är det tacksamt att utan vidare fördjupning använda sig av medelklassschablonerna, och även i den samtida romanen har de börjat bli allt vanligare; grillfesterna och plasmaskärmarna i förorten Kjell Häglund skriver i nya numret av tidskriften Axess en artikel som vill ta strid för medelklassen, utmana den alltför snipigt sura bild av medelklassen som han menar att framförallt kultureliten odlar. Och hans artikel fick tankarna att börja snurra hos kulturredaktionens Anneli Dufva, själv en äkta förortsunge (numera stadsbo) som bland annat undrar vad hennes egen skräck för golfsporten egentligen handlar om? Är medelklasbegreppet både för stort och alltomfattande OCH för snävt och generaliserande idag? Och vad betyder i så fall det? Tycker du att medelklassen ofta betraktas med ett förenklat förakt? Och: kan DU tänka dig att spela golf? Diskutera gärna!