Podcasts about gunborg

What is up everyone and welcome to Project XTalk, today we are taking a look at an Indie game, Gunborg: Dark Matters. Shoutout to Luke Lohr of Xbox Expansion Pass for the code for review. This game was developed over 8 years and took me by surprised. Check out my review. Follow Us: https://twitter.com/ProjectXtalk https://twitter.com/TheMuff1nMon https://twitter.com/AlpacaTom https://twitter.com/Amaan_M05 https://twitter.com/WAYWORNG1 https://twitter.com/WhiteSeaDeer1 Join our Discord: https://discord.gg/9KpAYcYaf2 #Xbox #Gunborg #IndieGames

Some new releases today with Gran Turismo 7, Gunborg: Dark Matters and The Boys Presents: Diabolical! We'll talk about everything in the #MikeJonesMinuteCon.

In episode 120 of the Xbox Expansion Pass we chat with Rickard Paulsson, developer behind the upcoming Gunborg: Dark Matters. Prior to that we'll look at the past week's news which included a shadow drop of Cyberpunk 2077's next gen patch and talk Halo Season 2 both in game and the silver screen. Shout out to Scott K4rn4ge for his incredible indie game coverage. Enjoy! The Xbox Expansion Pass (XEP) is a podcast dedicated to interpreting the goings on in the world of video games and analyzing how they impact the Xbox ecosystem. Luke Lohr, the InsipidGhost, plays host and discusses various topics throughout the industry. The guests on the show are meant to help gamers expand their knowledge of the gaming industry. Twitter: InsipidGhost Contact: InsipidGhost@gmail.com Please consider leaving a review on iTunes or Spotify. It is the best way to support the show. Thank you!

Författaren Tora Dahl (1886-1982) såg hur föraktet för barn fördes vidare mellan generationerna. Vi har fortfarande mycket att lära av henne, menar Eva-Lotta Hultén i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Under många år tänkte jag att jag någon gång skulle skriva en biografi över Tora Dahl. Hennes serie om flickan Gunborgs uppväxt var en av min ungdoms stora läsupplevelser och jag tyckte att Tora Dahl blivit orättvist bortglömd. Men andra hann före. Tora Dahl hade en särskild förmåga att skildra inte minst det lilla barnets känslor. Jag var i tonåren när jag läste hennes sju böcker långa svit om fosterbarnet Gunborg, byggd på Tora Dahls uppväxt, och jag hade min egen barndom i hyfsat färskt minne. Själv var Tora Dahl 68 år när första delen kom ut, men hon verkade minnas allt med skärpa och jag kände igen mig själv: nyfikenheten, förundran inför de vuxnas ofta obegripliga ord och handlingar, känslan av att bli missförstådd och inte tagen på allvar. I sin biografi "Jag vill skriva sant. Tora Dahl och poeterna på Parkvägen" använder sig Jesper Högström av Tora Dahls dagböcker och det blir tydligt att känslor av att inte bli förstådd eller lyssnad till fortsatte att följa henne. Hennes egen man nedvärderade henne som författare och tänkare, liksom flera i den litterära umgängeskrets de tillhörde och där bland andra Artur Lundkvist, Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren ingick. En scen som särskilt fastnar är den där Tora Dahl, som själv är mycket förtjust i barn men inte har några egna, bevittnar ett samspel mellan en mor och ett spädbarn som hon sedan återberättar för några av de andra och får veta att hon sett i syne. Bebisar kan inte samspela, de är tomma blad, vet dessa andra barnlösa personer att berätta för henne. Barn är ju så ointressanta! Också en annan scen återger hur hon blir nedlåtande bemött för att hon vill prata om barn. En liten pojke hon träffat visade henne sina bokmärken och hon är glad över det korta mötet. Artur Lundqvist tittar på henne som hon inte är riktigt klok när hon berättar och maken, kritikern och essäisten Knut Jaensson, blir generad över att hon vill ta upp deras tid med detta. Barn är ju så ointressanta! Jesper Högström konstaterar på något ställe i sin biografi att Tora Dahl fyller sida efter sida i sin dagbok med tankar om hur vår uppfostran formar barn men han skriver ganska lite om vad det är hon faktiskt tänker om detta. Barns liv och föreställningsvärld är centrala inte bara i hennes dagböcker utan också i flera av hennes publicerade verk. Jag söker i en av hennes essäböcker, också den en viktig läsupplevelse i min ungdom, efter mer av hennes tankar på området. "Om växande och om förtryck" heter boken. I den kopplar Tora Dahl föraktet för barn till föraktet för allt som växer. Hon ondgör sig över hur vi vänder oss till det levande och säger att det ingenting är värt i sig självt utan får sitt värde av den som formar eller nyttjar det. Hon kopplar också förtrycket av barn till andra sorters förtryck. Tyranner finns både i form av totalitära diktatorer och föräldrar som trycker ner och omformar sina barn med straff, hot eller belöningar. Alla varelser har rätt till sin egenart, menar Tora Dahl. Hennes reflektioner får mig att tänka på hur ett par äldre kvinnor, när jag var nybliven mamma, oberoende av varandra berättade för mig att de var avundsjuka på dagens unga föräldrar som kelade med eller ammade sina barn när barnen påkallade att de behövde det. Själva hade de hållit sig till sin tids råd: barnet skulle bara plockas upp när det skulle äta eller bytas på och tiderna för det var strikt reglerade. Mat högst var fjärde timme så inte barnen blev bortskämda eller klemiga. Däremellan kunde de gott skrika sig till sömns. Dessa äldre kvinnor hade lytt råden trots att det värkt i själen på dem. Idag tänker vi väl inte längre så? Det var så man såg på barn och barnuppfostran när Tora Dahl blev näpst för att hon visade intresse för barns känsloliv och kommunikation. Idag tänker vi väl inte längre så? Medan jag läser Tora Dahls essäer snubblar jag över en artikel i Riksförbundets Attentions medlemstidning. Den handlar om en pappa till ett barn som under flera år vägrade att gå till skolan. Mannen var, samtidigt som sonen skolstrejkade, utbildningschef i en kommun i Värmland. Han berättar hur alla, när sonen slutade gå till skolan, försökte få honom dit igen. Men pappan ångrar att han var med och pushade. För, som han säger i intervjun, "alla tittade på sonen, ingen tittade på skolan." Det var ju skolan som gjort sonen sjuk, ändå förväntades han böja sig krokig för att passa in där. Och pappan skäms över att han själv pressat sonen med "Man kan inte ha roligt jämt", och "Du vänjer dig". Nu försöker pappan skapa den skola hans barn hade behövt, där det finns avskildhet för dem som är i behov av det och där varken barn eller föräldrar ombeds skärpa sig när skolgången blir övermäktig. De här förväntningarna om att alla barn ska klara samma saker och trivas i samma miljöer, och hårdheten som hela tiden hörs i debatten de ständiga kraven på mer krav och gnället över att dagens barn är bortskämda och överkänsliga är det inte samma gamla förakt för det som lever och växer som också Tora Dahl försökte göra upp med? Vad händer med den som aldrig får känna att den duger eller att det den gör räcker? Hur långt ska vi egentligen gå i våra försök att forma barnen efter samhällsinstitutionerna istället för tvärtom? Hur mycket psykisk ohälsa bland unga tål Sverige? Hur mycket psykisk ohälsa bland unga tål Sverige? Tora Dahl såg hur föraktet för barn internaliserades och fördes vidare mellan generationerna. Den som mötts med hårdhet blev själv hård och hon skriver: "Vi har både tyrannen och barnet inom oss, det frågande och rättframma barnet och tyrannen som föraktar detta barn därför att det ingenting har att komma med som kan göra sig gällande." Hon citerar poeten Wordsworth som skrivit att 'Barnet är mannens fader'. I oss alla finns det barn vi en gång var kvar och fortsätter forma vilka vi är som vuxna. Jag samåkte en gång med en engelsman i någon timme. Det var när mina egna barn var små och jag precis hade börjat arbeta igen. Mannen ville berätta för mig om sin egen frus tid hemma med barnen. Hur frustrerande han tyckte det var att se denna framgångsrika yrkeskvinna degradera sig själv i hans tycke till att bara prata om blöjbyten och matning. Jag svarade syrligt att det här var ett av skälen till att jag var glad att min egen man delat tiden hemma med våra barn med mig: att han begrep att blöjbyten och matning faktiskt är mycket viktiga saker när man har med små människor att göra. Det blev alldeles tyst i bilen och jag undvek avsiktligt att lätta upp stämningen genom att börja prata om annat. Det är få saker jag har så svårt för som människor som nedvärderar barns behov och upplevelser. Men om jag varit klokare och mer storsint hade jag kanske i hans barnförakt kunnat se det förtryckta barn han möjligen varit själv en gång. Eva-Lotta Hultén

Vi träffar Skövdeförfattaren Gunborg Sahlin och pratar med henne om hennes nya bok: Den förbannade Tethy Wall. En fristående fortsättning på hennes debut Tro.   

Gunborg från Skövde berättar om sitt författarskap och sin nya bok Tro.

Gunborg har arbetat och varit engagerad i Zetas Trädgård i över 40 år. Hon är trädgårdsskribent och har även jobbat med PR i växt- och trädgårdsbranschen. I det här avsnittet hjälper hon mig att komma igång med min trädgård och ger handfasta tips på växter som gynnar pollinatörerna lite extra.

Cyril & Stig träffar 105 åriga Gunborg Hancock som var en av Sveriges första politiska flyktingar och är garanterat en av de nu äldsta, det blev ett intressant snack om tre finska krig, första flykten med judar till Sverige från Helsingfors, kvinnlig frigörelse och konst. Lyssna! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I detta avsnitt pratar han om sitt möte med sin äldsta gitarrelev; Gunborg. Hon var 77 år och drömde om att lära sig spela gitarr. Mer info om Hasse på www.malochmening.se

Stig Larsson fyller 60 år och gör upp med sig själv. Dokumentären inleds på författarens favoritkrog, där en dödssjuk Stig hämtades i ambulans. Stig Larsson debuterade med Autisterna 1979. Han har skrivit böcker, pjäser och regisserat film. Han har kallats för den främste konstnären i sin generation. Men han har också kallats för en litterär pedofil på DN Kultur av sin före detta vän Ebba-Witt Brattström.I dokumentären följer Sigge Dabrowski Stig Larsson i vardagen. Stig har av hälsoskäl slutat ta amfetamin. Han har också lämnat sin dekadenta livsstil bakom sig, där sena nätter på Stureplan med unga tjejer avlöste varandra.Nuförtiden kretsar hans liv kring ön Lilla Essingen i Stockholm, dit han flyttade för knappt trettio år sedan. Han bor i en sparsamt möblerad etta, tillsammans med katten Cecil.Vi firar jul på Lilla Essingen med Stigs närmsta vänner, träffar 103-åringen Gunborg som målar av honom och lär känna restaurang Rosa Drömmar där Stig hänger dagligen.Plötsligt en dag kollapsar Stig på Rosa under dramatiska former. Rykten om vad som hänt, det ena galnare än det andra, sprids som en löpeld över ön. Och samtidigt som Stig kämpar för sitt liv så utlöses en häftig kulturdebatt där Karl-Ove Knausgård och Stig Larsson står i centrum.Sigge Dabrowski har studerat vid Stockholms dramatiska högskola och sedan dess arbetat på Tendens - kortdokumentär. Han har själv bott på Lilla Essingen. I juni 2016 sändes hans 2:a P1 Dokumentär. Älskade, hatade Anders Svensson.

Stig Larsson fyller 60 år och gör upp med sig själv. Dokumentären inleds på författarens favoritkrog, där en dödssjuk Stig hämtades i ambulans i våras.   Stig Larsson debuterade med Autisterna 1979. Han har skrivit böcker, pjäser och regisserat film. Han har kallats för den främste konstnären i sin generation. Men han har också kallats för en litterär pedofil på DN Kultur – av sin före detta vän Ebba-Witt Brattström. I dokumentären följer Sigge Dabrowski Stig Larsson i vardagen. Stig har av hälsoskäl slutat ta amfetamin. Han har också lämnat sin dekadenta livsstil bakom sig, där sena nätter på Stureplan med unga tjejer avlöste varandra. Nuförtiden kretsar hans liv kring ön Lilla Essingen i Stockholm, dit han flyttade för knappt trettio år sedan. Han bor i en sparsamt möblerad etta, tillsammans med katten Cecil. Vi firar jul på Lilla Essingen med Stigs närmsta vänner, träffar 103-åringen Gunborg som målar av honom och lär känna restaurang Rosa Drömmar där Stig hänger dagligen. Plötsligt en dag kollapsar Stig på Rosa under dramatiska former. Rykten om vad som hänt, det ena galnare än det andra, sprids som en löpeld över ön. Och samtidigt som Stig kämpar för sitt liv så utlöses en häftig kulturdebatt – där Karl-Ove Knausgård och Stig Larsson står i centrum. Sigge Dabrowski har just avslutat studierna vi Stockholms dramatiska högskola. Han har själv bott på Lilla Essingen. Det här är hans första P1 Dokumentär.