Podcasts about ocks

Vi börjar med en triggervarning till dig som har svårt för knapriga ljud, för i den här inspelningen sätter jag i mig en massa chips medan jag pratar - varför jag gör det kommer framgå av avsnittet. Om du vill utmana ditt obehag för det eller kanske till och med njuter av att liksom massera öronen med olika typer av ljud så är det här ett avsnitt för dig. Den enes obehag är den andras kink, och det kan också röra sig på skalan däremellan - prova hur det blir för dig!Jag och min pojkvän och kollega Kristoffer, även känd som Sexpedagogen, har åkt till landet, tänt en brasa och hällt upp chips. Vad pratar två vinterbleka, barnfria sexexperter om en myskväll i mars? Vem av oss tänder på sot, vem lagar mat åt troll och vem har så väl snuskiga som storslagna affärsidéer inom både mode- och resebranschen? Det får du veta i dagens bonusavsnitt. Under sommaren bjuder jag nämligen på avsnitt som skiljer sig från de vanliga coachingsamtalen, det kan bli lite vad som helst, och idag handlar det om hur sex får plats i samtal som inte handlar om sex i sig. Hur roligt det blir, och hur det krattar manegen för lust som faktiskt leder till ligg senare.Sajna upp dig här för mitt nyhetsbrev och den superspännande onlinekursen som kommer i höstLäs mer om mig på www.sexinspiration.sePrivat coaching för singlar, par och flersammaOnlinekurser i alla möjliga sorters sexInstagram: Sexinspiration Beställ min bok Buffésex - det nya sättet att ligga som ändrar ALLT Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I USA vill Trump-administrationen visa sig stark i jakten på immigranter.Också i Storbritannien finns ett missnöje med immigrationen och invandrarkritiska  partier som Reform UK växer. Inspireras nya högerpartier av Trumps åtgärder? Hur skall vi hantera missnöjet och hur klarar etablerade partier och politiker av att diskutera invandring? I Slaget diskuterar Svenska Yles medarbetare Johnny Sjöblom (Tyskland), Charlotta Buxton (Storbritannien) och Rikhard Husu (Bryssel). Bettina Sågbom leder diskussionen.  E-post: slaget@yle.fi

Analys av Starter och tävlingar län för län.Grammygalan here we come.Veckans Lag.Vi drar vinnaren i våran tävling.Och mycket mer

Författaren Tora Dahl (1886-1982) såg hur föraktet för barn fördes vidare mellan generationerna. Vi har fortfarande mycket att lära av henne, menar Eva-Lotta Hultén i denna essä. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerades första gången 2021-10-18.Under många år tänkte jag att jag någon gång skulle skriva en biografi över Tora Dahl. Hennes serie om flickan Gunborgs uppväxt var en av min ungdoms stora läsupplevelser och jag tyckte att Tora Dahl blivit orättvist bortglömd. Men andra hann före.Tora Dahl hade en särskild förmåga att skildra inte minst det lilla barnets känslor. Jag var i tonåren när jag läste hennes sju böcker långa svit om fosterbarnet Gunborg, byggd på Tora Dahls uppväxt, och jag hade min egen barndom i hyfsat färskt minne. Själv var Tora Dahl 68 år när första delen kom ut, men hon verkade minnas allt med skärpa och jag kände igen mig själv: nyfikenheten, förundran inför de vuxnas ofta obegripliga ord och handlingar, känslan av att bli missförstådd och inte tagen på allvar.I sin biografi "Jag vill skriva sant. Tora Dahl och poeterna på Parkvägen" använder sig Jesper Högström av Tora Dahls dagböcker och det blir tydligt att känslor av att inte bli förstådd eller lyssnad till fortsatte att följa henne. Hennes egen man nedvärderade henne som författare och tänkare, liksom flera i den litterära umgängeskrets de tillhörde och där bland andra Artur Lundkvist, Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren ingick. En scen som särskilt fastnar är den där Tora Dahl, som själv är mycket förtjust i barn men inte har några egna, bevittnar ett samspel mellan en mor och ett spädbarn som hon sedan återberättar för några av de andra och får veta att hon sett i syne. Bebisar kan inte samspela, de är tomma blad, vet dessa andra barnlösa personer att berätta för henne.Barn är ju så ointressanta!Också en annan scen återger hur hon blir nedlåtande bemött för att hon vill prata om barn. En liten pojke hon träffat visade henne sina bokmärken och hon är glad över det korta mötet. Artur Lundqvist tittar på henne som hon inte är riktigt klok när hon berättar och maken, kritikern och essäisten Knut Jaensson, blir generad över att hon vill ta upp deras tid med detta. Barn är ju så ointressanta!Jesper Högström konstaterar på något ställe i sin biografi att Tora Dahl fyller sida efter sida i sin dagbok med tankar om hur vår uppfostran formar barn men han skriver ganska lite om vad det är hon faktiskt tänker om detta.Barns liv och föreställningsvärld är centrala inte bara i hennes dagböcker utan också i flera av hennes publicerade verk. Jag söker i en av hennes essäböcker, också den en viktig läsupplevelse i min ungdom, efter mer av hennes tankar på området. "Om växande och om förtryck" heter boken. I den kopplar Tora Dahl föraktet för barn till föraktet för allt som växer. Hon ondgör sig över hur vi vänder oss till det levande och säger att det ingenting är värt i sig självt utan får sitt värde av den som formar eller nyttjar det. Hon kopplar också förtrycket av barn till andra sorters förtryck. Tyranner finns både i form av totalitära diktatorer och föräldrar som trycker ner och omformar sina barn med straff, hot eller belöningar. Alla varelser har rätt till sin egenart, menar Tora Dahl.Hennes reflektioner får mig att tänka på hur ett par äldre kvinnor, när jag var nybliven mamma, oberoende av varandra berättade för mig att de var avundsjuka på dagens unga föräldrar som kelade med eller ammade sina barn när barnen påkallade att de behövde det. Själva hade de hållit sig till sin tids råd: barnet skulle bara plockas upp när det skulle äta eller bytas på – och tiderna för det var strikt reglerade. Mat högst var fjärde timme så inte barnen blev bortskämda eller klemiga. Däremellan kunde de gott skrika sig till sömns. Dessa äldre kvinnor hade lytt råden trots att det värkt i själen på dem.Idag tänker vi väl inte längre så?Det var så man såg på barn och barnuppfostran när Tora Dahl blev näpst för att hon visade intresse för barns känsloliv och kommunikation. Idag tänker vi väl inte längre så?Medan jag läser Tora Dahls essäer snubblar jag över en artikel i Riksförbundets Attentions medlemstidning. Den handlar om en pappa till ett barn som under flera år vägrade att gå till skolan. Mannen var, samtidigt som sonen skolstrejkade, utbildningschef i en kommun i Värmland. Han berättar hur alla, när sonen slutade gå till skolan, försökte få honom dit igen. Men pappan ångrar att han var med och pushade. För, som han säger i intervjun, "alla tittade på sonen, ingen tittade på skolan."Det var ju skolan som gjort sonen sjuk, ändå förväntades han böja sig krokig för att passa in där. Och pappan skäms över att han själv pressat sonen med "Man kan inte ha roligt jämt", och "Du vänjer dig". Nu försöker pappan skapa den skola hans barn hade behövt, där det finns avskildhet för dem som är i behov av det och där varken barn eller föräldrar ombeds skärpa sig när skolgången blir övermäktig.De här förväntningarna om att alla barn ska klara samma saker och trivas i samma miljöer, och hårdheten som hela tiden hörs i debatten – de ständiga kraven på mer krav och gnället över att dagens barn är bortskämda och överkänsliga – är det inte samma gamla förakt för det som lever och växer som också Tora Dahl försökte göra upp med? Vad händer med den som aldrig får känna att den duger eller att det den gör räcker? Hur långt ska vi egentligen gå i våra försök att forma barnen efter samhällsinstitutionerna istället för tvärtom? Hur mycket psykisk ohälsa bland unga tål Sverige?Hur mycket psykisk ohälsa bland unga tål Sverige?Tora Dahl såg hur föraktet för barn internaliserades och fördes vidare mellan generationerna. Den som mötts med hårdhet blev själv hård och hon skriver: "Vi har både tyrannen och barnet inom oss, det frågande och rättframma barnet och tyrannen som föraktar detta barn därför att det ingenting har att komma med som kan göra sig gällande." Hon citerar poeten Wordsworth som skrivit att 'Barnet är mannens fader'. I oss alla finns det barn vi en gång var kvar och fortsätter forma vilka vi är som vuxna.Jag samåkte en gång med en engelsman i någon timme. Det var när mina egna barn var små och jag precis hade börjat arbeta igen. Mannen ville berätta för mig om sin egen frus tid hemma med barnen. Hur frustrerande han tyckte det var att se denna framgångsrika yrkeskvinna degradera sig själv – i hans tycke – till att bara prata om blöjbyten och matning. Jag svarade syrligt att det här var ett av skälen till att jag var glad att min egen man delat tiden hemma med våra barn med mig: att han begrep att blöjbyten och matning faktiskt är mycket viktiga saker när man har med små människor att göra.Det blev alldeles tyst i bilen och jag undvek avsiktligt att lätta upp stämningen genom att börja prata om annat. Det är få saker jag har så svårt för som människor som nedvärderar barns behov och upplevelser. Men om jag varit klokare och mer storsint hade jag kanske i hans barnförakt kunnat se det förtryckta barn han möjligen varit själv en gång.Eva-Lotta Hultén

⁠Klicka HÄR för att börja prenumera på alla avsnitt!Tjena Frankies! Avsnitt 83 är här – som ett par shorts i snöstorm: förvirrat, felplacerat och ändå väldigt svenskt.I det här avsnittet:

Jazzfantomen Nils Landgren minns hur tonsättaren Sven David Sandström beskrivit hans röst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sven David Sandströms sista verk blev ett stycke om kärlek och mörker specialskrivet för ”den konstiga rösten” Nils Landgren och hans trombon. Och Radiokören.Samarbetet blev kort då Sandström dog strax efter att han färdigställt kompositionen.För Nisse blev stycket ännu en påminnelse om vikten att vara sig själv.lisa.wall@sverigesradio.se

I helgen frigavs journalisten Joakim Medin från det turkiska fängelse där han tillbringat 51 dagar i fångenskap, något som präglat medierapporteringen sen dess. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det har varit idel personporträtt och glädjeskildringar, men utöver det har flera medier försökt skildra spelet bakom frisläppandet. En sak som väckt nyfikenhet är tidssambandet mellan frisläppandet av Joakim Medin och SÄPO:s gripande av en diplomat på UD och en kurdisk politiker i Sverige som misstänks för grov obehörig befattning med hemlig uppgift. De är nu försatta på fri fot, men fortsatt misstänkta. I veckan publicerade sajten Blankspot uppgifter från en hemlig källa som sa att gripandet av de här personerna i själva verket var del av en informell bytesaffär mot Joakim Medin. Vi försöker reda ut om det orsakssamband som Blankspot påstår finns - verkligen finns. Reporter: Lasse TruedsonSVT Västernorrland + Timrå kommun = sant?SVT Nyheter Västernorrland har fått ny redaktionschef och ansvarig utgivare. Hon heter Kristin Hånell och har jobbat där i olika roller i snart 30 år. Så långt, inget konstigt. Men - det finns en pikant detalj här: Hon är gift med Stefan Dalin, kommunstyrelsens ordförande i Timrå och chef för kommunala Torsbodabolaget. Så frågan är - hur står det egentligen till med oberoendet på norrländsk public service?Reporter: Freddi RamelSkandalhistorien om EU-kommissionens gömda SMSVåren 2021. Europa ligger lamslaget och nedstängt av Coronapandemin. Världen väntar på de första vaccindoserna, och trycket på läkemedelsbolagen är skyhögt. Just då lyckas EU-kommissionen sluta ett osannolikt avtal med läkemedelsjätten Pfizer värt 380 miljarder kronor. Ett avtal som sluts på sms. Sms, som när journalister vill få titta på dem, tycks vara... Spårlöst försvunna! Det här har under åren utvecklats till en stor skandal i EU som närskådats av flera instanser och journalister. Den går under namnet Pfizergate. I förra veckan nådde den här historien sin kulmen, när EU-domstolen satte ner foten kring huruvida det var rätt eller fel att inte lämna ut smsen. Reporter: Martina Pierrou

Hör kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av följande artikel: Igentejpade grindar vid tysk bilstrejk – svenska strejkvakten: ”Behöver vi också göra”

Vad hade kolonialismen för effekter? Ny forskning ifrågasätter invanda föreställningar. Detta är den första delen i en artikelserie. Inläsare: Staffan Dopping

Idag när vi ser mer våldsam kriminalitet än tidigare höjs röster för strängare straff i hopp om att avskräcka från brottets bana. Andra menar att vi måste verka förebyggande med helt andra insatser. Också under sekelskiftet 1900 var kriminaliteten i fokus. Då som nu gav skilda tankar om kriminalitetens orsaker olika lösningar. Skulle man straffa, avskräcka, vårda eller främst låsa in våldsverkare för att skydda samhället? Vi pratar om hur man såg på brottslighet och följer tankarna bakom kriminalvårdens framväxt.   Medverkande: Malin Wahl från Sveriges Fängelsemuseum, Bonnie Clementsson från Lunds universitet och Emelie Höglund från Hallwylska museet. Bild: Sveriges Fängelsemuseum, beskuren.

Vi har vår första telefonintervju! Om hushållsekonomi med coupon queen Kajsa Dalén! Sofia har blivit en katastroftänkare. Och i fredags låg vi a jour på Instagram - hade det kunnat bli en farlig situation? Också om: äldre kvinnor med baby alert, att hjälpa till att uppfostra sina vänners barn och separata sovrum. Tänk att ni finns! Här finns vi: https://www.instagram.com/inteskavaljagpodden/ ❤ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter 22 år kommer konstnären Jockum Nordström tillbaka med en ny bilderbok om sjömannen Sailor och hunden Pekka. De lär sig mer om pengar och går på poesiuppläsning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Collagetekniken är ruffigare i nya boken men staden densamma. En stad med drag av Miami och Farsta Centrum med hamn men utan himmel i centrum där det är lätt att gå vilse. Den här gången köper Sailor och Pekka möglig korv och lyssnar på Snövsen som läser dikter på restaurang Vasco da Gama.I mitten också en sedelärande historia vad som kan hända när man hugger ner sin skog för man vill bli rik.Poeterna Bruno K Öijer och Johan Nordbeck har skrivit nya dikter direkt för nya boken ”Sailor och Pekka och pengarna”. Ett reportage av Katarina Wikars.

Micael Johansson om vad Europas upprustning betyder för Saab, om den transatlantiska länken och om att sälja vapen till en diktatur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sedan Rysslands storskaliga invasion av Ukraina har efterfrågan på försvarskoncernen Saabs krigsmateriel vuxit kraftigt. Saab har ökat i produktion och personal och försäljningen har stigit till rekordnivåer. Micael Johansson har varit vd för Saab sedan 2005 och arbetat inom företaget i snart 40 år. ”De tre, fyra senaste åren är ju ingenting som går att likna med de första 36, om jag säger så. Det har ju varit ett enormt uppvaknande i många länder. Man behöver faktiskt satsa pengar för att skapa avskräckning och försvar, att man får leva på det sättet man vill och skydda sitt land”, säger Micael Johansson.Teknikutvecklingen för krigsmateriel går snabbt, inte minst med hjälp av AI. Micael Johansson tycker att reglerna för upphandling av materiel behöver anpassas efter den snabba teknikutvecklingen, och att staten ska kunna upphandla en förmåga snarare än en viss produkt. ”Jag tror att vi måste se över upphandlingsregler och man måste se över modellen för hur man gör affären. Jag ser framför mig mer en prenumerationsmodell, ett abonnemang på en förmåga som hela tiden utvecklas”, säger Micael Johansson. Inte orolig för relationen till USASaab har ett nära samarbete med amerikanska företag, exempelvis kommer runt hälften av komponenterna i Jas Gripen från USA. Saab säljer också materiel till USA och har egen tillverkning i landet. Micael Johansson säger att han inte är orolig för samarbetet med USA – trots president Trumps handelskrig och uttalanden om att USA inte längre ska försvara Europa.”Den transatlantiska länken är väldigt viktig. Vi har väldigt bra relationer med amerikansk industri. Vi finns etablerade i USA, betraktas som ett lokalt amerikanskt företag i USA. Vi står för stora viktiga delar i deras försvarsförmåga. Så den här länken hoppas jag verkligen kommer att fortsätta vara stark. Men det är inget snack om att vi måste ta ett mycket större ansvar i Europa”, säger Micael Johansson.Många av dina resonemang bygger på att gällande avtal gäller. Att påskrivna kontrakt gäller. Trump-administrationen har inte alltid visat respekt för rättsprinciper. Hur säker kan du vara på att påskrivna kontrakt gäller? ”Jag måste utgå från att systemet fungerar och att gällande kontrakt gäller. Det finns samarbetsavtal på försvarsområdet mellan Sverige och USA som är starka. Vi har starka avtal med amerikansk industri. Jag kan inte se att de skulle plötsligt rivas upp. För då har man förstört allt som heter regelbaserad världsordning, jag har svårt att se att det skulle hända”, säger Micael Johansson.Sälja vapen till diktaturerUnder förra året var Förenade Arabemiraten det största exportlandet av svenskt krigsmateriel enligt Inspektionen för strategiska produkter, ISP. Orsaken är att landet köpte två luftburna radarsystem, Global Eye, av Saab till ett värde av drygt sex miljarder kronor. Hur försvarar Micael Johansson att Saab säljer krigsmateriel till en diktatur som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter?”I grunden måste man förhålla sig till en FN-konvention, att alla har rätt att försvara sig och alla har rätt att ha ett försvar. Sen får man bedöma utifrån ett utrikespolitiskt perspektiv vilka länder vi ska kunna samarbeta med. Det värderas via myndigheten ISP med ett antal kriterier för om vi ska exportera till det här landet. Men i grunden handlar det om en viktig sak. Om det stöttar svensk förmåga att ha egen förmåga i vårt land genom att vi exporterar, så väger det väldigt tungt. I det här fallet handlar det främst om Global Eye som är ett övervakningssystem som Sverige sen har en möjlighet att just nu få upphandla och använda i ett nordiskt och ett NATO-perspektiv som vi annars inte hade haft”, säger Micael Johansson.Gäst: Micael Johansson, vd för Saab Programledare: Johar Bendjelloul Kommentar: Mats ErikssonProducent: Maja LagercrantzTekniker: Fredrika BruniusIntervjun spelades in fredag den 9 maj 2025.

Allt du gör ofta kan du få enklare gjort. Men hur? I veckans avsnitt av strukturpodden Klart! får du sex frågor som förenklar dina vanliga uppgifter. Kan du komma på fler frågor att ställa dig för att förenkla det du gör? Skriv till mig och berätta. Också jag vill få mina uppgifter gjorda med så lite ansträngning som möjligt, så dina idéer på hur jag kan lyckas med det är varmt välkomna. Känner du till vad som ger dig bäst motståndskraft i tuffa tider - hopp eller mindfulness? Klart! finns också som veckobrev till din mejl, för dig som hellre läser än lyssnar (eller gör både ock!). David Stiernholm är struktör. Han hjälper människor och företag att bli mer effektiva genom att skapa bättre ordning och struktur. Hans motto: allting kan göras enklare! David är flitigt anlitad som föreläsare av allt från väletablerade storföretag till entreprenörsföretag i stark tillväxt. Han utmärker sig genom sina superkonkreta verktyg och metoder som du direkt kan använda på jobbet och hemma. Under en föreläsning med David Stiernholm upptäcker du att struktur är både befriande och roligt. Och att du blir mindre stressad och mer effektiv.

Regeringens industrisamordnare tycker att myndigheter sätter krokben för industrin och hon vill ändra myndigheternas uppdrag för att snabba på den gröna omställningen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kristina Alvendal är chef för statliga Accelerationskontoret och en av regeringens två industrisamordnare med uppdrag att underlätta industrins gröna omställning. Hon har tidigare varit moderat borgarråd i Stockholm.Den gröna omställningen i Sverige har drabbats av flera bakslag på senare tid. Batteritillverkaren Northvolt har gått i konkurs och andra satsningar har skjutits på framtiden, avslutats eller flyttas utomlands – alltmedan USA:s president Trump skapar osäkerhet i den globala ekonomin genom sina tullutspel. Men Kristina Alvendal säger att omställningen rullar på även om det går dåligt för vissa företag.”Tittar man på hur det ser ut i hela landet, alla de hundratals företag som för flera år sedan påbörjade investeringar och förändringar i produktionslinan, så rullar den på”, säger hon.Enligt Kristina Alvendal är långsamma tillståndsprocesser i svenska myndigheter ett av de stora problemen för företagen i den gröna omställningen.”Jag skulle säga att en av Sveriges akilleshälar just nu är att det är statliga myndigheter som lägger krokben för väldigt många av de företag och de affärsidéer som skulle kunna göra att det går fortare och att Sverige verkligen går i bräschen”, säger Kristina Alvendal.När nya industrier ska etableras, uppstår ofta målkonflikter. Klimatnytta, arbetstillfällen och satsningens ekonomiska vinst, kan ställas mot till exempel påverkan på den lokala miljön, samers rättigheter eller försvarsmaktens intressen. Men enligt Kristina Alvendal bör inte en myndighet få överklaga en annan myndighets beslut på samma sätt som idag.”Den här typen av överklaganden är faktiskt någonting som försenar och försämrar för Sveriges totala möjligheter att ställa om och genomföra den gröna omställningen. I slutändan innebär ju det här att det är statliga myndigheter som har bidragit till att Sverige eventuellt inte lyckas nå klimatmålen 2030 och får betala böter till EU. Det är en ordning som är helt orimlig”, säger Kristina Alvendal.Om du får bestämma, då får försvaret inte överklaga någonting som Trafikverket har bestämt, därför att ni tycker att det försenar processen, är det så?”Vi har sagt att det är rimligt att begränsa möjligheten. Exakt hur den här uppmaningen eller instruktionen till myndigheterna kan utformas håller nu Accelerationskontoret på att utreda och diskutera med massor av olika parter”, säger Kristina Alvendal.Också i Accelerationskontorets verksamhetsbeskrivning riktas kritik mot myndigheter, där står att: ”Svenska myndigheter, insatser och ramvillkor kan se fullt tillräckliga och ändamålsenliga ut i teorin, men in praktiken interagera på oförutsedda och elakartade sätt”.Regeringen och Sverigedemokraternas har vidtagit en rad åtgärder för att snabba på tillståndsprocesserna i den gröna omställningen och den 1 januari ändras miljöbalken i samma syfte. Kortade ledtider när det gäller detaljplaner och bygglov utreds just nu.”Vi får väl se om det räcker. Det här var ju också någonting som jag tog upp i min expertrapport i produktivitetskommissionen, så det som ligger på bygglovssidan, det är ju en direkt följd av att flera aktörer har uppmärksammat år efter år efter år, regering efter regering på att det går för långsamt. Och nu har uppenbarligen den sittande regeringen tillsatt ett antal utredningar som tittar på det här. Men det räcker ju inte med en utredning. Man måste ju fatta beslut. Och sen ska det implementeras. Och det är ju nästa del som Sverige behöver bli bättre på. Man kan inte bara stifta lagen, de måste implementeras också”, säger Kristina Alvendal.Gäst: Kristina Alvendal, industrisamordnare och chef för statliga Accelerationskontoret Programledare: Per Bergfors NybergKommentar: Pär Ivarsson, Ekonomiekot Producent: Maja LagercrantzTekniker: Erik RunesonIntervjun spelades in fredagen den 2 maj 2025

Sofia har fått en overload på kändisar men Karolina påminner om tacksamhet. Även då gällande påsk! Hur gick det i Värmland, kom det någon påskhare? Varför är det inte Karolinas fel att hon ”hamnat” hos inkasso? Och varför är Sofia inte förvånad över sina dubbla inkassokrav? Och varför är hon i bråk med norrmännen? Också: vin & dyra mandlar, att vara limmad OCH ett besök på Sofia Dalén AB HQ. Tänk att ni finns ❤️ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter sjukdomar och tidskrävande åtaganden pga LIVET återförenas vi i podden såväl som fysiskt. Vi avhandlar gigen vi nyligen sett med fokus på ett taggat Blood Incantation som intog Stockholm med en slutsåld konsert. Huvudämnet är däremot powerballader där Erik blir lyrisk över att äntligen ha övertalat sin poddkollega att diskutera hur metal powerballader egentligen är. Vi definierar och diskuterar den första powerballen, den gyllene eran och ger våra tips på modernare diton. Ta fram era tändare och lyft dem till skyarna. Låtlista:Blood Incantation - Starspawn (S/t / Dark Descent)Styx - Lady (Styx II / Wooden Nickel)Metallica - Bleeding Me (Load / Elektra)Iced Earth - I Died For You (The Dark Saga / Century Media)Anthrax - Black Lodge (Sound Of White Noise / Elektra)Watain - They Rode On (The Wild Hunt / Century Media)Queens Of The Stone Age - Villains Of Circumstance (Villains / Matador)Opeth - Face Of Melinda (Still Life / Peaceville)In Flames - Stay With Me (I, The Mask / Nuclear BlastSlipknot - Snuff (All Hope Is Gone / Roadrunner)Scorpions - Still Loving You (Love At First Sting / Mercury)Ghost - Ghuleh/Zombie Queen (Infestissumam / Universal)

Forskare har upptäckt spår av en molekyl som på jorden bara produceras av liv – i atmosfären på exoplaneten K2-18b, 124 ljusår bort. Men är det verkligen ett bevis på existensen av liv där borta? Ta förra veckans braskande rubriker med en nypa salt, och läs vad det faktiskt handlar om. Redaktör: Marcus Rosenlund. E-post: kvanthopp@yle.fi

Bachs Matteuspassionen är en klassiker bland klassiker. Men det var inte självklart att det skulle bli så. Karin Nykvist funderar verkets här och nu. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är en vårdag i Leipzig för ungefär 300 år sedan. Kanske är det 1727, kanske 1729, eller 1736. Hur som helst: det är långfredag och du är på väg att fira gudstjänst i din kyrka, Thomaskyrkan. Kantorn heter Johann Sebastian Bach. Han är en bråkig typ. Flera gånger har han hamnat i trubbel för att ha brutit mot sitt anställningskontrakt – det där han har lovat att inte spela för långa musikstycken, och att inte vara för operalik i sina kompositioner.Du vet inte om det, men snart ska du få höra ett verk som ska komma att bli ett av musikhistoriens mest älskade. Och återigen kommer det att brytas mot det där anställningskontraktet – med råge. Tre timmar musik ska det bli – och dramatiskt operalikt så det förslår.Enligt en tradition som vuxit fram sedan medeltiden ska Bibelns passionsberättelse sjungas fram, och den här gången har Bach tonsatt Matteusevangeliets tjugosjätte och tjugosjunde kapitel. Det är en våldsam text, där Jesus förråds och döms, förnekas, förnedras, torteras och till slut dör på korset. Men verket du ska få höra rymmer mycket mer än så: förutom evangelietexten och en dramatisering av dess händelser kommer också de känslor och tankar som berättelsen väcker att gestaltas av dagens sångare och musiker.Hur kommer du att reagera på det du hör? Kommer du att beröras av musiken, lära dig något nytt, känna närhet till din protestantiska Gud och till evangeliet?För oss idag är det svårt, ja nästan omöjligt, att föreställa sig hur det var att uppleva uruppförandet av Matteuspassionen. Svårt för att alla vi som nu lyssnar på Bachs musik har hört den förut – på radio, på strömningstjänster, på skiva – och kan välja att höra den igen, när vi vill och hur vi vill, jättehögt när vi kör bil eller lagar mat, och tystare, som bakgrundsmusik när vi träffar vänner eller läser en bok.Och svårt för att vi har hört så mycket mer och annat än de som satt där, i Thomaskyrkan: förutom Mozart och Beethoven och Puccini har vi ju lyssnat på Mellolåtar, Beatles och Beyoncé. Bach är inte ny musik för oss. Den chockerar inte med oväntat dramatiska arior eller kontroversiella harmonier.Men låt oss försöka tänka oss in i vad de som hörde Matteuspassionen den gången fick vara med om.För det första: musiken bröt fastans tystnad. Under Bachs tid spelades inga instrument alls under fastan. Också öronen omfattades av askesen. När han skrev sina passioner hade det precis blivit tillåtet med ett undantag för långfredagen – men bläckblåset fick tiga, glädjens och triumfens trumpeter släpptes inte fram förrän på påskdagen, efter uppståndelsen.För det andra: Lyssnarna den gången var inte en publik, utan en församling. Matteuspassionen var inte en konsert utan del i en gudstjänst. Vi kan tycka att drygt tre timmar musik är ungefär vad vi orkar med i en sittning – hur fantastisk musiken än är. För dåtidens kyrkobesökare väntade så mycket mer: framför allt en upp till två timmar lång predikan mellan passionens första och andra del.Och för det tredje: De som hörde Matteuspassionen den där första gången såg antagligen varken kören, solisterna eller orkestern, för de höll nog till på orgelläktarna. Så var de inte heller så många. Flera forskare menar att Bach använde sig av endast åtta sångare till sin Matteuspassion. De som anser att han hade fler brukar stanna vid högst tjugofyra. Alla sånginsatser, kör såväl som solon, stod dessa få röster för. Den första Matteuspassionen var alltså en intim historia, inte det magnifika oratorium som det är idag.För librettot samarbetade Bach med en samtida poet, som kallade sig Picander. Det är en skicklig blandning av bibeltext, psalmvers och lyrik. Här möter det våldsamma Matteusevangeliet kärleken i Höga visan, och konventionella och vackra koralformuleringar varvas med närapå centrallyrisk poesi.Kompositionen är slående dramatisk. I den första satsen bjuder kören in oss direkt genom att uppmana oss att betrakta hur Guds lamm offras: Se! sjunger de. Betrakta det fruktansvärda, och förundras över Guds stora kärlek. Och i den sista sätter sig kören vid graven och gråter över den döda Jesus. Sov i ro, sjunger de, i en tretakt som närmar sig vaggvisan.Så bjuds vi alla in i dramats här och nu. Matteuspassionen handlar inte bara om det som hände för länge sedan, utan om det som pågår. Två ord är särskilt viktiga i verket: nu och jag. Nu är min Jesus försvunnen, sjunger sopranen när Jesus blivit arresterad.Kören och solisterna gestaltar dramat, men de berättar också om det, reagerar på det, i en komplicerad rollväxling. Efter att ha varit en uppretad mobb som högljutt kräver Jesus avrättning kan kören plötsligt växla ton och stilla sörja det som sker. Och när Jesus dött och dramat enligt traditionen stannar upp i flera sekunder bryts den långa tystnaden till slut av kören som i en innerlig koral ber: ”Jesus, när det är min tur att skiljas från livet: var med mig. Överge mig inte”.Så blandas evangeliets berättelse om Jesus korsfästelse med det drama som pågår inom varje människa, och berättelsen om Jesu död kommer också att handla om den död som väntar oss alla.När Bach dog 65 år gammal 1750 föll hans kyrkomusik i glömska: den var omodern helt enkelt. Av de fem passionsverk forskningen menar att han komponerade har vi därför idag bara två kvar – Johannes och Matteus. Just Matteuspassionen återuppfördes berömt i Berlin 1829, efter nästan hundra år i glömskan, under ledning av den då blott tjugoårige Felix Mendelssohn. Med Mendelssohn blev Bachs Matteuspassion en annan, mer magnifik och mer romantisk.Idag är den Matteuspassion vi hör i kyrkor och konserthus ytterligare en annan: en produkt av alla de berömda uttolkare som följt i Mendelssohns spår. För så är det ju, nya Bach-framföranden tar intryck av tidigare, men också av den kyrkliga, samhälleliga och musikaliska utvecklingen. Allt i en lång receptionshistoria som nu alltså börjar närma sig 300 år.Men stommen i verket: musiken, berättelsen, består. När viola da gambans mörka toner nästan outhärdligt vackert gestaltar sorgen över Jesu död i ”Komm, süßes Kreuz”, får den moderna människa som lärt sig att aldrig tänka på döden en chans att verkligen vila och dröja i passionsmytens och sorgens stora känslor.Och kanske är det just i den där omedelbarheten och närvaron, som dagens konsertbesökare möter dem som lyssnade den där gången. I Leipzig, för trehundra år sedan.Karin Nykvistlitteraturvetare och kritiker

Den här veckan gästas vi av artisten Hanna Ferm. Redan som 16-åring slog hon igenom i Idol och har sedan dess blivit en folkkär artist. Hon är aktuell med låten Ett minne i taget som handlar om vänskap och vänskap pratar vi om den här veckan. Den villkorslösa kärleken vänner emellan, stödet, rollen i vänskapsgruppen som man omedvetet tilldelar sig själv. Vi pratar också om Hannas panikångest om att plötsligt känna scenskräck men trots det gå emot sina rädslor. Också om att ständigt behöva prata om sitt kärleksliv i media när man egentligen vill prata om musiken man skapar och släpper. Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Sofie Hallberg Instagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallbergFacebook: ÅngestpoddenTikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen, ett dilemma eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden?Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon?https://hjalplinjen.semind.se spes.se suicidezero.se teamtilia.sebris.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varför försonas med en våldsverkare som rånar oss? När det gäller döden står Elisabeth Hjorth står inte på samma sida som historiens vise mäns. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När jag studerade teologi cirkulerade ett skämt mellan de blivande prästerna, om en begravningsannons för någon som blivit åttiofem år. Efter de sörjandes namn i annonsen stod ett enda ord: Varför? Åttiofem år och vad hände med devisen good enough? Sedan länge förskonat från krig, svält och hög barnadödlighet överskrider medellivslängden i Sverige vissa andra länders med mer än trettio år. Samtidigt finns det många som vill förlänga livet ytterligare. Inom gerovetenskapen, eller åldersforskningen, studeras olika sätt att genom levnadsvanor och på medicinteknisk väg skjuta fram såväl åldrande som död. Att acceptera sin utmätta tid på jorden förespråkade redan Lucretius. I dikten ”Dödsfruktan är dårskap” listar han ett antal argument till dödens favör som 2000 år senare känns igen. Inklusive att det blir tråkigt att leva för länge och att jorden riskerar att bli överbefolkad om ingen dör. Myter och berättelser, från Gilgamesh till Harry Potter, understryker budskapet. Memento mori, kom ihåg att du ska dö. Godta det, annars riskerar du att förvandlas till en eländig Gollum på botten av världen. En som inte hade skrattat åt de anhörigas ”varför?” är filosofen Patrick Linden, som diskuterar den filosofiska frågan om döden som sådan. Är döden en meningsfull del av livet eller ett ont som ska bekämpas? Lindens bok Mot döden är en vidräkning med dödens alla försvarare, dit de flesta av historiens stora tänkare räknas. Sokrates, Buddha, Marcus Aurelius, alla förespråkade de att acceptera och bejaka slutet. Lindens samtida kollega Martin Hägglund hävdar att vi endast genom att erkänna döden kan känna att livet står på spel. Utan risken att förlora skulle vi inte riktigt bry oss, varken om oss själva eller dem vi älskar. Men det är precis tvärtom, menar Linden, så länge vi har något vackert att förlora har vi all anledning att frukta och motarbeta döden. Till skillnad från Linden kan jag inte föreställa mig ett globalt samförstånd kring visionen om evig ungdom. Mer realistiskt är ett cyniskt krig om resurser som redan är orättvist fördelade. Däremot sympatiserar jag med passionen, den frenesi med vilken Linden attackerar sin ärkefiende. Han vägrar försonas med döden. Trots att han vet att det betraktas som barnsligt, egoistiskt och ofilosofiskt. Jag misstänker att han tillhör dem av oss som tänker på döden varje dag och sannerligen inte behöver påminnas en extra gång. För det är något med döden som snarare får det att brinna bakom ögonen än att klokt nicka i takt med historiens vise män. Döden är ju en våldsverkare. Döden är ett rån och en skymf mot allt levande. Varför all denna kärlek, spirande omsorg, innerliga närhet till det som ändå ska ryckas bort? Det verkar inte riktigt klokt. Stjärnhimlen eller havet eller linjerna i den älskades ansikte blir väl inte vackrare för att döden finns? Min väns far är mycket sjuk. Jag möter henne under striderna om vårdbehoven, i sorgearbetet som redan pågår. Frustrationen över att alla insatser riktas mot kroppens behov fast själen fortfarande har sin längtan. Döendets brutalitet och skuggan av det förestående. Sedan kommer döden och med den sorgen som ingen egentligen kan förbereda sig på. En utomstående måste träda mycket försiktigt runt detta tomrum, av respekt för kärleken och för det oersättliga ljus som försvunnit. Att citera någon av dödens alla försvarare vore hemskt. Om inte ett enda av de stora tänkarnas råd fungerar i situationen, vad har de då för legitimitet? Författarna har ibland en mer antagonistisk relation till döden än filosoferna. Sara Lidman, till exempel, ville inte höra talas om dödens hemlighetsfulla mening eller något inneboende gott i smärtan. Det är livet samman med en levande älskad som är det goda, skriver hon. Mot alternativet måste man protestera. ”Jag har inte kunnat ta mig an något annat än döden och försvaret mot döden”, sa författaren Birgitta Trotzig i ett tal och sällade sig till dödens fiender. Ibland påstås att det finns en utbredd ”beröringsskräck inför döden” i samtiden. Det är en märklig anklagelse. Vem blir inte skräckslagen när döden snuddar vid en? Enligt Linden är de som känner sig längst från döden också de som har lättast att acceptera den. Det är naturligt att känna sig odödlig, skrev Roland Barthes, tills man en dag inte gör det. Tills man, som han själv, en dag kliver ut i gatan och blir överraskad av en tvättbil som på ett ögonblick förvandlar livet till ett farväl.Det finns författare som inte är så upproriska mot döden. Niklas Rådström skriver vackert i dödens absoluta närhet, om döden som en försynt men nitisk bibliotekarie. Också inför en sådan erfarenhet går det bara att böja sig, förundrat. En mjuk tilltro som bebor en människa som slutit fred med döden. Min väns far levde sitt hela liv i kyrkan, han var politiskt engagerad, filosofiskt bevandrad. Ändå ansåg han att döden var fullkomligt värdelös, ett oskick. Det är logiskt, säger jag till min vän. Hatet mot döden är en stor poäng med kristendomen. ”Du död, var är din seger, var är din udd?” som det försmädligt står i första Korinthierbrevet. Denna fiendskap riskerar att förlora sin radikalitet om religionen blott syftar till att terapeutiskt hantera och acceptera dödens faktum. I en tid då de svåraste erfarenheterna ska bemästras så att livet kan fortlöpa smidigt för alla har det inte blivit mindre angeläget att bespotta döden sedan den tidiga kristendomen. Tvärtom. Uppståndelse och återförening är för den som inte kan acceptera livets slutliga nederlag. Som finner tanken att bottenlöst lidande skulle uppvägas av stunder av nåd eller hela decennier av oförtjänt välmåga alltför bisarr. För döden är djupt orättvis; den slår hårdast mot den fattiga, osynliggjorda och tystade. Att tro på ett liv före döden måste innebära att bekämpa dödens orättvisa utfall. Att också tro på ett liv efter är väl inget annat än att vid maktlöshetens gräns hoppas på det oerhörda, att döden till sist blir plundrad på sitt byte. Säkert kan livet bli lättare för någon som kontemplerar dödens nödvändighet. Men att acceptera existentiell ensamhet, sin otillräcklighet eller sårbarhet är något annat än att böja sig för döden själv. Viktigare än att lära sig dö rätt är kanske att lära sig varsamhet kring förlustens erfarenhet, att inte dra sig undan eller förminska de sår som döden orsakar de levande. Min väns far godtog aldrig döden och det tröstar mig på något sätt att han höll ut i denna oförsonlighet. När vi, om Gud vill, ses på den andra sidan ska jag säga det till honom. Elisabeth Hjorthförfattare och professor i litterär gestaltningLitteraturPatrick Linden: Mot döden. En radikalt livsbejakande filosofi. Volante, 2024.

Åsiktskorridoren av och med Ulrica Schenström, Kalle Sundin, Anders Lindberg och Susanna Kierkegaard

Därför brann festen inne på Journalistförbundets kongress: ”Utskällning”. Så krigar den kristna pressen om otrohetspastorn. Och allt om Joachim Berners mansretreat. Också i veckans ”Lägg ut!”:Joakim Medins mardröm.TV4:s och SVT:s härliga kupp.Tidskriften Bons återuppståndelse.

Skapar Martin Engberg världen med sina sånger eller förgör han den med sin eld? I dagens essä reflekterar han över författarkritikern. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det började i barndomen. En besatthet i att plocka sönder hushållsapparater och elektronik. En floppydrive, farfars gökur, den gamla radion. Där satt jag i pojkrummet, omgiven av delarna till helheten, klockkedjan, ett tonhuvud och komponenterna från kretskortet omsorgsfullt lossade med lödkolven.Vad det än var jag tagit itu kunde jag aldrig sätta ihop det igen och på nytt få det att fungera. Ändå betraktade jag nöjt miniatyrlandskapets delar framför mig och tyckte mig förstå, genom den ordning jag skapat av dem på skrivbordet, hur apparaten fungerat. Var hemligheten liksom kom in. Det var ur detta, dessa delar, ljudet kom ur högtalaren. Gökens ko ko, datorspelets pixlar. Hade jag bara haft språket, skulle jag ha kunnat beskriva det precist.Och så, en dag:Jag hade kommit över en långvågsradio, och petade lite oförsiktigt med en skruvmejsel i innanmätet utan att dra ur kontakten. Det sprakade till, och så hände det som kan hända: det small till i armen och jag drog åt mig den. Skamset insåg jag att jag fått en stöt. Det kunde ha gått illa, men apparaten som nyss varit död kom igång. Ur högtalaren en röst. Ljudet var skräpigt, men orden gick ändå att urskilja, bara inte förstå.I efterhand har jag tänkt att det måste ha varit slaviska i någon form, men i stunden inbillade jag mig något utomjordiskt. Det hördes på tonen att det som sades var angeläget. Jag kastade mig över skolhäftet och började skriva ned det rösten sa, såsom jag uppfattade det. Myndigheter behövde kontaktas. Polisen, eller rymdstyrelsen, kanske, vem vet vad det var för nödläge som uppstått där ute i kosmos.Efteråt satt jag med en knappt tydbar text framför mig. Jag förstod att ingen skulle kunna dechiffrera orden ifall jag inte skrev rent dem. Därför lånade jag familjens elektriska skrivmaskin (som mamma inte låtit mig plocka sönder), men nu kunde jag inte hålla mig längre. I min iver att förstå, hittade jag själv på ordens betydelse och från det var inte steget långt till att forma små berättelser. Transkriberingen glömde jag helt bort.Nu hade jag två sysslor. När jag inte demonterade hushållsapparater, satte jag mig vid långvågsradion, gav mig själv en stöt, och framkallade en röst (alltid olika). Sedan skrev jag ned de främmande orden tills att tonerna av en eller annan vals hördes. Varefter jag började lirka fram mina berättelser ur ordmassan.Föga anade jag att jag från den dagen för alltid skulle bära det tvehövdade monstret inom mig.Författarkritikern.Åren gick och två decennier senare gav jag ut min första samling berättelser. Då hade jag för längesedan slutat plocka isär saker. Men jag kunde inte försörja mig på mitt författarskap och när en kultursida erbjöd mig att skriva bokrecensioner tackade jag ja.Det var så jag återupptäckte lusten att ta isär, ordna och blottlägga. Med skillnaden att den här gången var det inte maskiner jag plockade sönder, utan berättelser och dikter.Jag tyckte mig vara den borne kritikern. Trots allt hade jag ju ägnat mig åt denna dubbla syssla sedan barndomen: förståelse genom tudelning och sökandet efter ett språk som gav mening.Allt och inget begrep jag.Men det fanns inte tid för reflektion. Dekonstruktören tog över, och jag utökade mitt fält till andra konstformer än litteraturens: teater, arkitektur, fotboll. Sveriges första professionella kritiker, August Brunius, var min förebild. Snart kunde jag recensera en aprikoscocktail, likväl som Jon Fosse.Ständigt beställde redaktionen nya texter, och varje gång erbjöd de lägre ersättning. Till slut var jag tvungen att själv betala för att publicera mina artiklar. Det gjorde mig ingenting. Kritiken blev nämligen min fenomenologi, min existentialism. Det sätt jag kunde förstå världen på.Människan var utkastad i ett absurt kosmos utan inneboende mening, men genom att plocka isär någontings konstruktion, väga delarna i handen, ordna dem och peka ut för andra att ”där, där, har du cocktailbärets hemlighet. Det är just dess röda färg och alkoholmättade sötma som gör att vi älskar det”, kunde jag skapa en mening i tillvaron som annars saknades. Fick jag inte sönderdela låg världen stum och död framför mig. På samma sätt som den där långvågsradion gjort i min barndom innan jag stack skruvmejseln i dess innanmäte och den gav mig sin livgivande kyss.När Humboldt-universitet anordnade en tävling i kritik anmälde jag mig genast. Vi tilldelades varsitt verk och fick använda vilken metod och teori vi ville. Den som värderade verket på grammet närmast dess objektiva värde vann.Efter det var jag världsmästare i kritik!Men det var just i segerruset tvivlets tagg stack mig.Hur kunde världen egentligen bli mer begriplig genom att sönderdelas? Behövde den inte tas in i sin helhet?För en tid lät jag mina klåfingriga händer vila. Jag ansträngde mig istället för att se på världen, utan att röra den.Långsamt såg jag att det också fanns en mening i vad världen var – när den liksom bara var.Jag insåg att jag inte enbart tyckte om att studera cocktailen. Jag tyckte även om att dricka den. Att se dess färger spela över mina händer i barens dämpade sken medan jag samtalet med mina vänner. Också det var meningsfullt, deras ord var meningsfulla, också om det de sa saknade en konstnärlig form.För första gången på länge väcktes åter min lust att berätta. Om detta – denna nyvunna mening – var jag tvungen att skriva!Världens fanns inte enbart i sönderdelandet. Den fanns också i att sätta samman, foga ihop, se och beskriva.Jag blev det tvehövdade monster jag alltid varit. En kropp med två huvuden. Det ena vänt mot framtiden, det andra mot det förflutna.Det ena sjöng vackra sånger om det den såg. Det andra sprutade ur sig en förgörande eld, eller gnisslade tänder.Men som alla vet kan monstret inte hjälpa att det är ett monster.Jag har fortsatt mina båda värv. I ena stunden lyfter jag andras verk, håller dem i handen och försöker väga dem för att bestämma deras värde. Det händer att jag måste peta i dem för att de ska ge mig en stöt som sätter igång det språk som gör att jag kan beskriva dem.Men det händer att jag tröttnar på att förklara och sönderdela. Då struntar jag i allt vad transkribering heter, och tillåter mig att fantisera ihop de berättelser som döljer sig i världens sprak och mummel.Tvivlet har för den delen inte lämnat mig. Frågan om jag är den som skapar världen med mina sånger, eller förgör den med min eld. Ifall jag härdar den, eller bedrar den med ljuva toner. Toner som är falska eftersom de är alltför vackra, och vill skapa mening där ingen finns.Det händer att jag drömmer om det omöjliga. Att jag en dag ska bli en sammansatt varelse, med ett språk. Så att jag både kan se cocktailbärets skönhet, beskriva varför det är vackert och känna dessa ljuva sötma i munnen när det krossas mellan tänderna.Martin Engbergförfattare och kritiker

Konsumenten verkar gå på knäna, men den finska bastutillverkaren Harvia  har ändå lyckats locka nya kunder på den amerikanska marknaden. Samtidigt är Sveriges bidrag Bara bada bastu favorittippat i Eurovision. I studion spår Handelsbankens ställföreträdande analyschef Marcela Klang att temperaturen för Harvia fortsätter att skruvas upp för bolaget, om Bara bada bastu vinner. Tillsammans med EFN:s analytiker Daniel McPhee analyserar Marcela Klang även den pressade kökstillverkaren Nobia, tapettillverkaren Embellence och mattbolaget Rugvista.Programledare är Elin Wiker och Gabriel Mellqvist.

Premiär på lördag och ARAR bjuder in Sjöbergs gamla lagkamrat Tommy Bark, trogen följare av Kalmar FF, till ett samtal om klubbarna, Superettan och supporterskap. Också: sammanfattning av Sandvikens försäsong och tankar inför 2025 och matchen på lördag. Alltid Rött, Alltid Rätt med Anders Sjöberg och Mathias Åberg

I veckans avsnitt är det Lotta, Katta och mikrofonen – och en hel del att berätta... Katta har gjort det otänkbara och tagit en anställning (som hotellchef, i fjällen, såklart). Lotta har sökt jobb som förskolevikarie, kanske mest för att få hänga med sina egna barn. Vi pratar om att våga byta spår, om att längta efter "riktiga" jobb där man får gräva hål eller baka bröd istället för att stirra in i skärmar. Också om att det faktiskt kan kännas mer fritt att vara anställd ibland och det fina i att inget beslut är för evigt. Dessutom följer vi upp våra nyårslöften, yogar (lite), delar längt-listor och försöker ta reda på var Lottas surdeg tog vägen. -------------- Avsnittet är klippt av grymma Andreas Viklund / Radiomakaren. www.instagram.com/radiomakaren -------------- Musik: The search within, Sven Karlsson / @sven-karlsson-1 -------------- Följ oss! www.instagram.com/bortomekorrhjulet www.facebook.com/bortomekorrhjulet www.linkedin.com/company/bortom-ekorrhjulet www.bortomekorrhjulet.com -------------- Följ Katta: www.instagram.com/bucketlifese Följ Lotta: www.linkedin.com/in/lotta-nordin-44373a3/

Kourosh Bador är legetimerad psykoterapeut med inriktning på KBT och doktorand forskare med tjugo års klinisk erfarenhet av att behandla patienter med substansrelaterade syndrom. Hans arbete fokuserar på en unik integrerad intensiv behandling av beroendeproblematik och andra samexisterande mental ohälsa.Men han är OCKSÅ ena halvan av den här poddens huvudsponsor sedan ett halvår tillbaka - Agera Global! Och i veckans avsnitt så pratar vi om skapandet av Agera Global. Hur allt drog igång, bristerna i befintlig beroendevård, vad som gör just Agera Global unika och vad dom vill åstadkomma med sitt viktiga arbete. Men vi pratar även om Kourosh egna inspirerande och häftiga resa ut ur missbruket och hur han idag skrapat ihop över 20 års nykterhet. Starka grejor! Detta avsnitt vill ni INTE missa! Kontakta Agera Global på: www.ageraglobal.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lise Tamm, nybliven chef för Jämställdhetsmyndigheten intervjuas av Jörgen Huitfeldt. Under åren som åklagare har hon ibland skapat rubriker, exempelvis när hon jämförde utsatta svenska områden med krigszoner. I november tog hon över ledningen för en myndighet med ansvar för ett område där vindarna blåser i nya riktningar. Hur mycket känner hon av den backlash för feminismen som många talar om? Och finns det skäl att börja fokusera mer på frågor som skolan och självmordsstatistiken där pojkar och män drar det kortaste strået?

Lise Tamm, nybliven chef för Jämställdhetsmyndigheten intervjuas av Jörgen Huitfeldt. Under åren som åklagare har hon ibland skapat rubriker, exempelvis när hon jämförde utsatta svenska områden med krigszoner. I november tog hon över ledningen för en myndighet med ansvar för ett område där vindarna blåser i nya riktningar. Hur mycket känner hon av den backlash för feminismen som många talar om? Och finns det skäl att börja fokusera mer på frågor som skolan och självmordsstatistiken där pojkar och män drar det kortaste strået?

Najib Adams gör efterlängtad proffsdebut, Emin Omic går för dubbeln i AFN Rising Stars-turneringar, nu i en viktklass upp och Jiffa Kundo är tillbaka efter fight of the year-kandidaten på SM. Men frågan vi alla vill ha besvarad kvarstår, var är Leonidas? Utöver AFN så har vi Cage Warriors på fredag med David Jacobsson och UNITE championship i Danmark med Ilaz Zabelaj, Max Wennow och Hubert Majewski. HÄNG MED! Rondvilan på sociala medier: Rondvilan YouTube Rondvilan Instagram Rondvilan TikTok   UFC 313 00:00 Ali provocerar skiten ur Sebbe genom att poängtera "Pereira blev manglad" 0:38 INTRO 3:17 UFC:s sista stjäärna ryker från titeln 6:28 "Jag anstränger mig för att hålla kvar vår vänskap" 7:08 Sebbe med en 10-8 mot Ali AKA Gaethje vs Fiziev 2 9:18 Justin Gaethje föddes för detta 11:11 Det gamla gardet i lättvikt håller 13:50 UFC är inga fans av riktig journalistik 14:28 "King" Green blir behandlad som en peasant 15:13 Prospect-matchen som alla redan har gjort i sitt huvud 15:36 Jailin Turner lägger handskarna på hyllan AFN 9 18:05 Najib Adams får main event 21:48 Vad hände med Liam Pitts? 22:35 Ingen Leonidas heller?! 23:25 Abdurakhman Nasrutdinov & Alis dåliga svenska 24:28 Är Oliver Falkström "The Influencer Killer"? 26:02 Junior Karanta återvänder mot "Kung Fu Panda" 27:12 Ali tycker alla spanjorer och brassar ser likadana ut 29:00 En tillbakablick på Junior "Fatty" Karantas karriär --- 30:21 Elshod Anvarov går match om titeln! 32:30 Jiffa Kundo vs Adijan Omerovic 35:35 Rashid Gidaev går OCKSÅ titelmatch! 36:53 Whoo da fook is dat guy? 37:27 84-kilosturneringen! 43:10 AFN lämnar Allstars TC? 45:10 Vilka svenskar fightas utomlands denna veckan? 50:36 Lyssnarfrågor  

Nivå: B1-B2 (del 1/2) Jag går igenom länderna där den här podden är som mest populär, och berättar vad jag kan om dessa länder. Hur bra kunskap har jag om ditt land? För att läsa mer om bootcampet - klicka här För att registrera dig för ett gratis Q&A-webbinarium: Söndag 16/3 15:00 - registrera dig här Måndag 17/3 19:00 - registrera dig här I dessa möten träffar du mig och kan ställa frågor direkt till mig om bootcampet! --- Transkript Hallå, hallå! Välkommen, välkommen till Simple Swedish Podcast.   Och idag så ska vi göra en liten spontan idé som jag fick nu.   För jag satt och kollade på statistik över liksom vilka länder mina lyssnare kommer ifrån.   Så, ja, du som lyssnar på den här podden, alltså personer som dig, vilka länder kommer ni ifrån?   För ja, jag kan se statistik på det. Och jag var nyfiken, så jag kollade lite på det.   Och jag tänkte att jag skulle gå igenom topp 10 och berätta vad jag vet om det landet.   Och jag har inte kollat upp någonting i förväg.   Så det kommer bli ett litet test för att kolla min geografiska kunskap.   Och jag ser mig själv som ganska bra på geografi.   Så, ja, jag är lite nervös att det inte ska gå bra.   Men såklart, först av allt ska jag tacka några patrons..och jag ska stänga av ljudet på min telefon också.   Sätta den på ljudlös, det kan vara bra när man spelar in poddar.   Så, nya patrons är Vic, Ronja..Ronja, trevligt namn. Gillar det namnet.. Наталья, Julia, Wesley och Friederike.   Också bra namn, Friederike. Nästan som jag, Fredrik. Och ja, tack till er för att ni stödjer podden.   Alla som stödjer podden på Patreon får ju transkript till alla avsnitt och kan också känna sig stolta över att de stödjer podden såklart.   Om någon annan vill det så är det www.patreon.com/swedishlinguist.   Och sen har ju vi öppnat ansökningarna också för sommarens Language Lock In Boot Camp.   Och jag tänkte bara berätta de tre sakerna som jag personligen gillar mest med bootcampet.   Eller kanske snarare de tre aktiviteterna som jag tycker bäst om, och som folk också brukar säga att det är det som de gillar mest.   Och det är ju dels att vi paddlar en vikingabåt.   Så vi sitter allihopa i en och samma båt.   Lite som en metafor för själva bootcampet. Att vi alla sitter i samma båt, att vi lär oss svenska allihopa.   Inte jag då, men alla deltagarna.   Och man måste vara synkroniserade när man paddlar den här båten.   Och det är lite svårt i början men det brukar gå bra till slut, och det brukar vara väldigt uppskattat. Det är en kul grej.   Och det kommer vi absolut göra i bootcampet i sommar också. Om det inte blir så att det blir..det kan ju hända saker med vädret som det alltid kan i Sverige.   Men det har vi alltid på schemat på sommarbootcampet.   En annan grej är att vi bjuder in pensionärer från den lokala pensionärsföreningen på fika i lock-in-villan.   Och det gör vi mot slutet av upplevelsen.   Och det är lite som ett test för att man ska förstå att man faktiskt kan prata svenska med svenskar.   Och det brukar vara jättekul, uppskattat både av deltagarna och av pensionärerna som kommer. Ja, jättetrevligt.   Och sen den tredje saken..okej det är ingen aktivitet men det är själva den här familjekänslan som vi bygger upp.   Att det är en väldigt trygg plats.   Så ja, ansökningarna är öppna för Language Lock-in Boot Camp.   Så gå in på www.languagelockin.com och ansök till bootcampet om du är intresserad av det.   Vi har redan folk som har börjat anmäla sig så se till att göra det snabbt om du vill ha din plats.   Okej, så jag tänkte faktiskt att jag skulle prata lite snabbare idag som lite variation. Så som sagt så tänkte jag att jag skulle prata om topp 10 länder där jag har flest lyssnare.   Alltså där flest människor lyssnar på den här podden.   Och det finns ju två sätt att räkna på det här.   Dels i absoluta tal. Så att liksom.. Och då skulle Sverige..Sverige är såklart överst.   Så att flest lyssnare har jag i Sverige.   Det är..43% av alla lyssnare till den här podden är i Sverige.   ..om du vill läsa hela transkriptet, klicka här!

Bengt Gustafsson är professor i astrofysik i Uppsala och har spanat på rymden sedan han byggde sitt första teleskop vid 11 års ålder. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Som ung funderade Bengt Gustafsson på att bli musiker eller arkitekt, men barndomsintresset astronomi tog över. Vid 81 års ålder är han fortfarande verksam som stjärnfysiker - i en tid som inte alls liknar den där han började, med fotoplåtar och med räknemaskiner på små sidendynor. Också vår bild av universum har ändrats genom åren – och många nya sätt att studera rymden har tillkommit.Programledare: Camilla WidebeckProducent: Lars Broström

Sover du dåligt? Då är du inte ensam. Idag har nära hälften av alla svenskar sömnbesvär, en trend som inte verkar vara på väg nedåt. Vi lever just nu i en värld där krig, politiska förändringar och globala kriser till stor del dominerar nyhetsflödet. Något som kan ge mer ångest och oro, och därmed sämre sömn. Så vad kan man göra om man lider av sömnproblem? Hur mycket påverkas sömnen av det blåa ljuset från våra skärmar och vilken sömnställning är egentligen bäst? Gäst: Frida Rångtell sömnforskare. Producent och programledare: Olivia Bengtsson. Klipp i avsnittet: TV4 Nyheterna, P4 Skaraborg, P4 Halland, P4 Östergötland. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

I den stora berättelsen om människan intar väven en avgörande plats. Maria Küchen följer den ut i rymden, ner i jorden och in i skriften. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2021-04-06.Varje gång jag använder mina ärvda kökshanddukar föreställer jag mig min farmor och hennes tillvaro som småbrukare i ett svunnet Sverige. I början av förra seklet vävde hon handdukarna för hand. Det samtidigt lena och sträva linnet vibrerar av en tyst berättelse. De är en text som aldrig skrevs, de bär på en röst som inte hörs.Det latinska ordet textus betyder både ”text” och ”textil”. På grekiska har ordet hýfos samma tvetydighet. Det läser jag i Jesper Svenbros essäbok ”Myrstigar” från 1999, där han avsöker skrift och läsning i antikens Grekland.En hellenistisk dikt som Svenbro citerar presenterar sig själv som hýfos leptón. Det betyder både ”fin väv” och ”subtil text”. Bilden av texten som väv är med andra ord mycket gammal. Men hur är det med väven som text? Kan vävda tyger, precis som den skrivna litteraturen, påtagligt härbärgera berättelser?Jag möter väven som text i min farmors handdukar, och i poeten Burcu Sahins dikter, i hennes debutbok ”Broderier” från 2018. ”Vi ärver tunga tyger i turkos” står det, ”en symaskin / viknålar / blekta garnnystan / ryggen som sårbarhet, skydd”.Meterlånga gardiner och sidenöverkast, sjalar, lapptäcken, innehållet i linneskåpet – alla dessa textilier i Burcu Sahins poesi bär på berättelser om mödrar och döttrar, hårt arbete, flykt, migration, kärlek och sorg.I essän ”Tyst text” i tidskriften Ord och bild, fortsätter Sahin att konkret avsöka sin mors och mormors textilier som kunskapsbärare. ”Jag rörde vid tyget och trådarna. Jag betraktade stygnen” skriver hon. ”Jag förstod med tiden att även min mors och mormors handarbeten var en källa till kunskap; stygn och mönster som kunde dechiffreras. Jag började föreställa mig ett språk som gick att känna, fibrer och fingertoppar, bortom det talade och skrivna.”Textiliernas berättelse, vävens språk, är tyst text om kvinnors arbete. I andrahandsbutiker för välgörande ändamål finns ofta drivor av sådana textilier, sådan text, som säljs mycket billigt – förmödrars handarbeten ur skänkta dödsbon, kökslinne, sänglinne, grytlappar.Text, väv och minne är intimt länkade till varandra. Ibland blir detta extra påtagligt, som i den tidiga rymdfartens repminnen, rope memories.Core rope memory användes på 1960-talet i Nasas första Mars-sonder och i månfärdernas datorer. Mjukvaruprogrammet skrevs på den tekniska högskolan MIT och vävdes sedan, bokstavligen, av erfarna textilväverskor. Till minnesvävarna användes tunn koppartråd och magnetiska ringar.Det komplexa informationsflödet i datorer förmedlas binärt, med hjälp av enbart ettor och nollor. En koppartråd som träddes genom en ring i de tidiga rymdfärddatorernas minne representerade 1, en tråd som leddes förbi en ring representerade 0.Kvinnor vävde de tidiga rymdfärdernas minnen. Genom deras vävar av koppartråd och metallringar strömmade information – i blygsam mängd om man jämför med dagens datorer, men tillräckligt för att astronauter skulle kunna ta sig fyrtiotusen mil ut i rymden, ända till månen och tillbaka igen.Dessa minnesvävar av koppartråd och magneter tillhör redan det förflutna. De visas i museer och påminner om arkeologiska fynd. Tidiga textilier – tillverkade före det skrivna språket, före historien – kan se ut ungefär som ett rope memory i datorn på en tidig rymdfarkost.Arkeologiska textilfynd är inte lika vanliga som föremål av ben, lera och sten. Tyg multnar bort fortare, men kan bevaras mycket länge om omständigheterna är gynnsamma, som i torvdammen Windover pond i mellersta Floridas träskmarker.Dammen grävdes ut på 1980-talet i samband med ett bygge. Den ligger ett par hundra meter från motellet Space Shuttle Inn, i utkanten av staden Titusville nära Kennedy Space Center. Från Kennedy Space Center har NASA sedan 1960-talet sänt upp raketer med rymdfärjor, satelliter, sonder och månfarare. I Windover Pond återfanns kvarlevor av 167 ursprungliga invånare i det som långt senare skulle bli USA. Fynden var mer än sjutusen år gamla.De döda låg i fosterställning med huvudet västerut och ansiktet mot norr. De var svepta i tyg. Tretusenfemhundra år innan Egyptens pyramider byggdes, vävde dessa jägare och samlare på den amerikanska kontinenten textilier av palmblad – inte bara stora begravningssvepningar utan också mattor och väskor. Minst sju olika komplexa vävmetoder användes och det antyder att någon form av vävstol krävdes. Medan årtusendena gick, förvandlades deras textilarbeten i dammen sakta till torv.Tygerna i Windover vävdes långt före den skrivna historien, av människor som inte hade något skriftspråk. Textilierna är äldre än texten. Det är skriften som är en metafor för väven, snarare än tvärtom.Men relationen mellan text och textil är inte bara metaforisk. Den kan vara oerhört påtaglig, som i rymddatorernas repminnen och inkafolkets khipu-trådar. I sin essä berättar Sahin om khipu, ”ursprungligen ett slags skriftsystem som användes av inkabefolkningen före kolonieringen av Amerika.”En khipu”, skriver Burcu Sahin, ”bestod av färgade trådar, spunna eller flätade, av alpacka- eller lamahår. Trådarna hade numeriska värden och kodades i form av knutar i ett decimalsystem. Det sägs att när spanjorerna anlände till Amerika förstörde inkabefolkningen sina textilier för att förhindra att de hamnade i händerna på kolonisatörerna eftersom det var där de dokumenterade sin troslära och kunskap.”Den etymologiska relationen mellan textil och text finns i fler språk än grekiska och latin. Orden ”sutra” och "sutur", kirurgtråd, har samma rot i sanskrit. En sutra i den indiska klassiska litteraturen är en koncentrerad litterär form för undervisning i huvudsakligen muntliga traditioner, en skriven tråd att följa när stora mängder muntlig tradition memoreras.Den skrivna indiska sutran speglar något som egentligen primärt är muntligt. Och även i den arkaiska grekiska diktningen som Jesper Svenbro beskriver i ”Myrstigar”, är skriften egentligen sekundär. Dikten han citerar tycks av poeten själv ha uppfattats som en väv, ett spindelnät, som fångar rösten och dödar den. ”I denna metaforiska väv” skriver Svenbro, ”har rösten fastnat som en snara.”Inte bara Burcu Sahins förmödrars tyger är tysta texter, nät som har fångat och tystat en röst. Den skriva dikten i sig, är det också. Och även i de sjutusenåriga tygerna från Windover pond finns en tystnad, en tystad röst. Vilka var dessa människor? De talar inte längre, utom genom resterna av sina kroppar och textilier.Alla dessa trådar och tystnader, texter och fibrer, rymdfartens repminnen och ursprungsfolkens svepningar – de ingår i den stora texten om människan, en enorm mångskiftande väv i tid och rum. Också den här betraktelsen, den här rösten som har befriat sig själv ur den skrivna textens nät, ingår där som ett litet inslag, en av alla oräkneliga trådar.Maria Küchen, författare och kulturjournalist

Trippla skärp, oväntade färgkombinationer, en spännande comeback - och nånting på huvudet (ett måste)! Vi listar streetstyle-trender från Köpenhamns modevecka och blir INSPIRERADE! Lyssna, inspireras du också! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Petter dyker ner i livscoachernas förtrollade land och Charlotte funderar över alternativa yrkesbanor. Veckans ord är Livsråd och Body-double. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Medverkande i detta avsnitt är: Poki, Fredrik och Calle.Detta avsnitt bjuder på mycket lek och skratt - men även ett gäng aktuella spel av olika slag!Spel som tas upp:Age of Darkness: Final Stand,Lonely Mountains: Snow Riders,Balatro,Infinitode 2,Film/TV som tas upp:American Primeval,Nosferatu,Sons of Anarchy,Yatagarasu: The Raven Does Not Choose Its Master,Tensei Kizoku: As a Reincarnated Aristocrat, I'll Use My Appraisal Skill to Rise in the World Season 2,Back in action,Övrigt som tas upp:Månadens spel och Akira Kurusawa-snack. Men även en ny trevande liten lek från den gode Poki.Q & A för podden:Vilka spel var värst från 2024, och vilka är våra tre bästa filmer från 2024?Ett härligt avslut på ett härligt spelår helt enkelt!Kom med i vår Discord här! - Nördliv på iTunes – Nördliv på Spotify

M&M outar: det här skäms vi för & Om att släta över partnerns taskigheter & Jobbiga insikten om våra ex Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

SR-programmet Kalibers avslöjanden om FN:s falska påståenden i klimatkrisens namn borde få alla opinionsbildare och publicister att ta ett djupt andetag och fråga sig: Bidrar också jag till ett systematiskt spridande av halvsanningar och lögner – för den goda sakens skull? Även sådana får nämligen allvarliga följder, skriver Jörgen Huitfeldt. Inläsare: Jörgen Huitfeldt

Sofia har kusiner överallt och det är ju drömmen att ha många kusiner! Det är Karolinas födelsedagsvecka men det är lite överskuggat av att hon lever med två grinchar. Julpyntsdrama har skett i båda relationerna. Hur skulle vi vara i en rädda sig den som kan-situation? Vad är det som ska bli så jä-ttetrevligt? Också allt om: metallstjärnor, att lalla bort omröstningen om Secret Santa OCH att Rigga secret Santa.... TÄNK att ni finns

* Det här är ett gammalt avsnitt från Podme. För att få tillgång till Podmes alla premiumpoddar samt fler avsnitt från den här podden, helt utan reklam, prova Podme Premium kostnadsfritt. * Jonna går igenom hur Jocke mår och hur det påverkar henne. Tror hon att Jocke kan förlåta och gå vidare? Hon svarar också på lyssnarfrågor om allt mellan vilken barnvagn som är bäst, till vad hon ser familjen om några år.

Är hormonhälsan det nya tarmhälsan? Varifrån kommer behovet av att ta kommande över varenda minsta molekyl kroppen? Man talar ofta om hur antidepressiva "mixtrar med hjärnan". Det gör man ju, till viss del, vilket man även gör när man dricker tex alkohol. Den nya kontrollen verkar vara kvinnors hormoner. Vi vet sedan länge att det finns biverkningar på p-piller som faktiskt påverkar på ett negativt sätt, men HUR vanligt är det, egentligen? Nu sprids en våg av anledningar till varför man inte ska äta p-piller och barnmorskor vittnar om att mycket av det som sprids är desinformation. Varför funkar dom här argumenterande videosen så bra? Varför är dom så lätta att relatera till? Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Alex Dahlbäck @ stockholmsoundscapes.comInstagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallberg Facebook: Ångestpodden TikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen, ett dilemma eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden? Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon? mind.se spes.se suicidezero.se teamtilia.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har med oss ett husband för extra fredagskänsla och tillsammans med lyssnarnas uppladdningshistorier gör vi en ordentlig slutspurt in i helgen! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Det blir inte bara en uppladdning i kvällens avsnitt, det blir också en urladdning!Kulturlabbets Poporkester är på besök och agerar husband. De framför en den magiska låten Holland och berättar lite om bakgrunden. Bandet är också med i hela programmet och spelar jinglar för alla lyssnare som är med i programmet. Också i programmet: Kärlek, Benjamin Ingrosso-snack och orientering.

Världsmästarna i pommes frites finns i Stockholm: Jorit Gras och Marvin Romein. Om tävlingen, om deras pommes frites, och om tillsatserna i de industritillverkade. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jorit Gras och Marvin Romein driver Pom Friterie, en restaurang i centrala Stockholm, med fokus på pommes frites och cocktails. Jorit är kock, Marvin bartender.Båda kommer från Nederländerna, och har länge bott och arbetat i restaurangbranschen i Stockholm, där de också lärde känna varandra.Den 28 september avgjordes Championnat du Monde de la Frite, VM i pommes frites i Arras, en liten stad i norra Frankrike.– Fransmännen hävdar att denna region är pommes fritesens födelseplats, säger Jorit. Vi håller kanske inte fullt ut med om detta.Också i Nederländerna är pommes frites mycket populärt.– Frites är lika populärt i Nederländerna som i Belgien, säger Jorit.Och belgarna brukar betrakta pommes frites som något belgiskt. Potatisen — och pommes frites — är helt enkelt mycket viktig i hela denna region.De blev inbjudna att delta i tävlingen.Och de vann i kategorin ”världens pommes frites”, med sin pommes frites presenterad i en rätt på nederländskt vis.Jorit och Marvin berättar om tävlingen och förklarar hur de gör sin pommes frites. Från hur de väljer potatisen (som kommer från Marvins hemtrakter), till vad de gör med den fram till de två friteringarna.Det beskriver också vad som skiljer färsk pommes frites från djupfryst industritillverkad (och vilka tillsatser den innehåller), den vi hittar i butikerna, och också det som serveras på de allra flesta restauranger. För väldigt få ställen gör sin egen pommes frites.- Det är komplicerat och tar mycket tid. Och det är svårt att hålla jämn kvalitet.Vi testar också tre olika djupfrysta varianter från en vanlig butik.

Varje djur har rätten att leva ett gott liv, menar etikprofessorn Martha Nussbaum i boken Rättvisa åt djuren. Inom moralfilosofin avfärdas numera ofta tanken att människan är skapelsens centrum. Men innebär det att hundar bör kunna stämma sina ägare? Lapo Lappin skriver om djurens rätt i Kvartal Kulturs artikelserie Idéerna som skakar världen. Inläsare: Staffan Dopping

Jubileum!! Ebbe är med på ett hörn, Sofia tar oss med på en jävla resa av it's my life och Karolina har bigga grejer att berätta. Tänk att ni finns

De senaste veckorna har flera personer som av allt att döma agerat i journalistiskt syfte utsatts för hot och våld av demonstranter. Nu senast Joakim Lamotte. Men från dem som annars talar om hot mot demokratin varje gång journalister hotas är det öronbedövande tyst. Jörgen Huitfeldt frågar sig varför. Inläsare: Jörgen Huitfeldt

Vi gör en avstämning av var vi är idag vad gäller kunskap, forskning och behandling av kvinnor i klimakteriet. Också kring kvinnohälsa i ett större perspektiv så kikar vi på vad som hänt under de senaste sju åren sedan Klimakteriepoddens första avsnitt publicerades. Professor Angelica Lindén Hirschberg är gynekolog och överläkare på Karolinska och var med redan i avsnitt 1. Vi får veta att det pågår mycket spännande forskning, utbildning och arbete för att förbättra hälsoarbetet för oss kvinnor. Klimakteriebehandling har kommit att handla mer och mer om kvinnohälsa i stort och inte bara hormonbehandling och drivs inte bara på av professionen. Även om intresset ökat markant hos vården finns fortfarande utmaningar för att kunna ge god vård över hela landet. Det finns för många exempel på fel i diagnoser och medicineringar som påverkar livskvalitet och arbetsförmågan. En av anledningarna till att det är så viktigt med kunskap på alla plan i samhället. Vi får veta mer om nya läkemedel, forskning som gör skillnad för kvinnor med tidigt klimakterium, kvinnor med nedsatt sexuell funktion och kunskapen kring bioidentiskt progesteron. Vi talar också om attityder, medias och journalisters roll, vikten av individanpassad behandling, restnoteringar och bipacksedlar. Åsa Melin möter en eldsjäl som fortfarande har mycket kvar att ge oss kvinnor. Läs mer på www.klimakteriepodden.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.