Podcasts about Stig Larsson

I Studion: Emily Dahl, Hasan Ramic, Sanna Dollan, Cyril Hellman, Stig Larsson, Sofia Kapell, Fredrik Söderholm, August BohlinSofia Kappels sluga dick-pic-stragi! Modemassakaern: ÄR Lyxkonsumtion på väg UT? Hasans haranger: OM FIlip & Fredriks Ulf Brunnbergifiering I Sanna mina ord: Problematisk Kvinnohats-lista! Cyril & Stig om att vara i otakt med samtiden, fira 10 år som poddare och deras uppkommande LIVE-event på Rosa drömmar OCH ETT rykte från Flashback BEMÖTS!Dessutom: Blir vi Lurade LIVE av Riddaren från Strandvägen Björn Terras Wahlberg?HELA avsnittet finns på patreon.com/gottsnackSupport till showen http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Studion: Emily Dahl, Hasan Ramic, Sanna Dollan, Cyril Hellman, Stig Larsson, Sofia Kapell, Fredrik Söderholm, August BohlinSofia Kappels sluga dick-pic-stragi! Modemassakaern: ÄR Lyxkonsumtion på väg UT? Hasans haranger: OM FIlip & Fredriks Ulf Brunnbergifiering I Sanna mina ord: Problematisk Kvinnohats-lista! Cyril & Stig om att vara i otakt med samtiden, fira 10 år som poddare och deras uppkommande LIVE-event på Rosa drömmar OCH ETT rykte från Flashback BEMÖTS!Dessutom: Blir vi Lurade LIVE av Riddaren från Strandvägen Björn Terras Wahlberg?HELA avsnittet finns på patreon.com/gottsnackSupport till showen http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Studion: Emily Dahl, Hasan Ramic, Cyril Hellman, Stig Larsson, Fredrik Söderholm, August BohlinStötta oss på patreon.com/gottsnackSupport till showen http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nu är den här – boksmällan efter årets mässa. Vi debriefar våra intryck och pratar om de hetaste namnen, de bästa festerna, och den tomma känslan när människor har trevligt trots att vi inte är med. Dessutom: Malin hyllar Stig Larsson och Lisa är stolt över att ha stannat till stängning på fest. Båda känner kärlek till människor som älskar böcker och mässan samt längtar redan till nästa år. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bedrägeri är den typ av brott som ökar mest i Sverige och en del kriminella har satt i system att lura äldre. Hur försiktig måste man vara och hur gör man för att inte låta rädslan ta över? Författaren Stig Larsson trodde att han fick ett samtal från banken men blev av med tusentals kronor.

Ända sedan debuten med ”Autisterna” 1979 har författaren, dramatikern och regissören Stig Larsson varit en självklar del av det svenska kulturlivet. Lika ofta hyllad för sina böcker som kritiserad för sina kontroversiella och oresonligt ärliga uttalanden. I slutet av 90-talet hände dock något avgörande i Stig Larssons liv. Han gick igenom vad han kallar för en andlig och religiös kris, vilket ledde till att han ett antal år senare upptogs i katolska kyrkan. I det här avsnittet berättar Stig, på sitt eget vindlande sätt, om sin resa till katolska kyrkan. Om sitt första omskakande möte med Bibelns texter, om de betydelsefulla samtalen med pater Rainer Carls och om förlåtelsens frigörande kraft.

Vad har författarna Wera von Essen, Torgny Lindgren, Birgitta Stenberg och Stig Larsson gemensamt med skådespelerskan Pia Johansson, kulturjournalisten Erik Schüldt och Mark Levengood? Jo, de har alla konverterat till katolicismen. Och just att bli katolik verkar vara lite av en trend i kulturvärlden. På en kvart får du veta varför gudstro blivit ett ämnen för kulturen, och varför just katolska kyrkan verkar va så populär. Med Essy Klingberg, kulturredaktör SvD. Programledare: Alexandra Karlsson Producent: Moa Larsson Redaktör: Elin Roumeliotou Klipp från: Klipp: podcasten Sökarna, Tv4 och youtubekanalerna Heart of the Immaculata och Storyhood. Vi vill ha feedback och önskemål! Kontakta oss på: dagensstory@svd.se

Vi lyssnar på Horace Engdahl, är oense om vad Stig Larsson är, funderar kring mirakel och håller på, mot och med varandra. Välkommen upp på karusellen! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans avsnitt kretsar kring två av det sena nittonhundratalets mest hyllade svenska författare. Lars Norén är både fiktionaliserad och dokumenterad på SVT igen vilket gett nytt underlag för debatt kring pjäsen 7:3 och hans syfte med den. Stig Larsson har ställts till svars i Söndagsintervjun i P1 och frågan är vad som egentligen är hans brott?

Den 118e frukosten handlar om "barnfrihet" och "hedersföräldrar", frukostfreaks och att det knakar i Vänsterpartiet. John le Carré fortsätter att fängsla, även som ljudbok och så har vi binge-tittat på Mr Bates vs the Postoffice. Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bakom kulisserna på Den stora älgvandringen berör på djupet men på fel sätt, om pedofilanklagelserna mot Stig Larsson i Söndagsintervjun i P1, och äntligen får man skämta om IS igen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Han är ett självutnämnt geni och skitstövel. Varför tvivlar Stig Larsson nu för första gången på sig själv? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stig Larsson är författaren som få har läst, men som många har en åsikt om.Han har blivit symbolen för en mansgris, eller en skitstövel, som upprört med kontroversiella uttalanden under många år. Av någon anledning ofta om sex och unga kvinnor, eller till och med flickor.Senare i vår släpper han sin första bok skriven efter metoo-upproret. Vad tänker han om sina tidigare uttalanden? Och hur är det att se tiden springa ifrån en?”Jag kanske gjorde fel, okej?”Stig Larsson föddes 1955 i Skellefteå, och flyttade under uppväxten till Umeå. Som vuxen flyttade han till Stockholm, blev filmregissör och författare, och slog igenom med debutromanen Autisterna 1979.Under 1980-talet lyftes Stig Larsson fram, både av sig själv och andra, som ett ”geni”. En person som tvärsäkert kunde svara på allt, och hävdade att han var en av få, om inte den enda, i Sverige som kunde bedöma litterär kvalitet.I den här Söndagsintervjun framträder dock – allteftersom – en person med stråk av självrannsakan, som inte längre ens kan svara på frågan om han litar på sig själv.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Today's episode was recorded from the show floor at the annual Canoecopia show in Madison, Wisconsin. Billed as the world's largest paddlesports expo, Canoecopia features more than 100,000 square feet of canoes, kayaks, kit, outfitters, everything you can imagine, plus more than 100 speakers on an incredible array of topics.  I am honored to be one of those speakers and it's one of my favorite events. Thanks to Chris Hipgrave and the entire P&H Pyranha kayaks team for making space in their booth to record this episode.  We've got a great lineup of guests for today's episode.  We'll hear from: Four time Olympian gold and bronze medalist Greg Barton sharing Olympic stories and what's new from Epic Kayaks Christy Kurtz from Paddle KC on what makes their club successful Chloe Machula from Rutabaga Paddlesports with an inside look into Canoecopia Bruce Furrer with Werner Paddles on the origins of Werner and where they are today David Bain with Pyranha Mouldings and we'll hear about the new lightweight sea kayaks and the new Reactr from Pyranha Danny Mongno from NRS talking about the culture of the company and their newest addition to the PFD world and Stig Larsson from Level Six on their new latex free drysuit As a reminder, if you're not already a subscriber to onlineseakayaking.com, James and Simon keep on adding to the menu. Their latest addition is on foraging.  Visit onlineseakayaking.com and use the coupon code PTBPODCAST at checkout and you'll get 10% off up to 12 months of your subscription investment.   Enjoy today's episode from Canoecopia!

Använd ett färg-system inspirerat av Stig Larsson och hans killkompisar, om Sara Skyttedal som en förebild, och Nanna ger Anders Hansen en diagnos. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nanna Olasdotter Hallberg och Moa Wallin om kulturveckan som gått.

1979 kom den då 24-årige författaren Stig Larssons debutroman Autisterna ut. Den markerade en övergång mellan 70-talets realistiska litteratur och postmodernismen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 2004 begav sig Kulturredaktionens Louise Epstein och Marie Lundström hem till författaren på Lilla Essingen i Stockholm. Hur snabbt hade han skrivit den? Varje kapitel tog två timmar, säger Stig Larsson. Håller den fortfarande? Det finns ett flow och en auktoritet i språket, säger han.

Van-e élet Stig Larsson után?, kérdezhetné a skandináv krimik rajongója és immár tudjuk a választ: van élet és Jo Nesbø miatt. A norvég szerző 13 könyvével Magyarországon is sok rajongót tudhat magáénak, a 180 fok – A kultúra ellenpontja könyves podcast mostani adásában pedig ezúttal két Nesbø-fan, Horváth Zoltán játékmester, kulturális szervező és Sinkó Gyula újságíró beszélget Pöltl Oxi Zoltán állandó podcasterrel. A műsorban e hármas arra tesz kísérletet, hogy Nesbø sorrendben tizenharmadik regénye a Vérhold című krimiből kiindulva mutassa be a bestseller író munkásságát, illetve az általa megteremtett Harry Hole nevű nyomozót és az őt segítő, meglehetősen fura társaságot. Horváth Zoltán és Sinkó Gyula arról is vallanak az adásban, hogy miként ejtette őket rabul a norvég krimiszerző munkássága, írói stílusa, illetve elmondják, hogy az író milyen dramaturgiai elemekkel teszi egyedivé regényeit. Szó esik még az adásban az is, hogy Jo Nesbø történeteiben milyen súllyal szerepel a horror, mint műfajjelleg, illetve fókuszba kerül a főhős Harry Hole személyisége, valamint az őt segítő team minden egyes tagjának profilja is. A beszélgetésben azt is kitárgyalják, hogy Nesbø nemcsak krimiket ír, hanem gyerekeknek és ifjúságnak szánt műveket, illetve arról is részletek hangzanak el, hogy írói munkássága mellett korábban focista és muzsikus is volt. Nesbø történeteiről kimondatik, hogy azokban a duplacsavaros cselekmény, a társadalmi problémák szerepeltetése és az összetertt karakterek jelentik a regények naftáját. Az 1960-as születésű szerzőről végül megtudható az is, hogy műveinek hosszú sora valóban egyfajta folytatása a Millenium-sorozatot jegyző Stig Larsson regényeinek, ahonnan az eladási számok és a népszerűségi mutatók alapján is kifogta a szelet abból a bizonyos sikervitorlából.

Podcasten för dig som gillar "böcker som luktar lite gubbe" eller har "silvertryck på omslaget" är tillbaka med ett nytt starkt avsnitt. Med Johan Wanloo och Magnus Dahl! Den här gången pratar vi om feelgoodromanen "Ärlighetsprojektet" av Clare Pooley, samt om Magnus glasögonkris och Johans vurm för iPod. I nästa avsnitt... ... tar vi tempen på brittiske humorgiganten P.G. Wodehouse! Vi läser varsin Wodehouse-bok och snackar sen om vad vi varit med om. Läs en du också! Annat som nämns Brisco County Jr, Joe Abercrombie, T Kingfisher "Illuminations", Kurt Vonnegut "Breakfast of Champions" + "Slakthus 5", The Simpsons, LÄS HÅRTs Signal-grupp, Ulf Lundell "Vardagar", Michel Houellebecq "Elementarpartiklarna", Stig Larsson, Carina Rydberg "Den högsta kasten", August Strindberg, Ravenloft, JK Rowling "Harry Potter", Star Wars, Johanna Schreiber "Det bästa som hänt mig", MsKingBean86 "All the young dudes", John Norman "Tarnsman of Gor"

Andrés & Karl Oskar reser till Stockholm och snackar med den legendariska författaren Stig Larsson om medelklassmannens feminina tendenser och priset av #metoo på Rosa Drömmar på Lilla Essingen.

Jesuiter, jesuiter, ständigt dessa jesuiter. Vad har de gemensamt med Big Bang och Wittgenstein? Varför trodde Stig Larsson att Victoria hade en sköldpadda som husdjur, och vilka var det egentligen som sammanförde Christer och Victoria med varandra? Åk med oss i denna intellektuella vansinnes-bergochdalbana! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Cyril och Stig pratar om kriget i Ukraina. Cyril Hellman åkte tillsammans med en norsk kollega till krigets Ukraina för att arbeta med en reportagebok som ska hete Rapport från fronten i Ukraina - lyssna och dela gärna!Podcasten leds av Cyril Hellman och Stig Larsson och produceras av Storyhood See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Julian Assange is a controversial name that divides the public in either pro or against him as a person. But what is the real story behind it all? In this episode (in english, after a brief introduction in Swedish) Cyril and Stig meets with Nilz Melzer who after intense studying of the case has written a book called The Trial Against Julian Assange (in swedish Fallet Juian Assange), and Nils Melzer is not just anyone ... Nils Melzer, UN Special Rapporteur on Torture, started his investigation into how the US and UK governments were working together to ensure a conviction. His findings are explosive, revealing that Assange has faced grave and systematic due process violations, judicial bias, collusion and manipulated evidence. He has been the victim of constant surveillance, defamation and threats. Melzer also gathered together consolidated medical evidence that proves that Assange has suffered prolonged psychological torture. Stig Larsson is a famous Swedish writer, poet and play writer translated into 26 languages. His plays has been performed all over tve world.Cyril Hellman is a Swedish journalist and author. He has been a US correpondence in New York, written for several Swedish daily papers and international magazines, worked for Swedish Radio and Television and covered tha war in Iraq and Syria. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dan och Urban fortsätter sin intervju med Stig Larsson om Sven Sjögren och Björn Adolfsson.Vet du något om fallen Sven Sjögren eller Björn Adolfsson som kan bidra till att de hittas? Maila vår grävgrupp på tips.olostamord@gmail.com Det går bra att vara anonym. Det här är en podd av Dan Hörning. Följ Dan Hörning här:Twitter: @danhorningInstagram: https://www.instagram.com/dan_horning/?hl=enYoutube: https://www.youtube.com/channel/UCV2Qb7SmL9mejE5RCv1chwg See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dan och Urban intervjuar gotlänningen Stig Larsson som kände Sven Sjögren. Det blir ett samtal om vem Sven var som person.Dan uppdaterar det senaste som kommit fram i fallet och berättar om det kommande evenemanget på Gotland.Vet du något om fallen Sven Sjögren eller Björn Adolfsson som kan bidra till att de hittas? Maila vår grävgrupp på tips.olostamord@gmail.com Det går bra att vara anonym. Det här är en podd av Dan Hörning. Följ Dan Hörning här:Twitter: @danhorningInstagram: https://www.instagram.com/dan_horning/?hl=enYoutube: https://www.youtube.com/channel/UCV2Qb7SmL9mejE5RCv1chwg See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

1985 fick den lysande recensioner, den absurda novellsamlingen om sammanbrott på kontor och färger som inte finns. Nu kommer "Den maniska krokodilen 2.0" ut. Det finns hålrum mitt i vardagen. Tillvaron ställs på ända. Ingela Norlin var 26 år då hon debuterade och hon var inspirerad både av reklambranschens korthuggna språk och surrealistiska franska författare som Henri Michaux. Trots lovorden blev det ingen uppföljning. Titeln "Den maniska krokodilen" hittade författaren Stig Larsson på. Katarina Wikars hälsar på hemma hos Ingela Norlin, som numera ägnar sig åt arkeologiska fornminnen. Hur skriver man en absurd novellett egentligen? Och kan det bli fler nu nära 40 år senare? Som uppläsare hör vi Ingela Norlin själv, Melinda Kinnaman och Ludvig Josephson.

Vad innebär det att vara en moralisk person? Lars Hermansson menar att det alltför ofta ses som synonymt med att säga rätt sak och att vara emot rätt saker. Vi måste våga tänka och tala friare. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 15 maj 2018. I tjugoårsåldern hade jag en period när jag bara med svårighet kunde avhålla mig från att sparka till duvor och små hundar när de kom så nära att det vore möjligt. Detsamma gällde människor på kryckor. Det var inte för att jag ogillade duvor och små hundar och människor på kryckor, utan för att det hade varit så lågt, så i allmänhetens ögon förkastligt. Ju mer jag tänkte på vilket kräk jag skulle vara om jag gav efter för trycket desto större blev trycket. Jag antar att jag led av en mild variant av det som på engelska brukar kallas call of the void, den plötsliga insikten om att livet är oändligt bräckligt och att vem som helst, även jag, nästan när som helst, genom att bryta en överenskommelse, kan krossa det: det räcker med att vrida på ratten ett halvt varv när man möter en bil på landsvägen, eller att med kraft knuffa till en person som står och väntar på perrongen när tåget dundrar in. Eller att bara släppa ett spädbarn man fått i famnen. Ett ögonblicks verk, som det heter. Det är rätt obehagligt när man tänker på det. Det är väl därför vi inte gör det så ofta. Få västerlänningar skulle idag hävda att de handlar som de gör för att det är deras plikt. Men om vi aldrig tänker på det: vilka blir vi då? Om vi aldrig tvivlar på att vi är goda rätt igenom? Jag tror svaret är: vi blir moralister. Immanuel Kant menade i sitt första moralfilosofiska verk, Grundläggning av sedernas metafysik, att den goda handlingen måste kännas lite som en uppoffring annars är den inte riktigt god. Att säga sanningen till exempel, är bara en god handling om du har något att förlora på att inte ljuga. Det går ju faktiskt att vara sanningsenlig av egoistiska skäl. Du ska handla av plikt, inte för att du själv eller någon annan eller samhället som helhet tjänar på det. Pliktetiken, som den här moralläran brukar kallas, är känd för att innehålla fler förbud än påbud. Du ska inte ljuga, inte stjäla, inte sparka undan folks kryckor och så vidare. Länge var förbuden förankrade i en kristen etik som till stora delar handlade om att inte bejaka sina begär, att avstå från världslig makt, köttets lust och andra fåfängligheter. Men när det kristna fundamentet relativiserades i och med sekulariseringen kom pliktetiken som morallära på skam. Få västerlänningar skulle idag hävda att de handlar som de gör för att det är deras plikt. Men pliktkänslan kan vara omedveten, det är en av de tankar den slovenske filosofen Slavoj iek blev berömd för genom otaliga föreläsningar och böcker som Njutandets förvandlingar och Ideologins sublima objekt på 1980- och 90-talen. iek menar att det senkapitalistiska samhället visserligen håller sig med en del gamla nedärvda förbud om att inte döda och så vidare, men att det som framför allt kännetecknar denna kapitalism utan kristendom är påbudet att njuta, unna sig, utforska driftslivets tidigare så mörka vrår och bli en fri människa den ekonomiska tillväxten till fromma. Men påtvingad frihet är som bekant sällan upplevd frihet. Och det är svårt att njuta på befallning, i synnerhet om någon ska tjäna pengar på det. Chailatte var kanske en kul grej, men det där designköket: kostade inte det lite mer än det smakade? Och hur var det med moralen under dessa konsumismens glansdagar? Tja, Stig Larsson sammanfattade det ganska bra i en ofta citerad diktrad: God är den som smakar gott. Fast inte bara så. Det var också en hederssak (fast man kanske inte använde just det ordet) att inte framställa sig som godare än man var: cynism stod högre i kurs än idealism, ironi högre än utopi. vi lever i en tid när moral och språk är intimt förknippade, när moral är språk, och språk moral. Och idag? För ett tag sedan fick jag hemskickat ett korrektur från en publikation jag ska delta i. Längst upp på en högersida, på egen rad, skild från resten av ordet som återfanns på föregående sida, stod stavelsen na. Bilder-na stod det helt korrekt, men ordet blev svårläst när det var uppdelat på två olika tidskriftssidor. Därför hade korrekturläsaren ringat in den ensamma stavelsen, ritat en pil till den och skrivit ordet horunge. Men har de inte rensat ut den där typografiska termen för länge sedan, var det första jag tänkte. Jag googlade, och visst, men inte för så länge sedan. 2016 rekommenderade Svenska språkrådet att vi ska börja använda ensamrad istället, och två år tidigare, 2014, utlyste Föreningen Svenska tecknare, som organiserar också svenska typografer, en tävling om vilket ord som borde ersätta den nedvärderande termen. Sladdis vann, tätt följd av busunge. Jag sitter där med korret och stirrar på den ensamma stavelsen, pilen och det nedvärderande ordet, och försöker föreställa mig hur jag skulle känna om jag faktiskt var son till en prostituerad. Skulle jag ta det personligt och tro att typografen kände till något om min familj, att ordet var en medveten skymf? Eller skulle jag känna mig ledsen och arg, inte bara för egen del, utan också å alla andra sexarbetarbarns vägnar? Eller skulle jag tycka att det var komiskt att den där ensamma stavelsen på något sätt skulle kunna representera mig? Jag vet inte. Men jag vet att vi lever i en tid när moral och språk är intimt förknippade, när moral är språk, och språk moral. Nästan så att somliga tror att det finns ett inneboende ont i vissa ord. Jag hör ofta människor använda det så kallade n-ordet i satser som Och då sade hon n-ordet eller På den tiden man kunde säga n-ordet, i situationer när det inte finns någon svart människa i rummet som skulle kunna ta illa vid sig. Vi måste också vilja andra saker, föra andra diskussioner, tänka att det samhälle vi vill leva i inte bara ska vara motsatsen till det vi inte vill leva i. Jag är inte den första att se likheten med medeltidens teologiska och filosofiska så kallade universaliestrid, som grovt förenklat stod mellan nominalister och realister, där nominalisterna den mest kände är kanske Wilhelm av Ockham menade att allmänbegreppen, de ord vi använder för att beskriva inte ett enskilt ting i världen, utan tinget i allmänhet som stol, demokrat, horunge eller sanning att de är tomma skal som vi kan fylla med vad som helst, medan de mest extrema realisterna verkligen trodde att det till exempel fanns en satanisk essens i ordet satan. Och att vi därför måste väga varje ord på guldvåg. Jag tänker att strävan efter moralisk renhet, då som nu, har med rädsla att göra. Det gäller att inte vackla, när det finns så mycket smuts därute, i Ungern, Polen, inuti Donald Trump, ja till och med på självaste Östermalm. Vi måste stå enade och starka nu, täppa till alla sprickor där the call of the void skulle kunna höras. Det är inte läge för nyanser och självrannsakan. God är den som säger rätt, skulle man kunna travestera Stig Larsson. Och det är förstås bra att vi står upp för alla människors lika värde och det fria ordet. Men när alla står upp på samma sätt. Allt högre ropar vi som till varje pris vill vara goda självklarheter eftersom en visserligen stor men dock minoritet, uttalar det för oss otänkbara. Allt vi vill är att de där 20 procenten inte ska växa och bli 30, 35, 40, 50. Men om det är allt vi vill, då kommer det att bli så. Vi måste också vilja andra saker, föra andra diskussioner, tänka att det samhälle vi vill leva i inte bara ska vara motsatsen till det vi inte vill leva i. Och vara oeniga, inte bara med varandra, utan också med oss själva. Jag ger kanske inte så mycket för Kants pliktetik, men jag tror ändå på det där att den goda handlingen inte ska vara alldeles lätt att utföra. Och att vi inte ska stirra oss blinda på ondskan hos andra, utan också erkänna att den har fäste djupt inom oss själva. Lars Hermansson, författare och kritiker

Today's episode features the President and co-founder of Level Six, Stig Larsson.Stig shares his story of traveling the World Cup slalom circuit, gives us the inside scoop on the funny story of how Level Six got its name, provides some insight into technical wear design, and more.In this episode, we also announce a contest to celebrate the one year anniversary of the Paddling the Blue podcast! Thanks to Level Six and P&H Custom Sea Kayaks for your support!Contact StigLearn more:Level Six (website)Level Six (Facebook)Level Six youth paddling scholarship

På 1980-talet blev hela det svenska avantgardet stöpt i en postmodernistisk form och poesin sjöng dekonstruktionens och relativismens lov. Eller? Göran Sommardal dyker ner i minnets grumliga vatten. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När scener ur historien fladdrar förbi mig, på tv-skärmen, eller på bioduken, och det handlar om bilder ur min egen samtid, kolliderar det flödet ofta med mina egna minnen, och jag blir mer uppfordrad, emellanåt till och med uppretad att reagera. Ofta vad beträffar detaljer som: hade Palme verkligen en så spetsig näsa? Fan att Krustjev verkligen tog av sig skon i FN och dunkade den i bordet framför sig! Och inte var det som kvinna som Ulla Lindström vägrade hovniga inför drottning Elisabeth på Sverigebesök, det var ju som republikan! När vi så närmar oss det begränsade utsnitt av historien där jag själv i en mer bestämd mening har vistats, så blir kalibreringen mer problematisk. Håller jag med, eller inte? En sak minns jag inte, men likafullt är den där, en annan sak finns inte med men borde ha gjort det. Vad var det som utspelades i litteraturen där uppe, medan jag själv befann mig i mina tidiga tonår nere i den svenska blåbärsskogen? Nog stod det klart att det jag just hade börjat bekanta mig med var nå­gonting annorlunda nytt än vad mina dårvarande modernistiska hjältar kunde prestera, det var uppenbart. Och då hade jag ändå stött på sådana som Rimbaud, Alfred Jarry, Apollinaire och surrealisterna. Den första kilen in i den höglitterära högtidligheten som jag gärna vill minnas det utgjordes av Bröderna Casey, en romanparodiroman av Peter Husberg, bakom vilken dolde sig innertrion Torsten Ekbom, P O Enqvist och Leif Nylén. Det var vår svensk­­lärare Torsten Sandhammar som under en lektion i andra ring i gymnasiet 1964 ur sin slitna portfölj plockade fram den nyutkomna boken och började läsa högt. Han gjorde sånt för att chocka oss med "det nya", litteratur som bröt mot normen för vad litteratur fick vara. Sedan dök de upp, en efter en: Carl Fredrik Reuterswärd med I lagens namn och Prix Nobel, den senare en sobert gul volym, som signalerade finfin roman, men vars textuella innanmäte uteslutande bestod av skiljetecken. Sedan Sonja Åkessons Husfrid, Bengt Emil Johnssons Gubbdrunkning, Lars Noréns Inledning nr: 2 till SCHIZZ. Mest häpnade jag nog över Åke Hodell: Bruksanvisning för Symaskinen Singer Victoria, nytryck av originalbroschyren med tilläggen: Åke Hodell, roman och förlaget Kerberos. Och sen böckerna som Hodell gav ut på samma förlag: Elis Eriks­sons oför­glömliga tecknade serie Pavan med felstavade pratbubblor i fem häften, och Stig Bröggers To Lady Victoria Welby, som be­stod av lösa ark nerstoppade i ett brunt A5-kuvert, med adressen utanpå.                      Tillsammans med mitt pågående bing-läsande av den nya franska romanen framträdde detta omedelbara nya utan en skymt av den tänkta undermineringen av universalismen, den objektiva verkligheten, moralen, sanningen, den mänskliga naturen, förnuftet och framsteget allt det som "postmodernismen" senare skulle kom­ma att beteckna. Det var bara sinnesvidgande nytt, helt och enkelt. Kanske först som en effekt av min egen bildningsgång och beläsenhet. Kanske senare på grund av ett scenbyte. Men hur gick då detta svårbeskrivliga till? I Sverige är det ju främst 1980-talet som kommit att förknippas med den postmoderna vändningen. I Kungliga bibliotekets arkiv av Svenska dagstidningar lyckas jag sent omsider spåra det första pratet om postmodernism. Jag söker från början på 1975 till slutet av 1980 och hittar sex förekomster, första gången 1977, i en intervju som Pia Sandelin gör med John Gardner. När jag utökar t.o.m. 1985 blir det 219 träffar. Och omfattar tiden ända fram till och med 1990 dyker postmoder­nismen upp 857 gånger i tidens tidningar. De första fem åren handlar det framförallt om arkitektur och konst. Både utskåpningar, ifrågasättanden och spridda hurrarop. Ingela Lindh skrev i Dagens Nyheter 1982, att den svenska debatten föreföll nyrmornad. Ännu 1985 kunde en insändare till GöteborgsPosten fråga sig: "Vad betyder POSTMODERNISM? Undrar en som aldrig frågat förr. När jag nu läser Victor Malms litteraturvetenskapliga avhandling "Är det detta som kallas postmodernism?" gör jag det av synnerligen privata skäl. Inte för att jag har något emot att få veta något nytt och intressant om huvudpersonerna Katarina Frostensons och Stig Larssons poetiska författarskap, men det som lockar mig bäst är att få bekanta mig med förslaget till karta över ett territorium där jag faktiskt en gång själv har klampat. Går det att hitta tillbaka till mina egna ingrodda och närgångna litterära upp­levelser av tidens tvister och texter? Eller Ve och fasa! om de i den akademiska eftertankens kranka blekhet skulle te sig förverkade, eller åtminstone underminerade. Jag hade ju varit där, i realtid, med hull och hår, läst och recenserat, träffat och t.o.m. blivit bekant med några av huvudpersonerna, till skillnad från Malm, som ju är född 1990 och som varit mer utlämnad åt arkiven och de litterära texterna och figuranternas egna levande minnen för att orientera sig i landskapet. Jag ville känna mig som en orienterare som utan karta och kompass hade hittat ut ur skogen, och nu försökte lokalisera på kartan var jag hade varit. Att äntligen kanske, och naturligtvis med en viss ironi få syn på skogen som till äventyrs skymts av alla träd. Eller kanske rentav skymta ett helt annat skogsbryn, skymt av helt andra träd. Men Malm verkar gå en annan väg och gör sig på sätt och vis av med postmodernismen som ett begrepp med tydligt estetiskt och intellektuellt innehåll. Den postmoderna litteraturen definieras helt enkelt som den som skrivs under den period eller det tillstånd som kallas postmodernitet. Den förklaras som en mångfald av svar på den globala kapitalismens fladdrande bilder. För min egen del erbjöd 80-talet på ett till synes gränslöst och hejdlöst flöde av nya poeter, men det föll mig ändå aldrig in att försvenska det postmoderna till att gälla dem: Kristina Lugn, Göran Greider, Katarina Frostenson, Stig Larsson, Ernst Brunner, Ann-Marie Berglund, Ann Jäderlund, Eva Runefelt, Birgitta Lillpers, Arne Johnsson, Konny Isgren, Magnus William-Olsson, Magnus Jacobsson, Eva Kristina Olsson, Jörgen Gassilewski, Håkan Sandell, och som fortsatte att flöda under 90-talet. Jag avläste det alltid som en saliggörande diversifiering av poesin, aldrig som produkten av en samlande -ism. Möjligen som resultatet att alla kulturideologiska sammanfattningar, och framförallt i en positiv mening, är dömda att misslyckas. Inte ens när nya tidskrifter som Kris, Montage och Res Publica äntligen kunde erbjuda läsning av kontinental filosofi och litteraturteori, i tillägg till det som redan hade smugit sig in i gamla följeslagare som Ord och Bild, BLM, Lyrikvännen och Häften för kritiska studier inte ens då föreföll det mig som något avgörande inbrott eller ge­nom­­brott för det specifikt postmoderna. Utan mer som en upphämtning av en bild­nings­tradition som bara alltför länge hade fått ligga för svensk fäfot. Och när det pro­klamerade postmoderna ovädret hade dragit förbi, så visade sig återstå strax bakom stugknuten "vår" gamla vanliga förtröstan. Där "alla" nyss med ljus och lykta hade le­tat efter en värld att kunna dekonstruera, strävade nu den stora kulturmenigheten plötsligt lika enträget efter alltings entydiga uppbygglighet. Såna blev de postmoderna tiderna när de väl fått av sig camouflagedräkten. Säger en som fortfarande undrar. Göran Sommardal, poet, kritiker och översättare

Jag blev helt känslokall, säger Stig Larsson när han berättar för Katarina Hahr om hur det var när han slutade med amfetamin för flera år sedan. Programmet "Katarina Hahr möter författaren Stig Larsson i ett samtal om rädsla" spelades in 2017.

Vad innebär postmodernism? Och vilka problem för begreppet med sig i en litteraturdiskussion? Lovisa Brännstedt samtalar med Victor Malm om hans doktorsavhandling om Katarina Frostensson och Stig Larsson. Lunds universitet var som vanligt på plats på Bokmässan i Göteborg i slutet av september 2019. I vår monter bjöd vi på ett späckat program bestående av ett trettiotal samtal med forskare och författare knutna till universitetet.

Vad innebär postmodernism? Och vilka problem för begreppet med sig i en litteraturdiskussion? Lovisa Brännstedt samtalar med Victor Malm om hans doktorsavhandling om Katarina Frostensson och Stig Larsson. Inspelat under bokmässan i Göteborg 2019.

Begreppet skräckel myntades tidigt 90-tal och beskrev litteratur som slog igenom 1989 i Sverige. Stig Larsson var en av ledargestalterna för romaner som präglades av våld och ondska. I dagens P1 Kultur fortsätter temat om märkesåret 1989, då historien tog nya oväntade vägar in i framtiden. På litteraturens område uppstod en romangenre som präglade de sista åren på 80-talet. Just året 1989 gavs tre tongivande verk ut: "Komedin 1" av Stig Larsson, "Månader utan R" av Carina Rydberg och "Järnbörd" av Magnus Dahlström. Hur kom det sig att de skapades där och då? Fanns det något i tidsandan som gav näring åt de våldsamma, sadistiska och äckelframkallande skildringarna? Och vilket avtryck har de egentligen gjort i den svenska litteraturhistorien? Hör P1 Kulturs Katarina Wikars reflexion och författaren Anneli Jordahl, som gästar P1 Kultur för ett samtal om så kallad skräckellitteratur. 1989 var som bekant året för DDR-murens fall och i Berlin är utställningarna många på temat "Mur". På museet Gropius Bau visas "Durch mauern gehen", som är en samlingsutställning med verk som alla anspelar på murar. Vår konstkritiker Cecilia Blomberg har varit där och sett en utställning som diskuterar maktstrukturer och erfarenheter av murar, både verkliga och symboliska. Men, P1 Kultur fördjupar sig också i samtida lyrik, närmare bestämt en av den danska poesihimlens senaste stjärnor  Signe Gjessing, som är aktuell med diktsamlingen "Ideala begivenheter" och som nyligen getts ut på svenska. Varför är hon så hyllad och hur är det att läsa den nya boken? Litteraturkritikern Lars Hermansson kommer till studion. Dessutom intervjuas den hyllade australiska komikern Hannah Gadsby  som gjort succé med Netflixshowen "Nanette"  där hon skämtar om sex, kön och identitet, ofta på sin egen bekostnad. Och till sist i P1 Kultur, en OBS-essä av Anna Thulin om AI  artificiell intelligens  i vår liv. Programledare: Roger Wilson Producent: Lina Kalmteg

Benjamin & Ludvig gästar författaren Stig Larsson på Lilla Essingen i Stockholm och konverserar om poddande, skrivande, teknologi och andra ting under en dryg timme.

Den 2013 bortgångne poeten Ola Julén gjorde starkt avtryck med debuten "Orissa". Hans vän Kristian Fredén reflekterar över hur de allmänt hållna raderna skapar ett starkt personligt band till läsaren. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I essän Från ångest till språk diskuterade den franske filosofen och författaren Maurice Blanchot problemet med att skildra sin ensamhet genom språket, detta medel för gemenskap. Som han skriver är ordet ensam lika allmänt som ordet bröd. Så hur kan man då trots allt gå bortom det allmänna och skildra sin egna, unika ensamhet och smärta i text? Denna problematik är central i poeten Ola Juléns sparsmakade produktion. 1999 publicerades hans bok "Orissa" på det lilla nystartade förlaget Ink i Stockholm. Den består av ytterst korta dikter, om de nu ens ska kallas dikter. Snarare utgör "Orissa" en enda lång dikt. Eller lång och lång. Vad vi har att göra med är en mening på varje högersida, uppdelad på en eller två rader. Vänstersidorna är blanka. Man sugs in direkt. Jag vet inte hur jag  ska kunna förklara det här för dig. Och så på nästa högersida: Det är något fel på mina ögon. Det sista kan låta som ett bildligt uttryck, men Julén hade sedan födseln rent medicinska problem med ögonen. Det var detta som, åtminstone till en början, låg bakom det minimalistiska formspråk som kom att bli hans signum. Han klarade bara att läsa eller skriva korta stunder åt gången, sedan fick han alltför ont. Snart nog fann han också vilken litterär kraft som fanns att hämta i begränsningen. Jag träffade Ola för första gången i början av 1990-talet, hemma hos vår gemensamma polare Stefan. Jag var tjugo, han ett par år äldre. Han gav mig en vältummad pocketutgåva av Bruno K Öijers samlade dikter på långlån. Faktum är att jag fortfarande har den kvar. Från att tidigare ha varit närmast besatt av dessa dikter intresserade de honom inte längre, förklarade han. Orsaken var att han fann dem manierade, att poeten ifråga hela tiden bar en mask över sitt lidande. Detta illustreras av den replik jag fick några veckor senare då jag just undsluppit mig något gymnasialt om verklighetens relativitet. Det finns en konkret jävla verklighet därute, Kristian. Det ska du ha klart för dig. Du har läst för mycket Öijer. Det är talande att så många av dem som skriver om Ola Julén också redogör för sin relation till honom. Denna essä är som märks inget undantag. Även de som inte kände honom ger uttryck för att de hade velat känna honom. De alldeles osminkade och rättframma uttrycken för en djupt personlig förtvivlan äter sig rakt in i läsaren, skapar en närhet och en undran vem är denna moderna Stagnelius-gestalt? Det går inte att värja sig. Och detta samtidigt som meningarna allt som oftast är så allmänna, så nästan helt renons på privata uppgifter att de tagna var för sig skulle ha kunnat yttras av vem som helst. På bussen kanske, eller klottrat på en offentlig toalett. Rader som: Hur länge ska det här fortsätta? Eller: Jag förstår inte att det kan göra så ont. Det är allmänna uttryck men tätt slutna kring jagets individuella belägenhet, en sorts kombination av öppenhet och oåtkomlighet. Jag tänker på det där speciella, falsettartade skrattet han hade under vilket han för ett par sekunder brukade stänga ute världen genom att blunda. Ola hade vid denna tid fastnat för Lars Norén och uppgav länge att det var hans enda läsning. Gunnar Ekelöf hade han ännu inte riktigt tagit till sig, men det skulle komma det med. Just Norén och Ekelöf utgör nog de tydligaste ekona i hans egen poesi. Viktig var även poeten Stig Larsson som han kände och som han påstod närmast hade tjatat på honom att skriva en egen diktsamling. Och det gjorde han ju så småningom. I förordet till den nyutgåva av Orissa som år 2019 gavs ut i samband med den postuma publiceringen av det efterlämnade manuset Afrikas verkliga historia skriver en av förlaget Inks grundare, Björn Wiman, om debutfesten tjugo år tidigare. Jag var också där. Ola läste Orissa från pärm till pärm. Det tog honom ungefär tio minuter att ta sig igenom boken. Rytmiskt vände han blad, läste, vände blad. Stämningen var, som man säger, förtätad. Jag som skulle  vara full av kärlek. Jag förstår inte.   Varför är det ingen som vill ha mig? Somliga bland gästerna var begeistrade, andra besvärade, men alla berörda. Jag minns hur en vid den tiden uppmärksammad författare från samma generation, mitt under uppläsningen, lutade sig fram och viskade i mitt öra: Men vad fan är det här, låter ju som en fjortonårings dagbok!? Jag ryckte bara på axlarna och fortsatte att fokusera på Olas läsning, ville uppfatta varje stavelse han yttrade. Efteråt skrev han ett Neil Young-citat som personlig hälsning i mitt exemplar av boken. Till Kristian från Ola: the same things that makes you live can kill you in the end. Det kändes helt naturligt och inte det minsta opersonligt med en dedikation i form av ett citat. Ola skämdes inte för att låna från andra och väva in deras ord och uttryck i den egna författarrösten. Som jag ser det var det inte originaliteten i sig som var viktig för honom, ärlighet och lojalitet gentemot det man försöker uttrycka var däremot helt avgörande. Alltså att inte fastna i poser, i tom stilistik, utan att mot alla odds försöka nå någonting bortom detta kanske en form av katharsis, en rening. Den alltså postumt utgivna diktsamlingen Afrikas verkliga historia inleds med de Ekelöf-doftande raderna: Jag skriver för att komma bort från det jag skrivit. Jag lever för att komma bort från det jag levt. Den som, lockad av boktiteln, söker en faktabok om afrikansk historia finner istället ett brustet hjärta i Rio de Janeiro, dit han reste efter publiceringen av Orissa. Jämfört med det närmast krampartat statistiska tillståndet i debutboken får vi här mer av en historia, om än i sönderhackad form. Dikterna har nämligen sorterats enligt en strikt alfabetisk princip som inte tar någon narrativ hänsyn. Men oavsett om vi utan förvarning är hemma i Sverige igen eller lika plötsligt tillbaka i Rio befinner vi oss mestadels i ett ohjälpligt efteråt där allt redan är försent. Kärleken är över, i den mån den ens var besvarad. Och samtidigt är den aldrig över. Gång efter annan upprepas Jag kommer aldrig att bli glad igen, Jacqueline och på sidan 125 står att läsa: Men den saknade försvinner inte. Jag kan inte radera ut mig själv. Ordet kärlek visar sig vara lika allmänt som ordet ensam. Det spelar ingen roll hur många gånger de utslitna orden jag älskar dig används eller om han skriver dem med utropstecken eller inte. Jaget tycks fångad i språkets otillräcklighet till den grad att han skakar i det som i ett galler. Och samtidigt, i detta skakande, frambringas något av det mest hudlöst personliga jag läst. Eller som Ola själv möjligtvis skulle ha sagt: Det finns en konkret jävla kärlek därute. Det ska du ha klart för dig. Kristian Fredén, författare och kritiker Litteratur Ola Julén: Orissa. Ink bokförlag, 1999 (nyutgiven av Nirstedt/Litteratur 2019). Ola Julén: Afrikas verkliga historia. Sammanställd och kommenterad av Daniela Floman och Marie Lundquist. Nirstedt/Litteratur, 2019.

Vi uppmärksammar tioårsjubiléet av Anders Fagers strålande novellsamling Svenska kulter med att gå igenom boken från första till sista berättelsen vid författarens köksbord på Kungsholmen. Anders läser högt och försäkrar att han hade älskat texterna även om det inte vore han som skrivit dem. Vi pratar dessutom om: Man av Skugga Förlag, Furierna från Borås, Fragment I, Fragment II, Fragment III, Fragment IV, Patti Smith, Smutsig svart sommar, Daniel Thollin, Mormors resa, Yog-Sothoth, Howard Philip Lovecraft, Robert E Howard, Robert Bloch, The King in Yellow, True Detective, S.T. Joshi, Den brutne mannens önskan, Hiisi, Wiru-Akka, Ithaqua, Tsatthuggua, Roald Amundsen, Clive Barker, Andreas Marklund, Skördedrottningen, Jordskott, The Terror, Karl XII, Chock, Lyckliga för evigt på Östermalm, The Strange Case of Charles Dexter Ward, Fredmans visor, Carl Michael Bellman, Drottning Kristina, Simon Stålenhag, För gudinnan, Kult, Get Out, Invasion of the Body Snatchers, En man av stil och smak, Ett rum fullt av speglar, Fröken Witts stora konstverk, Carcosa, Anna Odell, Mikael Persbrandt, Stig Larsson, Madonna och Suzanne Vega. Nostalgiskt värre för Anders, mer tonvikt på analys för oss. 

Poruka Alis Marić je jednostavna: Čitaj knjigu. Od pravnice koja je radila na visokim pozicijama u velikim firmama, do danas vjerojatno najznačajnije influencerice u području kulture čitanja na ovim područjima, Alis je imala zanimljiv put. Umjesto sigurnog namještenja i predvidljive plaće - ali i predvidljivog života - odabrala je raditi nešto u čemu ima strast - a u njenom slučaju to je čitanje. Danas je veselija, motiviranija i strastvenija nego ikad, i prati ju oko pola milijuna ljudi na Facebooku. Osim preko društvenih medija, možete ju naći i na istoimenom blogu, a Alis je aktivna i po književnim sajmovima kao što je minuli InterLiber, skupovima, knjižnicama i čitaonicama, te - zatvorima. S Alis smo pričali o: 02:50 - Ponovno sam se rodila s 50 godina 05:00 - Kad nisam bila zadovoljna na poslu, obično bih mijenjala firme u nadi da će biti bolje. Nije bilo bolje. 07:20 - Mobing koji ne možete dokazati 09:30 - Razlika između novca i vrijednosti 11:40 - Kad sam otišla, bila sam bez kune u džepu, a najsretnija na svijetu 14:55 - Na svemu u životu treba biti zahvalan 17:00 - Primjećuju li radnici da će direktor otići u zatvor 18:40 - Šest mjeseci buffera za davanje otkaza - da ili ne? 21:40 - Da dobiješ na lotu, bi li išao sutra na posao? 22:25 - Pročitala sam 3.000 knjiga 24:05 - Influencerka - nije bitan broj followera, bitno je komunicirati svoju strast 26:30 - Djeca obožavaju knjige 29:00 - Kritičari pišu nerazumljivo, za vrlo uzak krug ljudi 30:40 - E-knjiga je fenomenalna stvar, no nikad neće prerasti pravu knjigu 32:00 - Gledajući sajmove, situacija s knjigama je nikad bolja 36:30 - "Nemam vremena za čitanje" - samo je potrebno stvoriti naviku 37:50 - Vizija za Čitaj knjigu 40:00 - Stig Larsson kao anđeo čuvar 42:30 - Organski community 44:20 - Ljudi vole knjige! 45:00 - Koliko ljudi su čitači, a koliko ih samo prati što se događa? 46:30 - Imaš li samo strast ili imaš i strategiju? 50:40 - Nema kalkulacija 51:25 - Od svake osobe možemo naučiti nešto - idem u zatvor 52:30 - Zatvorenici imaju vremena za čitanje 55:20 - Ako jednog čovjeka malo pomakneš naprijed, puno si učinio 57:00 - "Vi ste ušli u ovaj zatvor i upalili svjetlo" 58:30 - Kutak za čitanje u bolnicama 1:00:00 - Dobro djelo bez da pitamo "Gdje sam tu ja?" 1:02:00 - Full time posao 1:06:10 - Uvijek ima ljubomore i zavisti - time trujemo sami sebe 1:07:40 - Prva suradnja - tko je došao kome 1:09:20 - Nitko ne vidi ono što ja vidim 1:10:20 - Plan B? 1:11:40 - Što ako doživiš burnout na poslu koji voliš? 1:13:15 - Strast nije samo jedna 1:13:55 - Što ako...? 1:14:50 - Energiju pucaj u "sada" 1:16:15 - Preporuke  knjiga 1:21:15 - Živite svoje strasti! 1:21:45 - Kad bi napisala knjigu, o čemu bi pisala? 1:22:20 - Što bi rekla sebi s 20 godina? 1:23:40 - Najgori i najbolji savjet koji si dobila 1:24:20 - Da dobiješ na lutriji... Alis preporučuje: Jordan Peterson - 12 pravila za život, protuotrov kaosu // Knjiga na hrvatskom Okružen idiotima, Thomas Erikson // Knjiga na hrvatskom Yuval Noah Harari - Homo deus // Knjiga na hrvatskom Yuval Noah Harari - Sapiens // Knjiga na hrvatskom Yuval Noah Harari - 21 lekcija za 21. stoljeće // Knjiga na hrvatskom Maya Peron - The secret power of attraction symbols Frane Herenda - Soba 909 PREPORUKE ZA LAKŠE I UGODNIJE SLUŠANJE PODCASTA 3 Načina kako slušati podcast Kako slušati podcast u autu koji nema Mp3 player Top lista najslušanijih epizoda *Epizoda podcasta snimljena je na radiju 808. Majstor zvuka: Gordan Antić Suradnik na blogu: Mario Mucalo  

We are back with a new season of The Stream Close Up podcast. This week Brian meets producer Susann Billberg-Rydholm. If you don’t know her name, you almost certainly know her work. Among other feature films, Susann was responsible for producing the original Swedish version of Stig Larsson’s Millennium trilogy. Her most recent project is the runaway hit costume drama Vår Tid Är Nu / The Restaurant. Susann generously shares the story of her journey from New Zealand based Jillaroo to award winning creator of film and television.

The Klubblobbyn Podden Show Studio Broadcast #20 Om Stig Larsson 2018-03-19 by Parklivspodden

Manne har blivit en Olof Lagercrantz-pappa. Nisse är pinsamt besjälad med Stig Larsson. Och kanske borde skammen göra storstilad comeback. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ibland låter det man berättar kanske för bra eller konstigt för att vara sant, men det är det inte! Just de historierna vill Morgan och Petra höra om idag. Det blir också alfabetsresa, lyssnartävling och så ringer vi upp författaren Stig Larsson.

Hey, foton och blogg om intervjun på hemsidan: www.thomaspod.se  

Om jag ska vara helt uppriktig så var narkotikan ett sätt att skydda mig. Jag blev helt känslokall, berättar Stig Larsson som slutat med amfetamin för sju år sedan.

Välkommen till Generationspodden! Podden där en tonåring och en pensionär samtalar om olika nyheter och ämnen. Varje vecka kommer det ett nytt avsnitt där vi i två segment först diskuterar om några nyheter och sedan samtalar om ett tema. De som har skapat den här podden är Alva Stafström, 14 år och Stig Larsson, 73 år. Stig är Alvas farfar. Om ni har några frågor eller feedback gå gärna in på vår hemsida: generationspodden.se, eller maila oss på kontakt@generationspodden.se.

Kulturdjur träffar författaren Stig Larsson och hans katt Secil. I väntan på Romantisk kärlek går det kanske lika bra med en katt.

Stig Larsson fyller 60 år och gör upp med sig själv. Dokumentären inleds på författarens favoritkrog, där en dödssjuk Stig hämtades i ambulans. Stig Larsson debuterade med Autisterna 1979. Han har skrivit böcker, pjäser och regisserat film. Han har kallats för den främste konstnären i sin generation. Men han har också kallats för en litterär pedofil på DN Kultur av sin före detta vän Ebba-Witt Brattström.I dokumentären följer Sigge Dabrowski Stig Larsson i vardagen. Stig har av hälsoskäl slutat ta amfetamin. Han har också lämnat sin dekadenta livsstil bakom sig, där sena nätter på Stureplan med unga tjejer avlöste varandra.Nuförtiden kretsar hans liv kring ön Lilla Essingen i Stockholm, dit han flyttade för knappt trettio år sedan. Han bor i en sparsamt möblerad etta, tillsammans med katten Cecil.Vi firar jul på Lilla Essingen med Stigs närmsta vänner, träffar 103-åringen Gunborg som målar av honom och lär känna restaurang Rosa Drömmar där Stig hänger dagligen.Plötsligt en dag kollapsar Stig på Rosa under dramatiska former. Rykten om vad som hänt, det ena galnare än det andra, sprids som en löpeld över ön. Och samtidigt som Stig kämpar för sitt liv så utlöses en häftig kulturdebatt där Karl-Ove Knausgård och Stig Larsson står i centrum.Sigge Dabrowski har studerat vid Stockholms dramatiska högskola och sedan dess arbetat på Tendens - kortdokumentär. Han har själv bott på Lilla Essingen. I juni 2016 sändes hans 2:a P1 Dokumentär. Älskade, hatade Anders Svensson.

Vi får träffa fantastiska poeten Ann Jäderlund som är tillbaks med ny bok. Stig Larsson läser från sin egen dikt Mani - och så pratar vi rocklyrik med Thomas Öberg som är sångare i Bob Hund Ann Jäderlund är tillbaks med diktsamlingen djupa kärlek ingenEn vit bok, med vitt i och dikter från 1992 fram till nu. Hon berättar att det svåra inte är att skriva dikterna, utan att sätta ihop dom på ett bra sätt.Ann är också aktuell som en av utvalda poeter i den nya mastodont-antologin på 2,2 kg "Svensk poesi". I den hittar vi också poeten, författaren och dramatikern Stig Larsson. Han är på besök i Lundströms studio och läser högt bland annat från sin egen 30-år gamla dikt Mani.Sist men inte minst får vi också besök av Thomas Öberg, som är sångare i bandet Bob Hund. Vi pratar om texterna han skriver till bandet, och får en unik uppläsning av "Reinkarnerad exakt som förut". Och äntligen får vi reda på hur låten "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag, tror jag" kom till.Lundströms Bokradios spellista på Spotify finns som vanligt här:Prenumerera på listan så får du all musik som vi spelar i programmet!

Cyril och Stig pratar med Andrea Edwards om feminism, mäns rädsla för att bli påsatta och hur viktigt det är att äldre människor måste stänga munnen när de dansar. Det blir ett vådligt underhållande samtal som slutar i att Andrea konstaterar att Stig är galen. Skådespelaren och feministen Andrea Edwards framför sedan fem år tillbaka monologen SCUM-manifestet som fått stor uppmärksamhet. Manifestet är skriven av radikalfeministen Valerie Solanas mest känd för att ha skjutit konstnären Andy Warhol. Edwards har också gjort en dokumentärfilm för SVT i vilken hon konfronterar vita kränkta män som skickat hot till henne. Cyril Hellman och Stig Larsson träffade henne på Teater Giljotin för att prata om pjäsen om dagens feministiska debatt. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jihde inleder med en diskussion om titlar på erotiska böcker och frågar sig varför så många författare heter nåt som påminner om E.L. James. Vad är bättre: att läsa eller smyglyssna till erotisk litteratur i tunnelbanan? Öhman har läst Ebba Witt-Brattströms essäsamling "Kulturmannen och andra texter", därför blir det givetvis en del Knausgård och ph-värde i vaginan med Stig Larsson. Podden rör också Victor Malm, Sigge Eklund och andra kulturmansminioner. Jihde förklarar att böcker som låter svåra kan vara hur lätta som helst och uppmanar folk att aldrig avskräckas. Lite om Bodil Malmsten också såklart. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stig Larsson fyller 60 år och gör upp med sig själv. Dokumentären inleds på författarens favoritkrog, där en dödssjuk Stig hämtades i ambulans i våras.   Stig Larsson debuterade med Autisterna 1979. Han har skrivit böcker, pjäser och regisserat film. Han har kallats för den främste konstnären i sin generation. Men han har också kallats för en litterär pedofil på DN Kultur – av sin före detta vän Ebba-Witt Brattström. I dokumentären följer Sigge Dabrowski Stig Larsson i vardagen. Stig har av hälsoskäl slutat ta amfetamin. Han har också lämnat sin dekadenta livsstil bakom sig, där sena nätter på Stureplan med unga tjejer avlöste varandra. Nuförtiden kretsar hans liv kring ön Lilla Essingen i Stockholm, dit han flyttade för knappt trettio år sedan. Han bor i en sparsamt möblerad etta, tillsammans med katten Cecil. Vi firar jul på Lilla Essingen med Stigs närmsta vänner, träffar 103-åringen Gunborg som målar av honom och lär känna restaurang Rosa Drömmar där Stig hänger dagligen. Plötsligt en dag kollapsar Stig på Rosa under dramatiska former. Rykten om vad som hänt, det ena galnare än det andra, sprids som en löpeld över ön. Och samtidigt som Stig kämpar för sitt liv så utlöses en häftig kulturdebatt – där Karl-Ove Knausgård och Stig Larsson står i centrum. Sigge Dabrowski har just avslutat studierna vi Stockholms dramatiska högskola. Han har själv bott på Lilla Essingen. Det här är hans första P1 Dokumentär.

Om att växa upp på teatern med Ingmar Bergman som familjens goda vän, om vägen från naiv och godtrogen till mer realistisk efter smärtsamma insikter när hon började som vuxenskådespelare på Dramaten. Skådespelerskan Nadja Weiss har under våren varit aktuell som regissör till två uppmärksammade föreställningar. På Dramaten gjorde hon Mannen utan minne efter Aki Kaurismäkis film och på Stockholms Stadsteater Rädsla urholkar själen efter filmen av Rainer Werner Fassbinder.Redan som mycket ung gjorde hon den stumma titelrollen i Ingmar Bergmans uppsättning av Gombrowics Yvonne på Dramaten. På Dramaten har hon också spelat i två uppsättningar av Michael Thalheimer, en av Tysklands främsta regissörer och häromåret bodde Nadja Weiss i Berlin för att komma närmare det tyska och sin egen bakgrund. Nadja Weiss utbildades vid Teaterhögskolan i Stockholm 1991-94. Efter praktik på Stockholms Stadsteater kom hon till Dramaten och hennes slutproduktion var i "Misantropen" regisserad av Ingmar Bergman.Hon tillhör nu Dramatens fasta ensemble.På tv har vi sett henne i Grötbögen av Bengt Johansen och Stig Larsson och i Efter repetitionen, regi Ingmar Bergman och på film i Tic Tac, regi Daniel Alfredson.Nadja har även gjort en rad roller för Radioteatern, bland annat Oväder av August Strindberg.2009 gjorde hon sin regidebut med Törst av Sarah Kane.Hon är dotter till författaren och dramatikern och konstnären Peter Weiss, som föddes i Tyskland och kom som judisk flykting till Sverige 1938. Hennes mor är scenografen Gunilla Palmstierna som tillsammans med Peter också varit verksam i Tyskland.

Är Stockholm världens bästa nördstad? FAQ-podden reder ut. Dessutom: Så beställer du anteckningsböcker från USA till överpris. Ladda ner avsnittet som en mp3:a, prenumerera via iTunes, eller använd dig av vår RSS. * * * * * * * SHOWNOTES! * * * * * * * Magnus har beställt Barton Fig-anteckningsböcker och då de inte kan leverera till Sverige så testade han att använda smarta mellanhanden ShopUSA.comNördiga smultronställen!:Scifi-bokhandeln Comics heaven  Staffars serier SeriegallerietDragon's lair  Serieteket Lava  Kulturhuset Sugen på en rollspelsöl eller annat rollspeligt? Kolla evenemangsforumet på rollspel.nu Nördöl på Bishops arms. Hör med @Sindawilya på Twitter, till exempel. Reggev hummus- och espressobar  Svenska sushiköket Tre vänner Rosa drömmar är ett bra ställe för Stig Larsson-spotting.Loopen marina Syntax Error Citykonditoriet Magnus tipsar om standup-klubben Stabil, men egentligen menar han Oslipat Riskornet   Välkomna!

- Jag blir så ledsen varje gång jag går på teater. Det är så illa där. Nästan alla kvinnoroller som spelas på Stadsteatern och Dramaten är ju skrivna av män. Man bara ser hur de skriver sina egna runkhistorier. Det säger komikern och skådespelaren Nour El Refai. Lars In de Betou går i den här Kulturdokumentären rakt in i den verklighet där kvinnor över 45 har svårt att få en vettig roll som skådespelare. Pjäserna är till största delen skrivna av män. De manliga regissörerna vill helst jobba med unga kvinnor och då duger det inte med gäddhäng och rynkor. När männen anses ha supit på sig ett ansikte är kvinnorna bara för gamla. Hör en rad berättelser inifrån teaterhusen där synen på kvinnan inte förändrats särskilt mycket sen Iwa Boman gick på scenskolan för över 40 år sedan. Redan då fick hon höra att kvinnor bör göra sig av med sin intellektuella belastning. Ulrika Ellemark återvänder till sin monolog Fuck me som driver med den manliga blicken och problematiserar de olika kvinnoroller som finns. När hon började med teater fick hon plötsligt sitta på ett visst sätt på scenen som hon aldrig gjorde privat. Nour El Refai pruttade i direktsändning i TV men kom undan med det för att hon var tillräckligt ung och snygg.  Aleksa Lundberg som bytte kön precis vid intagningsproven till scenskolan berättar om hur svårt det varit att stoppa in henne i ett bestämt fack. Och Magdalena In de Betou slutade få roller ungefär samtidigt som hon fyllde 45 år. Hör också författaren Stig Larsson om genikulten. Och Dramatens chefdramaturg Magnus Florin berättar om hur Romantiken hjälpte till att forma bilden av sökande, manliga genier medan kvinnorna broderade och kokade te.

Människor har skrivit dagböcker i alla tider. Men när blev dessa privata anteckningar avsedda för publicering, som tex Lars Noréns? Och hur sanna är de egentligen? Samtal om våra hemligaste noteringar - i studion dagboksskrivaren och författaren Gunilla Linn Persson tillsammans med litteraturprofessor Lisbeth Larsson. Intervju också med Tomas Lidman, aktuell med Dagboken som konst där han behandlar konstnärers sätt att använda sina dagböcker så att de blir ett eget konstverk.Dessutom intervjuar reporter Mona Masri den uppmärksammade israeliska författaren Shani Boianjiu som skrivit om unga israeliska kvinnor i armén i romanen Det eviga folket är inte rädda, nyss utkommen på svenska.Lars Amund Vaage debuterade 1979 och är en av Norges mest produktiva författare med tjugo böcker bakom sig, både prosa, lyrik, dramatik och barnböcker. Nu kommer han på svenska för första gången, med romanen Rubato, somnominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Reporter Sofia Olsson träffar Lars Amund Vaage.I radiosändningen: Poeten Pernilla Berglund läser dikter ur sin hyllade debut Tilltar.Veckans litteraturlista: Lars Norén, En dramatikers dagbok 2000-2002 (2008) Gunilla Linn Persson, Ett månvarv (2012) Henri Frédéric Amiel, En drömmares dagbok (1883-84) Virginia Woolf, Ögonblick av frihet, övers Rebecca Alsberg (2008) Victoria Benedictsson, Stora Boken (1978-1985 innehåller Dagböcker vol 1-3) Stig Larsson, När det känns att det håller på ta slut (2012) Pernilla Berglund, Tilltar (2013) Shani Boianjiu, Det eviga folket är inte rädda, övers Erik MacQueen (2013) Tomas Lidman (red), Dagboken som konst (2013) Lars Amund Vaage, Rubato, övers Peter Törnqvist (2013)Om du vill får du gärna söka upp och fortsätta samtalet om böcker!

Människor har skrivit dagböcker i alla tider. Men när blev dessa privata anteckningar avsedda för publicering, som tex Lars Noréns? Och hur sanna är de egentligen? Samtal om våra hemligaste noteringar - i studion dagboksskrivaren och författaren Gunilla Linn Persson tillsammans med litteraturprofessor Lisbeth Larsson. Intervju också med Tomas Lidman, aktuell med Dagboken som konst där han behandlar konstnärers sätt att använda sina dagböcker - så att de blir ett eget konstverk. Dessutom intervjuar reporter Mona Masri den uppmärksammade israeliska författaren Shani Boianjiu som skrivit om unga israeliska kvinnor i armén i romanen Det eviga folket är inte rädda, nyss utkommen på svenska. Lars Amund Vaage debuterade 1979 och är en av Norges mest produktiva författare med tjugo böcker bakom sig, både prosa, lyrik, dramatik och barnböcker. Nu kommer han på svenska för första gången, med romanen Rubato, somnominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Reporter Sofia Olsson träffar Lars Amund Vaage. I radiosändningen: Poeten Pernilla Berglund läser dikter ur sin hyllade debut Tilltar. Veckans litteraturlista: Lars Norén, En dramatikers dagbok 2000-2002 (2008) Gunilla Linn Persson, Ett månvarv (2012) Henri Frédéric Amiel, En drömmares dagbok (1883-84) Virginia Woolf, Ögonblick av frihet, övers Rebecca Alsberg (2008) Victoria Benedictsson, Stora Boken (1978-1985 innehåller Dagböcker vol 1-3) Stig Larsson, När det känns att det håller på ta slut (2012) Pernilla Berglund, Tilltar (2013) Shani Boianjiu, Det eviga folket är inte rädda, övers Erik MacQueen (2013) Tomas Lidman (red), Dagboken som konst (2013) Lars Amund Vaage, Rubato, övers Peter Törnqvist (2013) Om du vill får du gärna söka upp och fortsätta samtalet om böcker!

Har du precis fattat grejen med bakmaskinen eller var det bara nåt år sen du insåg att snut faktiskt betyder polis - inte tjuv? Ibland är man sist på bollen, sisådär 10 år försent. Vi efterlyser dig som var lite trög i starten helt enkelt. Dessutom blir det moraltest med författaren Stig Larsson. Med Hanna Andersson

Stig Larsson är just nu aktuell med den självbiografiska berättelsen "När det känns att det håller på ta slut", som han började skriva efter en nära döden-upplevelse. Han har i den hyllats för sin brutala uppriktighet, och ovillkorliga ärlighet. Sedan tidigare är Stig Larsson bland annat känd för romanerna Autisterna och Nyår och filmen Kaninmannen och sitt arbete som kritiker.

PROGRAMMET ÄR EN REPRIS FRÅN I VÅRAS År 2012 är en rökare inte bara någon som röker. En rökare får räkna med att bli ifrågasatt för sitt beteende hela tiden, en rökare är en person som inte vet sitt eget bästa, en rökare har liv på sitt samvete och kan bli nekad operation på grund av sin rökning. Dagens program diskuterar hur attityden mot rökare har förändrats och hur det påverkar viljan att röka. Har man rätt att bestämma över sin egen hälsa, och varför är just rökning det av alla destruktiva beteenden som utomstående anser sig ha rätt att klaga på? Knappast någon har väl missat att rökning är skadligt för hälsan, men de argumenten biter inte alltid, rökning ökar till exempel bland tjejer i 15-års åldern. Inom populärkulturen har bilden av rökaren förändrats radikalt sedan 50-talet, från att skildra en glamorös livsstil till att förknippas med utslagen underklass. Vi träffar Ulrika Torell, forskare i kulturhistoria som har studerat hur rökning framställs i veckopress och reklam. Även antirökkampanjerna har genomgått en förändring. På 70-talet var den försiktig och försynt, på 90-talet var det istället skrämselpropaganda som gällde med affischer på död lungvävnad och cancersvulster. Margareta Haglund har arbetat mot rökning i över 30 år. Författaren Stig Larsson håller på att trappa ner rökningen, det är svårt men nödvädigt efter att han blev mycket sjuk. Gäster i programmet är Hans Gilljam, ordförande för Läkare mot Tobak, Peter Wirbing, beroendeterapeut samt filosofen Karim Jebari.

I Biblioteket intervjuar först Lars Hermansson Magnus Dahlström i anledning av hans nyutkomna roman Spådom, den första på 15 år. Och sedan återvänder Marie Lundquist till sin debutdiktsamling Jag går runt och samlar in min trädgård för natten, och samtalar om den med Göran Sommardal. På 80- och 90-talen var Magnus Dahlström en av de mest omhuldade unga författarna med romaner som Nedkomst och Hem, och med pjäser som Skärbrännare och skandalsuccén Järnbörd, som bidrog till uppkomsten av epitetet ”skräckel” alltså en blandning av skräck och äckel, som sades känneteckna en del då yngre författares verk, som Stig Larsson, Carina Rydberg och Dahlström själv. Sedan blev det plötsligt tyst kring Magnus Dahlström. Han försvann ur den litterära offentligheten. Det kom inga fler böcker eller pjäser. När han nu återkommer med romanen Spådom efter 15 års litterär tystnad, är det en av detta års stora litterära händelser. Lars Hermansson har träffat författaren. Och i serien "Poeter återvänder till sin debut" pratar Göran Sommardal med Marie Lundquist. I Lundquists fall handlar det om  poemen i diktsamlingen "Jag går runt och samlar in min trädgård för natten", kommen av trycket 1992, som inledde den poetbana som hittills har inneburit 8 böcker, de flesta diktsamlingar av vilka den senaste bär titeln "De dödas bok". Hon har också varit verksam som dramatiker och översättare, bl.a. av några av den norske författaren Jon Fosses pjäser. Programledare: Göran Sommardal

Tidskriften Arena har debatterats den senaste tiden. Bland annat i en artikel i Aftonbladet av journalisterna Dan Josefsson och Daniel Suhonen. Tidskriften Arena, menar artikelförfattarna, är en del av en postmodern rörelse som håller på att avskaffa det viktiga talet om klasskampen och istället förirrar sig i allt lösare diskussioner om sexualpolitik och språkanalys. Arena, som i början av 00-talet var Arena med och introducerade queer-begreppet i den svenska debatten, menar att Suhonen och Josefsson inte har läst tillräckligt noga: mellan pärmarna ryms alla slags vänsterdebatter, från Mellanösternkonflikten till skolpolitik och socialdemokratins kris. Kärnan i diskussionen är vänsterns situation idag - vilka är lämpliga att föra idédebatten framåt och vad ska den handla om? Viftar socialdemokratin för mycket med prideflaggan och för lite med Marx Teser om Feuerbach? I studion: Daniel Suhonen, redaktör för SSU:s tidning Tvärdrag, Karolina Ramqvist, chefredaktör för Arena, och Göran Gr "Vad händer med en rörelse när dess intellektuella vägrar peka ut möjliga vägar framåt?" Så börjar en debattartikel i Aftonbladet undertecknad journalisterna Dan Josefsson och Daniel Suhonen. Rörelsen de syftar på är den svenska vänstern, och de intellektuella är redaktionen för tidskriften Arena.    Tidskriften Arena, menar artikelförfattarna, är en del av en postmodern rörelse som håller på att avskaffa det viktiga talet om klasskampen och istället förirrar sig i allt lösare diskussioner om sexualpolitik och språkanalys.  Arena, som i början av 00-talet var med och introducerade queer-begreppet i den svenska debatten, menar att Suhonen och Josefsson inte har läst tillräckligt noga: mellan pärmarna ryms alla slags vänsterdebatter, från Mellanösternkonflikten till skolpolitik och socialdemokratins kris. Kärnan i diskussionen är vänsterns situation idag - vilka är lämpliga att föra idédebatten framåt och vad ska den handla om? Viftar socialdemokratin för mycket med prideflaggan och för lite med Marx Teser om Feuerbach? I studion: Daniel Suhonen, chefredaktör för SSU:s tidning Tvärdrag, Nisha Besara, chefredaktör för Dagens Arena, och Olle Svenning, krönikör på Aftonbladet. --- Det manliga geniet i kulturvärlden har diskuterats de senaste veckorna, bland annat efter avslöjanden om sexuella trakasserier på Kungliga Operan i Stockholm, och en debattartikel om Stig Larsson av Åsa Beckman i Dagens Nyheter. Kan man komma undan med vad som helst bara för att man råkar vara geni och man? Vi ringer upp kulturradions Jenny Aschenbrenner för en kommentar. --- Annandag jul öppnade nya Moderna Museet i Malmö, en filial till moderskeppet i Stockholm. I gamla Rooseums ombyggda lokaler och med Magnus Jensner som chef har konstlivet i Öresundsregionen fått ett nytillskott och Moderna Museet blir ett nationellt museum i ordets sanna bemärkelse.    Men hur fungerar filialtänkandet i verkligheten? Hur går det med självständigheten och förhållandet till moderskeppet? Och kommer det nya Moderna muséet i Malmö kunna ersätta det gamla Rooseum? I studion: Linda Fagerström, konstkritiker på Helsingborgs Dagblad och Kulturredaktionens Mårten Arndtzén. Denna vecka görs programpunkten Au Contraire av kulturradions Maria Edström, som funderar över vår tids skenbara valmöjligheter. Programledare: Kim Nordberg

Glee är den nya amerikanska musikalserien som slagit både tonårspubliken och medelålders kulturjournalister med häpnad. Nu börjar den sändas i svensk TV. Filmkritikerna Johanna Koljonen och Jonas Holmberg diskuterar politiska undertexter och populärkulturens infantilisering i Kinostudion. I Tarik Salehs snart bioaktuella film Metropia ges en dyster bild av Europas framtid, där hjärntvättad arbetskraft åker tunnelbana över hela kontinenten för att arbeta i diverse gråa byggnadskomplex. Filmens manusförfattare Stig Larsson, Fredrik Edin och Tarik Saleh berättar om sina inspirationskällor. Kino har också letat efter fler svenska dystopier inom film- och tv-historien och bland annat hittat den nu helt bortglömda "Svenska slut" där hemliga forskningsexperiment utförs på människor som blivit kvar i ett i övrigt helt evakuerat Norrland. I veckans klassiker berättar Lars Lönroth om sin reportageresa till Gotland 1985, då han skulle dokumentera inspelningen av Andrej Tarkovskijs film "Offret" Glee är den nya amerikanska musikalserien som slagit både tonårspubliken och medelålders kulturjournalister med häpnad. Nu börjar den sändas i svensk TV. Filmkritikerna Johanna Koljonen och Jonas Holmberg diskuterar politiska undertexter och populärkulturens infantilisering i Kinostudion. I Tarik Salehs snart bioaktuella film Metropia ges en dyster bild av Europas framtid, där hjärntvättad arbetskraft åker tunnelbana över hela kontinenten för att arbeta i diverse gråa byggnadskomplex. Kino har letat efter andra svenska dystopier inom film- och tv-historien och bland annat hittat den nu helt bortglömda "Svenska slut" där hemliga forskningsexperiment utförs på människor som blivit kvar i ett i övrigt helt evakuerat Norrland.     I veckans klassiker berättar Lars Lönroth om sin reportageresa till Gotland 1985, då han skulle dokumentera inspelningen av Andrej Tarkovskijs film "Offret".  Hör Tarkovskij, Sven Wollter och Erland Josephson berätta om det som blev den ryske regissörens sista film. Programledare: Roger Wilson