Podcast appearances and mentions of ebba witt brattstr

Moa och Harry Martinson var under 1900-talets Sveriges mest kända och lästa författarpar. Deras relation rymde fysisk och litterär passion, men också slit, svartsjuka och avund. Ebba Witt-Brattström i samtal med Maria Essunger, docent i systematisk teologi Uppsala universitet. Medarrangör Historiska Media

Andrev har varit på middag hos Anna Kinberg Batra och David Batra. Det blev ett samtal om döden med Ebba Witt-Brattström. Parisa har sett Liv och död Strömquist och blivit hänförd av Sanna Sundqvist och Johan Ulveson. Andrev berättar om sin planerade hämnd på Andres Lokko och så blir det ett samtal om Sommarpratsamhället och Little Jinder. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När den etablerade skribenten Helga Johansson, senare Moa Martinson, mötte den 14 år yngre poeten Harry Martinson 1927 uppstod ett ömsesidigt intresse som utvecklades till ett stormigt äktenskap. De arbetade nära varandra och skulle skriva flera av den svenska litteraturens klassiker under äktenskapet.De hade en gemensam historia präglad av fattigdom, lidande och konstnärlig strävan. Poeten Harry var skör och lungsiktig, men kom att utvecklas till en författare i den etablerade Moas närhet. Något som manliga författarkollegor och litteraturvetare senare förtigit eller förnekat.I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ebba Witt Brattström, professor i litteraturhistoria och aktuell med boken Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd.Moa och Harry Martinsons vägar korsades år 1927. De gifte sig kort därefter och började en gemensam resa, både som ett par och som författare. Under deras äktenskap, som varade från 1929 till 1941, skrev de totalt nitton böcker. De var bägge två komplexa personer som inte var lätta att leva med. Deras gemensamma verk speglar deras liv och erfarenheter, men också den djupa förståelse och respekt de hade för varandra.Moa Martinson, född som Helga Maria Swartz, är känd för sin skarpa penna och sitt starka engagemang för kvinnors rättigheter. Hon föddes i en fattig familj och tillbringade största delen av sin barndom i fattigdom och osäkerhet. Trots detta lyckades hon bli en av de mest framstående proletärförfattarna under 1920- och 30-talen. Hennes verk, som "Mor gifter sig" och "Kungens rosor", ger en gripande skildring av arbetarklassens liv och kamp.Harry Martinson förlorade båda sina föräldrar i unga år och tvingades till ett liv som sjöman och luffare. Hans erfarenheter från dessa år, liksom hans djupa kärlek till naturen och rymden, återspeglas i hans poesi och prosa. Han är mest känd för sina verk "Nässlorna blomma" och "Aniara", det senare är en dystopisk skildring av en resa genom rymden.Efter deras skilsmässa fortsatte Moa och Harry att föra en litterär dialog med varandra. De refererade till varandra i sina verk och fortsatte att utveckla sina egna författarprofiler. Denna dialog fortsatte fram till deras död, vilket visar den djupa kopplingen mellan dem.Trots deras gemensamma historia har de ofta behandlats separat i litteraturhistorien. Moa har blivit känd som en företrädare för folklitteraturen, medan Harry har hyllats som en mästare inom höglitteraturen.Bild: Harry och Moa i sin trädgård 1934, Kungliga Biblioteket, Public Domain.Lyssna också på Edith Södergran: modernitetens banbrytare i revolutionens skuggaMusik: Livet i Finnskogarna av Calle Jularbo med Ivar Lindberg och Oscar Lundin, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lagom till kvinnodagen kommer boken Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd om författaräktenskapet mellan Moa och Harry Martinson. Stor kärlek och kreativt utbyte eller destruktivt kaos? Eller kanske både och. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Författaren och litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström har än en gång närmat sig Moa Martinsons liv och dikt. Hon kommer till P1 Kultur och förklarar varför hon vill berätta sin version av historien om Moa och Harry Martinsons litterära kärleksdans.OSCARSDAGS: VI RÄKNAR NER TILL FILMFESTEN I HOLLYWOODNatten mot måndag trampar Hollywoodeliten in på Röda mattan, nysminkade och smyckesprydda för att delta i galornas gala. Roger Wilson är på plats i Los Angeles och rapporterar om sistaminuten-skvallret och läget i branschen, och i en studio i Göteborg sitter P1 Kulturs filmkritiker Emma Engström beredd att kommentera årets nomineringar. Vem vinner flest fula guldgubbar i år?MÖT MANNEN SOM SKRIVIT BOKEN ”OSCAR WARS”En person som kan hela historien om Oscarsgalan är den amerikanska författaren Michael Schulman. Han har skrivit boken ”Oscar Wars: A history of Hollywood in gold, sweat and tears” och Roger Wilson har träffat honom.ERNST DE GEER OCH TODD HAYNES HAR GJORT TVÅ AV HELGENS FILMER – HUR BRA ÄR DE?I helgen är det premiär för en av årets mest omtalade svenska långfilmsfilmdebuter, ”Hypnosen” av Ernst de Geer. Berättelsen om uppförandekoder och sociala klavertramp i techmiljö har prisats på flera filmfestivaler och i Göteborgsposten har den fått högsta betyg. En annan efterlängtad premiär är den amerikanska regissören Todd Haynes nya film ”May December” om en olaglig relation mellan en äldre kvinna och en 13-årig pojke. Vår filmkritiker Emma Engström har betygsatt dem.KLASSIKERN OM PICASSOS ”GUERNICA”Den har kallats världens mest kända antikrigsmålning. Pablo Picassos enorma svart, vit, grå ”Guernica” som han målade på sex veckor till världsutställningen i Paris 1937. En målning som var en reaktion på Hitlers bombningar av den baskiska staden som bär samma namn. Cecilia Blomberg tar oss bakåt till historien och till en målning som till sist hittade hem i en sal på museet Reina Sofia i Madrid.Programledare: Lisa BergströmProducent: Nina Asarnoj

Frida Kahlo i metaverse, modeveckan i Paris, Ebba Witts svavelosande debattartikel, Kompani Svan på Kanal 5, Svante Pääbos nobelpris, och vilken väg väljer svensken i krisen: sissy eller sisu? Nanna Olasdotter Hallberg och Kristofer Andersson firar ännu ett svenskt nobelpris, och dissekerar kulturveckan som gått.

Anna har misshandlat en tjej och kan berätta för Ebba Witt Brattström att hon har fel om catfights, Anna har läst tidningen och vill rädda männen från sig själva

Intervjuserie där Nordegren & Epstein i P1 undersöker hur det är att vara intellektuell i Sverige just nu. Avsnitt 2: Roland Poirier Martinssin, Kim Salomon, Ebba Witt-Brattström och Jonna Bornemark. Ebba Witt-Brattström började efter en lång karriär i Sverige i stället arbeta i Finland. Varför tycker hon att det intellektuella klimatet där är så mycket bättre? Filosofen Jonna Bornemark säger att alla människor kan utveckla sin intellectusförmåga. Vad menar hon med det? Om poddserien "Därför är jag intellektuell" I serien "Därför är jag intellektuell" får intervjupersonerna förklara vilken roll de tycker att intellektuella spelar, och borde spela, i den svenska samhällsdebatten. För vissa av dem är det självklart att kalla sig intellektuell andra gör det mer motvilligt. Intervjuerna är gjorda vid olika tillfällen under hösten 2021. Medverkande specialavsnitt 2 Roland Poirier Martinsson, författare och filosof Kim Salomon, professor emeritus i historia vid Lunds universitet Ebba Witt-Brattström, författare och professor emerita vid Helsingfors universitet Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Södertörns högskola Programledare: Louise Epstein och Thomas Nordegren Producerat av: Amanda Rydman, Olle Björkman och Ulrika Lindqvist nordegrenepstein@sverigesradio.se

Ebba Witt-Brattström gästar vår serie om intellektuella svenskar (Ca 31 minuter in i avsnittet). Vad innebär det för henne att vara intellektuell? Vi pratar även om demens. Hur bemöter man en dement person på bästa sätt? I måndags började Krisberedskapsveckan av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. De uppmanar bland annat privatpersoner att packa en krislåda med förnödenheter ifall krisen kommer. På MSB:s hemsida finns förslag på packlista men varför saknas det underhållning i lådan? Vi ringer upp och frågar Anna Teljfors, kommunikatör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Vår serie om intellektuella gästas vi idag av författaren och professorn emerita Ebba Witt-Brattström som ger sin syn på hur det är att vara intellektuell i Sverige. Är det bättre eller sämre än i Finland där hon har arbetat i flera år? Varför tycker hon det är viktigt att lära sig tre språk? Just nu visas den prisbelönta filmen The Father med Anthony Hopkins i huvudrollen på svenska biografer. Filmen handlar om en alzheimersjuk mans svårigheter att förstå vad som händer runt omkring honom. Verkligheten är nyckfull, skrämmande och ofta helt obegriplig. Är skildringen realistisk och hur kan omgivningen bemöta människor med demenssjukdomar på bästa sätt? Det ska vi prata om med Lena Marmstål Hammar, legitimerad sjuksköterska och biträdande professor i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Amanda Rydman

Kärleksdrömmar, svek, konventioner och patriarkat. Om författaren Mathilde Wesendonck, Richard Wagners Isolde i operan Tristan och Isolde. Finns det plats för en skapande kvinna bredvid en genial man? En relevant fråga i samband med att ett av operahistoriens mest omtalade och älskade verk, Tristan och Isolde, skapades under en himlastormande och förbjuden förälskelse mellan två kulturpersoner, Richard Wagner och Mathilde Wesendonck. Efter premiären av Tristan och Isolde skulle Richard Wagner förneka Mathilde Wesendoncks medskapande av verket. Im Treibhaus - I växthuset är titeln på en av de dikter av Mathilde Wesendonck som Richard Wagner tonsatte i sångcykeln Wesendonck-lieder. Kammaroperan Im Treibhaus skulle haft premiär juli 2020 i Vattnäs Konsertlada norr om Mora, men fick skjutas upp p g a coronapandemin och hade istället urpremiär där den 23 juli 2021. Alten Anna Larsson gör Mathilde Wesendonck och tenoren Göran Eliasson gör Richard Wagner. Wagners dåvarande hustru Minna Wagner sjungs av Amelia Jacobsson och Mathilde Wesendonks make Otto Wesendonck sjunga av Ulrik Qvale. Wagners andra hustru Cosima von Bülow sjungs av Rebecka Fjällsby och Johan Rydh gör Johannes Brahms. Staffan Storm tonsatte här sin första opera och författaren Ebba Witt-Brattström debuterade som librettist.  Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan

Författaren och psykoanalytikern Lou Andreas-Salomé (18611937) påverkade flera berömda manliga kollegor, men är själv svår att få grepp om. Anneli Jordahl söker svar i hennes noveller. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag blir aldrig färdig med den rysktyska författaren, kritikern och psykoanalytikern Lou Salomé, född 1861. Hon är en av de motsägelsefulla, traditionell och utmanande fritänkare i samma person. Hon ruskar om en med sina idéer om arbete, kärlek och erotik. Hennes tematik om mäns och kvinnors infantila föreställningar om varandra blir aldrig inaktuella. Jag minns inte om det var med en av Suzanne Brøggers essäer om henne som allting började. Eller om den var ungdomens idoga samlande på Nietzsches verk. Det var alltid detta om, inte av.  De flesta som känner till Lou Salomé har läst någon av de oräkneliga biografierna, men inte hennes egna verk. På svenska finns ett urval med texter, men ingen av de drygt tjugo titlar hon gav ut under sin levnad. Och nycklarna till hennes livsproblematik finns i fiktionen som skrevs på tyska. I novellsamlingen "Menschenkinder" från 1899, som finns i engelsk översättning, möter läsaren kvinnliga resenärer, ofta i tyska alplandskap. De tar in på hotell eller väntar på ett tåg på stationen. En mans fantasier väcks. Kanske är den späda där borta en kärlekslängtande änka? Kanske vill unga flickan bli beskyddad av en fadersfigur? Besvikelsen blir stor när de inleder samtal och han förväxlar blygsel med följsamhet. Det visar sig att kvinnan är läkare, författare eller redaktör för en inflytelserik kulturtidskrift. Jag tänker på resenärer som Fredrika Bremer, eller Ellen Key som flyttade runt i Europa under sex år och för övrigt blev Lou Salomés nära vän. Hur ofta blev de på alla sina resor betraktade som utomjordingar? Ensamhet är en röd tråd, men den oroar inte kvinnorna, de har ju sitt arbete. Männens avbrutna förförelsekonster mynnar ut i anklagelser. En kall självupptagen kvinna. I sin tur är kvinnan besviken över männen som ser ett kön, inte ett intellekt. I ljuset av detta framstår Salomés hållning i kvinnokampen som paradoxal. I slutet av 1800-talet när Den nya kvinnan och Den nya mannen diskuterades, såväl i konsten som i den politiska offentligheten valde hon motrösten. Varför slogs hon inte med dåtidens kända kvinnosakskämpar om rätten till arbete och utbildning? Hon och Ellen Key sågs som antifeminister som menade att kvinnor inte skulle tävla på männens fält. Moderligheten var viktigare. Särskilt intressant med tanke på att de själva inte hade barn och arbetade jämt. I sin essä Der mensch als weib  Människan som kvinna - uppmanade Salomé  kvinnor att framhålla sitt väsens särart. Inte för att underordna sig männen, utan snarare för att upphöja sitt eget väsen, liksom gona sig i att vara just kvinna. Hon såg kvinnan som det första könet, den verkliga människan, bättre lämpad att leva. Det var lätt för henne att odla excentricitet, kan en tänka. Uppvuxen i överklassfamilj i Sankt Petersburg där hennes älskade far var god vän med tsarfamiljen. Efter faderns död 1879 reste Lou och hennes mor till Zürich där kvinnliga studenter var välkomna på universitetet. Hon valde att läsa filosofi, konst och religionshistoria. Under tiden levde hon på sitt apanage från Ryssland och skrev skönlitterärt. I romanen Fenitschka säger den unga studenten Hem, familj, hushållerska och barn det är mig främmande, främmande, främmande Kärlek och äktenskap är inte samma sak. I positionen som ung akademikerkvinna av adlig börd öppnades dörrarna till de burgna och bildade hemmen i Europa. Dåtidens kända feminister blev till en början hennes vänner. En kväll i Rom mötte hon Friedrich Nietzsche. Eftersom hon hade studerat filosofi hade de en del att samtala om. Han blev tagen av hennes skarpa intellekt och bad henne att bli hans lärjunge. Hon blev hon förtörnad. Och det är detta hennes grandiosa NEJ till potenta kulturmän som skapat hennes berömdhet, inte hennes verk. Hon valde att bli först med att ge ut en bok om Nietzsches filosofi i stället. Enligt myten var det hennes nej till giftermål som bidrog till att han hamnade på mentalsjukhus och skrev "Så talade Zarathustra". I sitt liv valde Lou Salomé alltid sitt arbete före kärnfamilj och män som förhindrade henne att leva och arbeta. Fullt logiskt fastnade hon för Henrik Ibsens dramatik och skrev en bok om hans kvinnogestalter. Hon arbetade också som teaterkritiker och det teatrala präglar novellerna i Menschenkinder där författaren är regissören som placerat sina figurer på en scen där de i dialogen intar motstridiga livshållningar. Verklighetens självständiga kvinna utmanar. Männens sårade stolthet förbarnsligar.  Nyckeln finns i titeln Menschenkinder människobarn. Till slut går Lou Salomé med på att gifta sig med den nästan dubbelt så gamla språkforskaren Fred Charles Andreas. Kravet från henne var ett så kallat resonemangsäktenskap som tillät andra erotiska förhållanden. Så blev det. Lous femton år yngre älskare Rainer Maria Rilke gick som son i huset. Då var hon känd författare och han nybörjaren som lade stor vikt vid hennes manusläsning. I biografin Mannen från Prag framhåller Bengt Landgren hur betydelsefull Lou Andreas- Salomés idévärld var för Rilkes diktning, det två resorna i Ryssland satte spår. Det märks också i Rilkes Brev till en ung poet. Han skriver att männens värld är full av brunst rus och rastlöshet och belastad med gamla fördomar och den arrogans som männen vanställt kärleken med. Det skulle kunna stå som baksidestext till novellsamlingen Menschenkinder. Vid femtio plus sadlade Lou Salomé om som yrkeskvinna och började 1912 studera för Sigmund Freud i Wien. De blev kollegor och vänner för livet. I antologin "Erotik och narcissism" som rymmer ett urval av hennes texter och en grundlig introduktion av Ebba-Witt Brattström finns de banbrytande akademiska uppsatserna om det anala och om narcissism.  Det sistnämnda tolkade Salomé uppiggande nog på sitt eget vis som något positivt, inte alls världsfrånvänt, särskilt gällde det för kvinnan. Senare delen av sitt liv tog hon emot analysander i villan Loufried i Göttingen. Hon skrev en bok om Freud och en om Rilke, samt sina memoarer. Tråkiga, ansåg Brøgger med rätta i en essä. Det autofiktiva var inte Lou Salomés kopp te, det är i fiktionen man kommer henne närmast. I novellerna blir kvinnan som väljer sin egen väg genom att skilja sig, avböja uppvaktningar en ständig projektionsyta. Vem är hon? Hysterika. Frigid. Egoistisk. Hennes värsta brott är att hon framstår som attraktiv. Under nazismen stämplades psykoanalysen som ett judiskt påfund och Lou Salomés böcker beslagtogs. Hon dog 1937 i Göttingen, men glömd är hon inte. I Tyskland ges brevväxlingen med Ellen Key ut. 2017 var det premiär för en musikföreställning om hennes liv, skriven av Suzanne Brøgger. En gång när jag intervjuade Brøgger frågade jag om Lou Salomé. Vad tog hon fasta på? När Lous liv ska berättas blir det lite Nietzsche här, lite Rilke där och så Freud. Hon är svår, sa Brøgger. Svår. Hon speglade andra, men aldrig sig själv. Kanske det. Men när jag i mogen ålder åter läser Lou Salomé tycker jag mig få syn på vad som var hennes drivkraft. Det är kärleken till arbetet som är den mest pålitliga passionen. Den varade för livet. Anneli Jordahl, författare Sändes första gången 22-08-2019 Litteratur: Andreas - Salomé, Lou, The Human family, Menschenkinder, University of Nebraska press Andreas Salomé, Lou, Erotik och narcissism, urval: Cia Wedin och Ebba-Witt Brattström Landgren, Bengt, Mannen från Prag, Gidlunds Livingstone, Angela, Lou, biografi med förord af Suzanne Brøgger, översatt från engelska till danska av Gordon Frazer, Rhodos Lou Andreas Salomé 1980, essä i Brygd 1965-1980, av Suzanne Brøgger, översättning Elisabeth Helms, W & W Rilke, Rainer Maria, Brev till en ung poet, Wolf & Theory

Idag gästas podden av Ebba Witt-Brattström, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och en av Sveriges främsta litteraturvetare. Hon har i ett stort antal böcker utforskat den kvinnliga litteraturhistorien och varför kvinnors författarskap fått stå tillbaka för männens skrivande. Utgångspunkten för dagens samtal är kvinnors skrivande under 1900-talet. Jag är nyfiken på om man kan prata om ett särskilt kvinnligt sätt att skriva och hur ett sådant i så fall ser ut? Hur kommer det sig att endast sexton kvinnor tilldelats Nobelpriset i litteratur? Och varför är det viktigt att läsa både kvinnliga och manliga författarskap? Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Litteraturkritikern Ann Lingebrandt återvänder till 1960- och 1970-talen och utforskar plakatpoesins era. Men hur ideologiskt rättrogna var egentligen poeterna? Och hur ser det ut idag? ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 15/1 2019. Plakatpoesi har länge varit ett av de värsta skällsorden i lyrikkritikerns vokabulär. Ofta kombinerat med förolämpningen som på 70-talet. Mer än så behöver inte sägas för att avfärda ett verk. Till och med Göran Greider har sagt att han inte gillar plakatpoesi. Men vad är egentligen en plakatdikt? Är den per definition dålig? Begreppet kan spåras tillbaka till den sovjetiska propagandan och Vladimir Majakovskij, som när han hade svårt att få gehör för sin futuristiska estetik försörjde sig på att måla agitationsaffischer. Han skrev regeringstrogna nyttodikter och reklamverser på rim för statliga produkter som cigaretter och galoscher. Alltså rent bokstavlig plakatpoesi, dikt som klistrades upp på husväggar och nådde en stor publik, även om den inte riktigt rymde den språkliga förnyelse Majakovskij drömt om. Är det så illa med plakatlyrik? frågade sig kritikern och poeten Lars Bäckström i en polemisk artikel 1959. För honom är det ett ord med positiv laddning och han efterlyser svenska poeter som vill ägna sig åt annat än den privata poetiska företagsamheten. Varför inte författa slagord till valaffischer eller nykterhetskampanjer? Att kläcka nyskapande texter till reklamannonser nog kan det vara ett sätt för poeter att nå ut till folket? egentligen var kanske 60- och 70-talen ingen tid för poesi. Nej, ingen tid för skönlitteratur överhuvudtaget Nu blev det ju inte riktigt så att poesin florerade på reklamaffischerna. Men det följande årtiondet, det som kallats det politiska uppvaknandets decennium, skulle allt fler poeter lämna sitt privata poetiska företag för att fånga upp tidens vänstervindar. Debattpoesi kallar Björn Håkanson sina dikter redan 1963. Två år senare publiceras den dikt som skulle göra större avtryck än någon annan: Göran Sonnevis Om kriget i Vietnam. Där svingas den plakatmässiga frasen USAs vidriga krig som en örfil i en annars lågmäld dikt, som utgår från tevenyheterna och poetens egen vardag i Lund. Dikten utlöste omedelbart en intensiv debatt: var det här rätta sättet att förhålla sig till omvärldens lidande? Poeten Ann Margret Dahlquist-Ljungberg utropade i Dagens Nyheter: Reagera! Ropa ut med ett språk som pressar, skriker, tvingar, målar, splittrar, stryper, värker, bränner, plågar, hetsar, provocerar protest mot alla vidriga krig. Men egentligen var kanske 60- och 70-talen ingen tid för poesi. Nej, ingen tid för skönlitteratur överhuvudtaget. Det här är reportagets tid. Rapportens. Dokumentets. Ja, facklitteraturen får en allt mer dominerande roll på skönlitteraturens bekostnad. Särskilt illa var det för poesin. I slutet av 60-talet minskade utgivningen med trettio procent. Antalet lyrikdebutanter på de stora förlagen nådde en bottennivå. Samtidigt var poesin livligt omdiskuterad. Det ställdes krav på poesin. Den ansågs ha ett ansvar. Dikterna fylldes med Vietnam-krig, Palme och Nixon, kapitalister och tillväxtgangstrar, studentbarrikader, polisbatonger, stridsvagnar och strejkande gruvarbetare. I romanen Off från 1969 berättar Britt Arenander hur hon skickar en dikt om den grekiska frihetskampen till Aftonbladet och blir refuserad av Karl Vennberg. Inte för att dikten var dålig, utan för att han numera rös när han vädrade engagemangsdikter. Det fick inte gå inflation i engagemanget. Det är ett argument som gör henne upprörd: Det skrivs så mycket dålig engagemangspoesi, säjer man också. Dålig poesi som kommer till på världens lidandes bekostnad. Och vad då, då? Det skrivs mycket dålig poesi om allt möjligt, om kärlek, om tunnelbanor och tekoppar och kosmos och hela skiten. Visst ven den ideologiska piskan i tidens litteraturdebatt. Och visst går det att hitta sammanbitna diktrader där det politiska budskapet blänker hårt På senare år har det kommit flera böcker som velat omvärdera och uppvärdera den förhånade 60- och 70-talslitteraturen. Johan Svedjedal skrev om tidens protestlitteratur i essäsamlingen Ner med allt? 2014 och samma år försvarade Ebba Witt-Brattström kvinnlig bekännelselitteratur i Stå i bredd. Också den finlandssvenska litteraturforskaren Anna Möller-Sibelius vill nyansera bilden av en schablonmässigt vänstervriden poesi. I avhandlingen Dikt och ideologi, som utkom våren 2018, läser hon Gösta Ågrens, Lars Huldéns och Claes Anderssons dikter från tiden och hittar lekfull och mångtydig poesi som ruckar på invanda synsätt. Marxisten Gösta Ågren kan visserligen utropa: Känslan av vanmakt inför poesins tillstånd / är hybris. / Ta reda på FNL-insamlingens postgironummer! Men hans dikt är också, och blir med tiden alltmer, en plats för eftertanke, och paradoxer av slaget: Den, som har någonting att säga / undviker ofta ord. Lika tvivlande på vad poesin kan åstadkomma är Claes Andersson i en dikt från 1967: Poesi kan man inte äta / Den är inte för mänskor i nöd / utan för dem vars brist / är av annan art / Poesin är ingen lögndetektor / utan själva lögnen. Men om just de här poeterna inte var så enkelspårigt plakatpoetiska, då var de kanske heller inte särskilt typiska för sin tid? Frågan är vilken dikt som bäst representerar en epok: den där tidens ideal avtecknas så tydligt att de blir schabloner eller den som med hjälp av idealen lyckas göra konst av bestående värde? Visst ven den ideologiska piskan i tidens litteraturdebatt. Och visst går det att hitta sammanbitna diktrader där det politiska budskapet blänker hårt: Bjud borgarna just vad de inte tål: Kultur / i klasskamp / och kallt stål. (Som Guri Holmsen uttryckte det 1970.) Men mycket är skrivet med humor, och faktiskt också distans. Åtskilliga dikter är ironiska och raljanta, ibland grällt satiriska, ibland lågmält underfundiga, och många ifrågasätter likt Claes Andersson diktens roll. Ju mer man läser, desto mer upplöses generaliseringarna. Det blir uppenbart hur poesin drivs framåt, eller bakåt, av debattens brytningar, att en trend föder en motsatt trend och att estetiska ideal inte tillåts stelna utan att få mothugg. Poesin befinner sig alltid i rörelse. Ett tecken på det är att den politiska dikten på senare tid kommit tillbaka med besked: det skrivs avhandlingar om den aktivistiska lyriken samtidigt som kritiker muttrar om 70-talets återkomst. Men kanske är det inte bara det politiska engagemanget som återfötts i ny skepnad, utan också den poetiska pluralismen. För 70-talsdikten gjordes det i själva verket upp med redan på 70-talet. Redan i början av decenniet fanns en uppfattning om att den politiska poesin var uttömd, att det var dags att kliva ned i människans undermedvetna och återinföra lyriken i lyriken. Poeten i slängkappa gjorde comeback, om än i svarta solglasögon. Upproret förkroppsligades av Bruno K Öijer, som med bildberusade besvärjelser ville bryta upp lyrikens handklovar. Själv tyckte han sig stå för en folkets poesi och inspirerades av Majakovskij om än inte plakat-Majakovskij. Hans antagonister såg däremot en poet som isolerade sig i sitt elfenbenstorn istället för att skriva raka dikter om förtrycket. Det bet knappast på plakatpoesihataren Öijer, som deklarerade att Kapitalet vill att man ska skriva reklamtexter, enkla, som tunnelbanespråket. Man skulle också kunna uttrycka det som Gösta Ågren gör i diktsamlingen Massmöte på jorden från 1972: Gärna skulle jag förenkla min dikt, / men det finns ingen genväg. Det är något som skulle vara värt att skriva på ett plakat. Ann Lingebrandt, litteraturkritiker Litteratur Anna Möller-Sibelius: Dikt och ideologi Gösta Ågrens, Lars Huldéns och Claes Anderssons 196070-talspoesi. Apell förlag, 2018.

Ove Joanson, Ebba Witt-Brattström och Stefan Stern analyserar veckan.... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ove Joanson, Ebba Witt-Brattström och Stefan Stern om veckan.... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi pratar om hur metoo startade hösten 2017 med en hashtag på sociala medier.Kort genomgång av hur allt började, med fängelsedomen mot Harvey Weinsten och i Sverige där Martin Timell och Fredrik Virtanen namngavs som skyldiga till våldtäkt men friades i rätten. Böcker som vi nämner i programmet är Ebba Witt Brattströms Historiens metoo-vrål. Moa Gammel: Gertrud. Matilda Gustavsson: Klubben.

Ylva Johanssons migrationspakt – hur kommer den att fungera? Ta en öl på fredag och rädda försvaret! Riktig sossepolitik? Fullt i fängelserna – Kriminalvården i stabsläge. Veckopanelen med Ebba Witt-Brattström, Sven Otto Littorin och Thomas Mattsson. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ylva Johanssons migrationspakt – hur kommer den att fungera? Ta en öl på fredag och rädda försvaret! Riktig sossepolitik? Fullt i fängelserna – Kriminalvården i stabsläge. Veckopanelen med Ebba Witt-Brattström, Sven Otto Littorin och Thomas Mattsson. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I ukens episode snakker vi blant annet mer om eks-makene Horace Engdahl og Ebba Witt-Brattström, om å lese på nytt med me-too-brillene på, om homososialitet og Kulturmannen(hvem er han?). Og hvem er da Kulturkvinnen? Vi har funnet frem til noen av de damene som vi mener skal ha mer oppmerksomhet, og først ut er Karen Blixen.

Fredrika Charlotta Runeberg (f. Tengström) levde under en tid där kvinnor förväntades vårda och sköta hushåll framom skriva och läsa. Den finländska 1800-talskvinnan skulle behärska olika språk, men annan utbildning lämnades åt männen. Fredrika fostrades i en förhållandevis liberal familj där också döttrarna fick skolgång. Redan som barn slukade hon all litteratur hon kom åt och fattade även pennan i tidig ålder. I 20-årsåldern gifte sig Fredrika med poeten och akademikern Johan Ludvig Runeberg. Parallellt med makens litterära framgångar producerade Fredrika romaner, annan prosa och journalistiska texter. Under 1840- och 50-talet arbetade hon för flickors rätt till utbildning och förmyndarskap. Hon fostrade även sex söner och tog hand om familjens tiorumsvilla. Ändå är det många som enbart minns henne som hustru till landets nationalskald och kreatören bakom den cylinderformade Runebergstårtan. Det här vill vi sätta stopp för. I Hissapoddens avsnitt 6, ”Fredrika Runeberg – mer än en tårta”, lyfter historikerna Anna Öhman och Veronica Aspelin fram författaren, journalisten och kvinnosaksförkämpen Fredrika Runeberg. Hur såg hennes verklighet ut som 1800-talskvinna i Finland? Hur var livet som hustru till en av landets mest hyllade män? Hur formades hennes författarskap under åren? Vilket samhällsengagemang bidrog hon med under sin livstid? I avsnittet medverkar även Ebba Witt-Brattström, professor i litteratur vid Helsingfors universitet. Som röstskådespelare fungerar Freja Lindeman (Fredrika Runeberg) och Oscar Öhman (Johan Ludvig Runeberg). Källor: Teresa Rosenlund: Tre kvinnor - tre pennor (1998) Merete Mazzarella: Fredrika Charlotta född Tengström: en nationalskalds hustru (2007) Fredrika Runeberg: Min pennas saga (2007)

Maria-Pia var lite starstruck när hon klev över tröskeln hemma hos Ebba Witt-Brattström, ärkefeminist och professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet, för att prata med henne om saker som verkligen känns. Om mäns våld mot kvinnor, och om de strukturer som hindrar oss från att vara människor med lika mycket värde. För enligt litteraturen är män centrum i sitt universum, medan kvinnorna delar platsen lika med männen.

Filosofiska salongen, denna fredag med artisten och låtskrivaren Viktor Norén och Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap, svarar på frågorna: Vad är frihet? Och finns det ett kollektivt medvetande? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Att vara sentimental är att ha dålig smak, att vara kladdig och vulgär. Eller? Handlar kanske föraktet för sentimentalitet mer om en beröringsskräck för känslor i stort? funderar Elisabeth Hjorth. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången 2018. Ett språk som kommer med modersmjölken rinner i ådrorna, rinner mellan fingrarna ut på pappret. Det går inte att skriva sig ur. Jag undrar varför ensamheten i mitt språk är så förgörande. Jag undrar varför stumheten känns som en olycklig tillflykt. Den första kärleken saknar spår av sentimentalitet. Den uttrycks som begär, anknytning, förspråklighet eller lycka. Barnet vid bröstet älskar med en rå, djurisk kärlek. Inte sentimental. Ordet modersmjölk, däremot, har en sentimental klang. Och den ikoniska bilden av det ammande barnet väcker förstörelselusta. Läckande uppsvällda och oigenkännliga bröst, stelnade fläckar på kläderna och den ambivalenta erfarenheten av att bokstavligen bli konsumerad får kvinnor att skriva itu bilden. De skriver i protest mot sentimentaliteten, som inte rymmer alienationen. Sentimentalitet kräver historia och sammanhang. Så småningom blir barnet sentimentalt. Kanske mamman också. Jag minns alla mina mjölkstockningar men inte fullt hur outhärdliga de var. När jag slutat amma ångrar jag mig. Tiden när jag var den utvalda och enda, mitt barns källa till en särskild fenomenologisk kunskap om världen, är över. Sentimentalt. Känslan sväller i takt med att min betydelse minskar. Det vi hade, nu är det över. Nu kan vem som helst ge henne mat, nu är jag utbytbar. Och det vi hade var ju himlastormande. Minne, referenser och metaforer skapar sentimentalitetens rum. Utifrån liknar det skammens garderob. Spetsar, leopardimitationer, målade pärlor. I en essä om sentimentalitet och sötningsmedlet Sackarin skriver Leslie Jamison att hungern efter sådana intryck har en outtalad skam på tungan. Vi håller den i schack för att inte avslöjas som banala, egocentriska eller helt enkelt vanliga. Det är genant att ta genvägar till känslorna, att trösta sig med falskt socker. När män blir sentimentala och fastnar i citeringar av sina favoritgenier löper de sällan någon risk att anklagas för styrkan i sina känslor. Att ha fått något med modersmjölken är att hänvisa till band så starka att de berättar om vem jaget är. Hon fick musiken med modersmjölken. Han fick tennisen med modersmjölken. Jag fick ett språk med modersmjölken. Ett språk som å ena sidan var högstämt och existentiellt, å andra sidan manipulativt och sentimentalt. Bibelns skönhet och fasa, pingströrelsens stränga sötma. Ett arv av absolut obeveklighet i kombination med en ömsom lockande, ömsom hotfull, sentimentalitet. Slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever. Refrängen på radio spelas som ett omkväde för en tid, uttryckt i en hitlåt som lika gärna kunde vara hämtad ur de senaste samtidsromanerna. Utsagan framstår som sentimental för mig, som en koketterande överdrift. För att det inte har varit mitt problem. För att mitt problem är allt annat än brist på känsla. Att leva är att känna, för mycket. Och därmed löpa en ständig risk att falla ner i något kladdigt och pinsamt. Sentimentaliteten är skamlig för att den tyder på dålig smak. Att vara för mycket är att sakna stil. För mycket smink, för hög röst, för tårdrypande meningar. Anklagelsen riktas uppenbarligen mot kvinnor, som följaktligen utvecklar en finkalibrerad förmåga till självcensurerande omskrivningar av känslor. A smart girl leaves before she is left. Vi avfärdar sentimentaliteteten för att kunna sätta oss till doms över konsten och det subtila, vi är så hyperkänsliga att vi inte behöver ett primitivt överflöd av känslor, skriver Jamison. Den kvinna som vill bli tagen på allvar gör bäst i att hålla sin primitivitet i schack. När män blir sentimentala och fastnar i citeringar av sina favoritgenier löper de sällan någon risk att anklagas för styrkan i sina känslor. Nostalgin rymmer ett överseende med att gå tillbaka till det som på ett eller annat sätt har format en. Kvinnors möjlighet att göra detsamma begränsas av att själva bilden är sentimental. Alltså hugger flickor huvudet av sina dockor, kvinnor skriver fram fulhet och äckel för att förstöra en ikonisk bild men också för att undkomma sentimentalitet. För att äntligen kunna utgöra ett hot. när kvinnor skriver raseri, leda, kroppsångest, prestationsångest, njutning, ömhet och sorg återtar de rätten att skriva om känslor Känslan säger att jag lever. Den säger att jag finns. Det är glädjefullt att känna glädje, det är upphetsande att bli upphetsad, skrev psykologen Silvan Tomkins. Oavsett kön. Men känslan är samtidigt historiskt och politiskt konstruerad. Varför kallas känslan sentimental och varför betraktas den som en låtsaskänsla? Föraktet för sentimentalitet, dess ytlighet och yviga gester, har att göra med en beröringsskräck för känslor i stort, menar Robert Salomon. I sitt försvar för sentimentaliteten skriver han att en akademisk manschauvinism härskar genom att svartmåla känslor generellt. Att stämpla dem som sentimentala är ett sätt att förvisa dem ur diskursen. Vilket kunde betyda att när kvinnor skriver raseri, leda, kroppsångest, prestationsångest, njutning, ömhet och sorg återtar de rätten att skriva om känslor. Ibland till priset av att bli kallade sentimentala. Ibland i protest mot sentimentaliteten som en plats reserverad för dem. Sentimentaliteten kom med modersmjölken. Mötas vi uti den staden, som vid livets klara älv, är med jaspis, guld och pärlor byggd, utav vår Fader själv? Det finns ett lyckoland bortom bergen, det dryper av mjölk och honung. Det finns alltid ett lyckoland, men bara för vissa. Lockelsen i det paradisiska tillståndet sätter varje kritik ur spel. Den nationalistiska, patriarkala eller religiösa sentimentaliteten tystar med hjälp av den hemliga, skamliga rädslan att kanske inte duga för paradiset. Sentimentaliteten talar alltså om vad du ska känna. Den fungerar att förföra med, moralistiskt, religiöst och politiskt. Men erotiskt? Tveksamt, säger du. För du vill inte ligga med den som talar om vad du ska känna. Du vill känna. Men tänk om känslan uppstår av rosor som vägrar vara ironiska? Som kastar om föraktet för sig själva som kliché och blir åtråvärda? Kanske är det bara queer litteratur som kan fatta detta. Queerteori är fortfarande bättre än modern litteratur på att förstå, använda och omfamna sentimentalitet, skriver Kevin Kopelson. Jag tror att han menar: bättre på att gå in i skamgarderoben och leta fram de mest anslående stereotyperna att klä upp sig i. Som motstånd och kärleksförklaring i ett.  Skam vaknar på morgonen, självhatet tittar tillbaka i spegeln. Både sentimentalitet och antisentimentalitet fungerar självrättfärdigande, enligt Jamison. Sentimentaliteten är paradoxal och riskabel. Bilden av det gråtande barnet talar till betraktarens önskedröm om sig själv som den empatiska betraktaren. Stilpolisen, å sin sida, söker bekräftelse av sitt ogillande omdöme för att få räknas bland de smarta och sofistikerade. Oscar Wilde sa: En sentimental person vill helt enkelt njuta lyxen av en känsla utan att betala för den. Att bli påkommen med något sådant, att syssla med känslor en inte har rätt till, väcker skam. Någon tittar och fäller domen: för mycket. Ställer den gamla frågan: vem tror du att du är? Saken är den att kvinnor betalar hela tiden. Föraktet för att känna för mycket, för att vara too much, är ett självförakt. Skam vaknar på morgonen, självhatet tittar tillbaka i spegeln. Det hjälper inte att tala till det. Skam sätter sig och skriver. Någon som inte älskar mig måste säga att jag finns. Skam glömmer så fort. Hjälp skam. Hjälp skam att skriva rosor och regnbågar, enhörningar och stjärnor. Hjälp skam att skriva hjärta. XOXO Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik Litteratur Jamison, Leslie: Empatiproven, övers Sofia Nordin Fischer, Weyler, Stockholm, 2016 Kopelson, Kevin: Sentimental journey, i n+1, 29/4 2009 Kristeva, Julia: Stabat mater och andra texter, i urval av Ebba Witt-Brattström, övers. Ann Runnqvist-Vinde, Natur & Kultur, Stockholm, 1990 #Monroe, Marylin Salomon, Robert C: In Defence of Sentimentality, Oxford University, New York, 2004 Tomkins, Silvan S: Affect Imagery Consciousness Vol III, Springer, New York, 1991

Som ung drömde hon om det jämställda äktenskapet och om att stå i bredd, både yrkesmässigt och privat. Drömmen blev sann men efter 16 år kom en spricka som småningom växte. Ebba-Witt Brattström sommarpratar om släktens dramatiska väg till Sverige och om mormors trauman. Hon berättar om kvinnorörelsen och universitetens patriarkat men naturligtvis pratar hon även makt, metoo och Svenska Akademien. Redaktör. Maria Sundblom Lindberg, Parad Media

Minst 156 människor har dödats i blodiga explosioner i Sri Lanka. Dagens gäst är litteraturprofessorn och författaren Ebba Witt Brattström. Sveriges första homosexuella biskop Eva Brunne är aktuell med ny bok och i Helsingborg sköts två män till döds. Även regissörbesök om den lilla utbrytarregionen Transnistrien i hjärtat av Europa. P4 Extra

Ingen kunde strukturera feber som författaren Stina Aronson. Feberboken är ett modernistiskt manifest från 1931 med ord fortfarande bär: bitterbrev, samhällsmikrober, nervspetsliv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Jag tror jag måste dö för att ge ut den här boken. För mig blir döden i så fall en litterär sak, en kompositionssak". Redan 1929 hade Stina Aronson skickat in "Feberboken" till den litteraturpristävling dit också den finlandssvenske modernisten Henry Parland hade sänt sitt tunna trasiga romanfragment "Sönder". Värt att notera är att ingen av dem vann och att båda texterna fortfarande känns hypermoderna. "Feberboken" kretsar kring före under och efter mötet i Paris mellan författaren Mimmi, 32, som längtar ut ur sitt borgerliga äktenskap och den glupske poeten Hugo, 23, som vill skriva dynamiska symfonier och välta världen med vital erotik. "Feberboken" är 130 sidor vånda, fixering och ett begär som måste låta sig skrivas, Hugo är liksom predestinerad till att bli i bok. Det går att lägga en söndersprängd dramaturgisk kurva över denna feber, upptakt och intrig, "fabulera orkar jag inte – jag upplever allt för massivt för att riva upp och väva om det." När "Feberboken" kom ut under pseudonymen Mimmi Palm 1931 ansågs den vara pinsamt självbiografisk, för alla visste ju att den handlade om Stina själv och hennes relation till poeten Artur Lundkvist. "Kvinnlig bikt, hysteriska monologer" var några omdömen. Ingen såg den som ett modernistiskt manifest, skriver Ebba Witt Brattström i förordet till den nya upplagan. Det var inte lätt att vara reflexiv kvinna i trettiotalets primitivistiska strömningar. Mimmi skriver sig genom kapitlet Hugo, alltmer lakonisk, och inser att hon måste täcka hans försvinnande med medel ur egna fonder. "Detta är slutet mellan två ordtränade individer med förhandskunskap." Som uppläsare bl.a. Sara Lundin och vi hör också Stina Aronson ur radioarkivet. Katarina Wikarskatarina.wikars@sverigesradio.se

Ingen kunde strukturera feber som författaren Stina Aronson. "Feberboken" är ett modernistiskt manifest från 1931 med ord fortfarande bär: bitterbrev, samhällsmikrober, nervspetsliv. "Jag tror jag måste dö för att ge ut den här boken. För mig blir döden i så fall en litterär sak, en kompositionssak". Redan 1929, tänk för 90 år sen, hade Stina Aronson skickat in "Feberboken" till den litteraturpristävling dit också den finlandssvenske modernisten Henry Parland hade sänt sitt tunna trasiga romanfragment "Sönder". Värt att notera är att ingen av dem vann och att båda texterna fortfarande känns hypermoderna. "Feberboken" kretsar kring före under och efter mötet i Paris mellan författaren Mimmi, 32, som längtar ut ur sitt borgerliga äktenskap och den glupske poeten Hugo, 23, som vill skriva dynamiska symfonier och välta världen med vital erotik.  "Feberboken" är 130 sidor vånda fixering och ett begär som måste låta sig skrivas, Hugo är liksom predestinerad till att bli i bok. Det går att lägga en söndersprängd dramaturgisk kurva över denna feber, upptakt och intrig, "fabulera orkar jag inte jag upplever allt för massivt för att riva upp och väva om det." När "Feberboken" kom ut under pseudonymen Mimmi Palm 1931 ansågs den vara pinsamt självbiografisk, för alla visste ju att den handlade om Stina själv och hennes relation till poeten Artur Lundkvist. "Kvinnlig bikt, hysteriska monologer" var några omdömen. Ingen såg den som ett modernistiskt manifest, skriver Ebba Witt Brattström i förordet till den nya upplagan. Det var inte lätt att vara reflexiv kvinna i trettiotalets primitivistiska strömningar.  Mimmi skriver sig genom kapitlet Hugo, alltmer lakonisk, och inser att hon måste täcka hans försvinnande med medel ur egna fonder. "Detta är slutet mellan två ordtränade individer med förhandskunskap." Som uppläsare bl.a. Sara Lundin och vi hör också Stina Aronson ur radioarkivet. Katarina Wikars katarina.wikars@sverigesradio.se

Hva er det med Knausgårds bøker som har så enorm appell? Karl Ove Knausgårds megalomane bokprosjekt, der han over 3600 sider skriver sitt liv ned til de minste detaljer og tvangstanker, har gitt gjenklang hos lesere over hele verden. Mottakelsen av hans bøker og forfatterskap er av et kaliber som overgår alt annet i norsk samtidslitteratur. Hva er det med bøkene som har så enorm appell? Leses han annerledes i utlandet enn i Norge? Vi har invitert Ebba Witt-Brattström, Annette Orre og Henrik Keyser-Pedersen til en samtale om Min kamp som litterær eksportvare. Møteleder: Frode Saugestad.

Med Ebba Witt-Brattström og Anemari Neple. Edith Södergran (1892–1923) er en nærmest mytisk skikkelse: Hun skrev poesi på en måte ingen andre hadde skrevet før henne. Diktene hennes er blitt beskrevet som livsbejaende og fulle av dødslengsel, ekstatiske og lavmælte, ironiske og patetiske. Södergran ble den første modernisten i svenskspråklig diktning, og til tross for hennes korte liv og få utgivelser har hun satt dype spor i nordisk litteratur. Vi har invitert den svenske forfatteren og litteraturviteren Ebba Witt-Brattström og vår husakademiker Anemari Neple til å diskutere Södergrans liv, verk og ettermæle. Samtalen ledes av Fredrik Hagen. Lyrikksalong er støttet av Fritt Ord, Hordaland fylkeskommune og Litteraturhuset.

Hva er det med Knausgårds bøker som har så enorm appell? Karl Ove Knausgårds megalomane bokprosjekt, der han over 3600 sider skriver sitt liv ned til de minste detaljer og tvangstanker, har gitt gjenklang hos lesere over hele verden. Mottakelsen av hans bøker og forfatterskap er av et kaliber som overgår alt annet i norsk samtidslitteratur. Hva er det med bøkene som har så enorm appell? Leses han annerledes i utlandet enn i Norge? Vi har invitert Ebba Witt-Brattström, Annette Orre og Henrik Keyser-Pedersen til en samtale om Min kamp som litterær eksportvare. Møteleder: Frode Saugestad.

Med Ebba Witt-Brattström og Anemari Neple. Edith Södergran (1892–1923) er en nærmest mytisk skikkelse: Hun skrev poesi på en måte ingen andre hadde skrevet før henne. Diktene hennes er blitt beskrevet som livsbejaende og fulle av dødslengsel, ekstatiske og lavmælte, ironiske og patetiske. Södergran ble den første modernisten i svenskspråklig diktning, og til tross for hennes korte liv og få utgivelser har hun satt dype spor i nordisk litteratur. Vi har invitert den svenske forfatteren og litteraturviteren Ebba Witt-Brattström og vår husakademiker Anemari Neple til å diskutere Södergrans liv, verk og ettermæle. Samtalen ledes av Fredrik Hagen.

Om det stormiga konstnärsäktenskapet mellan Harry och Moa Martinson. 1935 efterlyste hon honom i radio. Kerstin M Lundberg och Katarina Wikars besöker Moas torp där Harrys hatt hänger kvar. Harry Martinson och Moa Martinson skrev, diskuterade Freud och reste till Sovjetunionen tillsammans. Hans unga författarkolleger med Ivar Lo Johansson i spetsen försökte hela tiden få honom bort från Moa. Hur har de då påverkat varandras skrivande? Vem vet om Harry ens skrivit Aniara utan Moa? I programmet medverkar bl.a. Ebba Witt-Brattström, Kerstin Engman och Harriet Thurgren, Moas barnbarn, samt Moa själv som spelar skivor. Uppläsare är Gunilla Nyroos och Reine Brynolfsson.

Om det stormiga konstnärsäktenskapet mellan Harry och Moa Martinson. 1935 efterlyste hon honom i radio. Kerstin M Lundberg och Katarina Wikars besöker Moas torp där Harrys hatt hänger kvar. Harry Martinson och Moa Martinson skrev, diskuterade Freud och reste till Sovjetunionen tillsammans. Hans unga författarkolleger med Ivar Lo Johansson i spetsen försökte hela tiden få honom bort från Moa. Hur har de då påverkat varandras skrivande? Vem vet om Harry ens skrivit Aniara utan Moa? I programmet medverkar bl.a. Ebba Witt-Brattström, Kerstin Engman och Harriet Thurgren, Moas barnbarn, samt Moa själv som spelar skivor. Uppläsare är Gunilla Nyroos och Reine Brynolfsson.

Från den föräldralöse sockenungen i "Nässlorna blomma" över de filosofiska luffarna i "Vägen till Klockrike" till visionen om den hemlösa mänskligheten i "Aniara". Harry Martinsons versepos Aniara från 1956 om rymdskeppet, där mänskligheten dansar instängd mitt ute i den kosmiska oändligheten, är en lyrisk fantasi om ensamheten som aldrig verkar släppa taget om oss, och som ständigt sätts upp på nytt. Men vad var det inuti författaren Harry Martinson som skapade en så skakande ödslig färd som Aniaras 15.000 år långa resa mot ett ouppnåeligt mål? I "Harry och hemlösheten", som sändes första gången 2004 inför 100-års jubileet av Martinsons födelse, betraktar Katarina Wikars och Kerstin M Lundberg författarens egen övergivenhet, rastlöshet och vilsna resor tillsammans med bland andra Staffan Söderblom, Kjell Espmark och Ebba Witt Brattström. Den lille Harrys ständiga färd mot sin mor i Amerika blev aldrig fullbordad. I stället luffade han sig in i den svenska författareliten. Kanske hittade han hem till slut, i språket.

Om det stormiga konstnärsäktenskapet mellan Harry och Moa Martinson. 1935 efterlyste hon honom i radio. Kerstin M Lundberg och Katarina Wikars besöker Moas torp där Harrys hatt hänger kvar. Harry Martinson och Moa Martinson skrev, diskuterade Freud och reste till Sovjetunionen tillsammans. Hans unga författarkolleger med Ivar Lo Johansson i spetsen försökte hela tiden få honom bort från Moa. Hur har de då påverkat varandras skrivande? Vem vet om Harry ens skrivit Aniara utan Moa? I programmet medverkar bl.a. Ebba Witt-Brattström, Kerstin Engman och Harriet Thurgren, Moas barnbarn, samt Moa själv som spelar skivor. Uppläsare är Gunilla Nyroos, Reine Brynolfsson och Christer Söderqvist.

Från den föräldralöse sockenungen i "Nässlorna blomma" över de filosofiska luffarna i "Vägen till Klockrike" till visionen om den hemlösa mänskligheten i "Aniara". Harry Martinsons versepos Aniara från 1956 om rymdskeppet, där mänskligheten dansar instängd mitt ute i den kosmiska oändligheten, är en lyrisk fantasi om ensamheten som aldrig verkar släppa taget om oss, och som ständigt sätts upp på nytt. Men vad var det inuti författaren Harry Martinson som skapade en så skakande ödslig färd som Aniaras 15.000 år långa resa mot ett ouppnåeligt mål? I "Harry och hemlösheten", som sändes första gången 2004 inför 100-års jubileet av Martinsons födelse, betraktar Katarina Wikars och Kerstin M Lundberg författarens egen övergivenhet, rastlöshet och vilsna resor tillsammans med bland andra Staffan Söderblom, Kjell Espmark och Ebba Witt Brattström. Den lille Harrys ständiga färd mot sin mor i Amerika blev aldrig fullbordad. I stället luffade han sig in i den svenska författareliten. Kanske hittade han hem till slut, i språket.

"Så gör alla kvinnor" är otrogna alltså! Mozarts opera har ofta framförts som en liten komisk pärla om kvinnors ombytliga natur. Men är det egentligen så kul och på vems bekostnad dras skämtet? I podden, som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2018, pratar producenten och programledaren Britta Svanholm Maniette med Ebba Witt-Brattström, författare och professor i litteraturvetenskap, om pornografisk filosofi, kvinnoförakt, svårigheten att sätta upp den här operan och den undersköna musiken. COSI FAN TUTTES LÅTLISTA: Cosi fan tuttes Spotifylista Låtlistan innehåller dels musik som spelas i podden, dels fler betydelsefulla avsnitt ur operan.

"Så gör alla kvinnor" är otrogna alltså! Mozarts opera har ofta framförts som en liten komisk pärla om kvinnors ombytliga natur. Men är det egentligen så kul och på vems bekostnad dras skämtet? I podden, som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2018, pratar producenten och programledaren Britta Svanholm Maniette med Ebba Witt-Brattström, författare och professor i litteraturvetenskap, om pornografisk filosofi, kvinnoförakt, svårigheten att sätta upp den här operan och den undersköna musiken. Cosi fan tuttes Spotifylista innehåller dels musik som spelas i podden, dels fler betydelsefulla avsnitt ur operan.

Så gör alla kvinnor är otrogna alltså! Mozarts opera har ofta framförts som en liten komisk pärla om kvinnors ombytliga natur. Men är det egentligen så kul och på vems bekostnad dras skämtet? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I podden, som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2018, pratar producenten och programledaren Britta Svanholm Maniette med Ebba Witt-Brattström, författare och professor i litteraturvetenskap, om pornografisk filosofi, kvinnoförakt, svårigheten att sätta upp den här operan och den undersköna musiken. Cosi fan tuttes Spotifylista innehåller dels musik som spelas i podden, dels fler betydelsefulla avsnitt ur operan.

Aikainen lintu madon nappaa, mutta lukuvikalaisten mielestä kuitenkin parempi myöhään kuin ei milloinkaan. Lukuvika nimittäin palaa Helsinki Lit -kirjallisuusfestareiden tunnelmiin - tapansa mukaan vähän jälkijunassa. Keskustelussa ovat tällä kertaa Golnaz Hashemzadeh Bonden Olimme kerran, Morten A. Strøksnesin Merikirja, Domenico Starnonen Solmut, Ayọ̀bámi Adébáyọ̀n Älä mene pois ja Ebba Witt-Brattströmin Vuosisadan rakkaussota.

Ebba Witt-Brattström är en litteraturvetare, professor och feminist. Jag har länge velat intervjua Ebba för jag tycker hon är en av de mest intellektuella personer inom kulturvärlden i Sverige. Hon är en klipsk person som har varit lagledare för det vinnande laget i Kulturfrågan Kontrapunkt som går på SVT. Ebba lyfter fram kvinnliga författare från historien för att visa på att kvinnan kan. Dessutom för att visa på att vi har haft många duktiga kvinnor i vår tid, trots att endast 12 procent av historiens nobelpristagare inom litteratur är kvinnor. Dessutom är Ebba en röst för tragedin i Svenska Akademien då hennes ex-man är Horace Engdahl. 

Et topptungt panel ser nærmere på den skandinaviske varianten av en av det siste hundreårets mest vellykkede sosiale revolusjoner. Med Marta Breen, Nina Björk, Suzanne Brøgger og Ebba Witt-Brattström.

Möt författaren Ebba Witt-Brattström i ett samtal med Ann Ighe. Ebba Witt-Brattström är författare och professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Hon har skrivit en rad litteraturhistoriska böcker, bl a om Moa Martinson och Edith Södergran. I Å alla kära systrar! från 2010 ger hon en personlig skildring av 1970-talets kvinnorörelse och Grupp 8. I Stå i bredd: 1970-talets kvinnor, män och litteratur från 2014 ger hon en helt ny bild av en litterärt livaktig epok. 2016 utkom Kulturmannen och andra texter och den skönlitterära Århundradets kärlekskrig. Ebba Witt-Brattström är flerfaldigt belönad, Moa-priset 1991 och senast med Expressens Björn Nilsson-pris samt Mårbackapriset. SAMTALSLEDARE Ann Ighe är redaktör för tidskriften Ord&Bild och ekonomihistoriker.

Birgitta Birgersdotter (1303-1373) är den uppländska lagmansdottern som blev helgon i Rom. Redan som 6-åring kände hon enligt egen utsago den gudomliga kallelsen. Under resten av sitt liv drabbades Birgitta av syner, som nedtecknades och gav eko i sin samtid. I dessa "himmelska uppenbarelser" gestaltas alltifrån Jesu födelse som en förlossningsscen till samtida politiska intriger. Veckans avsnitt tar ett samlat grepp om Heliga Birgittas gärning, med fokus på hennes banbrytande texter och kontroversiella personlighet. Gäst i studion är Ebba Witt-Brattström, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet, författare och debattör. Hon har publicerat ett urval av Heliga Birgittas himmelska uppenbarelser, "I dig blev den store Guden en liten pilt" (2003), och skriver om helgonet i den aktuella "Kulturkvinnan och andra texter" (2017). Bildningspodden – en podcast för vetgiriga – produceras av Magnus Bremmer för Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. Inspelningsteknik och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren.

Boken "Århundradets kärlekskrig" av författaren och litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström blev en av 2016 års mest omtalade svenska böcker, men också en opera. Den omdiskuterade punktromanen Århundradets kärlekskrig av författaren och litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström blev operan Kärlekskriget med musik av tonsättaren Paula af Malmborg Ward. Den 3 mars 2017 hade Stockholms stadsteater urpremiär för en pjäs på boken, och den 6 juli samma år var det urpremiär för operan Kärlekskriget. Birgitta Tollan har talat med publik och en stor del av ensemblen i samband med premiären i Vattnäs konsertlada vid Orsasjön, Dalarnas enda operahus. Jag skulle tvingas kyssa den hand som slog mig För att få leva i din höga närhet Du var kungen Jag var pigan Ebba Witt-Brattström berättar att romanen är en sorgesång över ett havererat äktenskap som varat i många år. Det som en gång var stor kärlek har vänts till långdragen kamp, ett kärlekskrig. En lidande kvinna uppfattas som aggressiv och en aggressiv man uppfattas som lidande. Vi är hjärntvättade på nåt sätt!, säger Ebba Witt-Brattström. I dokumentären lyssnar vi på musiken och sjunger gör världsalten Anna Larsson som HON, basbarytonen Lars Arvidson som HAN och den unga sopranen Amelia Jakobsson som IVONA, en karaktär som librettisten Mathias Clason skrev in i librettot tillsammans med regissören, skådespelaren och sångaren Niklas Hjulström som här regisserar sin första opera. IVONA finns inte med i punktromanen. Hon är i operan polska och städar hos det upphöjda medelklassparet. Dessutom är hon forskarassistent och ibland emotionellt stöd till karaktären HON. När operan Kärlekskriget hade spelats för sista gången kunde vi läsa om #metoo-upprop över hela världen. Tre av kvinnorna i teamet kring Kärlekskriget har varit tongivande i frågor om kvinnors liv och rättigheter: Anna Larsson var initiativtagare till uppropet #visjungerut i Sverige. Paula af Malmborg Ward har bl a komponerat radiooperan Hittekvinnan efter fem böcker av Kerstin Thorvall, operan Dansa min docka om anorexi och körverket Äggen är slut om klimakteriet. Och Ebba Witt-Brattström har under många år skrivit böcker och debattartiklar i ämnet: Kulturkvinnan, Kulturmannen och andra texter, Stå i bredd : 70-talets kvinnor, män och litteratur, Å alla kära systrar!, Ur könets mörker m fl. Om operan satts upp efter #metoo-uppropen - hade Ebba Witt-Brattström då sett annorlunda på relationen mellan HON och HAN efter att ha läst alla tusentals vittnesmål från kvinnor som varit utsatta för patriarkala övergrepp? Basbarytonen Lars Arvidson var senare initiativtagare till ett upprop till stöd för uppropet #visjungerut tillsammans med bl a Peter Mattei, Rickard Söderberg, Lars Cleveman och Michael Weinius. All musik i denna dokumentär är ur operan Kärlekskriget. Musiken är inspelad av Kristian Eliasson, som är kompositör, musiker och ljudkonstnär. Spelar gör Västerås Sinfonietta under ledning av dirigenten Fredrik Burstedt.

Boken "Århundradets kärlekskrig" av författaren och litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström blev mycket omtalad 2016. På den skrevs också en opera och det är ämnet för den här dokumentären. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Boken handlar om ett äktenskap i upplösning och kom ett par år sedan Ebba Witt-Brattström och författaren och akademiledamoten Horace Engdahl hade separerat mer eller mindre i det offentliga. Den 3 mars 2017 hade Stockholms stadsteater urpremiär för en pjäs på boken, och den 6 juli samma år var det urpremiär för en opera på den samma i Vattnäs konsertlada utanför Mora. Operan heter "Kärlekskriget" och är skriven av tonsättaren Paula af Malmborg Ward och librettisten Mathias Clason. Clason har också skrivit in en tredje person som inte finns i boken, den unga kvinnan "Ivona" som städar hos det upphöjda medelklassparet. Hon "ser förhållandet med friska ögon", berättar regissören Niklas Hjulström i programmet. "Ivona" har också fått en storslagen aria skriven åt sig. "Hon" spelades i Vattnäs konsertlada av alten Anna Larsson, "Han" av basbarytonen Lars Arvidson och "Ivona" av sopranen Amelia Jakobsson. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan/Tollan Media.

Boken "Århundradets kärlekskrig" av författaren och litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström blev mycket omtalad 2016. På den skrevs också en opera och det är ämnet för den här dokumentären. Boken handlar om ett äktenskap i upplösning och kom ett par år sedan Ebba Witt-Brattström och författaren och akademiledamoten Horace Engdahl hade separerat mer eller mindre i det offentliga. Den 3 mars 2017 hade Stockholms stadsteater urpremiär för en pjäs på boken, och den 6 juli samma år var det urpremiär för en opera på den samma i Vattnäs konsertlada utanför Mora. Operan heter "Kärlekskriget" och är skriven av tonsättaren Paula af Malmborg Ward och librettisten Mathias Clason. Clason har också skrivit in en tredje person som inte finns i boken, den unga kvinnan "Ivona" som städar hos det upphöjda medelklassparet. Hon "ser förhållandet med friska ögon", berättar regissören Niklas Hjulström i programmet. "Ivona" har också fått en storslagen aria skriven åt sig. "Hon" spelades i Vattnäs konsertlada av alten Anna Larsson, "Han" av basbarytonen Lars Arvidson och "Ivona" av sopranen Amelia Jakobsson. En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan/Tollan Media.

Att vara sentimental är att ha dålig smak, att vara kladdig och vulgär. Eller? Handlar kanske föraktet för sentimentalitet mer om en beröringsskräck för känslor i stort? funderar Elisabeth Hjorth. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ett språk som kommer med modersmjölken rinner i ådrorna, rinner mellan fingrarna ut på pappret. Det går inte att skriva sig ur. Jag undrar varför ensamheten i mitt språk är så förgörande. Jag undrar varför stumheten känns som en olycklig tillflykt.  Den första kärleken saknar spår av sentimentalitet. Den uttrycks som begär, anknytning, förspråklighet eller lycka. Barnet vid bröstet älskar med en rå, djurisk kärlek. Inte sentimental. Ordet modersmjölk, däremot, har en sentimental klang. Och den ikoniska bilden av det ammande barnet väcker förstörelselusta. Läckande uppsvällda och oigenkännliga bröst, stelnade fläckar på kläderna och den ambivalenta erfarenheten av att bokstavligen bli konsumerad får kvinnor att skriva itu bilden. De skriver i protest mot sentimentaliteten, som inte rymmer alienationen. Sentimentalitet kräver historia och sammanhang. Så småningom blir barnet sentimentalt. Kanske mamman också. Jag minns alla mina mjölkstockningar men inte fullt hur outhärdliga de var. När jag slutat amma ångrar jag mig. Tiden när jag var den utvalda och enda, mitt barns källa till en särskild fenomenologisk kunskap om världen, är över. Sentimentalt. Känslan sväller i takt med att min betydelse minskar. Det vi hade, nu är det över. Nu kan vem som helst ge henne mat, nu är jag utbytbar. Och det vi hade var ju himlastormande. Minne, referenser och metaforer skapar sentimentalitetens rum. Utifrån liknar det skammens garderob. Spetsar, leopardimitationer, målade pärlor. I en essä om sentimentalitet och sötningsmedlet Sackarin skriver Leslie Jamison att hungern efter sådana intryck har en outtalad skam på tungan. Vi håller den i schack för att inte avslöjas som banala, egocentriska eller helt enkelt vanliga. Det är genant att ta genvägar till känslorna, att trösta sig med falskt socker. När män blir sentimentala och fastnar i citeringar av sina favoritgenier löper de sällan någon risk att anklagas för styrkan i sina känslor. Att ha fått något med modersmjölken är att hänvisa till band så starka att de berättar om vem jaget är. Hon fick musiken med modersmjölken. Han fick tennisen med modersmjölken. Jag fick ett språk med modersmjölken. Ett språk som å ena sidan var högstämt och existentiellt, å andra sidan manipulativt och sentimentalt. Bibelns skönhet och fasa, pingströrelsens stränga sötma. Ett arv av absolut obeveklighet i kombination med en ömsom lockande, ömsom hotfull, sentimentalitet. Slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever. Refrängen på radio spelas som ett omkväde för en tid, uttryckt i en hitlåt som lika gärna kunde vara hämtad ur de senaste samtidsromanerna. Utsagan framstår som sentimental för mig, som en koketterande överdrift. För att det inte har varit mitt problem. För att mitt problem är allt annat än brist på känsla. Att leva är att känna, för mycket. Och därmed löpa en ständig risk att falla ner i något kladdigt och pinsamt. Sentimentaliteten är skamlig för att den tyder på dålig smak. Att vara för mycket är att sakna stil. För mycket smink, för hög röst, för tårdrypande meningar. Anklagelsen riktas uppenbarligen mot kvinnor, som följaktligen utvecklar en finkalibrerad förmåga till självcensurerande omskrivningar av känslor. A smart girl leaves before she is left. Vi avfärdar sentimentaliteteten för att kunna sätta oss till doms över konsten och det subtila, vi är så hyperkänsliga att vi inte behöver ett primitivt överflöd av känslor, skriver Jamison. Den kvinna som vill bli tagen på allvar gör bäst i att hålla sin primitivitet i schack. När män blir sentimentala och fastnar i citeringar av sina favoritgenier löper de sällan någon risk att anklagas för styrkan i sina känslor. Nostalgin rymmer ett överseende med att gå tillbaka till det som på ett eller annat sätt har format en. Kvinnors möjlighet att göra detsamma begränsas av att själva bilden är sentimental. Alltså hugger flickor huvudet av sina dockor, kvinnor skriver fram fulhet och äckel för att förstöra en ikonisk bild men också för att undkomma sentimentalitet. För att äntligen kunna utgöra ett hot. när kvinnor skriver raseri, leda, kroppsångest, prestationsångest, njutning, ömhet och sorg återtar de rätten att skriva om känslor Känslan säger att jag lever. Den säger att jag finns. Det är glädjefullt att känna glädje, det är upphetsande att bli upphetsad, skrev psykologen Silvan Tomkins. Oavsett kön. Men känslan är samtidigt historiskt och politiskt konstruerad. Varför kallas känslan sentimental och varför betraktas den som en låtsaskänsla? Föraktet för sentimentalitet, dess ytlighet och yviga gester, har att göra med en beröringsskräck för känslor i stort, menar Robert Salomon. I sitt försvar för sentimentaliteten skriver han att en akademisk manschauvinism härskar genom att svartmåla känslor generellt. Att stämpla dem som sentimentala är ett sätt att förvisa dem ur diskursen. Vilket kunde betyda att när kvinnor skriver raseri, leda, kroppsångest, prestationsångest, njutning, ömhet och sorg återtar de rätten att skriva om känslor. Ibland till priset av att bli kallade sentimentala. Ibland i protest mot sentimentaliteten som en plats reserverad för dem. Sentimentaliteten kom med modersmjölken. Mötas vi uti den staden, som vid livets klara älv, är med jaspis, guld och pärlor byggd, utav vår Fader själv? Det finns ett lyckoland bortom bergen, det dryper av mjölk och honung. Det finns alltid ett lyckoland, men bara för vissa. Lockelsen i det paradisiska tillståndet sätter varje kritik ur spel. Den nationalistiska, patriarkala eller religiösa sentimentaliteten tystar med hjälp av den hemliga, skamliga rädslan att kanske inte duga för paradiset. Sentimentaliteten talar alltså om vad du ska känna. Den fungerar att förföra med, moralistiskt, religiöst och politiskt. Men erotiskt? Tveksamt, säger du. För du vill inte ligga med den som talar om vad du ska känna. Du vill känna. Men tänk om känslan uppstår av rosor som vägrar vara ironiska? Som kastar om föraktet för sig själva som kliché och blir åtråvärda? Kanske är det bara queer litteratur som kan fatta detta. Queerteori är fortfarande bättre än modern litteratur på att förstå, använda och omfamna sentimentalitet, skriver Kevin Kopelson. Jag tror att han menar: bättre på att gå in i skamgarderoben och leta fram de mest anslående stereotyperna att klä upp sig i. Som motstånd och kärleksförklaring i ett.   Skam vaknar på morgonen, självhatet tittar tillbaka i spegeln.  Både sentimentalitet och antisentimentalitet fungerar självrättfärdigande, enligt Jamison. Sentimentaliteten är paradoxal och riskabel. Bilden av det gråtande barnet talar till betraktarens önskedröm om sig själv som den empatiska betraktaren. Stilpolisen, å sin sida, söker bekräftelse av sitt ogillande omdöme för att få räknas bland de smarta och sofistikerade. Oscar Wilde sa: En sentimental person vill helt enkelt njuta lyxen av en känsla utan att betala för den. Att bli påkommen med något sådant, att syssla med känslor en inte har rätt till, väcker skam. Någon tittar och fäller domen: för mycket. Ställer den gamla frågan: vem tror du att du är? Saken är den att kvinnor betalar hela tiden. Föraktet för att känna för mycket, för att vara too much, är ett självförakt. Skam vaknar på morgonen, självhatet tittar tillbaka i spegeln. Det hjälper inte att tala till det. Skam sätter sig och skriver. Någon som inte älskar mig måste säga att jag finns. Skam glömmer så fort. Hjälp skam. Hjälp skam att skriva rosor och regnbågar, enhörningar och stjärnor. Hjälp skam att skriva hjärta. XOXO Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik Litteratur Jamison, Leslie: Empatiproven, övers Sofia Nordin Fischer, Weyler, Stockholm, 2016 Kopelson, Kevin: Sentimental journey, i n+1, 29/4 2009 Kristeva, Julia: Stabat mater och andra texter, i urval av Ebba Witt-Brattström, övers. Ann Runnqvist-Vinde, Natur & Kultur, Stockholm, 1990 #Monroe, Marylin Salomon, Robert C: In Defence of Sentimentality, Oxford University, New York, 2004 Tomkins, Silvan S: Affect Imagery Consciousness Vol III, Springer, New York, 1991

Kritcirkeln är tillbaka! Vi blickar tillbaka på scenkonståret 2017, då trenden med teaterbearbetningar av böcker var stabil, och så pratar vi om årets första premiärer, som båda råkar bli på Dramaten: Häxorna och Tartuffe. Och så ser vi Eirik Stubos Oidipus/Antigone, när vi ändå är på Dramaten. Med Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg Kreddlista på sånt vi pratar om i avsnittet: Houellebecq! Institutet, Siriusteatern och Teaterhögskolan i Helsingfors, på STOFF-festivalen http://institutet.eu/productions/houellebecq/ Främlingsleguanen av Martina Montelius på Teater Brunnsgatan fyra Hamlet av Jens Ohlin och Hannes Meidal Teater Galeasen Häxorna av Roald Dahl, manus David Wood, regi Alexander Mørk-Eidem,, Dramaten Swede Hollow av Ola Larsmo, regi Alexander Mørk-Eidem, Dramaten Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström på Kulturhuset Stadsteatern och Vattnäs konsertlada Half life av Sharon Eyal och De l’origine av Olivier Dubois, Kungliga Baletten Max+ : Untitled Black av Sharon Eyal/Gai Behar och Max av Ohad Naharin, Göteborgsoperans danskompani NINA - Materialize Sacrifice av Jo Kamamori, Noism1 (Japan) på City Contemporary Dance Festival, Hongkong Cullbergbalettens 50-årsjubileum på Dansens hus, Eurydike är död av Birgit Cullberg Mental states of Sweden in Dance av Mattias Andersson och Cullbergbaletten Nicht Schlafen av Alain Platel, Les Ballets C de la B på Dansens Hus Dancing on the front porch of heaven - Odes to love and loss av Ulysses Dove med Stockholm 59 North på Orionteatern The Wonderful and the Ordinary av Gunilla Heilborn, I samarbete med Theater Im Bahnhof, på Dansens hus Orionteatern: Arise Amazons av Karin Victorin och Rebecka Tiger, Hålet av Mattias Fransson, Automata av Erik Holmström/Malmö Dockteater Dracula av Victoria Borisova-Ollas på Kungliga Operan och SVT Play Tartuffe av Molière, regi Staffan Valdemar Holm, Dramaten Elektra av Richard Strauss med libretto av Hugo von Hofmannsthal efter Sofokles, regi Staffan Valdemar Holm, Kungliga Operan Oidipus/Antigone av Sofokles i regi av Eirik Stubø på Dramaten Gunilla Brodrejs lista på "10 sceniska grepp som teatrarna måste sluta med 2018", Expressen Kultur 17 januari: https://www.expressen.se/kultur/10-sceniska-grepp-teatrarna-maste-sluta-med-2018/

I veckans Stil Special ska vi vända blicken mot året som gått genom att göra nedslag i några av programmen som sänts under 2017. Ämnena har, som alltid, skiftat mellan samtida och historiska personer, aktuella företeelser och fascinerande fenomen i tiden som har med stil att göra, på det ena eller andra viset. Och i reportagen har vi mött en stor samling människor som alla har något om just stil att berätta om, på olika vis. I programmet träffar vi artisten Lisa Nilsson och konstnären Tilda Lovell. Vi diskuterar även satanistisk feminism med religionshistorikern Per Faxneld och feministiska slogans med Ebba Witt Brattström. Och så får vi höra historien om hur filmregissören Tomas Alfredson fick sina glasögon. Veckans programledare är Erik Sjölin.

Reportern Lina Sundahl Djerf lägger sig på divanen hos Per Magnus Johansson som är psykoanalytiker, idéhistoriker och Freudexpert. Han berättar om Sigmund Freuds tankar och teorier. Freud tänker att varje människa har ett medvetet och ett omedvetet jag. Det omedvetna styrs av drifter och kan visa sig i drömmar, om vi tolkar dem kan vi förstå. Han menar också att en stor del av det omedvetna har med sexuella drifter att göra. Ebba Witt-Brattström som är professor i litteraturvetenskap och har forskat om Freud och Jonas Nerbe, skådespelare, delar sina tankar om Freud.

Reportern Lina Sundahl Djerf lägger sig på divanen hos Per Magnus Johansson som är psykoanalytiker, idéhistoriker och Freudexpert. Han berättar om Sigmund Freuds tankar och teorier. Freud tänker att varje människa har ett medvetet och ett omedvetet jag. Det omedvetna styrs av drifter och kan visa sig i drömmar, om vi tolkar dem kan vi förstå. Han menar också att en stor del av det omedvetna har med sexuella drifter att göra. Ebba Witt-Brattström som är professor i litteraturvetenskap och har forskat om Freud och Jonas Nerbe, skådespelare, delar sina tankar om Freud.

Vad är det som tänder facklor i människors inre när de hör Wagners Ringen-musik? Programledare David Silva möter författaren Ebba Witt Brattström och populärkulturkännaren Orvar Säfström, som pratar om fankultur, Ringen och Wagnerianer.

Begrepet Kulturmannen har vært hyppig brukt i senere år, spesielt etter den svenske litteraturprofessoren og feministen Ebba Witt-Brattströms oppgjør med Karl Ove Knausgård i en debatt for noen år siden. Men hva er en Kulturmann egentlig? Ellisiv Lindkvist har skrevet det som redaktøren kaller ”et ballespark av en Flamme-singel”: Oh, Kulturmannen. Et litterært forsøk på en dialog? Eller kanskje heller en monolog? I denne episoden hører dere Anette Garpestad i samtale med Ellisiv Lindkvist og psykolog Peder Kjøs, om begrepet Kulturmannen og hva det innebærer å være en Kulturkvinne i vår tid.

I När jag var 15-poddens sjunde avsnitt gästas vi av litteraturprofessorn och författaren Ebba Witt-Brattström. Hon berättar om feministiska föregångare, sin relation till Beyoncé, vikten av att gå vid första slaget och om tänkandets glädje. Programledare: Diana Olofsson och Johanna Wester. I samarbete med Baaam. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Slagkraftiga texter ofta tydligt tryckta på tröjbröstet som visar var man står i olika frågor har spritt sig som en löpeld i modevärlden det senaste året. Mängder av modemärken har i sina kollektioner inte minst för denna vår och sommar plagg på vilka politiskt laddade, och feministiskt färgade, ord och uttryck finns att läsa. Stor uppmärksamhet fick till exempel modehuset Dior, som nyligen fått sin första kvinnliga chefsdesigner någonsin, Maria Grazia Chiuri. Under visningen av vårmodet 2017, hennes debutvisning för märket, skickade hon ut en modell klädd i lång skir tyllkjol, gympadojjor och en vit t-tröja på vilken orden We should all be feminists var tryckta. Det var ett citat plockat från en essä och ett så kallat TED-talk av den hyllade författaren Chimamanda Ngozi Adichie, vilket bidrog till att ge än mer tryck i tröjans budskap om att vi alla borde vara feminister. Plagget blev ett av säsongens mest uppmärksammade och Instagrammade. Men så är det inte varje dag som ett av världens största lyxmodemärken tar den typen av ställning. Men så har världen drastiskt förändrats. Oron kring Brexit, Donald Trump som USA:s nye president och de högerextrema vindar som blåser hårt i Europa, går naturligtvis inte modebranschen förbi. Under New Yorks modevecka i februari var det inte säsongens trendfärger, siluetter eller materialval som stod i fokus. Många modeskapare passade nämligen på att istället använda catwalken som en arena för politiska och sociala budskap tryckta på tröjor, kepsar och accessoarer. Eller som dagstidningen LA Times uttryckte saken: fyra dagar in i modeveckan har vi sett så många budskap på catwalken att visningarna lätt skulle kunna förväxlas med en moderiktig protestmarsch. En av de modeskapare som valde att göra sin visning till ett politiskt ställningstagande var Prabal Gurung. Han är uppvuxen i Katmandu i Nepal, men bor sedan snart 20 år tillbaka i New York där han sedan 2009 driver sitt eget modemärke. I veckans program pratar vi med honom. Vi träffar också litteraturprofessorn och författaren Ebba Witt-Brattström för att prata politiska slogans nu och då. Och så tar vi en titt på en annan typ av slogans tryckta på tröjor de med "humor". Veckans gäst är Agnes Grefberg Braunerhielm, modejournalist.

I Malous filosofiska salong diskuterar litteraturvetaren Ebba Witt Brattström och fotbollstränaren och coachen Pia Sundhage om hur ärlig ska man vara? Och de filosoferar också kring individen kontra gruppen – hur mycket bör man anpassa sig efter gruppen? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Körverk tillägnat Pussy Riot. Äggen är slut, ett klimakterie-projekt för damkör. Nytt Damkapell letar fram kvinnliga tonsättare, som varken fått vår kärlek eller blivit spelade eller lyssnade till. Kvinnors musik på väg! vill undersöka hur det står till med kvinnor och konstmusik tio år efter det att P2 2006 sände den legendariska programserien Konsten att humla. Idag möter vi tre musikkvinnor som, istället för att sitta i sitt elfenbenstorn och komponera verk för evigheten, valt att samarbeta med andra konstnärer och att vara omgivna av fler personer i den kreativa processen. Multikonstnären Paula af Malmborg Ward - tonsättare, arrangör, dirigent, sångerska, pianist, sitter visserligen i ett torn och komponerar, men det är ett renoverat kokstorn vid inloppet till Göteborgs hamn där fiskmåsar, trutar och Stena Lines hornstötar delar på det akustiska utrymmet utanför fönstret. Paula af Malmborg Ward har skrivit operor, radiohörspel, orkesterverk och har tidigare fått ta emot gliringar och goda råd som manliga tonsättare slipper. - Man behöver lyfta blicken och se vad vi får för pengarna. Vad representerar de, de här extremt pengaslukande, resursslukande institutionerna som de statsunderstödda orkestrarna och operahusen är? Och det är ju faktiskt så att många av dem har anledning att skämmas av flera anledningar. Rapporter visar nämligen att döda utländska män fortsätter att dominera repertoaren på de statsunderstödda svenska musikinstitutionerna. Andelen kvinnliga tonsättare är fortfarande försvinnande liten. Paula af Malmborg Ward arbetar nu med två operor. Kärlekskriget, utifrån Ebba Witt-Brattströms punktroman Århundradets kärlekskrig, har bl a alten Anna Larsson i rollistan. Kärlekskriget får urpremiär i Vattnäs Konsertlada den 6 juli 2017 och produceras i samarbete med Västmanlands Länsteater. Dansa min Docka har som tema kvinnlig aneroxi och visar skrämmande fakta från två whistleblowers från psykvården. Librettot är skrivet av Paula af Malmborg Ward och Pernilla Holmgren Larsson. För kören YMNA, dirigerade av Johanna Thür, komponerar Paula af Malmborg Ward Äggen är slut om klimakteriet. Sångtexterna är skrivna av Lina Ekdahl. Föreställningen har premiär den 21 januari 2017 i Röda Stens konsthall i Göteborg. Till föreställningen Från Iran till Djursholm via Småland och Linköping kallas de fyras gäng PAMP utifrån sina förnamn: Pernilla Holmgren Larsson - journalist, Arghavan Agida - sångerska, författare, ambassadör för UN Women, Mirre Sennehed - DJ, projektledare, klubbarrangör, festivaldirektör och Paula af Malmborg Ward, tonsättare.   Altviolinisten Mika Persdotter Svensson pluggar sista året på masternivån på det kungliga musikkonservatoriet i Köpenhamn. Hennes examensarbete är att starta ett Damkapell i Köpenhamn och för de musikerna leta fram kvinnliga tonsättare ur både historisk tid och nutid. Damkapellet kommer att premiärspela i Konsertkyrkan i Köpenhamn den 8 mars 2017, Internationella Kvinnodagen. Damkapellet består då av en stråkorkester på 15 musiker, en cembalist och en pianist. De spelar fem kompositioner från 1100-talet fram till idag: av Hildergard av Bingen, Wilhelmina av Preussen, Elfrida Andrée, Frangis Ali Zade och Ellen Lindquist. - Det är så sorgligt att tänka på hur litet kärlek kvinnliga tonsättare har fått genom historien. De har inte alls fått samma uppmärksamhet, de har inte blivit spelade och lyssnade till. Det är ju först när musik får gå igenom andra som den kan växa och utvecklas och bli nåt större än tonsättaren själv och de noter hen skrivit på papperet. Musiken blir då en del av universum, säger Mika i programmet. Mika är frustrerad över hur få timmar som ägnades åt kvinnliga tonsättare under alla hennes utbildningar i Göteborg, Prag och Köpenhamn. Hon har spelat viola i orkestrar sedan hon var tio år. - Det finns tydliga och plågsamma maktsystem och hierarkier inom symfoniorkesterkulturen. Det handlar om vem som skall bestämma över repertoaren. Oftast väljs musik av män. Den som dirigerar musiken och bestämmer hur den skall spelas är nästan alltid en man. Det finns även hierakiska system i stämmorna. Vem bestämmer hur stämman skall spelas? Ja, det finns tydliga maktroller i hela orkestern, berättar Mika Persdotter Svensson i programmet.   Norska tonsättaren Cecilie Ore studerade piano vid Norges Musikhögskola  och i Paris och därefter komposition i Utrecht och hos Ton de Leeuw Amsterdam. Hon vann International Rostrum for Electro-Acoustic Music och är intresserad av tidsaspekter i musik. På 2000-talet har hon mer och mer arbetat med textbaserad och samhällskritisk musik. När tonsättaren Xenakis avled 2001 stod den norske poeten Paal-Helge Haugen utan tonsättare till sin skuggopera A. Cecile Ore fick ta över uppgiften efter Xenakis. Hennes verk har framförts av BBC Symphony Orchestra, Ensemble Modern, BBC Singers samt en rad norska och nordiska ensembler. Så här sa Cecilie Ore i Konsten att humla 2006:  -Det är mycket svårare att vara medelmåttig kvinnlig tonsättare än  att vara medelmåttig manlig komponist. Och det går inte alls an att vara en dålig kvinnlig tonsättare. De kvinnliga tonsättare som godkänns har en mycket hög konstnärlig nivå. Cecilie Ores opera Adam & Eve A Divine Comedy handlar om religioners våld mot kvinnor, med citat ur Bibeln och Koranen, utdrag ur Förklaringen om de mänskliga rättigheterna och poesi ur Dantes Divina Commedia. I operan, med libretto av dramaturgen Bibbi Moslet, beskrivs de sju dödssynderna: Lust, förintelse av kvinnors lust genom omskärelse. Vrede, våld mot och mord på kvinnor. Girighet - män äger 99% av världens rikedomar. Kvinnor endast 1 %. Frosseri - män frossar i sexuella övergrepp och våldtäkter. Avund - män är svartsjuka och täcker kvinnor i burka, niqab och liknande. Lättja - prostitution och trafficking, där män låter kvinnor arbeta för sig och tar profiten. Högmod/Stolthet representeras av hedersmord på kvinnor Körverket Come to the Edge är tillägnat "de modiga medlemmarna i Pussy Riot". BBC Singers framför stycket som handlar om yttrandefrihet och innehåller citat från bl a George Washington, Abraham Lincoln, Katarina av Siena, Lenny Bruce, Che Guevara, William Shakespeare, Harry Belafonte och Pussy Riot. Who do you think you are är skrivet för kvinnoröster och BBC Singers famför denna ironiska standup anti-romans om hur kvinnor blir trakasserade, hotade och mobbade på internet. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.   Musiklista: Forest food Corinne Von Dardel, Stensöta Karin Wiberg, Violin   The Flight of the Bumblebee (from The Tale of Tsar Saltan)[encore, arr JosephStirmer] Rimsky-Korsakov, Nikolai David Geringas (Cello),Yasha Nemtsov (Piano) At Klosterkirche, Traunstein As Part Of The 2013 Traunstein Summer Concerts   Selfie Mika Persdotter Svensson, Mika Persdotter Svensson   QUASI HOQUETUS(VERSION FOR VIOLA,KONTRABAS & PIANO) Sofia Gubajdulina, Ulrich Knörzer/ MartinHeinze/ Heike Gneiting NEOSPRODUCTIONS29354, NEOS   GILA ROME Sylvie Bodorova, Jitka Hosprova ARCO DIVA27907, UP 0043   RELEASE Carin Malmlöf-Forssling, Karl-Ove Mannberg/Dalecarlian Chamber Orchestra BLUEBELL006591, ABCD 069   MUGAM SAJAHI Frangiz Ali-Zade, The Xenia Ensemble FELMAY 23716, FY 7022   MUGAM SAJAHI Frangiz Ali-Zade, The Xenia Ensemble Felmay 23716, FY 7022   Vidder I. Hör Du Livets Ljud Paula Af Malmborg Ward, Erik Westbergs Vokalensemble, Daniel Saur, Slagverk STUDIO ACUSTICUM, SA12   Vidder II. Dagfågel Nattfågel Paula Af Malmborg Ward, Erik Westbergs Vokalensemble, Daniel Saur, Slagverk STUDIO ACUSTICUM, SA12   Vidder III. Dimma. Varm Paula Af Malmborg Ward, Erik Westbergs Vokalensemble, Daniel Saur, Slagverk STUDIO ACUSTICUM, SA12   Vidder III. Dimma. Varm Paula Af Malmborg Ward, Erik Westbergs Vokalensemble, Daniel Saur, Slagverk STUDIO ACUSTICUM, SA12   Interlude 1 Adam & Eve Cecilie Ore, Kathrine Winnes, Dirigent Tora Augestad, Sopran/Mezzosopran Eir Inderhaug, Sopran   Toil and Trouble Cecilie Ore, BBC Singers   Come to the Edge - for Pussy Riot Cecilie Ore, BBC Singers   Who do you think you are Cecilie Ore, Eir Inderhaug, Sopran   Adam & Eve A Divine Comedy Cecilie Ore, Bibbi Moslet Div.   Paradiso Adam & Eve A Divine Comedy Cecilie Ore, Bibbi Moslet Div.

Livepodd inspelad på Bokens Dag på Malmö Opera. Vi läste succéromanerna "Min fantastiska väninna" och "Hennes nya namn" av Elena Ferrante och pratade väninneskap i litteraturen. Och så dånade vi lite vid åsynen av Ebba-Witt Brattström, det måste erkännas. På kvällen åt vi gåsamiddag tillsammans med henne och övriga medverkande på Bokens Dag.

Körverk tillägnat Pussy Riot. Äggen är slut, ett klimakterie-projekt för damkör. Nytt Damkapell letar fram kvinnliga tonsättare, som varken fått vår kärlek eller blivit spelade eller lyssnade till. Kvinnors musik på väg! vill undersöka hur det står till med kvinnor och konstmusik tio år efter det att P2 2006 sände den legendariska programserien Konsten att humla. Idag möter vi tre musikkvinnor som, istället för att sitta i sitt elfenbenstorn och komponera verk för evigheten, valt att samarbeta med andra konstnärer och att vara omgivna av fler personer i den kreativa processen. Multikonstnären Paula af Malmborg Ward - tonsättare, arrangör, dirigent, sångerska, pianist, sitter visserligen i ett torn och komponerar, men det är ett renoverat kokstorn vid inloppet till Göteborgs hamn där fiskmåsar, trutar och Stena Lines hornstötar delar på det akustiska utrymmet utanför fönstret. Paula af Malmborg Ward har skrivit operor, radiohörspel, orkesterverk och har tidigare fått ta emot gliringar och goda råd som manliga tonsättare slipper. - Man behöver lyfta blicken och se vad vi får för pengarna. Vad representerar de, de här extremt pengaslukande, resursslukande institutionerna som de statsunderstödda orkestrarna och operahusen är? Och det är ju faktiskt så att många av dem har anledning att skämmas av flera anledningar. Rapporter visar nämligen att döda utländska män fortsätter att dominera repertoaren på de statsunderstödda svenska musikinstitutionerna. Andelen kvinnliga tonsättare är fortfarande försvinnande liten. Paula af Malmborg Ward arbetar nu med två operor. Kärlekskriget, utifrån Ebba Witt-Brattströms punktroman Århundradets kärlekskrig, har bl a alten Anna Larsson i rollistan. Kärlekskriget får urpremiär i Vattnäs Konsertlada den 6 juli 2017 och produceras i samarbete med Västmanlands Länsteater. Dansa min Docka har som tema kvinnlig aneroxi och visar skrämmande fakta från två whistleblowers från psykvården. Librettot är skrivet av Paula af Malmborg Ward och Pernilla Holmgren Larsson. För kören YMNA, dirigerade av Johanna Thür, komponerar Paula af Malmborg Ward Äggen är slut om klimakteriet. Sångtexterna är skrivna av Lina Ekdahl. Föreställningen har premiär den 21 januari 2017 i Röda Stens konsthall i Göteborg. Till föreställningen Från Iran till Djursholm via Småland och Linköping kallas de fyras gäng PAMP utifrån sina förnamn: Pernilla Holmgren Larsson - journalist, Arghavan Agida - sångerska, författare, ambassadör för UN Women, Mirre Sennehed - DJ, projektledare, klubbarrangör, festivaldirektör och Paula af Malmborg Ward, tonsättare.   Altviolinisten Mika Persdotter Svensson pluggar sista året på masternivån på det kungliga musikkonservatoriet i Köpenhamn. Hennes examensarbete är att starta ett Damkapell i Köpenhamn och för de musikerna leta fram kvinnliga tonsättare ur både historisk tid och nutid. Damkapellet kommer att premiärspela i Konsertkyrkan i Köpenhamn den 8 mars 2017, Internationella Kvinnodagen. Damkapellet består då av en stråkorkester på 15 musiker, en cembalist och en pianist. De spelar fem kompositioner från 1100-talet fram till idag: av Hildergard av Bingen, Wilhelmina av Preussen, Elfrida Andrée, Frangis Ali Zade och Ellen Lindquist. - Det är så sorgligt att tänka på hur litet kärlek kvinnliga tonsättare har fått genom historien. De har inte alls fått samma uppmärksamhet, de har inte blivit spelade och lyssnade till. Det är ju först när musik får gå igenom andra som den kan växa och utvecklas och bli nåt större än tonsättaren själv och de noter hen skrivit på papperet. Musiken blir då en del av universum, säger Mika i programmet. Mika är frustrerad över hur få timmar som ägnades åt kvinnliga tonsättare under alla hennes utbildningar i Göteborg, Prag och Köpenhamn. Hon har spelat viola i orkestrar sedan hon var tio år. - Det finns tydliga och plågsamma maktsystem och hierarkier inom symfoniorkesterkulturen. Det handlar om vem som skall bestämma över repertoaren. Oftast väljs musik av män. Den som dirigerar musiken och bestämmer hur den skall spelas är nästan alltid en man. Det finns även hierakiska system i stämmorna. Vem bestämmer hur stämman skall spelas? Ja, det finns tydliga maktroller i hela orkestern, berättar Mika Persdotter Svensson i programmet.   Norska tonsättaren Cecilie Ore studerade piano vid Norges Musikhögskola  och i Paris och därefter komposition i Utrecht och hos Ton de Leeuw Amsterdam. Hon vann International Rostrum for Electro-Acoustic Music och är intresserad av tidsaspekter i musik. På 2000-talet har hon mer och mer arbetat med textbaserad och samhällskritisk musik. När tonsättaren Xenakis avled 2001 stod den norske poeten Paal-Helge Haugen utan tonsättare till sin skuggopera A. Cecile Ore fick ta över uppgiften efter Xenakis. Hennes verk har framförts av BBC Symphony Orchestra, Ensemble Modern, BBC Singers samt en rad norska och nordiska ensembler. Så här sa Cecilie Ore i Konsten att humla 2006:  -Det är mycket svårare att vara medelmåttig kvinnlig tonsättare än  att vara medelmåttig manlig komponist. Och det går inte alls an att vara en dålig kvinnlig tonsättare. De kvinnliga tonsättare som godkänns har en mycket hög konstnärlig nivå. Cecilie Ores opera Adam & Eve A Divine Comedy handlar om religioners våld mot kvinnor, med citat ur Bibeln och Koranen, utdrag ur Förklaringen om de mänskliga rättigheterna och poesi ur Dantes Divina Commedia. I operan, med libretto av dramaturgen Bibbi Moslet, beskrivs de sju dödssynderna: Lust, förintelse av kvinnors lust genom omskärelse. Vrede, våld mot och mord på kvinnor. Girighet - män äger 99% av världens rikedomar. Kvinnor endast 1 %. Frosseri - män frossar i sexuella övergrepp och våldtäkter. Avund - män är svartsjuka och täcker kvinnor i burka, niqab och liknande. Lättja - prostitution och trafficking, där män låter kvinnor arbeta för sig och tar profiten. Högmod/Stolthet representeras av hedersmord på kvinnor Körverket Come to the Edge är tillägnat "de modiga medlemmarna i Pussy Riot". BBC Singers framför stycket som handlar om yttrandefrihet och innehåller citat från bl a George Washington, Abraham Lincoln, Katarina av Siena, Lenny Bruce, Che Guevara, William Shakespeare, Harry Belafonte och Pussy Riot. Who do you think you are är skrivet för kvinnoröster och BBC Singers famför denna ironiska standup anti-romans om hur kvinnor blir trakasserade, hotade och mobbade på internet. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Ubrukelig skjellsord eller viktig maktkritikk? Alle er enige om at kulturmannen finnes. Men ingen vil vedkjenne seg å være ham, skrev Morgenbladet i starten av året. Sosiolog og komiker Harald Eia hadde derimot noen måneder før i en tekst på NRK Ytring kommet med en innrømmelse der han hevdet at “Sannheten er at det menn gjør interesserer oss mer enn det kvinner gjør. Ros fra damer er rubler. Mennenes anerkjennelse: dollar” og fikk mye anerkjennelse for å beskrive fenomenet, men også kritikk for å ikke komme med forslag til hvordan dette kunne endres. Den svenske professoren, feministen og forfatteren Ebba Witt-Brattström har skrevet mye om kulturmannen og hevder at dette ikke er en privat kamp, men en høyst nødvendig og intellektuell kamp for å løfte kvinners marginaliserte arbeid. Harald Eia og Ebba Witt-Brattstöm møtes til samtale. Er kulturmannen et problem? Hva kan gjøres med han? Finnes kulturkvinnen? Og hva kan kulturmannen si oss om vår samtid? Ordstyrer er kritiker og journalist Silje Stavrum. Arrangementet var en del av vår Skandinavia-fest, der biblioteket inviterte til fire dager med fullt fokus på Skandinavia.

Författaren och litteraturforskaren Ebba Witt-Brattström guidar oss igenom poeten Edith Södergrans relation till katten. Spoiler alert: den skalden älskade katter.

Vilken är världens bästa film? Hur ska barn introduceras för kultur? Måste man läsa alla klassiker? Ring in med din kulturfråga! 08-22 45 00 Idag är det Radiokorrespondenternas sista talkshow för den här sommaren. Och vad kunde passa bättre som avslutning än ett Ring in-program med kulturpanel. Kulturkorrespondent Lisa Bergström.Har under hela veckan pratat om kultur på olika sätt; om Pusjkin, Kosovo och Hollywood, men vad tycker du att vi har missat att ta upp? Ta chansen och ring in till programmet och ställ din fråga till Lisa i direktsändning! Kort och gott: Vad undrar du om kultur?För att få svar på lyssnarnas kulturella funderingar har Lisa bjudit in en panel till dagens talkshow. Till studion kommer Birgitta Rubin, konstkritiker på Dagens Nyheter, Ebba Witt-Brattström, författare och professor i litteratur, och Mårten Blomkvist, filmkritiker på Dagens Nyheter.Dessutom gör vi en ergonomisk förberedelse inför höstens kulturkonsumtion. Anders Jansten, naprapat och ergonomikonsult, kommer till studion. Hur ska man sitta i tv-soffan utan att få ont i ryggen och i vilken höjd ska boken vara i för att skydda nackmuskulaturen? Och vad säger panelen hur hälsosamt är kultur egentligen?Ring in i direktsändning: 08-22 45 00. Telefonslussen öppnar 14:30.Epost: korrespondenterna@sverigesradio.seProgramledare: Lisa Bergström Producent: Amanda Rydman

Vi läser romaner om kvinnor som bryter upp, är olyckliga, offrar sig, vill vara konstnärsmonster eller lever i mannens skugga. Många boktips!

Stig Larsson fyller 60 år och gör upp med sig själv. Dokumentären inleds på författarens favoritkrog, där en dödssjuk Stig hämtades i ambulans. Stig Larsson debuterade med Autisterna 1979. Han har skrivit böcker, pjäser och regisserat film. Han har kallats för den främste konstnären i sin generation. Men han har också kallats för en litterär pedofil på DN Kultur av sin före detta vän Ebba-Witt Brattström.I dokumentären följer Sigge Dabrowski Stig Larsson i vardagen. Stig har av hälsoskäl slutat ta amfetamin. Han har också lämnat sin dekadenta livsstil bakom sig, där sena nätter på Stureplan med unga tjejer avlöste varandra.Nuförtiden kretsar hans liv kring ön Lilla Essingen i Stockholm, dit han flyttade för knappt trettio år sedan. Han bor i en sparsamt möblerad etta, tillsammans med katten Cecil.Vi firar jul på Lilla Essingen med Stigs närmsta vänner, träffar 103-åringen Gunborg som målar av honom och lär känna restaurang Rosa Drömmar där Stig hänger dagligen.Plötsligt en dag kollapsar Stig på Rosa under dramatiska former. Rykten om vad som hänt, det ena galnare än det andra, sprids som en löpeld över ön. Och samtidigt som Stig kämpar för sitt liv så utlöses en häftig kulturdebatt där Karl-Ove Knausgård och Stig Larsson står i centrum.Sigge Dabrowski har studerat vid Stockholms dramatiska högskola och sedan dess arbetat på Tendens - kortdokumentär. Han har själv bott på Lilla Essingen. I juni 2016 sändes hans 2:a P1 Dokumentär. Älskade, hatade Anders Svensson.

60 minuter For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Om sjåvinistiske kulturgutteklubber, seige maktstrukturer og en kvinnelig kanon. Hvem er kulturmannen? Høyeste verdiindikator på kulturbørsen. En narsissist, sexist og fremste bevis på at den patriarkalske selvgodheten lever i beste velgående. Alltid på bekostning av kulturkvinnens like geniale innsats. Ebba Witt-Brattström er ikke nådig på feminismens vegne i sin utredning av kulturmannen og hans gutteklubb. I sin bok Kulturmannen och andra texter begir hun seg ut på et dannelsesprosjekt der hun tar for seg kvinner i litteraturhistorien. Et kulturliv med ett kjønn er et udannet kulturliv, hevder hun. Hilde Sandvik samtaler med Ebba Witt-Brattstrøm om hennes siste bok og kampen mot kulturmannens enevelde.

Om sjåvinistiske kulturgutteklubber, seige maktstrukturer og en kvinnelig kanon. Hvem er kulturmannen? Høyeste verdiindikator på kulturbørsen. En narsissist, sexist og fremste bevis på at den patriarkalske selvgodheten lever i beste velgående. Alltid på bekostning av kulturkvinnens like geniale innsats. Ebba Witt-Brattström er ikke nådig på feminismens vegne i sin utredning av kulturmannen og hans gutteklubb. I sin bok Kulturmannen och andra texter begir hun seg ut på et dannelsesprosjekt der hun tar for seg kvinner i litteraturhistorien. Et kulturliv med ett kjønn er et udannet kulturliv, hevder hun. Hilde Sandvik samtaler med Ebba Witt-Brattstrøm om hennes siste bok og kampen mot kulturmannens enevelde.

Vi dricker lite vin och spelar in avsnitt fjorton, där en av oss har firat valborg med trotsiga barn, en annan varit på skrattyoga (för tolv år sedan) och båda försökt ta sig igenom Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt Brattström. Sofia har läst deppiga Christina Stiellis Jag älskar dig inte, medan Katta har kört igenom det peppiga verket Dumplin‘ av Julie Murphy. Det här är över huvud taget vårt kanske peppigaste avsnitt där vi efter ett halvt glas vin bland annat pratar om hur vi vill ha våra begravningar, hur en av oss hade en relation med en störd man och om sicklit – litteratur som skildrar sjuka. Men räds icke! Det blir även lite feministpower från Bitch Planet, lite barnbokstips och våra favorithits från melodifestivalen. Skål!Recensioner Christina Stielli, Jag älskar dig inte Julie Murphy, Dumplin’ Kelly Sue DeConnick, Bitch Planet Veckans tips Eva Bexell, Kalabalik hos Morfar Prosten, Prostens barnbarn, Opp och hoppa Morfar Prosten Creepypodden med Jack Werner Övriga böcker som diskuteras Kärlek och uppror – Katta kom på vilken boken Sofia sökte var! Horace Engdahl, Den sista grisen Karl Ove Knausgard, Min kamp Ebba Witt Brattström, Kulturmannen och andra texter Zanyar Adami, Pittstim: 15 berättelser om att vara man Jan Guillou, Ondskan Roald Dahl, Häxorna Jonas Gardell, En komikers uppväxt Peter Pohl, Janne min vän Karl-Johan Forssén Ehrlin, Kaninen... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

De ble kalt for den svenske kulturens kongepar, Ebba Witt-Brattstrøm og Horace Engdahl. Etter skilsmissen skriver hun en roman om en kvinne slått og fornedret av sin narsissistiske ektemann. Hør historien om vårt nabolands "Se og hør for intellektuelle".

I avsnitt 29 ägnar vi oss helt åt Det stora kärlekskriget, Ebba Witt-Brattströms bok som kanske handlar lite om Horace Engdahl. Sidospår förekommer, de handlar bland annat om att säga fel saker i Afrika, att ett vikt blad aldrig kan bliva ovikt, om vattenflasksbrudar, samt lite annat trams. 

The Clash of the Giant... Egos! Peppe och Karin har läst Horace Engdahls Den sista grisen, respektive Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig. Horace håller sig till genren "aforismer och fragment", Ebba har skrivit "en punktroman" inspirerad av Tikkanens Århundradets kärlekssaga. Gör det nyligen separerade författarparet varsin personlig skildring av kärlek och krig, fångna i äktenskap, könsroller och berömmelse? Eller gör de i själva verket bara varsin litterär cop-out? Mellan raderna har svaret. (Och den som tycker nåt annat kan gå upp på vinden och hänga sig, för att citera Horace.) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nu är den här - Ebba Witt-Brattströms "Århundradets kärlekskrig". Vi har korsläst den med Martina Haags "Det är något som inte stämmer" och Märta Tikkanens "Århundradets kärlekssaga". Det handlar om tvåsamhetens hyckleri. Om könskriget. Om dikt kontra sanning och varför vissa makar sätter konsten framför de egna känslorna. Naturligtvis har vi också sett första avsnittet av "Det mest förbjudna", där Cilla Thorell spelar Kerstin Thorvall. Foto: Jessica Gow/TT.

I 40 år har hon stridit för kvinnors rätt till sin kropp, lika lön och plats inom litteraturen. Först nu debuterar hon skönlitterärt om "ett äktenskapligt haveri i jämställdhetens förljugna paradis". Ebba Witt Brattström är professor i Nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och har en fyra decennier lång kamp i feminismens tjänst bakom sig. Som forskare och blåslampa i den offentliga debatten, men också med tillfälliga inhopp i politiken i Stödstrumporna på 90-talet och Feministiskt initiativ på 00-talet.Först nu som 62-åring debuterar hon skönlitterärt med Århundradets kärlekskrig. En hyllning och uppdatering av Märta Tikkanens klassiker Århundradets kärlekskrig, men också August Strindbergs Dödsdansen.I Söndagsintervjun i P1 berättar Ebba Witt-Brattström om sin stridbarhet, kärleken till pappan och svårigheten att stå i bredd i äktenskapet. Precis som boken Århundradets kärlekskrig är samtalet slagfärdigt, naket och sorgligt.KontaktMail: sondagsintervjun@sverigesradio.se Facebook: Söndagsintervjun i P1 Twitter: @sondagsintervju Instagram: @sondagsintervjun_p1

Kroppar som tafsas på på jobbet, på festivaler, i baren. Kroppar som ska "skyddas" av mobbar. Men också kroppar som ska döljas eller exploateras, kritiseras. Hur ska kvinnans kropp få vara i fred? Här hittar du vårt dialogforum från sändningenLyssna också på webbsändningen: eftersnack med publikenP1 Debatt med Alexandra Pascalidou på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm: Kvinnokroppen som slagfält. Deltagare i debattpanelenStina Wollter konstnär Aleksa Lundberg skådespelare, debattör och journalist  Ebba Witt-Brattström professor i litteraturvetenskap Birgitta Ohlsson riksdagsledamot, Liberalerna Victoria Kawesa  genusforskare, Feministiskt initiativ Iman Aldebe designer, pionjär inom hijabfashion Amelia Adamo  chefredaktör och tidningsmakare Clara Henry Youtube-stjärna och föreläsare Kristina Wicksell  föreläsare om jämställdhet Charles Randqvist läkare Sarah Delshad Muslimska feminister Lova Magnusson klubbarrangör

Den brasilianska författaren Clarice Lispector fortsätter att verka långt efter sin död 1977. "Stjärnans ögonblick" är hennes mest sålda roman - men hur ska man läsa den? När börjar den? Clarice Lispectors litteratur fortsätter fyrtio år efter hennes död att verka och förbrylla. "Stjärnans ögonblick" är den sista roman som kom ut medan hon fortfarande levde, en metaberättelse om att skriva, om att solidarisera sig med en av världens allra minsta, om att dö med sin gestalt. Clarice Lispector låter i romanen den manliga författaren Rodrigo S M våndas över sin skapelse, Macabéa, en kvinna som inte gör något som helst väsen av sig, en ur den anonyma massan i Rios slum.Katarina Wikars vrider och vänder på "Stjärnans ögonblick" med författarna Anneli Jordahl och Ebba Witt-Brattström och översättaren Örjan Sjögren som hon alla hittade i radions arkiv. Vi hör också citat ur radioteaterföreställningen "Stjärnans ögonblick" i regi av Magnus Berg.  

Den brasilianska författaren Clarice Lispector fortsätter att verka långt efter sin död 1977. Stjärnans ögonblick är hennes mest sålda roman - men hur ska man läsa den? När börjar den? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Clarice Lispectors litteratur fortsätter att verka och förbrylla. "Stjärnans ögonblick" är den sista roman som kom ut medan hon fortfarande levde, en metaberättelse om att skriva, om att solidarisera sig med en av världens allra minsta, om att dö med sin gestalt.Clarice Lispector låter i romanen den manliga författaren Rodrigo S M våndas över sin skapelse, Macabéa, en kvinna som inte gör något som helst väsen av sig, en ur den anonyma massan i Rios slum.Katarina Wikars vrider och vänder på "Stjärnans ögonblick" med författarna Anneli Jordahl och Ebba Witt-Brattström och översättaren Örjan Sjögren som hon alla hittade i radions arkiv. Vi hör också citat ur radioteaterföreställningen "Stjärnans ögonblick" i regi av Magnus Berg.

Jihde inleder med en diskussion om titlar på erotiska böcker och frågar sig varför så många författare heter nåt som påminner om E.L. James. Vad är bättre: att läsa eller smyglyssna till erotisk litteratur i tunnelbanan? Öhman har läst Ebba Witt-Brattströms essäsamling "Kulturmannen och andra texter", därför blir det givetvis en del Knausgård och ph-värde i vaginan med Stig Larsson. Podden rör också Victor Malm, Sigge Eklund och andra kulturmansminioner. Jihde förklarar att böcker som låter svåra kan vara hur lätta som helst och uppmanar folk att aldrig avskräckas. Lite om Bodil Malmsten också såklart. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Bob Hansson om sin poetiska comeback, Ebba Witt-Brattström om världens bästa förlossningsskildring, en hälsning från Torgny Lindgren och en annan från Jan-Öjvind Swahn. Programledare: Marie Lundström. Bob Hansson gör comeback som poet, men efter att ha läst hans nya diktsamling "och grannsämjan är en långsam bödel", är det lätt att konstatera att Bob har en annan agenda nuförtiden. Eller vad säger han själv? Hör en lång och unik intervju med Bob!Ebba Witt-Brattström har samlat nästan 30 texter i en nyutkommen bok: "Kulturmannen och andra texter", som den heter. Här får en läsa om levande kvinnliga författarskap, men även en och annan kulturman dyker upp bland kapitlen. I Lundströms bokradio hörs Ebbas väna stämma.Och tänk på att Bokcirkeln startar nästa vecka! Då med Vanna och Göran Rosenberg som cirkeldeltagare. Boken vi ska läsa heter "Återstoden av dagen" av Kazuo Ishiguro. Läshänvisningar hittas här .Låten vi spelar i programmet är John Lennons gamla dänga "Imagine", här framförd av A Perfect Circle.

I Malous filosofiska salong diskuterar litteraturprofessorn Ebba Witt Brattström och ekonomiprofessorn Micael Dahlén om varför girighet är den värsta dödssynden och var gränsen går för otrohet. Och vilken funktion fyller egentligen vår rädsla? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Åtminstone säger han det själv om sin nya bok, spionromanen Blå Stjärnan. Vi gav Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap och feministisk debattör, i uppdrag att läsa boken och dela med sig av sina tankar. Nu möts de i Lundströms Bokradio. Veckans bokuppståndelse, i dubbel bemärkelse, handlar förstås om David Lagercrantz och den fjärde delen av Millennium: Det som inte dödar oss. Vi träffar författaren två dagar innan boken släpps, och undrar: - Vill du ställa in? Och hur har du gjort för att erövra huvudpersonen Lisbeth Salander?Och så läser vi Karl Ove Knausgårds omtalade och omdiskuterade debutroman Ut ur världen, om kärlekshistorien mellan den tjugosexårige lärarvikarien Henrik Vankel och hans trettonåriga elev Miriam. Marie Lundström läser tillsammans med författarna och Bokcirkelrävarna Lena Andersson och Philip Teir.

Vilken författare är hetast i höst? Hur mår porträttkonsten i världen? Vad betyder det för svensk film att svenska filmer går bra på internationella festivaler? Det är dags för telefonväkteri i Bergström i P1 när Lisa Bergström bjuder in konstnären och filmmakaren Anna Odell, Dagens Nyheters filmkritiker Mårten Blomkvist och litteraturkännaren, kulturskribent och initiativtagare till litteraturfestivalen Stockholm Literature Stefan Ingvarsson. Även Ebba Witt-Brattström, professor i litteratur, svarar på en fråga om kulturmansdebatten som rasade i våras. Fråga vad du vill om konst, film, litteratur, ja, kultur helt enkelt och panelen ska försöka svara. Slussen öppnar 14:30 - vi ser fram emot din fråga! PROGRAMLEDARE: Lisa Bergström BISITTARE: Anna Odell, Mårten Blomkvist, Stefan Ingvarsson PRODUCENT: Kicki Möller Ring direkt till programmet: 08-14 88 00 Eller ställ din fråga på vår telefonsvarare: 08- 7843951 Du kan också maila: korrespondenterna@sverigesradio.se

Stig Larsson fyller 60 år och gör upp med sig själv. Dokumentären inleds på författarens favoritkrog, där en dödssjuk Stig hämtades i ambulans i våras.   Stig Larsson debuterade med Autisterna 1979. Han har skrivit böcker, pjäser och regisserat film. Han har kallats för den främste konstnären i sin generation. Men han har också kallats för en litterär pedofil på DN Kultur – av sin före detta vän Ebba-Witt Brattström. I dokumentären följer Sigge Dabrowski Stig Larsson i vardagen. Stig har av hälsoskäl slutat ta amfetamin. Han har också lämnat sin dekadenta livsstil bakom sig, där sena nätter på Stureplan med unga tjejer avlöste varandra. Nuförtiden kretsar hans liv kring ön Lilla Essingen i Stockholm, dit han flyttade för knappt trettio år sedan. Han bor i en sparsamt möblerad etta, tillsammans med katten Cecil. Vi firar jul på Lilla Essingen med Stigs närmsta vänner, träffar 103-åringen Gunborg som målar av honom och lär känna restaurang Rosa Drömmar där Stig hänger dagligen. Plötsligt en dag kollapsar Stig på Rosa under dramatiska former. Rykten om vad som hänt, det ena galnare än det andra, sprids som en löpeld över ön. Och samtidigt som Stig kämpar för sitt liv så utlöses en häftig kulturdebatt – där Karl-Ove Knausgård och Stig Larsson står i centrum. Sigge Dabrowski har just avslutat studierna vi Stockholms dramatiska högskola. Han har själv bott på Lilla Essingen. Det här är hans första P1 Dokumentär.

Det svåra hundrasjuttionionde avsnittet med musikern/poeten Mattias Alkberg. Vi pratade om ärlighet, att vara en stökig person, rapporten i Aftonbladet, att stå på scen, debatten mellan Ebba Witt-Brattström och Knausgård, stamning, musiken, att inte vara konsensusdriven, pengar, att ha fel på en tand och ett knä, spretighet, lycka, operationen av ögat, anarki, barn och givetvis en hel del om när Frans Johansson (Fireside, Les Big Byrd) kastade macka inomhus. Avsnittet presenteras av Unicef. Redaktör och redigering: Lovisa Ohlson. Distribution: Acast. (För Android här! Och i App store här!) Musik: Mattias Alkberg - High Noon, Fyllskalle och (världspremiär!) Tjugonde. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Spanien går mot en ny politisk epok i söndagens regional- och kommunalval. Partierna Podemos och Ciudadanos ger de traditionella makthavarna inom PP och socialisterna konkurrens. Ett mönster som går igen över Europa. Dödsdomar i Egypten får kritik från människorättsadvokater: rättsosäkerheten tilltar. Reportage med en martyrs mamma, som liknar blodlukt vid den från rosenvatten. Digitala valutan Bitcoin kom i veckan in på börsen. Hur kom den in i värmen? Ett häftigt kulturbråk mellan litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström och författare Karl Olov Knausgård bröt ut i veckan. "Litterär pedofil" och "i Cyklopernas land" - varför så hårda ord och för vem? Krönikör Nina Björk om ordet förlåt och dess betydelse. Panelen om stöd till återvändande IS-krigare, försvarsövningen i Norrland och socialdemokraternas kris. I timme två om Socialdemokraternas kris inför kongressen senare i veckan. Ett reportage bland gräsrötter. Godmorgon världen har besökt Eskilstuna. Danmarks statsminister vänta

Var är Lars Adaktusson? Det får vi aldrig veta. Men hur bra eller dåligt SL:s verksamhet är får vi däremot besked kring. Dessutom: avundas politiken kulturdebatten? Är det läge att göra Ebba Witt-Brattström till minister?

https://alexanderdominici.files.wordpress.com/2015/02/kleen-kc3a4rleken-3.m4a https://alexanderdominici.wordpress.com/2015/02/12/kleen-karleken-3-ebba-witt-brattstrom/feed/ 0

Är alla valmöjligheter vår tids förbannelse? Litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström och dramatikern Martina Montelius i ett samtal om hur man ska hantera alla val i livet, och hur man vet vad som är det rätta valet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Har Sverige råd med kvinnolöner, kvinnoyrken och mansdominerade bolagsstyrelser? Och hur ser vägen mot jämställdhet ut? I årets andra P1 Debatt möter publiken personer med erfarenheter från olika delar av arbetslivet. Vi pratar om kvotering, kvinnofällor och en jämställd framtid. Hemma, på jobbet och samhällsekonomiskt. Här är alla medverkande: Shanthi Rydwall Menon, komiker från P3:s humorprogram Carpe F*****G Diem. Amanda Lundeteg, VD AllBrigth foundation Ebba Witt-Brattström, professor och författare. Danica Kragic, professor i Robotteknik på KTH Mira Skundic, undersköterska äldreomsorgen Mats Söderlund, poet Erik Wedin, redaktör för Genusdebatten.se Martin Höjman, mångårig erfarenhet från förskolan och vården Hidayet Tercan, entreprenör och företagsrådgivare Elaine Breske Hirscher, konsult i byggbranschen Maria Ludvigsson, ledarskribent SvD Pernilla Alexandersson, vd på Add Gender Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi och delegationen för jämställdhet i arbetslivet Niclas Kjellström-Matseke, VD för Postkodlotteriet Programledare: Alexandra Pascalidou Sänt direkt från Studion Kulturhuset i Stockholm. Se en del av online-diskussionen kring P1 Debatt här

Richard Wagner var inte en i samtiden vanlig "husbehovsantisemit". Läser man hans skrift Judendomen i musiken framträder snarare bilden av ett frenetiskt hat och en personlig avsky för allt judiskt. Enda lösningen på det judiska problemet är enligt Wagner dess undergång. Hitler mötte Wagners verk redan som tolvåring och ingen annan konstupplevelse gjorde tillnärmelsevis lika starkt intryck. Wagners ideal kom att prägla hela Hitlers liv och verk. Det finns de som menar att utan Wagner - ingen nationalsocialism. Adolf Hitler erkände ingen annan lärare än Wagner Går vi sedan över till den nazistiska mytologin, religionen - om ariers gudastatus, frälsning via den heliga graal, symboler, Thule, Atlantis, tempel, övermänniskor, utvaldhet... Så är Himmlers diktat som kopierade ur Richard Wagners mytologiska värld och dramer. Men finns verkligen antisemitisk propaganda närvarande i Wagners musikdramatik? Är kvinnobilden reducerad till enbart horan och madonnan? Kan en konstnär hållas ansvarig för hur dennes verk används av eftervärlden? Är konstnären lika med konsten? Bör Wagners verk överhuvudtaget framföras? En mindre debatt om detta har passerat även i Sverige under Wagneråret 2013. Här fortsätter Anders Olsén debatten med redan inblandade - men även med nya röster. (Repris från feb-14) Medverkande: Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns Högskola Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm Helene Lööw, forskare med specialitet högerextremism och nazism Ebba Witt Brattström, professor i nordisk litteratur, feminist och operafantast. Stefan Johansson, dramaturg vid Kungliga Operan Dror Feiler, svensk judisk tonsättare, konstnär, debattör och politiker Gunilla Brodrej, musikkritiker Expressen Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi vid Stockholms universitet Per Ragnar, skådespelare och författare som under ett halvt liv grävt i Hitlers levnadsöde Som Wagner själv, medverkar omväxlande Peter Gategren och Martin Holm En P2 Dokumentär av Anders Olsén Producerat av Anders Olsén/Ogjort för P2 Dokumentär

Konsten att konversera, det vill säga att i spirituella samtal utbyta välformulerade tankar som får hjärnan att jobba lite extra, det var något som Madame de Staël (1766-1817) behärskade. Hon var en krutdurk till kvinna som syntes, hördes och tog plats i samhällsdiskussionen på ett sätt som få andra, män inkluderade. Geni har inget kön, som hon konstaterade. Genom sitt skarpa intellekt och välsmorda munläder slog hon sin samtid med häpnad. Madame de Staël bröt mot en hel del konventioner och förutfattade meningar om hur en kvinna skulle bete sig - och se ut för den delen. Hon var bastant byggd, hade lätt för att snubbla och spilla och bar med förkärlek djupa urringningar och färgstarka turbaner. Mer om henne berättar vi i veckans STIL. Somliga har kallat Madame de Staël (eller Germaine de Staël-Holstein) för den ”första moderna kvinnan”, andra för ”den första feministen”. Klart står i alla fall att hon inte var rädd för att säga – eller skriva – vad hon tyckte. Med sin vassa tunga (och penna) rispade hon hål i tunna argument och uppblåsta män – som den franske kejsaren Napoleon Bonaparte, vilken hon retade till vansinne genom att ifrågasätta hans maktfasoner. Han såg till att hon blev landsförvisad under flera år. Men det hindrade inte hennes framfart, tvärtom. Madame de Staël blev superstjärna i Europa och hennes böcker bästsäljare. I romanen Corinne från 1807 har huvudpersonen fått en hel del drag som påminner om henne själv, om något förskönade – en modern kvinna, extremt intelligent, lärd, begåvad och djupt poetisk som var känd för sina dikter och offentliga improvisationer. Blygsamhet var inte något som plågade Madame de Staël. Och varför skulle det göra det. Hennes bok med tankar och slutsatser om den franska revolutionen – Reflektioner över franska revolutionens viktigaste händelser – kom att länge betraktas länge som en sorts bibel bland liberala tänkare. Smarta reflektioner är också något som den amerikanska skribenten Fran Lebowitz är en mästare på. Framför allt i tal. Hon är likt Madame de Staël en mästare på att få folk att hänga vid hennes läppar för att lyssna på vad hon har att säga. Om henne får vi höra mer om i veckans program. Vi får också höra om konsten att lyssna, vilket inte alltid hör ihop med att prata. Vi har också tagit en titt på den huvudbonad Madame de Staël föredrog att bära, turbanen. Hur kan man variera sin look med hjälp av sjalar? Vi har talat med designern Iman Aldebe som skapar turbaner och moderna muslimska kläder. Veckans gäst är Ebba Witt Brattström, litteraturvetare och professor vid Helsingfors universitet.

Ulf Elfving minns möten från våren som gått. På söndag får du höra utvalda delar av mötena med trubaduren Carl Anton, miljöpartiets språkrör Åsa Romson, författarna Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl, Bodil Jönsson, skådisen Helena Bergström, vänsterledaren Jonas Sjöstedt, föreläsaren Mia Törnblom och landsbyggdsminister Eskil Erlandsson.

Krisen i Syrien fortsätter. Bör FN läggas ned? Det tycker Fredrik Segerfeldt, författare till boken "FN - spruckna drömmar". Aleksander Gabelic, ordförande för svenska FN-förbundet, försvarar sin organisation. Därefter handlar det om putläppar, urringningar och koketta bilder. Nätets sociala medier är fulla av foton, ofta självporträtt, som ger bekräftelse i form av "gilla"-kommentarer. Tidigare kunde vi skylla skönhetsidealen på helt och hållet på reklamaffischer och tidningsredaktörer - nu är vi själva medskapare. Gäster: Amelia Adamo, tidskriftsdrottning, Natasha "Lady Dahmer" Blomberg, genusbloggare samt Mikael Sol, serietecknare. Men männens beteende är minst lika oroande, tycker litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström. Hon finns i andra änden av sommarens sista Ring-Insändare. Programledare: Henrik Torehammar Producent: Jon Jordås

Ebba Witt-Brattstrøm oppfordrar til å hente fram hatet og forakten som finst i bloggossfæren og granske det. Ho er litteraturprofessoren som set spor i den nordiske samtalen om Knausgård, Strindberg, sinte menn og usjølvstendige kvinner. Ved Astrid Brekken.

De har kallats kulturens kungapar. Han är litteraturvetaren och kritikern som varit ständig sekreterare i Svenska akademien. Hon är litteraturprofessorn som var med då Sveriges feminister fixade aborträtt och varannan damernas i riksdagen. Tillsammans väcker de känslor och åsikter men vänder sig mot bilden de säger att media målat upp av dem.

Ingrid Elams essäbok Jag. En fiktion undersöker självbiografin och det konstruerade jaget i litteraturhistorien. Diskussion med författaren Daniel Sjölin och litteraturprofessor Ebba Witt Brattström. Har "kulturvänstern" någon makt? Är "Blondinbellahögern" på väg att ta över? En omdebatterad uppgörelse med "kulturvänstern" av Bengt Ohlsson i DN diskuteras av skribenten Lena Andersson, kulturredaktionens Göran Sommardal och DN-kolumnisten Viktor Barth-Kron. Och så ska den nya programledaren för litteraturprogrammet Babel i SVT, Jessica Gedin, frågas ut. Kulturradion: Nya vågen kommer att sändas från olika orter under våren, varannan vecka kommer programmet från Stockholm med programledare Eric Schüldt.

Författaren Johannes Anyuru och radioreportern Bosse Sjökvist åker till Berlin för att träffa Ebba Witt Brattström. Litteraturprofessor men också hustru sedan många år. Kan hon hjälpa till att analysera en ung manlig poets förälskelsedrömmar? Hur ser hon på kärlek som meningen med vår tillvaro och varför är hon så svag för en viss Gösta? Kanske får vi några svar på vägen mot livets mening.

Gråt inte! Gör motstånd! Var glad! Gå till angrepp! Så löd Grupp 8:s upprop till kvinnorna på 70-talets början. De stred för lika lön, kvinnors rätt till smärtfria förlossningar och abort och mot porrindustrins förnedrade kvinnosyn. Idag är det få som inte bekänner sig till feminismen. Kvinnors lika rättigheter och möjligheter går liksom inte att slingra sig undan. I teorin. Verkligheten är en annan sak. Eller är den det? Vad har hänt med feminismen sedan 70-talet? Hur ser dagens unga debattörer på rödstrumpornas gärningar? Var finns feminismen i valrörelsen, eller har den reducerats till debatten om RUT-avdrag? Håller jämställdhet på att bli en icke-fråga i ett finanskrisande Europa? Nya Vågen läser Ebba Witt -Brattströms bok "Å alla kära systrar" tillsammans med Tinni Ernsjöö Rappe journalist, debattör och författare till boken "Skriet från kärnfamiljen" (tillsammans med Rebecka Edgren Aldén), Athena Farrokhzad poet, översättare och kritiker och Eva Westerberg projektledare på tankesmedjan Timbro. I kritikdelen kurar vi ner oss i skräcksoffan och talar om John Ajvide Lindqvists nya roman Lilla Stjärna. Till studion kommer Jenny Teleman, kritiker i Aftonbladet och i Kulturnytt och Johan Hilton, kritiker på Expressen. Programledare: Naila Saleem

Litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström har skrivit sin egen historia om tiden med Grupp 8 - boken Å alla kära systrar! Hon kommer till studion för att tala om minnena från kvinnokampen 1971 till 1982. Vilken personlighet vinner valet? De tre partiledarna i Storbrittanien har för första gången mötts i en tevedebatt. Och oron är nu stor för att en karismatisk personlighet ska vinna över en vettig politik. Anglofilen och journalisten Andres Lokko ger sin prognos inför det brittiska valet. Flyttande fåglar är dummare än de som stannar. Ny evolutionsbiologisk forskning visar att hjärnan blir mindre om fåglarna måste byta boplats. Stämmer detta även för människor? Dagens bisittare är Nina Lekander

Stort Sago-slam pågår i Lantz i P1. Kan man bedriva vettig samhällsdebatt i sagoform? Förra tisdagen läste Annika sin egen saga om Grodan och Tysnaden - idag svarar Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag i direktsändning med Sagan om Astronauten. Dessutom hör du Ebba Witt-Brattström reda ut var gränsen går för påträngande feminism...

Stort Sago-slam pågår i Lantz i P1. Kan man bedriva vettig samhällsdebatt i sagoform? Förra tisdagen läste Annika sin egen saga om Grodan och Tysnaden - idag svarar Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag i direktsändning med Sagan om Astronauten. Dessutom hör du Ebba Witt-Brattström reda ut var gränsen går för påträngande feminism...