Podcasts about kungliga teatern

Folk slogs om biljetter, drottningar satt i publiken & recensenter var i extas när Jenny Lind sjöng runt om i världen på 1800-talet. Hör hennes barnbarns barnbarn berätta. Utan att överdriva kan man nog kalla operasopranen Jenny Lind för världens första internationella superstjärna. Hon slog igenom stort år 1838 i Stockholm, när hon som 17-åring debuterade vid Kungliga Teatern. Det dröjde inte länge innan hon upptäcktes av de stora operahusen i Europa. Jenny Lind kallades för the Swedish Nightingale och älskades av kompositörer som Felix Mendelssohn, författaren HC Andersen och drottning Victoria i England. Men hennes barndom var långt ifrån glamorös. Hon föddes 1820, utanför äktenskapet och hennes mamma lämnade genast bort henne till fosterföräldrar. Vägen till succéerna började av en slump. En tjänsteflicka till en operadansös vid Kungliga Teatern råkade höra Jenny när hon satt i ett fönster och sjöng. Det ledde till att hon, 9 år gammal, antogs som elev vid teatern. I programmet hör vi Jenny Linds barnbarns barnbarn Sarah Jenny Dunsmure, svenska Jenny Lindsällskapets ordförande Inga Lewenhaupt och Cathy Haill, curator vid Victoria and Albert Museum i London berätta. Sarah Jenny Dunsmure avled en tid efter intervjuerna. All musik i programmet är sådan som Jenny Lind sjungit och alla citat är autentiska, men något moderniserade. De har lästs in av Unn Almqvist Danemo, Peter Danemo, Elias Krantz och Betty Törnkvist. En dokumentär från 2019 av Helene Almqvist.

Sverige har upplevt koloratursopraner som tagit delar av världen med storm. Jenny Lind och Kristina Nilsson är två av de uppburna celebriteter vi höjer mot skyarna i veckans avsnitt.  Det svenska musikundret blommade redan vid 1800-talets mitt, när Jenny Lind nådde en världspublik med sin stämma, vilket senare även gällde Kristina Nilsson. Det är två av de svenska koloratursopraner som skrivit in sig historien, både i Sverige och internationellt. Om detta talar vi i veckans avsnitt med sopranen Britt Marie Aruhn. Hon debuterade på Kungliga Teatern i mitten av 1970-talet och blev snart en av Operans aktade artister som sjungit närmare fyrtio av de största huvudrollerna. Hon uruppförde György Ligetis opera Le Grand Macabre och sjöng Första damen i Ingmar Bergmans legendariska uppsättning av Trollflöjten. Hennes koloraturer sträckte sig upp till trestrukna G och hennes stämma har hörts på prestigefulla scener som bland annat Covent Garden, La Scala, Wiener Staatsoper och Parisoperan.

1946 firades Franz Berwalds 150-årsjubileum i stor stil. Inte minst inom Radiotjänst ville man ge lyssnarna möjlighet att upptäcka Berwalds storhet. Såväl ungdomsverk som mera mogna kompositioner gick ut i etern. Vissa sändningar kom från Radions egna arrangemang, andra var överföringar från olika musikinstitutioner, och programtidningen Röster i Radio publicerade en helsidesartikel signerad Sten Broman. Där får man veta att Franz Berwalds ”melodiska och rytmiska uppslag äro alltid högst originella, och i det tematiska arbetet visar han en förbluffande ’modern’ kontrapunktisk genialitet, som ställer honom i särklass bland alla samtida tonkonstnärer vid mitten av 1800-talet. Ingen av dessa äger Berwalds klara och snillrika orkesterstil.” Sten Broman gjorde under året program om Franz Berwald, och han dirigerade också Stockholms Radioorkester i den enda sats som finns kvar av Berwalds ungdomssymfoni från 1820. En inspelning från det konserttillfället finns bevarad i Sveriges Radios programarkiv. Så den och många andra upptagningar av tidiga verk ingår i den andra delen av Christina Tobecks dokumentärserie om Franz Berwalds liv och musik i radioperspektiv – från Radiotjänst till Berwaldhallen. Krönet på jubileet var en uppsättning av Estrella de Soria på Kungliga Teatern, och radiolyssnarna fick ta del av operans första del. Estrella de Soria hör till de verk som Berwald arbetade med under de år han vistades i Berlin på 1830-talet. 1828 hade han slutat sin tjänst i Hovkapellet för att så snart det blev ekonomiskt möjligt resta utomlands. Han längtade efter en mera stimulerande musikalisk miljö, och han hoppades också att slå igenom som operatonsättare i Berlin. Men det visade sig svårare än han trott. Snart var han tvungen att hitta en annan försörjningsmöjlighet än musiken. Berwald gav aldrig tappt, ”en smula gott huvud gör till sluts allt möjligt”, skrev han hem till sina systrar. Och Berwald klarade sig bra. Han öppnade ett ortopediskt institut, där han med framgång behandlade diverse felställningar med sjukgymnastik och ortopediska apparater. En serie P2-dokumentärer av Christina Tobeck - del 2 av 4 Musik av Franz Berwald i P2 i anslutning till dokumentärserien: Månd 26.10. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Sinfonie singulière Onsd 28.10. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Septett Torsd 29.10. i Musik mot midnatt kl 21.00: Konsert för två violiner och orkester Torsd 5.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Violinkonsert Fred 6.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Stråkkvartett g-moll Lörd 7.11. i Klassisk morgon kl 07.00: Recitativ och aria ur Estrella de Soria Sönd 8.11. i Klassisk morgon kl 06.00: Uvertyr till Estrella de Soria Månd 9.11. i Musik mot midnatt kl 21.00: Jag går i kloster (operett i radioversion från 1961) Tisd 17.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Pianokvintett nr 2 A-dur Torsd 19.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Symfoni Ess-dur, Naïve Torsd 19.11. i Musik mot midnatt kl 21.00: Gunnar Bucht, Sinfonie gracieuse ou l’Apothéose de Berwald (SR:s beställningsverk till Berwaldjubileet 1996)

Operasångerska Kerstin Meyers karriär har tagit henne över hela världen och alla stora operahus. I Sommar i P1 berättar hon om sin musikaliska uppväxt där duettspel på cittra var familjeunderhållningen på kvällstid. Så småningom kom hon in på Musikhögskolan och hennes karriär fick en rivstart. - Jag sjöng närhelst jag blev ombedd, fick göra småroller på Kungliga Teatern och det blev så ofta att jag började känna mej som barn i huset, berättar Kerstin Meyer i sitt Sommarprogram. Karriären fortsatte via Operahögskolan och ut i världen.  Men sångarkarriären har också kantats av privata sorger. Sommaren 1961 omkom båda hennes föräldrar i en bilolycka men Kerstin Meyer var upptagen med föreställningar och fick inte veta vad som hänt förrän efter fyra dagar. -  Man hade undanhållit mig allvaret.  Om Kerstin Meyer En av vår tids främsta operasångerskor som uppträtt på alla stora scener som La Scala, Covent Garden och Parisoperan. Har varit anställd på operahusen både i Stockholm, Berlin, Buenos Aires och New York. Gjorde under våren bejublad comeback på Malmö Opera i rollen som Madame Armfeldt i musikalen Sommarnattens leende. Avslutade annars sin sångarkarriär 1988 efter att ha drabbats av stämbandscancer. Fick sitt stora genombrott på operan 1954 i Carmen. Var rektor för Operahögskolan i Stockholm 1984-1994. Utnämnd till hovsångerska, har fått professors namn av regeringen och bland hennes många utmärkelser finns också Brittiska Imperieorden. Producent: Tom Sandberg

Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag: Georg Kulenkampff spelar Alexander Glazunovs violinkonsert med Radioorkestern under ledning av Tor Mann från 1948 och Ann-Marie Fröier spelar Gunnar de Frumeries Variationer och fuga tillsammans med Stockholms filharmoniska orkester under ledning av Antonio Pedrotti från 1958. Vidare sjunger den nyligen bortgångne Erik Saedén ur Georges Bizets Pärlfiskarna, Wagners Tannhäuser och Mozarts Figaros bröllop samt en av Wilhelm Stenhammars romanser. Den tyske violinisten Georg Kulenkampff besökte Stockholm  många gånger. Första gången 1920 och sista gången i mars 1948, ett halvt år före sin död. Vid detta tillfälle framförde han den ryske tonsättaren Alexander Glazunovs violinkonsert tillsammans med Radioorkestern under ledning av Tor Mann. Kulenkampff blev bara 50 år gammal, och det här skulle bli en av hans allra sista konsertframträdanden. Han var inte bara en framstående solist han spelade ofta och gärna kammarmusik med tidens främsta artistern. Tillsammans med pianisten Edwin Fischer och cellisten Enrico Mainardi bildade han en framstående pianotrio. Inspelningen med Glazunovs violinkonsert är unik, den spelade Kulenkampff aldrig in på skiva. Nästa inslag i dagens program är en inspelning gjord i Stockholms konserthus tio år senare. Då var den italienske dirigenten Antonio Pedrotti på besök i Sverige och gav en konsert med Konsertföreningens orkester, som Stockholms filharmonikerna då hette. Vid detta tillfälle hade han åtagit sig att dirigera ett svenskt stycke, Gunnar de Frumeries Variationer och fuga för piano och orkester, från 1932, med tonsättaren själv som solist. I sist stund blev de Frumerie indispoerad och den unga pianisten Ann-Marie Fröier fick med kort varsel hoppa in i stället. Och det är denna inspelning som vi får höra i dagens program från den där januaridagen 1958. Dirigenten Antonio Pedrotti var född 1901 och dog 1975.  Han studerade i Rom, bl.a. för tonsättaren Ottorino Respighi. Förutom i hemlandet var han verksam i Tjeckoslovakien i många år. Sist i dagens program några inslag med den nyligen bortgångne Erik Saedén. Han hade en mycket lång karriär som sångare bakom sig. Redan 1952 debuterade han på Stockholmsoperan där han kom att framträda under många, många år. På Stockholmsoperan fick Saedén göra många roller. Mest uppmärksammad blev han kanske i de moderna operorna Karl-Birger Blomdahls Aniara och Lars-Johan Werles Drömmen om Therese. Men han fick också göra många andra bas- och barytonroller. Här får han sjunga duetten ur Pärlfiskarna av Georges Bizet, tillsammans med tenoren Gösta Björling och Radioorkestern under ledning av Stig Rybrant. Det är den tidigaste inspelningen med Saedén i vårt arkiv, gjord i oktober 1952. Vidare två operaarior Sången till aftonstjärnan ur Richard Wagners Tannhäuser och Grevens aria ur tredje akten av Mozarts Figaros bröllop, samt slutligen en av Wilhelm Stenhammars sånger Jungfru blond och jungfru brunett tillsammans med pianisten Stig Westerberg. MUSIKINSLAG Alexander Glazunov: Violinkonsert a-moll (1904) Georg Kulenkampff, violin Radioorkestern under ledning av Tor Mann Insp. 30 mars 1948 Gunnar de Frumerie: Variationer och fuga (1932) Ann-Marie Fröier, piano Stockholms filharmoniska orkester Dirigent: Antonio Pedrotti Insp. 8 januari 1958 Georges Bizet: Duetten ur Pärlfiskarna Gösta Björling & Erik Saedén Radioorkestern Dirigent: Stig Rybrant Insp. 10 oktober 1952 Richard Wagner: Sången till aftonstjärnan ur Tannhäuser Erik Saedén (Wolfram) Kungliga hovkapellet Dirigent: Sixten Ehrling Insp från föreställning på Kungliga Teatern 12 juni 1957 W.A. Mozart: Grevens recitativ och aria ur akt 3 av Figaros bröllop Erik Saedén (greven), Radioorkestern Dirigent: Sten Frykberg Inspelat 9 mars 1959 Wilhelm Stenhammar: Jungfru blond och jungfru brunett Erik Saedén, baryton & Stig Westerberg, piano Insp. 4 september 1958