POPULARITY
Categories
20 episodes with utan
31 episodes with utan
21 episodes with utan
18 episodes with utan
14 episodes with utan
14 episodes with utan
24 episodes with utan
18 episodes with utan
15 episodes with utan
14 episodes with utan
22 episodes with utan
11 episodes with utan
17 episodes with utan
13 episodes with utan
11 episodes with utan
16 episodes with utan
11 episodes with utan
11 episodes with utan
10 episodes with utan
8 episodes with utan
11 episodes with utan
11 episodes with utan
13 episodes with utan
8 episodes with utan
137 episodes with utan
10 episodes with utan
134 episodes with utan
13 episodes with utan
7 episodes with utan
7 episodes with utan
10 episodes with utan
8 episodes with utan
11 episodes with utan
5 episodes with utan
8 episodes with utan
6 episodes with utan
12 episodes with utan
9 episodes with utan
8 episodes with utan
7 episodes with utan
5 episodes with utan
5 episodes with utan
10 episodes with utan
5 episodes with utan
8 episodes with utan
8 episodes with utan
8 episodes with utan
6 episodes with utan
4 episodes with utan
11 episodes with utan
6 episodes with utan
5 episodes with utan
5 episodes with utan
4 episodes with utan
7 episodes with utan
7 episodes with utan
7 episodes with utan
5 episodes with utan
4 episodes with utan
5 episodes with utan
5 episodes with utan
6 episodes with utan
3 episodes with utan
9 episodes with utan
9 episodes with utan
9 episodes with utan
4 episodes with utan
6 episodes with utan
6 episodes with utan
6 episodes with utan
6 episodes with utan
9 episodes with utan
3 episodes with utan
8 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
5 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
10 episodes with utan
3 episodes with utan
3 episodes with utan
3 episodes with utan
5 episodes with utan
5 episodes with utan
5 episodes with utan
5 episodes with utan
49 episodes with utan
10 episodes with utan
6 episodes with utan
3 episodes with utan
2 episodes with utan
5 episodes with utan
7 episodes with utan
6 episodes with utan
3 episodes with utan
4 episodes with utan
2 episodes with utan
3 episodes with utan
41 episodes with utan
2 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
4 episodes with utan
3 episodes with utan
3 episodes with utan
3 episodes with utan
3 episodes with utan
3 episodes with utan
3 episodes with utan
4 episodes with utan
3 episodes with utan
8 episodes with utan
2 episodes with utan
5 episodes with utan
2 episodes with utan
2 episodes with utan
9 episodes with utan
6 episodes with utan
6 episodes with utan
2 episodes with utan
2 episodes with utan
7 episodes with utan
4 episodes with utan
2 episodes with utan
2 episodes with utan
3 episodes with utan
Kaos och förvirring - så beskriver organisationer inom social- och hälsovårdssektorn situationen efter att regeringen och minister Wille Rydman (bilden) grälat om de så kallade Steabidragen. Det som är klart är att bidragen skärs ner för att spara pengar - men nu lever organisationerna i osäkerhet om de kan fortsätta sin verksamhet eller inte. Vad räknas som "bemötande arbete" - som är det som nu skall prioriteras? Och hur driver man en organisation om man inte vet om man har några pengar nästa år? Micaela Romantschuk, verksamhetsledare för Hem och Skola, Christian Wentzel, verksamhetsledare för Stationens barn rf, och Annette Tallberg-Haahtela, verksamhetsledare för FDUV, diskuterar under ledning av Bettina Sågbom. E-post: slaget@yle.fi
Carin Hjulström har sålt över 1,5 miljon böcker, men i nya deckarserien ville hon in i mörkret och var då tvungen att ösa ur sig själv. Och det fanns en tid då det hade kunnat sluta illa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
I det här avsnittet berättar jag om min nya serie 50 ärliga sanningar om viktminskning, varför din omgivning påverkar dina resultat mer än du kanske tror och hur du sätter mål för hösten som du faktiskt kan hålla. Vi pratar om att släppa allt-eller-inget-tänket, se på vilka vanor och människor som formar dina val och skapa en plan som känns hållbar, realistisk och kraftfull. Inte fler tomma löften eller en nystart som rinner ut i sanden efter två veckor. Utan mål som är förankrade i ditt verkliga liv.
350 miljoner kronor – så stort blev bytet i det som beskrivs som Storbritanniens största kupp. Det var precis innan jul 2004 som rånarna slog till mot två bankchefer och deras familjer utanför Belfast. Rånarna instruerade cheferna hur de skulle föra ut pengarna ur banken. Men hur lyckades kuppen? Vad blev efterspelet? Och kunde polisen spåra och döma rånarna? Gäst: Mikael Jägerbrand, journalist Programledare och producent: Jesper Spanne. Klipp från: BBC Kontakt: podcast@aftonbladet.se. Ansvarig utgivare: Lotta Folcker
I en samtid som tror att lösningen på alla problem är att träna och äta rätt, ses överviktiga lätt som ett samhällsproblem. Men hunger har ofta inte alls med mat att göra, konstaterar Annina Rabe. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades första gången 2018. Just nu är jag mitt uppe i ett garderobsrensningsprojekt. Det tar ganska lång tid, inte bara för att jag inte gjort det på länge och skåpen därför bågnar av diverse tröjor och klänningar jag inte längre använder. Utan för att det är ganska plågsamt. Plaggen väcker minne till liv, minnen från en tid när jag var en annan person. Den personen som var smal. Den som kunde ha vackra kläder eller för den delen vilka kläder som helst, för hon såg ändå okej ut i allt. En person som ter sig som mer och mer avlägsen från den som jag är idag. Jag tänker att den personen måste ha levt ett bekymmerslöst liv. Ett liv utan kroppshat och dåligt samvete, utan att vara en anomali i omvärldens kritiska ögon. Sedan minns jag, att så var det ju inte alls. Den smala personen mådde tvärtom dåligt för jämnan, och detta trots att hon levde upp till alla samtidens krav på slankhet och åtminstone relativ skönhet. Inte hade jag vett att uppskatta det inte. Den icke-smala personen – jag - är faktiskt generellt gladare och mer harmonisk, om än inte helt nöjd med sitt utseende. Mer eller mindre omedvetet märker jag att jag delar in mitt liv i före och efter den där hösten när jag plötsligt skenade i vikt och blev den jag är idag. Nej, jag är inte sjukligt överviktig. Jag skulle förmodligen inte kvala in till Biggest Loser eller få en gastric bypass om jag önskade det. Men jag väger definitivt mer än vad man bör göra när man är lika lång som jag. Så har det varit de senaste tio-femton åren, och trots flera försök har jag inte lyckats gå ner de där envisa kilona. Medelåldern gör det inte lättare; inte heller att ha ett stillasittande yrke och därtill mat och vin som intresse. Och mitt problem är knappast ovanligt. Om det nu ens är ett problem. För vem är det egentligen som har bestämt att det är ett problem med övervikt? Man stör liksom hela samhällsordningen om man väger för mycket. Man blir den där felande länken. Men om vi nu ändå skulle säga att det är ett problem så skulle det väl i så fall vara mitt eget, och ingen annans? Ändå känner jag mig ständigt utsatt för omvärldens kritiskt granskande blickar – ibland även kommentarer. Vissa dagar känns det som om jag med min lilla övervikt är ett samhällsproblem. Ett välfärdsproblem. I vår gravt kroppsfixerade tid där det entydiga svaret på nästintill varenda fråga är att ”träna och äta rätt” – vad nu ”rätt” kost är just den här säsongen, undvik socker, kolhydrater, fett, eller vänta nu, fett får man väl äta eller var det förra veckan? I en sådan tid finns ingen ursäkt för att vara ett fetto. Lösningen framstår som enkel: det är bara att skärpa sig! Man stör liksom hela samhällsordningen om man väger för mycket. Man blir den där felande länken. Det räcker alltså inte med ens egna känslor av otillräcklighet– man ska dessutom bära samtidens besvikelse på sina axlar. Och i vår tids stora hyckleri ingår dessutom att alla tränings- och kosttrender saluförs som något som ska få oss att rent allmänt ”må bättre”, när det i själva verket nästan uteslutande handlar om att bli smal. Det indirekta budskapet blir: hur ska man kunna må bra om man inte är smal? Om jag, med en förhållandevis ringa övervikt, ofta umgås med alla dessa destruktiva tankar, känner att mitt värde som människa sitter i hur många kilo jag väger – hur skall det då inte vara för dem som enligt alla måttstockar verkligen är feta? Den amerikanska författaren Roxane Gay vet. Större delen av sitt liv har hon varit gravt överviktig, som mest med en vikt på över 250 kilo. I den självbiografiska boken ”Hunger – a memoir of my body” berättar hon om ett liv med en kropp som är allas angelägenhet och allmänt byte för allehanda fördomar. På den feta kroppen är det fritt för var och en att projicera sitt eget narrativ. Fetma, precis som hudfärg, är något som inte går att dölja hur mycket du än försöker. Och som tjock, svart, queer och kvinna hamnar Roxane Gay längst ner på statusskalan i nästan vartenda sammanhang. Främmande människor i matvaruaffärer känner sig nödgade att diskret plocka ut varor ur hennes kundvagn Hon utvecklar diverse strategier för att, som hon skriver, överleva i en värld som har mycket lite tålamod eller medlidande för en kropp som hennes. En metod är att vara rolig; att förekomma omvärldens eventuella hånfulla skratt genom att dra fokus till sin övervikt. Hon beskriver hur en gravt överviktig kropp blir allas rättighet att kommentera; inte bara bland familj och vänner. Hur hon ständigt får lyssna på utläggningar om det farliga i att väga så mycket som hon gör. Som om, skriver Gay, ”jag inte bara var fet utan också fruktansvärt korkad”. Dessa råd är utdelade ”i all välmening”, från människor som anser sig bara tänka på hennes bästa. Främmande människor i matvaruaffärer känner sig nödgade att diskret plocka ut varor ur hennes kundvagn och byta ut dem mot något nyttigare. ”I all välmening.” Hon dissekerar hyckleriet och cynismen kring realityshower som "Biggest Loser" och det överdrivna medieintresset för framför allt kvinnliga kändisars vikt. Allt pekar på samma sak: det är den smala kroppen som är normen, allt annat är en avvikelse. Det är ju inte någon okänd slutsats och hennes tankar kring det är kanske inte så nya, men sällan har det beskrivits så hjärtskärande som här. Allt landar till sist i hungern, den som gett boken sitt namn. Hungern som är både fysisk och psykisk och egentligen handlar om helt andra saker än mat. Allting som har med våra kroppars utseende att göra är komplicerat Att vara en fet kvinna är en paradoxal kombination av att vara osynlig och på samma gång ta alldeles för mycket plats. Roxane Gay beskriver hur hon en gång började äta för mycket för att bokstavligen bygga ett pansar kring sin egen kropp. Som 12-åring blir hon brutalt gruppvåldtagen av en klasskamrat och hans kompisar. En klasskamrat hon dessutom är kär i. Hon känner kraftiga skamkänslor och berättar inte för någon om det inträffade. Hon fortsätter till och med att träffa killen som iscensatte våldtäkten ett bra tag efter det inträffade. Skammen leder till att hon börjar äta. Fetman blir en slags rustning, som gör henne obegärlig och skyddar henne mot att utsättas för våldtäkt igen. Varje gång hon börjar banta och träna bort fettet slutar hon tvärt just när det börjar ge resultat. En smalare kropp gör henne mer ömtålig, både bokstavligt och bildligt. Samtidigt är det ju just fetman som gör henne extra sårbar och till ett villebråd för omgivningens hån och missriktade välvilja. Låter det motsägelsefullt? Ja, det är det också. För är det något som Roxane Gays bok visar med plågsam tydlighet så är det är att detta med kroppen inte är enkelt. Det är inte ”bara att ta sig samman”, sluta äta kolhydrater och gå till gymmet. Allting som har med våra kroppars utseende att göra är komplicerat, inkonsekvent och ofta förenat med en grundångest vi inte alltid är beredda att konfrontera. Och detta i en hurtig samtid som inte basunerar ut något annat budskap än att det är enkelt, bara man tar sig samman. Det finns ingen ursäkt för att vara ett fetto. Annina Rabe, litteraturkritiker Litteratur Roxane Gay: Hunger – a memoir of my body. Harper, 2017.
Programledare: Jesper HofmannPanel: Fabian AhlstrandGäster på länk: Pär Hansson______________Ansvarig utgivare: Dawid FjällFölj oss på sociala medier:Fotbollsmorgon Twitter: / fotbollsmorgonDobbTV Twitter: / dobbtvInstagram: / fotbollsmorgonTikTok: / fotbollsmorgon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Lätt svenska med Oskar är en podcast för alla som vill lära sig svenska. Lyssna varje dag och lär dig svenska tillsammans med mig! My website where you can buy my book: https://www.lattsvenskamedoskar.com/ Lyssna på Intro till svenska med Oskar på Spotify eller Youtube. You can purchase Learn Swedish With Norse Mythology here. It's packaged as an ebook and audiobook. Enjoy! -- Lätt Svenska med Oskar finns också på Youtube! Support the show? Become a Patron to access short stories, transcripts, the Discord Server and more: https://www.patreon.com/lattsvenskamedoskar Buy me a coffee and become a Discord member on: https://ko-fi.com/lattsvenskamedoskar Mail: oskar@studionystrom.com I'm also on Instagram Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices
UTD Podden är tillbaka med ett nytt avsnitt! Den här veckan berättar vi om vårt nya samarbete med GO Sport Travel, lanseringen av supporterresan till Manchester United–Tottenham samt blickar tillbaka på en oförglömlig helg i Göteborg tillsammans med våra lyssnare i samband med United–PSG. Dessutom blir det som vanligt massor av Manchester United-snack. Trevlig lyssning!Följ oss jättegärna på sociala medier – där heter vi UTD Podden precis överallt!00:00 Start04:38 Breaking news!11:57 United i Gbg20:39 United–PSG33:16 Avslut & hint Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Valrörelsen har börjat, och det är väldigt mycket plånboksfrågor. När ska alla hårt arbetande födda 1968 få del av alla löften? Och varför är klimatet så frånvarande trots alla larmrapporter från kontinenten? Dessutom pratar vi om Quisling-debatten och Vänsterpartiets svårigheter i Palestinafrågan. Med Cecilia Malmström och Jesper Bengtsson.
Många tror att svag försäljning beror på för få kundmöten eller för låg aktivitet, men det verkliga problemet kan vara ett otydligt erbjudande. Om kunden inte snabbt förstår vilket problem du löser och varför just du är rätt val blir säljarbetet onödigt tungt och priset blir ofta den avgörande faktorn. Ett starkt erbjudande gör däremot att kunderna lättare ser värdet, fattar snabbare beslut och väljer dig utan att du behöver övertyga dem i varje affär. Innan du ökar antalet samtal eller marknadsföringsinsatser bör du därför granska hur tydligt, relevant och differentierat ditt erbjudande verkligen är. Kan du förklara vad du gör på 30 sekunder, och skulle kunden förstå värdet direkt? Om svaret är nej är det där utvecklingsarbetet ska börja. Ett bättre erbjudande leder ofta till enklare försäljning, högre marginaler och betydligt mindre frustration. Slutsatser ➡️ Det största säljproblemet är ofta ett otydligt erbjudande – inte för låg aktivitet. ➡️ När kunden förstår värdet blir försäljningen både enklare och snabbare. ➡️ Börja med att förbättra erbjudandet innan du ökar säljarbetet.
Några minuter in i intervjun noterar jag ett tickande i mina hörlurar. Jag påkallar studioteknikern Rikards uppmärksamhet. Det visar sig snart vara Lene Fogelbergs mekaniska hjärtklaff, ett ljud som blir en följeslagare till oss i den här intervjun.Hela den här historien börjar med att man konstaterar att då sexåriga Lene har ett medfött hjärtfel. Hon blir under uppväxten allt mer orkeslös, men ingen läkare ser sambandet med hjärtfelet. Man tar sig inte ens tid att undersöka Lene utan avfärdar henne som hypokondriker.När hon tillsammans med familjen flyttar till USA är Lene i så dåligt skick att hon till och med blir ompromenerad av en blåhårig dam i nittioårsåldern. En rutinkontroll för att få amerikanskt körkort ändrade allt. Utan omedelbar operation skulle hon bara ha några månader kvar att leva. Innan hon lade sig operationsbordet fick hon skriva avskedsbrev till sina familjemedlemmar, ett avskedsbrev som hon hoppades ingen skulle få läsa. Den förhoppningen var ytterst nära att krossas.Att höra Lenes hjärtklaff i bakgrunden samtidigt som hon berättar om sin förhandling med döden ger den här berättelsen en alldeles speciell dimension. Det här är också en historia om kärlek, det vackra i livet, om att välja det positiva trots att man blivit illa behandlad och att våga stå på sig när man vet att något är fel.Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Life Genomics, Gröna Gårdar, FunmedHitta allt om podden: Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Från november 2024. Det här avsnittet handlar om en 16-årig pojke som gick på en nyårsfest och aldrig mer kom hem. Utan hamnade på en enslig plats, blev mördad genom en utdragen misshandel och sedan fick ena handen avhuggen. Det handlar också om en mamma som sedan 30 år fortfarande väntar på ett svar på vem som gjorde det - och inte minst varför. I avsnittet berättar vi också också om ett annat liknande fall. Ett mycket grovt våldsbrott som skedde kort senare på samma plats. –––– Reporter: Anders Johansson Producent: Emil Pettersson & Marcus Ulvsand Tips & kontakt: podcast@aftonbladet
Felicia Linde berättar för första gången öppet om sin resa genom ätstörningar, från prestationskrav inom idrotten och förnekelse till behandling, återhämtning och hopp. Vi pratar om varningssignaler, familjens betydelse, hur vården kan bli bättre och varför det är så viktigt att våga be om hjälp. Ett ärligt och berörande samtal som ökar förståelsen för ätstörningar, psykisk hälsa och vägen mot ett friskare liv.Om du vill följa med Felicia i fortsatta resan framåt, hittar du hennes instagram här: @felicia.linde08Tack för att du lyssnar och för att du är här med oss. Vi ses i nästa avsnitt. Kram från Emma och Rebecca
Sverige har genomgått en gastronomisk revolution från 80-talet till idag. Etnologen Håkan Jönsson berättar om utvecklingen som förändrat landet. REPRIS från 1 januari 2026. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – På 1980-talet har vi fortfarande ett stort statligt restaurangbolag, som också äger många av de bättre restaurangerna, säger Håkan Jönsson.Sen förändras allt. Antalet restauranger ökar flerfaldigt. Synen på restaurangbesök ändras.På 80-talet jobbade Håkan Jönsson som kock. Sen blev han etnolog med fokus på gastronomi.Håkan Jönsson beskriver utvecklingen i boken Kändiskockens uppgång och fall – Den gastronomiska revolutionen går vidare. En vidareutveckling av boken Den gastronomiska revolutionen, som kom ut 2011. Då var kändiskockarna ett begrepp. Nu menar Håkan att de fallit.Den gastronomiska revolutionen i Sverige har inte bara förändrat restauranger, maträtter och utevanor. Utan också våra hemmakök och könsroller.Vad kommer härnäst?
Ifall meritokrati verkligen fungerar, varför är Aaron Kroon nästan alltid den enda svarta OCH den enda öppet homosexuella personen i rummet när han pratar med ledningsgrupper och styrelser?Efter nästan tre decennier på ledande positioner i det svenska näringslivet ägnar han nu en stor del av sin tid till föreläsningar, rådgivning och styrelsearbete. Trots hotfull Trump-retorik och de stora organisationernas inneboende tröghet ser han ljust på framtiden, och menar att det svenska ledarskapet står tämligen stadigt i sina värderingar kring öppenhet och tolerans. Dessutom kan pendeln mycket snart svänga tillbaka igen.Men mångfald i sig löser inte systemfelet i grunden. Den stora utmaningen handlar om att skapa en inkluderande kultur. Programledare: Christian von Essen // Läs mer på hejaframtiden.se och kolla in hejaframtiden.se/partner ifall du vill samarbeta med Heja Framtiden. Prenumerera på nyhetsbrevet på Substack och bidra gärna med en kaffe i månaden ifall det känns värdefullt.
Det har blivit dags för en riktig Gotlandsspecial!Den här veckan beger vi oss till ön där kylrumsdörrar faller över personalen, gäster startar egna Primuskök på uteserveringen och förvirrade festfirare desperat letar efter tunnelbanan hem.Vi hör om den improviserade kylrumslösningen som fungerade alldeles utmärkt – ända tills den oanmälda livsmedelsinspektören klev in genom dörren. Eller åtminstone genom öppningen där dörren en gång hade suttit.Dessutom blir en inringd diskplockare utslängd från sin egen arbetsplats, anklagad för att stjäla restaurangens glas. En ledig julafton slutar med ett nedbrunnet kök och sanering i en vecka, medan de fyra bokade gästerna själva får rycka in med pulversläckaren.På en annan gotländsk uteservering slår en familj sig ner, plockar fram ett Primuskök och börjar koka sin egen pasta. Och efter söndagsklubben på Snäck upptäcker en kraftigt förvirrad man att han inte bara har missat tunnelbanan – han har missat båten med flera dagar och sitter fast på en ö han inte visste att han befann sig på.Vi möter även den amerikanska gästen som beställer räkor, men tappar aptiten när hon upptäcker att de har både skal och ögon.Som om det inte vore nog är det också dags för det mycket populära segmentet Opopulär Åsikt.Välkomna till Gotland – ön där det är lättare att missa båten än att hitta tunnelbanan!Tack alla ni som skickat in veckans historier: Kenny, Martin Liljenberg Carlander, Håkan Forsgren, Patrik Eriksson (extra på Patreon), Jessica Blixt, Timas Eliasson, Daniel Andersson, Emma Louise Holm, Marina Fagrell (extra på Patreon), Björn Terring (extra på Patreon).Och extra mycket tack till er som skickat bidrag via våra Swish: Johan Noring x11(!), Martina Jansson x10(!), David Burman x7, Sören Asp x6, Michael Katsaras x4 Malin Gille x3, Johanna Nyholm x3, Magnus Häggström x2, Tomas Stenbäck x2, Magdalena Rickardsson x2, Jon Andri Zogg x2, Erik Skeppner, Madeleine Henriksson, Thomas Boselius, Kerstin Roslin, , Alexandra Grins, Adam Kullberg, Ellen Thompson, Yvonne Eidenbrant, Eden Ljunghager, Markus Erlandsson, Marcus Lind, Martin Schori, Katja Lomarker, Sebastian Löfwrnhamn, Elin Bergman, Oscar Petersson, Katrin Andersson, Elina Fröjd, Magnus Granmyre, Dennis Jansson, Alexandra Grins, Astrid Ericson, Jim Jonsson, Simon Roshagen, Edward Eriksson, Emelie Forsblom, Nerima Ouma, Oscar Pettersson, Magnus Foss, Philip Tisting, Cilla Jarminde, Axel Skog, Malin Ervik, Kim Johansson, Jon Larsson, Anne Tysnes, Jonna Broberg, Pelle Eriksson, Helen Andersson och Erik Ekstrand! Hjältar är ni! Glöm inte att trycka på följknappen i din podspelare och gå gärna in och diskutera veckans avsnitt på våra sociala medier och om du lyssnar via Spotify kan även delta i våra olika omröstningar. Fred, kärlek och Fernet.Medverkande: Jesper Borgenstrand, Henrik Olsen, Agnes Fällman, Patrik Tapper.Stöd oss på Patreon: https://www.patreon.com/HantparestaurangSwish: 1234 8689 64 - Hänt På ABFölj oss: FB: Hänt På Restaurang / Insta: Restaurangliv / TikTok: Hänt På Restaurang / Threads: RestauranglivMaila in din egen historia till: jesper@hantparestaurang.seSponsor / Annonsering: agnes@hantparestaurang.seMusik:Henrik Olsen - HPR ThemeDamian Marley - Could You Be LovedLjud ifrån:Epidemic SoundSVT / Ulf Malmros - Elaka PolisenRedaktör: Jesper BorgenstrandProducent: Henrik OlsenFoto: Leo Josefsson / Light Box Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
I det här avsnittet av Utan Hets gästar tidigare elitidrottaren Kaiza Karlen för ett ärligt samtal om kroppskomplex, mental hälsa och vägen tillbaka till ett liv där hälsan får komma före prestation.Det här avsnittet är för dig som någon gång känt att du inte räcker till, kämpar med kroppsideal, befinner dig i återhämtning från en ätstörning eller vill bygga en mer hållbar relation till träning, mat och dig själv.Du hittar Kaiza här på instagram:@kaizzakarlen och hennes uppdrag @projekt_iuk
Det foder som vi föder upp fisk, kyckling och grisar på har inte alltid varit särskilt miljövänligt. Nu prövas ett nytt alternativ som svenska forskare tagit fram. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Programmet sändes första gången den 16 februari 2026.Mycket av den fisk vi äter numera är odlad och det kan vara ett miljövänligt alternativ som förhindrar utfiskning av hav och sjöar. Men ofta ingår vildfångad nermald fisk i fodret, och det gör också sojaprotein som även det kan ha stor miljöpåverkan.Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har nu tagit fram ett nytt foder som ska vara hållbart och som prövats på fisk under hösten, och i år står kyckling och grisar på tur. Men hur smakar fodret - och hur smakar fisken? Vi provsmakar.Medverkande: Hanna Carlberg, forskare inom akvakultur på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala; Anna Henning Moberg, kock och verksamhetschef, Torsåker gård, Axfoundation; Christian Sjöland, projektledare ”Framtidens mat”, Axfoundation.Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se
Therese Berntsson har haft innebandyn som en röd tråd genom hela livet. Från åren som spelare till rollen som ordförande i Tvååker IBK har sporten gett henne betydligt mer än bara matcher och träningar – den har skapat vänskaper för livet, format hennes ledarskap och gett erfarenheter som hon haft stor nytta av långt utanför idrottshallen. I det här avsnittet berättar Therese om resan från innebandyn till ett framgångsrikt liv som ICA-handlare, där hon snart i 15 år har drivit två olika butiker i Halland. Hon delar med sig av hur ledarskapet inom idrotten och näringslivet går hand i hand och varför människor alltid har varit den viktigaste framgångsfaktorn.Men samtalet handlar också om livet utanför karriären. Therese berättar öppet om den känslosamma och stundtals tuffa vägen till att bli mamma – en resa som kom att förändra hennes perspektiv på livet. Om att förlora sin mamma. Det blir ett varmt och ärligt samtal om familj, motgångar, glädje och vad som verkligen betyder något.Vi pratar också om den unika gemenskap som innebandyn skapar. Om lagkamraterna som blivit vänner för livet, om minnen som aldrig bleknar och om varför sporten har en fantastisk förmåga att föra människor samman, oavsett var i livet de befinner sig.Dessutom passar Therese på att hylla alla de tränare och eldsjälar hon mött genom åren – människorna som lägger tusentals ideella timmar på att skapa en trygg miljö där barn och ungdomar får växa, utvecklas och hitta en gemenskap. Utan dem hade svensk innebandy aldrig varit den folkrörelse den är i dag.Det här är ett inspirerande samtal om hur en idrott kan forma ett helt liv. Om ledarskap, entreprenörskap, vänskap, familj och vikten av att ge tillbaka. Ett avsnitt som visar att de största segrarna ofta sker långt utanför innebandyplanen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Therese Berntsson har haft innebandyn som en röd tråd genom hela livet. Från åren som spelare till rollen som ordförande i Tvååker IBK har sporten gett henne betydligt mer än bara matcher och träningar – den har skapat vänskaper för livet, format hennes ledarskap och gett erfarenheter som hon haft stor nytta av långt utanför idrottshallen.I det här avsnittet berättar Therese om resan från innebandyn till ett framgångsrikt liv som ICA-handlare, där hon snart i 15 år har drivit två olika butiker i Halland. Hon delar med sig av hur ledarskapet inom idrotten och näringslivet går hand i hand och varför människor alltid har varit den viktigaste framgångsfaktorn.Men samtalet handlar också om livet utanför karriären. Therese berättar öppet om den känslosamma och stundtals tuffa vägen till att bli mamma – en resa som kom att förändra hennes perspektiv på livet. Om att förlora sin mamma. Det blir ett varmt och ärligt samtal om familj, motgångar, glädje och vad som verkligen betyder något.Vi pratar också om den unika gemenskap som innebandyn skapar. Om lagkamraterna som blivit vänner för livet, om minnen som aldrig bleknar och om varför sporten har en fantastisk förmåga att föra människor samman, oavsett var i livet de befinner sig.Dessutom passar Therese på att hylla alla de tränare och eldsjälar hon mött genom åren – människorna som lägger tusentals ideella timmar på att skapa en trygg miljö där barn och ungdomar får växa, utvecklas och hitta en gemenskap. Utan dem hade svensk innebandy aldrig varit den folkrörelse den är i dag.Det här är ett inspirerande samtal om hur en idrott kan forma ett helt liv. Om ledarskap, entreprenörskap, vänskap, familj och vikten av att ge tillbaka. Ett avsnitt som visar att de största segrarna ofta sker långt utanför innebandyplanen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Den här veckan är temat "Jesus förhärligad" och bibeltexten är hämtad från Lukasevangeliet kapitel 9, vers 28-36. "5 minuter med Gud" är en lättillgänglig andaktpodd med bön och bibel som grund. Julia Forsberg, pastor och föreståndare, Centrumkyrkan i Finspång håller i andakten.
När årets sista expedition ska bestiga Mount Everest, går ingenting som det ska. Vädret är fientligt, sikten är dålig och klättringen tar dubbelt så långt tid som den ska. Det slutar med att en sherpa, alltså en nepalesisk bärare och guide, blir lämnad ensam. Utan syrgas, mat eller möjlighet att larma om hjälp. Men det som först ser ut att bli en tragedi, slutar med en mirakulös bedrift. Programledare: Elinor Ahlborn. Med Marianne Björklund, asienkorrespondent på DN.Producent: Sabina Marmullakaj.
Detta är ett litet smakprov från det senaste avsnittet.För att lyssna på hela avsnittet och alla andra avsnitt, gå in på: https://underproduktion.se/edwardblomssmorgasbord (från 39:- per månad).
I Ukraina sommaren 1943 plundrar ett SS-kommando på uppdrag av Heinrich Himmler 18 odlingsanläggningar på jakt efter fröer i världens första genbank. Fröerna skulle bli grunden till det tusenåriga rikets superfröer för att föda det onda imperiet.Fröerna hade samlats in av den berömde växtförädlaren Nikolaj Vavilov på expeditioner runt om i världen. Men Vavilov hade dött i Stalins fängelser i början av året, eftersom han inte ville underordna vetenskapen den sovjetiska ideologin.I avsnitt 124 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten och författaren Jens Nordqvist som är aktuell med boken Den stora fröstölden - Svält, plundring och mord i växtförädlingens århundrade.Den moderna växtförädlingen tog fart i början av 1900-talet med återupptäckten av den österrikiske munken Gregor Mendels teorier kring korsning av växter från 1860-talet. Världens växande befolkning behövde efter mer tåliga och högavkastande spannmål och grönsaker.Tyskland, Sovjetunionen, USA och Sverige var de länder som i början av 1930-talet kommit längs i arbetet med växtförädling. En gemensam nämnare var det statliga stödet, och inblandningen, i växtförädlingen.Nikolaj Vavilov såg den ständigt föränderliga biologiska mångfalden som resultatet av ett samspel mellan människan och naturen. Trots att blomkål, grönkål, brysselkål, vitkål, rödkål och broccoli ser helt olika ut stammar de alla från samma art, vildkål (Brassica oleracea). I människans tjänst har den vilda arten utvecklats till vitt skilda grönsaker. Växtförädlingens historia var full av storartade bedrifter.Nikolaj Vavilov stötte på många hinder i sin kamp mot svälten. Han och de andra växtförädlarna kämpade mot torka och väta, skadedjur och virussjukdomar. I hans väg stod även Lysenkos pseudovetenskap, brutala partibossar och politiska tjallare. Ändå var han en obotlig optimist. Han trodde verkligen att förnuftet till slut skulle segra och han trodde på växtförädlingens förmåga. Naturen var rik nog att föda människan, och den vetenskap han älskade mer än livet gav honom de redskap som behövdes för att resurserna skulle kunna nyttjas.Nazityskland har slängt avundsjuka blickar på Sovjetunionens växtförädlingsprogram. Utan en livsmedelssektor som kunde försörja det tyska riket och dess militärapparat skulle expansionen österut aldrig gå att genomföra.Ledare för SS:s frökommando är den unge växtförädlaren och SS-officeren Heinz Brücher, som med hjälp av de ryska fröerna ska ta fram nya supergrödor. Nazisterna bedriver redan en omfattande växtförädling i flera koncentrationsläger, bland annat Auschwitz.I krigets slutskede gömmer Brücher de värdefulla fröerna för att senare kunna användas. Med hjälp av just frösamlingen vill han köpa sig fri lejd till tryggheten i Sverige.Musik: Po dolinam i po vzgoriam av S. Alimov och T. AturovBild: NKDV:s fotografi av genetikern Nikolaj Vavilov ur NKVD:s utredningsakt. Vavilov greps 1940 under Stalins utrensningar och avled i fängelse i Saratov 1943. Foto: NKVD, Centrala arkivet vid Ryska federationens FSB, public domain, via Wikimedia Commons. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Skicka din egen fredagsfråga till dummamanniskor@gmail.com.För en reklamfri upplevelse klicka här: https://dummamanniskor.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
I veckans avsnitt av Stilsnack pratar vi om konsten att förenkla – i garderoben, hemmet och vardagen. Vi pratar också om varför vi längtar efter det enkla på sommaren, hur färre val kan ge mer energi och varför den största lyxen idag kanske inte handlar om att äga mer – utan om att veta vad som verkligen passar dig. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Vi pratar sommarstickning och stickplaner som i praktiken kanske bara hamnar i en ruta bredvid stickbingobrickan. Även stickning i vattenfall och pillig estnisk stickteknik nämns. Vi kommer också in på stickhistoria i sociala medier. Kul när den väcker nyfikenhet men mindre kul när tvärsäkra påståenden presenteras utan källor. Nu blir det lite sommaruppehåll från oss. Glad sommar med massa stickning!
Här kommer ett avsnitt från maj 2026 som Begynners med Premium på Podme redan har hört! Signa upp dig här för att bli en del av familjen
Finalepisoden spelas in till havs där gruppen haft en underbar resa där mycket har hänt. Veckan summeras och det gör även de 4,5 åren som podden har spelats in. Stort tack till alla er som hängt med oss under dessa år. Utan er-ingenting. Kram!Medverkande: Mia Skäringer & Hampus NessvoldProducent: Anna SpolanderRedigering/Klipp: Mikael Solkulle & Anna Spolander Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Två dagar efter får Felix syn på två av de män som slog ner honom. Nu står han blåslagen framför dem. Vad ska han göra? Konfrontera eller förlåta? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Reporter & ljuddesign: Leontine OlsbjörkProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV AVSNITTET:– Och jag kände först en ångest av att gå ut för att jag. Ja, jag har precis varit med om någonting väldigt traumatiskt och jag ser ut som jag gör. Men tänker väl ändå att det här ska jag ska inte skämmas eller jag ska väl inte behöva stanna inne för att jag har varit med om det här.Felix är blåslagen i ansiktet. Två dagar tidigare har han blivit misshandlad på en nattbuss.När han sa ifrån mot några unga män som uttryckte sig rasistiskt.– Jag står där och värmer mig vid en eld och ser då två av de här. Killarna kommer gåendes.jag säger då till min familj att där är de ju.Nu står han mitt emot två av dom unga män som misshandlade honom. Nu, ska han konfrontera killarna – och förlåta dem.***Första gången jag ser Felix är i TV4 Nyhetsmorgon. Jag står i green room och pillar nervöst på en kaffekopp. Om en liten stund ska jag intervjuas i direktsändning.Du kanske har hört min berättelse. För Verkligheten har jag berättat om när jag tog ett DNA-test och hittade över 30 halvsyskon. Och den här morgonen ska jag prata om det i Nyhetsmorgon. Det är december och i sminket pratas det om det stundande luciatåget. Framför mig sitter flera tv-skärmar uppsatta på väggen. I dem ser jag Felix.Han sitter i en soffa inne i studion. Drygt två veckor tidigare har han blivit misshandlad på en nattbuss, efter att ha sagt ifrån mot några unga män som uttryckt sig rasistiskt. Jag har fått pushnotiser om misshandeln tidigare, men nu ser jag Felix berätta om kvällen. Fortfarande med blåmärken under ögonen. Och det är en sak jag fastnar för. För Felix säger att han har förlåtit dem.Intervjun tar slut och innan Felix försvinner vidare genom korridoren och jag in i studionhinner vi hälsa snabbt. Men det är något som jag inte riktigt kan släppa.Några månader senare sitter jag på ett tidigt morgontåg norrut, mot Vännäs i Västerbotten. Jag ska träffa Felix, igen. Felix möter mig upp vid tågstationen– Här har vi Myranparken.Vi går genom den lilla bruksorten några mil utanför Umeå.– Min farfar bodde i det här gula huset där. Då såg parken lite annorlunda ut när vi var små.Felix och hans syskon brukade leka här som barn.– Det var ganska mycket mer växtlighet här, så man kunde klättra i några träd-ish buskar och sådär. Och så har man ett starkt minne av en rutschkana som var lite farlig, men det är lite andra regler idag.Han växer upp i en annan liten ort, Rundvik, men han var ofta i Vännäs som barn. Och som vuxen flyttar han hit.– Pappa var väl inget stort fan av Vännäs. Han sa till mig innan han gick bort till 2020. Han sa att du får fan inte flytta till Vännäs. Men då träffade jag en Vännäs-bo. Så han får vända sig graven om han vill.När Felix är liten separerar hans föräldrar. Hans pappa missbrukar och kontakten är sporadisk.– Han var också en klok man. Var också närvarande när vi väl var där. Mycket starka minnen om att vi hittade på saker. Så man såg upp det handeln då. Fick mycket från honom i just hur jag är som person. Väldigt, väldigt... Jag analyserar mycket, jag tänker, reflekterar. Och det har inte alltid heller varit lätt.Felix mamma är från Brasilien och familjen är den första med invandrarbakgrund i byn.– Man fick höra mycket när man växte upp. Väldigt mycket glåpord. Och i och med att min familj inte jobbade heller och skaffade många barn så var man ganska utsatt på grund av det. Det var många som visste vilka vi var utan att man hade pratat med dem. Och mycket fördomar.De har det tufft ekonomiskt. Felix och hans syskon går ofta klädda i ärvda kläder och det händer att dom går i fel kläder för säsong. De sticker ut.– ´Det var en inre stress hela tiden. Man skämdes för att vi hade så mycket syskon som levde om och inte kunde sköta sig. Enligt en själv då. Idag var ni ju barn så det är svårt att klandra dem. Men det var så man tänkte då i alla fall.På skolgården fortsätter fortsätter glåporden.– Men det var ju mycket på skolan. Man fick ju höra diverse. Allt från svartskalle till turkjävel.Ibland säger han ifrån och andra gånger skrattar han bara med– Men många gånger svalde man det också. Det var som att bita ihop och hantera det. Jag har svårt att använda ordet rasism. Jag vet inte varför. Men det var helt klart rasistiskt och det var helt klart okunskap.Felix känner sig utanför. I ett försök att passa in bleker han sitt mörkbruna hår.– Det slutade inte så bra för att det blev orange. Det var ytterligare en sak som var såsynlig att man gjorde ett försök som inte slutade bra.Hemma får Felix och hans syskon höra att det är viktigt att de sköter sig i skolan och bland vuxna.– Jag var väldigt mån om att följa regler och hjälpa till där det behövdes städa undan och respektera de äldre. Upplevelserna när jag var liten, det har ju absolut format mig idag. Jag har noll tolerans emot mobbning generellMen skolan var också en plats där Felix blev sedd och även om det stundtals var tufft hemma,så kommer han från en kärleksfull familj. Vi spolar fram till en fredagskväll i november förra året, då utanförskapet och hatet gör sig påmint igen. För Felix växer upp. Han är social och utåtriktad. Han brinner för barn och unga, jobbar på fritidsgård och som ungdomstränare. Han börjar plugga till lärare med hoppar av och börjar jobba inom skogsindustrin.– Jag hade precis varit på en AW.På en arkadhall i Umeå står Felix och hans kollegor bland blinkande pinball-maskiner och gamla retrospel.– Så jag hade bokat det och så hade jag fixat pizzor till alla och så där. Så vi hade varit där hela kvällen och umgåtts och haft jättekul.Det är en trevlig kväll. Men så börjar samtalen förändras.– En sak som som kom upp i samtalet där under kvällen var just politik. Där jag blev lite förvånad över folks åsikter och värderingar och så där. Men vi valde sedan att gå vidare då.AW:n fortsätter. Felix är på gott humör när han skiljs från sina kollegor. Han ska ta nattbussenhem till Vännäs och beger sig till busshållplatsen.– Jag hade börjat prata med två med två kvinnor där på busshållplatsen och skrattat och skämtat och haft kul. Men det där låg lite grann i bakhuvudet också, just över den politiska den diskussionen vi hade Det var väl därför jag kanske också initierade i det här samtalet med de här kvinnorna.Kvällens samtal gnager fortfarande i honom när han börjar prata med kvinnorna. De går på bussenoch sätter sig långt fram där fortsätter samtalen.– De sätter sig ganska nära mig så att jag vänder mig och börjar prata med de här två kvinnorna. Och ja, vi pratar om allt möjligt och jag frågar hur länge de har bott här i Vännäs och hur de ser på på klimatet här i kommunen. Vi delar lite åsikter och tankar och sådär då. Och vi sitter och pratar egentligen hela vägen från från Umeå till Vännäs by där de hoppar av.Men när kvinnorna kliver av bussen förändras stämningen snabbt Felix hör några killar längre bak i bussen prata han hör att de säger något som slår an i honom. De säger n-ordet flera gånger– Så jag går bak och sätter mig och sätter mig och sätter mig och sätter mig framför dem och hälsar och säger såhär till grabbar. Så här kan ni inte uttrycka er. Ni måste tänka er för på hur ni pratar och hur ni uttrycker det, för det här är inte okej. Jag blir väl bemött ganska ignorant, de tycker att de får säga vad de vill och de har inte sagt någonting som inte är lämpligt.Några säten längre fram sitter en kvinna och lyssnar. Hon vänder sig om.– Och också säger till den här kvinnan är ju då svart. Så hon har ju slutat höra på allt det här vad de har sagt, så hon vänder sig om också och säger, säger åt dem. En av de här personerna blir då ganska, störig. Han tycker, han försöker liksom provocera mig och så där. Och så efter lite, lite fram och tillbaka så är vi då framme i Vännäs näst sista hållplatsen och då säger de ”ska vi kliva av här”?Varför jag svarar ja, det kan vi göra.Felix reser sig upp och går mot bussens utgång.– Men då upptäcker jag att jag har glömt min väska på mitt säte.Han vänder tillbaka in genom bussen– Var på den här personen skriker “vad fan gör du” och tar stryptag på mig. Och jag ramlar som över honom där han satt och då slår han mig två gånger. Felix blir slagen med knytnävsslag i ansiktet. Han försöker hålla fast killen för att avvärja slagen och skydda sig. – Och jag säger till honom att att är det bra nu? Var på det någon bakifrån börjar slå mig. Och då tar jag tag i honom också och håller fast de två. Och så började en tredje slå mig. Ingen säger någonting. Jag blir slagen, slagen, slagen.Killarna fortsätter slå Felix medan bussen åker vidare mot ändhållplatsen– När bussen stannar så släpper jag sista personen som jag håller i. Killarna försvinner iväg. Felix halvligger över sätena längst bak i bussen. Ingen på bussen hjälper Felix. Och jag sätter mig upp och känner hur det rinner blod från ansiktet. Så till slut så ställer jag mig upp och tittar upp och då ser jag busschauffören stå där och han säger ingenting. Så jag kliver av bussen och bussen kör iväg.Skärrad och blodig står Felix på busshållplatsen mitt i natten. Han plockar upp sin mobil och slår numret till 112. Efter en stund kommer både polis och ambulans, polisen ställer frågor och ambulanspersonalen undersöker Felixs ansikte och hals. Han förs till akuten i Umeå. Samtidigt försöker Felix på tag på sin sambo, men hon svarar inte. – Så jag skickade en bild i en familjegrupp vi har. Och förklarade vad som hade hänt lite snabbt. och att de måste försöka få tag på henne. På bilden är hans högra öga igensvullet. Ansiktet är blodigt och rödflammigt.– Jag grät och jag fick panik. Hur ska jag berätta det här för min sambo? Mina barn ska se mig också.Felix har fått flera frakturer i ansiktet, i kindbenen och näsan. Först framåt morgonen får han tag på sin sambo.– Jag kommer ihåg att jag sa till henne att jag var på en säker plats och ändå mådde bra. Det gör det jobbigt nu också när jag säger det högt att jag inte kommer ihåg hur hon reagera.samtidigt går tankarna på högvarv.– Jag var också så chockad över att det var ett sådant våldskapital. Det är inte första gången jag sitter på den här bussen hem efter en utekväll och har haft samtal med diverse personer och stoppat bråk mellan andra personer. Jag brukar kunna se var saker och ting är på väg. Här hade jag ingen aning. Jag förstod mig inte alls. Jag kunde inte se det framför mig. Jag kände ingenting som att det skulle bli sådant här våld. och så tyckte jag synd om dem för just av den anledning, att det va var verkligen så oväntat så det gjorde ont i mig att unga människor är så arga.Det har gått två dagar sedan misshandeln. Det är skyltsöndag. Byn är full av människor. Det är ponnyridning, marknad och tomtebesök.– Jag kände först en ångest av att gå ut. Jag har precis varit med om något väldigt traumatiskt och jag ser ut som jag gör. Jag tänker att jag inte ska skämmas för att jag har varit med om det här.Trots att han är synligt blåslagen i ansiktet följer Felix med sin familj till byns torg.– Jag står där och värmer mig vid en eld och står och pratar med min mamma och min syster. Då ser jag två av de här killarna komma gående. De ser att jag ser dem och då vänder de ganska fort. Jag säger till min familj att där är de. Mamma säger åt mig att inte följa efter.Men Felix följer efter dem. De skyndar iväg till en parkerad bil.– De hinner sätta sig i bilen men jag går fram och knackar på förarfönstret. Jag sätter mig på huk och hälsar och säger hej känner ni igen mig Killarna nekar. Och Felix blir allt mer irriterad.– Så ni känner inte igen mig? Från bussen i fredags. Då säger de att, nej, vilken buss? Det här är samma attityd ni hade då som nu. Det är inte okej. Okej, ja, men hur ska vi lösa det här nu då? Jag säger något i stil att de ska se på mig och titta vad de har gjort med mig. Då mjuknar de lite och ber dem ursäkt för det de gjorde. Då säger jag till dem att de gärna får be sina kompisar ringa mig också. Jag lämnar mitt nummer och mitt namn. Sen kör de därifrån.Men Felix känner sig inte klar. Han söker på bilens registreringsnummer. han får fram adressen, men hejdar sig.– Jag kände att jag inte kan träffa honom eller dem ensamma. Det kändes inte bra. Istället tar han reda på var hans föräldrar bor.– Jag åker dit och parkerar bilen. Jag tänker nog inte så mycket på vad jag ska säga annat än att presentera mig och berätta vad som har hänt. Jag knackar på dörren och så öppnar en man.Det visar sig att mannen som öppnar är styvfar till en av killarna i bilen– Jag hälsar och säger hej. Jag heter Felix. Jag berättar att jag har blivit misshandlad på bussen denna fredags. Jag frågar om jag får komma in. Han bjuder in mig och vi sätter oss i deras vardagsrum.Det får han. Styvpappan bjuder felix på en kopp kaffe, och de sätter sig ned i vardagsrummetoch pratar.– Och jag säger väl att jag inte vet hur jag ska hantera det här på något annat sätt än vad jag gör just nu. Jag frågar om det var konstigt att jag var där och han tyckte att det inte var det. Vilket jag har varit tacksam för.En stund senare kommer mamman till en av killarna hem.– Hon frågar mig då om hon ska ringa hem grabbarna igen då. Så de kommer dit också.Nu möter Felix två av killarna igen. De sätter sig ned och pratar.– Jag ville visa att så här ser jag ut idag. Jag åkte dit av känslan att. Jag tänker inte gömma mig för det här. Utan personerna måste verkligen få se vad de har gjort och vad... Det finns en person på andra sidan här också. Och att saker får konsekvenser.Killarna ber om ursäkt igen och den här gången svarar han att han förlåter dem– Jag känner väl en sorg över att, att de valde det här, för det är också någonting de gjorde.Men att de inte har haft samma möjligheter kanske eller samma förutsättningar för att kunna reglera sig själv eller hantera sig själv. Eller fått stöd och hjälp i just känslor.– För jag har också varit i den åldern och jag var också ganska arg. Men jag var inte arg på... Men jag var mer arg på var jag kommer ifrån. Jag kommer själv från förhållanden som... Som har varit långt ifrån optimala. Jag kommer från ett kärleksfullt hem, absolut.Men jag kommer ifrån mycket och stora utmaningar.Felixs val att förlåta killarna tas emot med blandande känslor och en vän till honom är orolig att han inte kommer medverka i polisutredningen.– Och han har också sagt till mig rakt upp och ner. Att... Varför ska du vara så här för? Varför ska du... Varför ska du ens förlåta dem? Du är inte bättre än oss andra. Han har sagt. Och det är jag inte. Inte alls. Men sen kanske man också måste tillåta sig själv att få vara. Arg då eller ledsen eller sårad eller utsatt.Och såhär ett halvår senare märker han att misshandeln, precis som uppväxten, har satt sina spår– Och jag har ju fått frågan tidigare om jag kommer fortsätta ingripa och säga ifrån. Och jag har väldigt tryggt sagt ja, det här kommer inte förändra mig. Och ja, det har det gjort. Jag är mer osäker nu än tidigare. Att ha allt det där i ryggsäcken och så får man växa upp i en mindre ort med mycket fördomar och rasism. Det skapar ett annat förhållningssätt till livet än vad många här i Sverige kanske förstår.– Jag är supertacksam för det Sverige jag har växt upp i. Hela skyddsnätet som vi har haft är därför jag sitter här idag. Jag hade kunnat vara på en helt annan plats om jag inte hade haft det. Det måste vi värna om, att vi tar hand om våra medmänniskor som inte har allt på det torra.Efter misshandeln samlas människor i Vännäs i en manifestation mot våld och rasism. När de tågar genom byn hörs ropen: “Alla hjärtan har samma färg.”– All den kärlek och värme jag fick från hela Sverige, från olika människor. Det var personer som skrev brev till mig och personer som hörde av sig på alla möjliga olika medier. Och det visar ju på att det finns en kraft och att det finns människor där ute som på riktigt bryr sig. Och det är lätt man glömmer det, tänker jag. Det är lätt att man glömmer bort att det här berör så många. Det har jag inte tänkt på länge nu så det kanske jag ska försöka tänka på oftare. Just att den värmen och kärlek jag fick efter allt det här. Jag ska med mig det och att det kanske också kan få andra att agera i framtiden också. Om de ser eller hör eller upplever någonting.
Kalmarunionen var ett grunden omöjligt politiskt projekt att genomföra. Utan den danska drottning Margaretas (1353-1412) långa erfarenhet i skuggan av män och hennes politiska geni hade sannolikt kaoset i Norden fortsatt.Efter digerdödens härjningar i mitten på 1300-talet kom årtionden av kaos och maktvakuum i Norden. Utifrån denna anarki lyckades drottning Margareta skapa ordning genom personalunionen Kalmarunionen. På pappret var styvsonen Erik unionskung, men det var Margareta som styrde.I avsnitt 144 samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, som skrivit böckerna Kalmarunionen och Sveriges medeltid.Drottningen Margareta var dotter till Valdemar Atterdag och bortgift som tioåring till den norska kungen Håkan Magnusson. Hon blev en av de mäktigaste personerna som funnits i Norden som styrde över Sverige, Norge samt Danmark.Kalmarunionen etablerades år 1389 och bestod av Norge, Danmark och Sverige med Finland. Formellt etablerades trestatsunionen först vid unionsmötet i Kalmar 1397 och levde vidare med vissa avbrott till Gustav Vasas val till svensk kung år 1523.Före Kalmarunionen fanns en personalunion från år 1319 mellan Norge och Sverige, 1332–60 även omfattande de östdanska landskapen, och mera direkt den union mellan Danmark och Norge som etablerades 1375, när Olof, son till Håkon VI Magnusson i Norge och drottning Margareta, valdes till dansk kung.Trots att Olof dog redan 1387 resulterade Margaretas målmedvetna dynastiska politik i en samlad nordisk union, sedan en svensk adelsfraktion i opposition mot kung Albrekt genom Dalaborgstraktaten 1388 erkänt henne som rikets ”fullmäktiga fru och rätta husbonde”. Maktkampen avgjordes genom slaget vid Falköping (Åsle) 1389, även om det dröjde innan Sverige i sin helhet kom i Margaretas händer.Lyssna också på avsnitt 83 Kalmars historia från skyltfönster till provinsstad och avsnitt 47 När digerdöden hotade att utplåna Europa.Bild: Margareta, 1353-1412, drottning av Danmark Norge och Sverige – Nationalmuseum, public domain.Musik: Medieval World Video Game av Marius Serdan, Soundblock Audio Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Sommarens tillbehör: grillning, picknick mm. – hur fixar man såser, röror och tillbehör om man inte vill äta mejerier, gluten eller ens ägg? Enkla, goda tips och recept Varför överväga att undvika mejerier, gluten och ägg? Här får du en kvart att lyssna på i solstolen, bilen, eller på promenaden. Du hittar podcasten på din telefon – i alla vanliga podcastappar och Spotify, iTunes mm. Ny med podcasts? Så här … läs mer Inlägget 387: Såser & tillbehör utan mjölk, gluten & ägg dök först upp på 4Health.se by Anna Sparre.
ítið á Bylgjunni með Lilju, Sigmari og Ómari. Magnús Þór Jónsson, formaður Kennarasambands Íslands, ræddi við okkur um símafrí í skólum. Sævar Þór Sveinsson, ritstjóri Utan vallar, vann skýrslu um fjármálin á HM. Gunnar Sigurðarson, stjórnsýslufræðingur og Tómas Arnar Þorláksson, fréttamaður á Sýn, fóru yfir fréttir vikunnar. Þorsteinn Hallgrímsson, golfsérfræðingur fór yfir gengi Gunnlaugs Árna á US Open. Anna Fríða Gísladóttir, markaðsstjóri Nóa Siríus, mætti með leynigesti. Guðjón Smári kom með nýtt lag og orðabók unga fólksins.
- Hægt er að horfa á þáttinn í mynd á Youtube Sævar Þór Sveinsson, umsjónarmaður Utan vallar, fór yfir ársreikninga liða úr Bestu- og Lengjudeildinni ásamt Kára Snorrasyni. Farið var yfir helstu tölur, sýnd gröf og rýnt í stöðu liðanna út frá ársreikningunum.
Är det här sommaren då du vill ge lite extra tid, omtanke och kärlek till din relation? I det här avsnittet delar jag med mig av ett av de viktigaste sommarprojekten, som blev en nystart för min relation. Dessutom får du kärleksråd från några av poddens mest uppskattade gäster: Micael Dahlén, Amanda Romare, Elaine Eksvärd, Anna Bennich och Fredrik Robertsson.Vi pratar om varför skratt är relationens bästa bränsle, varför du aldrig ska sluta flörta med din partner, hur små ömhetsbeteenden kan förändra allt och varför kärleken alltid ska tillföra något till ditt liv. Ett kortare avsnitt - fyllt av kärlek! TACK för att du lyssnar, sparar, delar och kommenterar. Utan dig ingen In Bed With Emilia ❤️
Har den förre landslagsmittfältaren Albin Ekdal en gudfar med väldigt bra pigment? Klickar hans pappa inte med ”Granens” pappa? Och stod han på samma studentflak som en kille som senare skulle komma att dömas för ekobrott? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Jag sa till min mamma att han kommer att döda mig men jag togs inte på allvar, berättar Selma.Selma bodde utomlands när hennes blivande man kom på besök. De hade aldrig träffats tidigare. Utan förvarning blev hon tvingad att gifta sig med honom. Mannen visade tidigt obehagliga sidor som senare i Sverige eskalerade till hot, våld och enorm kontroll.Gästen är anonym. Selma heter något annat i verkligheten. Rösten, namn och platser är ändrade.Vill du vara gäst i podden? Maila emilie.olsson@bauermedia.seFölj @alskadepsykopat på Instagram.Hela säsongen av Älskade Psykopat finns på Podplay: https://www.podplay.com/sv-se/podcasts/alskade-psykopat-294350
Vad gör du om det blir brist på mat? Johanna Hjärtfors har en plan B. Hur är din mat-beredskap? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det behöver inte handla om krig. Eller energikris. Det kan vara en storm, eller ett längre elavbrott. Eller att det blir brist på någon vanlig råvara. – Mat-trygghet är att veta att jag klarar mig en längre tid, säger Johanna Hjärtfors.Hon bor utanför Åseda i Småland. Utan tidigare erfarenhet bestämde hon sig en dag för att börja odla. En viktig del i Johanna Hjärtfors plan B är beredskapsodling. Nåt hon föreläst om och också skrivit en bok om. – En beredskapsodling är en mer strategisk odling. En mer genomtänkt odling utifrån vad hon äter, så att hon kan förse sig själv med mycket av det hon behöver.Om det blir brist på mat vill man ändå att det man äter ska smaka nåt. Därför odlar Johanna t ex flera olika sorters lök.– Vi privatpersoner måste ta ansvar för vår mat-trygghet och hjälpa till med odling.Johanna Hjärtfors berättar hur man på en förmiddag kan starta en odling, förutsatt att man har en plats för det.Hon berättar också hur hon tar hand om det odlade så att det räcker under större delen av året.
Och nu är det juni så skibbidibibap på er alla! För i veckans avsnitt går vi igenom sommarplågorna som flashbackarna älskar, hatar och försöker hajpa upp eller glömma. Dessutom: iphonekärlek och internetbråk.Det största tacket till våra underbara patroner på: https://www.patreon.com/FlashbackForeverTrådar:https://www.flashback.org/t3609545https://www.flashback.org/t690401https://www.flashback.org/t1605142https://www.flashback.org/t1523190https://www.flashback.org/t1593963https://www.flashback.org/t1593963 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Varje vaken minut går åt till att försöka mota bort de obehagliga och våldsamma tankarna. Om de stämmer förtjänar jag inte att leva Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Om du känner igen dig i Mikaelas berättelse eller är anhörig finns hjälp att få:*Chatt: https://ocdforbundet.se/ocd-chatten*Anhöriglinje: https://ocdforbundet.se/anhoriglinjen/Reporter & ljuddesign: Vincent HanssonProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV DOKUMENTÄREN:– Tänk om jag är pedofil men jag har bara inte insett det förrän nu?För Mikaela går varje vaken minut åt till att försöka mota bort tankarna. Tankar som är obehagliga, våldsamma och ständigt fyllda av tvivel. Hon är rädd för att hon ska övertyga sig själv att vara en fara för dem hon älskar mest. En fara för sin son.– Det enda sättet att skydda mitt barn är att flytta ifrån honom.Jag har sökt upp Mikaela i Onsala utanför Kungsbacka. När jag fick reda på hennes berättelse slog den an i mig personligen. En historia om att brottas med och leva med sina demoner. Går dem att övermannas?Mikaela växer upp i Luxemburg. Hon beskriver sig själv som ett känsligt barn, som upplever mycket ansvar för andras välmående. Och att hon redan som liten börjar ha en stark rädsla för döden. – Jag började få tankar kring döden som alla barn får. Men jag fick verkligen panik av tanken av döden och blev rädd för att sova, för jag tänkte att jag skulle dö när jag sov. Så jag hade väldigt mycket känslor som liten. En dag får Mikaela ta del av en tragisk nyhet. En nära vän till familjen har drabbats av cancer. En hjärntumör. Tillståndet är kritiskt och han mår sämre och sämre för varje dag som går. – Då blev jag ganska ledsen av att höra det. Och så tyckte jag synd om honom för att han led. Då minns jag att jag tänkte: ”jag hoppas att han dör snart så att han inte behöver lida för länge”. Kort efter att Mikaela tänkt den tanken så går familjevännen bort. Mitt i sorgen slår skulden till med full kraft, en fixidé om att hon bär ansvaret –att det är hon som har orsakat hans död. – Det är mitt fel att han dog. För jag tänkte ju tanken, ”jag hoppas att han dör snart så han slipper lida”. Och då minns jag att jag sa det till min mamma. Att det är mitt fel. Och då förklarade hon att man kan inte tänka sig att någon ska dö, och att det är en ganska normal tanke att ha. Och att det kan vara lite fint att hoppas att någon inte ska behöva lida. Hennes mammas ord blir en viss tröst men dessa tankar skulle visa sig bara vara början. En dag när hon hackar grönsaker så dyker en skrämmande bild upp i huvudet.– Då började jag få tankar på att ”tänk om jag tar en kniv och sticker mig själv.” Jag ville absolut inte skada mig själv, men jag var livrädd för att jag skulle tappa kontrollen och bara sticka kniven i min mage. Så jag sa det till min mamma, och hon förklarade för mig att om du är rädd för att du ska skada dig själv, så behöver du inte vara ensam hemma. Men det ledde också till att jag var mycket med min mamma på fritiden. För jag var så rädd för att vara hemma. När Mikaela är 16 år slår en ny, absurd fixering rot. Det är en tanke som trotsar allt sunt förnuft och som för de flesta – även för henne själv – framstår som helt världsfrånvänt. Men trots det känns det som något hon behöver ta på allvar. – Så var jag fortfarande oskuld, och då började jag få tankar kring att jag skulle vara gravid, att jag skulle på något sätt ha lyckats bli gravid ändå. Jag minns att jag tog graviditetstest, trots att jag någonstans förstod att det är klart att du inte är gravid. Men jag var så rädd för det, för den tanken satte sig där också. Lex Jungfru Maria?– Ja. exakt!Det är ingen som ser några varningsflaggor eller snappar upp att det är något problem. För tankarna påverkar ännu inte Mikaela till den grad att det innebär några större bekymmer för henne. Att den starka ansvarskänslan, rädslan för att skada sig själv, rädslan för att vara någon slags jungfruföderska – att det här skulle vara ett tecken på en sjukdom var det ännu ingen som kunde förstå. Mikaela är nu i 20-årsåldern och befinner sig på en fest. Och där mitt bland alla människor så får hon syn på en kille. Det är som att världen stannar upp, och allt folk runt omkring blir bara till en suddig bakgrund. – Direkt fick vi ögonkontakt med varandra och jag kände direkt någon attraktion till honom och han kände likadant. Gnistan mellan dem är omöjlig att ignorera. Så de börjar dejta och blir snabbt ett par. Och för Mikaela känns det helt fantastiskt. Hon har aldrig varit såhär lycklig. – Och då var det, jag svävade bland rosa moln. Jag var så kär. Älskade honom så mycket. Men att känna så starkt får någon har också sina baksidor för Mikaela. För den där starka ansvarskänslan, som genom hela livet har legat i bakgrunden och lurat börjar träda fram. – Jag kände så mycket för honom att det nästan blev jobbigt för mig. Jag ville hellre bara få känna mig lite mer: ”okej, jag älskar dig jättemycket, men jag är inte besatt av dig”. För då märkte jag också att jag fick sådana här tankar om att jag ville skydda honom från allt. Och Mikaela börjar oroa sig. Tänk om hon skulle förstöra allt? Allt det fina de håller på att skapa tillsammans Tänk om hon skulle råka flörta med någon, råka vara otrogen. Eller någonting mycket värre.– Då började jag få tankar om att jag skulle råka döda honom eller någon annan, för jag bodde med min kusin, att jag skulle döda honom eller min kusin i sömnen. Och jag tror att det har att göra med att jag hittade en person som jag började älska jättemycket. Och så blev jag så rädd för att jag skulle råka förstöra det. Och vad är det värsta man kan göra då? Jo, det är att döda någon. Mikaela vet att hon aldrig skulle göra något sånt i ett vaket tillstånd. I ett tillstånd där hon har kontroll. Så hon måste anpassa hemmet för någon annan – den potentiellt sömngående versionen av sig själv. – Började gömma knivarna i lägenheten. Försöka sätta dem högt upp i ett skåp, för då kommer det att vara svårt för mig att komma åt dem när jag sover. Men det är också nu det blir uppenbart, både för henne själv, och folk runtomkring. Det är något som inte står rätt till. Hon behöver hjälp. Så hon tar steget och vänder sig till vården. Mikaela, som levt i skräck för att förlora greppet om verkligheten, får nu äntligen en förklaring på vad det är som pågår. Hon har OCD, eller tvångsyndrom som det också heter. – För jag var har jag en psykos? Nej, du har inte en psykos. Du har tvångstankar och det kändes väldigt skönt att äntligen få ett ord att hänga upp mig på och förstå mer om det. Mikaela hade aldrig kunnat föreställa sig att OCD kunde se ut på det här sättet. För henne, liksom för många andra, var diagnosen förknippad med människor som maniskt tvättar sina händer eller håller saker kliniskt rent. Det kan förstås se ut på det sättet, men långt ifrån hela sanningen.Det centrala i OCD är inte städning, utan de ritualer (fysiska eller mentala) som skapas för att avvärja en katastrof. Hjärnan identifierar ett hot och kräver en motprestation för att lugnet ska infinna sig. Men det är en falsk trygghet. För ju mer Mikaela försöker försäkra sig om att hon inte kommer mörda sin kille sömnen, desto mer utrymme får tvivlet att växa. För att bryta mönstret måste hon sluta söka svar och istället våga stanna kvar i ångesten utan att agera. Så Mikaela får påbörja en KBT-behandling, där hon steg för steg får närma sig det allra läskigaste. – När jag stod där med kniven så kändes det ju ganska läskigt i början, för det kändes verkligen som att jag kommer tappa kontrollen nu. Tänk om jag egentligen vill döda honom? Tänk om det är därför jag tänker de här tankarna. Sen blev det lättare och lättare ju mer jag övade på det. Och så tillslut får Mikaela börja sova med knivar bredvid sig i sovrummet. Den ultimata exponeringen som ska få henne att tolerera osäkerheten kring vad hon gör och inte gör i sömnen. Och det funkar. Rädslan tynar till slut bort. – Titta, du kan sova med en kniv i sovrummet, men du dödar ingen när du sover ändå. Mikaela har äntligen lämnat skräcken bakom sig och börjat blicka framåt mot en ljusare horisont. Relationen är starkare och tryggare än någonsin. De gifter sig och bestämmer sig för att ta det stora steget att skaffa barn. Men drömmen om en växande familj visar sig vara en betydligt snårigare väg än de hade föreställt sig.– Så vi fick genomgå en IVF process, vilket var ganska påfrestande. Sen blev jag gravid och i början av graviditeten började jag märka av att jag blev väldigt orolig för fostret. Jag började bli jättenojig för att någonting skulle hända som jag tänker att många gravida blir. Men jag kanske blev det lite väl mycket. Jag hörde av mig till barnmorskan hela tiden. Sen fortsatte det under graviditeten. Jag började må bättre sen också. Men sen de två sista veckorna så började jag må jättedåligt. Jag kunde inte sova, jag fick skakningar i hela kroppen. Jag mådde illa, jag kunde inte äta och det var på grund av ångest. Och så händer något mer. Oron kring sömnen, som ofta varit en domän för Mikaelas OCD, börjar återigen ta plats. Men än så länge har hon inte gjort kopplingen. Hon ser inte att det är precis samma gamla demon som har börjat hemsöka henne på nytt– Då blev jag jätterädd för att inte kunna sova. Jag minns att jag tänkte om jag tänker den här tanken innan klockan fyra idag, att jag inte kommer kunna sova, då kommer jag inte kunna sova ikväll. Sen brukade jag oftast kunna sova ändå, men jag blev liksom hyperfokuserad på olika klockslag och mina kroppsliga sensationer. Starka sömnmediciner blir hennes enda sätt att uthärda de sista veckorna innan förlossningen. Men det triggar också igång något nytt. För i takt med att den närmar sig, börjar en annan sorts skräck att växa. Det är inte den typiska rädslan som många blivande mammor känner – oron för medicinska komplikationer eller den fysiska smärtan. Utan det är något annat.– Men jag var jätterädd. Inte för att föda barn, men jag var jätterädd för att någon skulle ta mitt barn ifrån mig. Att socialtjänsten skulle komma och ta honom. Jag behövde gå på starka sömnmediciner precis innan min förlossning. Och så tänkte jag nej, men nu kommer jag bli missbrukare. Garanterat. Det finns liksom ingen annan utväg. Och de förklarade att det behöver du absolut inte bli. Det kommer du inte bli. Vi kommer inte fortsätta skriva ut det här hur länge som helst. Men jag mådde jättedåligt. Och sen fick jag min son. Mikaela tittar på sin son. Det finaste hon någonsin har sett. Resultatet av en lång och prövande IVF-resa. Men hon kan inte njuta av det nyblivna föräldraskapet. För hennes besatthet av klockslag, rädslan för att inte kunna sova och att bli ifråntagen sin son fortsätter att hålla i sig. För tänk om någon skulle tycka att hon är en olämplig förälder? – Jag tror att det har att göra med att jag också jobbar med just på socialtjänsten, att jag handlägger sådana här ärenden. Och shade vi nyligen haft något ärende med en mamma också i liknande situation som mig, och då blir jag jätterädd för att det där kommer hända mig också. Så det låg nära till hands. Jag tror det var det. Rädslan för att inte räcka till som förälder börjar mutera och blir till ett inre monster. Den tvingar på henne bilder av ögonblick hon inte kan minnas, scener som aldrig har ägt rum, men som hennes hjärna ändå vill få henne att känna sig skyldig till. – Jag börjar få jättemycket tankar kring att tänk om jag skakar honom, Tänk om jag redan har råkat skaka honom utan att jag har märkt det. Tvångstankar av den här typen, som att skada sitt barn, Där inte något man vill göra, det är inte heller något man kommer göra och det är inte impulser, utan det är tankar som känns främmande och något som inte är i linje med den man är som person. OCD:n är en varelse som attackerar det du värderar allra mest i livet. Att vara en bra förälder, en bra partner och en person som behandlar andra väl. För Mikaela blir varje tvångstanke och varje litet misstag till bränsle. Det är som om hon oavsiktligt fortsätter att mata varelsen, tills den växer sig så stor att den skuggar allt annat.– Och så minns jag en gång när jag råkade, när jag skulle klippa hans naglar. Och så råkar jag klippa honom på hans finger, vilket väldigt många föräldrar har råkat göra någon gång. Men då fick jag panik. Nu kommer någon ta honom. För nu har jag ju till och med råkat skada mitt barn. Ett spädbarn en sårbar liten varelse som kräver konstant tillsyn. Men för Mikaela blir det inte lättare med tiden, snarare tvärtom. För när hennes son lämnar den sköra bebistiden bakom sig och börjar bli några år gammal, så framträder en ännu mer skrämmande tvångstanke. – Tänk om jag egentligen är pedofil? Men att jag bara inte insett det förrän nu. Så då blev jag jätterädd för att jag helt plötsligt skulle vara det. Det var aldrig så att jag var rädd för att jag skulle utsätta honom för någonting, men jag var bara rädd för att de här tankarna skulle bli så påtagliga att jag till sist skulle övertala mig själv att jag är det. Det är egentligen inget ovanligt att ha skrämmande tvångstankar. Tänk om jag puttar ner någon på tågspåret? Tänk om jag kör över någon med bilen? Tänk om jag begår ett övergrepp? Det som gör att det blir sjukligt är vikten man lägger vid dessa tankar. För de allra flesta kan vifta bort dem som obetydliga. En person med OCD tänker att de säger något om vem man är som person. Någon som jobbar på en förskola kanske säger upp sig från sitt jobb, en annan vågar inte sätta sin fot på en tågperrong, och en förälder kanske inte vågar vara ensam med sitt barn. För Mikaela så tar det nu upp hela hennes dagar och hon gör allt för att försöka hindra tankarna från att växa.– Typ om jag skulle lyfta honom, se till att okej, jag får. Jag måste se till att hans ben inte råkar nudda mitt skrev när jag lyfter upp honom. Det är nästan omöjligt kan jag säga när man lyfter upp ett barn om de är nära en. Men då blir jag jätterädd för det och tänkte att jag måste flytta på honom på något konstigt sätt. Så jag kontrollerade alltid hur jag lyfte upp honom. Om jag skulle torka honom. När han gick på toaletten så minns jag att jag tänkte ”tänk inget konstigt, tänk inget konstigt, tänk inget konstigt” när jag skulle torka honom. Då är det nästan omöjligt att inte tänka något konstigt när man försöker säga det till sig själv. Om jag säger “tänk inte på en rosa elefant” Vad händer i ditt huvud då? Sannolikt börjar du nog föreställa dig en rosa elefant. Det är precis så med tvångstankar. Men eftersom de ofta är av obehaglig natur så kan de leda till stresspåslag. – Så hör jag det här ordet olämplig. Olämplig, Olämplig. Så till sist så är det. Jag är olämplig uppenbarligen. För jag tänker ju att jag inte ska tänka olämpliga saker. De är Mikaela och hennes mans femte bröllopsdag. En dag som borde firas. Men precis som vanligt så slås Mikaela av en intensiv ångest så fort hon öppnar ögonen. Men det är ändå någonting annorlunda med den här morgonen. För hon känner nu en känsla av att hon inte klarar det här mer. Att hon inte längre orkar kämpa mot de skrämmande tankarna.– För då var det ju att ifall de tankarna skulle stämma så förtjänar inte jag att leva. Det var liksom det som var grunden till det hela. Jag minns att jag ringde till min kusin, som har jobbat inom psykiatrin, och sa till honom att det känns som att jag måste ta en kniv och skada mig själv. Då sa han: ”Michaela, då är det dags att åka till psykakuten om man känner det.” Hon och hennes man åker till psykakuten. Det är skrämmande för Mikaela, för inom henne mullrar samma gamla farhåga: rädslan för att vårdpersonalen ska se henne som en bristande förälder och bli oroliga för hennes son.– Jag berättade för dem vad det är jag känner och de blev inte oroliga för mitt barn. De blev oroliga för mig. Så de sa att om du vill så kan du bli inlagd nu. Och då kände jag att ja, det måste jag ju bli för jag orkar inte detta längre. Mikaela skrivs in, men tiden i slutenvården skulle visa sig bara bli ett kort andrum. För medan hennes mediciner justeras och en remiss skickas till ett specialistteam för OCD, börjar hon smida planer.– Jag tänkte att enda sättet att skydda mitt barn nu är ju att jag flyttar ifrån honom. Så jag började planera på att jag skulle skaffa en lägenhet någonstans och att flytta ifrån dem. Och det var ju väldigt läskigt för min man, för jag var ju helt bara: ”Men jag måste ju det. Fattar du inte det?”. Och i väntan på specialistbehandling blir Mikaelas mående bara sämre och sämre. – Jag började få tankar kring att inte vilja leva längre. Jag kunde inte äta så jag gick ner typ sju kilo och jag behövde absolut inte gå ner i vikt. Jag började också ha jättesvårt att sova på riktigt denna gången. Så till sist så sökte jag mig till psykakuten igen, och då gjorde man lite mer medicinjusteringar och såg till att det lades på med remissen. När Mikaela vaknar efter sin fjärde natt på sjukhuset är något annorlunda. Den intensiva ångesten, som brukar stå redo så fort hon öppnar ögonen, lyser med sin frånvaro. För första gången är det tyst.– Nu kan jag tänka klart. Nu styr inte de här tankarna mig. Jag fattar nu att allt det här har varit OCD hela tiden och det var nästan en utomkroppslig upplevelse. Det var så skönt och jag bara kände att nu kanske jag kan gå tillbaka och faktiskt njuta av att vara med mitt barn. Den nya kombinationen av mediciner har börjat verka och Mikaela är nu mottaglig för en terapibehandling, som hon påbörjar den direkt efter hon blir utskriven. Hon övar på att sitta stilla med tankarna, låta dem komma och gå utan att börja analysera dem. Hon får skriva ner sina värsta scenarier på papper och läsa dem högt för sig själv. I början bombarderas hon av de klassiska “tänkt om”- tankarna. Men för varje gång hon vägrar gå in i spiralen, börjar något långsamt att skifta.– Till sist blev det bara text på en lapp, och jag kunde bara läsa den utan att gå in i en ond spiral. Så det var en av de väldigt bra övningarna tyckte jag. Och Mikaelas allra största seger har varit modet att bryta tysnaden. Att våga prata om det som pågår i huvudet. Det som många gånger har känts som en mörk hemlighet. – Jag har inte mått så här bra sen innan min son kom och det är helt underbart. Jag delar med mig väldigt mycket på sociala medier om min upplevelse av OCD, vilket jag känner stärker mig också att jag kan vara så öppen om det. För jag märker också att det är så många som känner igen sig. Det har varit en stor del av att jag ska återhämta mig, märker jag. Och att prata öppet om det med folk så att folk också förstår att OCD är inte bara att vilja ha saker och ting rent. Och nu, nu kan jag jobba igen. Jag kan vara med min son utan att känna mig hindrad. Jag kan njuta av att vara med min man utan att vara rädd för att jag är otrogen hela tiden, vilket är väldigt skönt. Så jag känner att jag lever nu. Förut överlevde jag bara. Något som är värt att nämna är jag lever samma typ av OCD som Mikaela. Det variant där tvångshandlingarna främst utspelar sig i huvudet. Genom åren har mina teman skiftat, men oftast kretsar de kring rädslan för att skada andra. Det är anledningen till att jag inte vågar ta körkort, och precis som Mikaela har jag plågats av rädslan för att vara pedofil. Som tur har jag lyckats lämna just det temat bakom mig, men skräcken för att det ska komma tillbaka kan ändå dyka upp ibland.Vad skulle du säga till någon som jag, som är rädd att skaffa barn för att man är rädd för att det kommer blossa upp?– Jag skulle säga att man ska inte låta idén hindra det man vill göra, utan vill man skaffa barn, då ska man absolut göra det. För det är så fantastiskt att ha ett barn, även om det kan vara jättejobbigt ibland och man märker att det kan påverka ens psykiska mående. Så är jag så tacksam för att jag faktiskt vågade skaffa barn, för annars hade mitt liv inte sett ut som det gör idag. Jag har en fantastisk familj och jag tycker det är väldigt viktigt att man inte låter idén ta så mycket plats att man faktiskt hindrar det från från att man skaffar barn. Den ultimata exponeringen? – Kanske? Absolut. Framför allt om man också har pedofili och det där man är rädd för att tänk om jag egentligen är pedofil. Det var jag också rädd för när jag skulle träffa barn. Men jag var bara nej. Fuck that. Jag tänker skaffa barn ändå.
Anneli Liljemark sade upp sig utan plan, och byggde sedan ett bolag från hemmakontoret till en stark position i miljökonsultbranschen. I det här avsnittet möter vi entreprenören bakom Liljemark Consulting, specialister på förorenad mark, grundvatten och strategiska miljötjänster. Det handlar om att våga lämna sammanhang som inte längre stämmer med ens värderingar, om att bygga ett företag där man själv vill arbeta, och om ansvaret som kommer när 30 personer litar på att du styr skeppet. Anneli berättar om första uppdraget, lågkonjunkturerna, pandemioron och varför hon inte drömmer om en snabb exit. Det här är ett samtal om mod, miljö, värderingar och den sortens entreprenörskap som växer långsamt men står stadigt. Slutsatser Ibland börjar entreprenörskap inte med en affärsplan, utan med en tydlig känsla av vad man inte längre vill kompromissa med. Att bygga bolag handlar lika mycket om människor, kultur och trygghet som om omsättning och tillväxt. Verkligt mod kan vara att växa organiskt, återinvestera och tacka nej till den snabba exiten. Detta är första delen av fyra med Anneli Liljemark.
Malin är med i en "hemlig klubb" där allt delas. Jessica skulle kunna vara intresserad av att vara med i en bokklubb om det bjuds på vin. Vilket sätt är egentligen bäst för att träffa nya vänner? Och hur kommer det sig att det blir sån otrolig power när kvinnor möts? Sen var det det där med att ta tillbaka kafferepen. Lyssna det blir kul! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Fluent Fiction - Swedish: Returning Home: A Sweet Nostalgic Journey in Stockholm Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2026-05-21-22-34-01-sv Story Transcript:Sv: Det var en solig Kristi himmelsfärdsdag i Stockholm.En: It was a sunny Kristi himmelsfärdsdag in Stockholm.Sv: Gamla Stan stod i blom, med doften av färska bakverk och vårens blommor i luften.En: Gamla Stan was in bloom, with the scent of fresh pastries and spring flowers in the air.Sv: Astrid gick sakta längs de smala kullerstensgatorna.En: Astrid walked slowly along the narrow cobblestone streets.Sv: Det var som att staden välkomnade henne tillbaka med öppna armar.En: It was as if the city welcomed her back with open arms.Sv: Ändå fanns en osäkerhet inom henne om vad framtiden skulle hålla.En: Yet, there was an uncertainty within her about what the future would hold.Sv: Astrid hade nyligen återvänt från sina studier utomlands.En: Astrid had recently returned from her studies abroad.Sv: Hon kände sig nostalgisk.En: She felt nostalgic.Sv: Hennes steg förde henne till en välbekant bokhandel.En: Her steps took her to a familiar bookstore.Sv: Det var där hon träffade Bjorn igen - en gammal vän från barndomen.En: It was there she met Bjorn again - an old friend from childhood.Sv: Bjorn hade aldrig lämnat Stockholm.En: Bjorn had never left Stockholm.Sv: Han trivdes med sitt enkla liv som bokhandlare i Gamla Stan.En: He was content with his simple life as a bookseller in Gamla Stan.Sv: "Hej, Astrid!", ropade Bjorn glatt när han såg henne.En: "Hi, Astrid!" Bjorn called out cheerfully when he saw her.Sv: "Hej, Bjorn", svarade Astrid med ett varmt leende.En: "Hi, Bjorn," Astrid replied with a warm smile.Sv: "Det verkar som att inget här har förändrats."En: "It seems like nothing has changed here."Sv: "Nej, inte mycket", skrattade Bjorn.En: "No, not much," laughed Bjorn.Sv: "Vill du ta en promenad och hälsa på gamla minnen?"En: "Do you want to take a walk and revisit some old memories?"Sv: De började gå genom de livliga gatorna.En: They began walking through the lively streets.Sv: Solen värmde deras ansikten och turister flockades med kameror och glass i handen.En: The sun warmed their faces, and tourists flocked with cameras and ice cream in hand.Sv: De stannade vid en parkbänk, nära ett gammalt café där de brukade sitta som barn.En: They stopped at a park bench, near an old café where they used to sit as children.Sv: Bjorn köpte bullar och kaffe till dem.En: Bjorn bought buns and coffee for them.Sv: De satte sig ner, och Astrid kände en våg av ro över sig.En: They sat down, and Astrid felt a wave of peace come over her.Sv: "Saknar du inte något från resandet?", frågade Bjorn nyfiket.En: "Don't you miss anything from traveling?" Bjorn asked curiously.Sv: "Jo, ibland", svarade Astrid ärligt.En: "Yes, sometimes," Astrid answered honestly.Sv: "Men jag känner mig kluven.En: "But I feel torn.Sv: Jag älskar Stockholm, men jag vet inte om jag borde stanna eller återvända utomlands."En: I love Stockholm, but I don't know if I should stay or return abroad."Sv: Bjorn tog en klunk av kaffet.En: Bjorn took a sip of the coffee.Sv: "Vet du, det finns inget rätt svar.En: "You know, there's no right answer.Sv: Ibland måste man bara vara här, nu."En: Sometimes you just have to be here, now."Sv: Astrid lyssnade och kände att hans ord träffade rätt.En: Astrid listened and felt his words hit home.Sv: Hon hade stressat så mycket för framtiden att hon glömt att njuta av nuet.En: She had stressed so much about the future that she forgot to enjoy the present.Sv: Medan solen sakta sjönk över hustaken i Gamla Stan, bestämde Astrid sig.En: As the sun slowly set over the rooftops in Gamla Stan, Astrid made a decision.Sv: Hon skulle ge sig själv tid att vara hemma. Utan att stressa för beslut som kunde vänta.En: She would give herself time to be home, without stressing over decisions that could wait.Sv: Tiden med Bjorn och de kära minnena gjorde henne mer fridfull.En: Time with Bjorn and the dear memories made her feel more at peace.Sv: Hon skulle omfamna varje dag utan bekymmer.En: She would embrace each day without worries.Sv: Det var där hon skulle börja - där i nuet, med doften av vår och smaken av söt fika på läpparna.En: That's where she would start - there in the present, with the scent of spring and the taste of sweet fika on her lips. Vocabulary Words:sunny: soligbloom: blomcobblestone: kullerstensuncertainty: osäkerhetnostalgic: nostalgiskfamiliar: välbekantchildhood: barndomencheerfully: glattrevisit: hälsa pålively: livligatourists: turistercuriously: nyfikettorn: kluvenembrace: omfamnadear: kärapresent: nuetstudy: studierreturned: återväntwarm: varmtcoffee: kaffesip: klunkstressed: stressatpeace: fridfulldecision: beslutworry: bekymmerscent: doftenfresh: färskaflowers: blommorrooftops: hustakenspring: vår
VEM: Anna CronqvistYRKE: AI- och ledarskapscoachAVSNITT: 732OM: AI som arbetssätt och livsstöd. Varför du inte ska använda ChatGPT som ett snabbare Google. Att ge AI rätt kontext. Hur du bygger egna assistenter. AI som äktenskapsrådgivare. Terapi. Relationer. Pinsamma sms-utkast. Mellanchefernas framtid. Jobben som hotas och jobben som klarar sig. Vad som fortfarande måste vara mänskligt. Vad vi egentligen ska göra med all tid som AI påstås frigöra. Och en hel del roastande från en maskin som vet lite för mycket om K Triumf.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénKLIPPNING: Emelie JannerfjärdNY FORM: Martin Löfqvist (Untitled services)VINJETTKOMPOSITION: K Triumf.VINJETTPRODUKTION: K Triumf, P Svensson och Albin Myers.VINJETTANPASSNING: Paul Wettermark.KONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Ekots dagliga, längre sändningar med nyheter och fördjupning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Tre av tio tror de får sjukvård utan för långa väntetider
Fredag! Det blir ingen Nisse, men det blir Nisses syrra! Dessutom blir det demens, Lidingö, pappor och fotbollstränare. Detta avsnitt finns också filmat på YouTube! https://youtube.com/@kafferepetpodHar du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.comMissa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet10:25 - Lidingöbanan16:45 - Snäll men rasistisk21:30 - Klara direktiv22:45 - I perfekt punghöjd31:50 - Mamma på semester37:25 - Nähepp39:55 - En stolt liten skit46:25 - Daddy issues51:25 - Dödligt allvar på jobbet Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Það hefur verið mikill hiti innan og utan vallar í Þjóðaríþróttinni síðustu sólarhringa en Handkastið gerir upp það helsta í þessum þætti. Valur leiðir í úrslitaeinvíginu gegn FH 1-0 eftir sigur á heimavelli þar sem Jóni Bjarna Ólafssyni var vikið upp í stúku af dómurum leiksins - sem ekki allir virðast sammála um.
November 2018. En kvinna kontaktar en advokat och berättar något som låter nästan overkligt. Hon säger att hon bevittnat ett styckmord i sin egen lägenhet och kan peka ut både offret och gärningsmannen. Men det finns ett problem. Det finns ingen kropp. Och det finns inga spår.Hasse Aro intervjuar utredaren Åsa Hansson om jakten på en kropp, utredningen i blindo och genombrottet som avgjorde allt.Lyssna på Fallen jag aldrig glömmer innan alla andra – på Podplay, varje torsdag!
Fall 1:Försiktigt tar sig mannen in i huset som tillhört den 40-åriga kvinnan, som nyligen hittats död. Det ligger bråte exakt överallt. Det är papper med oförklarliga texter och strimlade dokument. Men det finns något som väcker ännu större intresse. Gömd i en garderob hittas en hemlig, låst låda. Innehållet kommer att lämna både mannen och hans familjen i chock. För lådan döljer en hemlighet. En hemlighet så stor att den förändrar allt som vänner och familj trodde sig veta om kvinnan vid namn Lori Ruff. Fall 2:Det är november 1987 när Ida och Garrett Brink anländer till sin sons hus. Ingen har nämligen hört från honom eller hans fru på flera dagar, och föräldrarna börjar bli oroliga. Väl framme vid huset ser de direkt sonens bil på uppfarten. Men bilen är inte tom, utan bakom ratten sitter deras son, död. Snart hittas även hans fru. Någon har brutalt mördat dem båda. Frågan är bara vem? Utan spår eller misstänkta kallnar fallet snabbt. Men sanningen visar sig vara närmare än vad polisen först trodde.Vi presenterar ett nytt tema här i podden, nämligen familjehemligheter.Fall: Lori Ruff & Gail och Rick Brink[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKällor: https://www.spoktimmen.se/218KontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
© 2020-2026 Ivy Podcast Discovery LLC
