Podcast appearances and mentions of alf bj

Var börjar och slutar egentligen vårt mest omfattande organ: huden? Malena Forsare reflekterar över graviditetens förvandling, berörande närhet och vår likhet med maneter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag hade väntat på något. Det hade börjat som en rörelse i ett skrymsle som ingen tidigare vidrört. Det hade vuxit på insidan och dag efter dag fått en tydligare kontur. På utsidan blev det synligt: jag började bukta. Snart kunde buktningens förändring märkas, genom att händerna placerades mot kroppens nya linje. Här var nu dess gräns mot världen. Den tänjdes, sträckte sig girigt mot det ljus och den luft som fanns därute, mot fåglarnas läten som studsade över de bara markerna. Och kroppen, den glömde sin blygsel, drack av det som bjöds. I skrymslet inuti vecklade något ut sig, något som inte var jag. En hud inuti huden.Om graviditet har det skrivits, tänkts och sagts mycket. Förstås i form av förtroliga berättelser som delats av kvinnor genom historien. Men också i termer av vetenskaplig kunskap inom skilda discipliner, såsom medicinen, psykologin och filosofin.Men det var inte graviditetens erfarenhet som jag hade väntat på, även om jag väntat också på den. Vad jag nu såg och erfor, var en förvandling av människans, till ytan sett, mest omfattande organ. Det var ett förlopp som gjorde mig omtumlad. Jag blev till en förstorad känselcell, en omkringvandrande amöba. Och i takt med att hudens utsträckning växte, blev dess beröring med omgivningen också större. Världens alla impulser; vindarna som slog upp när jag cyklade och måsarna som skrek om vår, översattes i förstorade sinnesintryck. Och inuti: där rörde jag och den nya varelsen vid varandra, bortom språk, utan paus. Vi var på samma gång omslutna och inneslutna: av hud.Hans Rorsmans, Alf Björnbergs och Anders Vahlquists bok ”Dermatologi Venereologi” utkom för första gången på 70-talet. Den används fortfarande på landets läkarutbildningar och tack vare sitt generösa om än groteska bildmaterial, nyttjas den som uppslagsverk på våra vårdcentraler. I den läser jag att hudytan kan beräknas ungefärligt från individens längd och vikt. En så kallad manlig medelperson har knappt två kvadratmeter hudyta. En handflata, din eller min, utgör cirka en procent.Jag märkte att saker höll på att förändras och försökte läsa på om hudens grundläggande fysiologiska betydelse. Men gick snart vilse bland papiller, kapillärer, körtlar och folliklar; i gränslandet mellan dermis och epidermis. I det relativt korta avsnittet med den kittlande kapitelrubriken ”Psyke och hud” fäste jag uppmärksamheten vid hudens förbindelse med vår mentala hälsa. Huden kan reagera på vårt psykiska tillstånd, rodna, flamma upp, inflammeras. Men vi kan också bli psykiskt instabila när huden drabbas av åkommor. Sår kan göra oss nervösa och förvärras om de rivs upp av ångestens fingrar. Inbillade insekter kan krypa över ryggen i psykosen – och samlas på burk, som när den närmare studeras visar sig innehålla hudflagor. Och jag tänkte: Var börjar och slutar egentligen detta vårt största membran? Vad är natur, och vad är människa? Hur tar sig livet därute in i livet härinne?Jag hade väntat, och så kom barnet. Jag hade föreställt mig en avsmalnad stig som ledde till en glänta; istället tornade en motorväg upp sig där huden slätades ut, eller nej: den sträcktes till oigenkännlighet. Att föda ett barn är att tvingas in i en tunnel där existensens villkor förändrar sinnena. Blicken vänds inåt. Hörseln vecklas ut. Efter värkarbetet rinner den lilla varelsen ur sin moderskropp, och liknar då andra varelsers nyfödingar, järndoftande och blå. En naken spädgris. En blind blöt häst. En manet som pumpar sig fram i vattenströmmarna.En av de vackraste och mest konkreta teorierna inom psykologin, är anknytningsteorin. Den berättar om hur vi som människor skapar band av trygghet och känsla av säkerhet, till den eller de vuxna som vårdar och bär oss när vi själva inte kan. Tillsammans med psykologen Mary Ainsworth, utvecklade den brittiske psykoanalytikern John Bowlby teorin om våra anknytningssystem. De formas genom tidiga nära relationer och fungerar senare som inre kartor, med vilka vi navigerar socialt. Som små kan vi ha varit tryggt anknutna till våra omsorgspersoner, eller otryggt anknutna om den vuxne inte funnits där. Tidiga separationer som hanteras nyckfullt eller våldsamt, kan göra oss ångestfyllda och relationellt förvirrade.John Bowlby visste av egen erfarenhet allt om detta. Hans far kirurgen fanns sällan hos sitt barn, utan ägnade sig mer åt att skära i andras kroppar. Hans mor fanns inte heller där, varför lille John växte upp omgiven av olika nannies. Så när Bowlby i sin forskning vid Tavistock-institutet i London intresserade sig för barn som tidigt skiljts från sina föräldrar, sysslade han nog samtidigt med sitt eget anknytningstrauma. Och när Världshälsoorganisationen, WHO, idag understryker vikten av närhet mellan förälder och barn under dess första skälvande timmar, finns ett direkt arv efter Bowlby. Inte bara för att han samarbetade med WHO. Utan också för att vi genom honom vet vad närheten mellan den nyfödda och dess mor betyder. För kroppens ämnesomsättning, puls och bakterieflora. För våra psykologiska regleringssystem.Alla djur är inte lika hudnära sin avkomma. Man kan fråga sig hur det känns att vara alstrande varelse då. Maneten till exempel, har inget blod, ingen hjärna och inget skelett. Den är allt det som en människa inte är. Maneter söker sig till varandra, inte två och två, utan möts i havet i slemmiga samlingar. Där förökar den sig sexuellt, genom att hanarnas sädessträngar fångas upp av honornas munnar och mognar i deras magar. Och sedan asexuellt, när larverna förvandlas till polyper som knoppar av sig, som skålar som flyter iväg.Jag hade väntat, jag väntade och kände slutligen världen på ett annorlunda sätt. Så här på avstånd undrar jag om det jag kände i själva verket är något som vi delar med alla andra djur. Är det egentligen någon skillnad på att födas som människa, och släppas iväg som polyp? Vi rör oss genom salta vatten, ofödda och hala. Vi föds, och anstränger oss allt vi kan för att hitta vår kontur, trots att vi är mjuka och blöta inuti. Vi vill bli tydliga, vi vill hitta vår gräns mot världen.Och när vi så plötsligt finner någon, i ett gathörn eller i en grönskimrande havsbassäng, närmar vi oss den andra via huden. Blinda berättelser förs över som en doft, en temperatur, och säger kanske till slut att här, lilla varelse, finns allt som krävs för att du ska bli till liv.Malena Forsare, kulturjournalist och psykolog

Bjällerklang, tända ljus, tomtar, julklappar och glittrande snö. När det gäller julmusik är det okej att fläska på för att höja stämningen. I vår diversifierade och polariserade tid pratas det ofta om att vi saknar gemensamma nämnare att samlas kring. Men i julmusikens glada budskap om granar, glitter och tomtar i lättrallade melodier finns en enighet, en sorts tyst överenskommelse om att den ska finnas där och fungera som ett sockrat soundtrack till bittra och bistra tider. I veckans program träffar vi musikern och kompositören Iiris Viljanen, som står bakom årets mest hyllade julskiva, En finsk jul. Vi pratar med journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius om den lite mer okända julmusiken de konstiga, roliga och udda jullåtarna, som sällan spelas på radio eller i butiker. Och så reder vi ut varför butiksanställda upplever julmusik som tortyr. Veckans gäst är Alf Björnberg, professor emeritus i musikvetenskap vid Göteborgs universitet.

Varför blev en söderhavskryddad sjömansvisa en svensk julklassiker? Loppmarknadsarkeologerna närlyssnar på Yngve Stoors julskiva och spårar hitlåtens historia. På våra loppisar kan du nästan alltid hitta Yngve Stoors LP-skivor och de är nästan alltid signerade! Låtarna är fulla av söderhavsdrömmar, även om själva musiken ofta låter lika mycket björklövad dansbana som en tropisk lagun. Runt 1970 släpptes albumet Jul med Yngve Stoor, som innehöll en nyinspelning av Stoors populära julschlager Sjömansjul på Hawaii. Med hjälp av musiketnologen Wictor Johansson på Svenskt visarkiv analyserar vi låtens stora och långvariga popularitet. Julmusikkännaren Alf Björnberg, professor i muskvetenskap på Göteborgs universitet, fyller i med analyser om hemlängtan i julsånger och tipsar om en hårdkokt parodi på Yngve Stoors stora låt. Programledare: Maja Åström och Tommie Jönsson. Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Svenskarnas mest spelade jullåt är Tänd ett ljus varför då? Och vad krävs för att en jullåt ska bli en hit? Svaren får vi dagens talkshow. Idag ska vi fördjupa oss i svenskarnas mest spelade jullåt "Tänd ett ljus". Vad beror populariteten på? En av låtens upphovsmän Niklas Strömstedt berättar vilken roll de inledande dom dom dom spelar för stämningen i låten. Dessutom medverkar Alf Björnberg, professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet, och Anna-Lena Lodenius, journalist och författare. Damkronorna vad har hänt sedan krisen? I våras fick krisande Damkronorna en ny förbundskapten, hockeystjärnan och tillika gruppchef inom Polisen Ylva Martinsen. Hur använder hos sin poliserfarenhet för att laget ska nå de forna höjderna? Så het är Akademiens högtidssammankomst I kväll är det i vanlig ordning dags för Svenska Akademiens högtidssammankomst. Louise undrar vad kvällens tal kommer säga om hur långt sammanslutningen kommit i både självinsikt och pånyttfödelse? Karsten Thurfjell från kulturredaktionen är med och berättar vad vi kan förvänta oss och varför årets högtidssammankomst har ett större nyhetsvärde än vanligt. Nordegren & Epstein idag med Carolina Norén som bisittare, Thomas är ledig. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Carolina Norén Producent: Jakob Runevad Kjellmer

Tillsammans med Alf Björnberg, professor i musikvetenskap, tecknar vi det svenska 1900-talets mediehistoria: Från kafferep och kollektiv samling kring grammofonen till strömmad musik över nätet. Med Mattias Lundberg och Esmeralda Moberg.  Avsnittets spellista på Spotify: https://open.spotify.com/user/1126630471/playlist/74qZ2UAwfG6xxcbczn6iM9?si=5fbt8qRrS6ugWHaB-4eurg Kontakta oss på dsm@sverigesradio.se Ljudtekniker: Samuel Lindberg Producent: David Rune Den svenska musikhistorien görs av produktionsbolaget Munck.

Går det att tänka sig en sommar utan Sommar?  Det är svårt eftersom radioprogrammet Sommar blivit synonymt med svensk sommar - hur har det blivit så?  Mia Gerdin pratar med Bibi Rödöö som varit programmets projektledare sedan 1997 och med Alf Björnberg, professor i Musikvetenskap vid Göteborgs Universitet, och konstaterar att programmet gjort en enastående resa sedan starten 1959.  Från ett lättsamt underhållningsprogram med lite prat och skivor till något som blivit en angelägenhet för nästan hela svenska folket en svensk klassiker. Den årliga presskonferensen då värdarna presenteras har blivit en av de största inom svensk underhållning. Vilken roll spelar signaturmelodin, hur viktig är graden av självutlämning hos sommarvärdarna, och vilken roll spelar deras musikval? 

Går det att tänka sig en sommar utan Sommar? Det är svårt eftersom radioprogrammet Sommar blivit synonymt med svensk sommar - hur har det blivit så? Mia Gerdin pratar med Bibi Rödöö som varit programmets projektledare sedan 1997 och med Alf Björnberg, professor i Musikvetenskap vid Göteborgs Universitet, och konstaterar att programmet gjort en enastående resa sedan starten 1959. Från ett lättsamt underhållningsprogram med lite prat och skivor till något som blivit en angelägenhet för nästan hela svenska folket - en svensk klassiker. Den årliga presskonferensen då värdarna presenteras har blivit en av de största inom svensk underhållning. Vilken roll spelar signaturmelodin, hur viktig är graden av självutlämning hos sommarvärdarna, och vilken roll spelar deras musikval?

Dagens Vetenskapsradion Forum handlar om hur 1900-talet blev ett musikens århundrade som bildligt talat exploderade av musik. I över hundra år har det varit möjligt att spela in och lagra musik, och med radio och grammofoner flyttade symfoniorkestrarna in i våra hem. Men när musiken plötsligt fanns tillgänglig för så många väckte det också en hel del farhågor. Det berättar musikforskaren Olle Edström, som tillsammans med Lars Lilliestam, Alf Björnberg och Ola Stockfelt skrivit boken Säg det i toner - och därtill i ord. Dessutom handlar det om humor som livshållning. Ola Sigurdson är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, och i ett nytt forskningsprojekt ska han bland annat undersöka hur humor används inom religionerna. Han säger att det religiösa sättet att se på sig själv och tillvaron liknar humoristens synsätt, och att en religion utan humor leder till fanatism. Programledare är Urban Björstadius.

P1 måndag 14 januari kl 13.20, tisdag 15 januari kl 19.03 och söndag 20 januari kl 19.35 Det pågår en revolution i musikbranschen - förra veckan kom nya siffror som ännu en gång visar att skivförsäljningen rasar, samtidigt som nedladdningen av musik från nätet fortsätter att öka. Det här har debatterats mycket de senaste åren, och ofta har diskussionerna kommit att handla om sådant som ekonomi och upphovsrätt. Men ny teknik förändrar också själva musiken och vårt sätt att lyssna på musik. Det säger Alf Björnberg, professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet. Förr gjorde rockmusikerna långa och storslagna konceptalbum som vi lyssnade på hemma i vardagsrummet, nu bär vi bara med oss de allra bästa hitlåtarna i våra mp3-spelare.Dessutom återkommer litteraturvetaren Daniel Sävborg och berättar om den isländska sagalitteraturen. Idag handlar det om de efterklassiska sagornas troll och drakar, som kanske var högst realistiska för dåtidens läsare.Programledare är Urban Björstadius.