Stil

Barbra Streisand har under sina långa karriär blivit hyllad för sin sång och sitt skådespeleri, men hon har också hånats för sin look. Sådant biter inte på henne. Hon har istället odlat sin egen stil. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Barbara Streisand har synts i påkostade och exklusiva outfits genom sin karriär. Men om Barbra själv får bestämma – och det får hon ofta – så föredrar hon vintagekläder. Hon har samlat länge, och prisar kvaliteten plaggen från förr ofta har.Berömmelsen kom snabbt för Barbra, trots att hon fick höra att hon var fel på många sätt. I en tid där kvinnor skulle vara behagliga betraktades hon som bångstyrig och envis och ansågs dessutom ha ett alldeles för udda utseende, i synnerhet för att passa som skådis. Hon hade inte bara en stor snok, utan var dessutom lätt skelögd. Fast sjunga, det kunde hon, det kunde ingen förneka.I veckans program träffar vi sångerskan och musikalartisten Malena Tuvung, som i sin föreställning Evergreen – en hyllning till Barbra Streisand tolkar världsstjärnans ikoniska låtar och väver ihop dem med berättelser från både sitt eget och Streisands liv. Vi pratar också med intimitetskoordinatorn Malin B Eriksson om inspelningen av en sexscenen mellan Barbara Streisand och Robert Redford i filmen The Way We Were, som Streisand enligt uppgifter ska ha propsat på att ta om femtio gånger. Och så tar vi en närmare titt på den så kallade Barbra Streisand-effekten, det vill säga att något som försöker döljas ofta får ännu mer uppmärksamhet.Gäst i studion är Jan Göransson, presschef på filminstitutet.

Skärp och bälten kan sägas vara de allra första accessoarerna men trendfaktorn har genom historien varierat. Idag är bältet tillbaka inom modet, igen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bälten och skärp kan hänga på höften, markera midjan och hålla byxorna uppe. Och de kan bäras av män som kvinnor och har funnits så länge kläder existerat. Idag är de tillbaka inom modet, igen. Inte för att de någonsin försvunnit, men deras trendfaktor har varierat.Bälten och skärp kan sägas vara de allra första accessoarerna, någonsin. Och det har varit ett slitstarkt mode, på många sätt. Historien är full av exempel av människor som under alla år – och över hela världen – har surrat remmar och rep kring sina kroppar för att hålla plaggen på plats. De gjorde nomader i Afrika redan 100 000 år före Kristus, och stilen har hållit i sig, sedan dess.När man i början av 1990-talet tinade upp ismannen Ötzi, som legat djupfryst i alperna mellan Österrike och Italien i fem tusen år, kunde man konstatera att bland denne stenåldersmans tillhörigheter fanns inte bara ryggsäck och midjeväska, utan – förstås – även ett bälte av kalvskinn. Men så insåg man tidigt att bälten var väldigt praktiska, och inte bara för att hålla ordning på kläderna. Inte sällan fungerade de som en sorts mobil verktygslåda där man kunde hänga vapen och verktyg.I veckans program träffar vi den nya svenska stjärndesignern Ellen Hodakova Larsson, vars väskor gjorda av gamla läderbälten tagit modevärlden med storm. Vi pratar hängslen med Ingemar Albertsson, även känd som Vintagemannen. Måltidsforskaren Richard Tellström berättar om hur livremmen fått stilla hunger i tider av svält. Och så pratar vi med sportjournalisten Olof Lundh om varför han brukar bära stora bältesspännen, ofta prydda med döskallar – en detalj som sticker ut från hans välklädda kostymstil.Veckans gäst är Tonie Lewenhaupt, dräkthistoriker och författare.

Ädelstenar, sammet, väskor, kläder, sneakers, parfym. Allt som människor åtrår, det går att kopiera och sälja som fejks. Och det betraktas idag av många inte självklart som något dåligt, utan smart. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Så kallade ”fashion fakes” avfärdades länge som lågt stående produkter av undermålig kvalitet som bara köptes av dem som inte har råd med äkta grejer. Och i början av 2000-talet så var många i modebranschen (inte minst stora märken som Louis Vuitton) starkt engagerade i att få slut på de många piratkopior av populära väskmodeller som då prånglades ut. De sades inte bara underminera modehusens ekonomi, utan även bidra till organiserad brottslighet.Men idag har inte bara fejkade produkter blivit allt fler, synen på dem har också förändrats, inte minst när det gäller just modefejks. På TikTok visar unga modeintresserade stolt upp sina fejkfynd. För allt fler anser det vara mer än okej att skaffa sig kläder och skor som ser ut som äkta vara, men inte är det.Somliga anser till och med att det är bättre, och har gjort det till en sorts sport att hitta välgjorda ”fejks”som bara kostar en bråkdel av originalen. I dagens ansträngda ekonomiska läge är det förstås kanske inte så konstigt att många söker alternativ till de exklusiva märkesvaror som länge hajpats och hyllats, i både modemagasin och på olika mode- och livsstilskonton.Även om det i Sverige inte är straffbart att köpa piratkopierade produkter, så kan det komma med obehagliga överraskningar. Vi pratar med Peter Hedin på Patent- och registreringsverket, samt Albin Plevljak på Tullverket, om den saken.Vi pratar också med Carl-Axel Wahlström som står bakom världens första AI-modemagasin Copy, där modellerna, miljöerna och kläderna skapats genom just artificiell intelligens. Och så berättar vi om den totala fejkfeber som rådde under Renässansen med den textil- och kulturhistoriska forskaren Sophie Pitman vid University of Wisconsin–Madison.Gäst i studion är Alice Aveshagen, reporter på Svenska Dagbladet.

Regnkläder är praktiska, men kan de någonsin vara moderiktiga? Ja, säger flera märken som idag försöker göra samtida och snygga rockar och stövlar som tål regn och rusk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Regnkläder är en typ av plagg som modevärlden alltid har haft svårt att förhålla sig till. Är de ens möjliga att göra moderiktiga? Ja, det är klart. Det menar allt fler märken, men långt ifrån alla. Många regnkläder signalerar fortfarande mest att här kommer en hejig hurtbulle som i regn och rusk flöjtar förnumstigheter som ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Men så har regnkläder under historien betraktats som något förfinade människor inte behövde. I synnerhet inte de som bodde i städerna. De var inte tvungna att arbeta utomhus. De tog promenader under uppehållsväder, och hade möjlighet att transportera sig med hjälp av hästdroskor när det regnade.I veckans program pratar vi med designern Lee Cotter om moderiktiga regnkläder. Vi pratar också om regn på film med Johan Harnesk, som är specialiserad på att skapa vädereffekter för film och TV. Och så träffar vi modeskaparen och konstnären Bea Szenfeld, som älskar regn och rusk och stormiga blöta väder.Gäst i studion är Daniel Lindström, modechef på tidningarna Café och King.

De westernplagg prydda av glittrande strass och färgsprakande broderier som Nudie Cohn skapade blev superpopulära bland artister och kom att lägga grunden för dagens trend med flashigt westwernmode. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Plaggen som Nudie Cohn skapade kunde vara prydda av allt från kaktusar, fjädrar, örnar, gitarrer hästar och hundar till blomstergirlanger, silverdollarmynt, gröna marijuanablad, röda vallmoblommor och strass, massor av strass. För ”riktiga män bar strass”, som Nudie Cohn sa.Kläderna som han designade kallades för ”Nudie Suits” och de kom att bli enormt populära bland både rodeoryttare och countryartister. Men också kändisar som Elvis, Gram Parsons, John Wayne, Cher, Ronald Reagan, ZZ Top, Keith Richards och Elton John har synts i hans spektakulära plagg, ofta dekorerade med glittrande strass och paljetter och färgsprakande broderier med motiv plockade från vilda västern i USA.Under de senaste åren har westernstilen än en gång kommit in i värmen och omfamnats av många stora modehus, som gör egna varianter av klädstilens attribut. Modemärken som Celine och Givenchy gör till exempel nya tolkningar av tex cowboybootsen. Men det är ett mode som kan väcka viss osäkerhet. Häromveckan fick till exempel New York Times moderådgivningspalt besvara frågan om hur man år 2023 bär cowboyboots i en urban miljö – utan att se ut som att man lajvar en annons för Ralph Lauren, eller som om man rymt från en maskeradbutik.Vi reder ut hur man bär cowboyboots tillsammans med Mattias Hansson, programledare P4 Country, och Maria Falk, som driver en westernbutik. Vi pratar också med designern Kathie Sever som driver klädmärket Fort Lonesome. Precis som Nudie Cohn designar de flashigt broderade kostymer och skjortor som har burits av artister och skådespelare som Diplo, Jenny Lewis, Matthew McConaughey och Bill Murray. Vi tittar också närmare på vad dagens stora intresse för svamp kan betyda för modevärlden.Gäst i studion är Nils Hansson, musikkritiker på Dagens Nyheter.

Allt fler artister uppträder idag i plagg skapade av exklusiva modehus och inte, som förr, av speciella kostymdesigner vars uppgift var att lyfta artisterna, men själva ligga lågt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Världsomspännande arenaturnéer har blivit ett nytt sätt för stora artister att visa upp sig i Instagramvänliga outfits. Numera har kända modemärken tagit en allt större plats på musikscenen, och vice versa. Något som inte minst märks på Beyoncés och Taylor Swifts senaste turnéer.Många stora artister har förstås sedan länge skapat egna modemärken,och gjort samarbeten med redan befintliga. Men sällan har så många etablerade modemärken – ofta av lyxvarianten – varit så angelägna om att synas i sällskap med stora musikstjärnor, som nu.Och det räcker inte längre för modehusen att anlita artister för stora reklamkampanjer, klä dem för röda mattan eller erbjuda ett tillfälligt samarbete i form av en specialkollektion. Många modemärken vill inget hellre än att deras kläder bärs på scen av dagens stora stjärnor. De strävar efter att ingå i deras”tourdrobe”, det vill säga de plagg de bär när de uppträder under turnéer för hundratusentals fans över hela världen, alla med sina mobilkameror i högsta hugg. Det ger idag maximal utdelning i fråga om uppmärksamhet.Men det är inte bara artisternas scenkläder som blivit alltmer extravaganta. Under det senaste åren har engagemanget för en helt annan typ av konsertmode vuxit explosionsartat – nämligen de kläder som publiken bär. För frågan fans ställer sig är inte längre bara: ”hur får jag tag i biljetter?”, utan ”vad ska jag ha på mig?” – och svaret är inte direkt jeans och t-tröja. Mer om det berättar Taylor Swift-fanet Petra Huisman och journalisten Emma Thimgren.Vi tittar också närmare på fenomenet med konsertfilmer och berättar om några av de mest hyllade i genren. Och så pratar vi snabba klädbyten med erfarna påklädare på Dramaten.Gäst i studion är Daniel Björk, modejournalist.

Orange betraktas av somliga som den allra hetaste, och roligaste färgen. Den förknippas med solnedgångar, höstlöv och Halloween. Men inom mode har den haft svårt att slå igenom. Hur kommer det sig? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Orange är en färg som kan symbolisera olika saker, beroende på var, och vem, man är. Munkar inom hinduismen och buddhismen bär orange dräkter, men det gör också fångar på amerikanska fängelser, svenska vägarbetare och förskolebarn. Förutom dessa skrikiga färger finns förstås olika nyanser av orange som varken signalerar det ena eller det andra, utan mest är dekorativa. Men trots det är orange en färg som har haft svårt att slå igenom inom modet. Redan Marie Antoinette lär ha avskytt färgen orange.I veckans program berättar vi hur det orange pensionskuvertet fick sin färg. Vi har pratat med Amelie von Zweigbergk som ledde arbetet när kuvertet och brevet skulle utformas. Vi berättar också om hur tillströmningen av influencers och turister som vill fånga höstlöven på bild har skapat kaos i en liten by i Vermont. Vi tar också en närmare titt på genren slasherfilm (med Halloween eller Alla helgons blodiga natt från 1978 som paradexempel) tillsammans med författaren Mats Strandberg och universitetslektorn Anna Arnman. Och så pratar vi om vad färgen orange kan få oss att känna med inredaren och färgexperten Sara Garanty.Gäst i studion är Imke Janoschek, chefredaktör på inredningsmagasinet Residence.

Klaus Nomi var en av 1980-talets mest spektakulära popartister. Klädd i smokingjacka av plast och vitsminkat ansikte sjöng han opera i de högre registren som ingen annan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Många försökte beskriva Klaus Nomis stil och landade i saker som ”en androgyn blandning av intergalaktisk vandrare och ledsen punkclown”. Klaus Nomi föredrog att liknas vid en man från en annan planet och hävdade ofta att han var från Venus.Med en medvetet stel koreografi rörde han sig som en robot i takt med musiken, tittade som förvånad på världen med stora ögon och – sjöng som ingen annan gjorde. För Klaus Nomi hade inte bara en egen stil när det gällde sina scenkläder och sitt smink. Musikaliskt skapade han en unik blandning av opera, disco, New Wave och melodier som klistrade sig fast i huvudet.Men hans karriär blev kort. Alltför kort. Klaus Nomi blev en av de första kända personer som dog av AIDS, redan 1983. Han blev bara 39 år.I programmet pratar vi med operasångaren Richard Hamrin och regissören Sunil Munshi, som just nu är aktuella med en föreställning om Klaus Nomi på Kungliga Operan i Stockholm. Vi pratar också med den sångpedagog som Klaus Nomi gick till i mitten av 1970-talet i New York, Ira Siff, som själv drivit dragoperakompaniet La Gran Scena. Och så träffar vi Fredrik Robertsson som gjort sig känd för sina extravaganta och könsöverskridande haute couture-plagg. Nu ställs de ut på Liljevalchs i Stockholm.Gäst i studion är Petter Wallenberg, regissör, artist och författare.

Vore hon artist skulle hon sälja slut arenor. Hon är en designer vars fans Philophiles är hängivna, trogna och övertygade om sin idols genialitet. Och snart, efter ett långt uppehåll, kommer en ny kollektion. Under tio år var Phoebe Philo chefsdesigner på det franska modehuset Céline. Där blev hon känd som någon som verkligen visste vad kvinnor ville ha. Och det var inte den look med tajta och trånga toppar med djupa urringningar, leggings och lågt skurna byxor som var överallt förekommande under det tidiga 2000-talet. Phoebe Philo lyfte i stället fram vida byxor med hög midja, rymliga tröjor med långa ärmar, generöst tilltagna kappor och platta skor och boots,som det gick att snabbt forsa fram i, som något attraktivt.Det tidigare dammiga modehuset Céline förnyades och femdubblade sin försäljning under hennes ledning. 2018 lämnade Phoebe Philo Céline för att tillbringa tid med familjen och efter fem års uppehåll är hon nu i höst tillbaka med en ny kollektion under eget namn. Förväntningarna är skyhöga.I veckans program berättar modeskaparna Pär Engsheden och Ellen Hodakova Larsson om sina första symaskiner. Vi tar reda på vad som egentligen menas med uttrycket minimalism tillsammans med designern och arkitekten Eero Koivisto. Och så pratar vi med Phoebe Philo-fanet Gabrielle Boucinhbo, som står bakom Instagramkontot Old Céline. Dessutom ringer vi upp Phoebe Philos mamma, den grafiska formgivaren Celia Philo, som hade ett finger med i spelet när omslaget till David Bowies klassiska skiva Aladdin Sane skapade.Gäst i studion är Jonna Bergh, chefredaktör på Style by och Damernas värld.

Han har inspirerat till mode, blivit en metafor för manlig sexualitet, men också betraktats som en missförstådd kille. Inte minst har han blivit en superstjärna. Vi pratar förstås om King Kong. I veckans Stil ska vi ägna oss åt en stilbildande film med en stor och lurvig huvudrollsinnehavare som blev trendsättande, på många sätt – King Kong. Filmen hade premiär 1933 och fyller därmed 90 år, i år.Filmen blev en succé när den kom. Och det finns många tolkningar av vad gorillan Kong egentligen symboliserar. Är han en tragisk hjälte? En symbol för den stora depressionen som då grasserade i USA? Eller är han en metafor för rasism – eller för våldsam och otyglad manlig sexualitet? Kanske kan man läsa in lite av varje i Kong.Hur som helst var filmen något helt nytt när den kom, inte minst tekniskt och musikaliskt. Det berättar vi mer om i veckans program.Vi pratar också med Victoria Riskin, dotter till skådespelerskan Fay Wray, som spelade rollen som Ann Darrow i King Kong 1933. Vi tittar också närmare på, den något makabra, trenden med kläder av gorillapäls som växte sig stark på 1930-talet. Men var det verkligen gorillor som pälsarna var gjorda av? Det reder vi ut i programmet. Dessutom träffar vi Ing-Marie Persson som, likt kvinnor som Diane Fossey och Jane Goodall, vigt sitt liv åt primater.Veckans gäst är Johan Andreasson, tecknare och filmpoddare.

Carsten Höller är en av Sveriges internationellt mest synliga konstnärer. Med bland annat rutschkanor och karuseller är han känd för att ständigt överraska och retas med sin publik. I veckans program träffar Stils reporter Samanda Ekman den världsberömda konstnären Carsten Höller, som sedan 90-talet skapat konst som får människor att på olika sätt känna osäkerhet inför vad det egentligen är de upplever, i verk som långsamma karuseller och läskiga rutschkanor. Han är också känd för att flytta konsten ut från gallerierna och museerna. Hans senaste konstprojekt är till exempel en restaurang där matlagningen följer ett antal strikt uppställda regler.Följ med Samanda Ekman på en fartfylld resa in i Carsten Höllers universum. Med på färden följer också Daniel Birnbaum, konstkritiker och kurator, och Sven-Olov Wallenstein, professor i filosofi.

Bianca Ingrosso, Beyoncé, Taylor Swift, Salma Hayek, Ebba Busch och Helen Mirren. Alla har de en sak gemensamt och det är att de alla har långt utsläppt, hår. Frågan är förstås varför, just nu? Veckans Stil ägnas åt ett fenomen som bara växer och växer, i alla möjliga bemärkelser – håret. Eller rättare sagt, det blanka och ultralånga utsläppta (kvinno)håret.Listan på kvinnor som stoltserar med ett anmärkningsvärt hårsvall kan förstås göras ännu längre. Även stjärnor som Jennifer Lopez, Sarah Jessica Parker, Dua Lipa, Priyanka Chopra, såväl som den brittiska prinsessan Kate Middleton följer stilen. Det är kvinnor i alla åldrar som låter håret växa och hänga fritt i vinden. För ett skifte tycks ha skett vad gäller förväntningarna på hur frisyren ska se ut på damer som uppnått en viss ålder. Och även att visa upp ett naturligt grått eller vitt hår betraktas idag inte som ett ”nederlag” där man ger upp allt hopp om att framstå om cool eller åtråvärd, utan snarare tvärtom.Men det här med att sporta ett riktigt långt hår är naturligtvis inget nytt. Vi träffar författaren, frilansjournalisten och debattören Åsa Moberg, som var del av den första generation svenska kvinnor för vilka det var socialt accepterat att låta håret hänga fritt. Själv hade hon som barn lovat att aldrig mer klippa sig och när hon slog igenom stort 1968 hade hon ett iögonfallande långt hår, vilket länge var hennes signum.Vi tittar även närmare på vilken status 'headbanger'-håret har i hårdrockens värld och så träffar vi frisören Christian Backman för att reda i en både avskydd och älskad frilla. Nämligen det stripiga och flottiga håret, som i vissa tider varit en symbol för revolt, och som, tro det eller ej, inte är en helt enkel frisyr att få till.Veckans gäst är Veronica Hejdelind, konstvetare.

Lasse-Maja har kallats för Sveriges första stora mediala kändis och var en av tiderna mest bästsäljande författare här i landet och allt det genom att leka med kläder och könsroller. Lasse-Maja (1785-1845) var enormt uppskattad, för att inte säga folkkär, både under och efter sin livstid. Och det beror just på hans livsstil. Och skojfriska sätt att berätta på, förstås.1833 utkom självbiografin: ”Den vidtberyktade Äfventyraren Lasse Majas, egentligen Lars Molins, besynnerliga Öden och Lefnadshändelser” och blev en enorm framgång. En bestseller, skulle man kunna säga. Ännu populärare blev den efter att ha fått ”Den byxlöse äventyraren” som tillägg i titeln.Och än idag kan man häpna över hur öppenhjärtigt Lasse-Maja berättar om hur han gillade att klä sig i kjol och krusa sitt hår, och inte bara som en förklädnad för att komma undan lagens långa arm.Men, Lasse-Maja åkte till slut fast för sina stölder. Han dömdes till livstids fängelse och kom att tillbringa 26 år på Carlstens fästning.I veckans program pratar vi med Maria Danielsson, som arbetar på Kriminalvården, om vilka kläder som bärs på svenska anstalter idag. Vi ringer också upp Eiwe Svanberg, kommendant på Carlstens Fästning, för att höra hur fängelsekläderna såg ut där, på Lasse-Majas tid.Vi tar också en närmare titt på 1700-talets ”fjolla” och vem hon ansågs vara. Och så tar vi reda om Lasse-Maja hade gått hem i den svenska föreläsarbranschen i idag.Veckans gäst är Sam Holmqvist, genusvetare vid Södertörns högskola som skriver på en bok om Lasse-Maja.

På såväl stränder som solarium har det genom åren pressats. Många är det som dyrkar solen, men att idag låta sig kyssas av den kan närmast kännas skamligt. Är solbrännan på väg bort eller inte? Veckans Stil skärskådar en stor och stilbildande stjärna – solen. Den har förvisso lyst med sin frånvaro i stora delar av Sverige just den här sommaren, men det hindrar den förstås inte från att fortsätta dyrkas av fantaster. Och nej, vi tänker inte på förespråkare av solpaneler – utan på solbadare. Och inget fel med att längta till en ljusare tillvaro. Men måste det innebära samma sak som att steka sin inoljade kropp i solen? Såklart inte.Men, liksom mode, har solbränna alltid handlat om status. Vem har haft tid och råd att vistas i solen och skaffa sig en solbränna? Utan att där jobba i sitt anletes svett, vill säga. Och på samma sätt som mode har trender i fråga om solbrännans vara, eller inte vara, kommit och gått. Men idag – inte minst på sociala medier – kan trender, som så mycket annat, gå oerhört snabbt, fram och tillbaka. Där kan det svänga från att det i ena stunden tipsas om att skydda kroppen och huden – till att i nästa visa hur man sprayar kroppen med öl för att få en riktigt saftig solbränna, och nej – det är inget skämt. Under sommaren var faktiskt ”Beer Tanning” en grej som blev omskriven, inte minst för att den var så idiotisk. Förhoppningen var att humlet i ölen skulle öka produktionen av melanin, det vill säga det färgpigment i huden som triggas av solen.Men oavsett hur mycket krämer med hög SPF man än smackar på sig, eller hur ofta, så finns ingenting som en “säker solbränna”. Det är något som många hudläkare är överens om. Och intresset för huden, och hur man bäst vårdar den, tycks vara större än någonsin. Vi pratar med modemagasinet Elles beauty redaktör Carin Hellman, som ser ett hängivet 'hudvårdsnörderi'. Bland gruppen är solskydd husgud. Dessutom ringer vi upp Olle Larkö, professor emeritus i dermatologi, som berättar att driften att sola kan vara ytterst stark. För när vi solar utsöndras naturliga morfinliknande ämnen i våra kroppar, vilket fått honom och hans kollegor att prata om 'solnarkomaner'.Vi tittar även närmare på den avantgardistiska jazzmusikern Sun Ra, som tog sitt namn från den egyptiska solguden Ra och skapade musik som blickade mot solen, rymden och planeterna. I de esoteriska läror som Sun Ra, bland annat, studerade har solen alltid varit en central symbol. Hur kommer det sig? Den saken diskuterar vi med religionshistorikern Olivia Cejvan.Och så tittar vi närmare på en något kontroversiell solbrännstrend, som går under namnet ”tantoring”. Det är en sminkteknik, där brun utan sol och i vissa fall även solen används för att skapa skuggor i ansiktet, som ska framhäva andra konturer. Make up artisten och skribenten Åsa Östergren har i flera år använt sig av den mildare brun utan sol-metoden. Men för dem som genom solen bränner skuggor i ansiktet ser hudläkarspecialisten Petra Kjellman på sikt stora risker.Veckans gäst är Fanny Svärd, nöjeskrönikör i Expressen.

Höstens hetaste accessoar? Jo, enligt flera modetidningar är det, tro det eller ej, kondomen. För återigen omfamnar nu modevärlden det både älskade och hatade gummit. Den har ansetts vara en symbol för oanständigt leverne. Den har, på olika språk, kallats för regnrock och överrock, och inte på något välvilligt vis. Men modevärlden har sedan länge haft ett gott öga till den, och just nu marknadsförs den där som en… sexig accessoar. Vi talar förstås om kondomen. Genom historien har den både tillverkats i material som linne, såväl som djurtarmar, innan den hittade sin millimetertunna latex look. Allt det berättar vi om i veckans Stil, där vi synar gummit i sömmarna. Ja, tidiga kondommodeller hade både sömmar och rosa rosetter.Miljontals människor har genom århundradena använt sig av kondomen. Men trots alla dess positiva kvalitéer, har långt ifrån alla gillat den. Ja, sedan 1960-talet har det i Sverige återkommande genomförts kampanjer för att öka kondomens status, med slogans som till exempel "Ikväll får 107 svenskar gonorré". Vi berättar om den senaste stora kondomkampanjen i Sverige, samt dammar av några av de mest ikoniska.Vi fördjupar oss även i historien om hur kroppskondomen, eller ja, latexkläderna tog sig in i modet. Det var med en enträgen modeskapare vid namn John Sutcliffe, som exempelvis uppfann den kroppskramande så kallade catsuiten.Och så pratar vi med historikern Gunnela Björk. Hon har skrivit boken Lust och nöd, som handlar om sexualupplysningens pionjärer Karin och Nils Adamsson. Under det tidiga 1900-talet började de kämpa för människors rätt till preventivmedel, något de utvecklade till en framgångsrik affärsverksamhet. Namnet Nils Adamsson blev synonymt med kondomer.Veckans gäst är Jon Voss, förslagschef på QX.

I veckans Stil ska checka in på hotell och berätta om händelser som utspelat sig där och, förstås, människorna som checkat in för kortare eller längre tid. I programmet pratar vi med regissören och författaren Kristian Petri, en av alla de dem som tjusats av möjligheterna som ett hotell kan erbjuda. 2015 gjorde han dokumentärfilmen ”Hotellet”, som handlar om just det.Vi ringer upp författaren Ed Hamilton som bott på det mytomspunna Chelsea Hotel i New York ända sedan 90-talet. Vad är det med platsen som fascinerar?Vi träffar filmregissören och manusförfattaren Lisa Langseth för att prata om längtan efter att bli någon annan. Kanske kan man bli det genom att ta in på hotell och på så vis checka ut från sig själv? Det handlar hennes tioårsjubilerande film ”Hotell” om.Vi tittar också närmare på fenomenet med hotell som skapar egna doftprofiler och undersöker varför rockstjärnor gillar att trasha hotellrum.Veckans programledare är Erik Sjölin.

Om ögonen är själens spegel kanske rösten är dess högtalare? I veckans Stil riktar vi uppmärksamheten mot rösten och berättar om allt från sexiga sängkammarröster till rökigt hesa cigarettstämmor. ”Hur kan jag säga om din röst är vacker” skrev Karin Boye i en av sina mest kända dikter när hon försökte förstå rösten som tillhörde den person hon förälskat sig i, men ännu inte lyckats göra till sin. Det enda hon visste var hur den åtråddas röst fick henne att känna – som att sprängas och trasas sönder och darra som ett löv.Röster kan både spegla och väcka många typer av känslor, och inte minst, låta på så många olika sätt. En röst kan berätta så mycket om en person. Om ögonen är själens spegel kanske rösten är dess högtalare? I veckans program tittar vi närmare på fenomenet med sängkammarrösten – den djupa, sensuella stämman, ackompanjerad av tunga andetag, som har makten att förföra. Vi pratar med Karin Rudfeldt, lektor i språklig gestaltning, om det stämmer att dagens skådespelare på film och TV mumlar mer än vanligt och gör det svårt att höra vad de säger. Vi tar också en titt på sångröstens historia och så analyserar vi den hesa rökrösten tillsammans med poeten och psykoanalytikern Ulf Karl Olov Nilsson, mer känd som UKON.Veckans programledare är Erik Sjölin.

I höstsäsongens första Stil ska vi blicka bakåt och återigen få träffa några av de personer vi intervjuat och berättat om under året. I programmet pratar vi med programledaren Lotta Lundgren om hur det var att i SVT-programmet "Historieätarna" inte bara äta dåtidens mat, utan också prova kläderna – inte minst korsetterna. Hur det kändes berättar vi mer om.Vi träffar regissören Amanda Adolfsson, aktuell med Netflixserien "Barracuda Queens", om hur man får till den perfekta filmkyssen. Och så pratar vi med stylisten och konstnären Hanna Kisch om hur en lesbisk stil kan se ut och användas, både idag och förr i tiden.Vi ringer också upp stylisten Wayne Scot Lukas, som i mitten av 90-talet arbetade som Tina Turners turnéstylist. Han berättar om hur det gick till när han, i samarbete med modeskaparen Gianni Versace, skapade en av Tina Turners mest ikoniska klänningar.

Luftiga linneplagg, tunna sandaletter och bredbrättade stråhattar 'Italian girl style' trendar i sommar. Det gör även Italien som resmål och Stil beger sig till några av de populäraste platserna. Vårsäsongens sista program sätter segel mot några stilfulla semesterorter som kommit att förknippas lite extra med glamour och lyxigt leverne och – förstås – mode. Och alla ligger de i Italien som den här sommaren ”trendar”, det vill säga är särskilt omtalat. Inte bara som populärt resmål, framför allt bland amerikaner. I USA har antalet flygavgångar till just Italien dubblerats det här året. Italien ligger också högt i kurs i fråga om en eftersträvansvärd look. På sociala medier kryllar det av tips om hur man fixar ”Italian Girl Style”. Allra helst ska den strandkompatibla looken förstås bäras i just Italien. Eller rättare sagt, på någon av de fashionabla orter i Italien som man sett kändisar flockas till. En av årets mest omtalade tv-serier The White Lotus, som skärskådar fenomenet lyxturism, förlade även dem sin andra säsong till just Italien. Närmare bestämt staden Taormina på Sicilien. Säsongen fokuserade på ämnet sexualitet, men en detalj som många tittare missade var att valet av plats innehöll en djupare historisk betydelse. Vi ringer upp Gregory Woods, professor emeritus i gay and lesbian studies, och ber honom berätta om hur det gick till när den fattiga fiskebyn Taormina, på slutet av 1800-talet, förvandlades till ett semesterparadis. Vissa kallar den världens första 'gay resort', och katalysatorn till det hela var en tysk fotograf vid namn Wilhelm von Gloeden och hans nakenbilder på lokala män.De italienska orterna har även fått agera inspiration för sommardofter, flera är till exempel de parfymföretag som försökt kanalisera orten Portofino. Ett av de stora märkena beskrev det som att de ville "kapsla in essensen av den friska brisen, det kristallklara vattnet och den frodiga växtligheten vid den italienska Rivieran”. Om ambitionerna att i en doft fånga sommaren pratar vi med parfymexperterna Victor Langer och Karolina Stockhaus.Dessutom beger vi oss till en ö som lyckats skapa ett rykte om sig som ett av de mest eftertraktade ställena på jorden att tillbringa sin semester på, nämligen Capri. Många är det som genom åren velat uppleva la dolce vita caprese. Vi ringer upp Kristina Kappelin, som sedan flera år tillbaka bor på Capri året runt. Hon är nämligen intendent på kulturcentret Villa San Michele – huset som den svenska läkaren och författaren Axel Munthe lät bygga på Capri i slutet av 1800-talet. Då, precis som nu, var ön en plats som lockade till sig tidens grädda.Veckans gäst är Viggo Cavling, chefredaktör för nätsajterna Travel News och Res.

Med superkorta klänningar, otroliga peruker och tajta läderbrallor förvandlade Tina Turner sig själv till en superstjärna. I veckans Stil gläntar vi på dörren till hennes garderob. Den 23 maj i år avled den legendariska artisten Tina Turner, och sedan dess har oräkneliga artiklar och inslag producerats som berättar om hennes fantastiska karriär. Men, även om mycket har skrivits om Tina Turner och hennes liv, så har förvånansvärt lite handlat om hennes scenkläder. För de var väldigt väl valda – av henne själv. Det var korta kjolar och klänningar. Eller, superkorta. De gav inte bara Tina Turner rörelsefrihet, utan hjälpte också till att skapa en persona som utstrålade kraft och energi – och, förstås, sexighet. Men sexighet, har hon berättat, var egentligen inte hennes huvudsakliga mål med sin klädsel. Om det och mycket mer berättar vi i veckans Stil, där vi gör slag i saken och ägnar avsnittet åt Tina Turners garderob.Om den pratar vi med stylisten Wayne Scot Lukas, som under många år arbetade med Tina Turner. Det var på 90-talet han fick chansen att klä henne till ett reklamjobb och magasinsomslag, men det ledde till den åtråvärda positionen som hennes turnéstylist.Utöver sina kläder så gjorde sig Tina Turner känd för sina välsvarvade ben, så pass att hon i intervjuer skämtade om att benen var mer kända än hennes röst. Vi ringer upp Laird Borrelli-Persson, redaktör för amerikanska Vogues arkiv, som tittat närmare på fascinationen för ben, och vi frågar den personliga tränaren Moa Vikström hur man kan tänkas gå tillväga för att uppnå dem.På 1980-talet bytte Tina Turner stil, och ett nytt material gjorde entré: läder. Och hon uppskattade lädret för sina praktiska kvalitéer. "På läderkläder syns inte svett och smuts lika tydligt" berättar Tina Turner i sin självbiografi. Hon började klä sig i läderbrallor och skinnpaj, och använde gärna motorcyklar som rekvisita till skivomslag. För motorcykelförare är klädseln essentiell. Vi träffar Karin Pontén, grundaren till klubben Bike Babes, och som också hon har en nära relation till läder, men som säger att den stora utmaningen för kvinnliga mc-förare är att just hitta bra kläder.

Plagget behöver inte se mycket ut för världen. Det kan vara slitet och omodernt. Men ändå vara det allra viktigaste för sin ägare, eftersom varje fiber blivit laddad med minnen och känslor. En luggsliten kjol, en omodern festblåsa, en simpel t-shirt. Det är inte alltid exklusiva plagg som är de mest betydelsefulla i garderoben. Kläder som framkallar andras slängiver kan vara de som det vore allra mest smärtsamt att förlora. För de plaggen är långt mycket mer än bara sin design och sina fibrer – de kan bära på våra minnen, och även representera personer som varit oss kära. I veckans Stil beger vi oss in i garderoben och berättar historier om plagg som för sina ägare är långt mycket mer än bara kläder.Vi träffar konstnären och professorn i textil Maja Gunn, som i sitt konstnärskap ägnat mycket tid åt att undersöka just kläder och minnen; vi pratar med skribenten Aleksa Brown om hur hon använde sina plagg för att klä sig ur hjärtesorg och vi tittar vi närmar på ett av hoten mot älsklingskläderna, nämligen skadedjuren. Vi berättar också historien om en oväntad modegåva och beger oss ut i den gassande junisolen för att fråga folk på stan vilka deras mest betydelsefulla plagg är.

Talesättet "Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor" behöver revideras, för i Hollywood talas det om ett nytt mjukare mansideal. Säg 'bye bye' till bad boys nu våras det för snälla killar. Ted Lasso, Keanu Reeves och Pedro Pascal, för att nämna några av de många exempel som lyfts fram på hur snälla män nu premieras inom film och i tv-serier. Veckans Stil tittar närmare på stilen hos (några av) de fiktiva och högst verkliga män som uppmärksammas lite extra just nu. Det är män som får pulsen att höjas på somliga, genom att vara just snälla och schyssta killar, utan något besvärande bagage i fråga om taskig kvinnosyn.För efter #MeToo – då de mer sjaskiga sidorna av flera av forna tiders sexsymboler avslöjades – gäller det att hitta mer oproblematiska killar att lyfta fram. Stjärnor med fläckfritt rykte såsom Keanu Reeves har fått en revival, och manusförfattare till filmer och tv-serier kämpar med att skapa manliga karaktärer som är sexiga, men som på samma gång inte får kvinnor att vilja lägga benen på ryggen och springa så långt bort som möjligt – eller att vilja ge dem en snyting.Under årets första halva är det ett namn som återkommit som huvudsakligt exempel på det nya mansidealet. Nämligen skådespelaren Pedro Pascal, som efter en lång och trägen karriär, vid 47 års ålder lyckades slå igenom stort. Med en av huvudrollerna i tv-serien The last of us satte han både hjärtan, såväl som internet i brand. Med nöjesjournalisterna Michelle Hallström och Markus Larsson diskuterar vi vårens Pedro Pascal-feber, och vad den beror på.Vid sidan av filmen och tv-seriernas sfär, så syns naturligtvis även män inom modevärlden. Vi tittar närmare på hur idealen för den manliga modellen utvecklats, och pratar med tidningen Café modechef Daniel Lindström och modellagenturen Nisch medgrundare Mathias Fältmarsch. Medan det bland kvinnliga modeller tillkommit vad som kallas för en 'curve' kategori, så är det ännu högst ovanligt att kurviga manskroppar syns på modevisningarna.Vi får också lära oss mer om förförelsens konst. För när det kommer till att vara en tjejtjusare, charmör eller casanova så handlar det långt ifrån bara om utseende, pengar eller makt. Det kunde författaren Betsy Prioleau konstatera efter att hon försökt gå till botten med vad det är som gör att vissa tillsynes ordinära män lyckas få mängder av kvinnor på fall. Hennes upptäckter går att läsa i boken Swoon: Great Seducers and Why Women Love Them. Vi ringer upp henne och ber henne berätta om dessa män med närmast en superkraft när det kommer till att förföra.Dessutom djupdyker vi in i pappastilen, för på senare år försöker fler fäder stå emot det traditionella funktionella pappamodet, för att istället fortsätta hålla stilen. Något som kan vara svårare sagt än gjort.

Den är liten och syns oftast inte alls. Men den känns. Den kan glida upp och skära in. Och den finns nästan alltid där. Gör den det inte kan det bli ett himla hallå. Vi talar förstås om trosan. I veckans Stil ägnar vi oss åt ett av garderobens mest oansenliga (och minst synliga) plagg, men som trots det har förmågan att kunna skapa allt från komfort till kontroverser – det vill säga trosan. Ett plagg som de flesta kvinnor har haft någon typ av förhållande till under de senaste hundra åren. Ja, äldre än så är faktiskt inte trosan som vi känner till den idag. Tror man, ska tilläggas. För när det gäller kläder som skyddat underlivet– som både trosor och kalsonger– är det lite klent med forskning, av olika anledningar. Underkläderna har slitits ut, förstörts eller helt enkelt inte ansetts att vara något att snacka så mycket om. Något vi i veckans avsnitt råder bot på.Vi ringer upp den australiensiska konstnären Tania Ferrier, vars underkläder på 1980-talet kom att klä stjärnor som Madonna, Naomi Campbell och Lauren Hutton. Det var inte vilka trosor som helst hon designat, utan ilskna sådana under namnet Angry Underwear. Det var trosor som var redo att bita till den som kom för nära, och vi berättar historien om idéns tillkomst på en strippklubb i New York.En svensk konstnär som tätt kommit att förknippats med trosan är Arvida Byström. När hon för lite mer än fem år sedan klädde persikor i miniatyrtrosor, kom de att beskrivas som sexig frukt. Med henne pratar vi om trosans laddning, om provocerande stringtrosband, pinsamma troskonturer och troscensur.Vi pratar också med poeten och författaren Lisa Zetterdahl om varför ett par trosor kan bli en så bra symbol för en mamma som inte längre lever.Veckans gäst är Tove Langseth, en av grundarna till underklädesmärket Closely.

Hon har kallats för både nationalklenod och en bitch och har sannolikt burit de största och glittrigaste axelvaddarna som synts på TV. Nästa vecka fyller skådespelerskan Joan Collins dessutom 90 år. I veckans Stil ska vi uppmärksamma den brittiska skådespelerskan Joan Collins som alltså fyller 90 år nästa vecka. Men får det henne att slå av på takten, klä sig i mysbyxor och ta det lite lugnt? Nej. Verkligen inte.I höst ger sig Joan Collins sig istället än en gång ut på turné med en sorts talkshow på scen där hon berättar om sitt långa liv i showbusiness och låter publiken – ofta enormt hängiven – ställa frågor. "Behind the Shoulder Pads" heter föreställningen och det är också, som av en händelse, titeln på den självbiografi som släpps i samma veva.Joan Collins har jobbat nonstop sedan hon fyllde sjutton år med film och tv i både USA och England och spelat teater på både Broadway och West End. Även om rollerna under åren har varit många och varierade så kom den karaktär hon blev erbjuden att spela 1981 att förändra hennes karriär, och till stor del forma hennes framtida stil och garderob. Rollen som Alexis Carrington i såpoperan Dynastin blev Joan Collins.I veckans program tittar vi närmare på 80-talssåpan Dynastin tillsammans med TV-kritikern Linus Fremin. Vi pratar också med dokumentärfilmaren Laura Fairrie om rivaliteten mellan Joan Collins och hennes syster, romanceförfattaren Jackie Collins. Laura Fairrie står bakom dokumentären Lady Boss: The Jackie Collins Story. Vi tittar också närmare på femme fatalens roll i kulturen tillsammans med journalisten och författaren Caroline Hainer.Veckans gäst är Michal Axel Piotrowski, skådespelare.

Edie Sedgwick var inte bara en av Andy Warhols många superstars. Hon kom också att bli en tidig it-girl, vars stil än idag återkommer som referens inom modet inte minst hennes svarta strumpbyxor. Edie Sedgwick var redan en sorts stjärna, i egen rätt, då hon presenterades för Andy Warhol 1965. Han blev som förhäxad, likt många andra hon mötte under sitt alltför korta liv.I år skulle Edie Sedgwick ha fyllt åttio år (hon var född 1943) men, hon avled redan 1971 bara 28 år gammal. Men innan dess gjorde hon ett rejält intryck på många av dem hon mötte genom både sin look och sin livsstil.I veckans program tittar vi närmare på Andy Warhols filmer. Edie Sedgwick medverkade i flera av dem. Vi pratar med Lena Essling, intendent på Moderna Museet, om Andy Warhols filmkonst. Vi diskuterar också fenomenet "it-girls" med poddaren Myrna Lorentzson. Och så tar vi en titt på plagget som Edie Sedgwick starkt kom att förknippas med – strumpbyxor. I november 1965 skrev till och med den då enormt inflytelserika tidningen Life Magazine en artikel om att Edie Sedgwick med sina långa smäckra ben hade gjort mer för att popularisera svarta strumpbyxor än vad självaste Hamlet gjort.Veckans gäst är Annina Rabe, kulturskribent.

Elvis, Churchill, Gigi Hadid alla tre overallentusiaster. Plagget som förenar byxa och tröja, väcker både vällust och fasa. Den har kommit och gått inom modet, men overallen har aldrig riktigt försvunnit. Denna veckan synar vi ett bokstavligt talat slitstarkt plagg i sömmarna – overallen. Eller coverall, boiler suit, onesie eller jumpsuit som man också kan säga. Gränserna plaggen emellan är inte alltid lätta att dra. Men så har också overallen en lång och brokig historia där den gått från arbetarplagg till militärplagg till fritidsplagg till unisexsymbol till partyplagg till att idag bli lite vad man själv gör den till. Inom modet har populariteten gått upp och ner, men de senaste åren har den börjat synas alltmer, igen. Även stora exklusiva modemärken som Hermès, Chanel, Alexander McQueen – och många andra också – erbjuder just overaller till både våren och hösten.Vi träffar maskören och designern Cajsa Jackson, som länge kände att det var något som fattades i hennes garderob. När hon en dag sprang på en begagnad limegrön alpinoverall, förstod hon att det var just en overall hon saknat och bestämde sig för att designa sin egen.Vi berättar även historien om de 'overallklubbar' som under 1920-talet poppade upp i USA. Overallen i fråga var i blå denim, annars främst associerat med farmare och arbetare. Men i protest mot skyhöga klädpriser – gjorde långt många fler det aktiva valet att enbart bära overall. Vi ringer upp historikern Dave Tabler som berättar om klubbarna.Vi beger oss även till utställningen Konst + Maskin – Utmanarna under 1920-talet på Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm. För där går just nu att se fyra overaller, som sommaren 1929 blev en svensk modenyhet för kvinnor. För då lanserades en overallserie under namnet Camp-Ahla-overallen av det unga designparet Astri och Erling Richard. Vi träffar Marianne Larsson, intendent på Nordiska Museet, som berättar historien om overallen som låg i tiden på 1920-talet.Veckans gäst är Lotta Lewenhaupt, modejournalist och författare till ett flertal böcker om mode.

Genom livet bär vi en rad olika dräkter, både i yrkeslivet och privat. I veckans Stil berättar vi historier om några av dem och vilka vi blir när vi sätter dräkterna på oss. I veckans program träffar vi prästen Camilla Lif, som ser sin yrkesdräkt som något både löftesrikt och stärkande. Vi undersöker varför vissa yrkesgrupper, så som flygvärdinnan, polisen och sjuksköterskan, blir sexualiserade. Har det med kläderna att göra? Vi pratar med Ida De Wit Sandström, doktor i tjänstevetenskap, och den före detta sjuksköterskan Irma Lindström Kjellberg. Historikern Henric Bagerius berättar om hur den så kallade Sverigedräkten kom till och så besöker vi en värld full av kramgoa djurdräkter i mjuk fuskpäls. Vi gör även ett kort återbesök hos skräddaren Inger Löwe, som både syr upp och hyr ut historiska dräkter.Veckans programledare är Erik Sjölin.

Dyra kläder och smak för diamanter. Fyra äkta män, oräkneliga älskare och ännu fler hemligheter. Men framförallt hade Miriam Leslie ett imponerande affärssinne som gjorde henne till mediemogul. I slutet av 1800-talet styrdes USA:s största tidningsförlag med järnhand av en ultrafeminint klädd kvinna, i siden och spets. Hennes namn var Miriam Leslie och att hon lyckats nå den positionen var långt från självklart.Hon levde vad som i USA skulle beskrivas som "den amerikanska drömmen". Från att med största sannolikhet börjat sin bana som lyxprostituerad, blev hon en tidningsdrottning. Dessutom en synnerligen tjusigt klädd sådan. Alltid i det senaste (och dyraste) modet. Omsorgsfullt vårdade hon bilden av sig själv som en ”perfekt dam”, som talade tyst och lät männen prata på.Men, under denna glamorösa yta dolde sig hela tiden något helt annat. Hon var nämligen en extremt skicklig affärskvinna som drevs av en enorm aptit på rikedom och makt. Och det fick hon, till slut. För hon lyckades vända förlaget från förfall till framgång. Det till trots har hennes öde idag, bland många, fallit i glömska.I veckans Stil ringer vi upp Bon Magazines chefredaktör Daniel Björk för att diskutera en annan mediefamiljs kläder. Närmare bestämt den nedtonade lyxstil som syns på den fiktiva familjen Roy i tv-serien Succession, som nu är inne på sin fjärde och sista säsong. I Miriam Leslies unga år tog en aktris och kurtisan vid namn Lola Montez henne under sina vingar. Den legendariska performern lärde Miriam att tala, gestikulera och gå som en dam. Hon såg även till att hon fick en helt ny garderob, och kunskap om vad kläder kan göra för en kvinna. Lola Montez öde har framgångsrikt förevigats i en låt av hårdrocksbandet Volbeat. Bandet sångare Micheal Poulsen berättar för oss Lola Montez historia.På vägen mot ledarrollen för tidningsförlaget hade Miriam Leslie rollen som redaktör för magasinet Frank Leslie's Lady's Magazine, och hennes känsla för stil och moderådgivning har gjort att hon kallats för sin tids Anna Wintour. Att guida när det kommer till det här med stil var möjligtvis lättare på 1800-talet, då trenderna var färre och mer långsamt skiftande. Med Plaza Magazines chefredaktör Robert Nordberg diskuterar vi varför allt och lite till nu samtidigt tycks vara på modet. Vi ringer även upp journalisten och författaren Ebba Kleberg von Sydow som i podden Säker Stil ger moderåd, och hon säger att samtidigt som frågorna blir allt fler är det är svårare än någonsin att komma med raka svar.Veckans gäst är Per Svensson, journalist och författare.

När våren nu äntligen verkar vara på väg ska vi vädra ur klädskåpen och sortera bland stöket som alltid verkar uppstå bland plaggen däri. Kavla upp ärmarna, det är dags för vårstädning av garderoben! Uppmaningar om att varje vår gå igenom garderoben och rensa ur, och göra plats, är i alla fall ett återkommande tema i tidningar – och inte bara i modetidningar – med mer eller mindre peppiga tips om hur man ska gå till väga. Ett av de allra vanligaste är att man ska dela upp alla plagg man har i olika högar – kläder att spara, kläder att sälja eller skänka bort – och en hög med kläder att slänga. Men ska man verkligen slänga kläder? Rapporter säger att 90 miljoner ton textilier hamnar på soptippar, jorden runt, varje år.I veckans Stil beger vi oss in i garderoben och funderar kring alla de minnen som kan gömma sig i ett plagg. Vi besöker konstnären Christina Thomas Dahlberg och pratar om varför det kan vara så svårt att göra sig av med saker man sparat i sin garderob.Vi berättar även om ett billigt sätt att fylla på garderoben, nämligen att köpa second hand-kläder till kilopris. Man får leta igenom stora högar med plagg, men vissa har gjort det till något av en sport att där lyckas hitta skatter. Vi ger oss ut på kilojakt tillsammans med loppisproffset Gustav Broström.Och så beger vi oss till Göteborg för att träffa Hanna Ryd och Bella Simmons som tillsammans utgör designduon Hurra Pangpang. De skapar kläder av plagg, tyger och prylar som ingen annan längre vill ha. I deras händer blir bortglömda skatter till bärbara godbitar.Veckans gäst är Imke Janoschek, chefredaktör för inredningsmagasinet Residence.

Det var inte främst som spion, diplomat, soldat och författare som Chevalier d'Eon vann sin berömmelse. Det som gjorde d'Eon till en riktig 1700-talskändis var beslutet att börja leva som kvinna. Året var 1777, och Chevalier d'Eon var 49 år gammal, när han skrev under ett kontrakt på att han hädanefter skulle byta garderob och fortsättningsvis leva sitt liv som kvinna. Var det fråga om en medelålderskris? Var det ett påtvingat beslut? Eller var det ett högst eget val? Vissa framhåller idag Chevalier d'Eon som en historik transikon, medan andra menar att beslutet togs av politiska skäl.Nästan 250 år senare är Chevalier d'Eon ännu något ett mysterium. Men ett högst spännande sådant. För under sitt liv hann d'Eon med att gå på crossdressingbaler vid ryska hovet, skriva en skandalbok med franskt 1700-talsskvaller, försörja sig som fäktare i kvinnokläder och bli hyllad i England som något av en hjältinna. Och halva livet, ända fram till sin död, fortsatte d'Eon att klä sig och leva som kvinna. Veckans Stil beger sig ut på en resa över tid, rum och könsgränser genom att ta en titt på Chevalier d'Eon.Intresset för 1700-talsmode är idag stort och vi besöker skräddaren Inger Löwe och hennes ateljé där tidstrogna kläder går att hyra. Hon beskriver att det kan bli en oförglömlig upplevelse att klä på sig en historisk dräkt.Vi beger oss också till Livrustkammaren i Stockholm för att lära oss om de modedockor, så kallade Pandoradockor, som under perioden skickades runt till de europeiska hoven för att visa upp de senaste trenderna. Dockorna hade till exempel sina egna pass och var under vissa krig några av ytterst få som reste över kontinenten.Vi träffar även författaren och estradören Fredrik Ekelund, eller Marisol M. Vid 59 års ålder ställdes hen inför en livsomvälvande insikt, att hen också är kvinna. En viktig del av närmandet denna kvinna, var att få iklä sig kvinnliga kläder och attribut. Hen fick införskaffa en ny garderob, och mitt i livet hitta sin stil på nytt.Veckans gäst är Stefan Ingvarsson, kulturskribent och Rysslandsanalytiker.

Tre Oscarsnomineringar före 25 års ålder. Roller i såväl 'West Side Story', som 'Ung Rebell'. Men det som kommit att överskugga skådespelerskan Natalie Woods liv är hennes dramatiska död. Natalie Wood var en amerikansk superstjärna. Redan som barn inleddes hennes karriär, och på hennes axlar lades pressen att försörja sin familj. Hon lärde sig tidigt att vara alla till lags, och vikten av att alltid se perfekt ut. För att inte riskera att göra någon besviken. Men det var inte den polerade ytan som gjorde Natalie Wood så fascinerande att titta på, utan det var det som man kunde ana låg under den. Somliga har beskrivit det som att det där fanns en dröjande känsla av sorgsenhet, och bräcklighet.I början av 1980-talet hade hennes karriär börjat gå lite knackigare, såsom det då ofta gjorde för kvinnliga skådespelare när de nått 40 års ålder. Och det som närmast kommit att överskugga Natalie Woods liv och karriär, är hennes bortgång. 43 år gammal hittades hon, under en yacht-tur, drunknad. Hennes död bedömdes som en olycka, men många har ifrågasatt den slutsatsen och konspirationsteorierna kring vad som kan ha hänt tycks aldrig ta slut.I veckans Stil funderar vi kring vad det är med denna sorten så kallade true crime-mysterium som kan få människor att närmast viga sina liv åt att utreda sanningen. Vi ringer upp deckarförfattaren och kriminalreportern Tina Frennstedt, för att fråga varför denna typ av mörka gåtor har en förmåga att föranleda årtionden av intrikata spekulationer. I förra veckan släpptes artisten Lana del Reys nionde album och bidrog med skivomslaget till att åter rikta strålkastarljuset mot Natalie Wood. För omslaget är inspirerat av en bild på skådespelerskan, nämligen filmaffischen till This Property is Condemned, på vilken Natalie Wood syns med uppgiven uppsyn. Med författaren och kritikern Kristoffer Leandoer pratar vi om den mytologisering som sångerskan Lana del Rey omgärdar sig med, där referenser till tragiska öden från Hollywoods historia återkommande vävs in.Vi berättar även historien om en kvinna som kallats Hollywoods sämst bevarade hemligt, närmare bestämt spöksångerska Marni Nixon. Det var hon som fick uppdraget att dubba Natalie Woods sång i filmen West Side Story. Något som fick skådespelerskan att lacka ur. Men att bli dubbad var Natalie Wood långt ifrån ensam om. Under den här tiden hade få av de stora skådespelerskornas sångröster, som enligt filmbolagen, höll måttet. Om det berättar Kim Khavar Fahlstedt, filmforskaren vid Stockholms Universitet.Veckans gäst är Louise Wallenberg, professor i modevetenskap och forskare inom mode och film.

Läppar kan inte bara visa upp hela vårt register av känslor; de har också inspirerat modeskapare, konstnärer och formgivare tack vare sina sensuella och skulpturala former. I veckans Stil ägnar vi oss därför åt sådant som våra läppar kan uttrycka och associeras med. Vi berättar om när Salvador Dali skapade en röd soffa i form av en pussmun. Den var inspirerad av skådespelerskan Mae Wests läppar. Vi pratar med regissören Amanda Adolfsson om hur man får till den perfekta filmkyssen. Vi tittar närmare på Rolling Stones kända läpp-logga som skapades 1971 av John Pasche. Honom har vi ringt upp. Och så berättar vi historien om när skönhetspionjären Elizabeth Arden skapade ett rött läppstift åt kvinnorna i den amerikanska marinkåren.Veckans programledare är Erik Sjölin.

Han skrev, tecknade, målade, gjorde film. Det finns knappt en enda bok om 1900-talets kultur där hans namn inte dyker upp. Jean Cocteau var en kille mitt i smeten, och dessutom en välklädd sådan. Under ett halvt sekel befann sig Jean Cocteau i centrum av den franska kulturvärlden. För många, framför allt utomlands, kom han att förkroppsliga det tidiga 1900-talets avantgardistiska franska kultur tack vare sin intelligens, ironi och espri. Han kunde kalla såväl Proust, Picasso, som Piaf sina vänner. Riktigt nära stod han modeskaparen Coco Chanel, som han också arbetade med. För ja, han hade även ett finger nere i mode-syltburken. Även till Chanels konkurrent, Elsa Schiaparelli, lånade Cocteau sina tjänster. För produktiv var han; Jean Cocteau jobbade jämt. Även om han gärna ville låta påskina motsatsen. Klädd i perfekt skurna kostymer, skjorta och slips, gick många på hans lättjefulla pose. Så pass att vissa kritiserade honom för att lägga mer energi på att spela rollen som poet och konstnär, än att skapa meningsfulla verk.I veckans Stil berättar vi om den mångfacetterade multikonstnären. Bland annat tittar vi närmare på en av hans främsta musor, trapetskonstnären och dragartisten Barbette. Uppvuxen i en småstad i Texas lyckades Barbette bli en av 1920-talets Paris stora stjärnor.Vi pratar också med modejournalisten Lotta Lewenhaupt om det sätt som länge var det självklara för att skildra stil, nämligen modeteckningar. Under en period på 1900-talet var just modetecknare ett av de hetaste yrken man kunde ha.Dessutom djupdyker vi in i en av de myter som omgärdar Cocteau. Det sägs att han dog samma dag som Edith Piaf, och att det var hennes dödsbesked som fick honom att lämna jordelivet. Vi träffar regissören Rikard Bergqvist, som berättar för oss om denna sägen, och om Piaf och Cocteaus vänskap.Veckans gäst är Sten Bernhardsson, kulturdirektör i Uppsala Kommun, samt ordförande för Alliance Française d'Upsal.

Va va voom until the end, löd en av rubrikerna efter att aktrisen Raquel Welch avlidit. Artikel efter artikel prisade hennes look och sexighet som aldrig tycktes avta, hur gammal hon än blev. Flera kvinnliga filmstjärnor har utnämnts till sexsymboler efter att ha burit märkliga badkläder i film. Men priset för den knasigaste kostymen i genren går till den bikini av skinn och päls som bars av Raquel Welch i vad hon kallade en löjlig dinosariefilm" (Giganternas kamp). Men, klädd i den förvandlades hon, 26 år gammal, till en av samtidens mest slitstarka sexsymboler.Även om hon faktiskt medverkade i ett trettiotal filmer, fick en Golden Globe, firade framgångar på Broadway, hade egen show i Las Vegas och var med i ett flertal tv-shower så överskuggade alltid hennes sexiga persona det mesta hon gjorde. Till och med vid sin död vid 82 års ålder, i februari i år, var det den som stod i fokus.I veckans Stil frågar vi oss vad det innebär att åldras som kvinna i en tid, då enligt filosofen Wilhelm Schmidt åldrandet ses som en sjukdom som vi ska bota till varje pris. Vi pratar med psykologen Maria Farm och professorn i konstens teori- och idéhistoria Gertrud Sandqvist, som tänkt en del på vad det innebär att bli och se äldre ut, både privat men även i sin profession.Utöver skådespelare kom Raquel Welch att föräras med epitetet 'perukmogul'. För i slutet av 1990-talet lanserades en perukkollektion med hennes mest ikoniska frisyrer, och Raquel Welch peruker kom att bli bland de mest framgångsrika på marknaden. Vi träffar Maria Ryd Lindberg som arbetar med att specialdesigna peruker. Hon har märkt hur en ny kundgrupp i Sverige på senare tid hittat till peruken, de som vill använda den som en sorts accessoar.Och så tittar vi närmare på ett av de mest ikoniska verken när det kommer till att skildra idealiseringen av ungdomlig skönhet, nämligen Thomas Manns kortroman "Döden i Venedig". I den möter läsaren en man som tror sig vara förmer än fåfänga ytligheter, men som tvingas konfronteras med sitt eget åldrande och sin nära förestående död.Veckans gäst Orvar Säfström, filmkännare.

Kitten heels, pussy bows, catsuit och förstås catwalk. Ord som visar kattens inflytande över modevärlden. Sedan den tassade in i våra liv, har katten fått agera inspiratör för såväl konst som mode. Katten har sedan länge satt prägel på både vårt språk och stil. Att den skulle göra succé på sociala medier lär inte ha överraskat någon. Men det till trots har den statusmässigt stått i skuggan av hunden. Men nu görs ansträngningar för att katternas position ska höjas. Från och med första januari år måste de registeras hos Jordbruksverket, precis på samma sätt som hundar. Det återstår att se om katten kommer få den kredd den förtjänar. För katten har genom åren gjort ett idogt arbete som inspiratör för såväl författare, konstnärer, som inte minst modeskapare. Något vi i veckans Stil tittar närmare på.Historiskt har katten sammankopplats med kvinnan och bilden av "the crazy cat lady" har befäst sig i vår kultur. Men många är också de män som genom århundradena valt en katts sällskap. Eller i vissa fall har det varit katten som valt hussen. Vi träffar författaren och professorn Nils Uddenberg, som fick erfara detta. För en dag satt det bara en näpen liten katt utanför hans fönster. Han som skrivit en lång rad populärvetenskapliga böcker, fick se sin allra största framgång bli med en bok om sin katt.Att berätta om katter är han inte ensam om. Nyligen kom serietecknaren Åsa Schagerström ut med en ny serieroman. Den handlar, så klart, om katter. Eller förresten, det var inte alls självklart. Vi pratar med Åsa om hur hon länge inte var särskilt förtjust i katter, eller djur överhuvudtaget. Hon förstod helt enkelt inte grejen med husdjur. Men av sin familj övertalades hon ändå att skaffa en katt. Det blev början på en lång och bitvis utmanande resa, som hennes bok Min kattresa skildrar.Vi beger oss också till ett "katteri", och får av kattuppfödaren Beata Pontén lära oss om hur det går till när en kattunge ska matchas med rätt ägare. För redan efter några veckor, börjar hon notera katternas skilda personligheter. Idag är intresset för matchmaking stort bland uppfödare. Det måste helt enkelt säga klick för att Beata ska ge ifrån sig någon av sina älsklingar.Veckans gäst är Veronica Hejdelind, konstvetare.

Hon rökte, gymmade och tatuerade sig. Och det redan på 1800-talet. Men Sisi var inte vem som helst, utan kejsarinna och betraktad som "världens vackraste". Sisi var en superstjärna - som ännu lyser. Hon var kejsarinna av Österrike, drottning av Ungern och hette egentligen Elisabeth av Bayern. Men det var under smeknamnet Sisi hon gjorde sig känd, och det hon främst beundrades för var sin stil och skönhet. Hon ansågs av många vara sin tids vackraste, och fortfarande fascinerar hennes livsöde. Såväl tv-serier som filmer fortsätter att försöka fånga hennes karaktär. För Sisi var på många sätt en fängslande kvinna.Hon hade haft en lycklig barndom i Alperna, när Sisi som 16-åring tvingades att gifta sig med Kejsar Frans Josef. Han var en plikttrogen träbock med en extremt dominant morsa som höll hårt på konventionerna och drev Sisi till förtvivlans gräns. Till exempel förvägrades hon länge från att träffa sina barn, och av de dikter hon skrev tecknas bilden av en olycklig gestalt. Det hon istället valde att viga sitt liv åt var sitt utseende. Sisi skaffade sig en radda häpnadsväckande skönhetsrutiner. Lät sitt hår växa ner till hälarna. Det tog timmar att varje dag sätta upp det i en avancerad flätfrisyr. Hon skaffade gym, något som på 1860-talet var sensationellt. Men skönhetsivern gick enligt personer i hennes närhet till överdrift, och många historiker menar att hon idag skulle ha diagnostiserats med en ätstörning. Efter 30 års ålder vägrade hon dessutom att låta sig fotograferas, och gömde sitt ansikte bakom en stor solfjäder. Hon fortsatte att dölja sitt ansikte tills hon bara 60 år gammal mördades, genom ett stick i hjärtat.I veckans Stil berättar vi om kungligheten som kom att inspirera såväl modebranschen, som manusförfattare. Bland annat tittar vi närmare på de filmer från 1950-talet, med Romy Schneider i huvudrollen, som kommit att prägla bilden av henne. Vi frågar oss också hur det var att leva i den hårt åtsnörda korsett som var en självklar del av hennes garderob, och träffar Lotta Lundgren som i tv-serien Historieätarna fick uppleva alla tiders korsetter. Och så beger vi oss till det kungliga slottet i Stockholm för att titta närmare på några av vår kungafamiljs mest kända smycken, men som faktiskt kom till Sverige med Sisis kusin, drottning Josefina.Veckans gäst är Maria Hartmann, konst- och kulturhistoriker.

Deckardrottningen Agatha Christie fortsätter att fängsla världen med sina kluriga mordgåtor och mysterier, som hennes huvudpersoner Hercule Poirot och miss Marple alltid lyckas lösa. Med karaktärer som den omsorgsfullt klädde Hercule Poirot och den mer blygsamma Miss Marple fångade Agatha Christie en bred skara läsare. Hennes böcker beräknas ha sålt i ungefär två miljarder exemplar. Det är bara Bibeln och Shakespeare som slår de siffrorna. Men trots, eller kanske på grund av, sina stora kommersiella framgångar avfärdades Agatha Christie ofta av kritiker som en lättviktare i deckargenren. Men det går inte att förneka att hennes romaner varit minst sagt trendsättande.I veckans Stil tittar vi närmare på den så kallade mysdeckaren och frågar oss hur man överlever på den brittiska landsbygden, där det, i alla fall i fiktionens värld, tycks gömma sig en mördare runt varje husknut. Vi djupdyker även in i det som vissa menar är det mest oförutsägbara om Agatha Christie, att hon räknas som något av en pionjär inom surfing. Dessutom träffar vi deckarförfattaren Marie Bengts som är en stor beundrare av Agatha Christie. Hennes egen amatördetektiv Hannah Lönn är en aspirerande modeskapare som ofta hamnar mitt i en mordgåta.Veckans gäst är Lotta Olsson, journalist och deckarkritiker i Dagens Nyheter.Programmet är en repris från 1 oktober 2021.

Pølse, wienerbröd och lilla sjöjungfrun har länge varit danska signum. Men de har fått konkurrens. Nu uppmärksammas nämligen landets modevecka som en av Europas främsta. Det var för några år sedan den danska modeveckan ställde om sitt fokus och satsade på att bli ett miljövänligt föredöme, genom vad ledningen kallar för en Sustainability Action Plan. Med den uttalade ambitionen att inspirera modeindustrin till att växla upp sitt miljötänk. De annonserade dessutom att för de märken som vill delta på modeveckan, så skulle från och med 2023, 18 hållbarhets-krav behöva uppfyllas. I förra veckan var det slutligen dags för reglerna att implementeras, och Stil begav sig till Köpenhamn för att ta tempen på modeveckan och det skandinaviska modet.Vi pratar med modeveckans VD Cecilie Thorsmark om hur det gick till när organisationen bytte riktning, och frågar henne ifall en modevecka överhuvudtaget kan vara hållbar. Vi träffar också de svenska systrarna Ellen och Maja Dixdotter som lämnade Stockholm för att arbeta i den danska modebranschen. Dem beskriver den danska stilen som betydligt mer eklektisk och färgglad än den svenska. Och den danska stilen diskuterar vi även med kulturskribenten Saga Cavallin och den danska modedesignern Sophia Khaled, som på olika sätt ställt sig kritisk till den. Och dessutom träffar vi den lovande modeskapare Alectra Rothschild, som på flera håll lyfts fram som en att hålla ögonen på. I ett så kallat showroom på Norrebro visade hon under modeveckan upp sin kollektion.Veckans gäst är Robert Nordberg, modechef för Plaza Magazine.

Modevärlden är full av mäktiga familjer, men den mäktigaste av alla är den franska modefamiljen Arnault med pappa Bernard Arnault i spetsen och hans fem barn med toppjobb i företaget strax bakom. Det finns förstås olika typer av familjeföretag inom mode. I Italien är till exempel många modemärken uppkallade efter just familjer som grundat dem som till exempel Gucci, Prada, Versace, Missoni och Fendi. Och flera av dem drivs och ägs fortfarande av familjemedlemmar.Men det mest iögonfallande exemplet på en modern och mäktig modefamilj eller, den mäktigaste av dem alla är som sagt den franska familjen Arnault. Pappa Bernard är styrelseordförande och VD för världens största lyxkonglomerat, LVMH. Det vill säga den jättegrupp i vilken 75 olika varumärken, som bland annat Moët et Chandon, Louis Vuitton och Dior-ingår.Nyligen konstaterade finanstidningen Forbes att Bernard Arnault idag är världens rikaste man. Och för några veckor sedan utsåg han sin dotter Delphine Arnault till den allra högsta chefen för just Dior. Ja, alla hans fem barn har faktiskt toppjobb på pappas företag.I veckans program tittar vi närmare på fler kända modefamiljer. Vi pratar med Antonia Häller som växte upp i ett familjeföretag inom klädbranschen. Att hon skulle ta över efter sin pappa var aldrig en självklarhet. Hon var osäker på om hon skulle klara av att axla rollen som företagsledare. Men en rad händelser fick henne att tänka om.Vi tittar också närmare på familjeföretagets utmaningar och fördelar. Och så pratar vi med Jonathan Unge om att stolt äga sitt kulturbarnskap.Veckans gäst är Nellie Topalidis, Mikas modellagentur.

Länge fick skådespelaren Jennifer Coolidge bara småroller. Men med sin unika stil och humor gjorde hon sina få scener oförglömliga. Och nu, slutligen, har hon fått en roll som lyft henne till stjärna. Jennifer Coolidge har spelat massös, manikyrist, het morsa med smak för unga killar, troféfru och ondskefull styvmamma men sällan med mer än några minuter i varje avsnitt, eller film. Ofta har det varit samma sorts roll, en blond, lite vimsig kvinna, hon så kallat 'typcastats' att spela. På biroller och gästinhopp i tv-serier hankade hon sig länge fram. Men 60 år fyllda fick hon sitt stora genombrott. Det var under pandemin hon fick erbjudandet om en roll i en nyskriven serie. Först tvekade hon, men lät sig övertalas. Tv-serien fick namnet The White Lotus. Den blev en braksuccé och gjorde Jennifer Coolidge till ett namn på allas läppar.Dessförinnan var Jennifer Coolidge för många starkast förknippad med rollen som 'Stifler's Mom' i American Pie-filmserien. En iögonfallande attraktiv mamma-karaktär, som i filmen kallas 'MILF' (Mother I'd like to fuck), något som gav begreppet sitt populärkulturella genomslag. Jennifer Coolidge är på många sätt 00-talets mest omtalade Milf-karaktär. Men hon är långt ifrån den första, eller den mesta. För det finns en manslukerska i filmhistorien som är svår att tävla med, själva urmodern Mrs Robinson. Först spelad av Anne Bancroft i filmen Mandomsprovet, från 1967, men på senare år även uppsatt på teaterscenen. Vi träffar skådespelaren Marie Richardson, som tog sig an rollen som Mrs Robinson i Stockholms Stadsteaters uppsättning.De blonda, roliga, men lätt korkade karaktärer Jennifer Coolidge ofta fått spela skulle nog tidigare reflexmässigt kallats för bimbos. Runt millenieskiftet var bimbo-begreppet flitigt använt av skvallerpressen, men ordet blev sedan ifrågasatt. Men nu har bimbon fått en comeback på sociala medier appen Tiktok, med unga kvinnor som snarast leker med stereotypen av den dumma blondinen. Samtidigt som de slänger sig med feministiska och politiska begrepp. Vi pratar med journalisten Kristin McMillen, som minns hur hon vid millenieskiftet skydde epitet som pesten. Att efter 60 års ålder få sitt stora publika genomslag tillhör inte vanligheterna inom showbiz, men då och då händer det, så även i Sverige. För skådespelaren och komediennen Marianne Mörck var det också genom just en roll i en tv-serie hon blev folkkär med stort f. Vi ringer upp henne. Och dessutom frågar vi tv-serie-skaparen Marie Agerhäll, som slog igenom med sin komediserie Dips, hur det är att skriva och spela en gräns- och filerlös karaktär. Veckans gäst är Anna Hellsten, kulturjournalist och film- och tv-kritiker för Svenska Dagbladet.

Bakom en enorm blond frisyr och svartmålade ögon gömde sig Dusty Springfield. Den hyllade sångerskan, var själv inte lika säker och gjorde sitt bästa för att ingen skulle se vem hon verkligen var. Dusty Springfield skapade sig medvetet en persona, i form av en sorts superkvinnlig kvinna. Ju mer framgångsrik hon blev, desto större och högre blev också hennes hår. Och makeupen blev än mer maxad. Hår och mejk blev ett skydd, och hon vägrade visa sig utan sitt pansar av pan cake och löshår.I år är det sextio år sedan Dusty Springfield slog igenom, med I Only Want to Be With You. Hennes stil fick henne att kallas "drottningen av mods". Av Elton John utnämndes hon till sin tids bästa vita brittiska sångerska, men hon var långt ifrån lika självsäker. Rykten florerade om hennes sexuella läggning, ifall hon var bi- eller homosexuell. Det var Dusty. Men det var ingenting som man under 1960-talet kunde avslöja offentligt. I synnerhet inte som firad artist med drömmar om en fortsatt karriär. Bakom den överdrivet kvinnliga scenpersonan gömde sig istället Dusty Springfield. Men det gjorde henne också tacksam att driva med, av komiker jämfördes hon med en dragqueen. Men på senare tid avslöjade Dusty Springfield faktiskt att hon hade fått hjälp av dragartister med hur hon skulle applicera ögonskugga och välja mascara som höll för svett och tårar. I grund och botten är jag själv en dragqueen, som hon konstaterade.I byggandet av Dusty Springfields persona var hårsprayet hennes kanske främsta verktyg, så pass att hon i en intervju 1995 skämtsamt sa Jag använde så mycket hårspray att jag känner mig personligt ansvarig för den globala uppvärmningen.. Idag Idag innehåller hårspray inga förbjudna ämnen. Men är det fortfarande, med dryga 70 år på nacken, en relevant produkt? Den frågan ställer vi till den erfarne frisören Peter Hägelstam.Men utöver sitt distinkta yttre, så var det naturligtvis hennes röst, som beskrivits som flytande silver, som gjorde henne känd. Hon var den enda vita sångerska som, utan att man behövde rodna av skam, kunde nämnas i samma andetag som sextiotalets stora soulsångerskor, som Aretha Franklin, Gladys Knight och Dionne Warwick. Och hennes låtar har också inspirerat flertalet sångare att göra egna covers. Vi pratar med artisterna Rebecka Törnqvist, Maria Andersson Lundell från Sahara Hotnights och Moto boy om deras tolkningar av Dusty Springfield.Nästan trettio år efter att Dusty Springfield gav de så kallade "pandaögonen" ett ansikte, så kom pandan att återigen att ge namn åt en stil. Denna gången i Sverige, började unga, främst kvinnor klä sig inspirerat av 60-talets mods, i svartvitt och med en sminkning i samma färgskala. Något som föranledde att de gavs epitet "pandor". Emma Veronica, som arbetat som stylist och modeskribent, berättar om tonårstiden då hon till en början motvilligt kallades för panda.Veckans gäst är Nils Hansson, musikskribent på Dagens Nyheter.

Den har setts som komisk, camp och cool. Kallats pröjsare, preussare och porrig. Burits av militärer, musiker och moderiktiga män. Den är älskad och avskydd. Vi talar förstås om mustaschen. Skäggväxt på överläppen har under åren associerats med både diktatorer och fluktare. Den har fått förlöjligande öknamn som snorbroms och pornstache. Mustaschen har hånats, men den har också hyllats. Den är också gammal som gatan, redan från 600-talet finns avbildningar av mustaschen. Historiskt har den kopplats samman med militärmode, men i modern tid har mustaschen snarare förknippats mer med populärkulturella killar. Låt oss säga Charlie Chaplin, Freddie Mercury och Tom Selleck, listan kan göras lång. Och i veckans Stil dissekerar vi hur mustaschmodet genom decennierna skiftat och frågar oss om muschen nu är på väg att göra comeback? Vi tittar också närmare på den oönskade mustaschen, och den kamp som många kvinnor för mot hårväxten på överläppen. Hårborttagningsmetoderna är många, men hudterapeuten Nina Asgar visar oss en urgammal teknik, som under det senaste decenniet blivit populärare även i Sverige, nämligen trådning.Vi ringer också upp Dan Sederowsky, som är vice ordförande i Svenska Mustaschklubben. För det finns faktiskt just klubbar där mustaschprydda män träffas och umgås och samlar in pengar till välgörenhet. Det finns också mustaschtävlingar, både nationella och internationella, där män tävlar med sina mustascher i olika kategorier.Och så fördjupar vi oss i en av historiens mest ikoniska mustascher, nämligen den konstnären Salvador Dali gjorde till sitt signum. Det var på 1930-talet han började odla den, berättar Moderna Museets intendent John Peter Nilsson, och med åren blev den allt mer extrem. Dali använde sig ytterst medvetet av den så kallade "cykelstyremustaschen" för att odla sin image som ett underligt och avvikande original.Veckans gäst är Daniel Björk, modejournalist och chefredaktör för Bon Magazine.