Jantepodden

Vi bjuder på några godbitar från det gångna året. God jul och gott nytt år!

Vi träffas dagen efter vår personalfest. Hur ska det gå? Lite sega är vi allt. Självklart var det oliverna som sänkte skutan.

Vi vältrar oss i teaterskvaller och omöjliga pussel. Och vi försöker reda ut om rumpan verkligen sjunker med åldern.

Malin är bakis och Alma är manisk. På den vägen är det.

Livet börjar gå tillbaka till det normala men Alma verkar ha fått ADHD. Är det Malins fel? Vi pratar om förseningar, nyliga uppträdanden, klättring, svamp och en gul tofs som inte vill lämna Alma i fred. Veckans dikt är på temat tid och veckans låt är ett litet avsteg från den vanliga ritualen. Just det, vi pratar också om ritualer.

Män, män, män. Det här avsnittet kretsar kring män. Malin diktar om monsterpojkar och Alma har översatt en låt som verkar komma från våldtäktskulturens djupa vatten.

Vi är oense igen. Den här gången handlar det om Quentin Tarantino. Inte nog med det. Vi vädrar också en nylig incident som kunde ha inneburit slutet på podcasten. Dessutom vältrar vi oss i skräck vilket får Jantepodden att byta skepnad. Och lagom till MTV:s fyrtioårsdag sågar vi Beasty Boys ikoniska låt Sabotage. 

Vi delar med oss av våra bästa och sämsta komplimanger. Malin har lyckats packa en väska i diktform och Alma har läst en bra bok. Sedan tar vi reda på vad tupp, fest och galenskap har gemensamt. 

Malin diktar om katedral och Alma våndas över en komplimang som inte har fått någon respons. Det får oss att fundera: Är det värre att ge en komplimang som inte landar väl eller att få en komplimang som man inte vet hur man ska tolka? Sedan fördjupar vi oss i falska och riktiga kinesiska ordspråk.

Vad är det med alla självutnämnda trafikpoliser? Vi blir uppläxade av äldre i trafiken och frågar oss vad det beror på. Malin har skrivit en storslagen dikt om flod och Alma har översatt kanske den flummigaste låttexten hittills. Sedan svär vi kyrkan också.

Veckans gubbfjant och tantsant har kattema. Malin framför en dikt som ett svar på förra veckans låt Lady Marmelade. Och Alma lever sig in i Justin Timberlakes värld. 

Det här avsnittet går i poesins tecken. Vi har båda varit på Det stora digitala poesimästerskapet och det får att minnas våra gamla vinster och förluster i poetry slam. Malin tycker att det har gått trögt att skriva om systerskap i det vita arkivet men får ändå till en text och Alma överraskar med en nyskriven dikt om Snövit.

Ett specialavsnitt med självaste drottningen av Diset - Helena La Pluma! Både Alma och Malin har glada minnen från Helenas stand up-klubb på Pub Diset i Örnsberg där de båda vann publiktävlingen. Hör Helena berätta hur det hela startade. Helena är också KBT-psykolog och ger oss råd om hur vi ska hantera jantarna i oss. Dessutom läser Malin en dikt om livets träd. Och den här veckans översatta låt visar sig vara en succé på svenska.

Vi fortsätter på det tidigare spåret som stavas rumpa. Malins nya dikt där en viss bakdel spelar en viktig roll ser ut att bli en egen bibel. Sedan utser vi helt oväntat månadens jante. Och så har vi en utmärkt idé om hur vi ska fira det trettionde avsnittet. Vi lyckas dessutom sätta slutet. För andra gången i rad.

Ännu ett avsnitt i ändans tecken. Och terrassens. Malin finner det svårt att dikta om terrass medan Alma känner sig hemma i det upphöjda. Veckans jantebud är det sista: Du skall inte tro att du kan lära oss något. Och nog lär vi er både det ena och det andra.

Vi är tillbaka efter påskuppehållet! Vi bjuder på ett fullspäckat avsnitt med våra vanliga inslag. Och ett bortglömt jantebud.

Malin är hemma hos föräldrarna i Västerbotten och ockuperar kattens klösträd. Vi är uppe i varv och avhandlar allt från religion till fitta. Och omogna avokador. Veckans jantebud är: Du skall inte skratta åt oss. Det får oss att tänka på alla gånger folk har tyckt att vi pratar konstigt. Och låten är den menlösa Clocks av det menlösa Coldplay. Ja, avsnittet har allt. Vi upphöjer, vi sågar och inte minst skrattar vi.

Den här veckan har vi finbesök! Lina Arvidsson gästar oss och berättar om sin nyutgivna bok "Aldrig ensam", skräcknoveller i vardagsmiljö. Lina har valt jantebudet "Du skall inte tro att någon bryr sig om dig" som vi sätter extra ljus på denna gång. Det får oss att tänka på alla konstiga refuseringar som vi har varit med om och ställa oss frågan: Vad är en litterär roman?

I det här avsnittet duger vi ordentligt och rör oss mer sömlöst än någonsin mellan olika ämnen som choklad, gatukonst, Tito, trollkarlar i tvångströja, konstiga lagar, bågar som brister och en massa annat. Veckans låt är I will survive och Malin framför en dikt om sånt som är lite för lätt. Jantebudet som vi avhandlar är det sjunde: Du skall inte tro att du duger till något.

We are the gubbs! I det här avsnittet är vi förmer och utser oss själva till folkbildare. Jantebudet som vi avhandlar är alltså det sjätte: Du skall inte tro att du är förmer än vi. Och Malin har skrivit en lika lång som rolig dikt på temat "I sällskap av högst en person".

Vi har ett nytt inslag! Gubbfjant eller tantsant heter det och passar perfekt ihop med veckans jantebud: Du skall inte tro att du vet mer än vi. Sedan pratar vi en del om djur och annat smått och gott. Alma tvekar inför veckans låt och Malin delar med sig av sitt nattliga helvete.

Det är dags för jantelagens fjärde bud: Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Vi försöker lista ut vad det betyder. Sedan läser Malin en dikt om havsdjup och veckans låt ställer oss inför ett moraliskt dilemma.

Alma brer ut sig ordentligt och går loss på kulturkritikens syn på estradpoesi och läser upp en dikt tillägnad bl.a. Expressens Victor Malm. Malin framför en monolog om en tant som inte vet hur man ska vara vuxen. Temat är alltså jantelagens tredje bud: Du skall inte tro att du är klokare än vi.

Det är dags för jantelagens andra bud: Du ska inte tro att du är lika god som vi. Vi associerar fritt och landar i Sveriges självbild. Malin läser en dikt om skam och Alma översätter en låt som inte går att flamsa bort, The Rising av Bruce Springsteen. Och sist men inte (?) minst utser vi månadens jante.

Vi undersöker jantelagens första bud: Du skall inte tro att du är något. Vad betyder det? Malin har skrivit en dikt om en mun som inte vill vara glad. Alma har översatt Rolling Stones låt "Miss you". Den blev antingen briljant eller fruktansvärt dålig. Och vi lyckas äntligen med slutet. På vårt sätt.

Förra veckans synkronicitet har straffat sig, i äkta janteanda. Vi är osynkade men det är inte vårt fel. Malin bjuder på två hela dikter, varav en är en smäktande vals. Alma har översatt låten Buddy Holly av Weezer vilket har weezat sig (förlåt) bädda för en succé. Sedan blev det en käck bonusdikt också. Och avsnittets slut blev som vanligt ett inverterat mästerverk. Tolka det som du vill.

Det här blev ett rätt bra avsnitt. Malin berättar om sin tandläkarskräck, Alma ojar sig över en kille med blekta tänder i skiduthyrningen och plötsligt blir allt synkroniserat. Dessutom kör vi den första delen(av 500)av ett nytt inslag med det fyndiga namnet "Låten". Och som vanligt kraschlandar vi på slutet. På ett bra sätt.

Malin har blivit vår huspoet! Hon framför sin nyskrivna dikt om svartfögeln. Sedan återbesöker vi artikeln med den märkliga rubriken "Enlevering med bravur trots sordin". Den har visat sig långt mer spännande än vi trodde. Och sist men inte minst underträffar vi oss själva. Vi sätter det sämsta slutet hittills.

Årets första avsnitt har inget tema. Vi rör oss helt spontant mellan upplyftande ämnen som lidandet, släkten och dödsstraffet. Och som vanligt lyckas vi inte sätta slutet.

Årets sista avsnitt! Vi pratar om det bästa och det sämsta med 2020. Alma kommer ut som elitist och Malin hittar sin inre käckhet. Och inte minst så korar vi månadens jante.

Äntligen håller vi oss till ämnet: Att vara sig själv. Vad är det egentligen? Vi söker svaren i litteraturen, historien, filmen och inte minst oss själva. Blir vi klokare för det? Vem vet. Sedan läser Alma sin dikt om värdelöshet. Och så har vi ännu en färsk nyhet om Alexander Skarsgård.

Veckans avsnitt skulle handla om att vara sig själv. Det gör det inte. I stället blev det ett samtal om allt från lergöken till kuken. Och väldigt mycket annat där emellan. Bland annat har vi båda sett dokumentären "Frida, en trotjänarinna". Och så har vi en färsk nyhet om Alexander Skarsgård.

Vi engagerar oss i en svunnen debatt om hemglassbilens melodi. Sedan läser Malin äntligen sin dikt "Bygga bög" vilket utlöser en del tankar kring hur man inte ska nätverka. Och så pratar vi lite om döden också.

Vi har fått ett brev från en beundrare! Vi läser det och sedan grottar vi ner oss i vår åldersnoja och landar i en flummig men rätt så skön slutsats. Och som vanligt har vi svårt att få till ett bra avslut men vad fan. Inte ens vi är perfekta.

Hur når du framgång? Vi bjuder på våra sämsta tips och landar inte i någon som helst slutsats. Och så gör vi ett återbesök (eller ja) hos Alexander Skarsgård.

Äntligen! Vi träffas på distans och pratar om vad pandemin har gjort med oss och med vårt behov av bekräftelse. Och så försöker vi säga något kul på slutet.

Vi pratar jagsvaghet, spårar ur och får ett oväntat besök vid precis rätt tillfälle.

Vi gör en vetenskaplig djupdykning i jantelagen och spårar ur.

Vi har bullat upp med kakor och frukt inför ett mycket fint besök. Detta avsnitt av Jantepodden gästas av ståuppkomikern/författaren Zinat Pirzadeh och musikern Päyam Tabatabayi. I slutet av avsnittet hör vi en dikt skriven av Zinat och tonsatt av Päyam.

Specialavsnitt inspelat på Reginateatern i Uppsala, med musikgästen Jens Klitgaard Nelsson från bandet Amaliar. Andra medverkande är Klara Ellström, Maria Björk och Sam Kessel.

Vi grottar ner oss i missunnsamhet och delar med oss av våra erfarenheter från Ryssland och Kina. Och så hyllar vi Shima Niavarani och vår trogna lyssnare Alexander Skarsgård.

Vi presenterar oss själva, minns våra skamperioder och så får vi oväntat stöd av Alexander Skarsgård.

Första avsnittet. Första podden. Kommer detta att bli vårt genombrott? Vi säger ja. Eller?