Podcasts about konsten

Tisdag! Det blir återkoppling, våld och kärleksknep. Detta avsnitt finns också filmat på YouTube! https://youtube.com/@kafferepetpodHar du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.comMissa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet04:05 - Konsten att smälla på06:25 - Astmadoktorn10:45 - Mustning och kärlek för evigt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Leder du dig själv i livet – eller låter du livet hända dig?I det här avsnittet pratar jag om självledarskap – och vad som egentligen skiljer dem som styr sitt liv inifrån, från dem som alltid känner sig på efter och offer för omständigheterna runt omkring. Jag delar tre kraftfulla perspektiv:- Varför du inte kan vänta på att någon annan ska rädda dig – och vad det innebär att ta ägarskap över ditt eget liv- Vad hjärnan egentligen behöver för att förändring ska kännas möjlig – och varför det inte handlar om viljestyrka- Hur du går från att vara reaktiv till att vara proaktiv – och slutar låta livet bara hända dig Det här avsnittet är för dig som: känner att du alltid är på efter och aldrig riktigt hinner ikapp vet vad du behöver göra – men ändå inte får det gjort längtar efter att känna att du faktiskt styr ditt eget liv Varmt välkommen, Ingrid Workshop 9/6, Kom igång med goda vanor och ta kontroll över din tid.Om du känner att det här avsnittet tilltalade dig och vill lära dig mer. Var med på min workshop om vanor. Under två timmar får du mitt kompletta system för att äntligen prioritera dig själv på riktigt. Vi jobbar med hur vanor skapas, 9 regler för din tid och 4 dagliga mikroval som ger dig energi. Du lämnar med din egen konkreta plan för dig Det här är precis det vi pratat om idagens podd – att gå från att livet händer dig till att du styr ditt liv. Med ett system som faktiskt håller. Just nu till ett introduktionspris på endast 395 kr (ordinarie pris 1 395 kr). Begränsat antal platser. Dvs att leda dig själv inifrån och ut.

I det här samtalet möter jag Joachim Sahlin för ett djupt och konkret samtal om AI i praktiken – bortom hypen. Vi pratar om hur företag faktiskt kan använda AI i vardagen, från mötestranskriberingar och offerter till Excel, PowerPoint, egna workflows och smartare beslutsstöd.Samtalet rör sig också in på större frågor: datasäkerhet, GDPR, svensk AI-suveränitet, open source, framtidens jobb och hur AI kan frigöra mer tid för mänskligare arbete. Joachim delar med sig av både konkreta exempel och reflektioner kring vad som händer när AI går från experiment till verkligt affärsvärde.Kort rättelse/förtydligande:Det som Dario Amodei uppges ha sagt på Code with Claude i maj 2026 var ungefär: Anthropic hade planerat för 10x årlig tillväxt, men under Q1 2026 såg de, annualiserat, 80x tillväxt i revenue och usage. Det rapporteras av bland annat Business Insider och återges även i flera analyser från eventet.“80x annualized” betyder inte nödvändigtvis att de faktiskt gjorde 80 gånger fler tokens under ett kvartal. Om 80x är en annualiserad tillväxttakt motsvarar det ungefär 3x på ett kvartal vid jämn compounding.Anthropic själva har däremot bekräftat att de haft compute-brist och att de därför ingått ett avtal med SpaceX för att kraftigt öka compute-kapaciteten. I deras egen post från 6 maj 2026 säger de att SpaceX-partnerskapet och andra compute-affärer gör att de kunnat höja usage limits för Claude Code och Claude API. Ars Technica rapporterade också från eventet att Amodei kopplade SpaceX-affären till högre användningsgränser för Pro- och Max-användare.00:00 AI i praktiken: från ritningar till offerter02:28 Är AI en bubbla – eller bara början?06:08 Varför företagens AI-användning exploderar08:14 Claude vs ChatGPT: enterprise, kod och kontorsarbete12:17 Excel och PowerPoint med AI – konkreta use cases18:19 Human in the loop: varför människan fortfarande behövs22:58 Mötestranskribering som ett perfekt minne24:19 Från kundmöte till offert med AI, skills och mallar28:57 Konsten att delegera till AI32:18 AI-agenter, fokus och mental belastning38:53 Datasäkerhet, GDPR och molnberoende44:35 Open source, on-prem och svensk AI-suveränitet46:36 När egna AI-workflows blir bättre än externa modeller50:07 Kommer AI ta jobben – eller frigöra oss?53:40 Mindre skärmtid, mer frihet och ett mänskligare arbetsliv55:57 Longevity, hälsa och entreprenörskap59:16 Världen om 10 år: AI, natur och framtidens arbete1:02:38 AI-overlords, säkerhet och risken med smartare system1:08:07 Vad Sverige behöver göra i AI-kapplöpningen1:13:03 Fallgropar: när företag gör för mycket med AI1:17:16 Vibecoding, egna CRM-system och onödig komplexitet1:20:34 Bygga själv eller köpa färdigt? CRM, PIM och datalager1:24:30 Små AI-verktyg som skapar stort affärsvärde1:26:14 Avslutning: följ Joakim Salin1:27:30 Outro

Författaren Ulf Peter Hallberg vandrar genom Tiergarten i Berlin, minns sina möten med Allen Ginsberg och känner hur livet måste förändras. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.Den här berättelsen utspelar sig under den så kallade coronakrisen år 2020, när du som lyssnar hör den så befinner du dig kanske i någon mutation av samma kris eller så har den avlösts av en helt ny. Kanske upplever du någon form av lättnad, en lite ljusare tid. Vår tillvaro är en pendel mellan dessa poler som inte kan existera utan varandra. En oväntad händelse utlöser en kris, hela planeten ligger i spasmer. Hur ska vi höra ihop, om allt är kaos? Vi drar i nödbromsen, resten beror på oss.Lärdomarna i denna berättelse är inte nya, de är alla erfarenheter som många gjorde detta år: Vi behöver våra minnen, vi behöver poesin – och vi behöver träden. Men varje människa har sina egna hågkomster, dikter och parker. Detta är mina.När president Macron släckte ner Paris på kvällen torsdagen den 12 mars 2020 kände jag mig som den amerikanske poeten Allen Ginsberg. Denne var överallt när han levde, över hela jordklotet, och han tyckte om att undervisa. Och så älskade han livet. Jag identifierade mig med honom som lärare och författare. Därför var jag på Sorbonne, mot alla odds.Trots varningar från omvärlden hade jag tagit mig till Paris och mådde som alltid bättre än de flesta, den vita yang-pricken i den svarta yin-halvan, det är Pariseffekten. I Luxembourgträdgården, min viktigaste plats på jorden, höll jag och mina elever på med ett skrivprojekt som var en reaktion på situationen, smittan: hur man berättar en historia när allting är hotat, när allt står på spel, när man inte kan tro på nånting längre. Undantagstilltåndet! Plötsligt var grindarna till parken låsta. Alla kaféer och mötesplatser – ja, hela staden! – nedstängd. Ett enda tal från Macron till franska nationen; alla hade förstått, det är sista chansen.Ginsberg hade sprungit omkring i Luxembourgträdgården 1957-58 när han bodde på The Beat Hotel. Sommaren 1980 besökte jag honom några dagar i Boulder, Colorado, där han undervisade om de engelska romantikerna för unga studenter som ville lära sig skriva. Han lärde mig något som han kallade ”negativ kapacitet”. Hur man kommer vidare med det osäkra, mysteriet. I mars 2020, stod vi plötsligt inför ett osynligt virus, en kallhamrad egoist. Covid-19, partikeln utan spegelbild, en trojansk häst på bröstet till varje människa.Några dagar senare kom jag iväg från Paris med ett av de sista planen som lämnade staden just då, mot Berlin. Paris var stängt, Luxembourgträdgården stängd. Jag sökte mig till Berlins stora park, Tiergarten och började gå runt en timme före mörkrets inbrott. Nästa dag gjorde jag samma sak och nästa samma igen. Det skulle pågå hela året och fortsätta nästa.Tiergarten skapades som jaktmark 1527 och när jag går där så tänker jag på allt de här träden har sett sedan 1945. Äldre än så är de inte. Vid andra världskrigets slut fälldes nämligen nästan alla träd och förvandlades till ved; av 200 000 praktfulla träd på 210 hektar återstod 700 ensamma, brandskadade små dvärgträd lite här och där.Tanken på att träden i Tiergarten planterades och växte ur ruinstaden Berlin hjälper mig. Om jag inte går dit varje dag känner jag mig sjuk.Jag har upptäckt att jag inte är ensam. Bland de många träd som talar till mig finns också människor som lyssnar till samma budskap, bara en bit bort, vid nästa träd. Efter några veckors kringströvande urskiljer jag återkommande par och enstöringar som jag, på samma platser, unga människor som tränar, gör gymnastiska övningar, vid ett speciellt träd, varenda dag. Barn som följer sina föräldrar genom parken på väg hem. Alltid samma väg.När jag går på gångarna hör jag hela tiden fragment av samtal mellan vänner och kärlekspar, om ditt och datt. Dessa samtal återskapar betydelsen av vänskap, promenader, förtroende och förhoppningar. Det låga ljudet av två vänner som samtalar förtroligt om någon detalj i livet på en av parkens gångar talar samma språk som Allen Ginsbergs poesi.I Colorado 1980 deklamerade Ginsberg Shelleys ”Hymn to Intellectual Beauty” för att lära oss att älska konsten och livet. Vi pratade om allt under sena eftermiddagar i hans trähus i Boulder.När han talade lät det som dikten Sång i ”Howl och andra dikter”, här i översättning av Per Planhammar:Världens tyngd är kärlek.Under ensamhetens börda,under missnöjets börda så är tyngden,tyngden vi bär kärlek.Beatpoeten Allen Ginsbergs poesi var uppmärksamhet på livet, utvecklad ur inre osäkerhet, ”nederlagets vrål” som William Carlos Williams skrev i förordet till ”Howl”.I den mediokra aggressionens tid, när existensen har satts inom parentes och allt präglas av sönderfall, ensamhet och skyddsanordningar, då går jag bland de kraftfulla trädstammarna i Tiergarten och tänker på vad Allen Ginsberg sa på verandan till trähuset i Boulder 1980:”Det som gör en till författare är förmågan till inlevelse i chocktillstånden. Som Virginia Wolf skrev: konsten är ett dolt mönster, vi är alla delar av ett konstverk. Hamlet och Beethovens stråkkvartetter är sanningar om det vi kallar världen. Det finns ingen Shakespeare, ingen Beethoven, och ingen Gud; vi är orden; vi är musiken; vi är tinget i sig.”Sen satt vi tysta och rökte, och så sa Allen:”Det bästa i oss uppstår ur vår sårbarhet.””Ingen vila utan kärlek – ”Jag tänker i Tiergarten:Katastrofen är att historien förlorar sin mening om var och en bara arbetar på sin historia,söker kontakt utan förpliktelser –Beatpoeterna ville se allt i den amerikanska natten, ingen människa var för liten –Deras anslag var gemenskap, visioner, Baudelaires korrespondenser:Deras store fotograf och filmare Robert Frank sa att han kunde se Big Ben i London från Coney Island.När han var ung kunde han se timvisarna också.Ferlinghetti vill som poet rädda alla bortsprungna katter, han säger att poesin är det sista fyrtornet på ett stormigt hav.Krisen är uppfostraren, utvecklaren av det nya jaget.När Allen Ginsberg fick reda på att han hade kort tid kvar att leva ville han bygga en inspelningsstudio i sin lägenhet så att hans vänner Bob Dylan och Paul McCartney skulle ha professionell utrustning att spela på när de kom förbi.När min mamma fick en inoperabel hjärntumör så sa hon:”I det mörkaste finns bättringen. Jag tar operationen.”. Vad menade hon? Ginsberg visste.Han gjorde t'ai chi i sitt kök och tackade gud för att poeten Rimbaud blickade ner på honom från ovanför diskbänken.Min mamma levde elva år till efter operationen.När de sista solstrålarna får Victoria att lysa klart i guld över mig och alla andra som släntrar genom Tiergarten, deklamerar jag för träden och de förbipasserande en rad skriven av Lawrence Ferlinghetti till vännen Allen Ginsberg, och lovar mig själv att bli en bättre människa:”Poesin är själens energi, om själen existerar.”Då hör jag plötsligt någon säga:”Du glömde oss.”Så jag tillägger:”Träden är livets energi, och ni existerar.””Danke!” säger träden Yin och Yang, med en och samma röst.Ulf Peter Hallberg, författare och översättare

Chefspodden gästas av Palle Lundberg, vd för Sveriges kommuner och regioner (SKR). Palle Lundberg har över 25 års erfarenhet av att leda i politiskt styrda organisationer. I ett samtal inför höstens val pratar vi om det komplexa uppdraget att vara högsta tjänsteperson i en miljö där politiska visioner möter professionell verklighet. I avsnittet förklarar Palle Lundberg varför förmågan att samspela alltid slår partifärg och hur chefer kan balansera närhet till politiken med professionell självständighet. Han belyser också de svåra beslut som väntar många offentliga chefer när förändrad demografi tvingar kommuner till tuffa prioriteringar, som att stänga skolor och förskolor för att säkra resurser till äldreomsorgen.

Ikonofag? Författaren Patrik Svensson berättar om begäret att äta bilder och varför det inte är så udda som det låter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I en intervju i maj 2012, bara några månader innan han dog, berättade författaren och illustratören Maurice Sendak om hur han en gång fått ett brev. Brevet var från en liten pojke, kanske fyra eller fem år gammal, och innehöll en teckning. Pojken, han hette Jim, hade blivit så förtjust i Sendaks bok ”Till vildingarnas land” att han inspirerats att rita en egen bild. Pojkens mor hade skickat teckningen till Sendak.Och Maurice Sendak i sin tur blev minst lika förtjust. Rörd av gesten ritade han en egen liten teckning, av en av sina vildingar, och skickade i retur.Ett Maurice Sendak-original alltså. Bara för pojken. Något att rama in och i framtiden sälja på auktion.Några veckor senare fick Sendak ett nytt brev. Det var från pojkens mor. Hon tackade och förklarade, kanske lite förläget, att Jim hade älskat teckningen. Ja, han hade älskat teckningen så mycket att han, innan hon hann ingripa, hade stoppat den i munnen och ätit upp den.Det, förklarade Maurice Sendak, var det finaste beröm han någonsin fått. Pojken Jim hade alltså öppnat kuvertet, tagit upp teckningen, betraktat den och så instinktivt och förbehållslöst älskat den att han omedelbart stoppat den i munnen.Han såg den. Han älskade den. Han åt upp den.Varför gör man så?I boken ”Vitön” berättar Bea Uusma om hur hon vid ett tillfälle, ensam i en lässal på Kungliga biblioteket, sätter i sig en del av ett gammalt brev från Nils Strindberg. En bit papper som Nordpolenresenären en gång haft i sina händer och varsamt ritat sina tecken på. Den doftar salt och bränt. Hon försöker inte ens i efterhand förklara sin handling. Bara stoppar pappersbiten i munnen och sväljer.Varför gör man så?Vi skulle kunna kalla dem ikonofager. Pojken Jim och Bea Uusma. Det är väl egentligen inte ett ord, inte i ordböckernas värld i alla fall. Men det är den benämningen konsthistorikern Jeremie Koering använder i sin bok Iconophages. A history of ingesting images. En historik över att äta bilder.Den handlar alltså om denna besynnerliga sedvänja, att bokstavligen sätta i sig bilder. Avbildningar och representationer. Att äta upp teckningar, skulpturer, målningar, ikoner, fresker.Historien börjar i det gamla Egypten och rör sig genom antikens Grekland och det nykristna Europa, med pepparkakor och marsipangrisar som färdkost. Det är en märklig och rätt knepig historia men den som vill hitta någon slags röd tråd ser att det till stor del handlar om religion. Religiösa fresker och skulpturer som man kysst eller slickat på för att bli frisk från en åkomma, eller för att bara komma lite närmre Gud. Man har velat få i sig något heligt, velat inkorporera det i sin kropp, för att på så sätt bli ett med detta heliga. Det ser måhända märkligt ut men är inte så svårt att förstå. Jesus, för att ta ett av många gudomliga exempel, dog för våra synder, han upplät sin kropp åt oss, offrade den åt oss. Den som tar emot hans frälsning tar också på något sätt emot hans kropp, förenas med den. Kyrkans oblater. Jesu kött. Vinet som egentligen är blod. Man vill in i såret, man vill in i Jesu kropp, för att, som PO Enquist skrev, hans kärlek är fylld av blodets ljuva smak. Man vill smaka på Jesus, bokstavligen. Det är väl begripligt.Men riktigt intressant blir det kanske först när vi rör oss utanför den religiösa sfären. När någon stoppar i sig en bild enbart för att den är så oemotståndligt vacker eller sublim, när man gör det inte för att bli ett med något gudomligt, utan för att förenas med konsten själv.Det är då bildätandet blir ett uttryck för ett slags inlevelse. Ett försök att bli ett med konsten. Att uppleva den med alla sina sinnen. Att förenas med den. Sven Lindqvist skrev om det i boken ”Myten om Wu Tao-tzu”. Om hur det handlar om att låta fiktion och verklighet förenas. Konsten, hävdade han, ”är bara ett guldstoft penslat över verkligheten för att fixera den.” Därunder finns alltid en verklig människa, där finns kött och blod. Och man kan ju tänka sig att den som på riktigt vill uppleva ett konstverk, på djupet förstå det, vill komma nära detta kött och blod. Vill smaka på det, förenas med det. Man äter en bild. Man uppgår i den. Man blir konst själv. Det är ett begär som går bortom förstånd och rationalitet.”Bara riktigt små barn”, skrev Sven Lindqvist, ”brukar förstå vad det gäller.”Och barnsligheten i det hela, det instinktiva orala begäret, är också något Jeremie Koering är inne på. Den som stoppar i sig en bild anammar barnets sätt att förhålla sig till världen. Barnet som är oförmöget att kritiskt reflektera kring sina egna handlingar. Barnet som är ett offer för sina instinkter, som gör utan att tänka.Och det kan väl vara sant, men jag tänker att det kanske också handlar om ett försök att nå ett slags förhöjt medvetande. Om medvetandet, som filosofen Thomas Nagel menade, först och främst är ett tillstånd, den subjektiva upplevelsen av det som omger oss. Om medvetandet är ett slags utbyte mellan våra sinnen, ja, då är det kanske inte så konstigt om vi ibland vill uppleva världen med så många sinnen som möjligt. När vi verkligen berörs, då räcker det inte med att bara se, eller höra, man vill också lukta, känna, smaka. Man vill nå en medvetandets fullkomlighet.Ja, det är väl i alla fall en vacker tanke. Möjligen naiv. Att det handlar om ett slags värdering av de konstnärliga tingen som går bortom det monetära eller intellektuella. Att konsten tillåts utlösa rent kroppsliga behov. Som om vi behövde den för att leva.Man kan ju fundera över vad den där Maurice Sendak-teckningen som pojken Jim satte i sig hade varit värd idag. Jag efterforskar saken lite och ser att auktionsfirman Christies år 2025 sålde en enkel blyertsteckning av Sendak, på ett gulnat och delvis sönderrivet papper. Den gick för drygt sjuttontusen dollar.Jag tittar på teckningen. Den föreställer två vildingar. Den ene sitter och läser en bok. Den andre sitter bredvid med en hel boktrave framför sig, armarna höjda med en kniv och en gaffel i varje hand, tungan hungrigt utstickande ur mungipan, redo att sätta i sig hela högen.Det är en otroligt charmig bild. Väldigt typisk Maurice Sendak.Man undrar hur den smakar.Patrik Svenssonförfattare

Bara vi tre, en tamburin - och här finns saker att avhandla! Tävla i ens relation? Konsten att suga på kryckorna (Cissan), nån du inte kändes pucko (Johanna) och kisspausens ädla konst (Ebba + hennes mamma). Bonus: Vem av oss vill brottas med en gris? Och varför blir Cissans man Per indragen i det hela?! Livsreglerna med Johanna Swanberg, Cecilia Blankens och Ebba Kleberg von Sydow - ditt sällskap, varje söndag!Klippning: Christoffer Örtegren. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Kulturnytt och P1 Kultur har vi fått följa en serie inslag och reportage om betydelsen av tillgång till kultur och estetiska uttryck för intagna barn och vuxna. Här har reportern Tanja Ulriksson träffat två personer som själva varit intagna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

VEM: Marie Agerhäll och Jesper RönndahlYRKE: Komiker/manusförfattare/regissörAVSNITT: 733OM: Att leva och jobba ihop som par. Historiesamlarmånad som relationsknep. Övningskörning med K Svensson. Nya säsongen av Dips. Amerikaner på Capri. Mack-bråk. Cicciolina. Konsten att trolla fram nya scener med gamla bilder. JAS-plan. Jespers frånvaro av opåkallad ångest. Kräft-comedy. Kommande turnén. Och en hel del om att vifta med en syltindränkt snopp framför en myrstack.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénNY FORM: Martin Löfqvist (Untitled services)VINJETTKOMPOSITION: K Triumf.VINJETTPRODUKTION: K Triumf, P Svensson och Albin Myers.VINJETTANPASSNING: Paul Wettermark.KONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VEM: Marie Agerhäll och Jesper RönndahlYRKE: Komiker/manusförfattare/regissörAVSNITT: 733OM: Att leva och jobba ihop som par. Historiesamlarmånad som relationsknep. Övningskörning med K Svensson. Nya säsongen av Dips. Amerikaner på Capri. Mack-bråk. Cicciolina. Konsten att trolla fram nya scener med gamla bilder. JAS-plan. Jespers frånvaro av opåkallad ångest. Kräft-comedy. Kommande turnén. Maries behov av att klä ut Jesper. Och en hel del om att vifta med en syltindränkt snopp framför en myrstack.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénNY FORM: Martin Löfqvist (Untitled services)VINJETTKOMPOSITION: K Triumf.VINJETTPRODUKTION: K Triumf, P Svensson och Albin Myers.VINJETTANPASSNING: Paul Wettermark.KONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Felix Öste Personne har tvingats festa och träna. Axel Insulander berättar för oss vad som krävs för att få till en perfekt VM-låt och vi pratar om ärketönten Russel Brand (tidigare ungdomsidol till Christopher). Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Avsnittsbeskrivning:Felix Öste Personne har tvingats festa och träna, kanske de två sakerna han gillar minst i livet. Axel Insulander berättar för oss vad som krävs för att få till en perfekt VM-låt. Håkan Hellströms snuskiga musikvideo. Konstnärer vs recensenter. Christophers händelserika besök på inspelningsplatsen av The Beach. Den störiga typen av bögar. Den mörka hundincidenten på ett Maraton i Takoma City. Ärketönten Russel Brand (tidigare ungdomsidol till Christopher).Programledare: Christopher Garplind & Hanna Hellquist

Han vill inte kallas underbarn trots att han gjorde succé redan som 13-åring. Akvarellkonstnären Maximilian Maxi Svensson berättar om sin första bok, om varför hans målningar inte går att kopiera och om hur konsten blev hans fristad från ångest. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Hur tjänar man egentligen pengar när marknaden grips av panik? I dagens avsnitt välkomnar vi Nikos Georgelis från Atlant Fonder för att prata om företagsobligationer och konsten att ha krutet torrt när det väl smäller. Vi pratar om varför lånemarknaden ibland är mer rationell än aktiemarknaden och vilka bolag de lånar ut pengar till idag. Investeringar i finansiella instrument är förknippade med risk och en investering kan både öka och minska i värde eller komma att bli värdelös. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.Ingen del av podcasten skall uppfattas som en uppmaning eller rekommendation att utföra eller disponera över någon typ av investering eller att ingå några andra transaktioner. De uppfattningar som redogjorts för i podcasten återspeglar de medverkandes uppfattning för tillfället och kan således komma att ändras. Informationen i podcasten tar inte hänsyn till någon specifik mottagares särskilda investeringsmål, ekonomiska situation eller behov. Informationen är inte att betrakta som en personlig rekommendation eller ett investeringsråd. Adekvat och professionell rådgivning skall alltid inhämtas innan några investeringsbeslut fattas och varje sådant investeringsbeslut fattas självständigt av kunden och på dennes eget ansvar. Max Matthiessen frånsäger sig allt ansvar för direkt eller indirekt förlust eller skada som grundar sig på användandet av information i podcasten.

Hur tjänar man egentligen pengar när marknaden grips av panik? I dagens avsnitt välkomnar vi Nikos Georgelis från Atlant Fonder för att prata om företagsobligationer och konsten att ha krutet torrt när det väl smäller. Vi pratar om varför lånemarknaden ibland är mer rationell än aktiemarknaden och vilka bolag de lånar ut pengar till idag. Investeringar i finansiella instrument är förknippade med risk och en investering kan både öka och minska i värde eller komma att bli värdelös. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.Ingen del av podcasten skall uppfattas som en uppmaning eller rekommendation att utföra eller disponera över någon typ av investering eller att ingå några andra transaktioner. De uppfattningar som redogjorts för i podcasten återspeglar de medverkandes uppfattning för tillfället och kan således komma att ändras. Informationen i podcasten tar inte hänsyn till någon specifik mottagares särskilda investeringsmål, ekonomiska situation eller behov. Informationen är inte att betrakta som en personlig rekommendation eller ett investeringsråd. Adekvat och professionell rådgivning skall alltid inhämtas innan några investeringsbeslut fattas och varje sådant investeringsbeslut fattas självständigt av kunden och på dennes eget ansvar. Max Matthiessen frånsäger sig allt ansvar för direkt eller indirekt förlust eller skada som grundar sig på användandet av information i podcasten.

I veckans Taktiksnack handlar det om tempo – hur det kan användas som ett kraftfullt verktyg i möten, konflikter och maktspel på jobbet. När ska du sakta ner för att deeskalera, avslöja dolda agendor eller ta bättre beslut? Och när ska du istället skruva upp tempot för att ta kontroll och vända press till din fördel?Ett konkret, strategiskt avsnitt om hur små justeringar i tempo kan göra stor skillnad i destruktiva miljöer – och hur du använder det till din fördel.Annsofi Thunholm är managementkonsult med inriktning konflikthantering och är grundare av SNAFU Rescue Advisors som stöttar personer i konflikter på jobbet som går bortom vanliga missförstånd och sunda argument.Vi hjälper dig navigera toxiska beteenden och maktspel på jobbet.SNAFU Rescue Advisors tror inte på en perfekt värld - vi lär dig att hantera den.Läs mer om konflikthantering och SNAFU Rescue Advisors på www.snafura.se och följ oss gärna på LinkedIn och Instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I den här podden möter vi författaren och kirurgen Rikard Karlsson, mannen bakom boken Konsten att möta sig själv och andra. I samtalet utforskas vad det egentligen innebär att möta både sig själv och andra på riktigt.   Vad händer när vi vågar vara mer närvarande i våra möten? Och hur kan självinsikt hjälpa oss att förstå både oss själva och människorna omkring oss bättre? Boken som Rikard har skrivit rör sig mellan personliga erfarenheter, reflektioner och tankar om kommunikation, ansvar, tacksamhet och mänskliga relationer. Det är en kombination av vardagsnära berättelser och djupare livsfrågor, där både allvar och värme får plats.   Temat idag kretsar kring ämnen som självinsikt, kommunikation, ansvar och tacksamhet – och hur små förändringar i vårt sätt att tänka och agera kan göra stor skillnad i våra liv.

Konsten att ta betalt är mer psykologi än matematik. En osäker säljare börjar pruta med sig själv innan kunden ens har invänt. Nyckeln blir att flytta samtalet från "kostnad" till "investering" och kunna visa exakt vilket värde kunden får. När skall du säga nej?  De som jagar lägsta pris skapar ofta problem senare, medan långsiktiga kunder får bättre villkor genom volym och effektivitet – inte genom halva priset. Avsnittet avslutas med en enkel modell: stå trygg i priset, justera omfattning (inte värde) och attrahera kunder som köper resultat – inte timmar. Slutsatser Prissättning handlar om självförtroende och värdekommunikation: tvekar du, skapar du förhandling. Rabatter ska vara "villkorade" (omfattning/leverans ändras), annars sänker du värdet utan att få något tillbaka. De bästa kunderna är sällan de som pressar pris – de vill ha effekt, tydlighet och ett långsiktigt partnerskap.

VEM: Adam LundgrenYRKE: SkådespelareAVSNITT: 726OM: Medskapandet av nya filmen Biodlaren. Värmländsk dialektträning. Självhat och kvitton. TV4-serien Golden Boys och rollen som Joachim Posener. Konspirationstankarna som kommer när ett intensivt år följs av ingenting alls. Konsten att inte vara sin prestation. Filmbranschens tappade förtroende för publiken. Det svåra valet mellan publiksuccé eller guldbagge. Kritiken mot Zara Larsson. Och en hel del om självförtroendeboosten på Åmotfors pizzeria.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénNY FORM: Martin Löfqvist (Untitled services)VINJETTKOMPOSITION: K Triumf.VINJETTPRODUKTION: K Triumf, P Svensson och Albin Myers.VINJETTANPASSNING: Paul Wettermark.KONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VEM: Adam LundgrenYRKE: SkådespelareAVSNITT: 726OM: Medskapandet av nya filmen Biodlaren. Värmländsk dialektträning. Självhat och kvitton. TV4-serien Golden Boys och rollen som Joakim Posener. Konspirationstankarna som kommer när ett intensivt år följs av ingenting alls. Konsten att inte vara sin prestation. Filmbranschens tappade förtroende för publiken. Det svåra valet mellan publiksuccé eller guldbagge. Kritiken mot Zara Larsson. Och en hel del om självförtroendeboosten på Åmotfors pizzeria.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénNY FORM: Martin Löfqvist (Untitled services)VINJETTKOMPOSITION: K Triumf.VINJETTPRODUKTION: K Triumf, P Svensson och Albin Myers.VINJETTANPASSNING: Paul Wettermark.KONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Du vet de där personerna som läser av känslan i ett rum direkt och som vet exakt var gränsen går. Och så finns motsatsen, när det blir lite för mycket och fel i tajming. Så vad är egentligen social intelligens?Varför tar vi så lätt in andras energier och känner att vi måste bära stämningen i rummet?Vi lär dig konsten att kunna vara med andra utan att tappa bort sig själv. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi plågas bakom långsamkörande konstrundepensionärer på Österlen. The Hives hade bäst aprilskämt, förutom M på Lidingö. Vi har sett Carouschka Streijffert på Olseröds konsthall — rekommenderas — och varit med när Göran Hellström presenterade sin nya bok "Från van Goghs öra till Mona Lisas leende". Fullt av intressanta historier om och med konstnärer. Skönt med konstnärer som är verbala och skönt när de för den skull inte är fyllda av teori. Mårten Arndtzens senaste bok — Konsten är vi — behandlar sådana frågor på ett förträffligt sätt. Presskonferensen med M och SD berättade egentligen inget vi inte redan visste, men just därför skönt att få saken ur världen. Lite krystat med alla som försöker dissa det hela. Kd är ett litet parti som måste få uppmärksamhet, inte så konstigt om de tar varje chans till det. Och förresten: var är den breda mitten? Om man utgår från väljarkårens uppfattning är antagligen SD mer i mitten än C, som är extremt i många avseenden. Inga-Britt Ahlenius skrivit utmärkt i SvD om problemet med bristen på ansvarsutkrävande av tjänstemän. Kan man återupprätta detta, eller är det för sent. Polisen har plötsligt fattat att man kan få ned våld mot kvinnor genom att punktmarkera våldsamma män. Varför tog det så lång tid? Skandal att inbrottstjuv kan komma in hos Jimmie Åkesson. Vad gör Säpo. Vi gillade, lite överraskande, den senaste säsongen av The Industry på HBO. Och så såg vi om Once up on a time in Hollywood och den håller. Hollywood är så bra på att ta hand om sin historia. Hur kan Statens Fastighetsverk sälja ut våra kulturbyggnader? Är det inte sådant här Tidögängets kulturpolitik borde handla om? Och Public services nedskärningar är ett politiskt uppspel inför valrörelsen.de har inte alls någon akut brist på pengar. Pinsamt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Thailandäventyret fortsätter & Frasse fick uppleva Patong beach och Bangala road för första gången! Som förväntat flockades brudarna(?).. Något som sakta avslöjas är en Frasse King comeback, musikvideo och EP är på gång! Love is blind avslutning: The good & the bad. Nytt till TV-rutan: Bl.a Harry potter-serie, Euphoria & nästa James Bond prediction från Frasse. Diskussion: Vissa uppskattar inte remakes, spinoffs eller uppföljare. Vad krävs för att få ett "OK"?

Vad händer egentligen när vi verkligen lyssnar på en annan människa? I det här avsnittet delar jag mina tankar och erfarenheter kring aktivt lyssnande – och varför det kan vara en av de viktigaste nycklarna till både närvaro, djupare relationer och känslan av att vara älskad. Utifrån forskning om lycka, bland annat av psykologiprofessorn Sonja från University of California, pratar jag om hur våra samtal påverkar hur vi mår – och hur vi kan skapa mer kärlek och lycka i våra liv genom att förändra sättet vi lyssnar på. Jag delar också från min egen resa och mitt arbete som samtalsterapeut, coach och kursledare – där jag varje dag ser vilken kraft det finns i att bli sedd, hörd och bekräftad i närvaro. I avsnittet får du:

För att behålla förståndet i vår stökiga samtid är förmågan att sålla bort information lika viktig som att välja rätt. Verktyg för att ignorera smartare får du i veckans avsnitt.Klipp:06:27 Ignore it collage11:01 Matrix27:01 JustinSungRedigering: Peter MalmqvistKontakta oss på dummamanniskor@gmail.com. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VEM: Steffo TörnquistYRKE: Programledare/journalistAVSNITT: 723OM: Det perfekta antalet entrecoter att beställa på krogen. Fyra decennier i TV. Att inte slarva med livet. Jakt, golf och god mat. Slumpen (och Lennart Ekdahl) som gjorde honom till journalist istället för läkare. Samtalsbuffén. Lust och njutning. Förmögenheten. Morfars knarrande skor. Konsten att ställa tuffa frågor utan att vara taskig. Och en hel om dagen då han aldrig dyker upp på TV4 igen.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénKLIPPNING: Paul WettermarkNY FORM: Martin Löfqvist (Untitled services)VINJETTKOMPOSITION: K Triumf.VINJETTPRODUKTION: K Triumf, P Svensson och Albin Myers.VINJETTANPASSNING: Paul Wettermark.KONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VEM: Steffo TörnquistYRKE: Programledare/journalistAVSNITT: 723OM: Det perfekta antalet entrecoter att beställa på krogen. Fyra decennier i TV. Att inte slarva med livet. Jakt, golf och god mat. Slumpen (och Lennart Ekdahl) som gjorde honom till journalist istället för läkare. Samtalsbuffén. Lust och njutning. Förmögenheten. Morfars knarrande skor. Konsten att ställa tuffa frågor utan att vara taskig. Och en hel om dagen då han aldrig dyker upp på TV4 igen.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénKLIPPNING: Paul WettermarkNY FORM: Martin Löfqvist (Untitled services)VINJETTKOMPOSITION: K TriumfVINJETTPRODUKTION: K Triumf, P Svensson och Albin Myers.VINJETTANPASSNING: Paul WettermarkKONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Borde Bianca börja arbeta med parterapi? Hur är stämningen mellan Wahlgren-Bauer? Konsten att lära sig förlåta andra och sig själv. Hur kontrar man människor som ask-braggar? Generation Z vill kontrollera sina kvinnor. Kolla upp din hörsel för att undvika demens. Och Kiz Zania lär barn hur livet funderar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Konsten att suga Dramatens tutte! Vi har sett tre föreställningar på temat svenska ikoner och botaniserar i det svenskaste Sverige har, nämligen Selma Lagerlöf, August Strindberg och Fäbodjäntan. Dessutom lite om hollywoodskådespelaren Timothée Chalamets antiintellektuella diss av hela opera- balettvärlden och ännu lite mer om vad som är - och inte är - en klassisk operaröst. (Rosalía vs Frankrikes Eurovisionbidrag Monroe!) Medverkande: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (prod och klippning) I programmet hörs ljud och musik med tillstånd från respektive upphovsperson ur föreställningarna: Fäbodjäntan av Lisen Rosell, Amanda Apetrea, Nadja Hjorton, Daniel Åkerström-Sten, Chrisander Brun och Åsa Jacobsson (ljud & musik) på Dramaten, Stockholm Selma och en vacker saga från en lycklig tid av Mats Larsson Gothe & Maria Sundqvist, regi Kajsa Giertz, på Wermlands opera, Karlstad Ensam efter August Strindberg på Strindbergs intima teater i koncept, manus och regi av Anna Pettersson, ljud/musik Gustave Lund och Dramatenskådespelaren Thérèse Brunnander på scen Deepstaria av Wayne McGregor, gästspel på Dansens hus i Stockholm

Hur påverkas litteraturen av att vi ser på oss själva som biologiska varelser snarare än själsliga? Det funderar idéhistorikern Isabelle Ståhl på. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen sänd 2022-06-08.I sin epokgörande text "Vi vantrivs i kulturen" från 1921 beskriver Freud det tillstånd som enligt honom är källan till all religiös energi, nämligen den "oceaniska känslan". Den är "känslan av det eviga, det oändliga, obegränsade", där inga gränser finns mellan jaget och det som inte är jaget. Freud jämför känslan med det tillstånd spädbarnet befinner sig i. Det upplever inte moderns bröst som ett utomstående objekt utan som en del av sig självt, och varseblir således inte sig själv som separerad från världen. Det oceaniska är ett tillstånd där det ännu inte gjorts någon åtskillnad vare sig mellan kropp och själ eller mellan kroppen och världen.Det som Freud beskriver som den oceaniska känslan, eller rättare sagt avsaknaden av den, är ett bra sätt att närma sig vår samtids skönlitteratur.De senaste åren har den yngre skönlitteraturen dominerats av skildringar av avförtrollning, där kroppen och den sinnliga erfarenheten beskrivs med kylig distans och tolkas i biologiska termer: jag tänker på de många svenska romaner som skildrar sökandet efter kärlek i moderniteten. "Det finns sällan mystik, romantik eller idealisering i det köttsliga, snarare en närmast förfrämligad upplevelse" inför kroppen i dessa romaner, menar psykologen Hanna Bornäs i en essä i tidskriften Respons.Litteraturen tycks spegla den samtida kulturens förståelse av människan som en alltigenom biologisk varelse, ett synsätt som blivit allt mer dominant under min livstid. Samtidigt har också en annan viktig förskjutning skett: både det kroppsliga och det psykiska tolkas i dag allt mer genom narrativ om fara och undergång.De här två tendenserna möts i vårt sätt att beskriva den ökande själsliga ohälsan som en kemisk obalans i hjärnan eller som den inombords levande stenåldersmänniskans rädsla för sabeltandade tigrar.Jag tänker på Karl-Ove Knausgårds beskrivning av sin känsla inför stjärnhimlen i Min kamp 1: ser han ett lysande föremål på himlen, vet han att det antingen är ett metereologiskt fenomen eller ett flygplan av något slag. "Det finns ingen som inte förstår sin värld", skriver Knausgård. På samma sätt upplever jag de inre fenomenen: jag tolkar dem som biologiska signaler, som symtom på lite ADHD, utmattning eller hormoner. Det finns inget att undra över.Samtidigt med biologismens segertåg i vår kultur finns en parallell utveckling där psyket och det psykiska beskrivs som en källa till skador. Det är inte längre bara stillasittande och felaktig kost som betraktas som hälsofarliga; också att må dåligt psykiskt beskrivs i termer av en hälsofara. Att vara stressad kan vara farligt, att vara deprimerad länge skadar hjärnan. Vi får ångest över att ha ångest, blir deprimerade av att ha en depression, som sociologen Roland Paulsen skriver i sin bok "Tänk om". Frågan är hur det accelererande diagnosticerandet och patologiserandet av våra mänskliga erfarenheter påverkar vår inställning till att erfara något över huvud taget.Men vad handlar den här utvecklingen om? Den amerikanska psykologen Nicole LePera skriver på sitt extremt populära instagramkonto The holistic psychologist att kroppen för den som genomlevt trauma inte är en trygg plats, vilket leder till att man dissocierar, kopplar bort och distanserar sig från kroppen och upplever den tänkande delen av jaget som tryggare än den kroppsliga. Det kan ses som en intressant förklaringsmodell till det intellektualiserande och förfrämligade förhållande till det kroppsliga som präglar hela vår kultur.Att grenar av psykologin visar medvetenhet om den centrala betydelse trauma kan ha för mänskligt lidande är intressant; det är en förklaringsmodell som åtminstone delvis frångår det biologiska narrativet. Men det finns en risk i att allt fler erfarenheter inryms i traumabegreppet. Det finns i vår kultur en allt starkare upptagenhet vid säkerhet, att bevara organismen intakt, och erfarenheter som förut sågs som neutrala delar av livet tolkas som potentiellt förgörande.Jag tycker mig märka hur det här sättet att närma sig den egna kroppen påverkar också mig, och mina minnen. Mina minnen blir allt vagare av hur jag som barn kunde tolka mitt jag och mitt känsloliv som något mer än kemiska processer.Man kan tänka sig att erfarenheten av den oceaniska känslan har blivit allt mer sällsynt i ett tidevarv av kroppsligt förfrämligande och ett biopsykologiskt genomlyst inre liv. Kanske är det därför jag allt oftare söker alternativa kulturella skildringar av det inre, där inte allt som upplevs tolkas som biofysikaliska signaler eller psykologiska fenomen, där det inte är helt tydligt vare sig för läsaren eller för berättarjaget vad det upplevda är.Jag har sett några sådana skildringar på film, exempelvis i "Blå är den varmaste färgen"; förälskelsen skildras där i drömlika men hallucinatoriskt skarpa sekvenser, som någonting formlöst men ändå extremt tydligt. Det är ljusår ifrån de kalla biopsykologiska skildringarna i svensk samtidslitteratur.Kanske kan filmens och den rörliga bildens dominans i vår tid förklaras med att de kan gestalta det onämnbara eller gåtfulla på ett mer direkt och lättgripligt sätt än litteraturen.När jag själv försöker närma mig svårfattliga erfarenheter i text sätter det analytiska tänkandet genast i gång och dissekerar sönder det jag försöker nå. Romanformen framstår för mig ofta som så konstruerad. Den lämpar sig kanske för att beskriva något som redan har hänt, det färdigutformade. Sämre tycks den vara på att fånga det mänskliga livets hemlighetsfulla, flytande karaktär, det som inte ännu stelnat i en färdig form.Jag undrar hur ett återtagande av skönlitteraturen som bärare av det oceaniska skulle kunna se ut.Jag hittar ingen återförtrollning hos den tidigare nämnde Knausgård – hans prosa är linjär och välordnad. Det magiska, vansinniga eller gränsöverskridande ter sig redan insorterat i en rationell upplevelse av världen som jag varken känner igen mig i eller blir särskilt fascinerad av.Går vägen till återförtrollning kanske via poesin? Även den tycks mig ofta som lite stelnad och anemisk. I samtida svensk litteratur finns få skildringar av vad som skulle kunna beskrivas som den oceanska känslan, däremot hittar jag något som liknar den i Carl-Henning Wijkmarks romaner "Da Capo" (1994) och "Sista dagar" (1986). Där ges beskrivningar av gränsöverskridande, kroppsliga erfarenheter som beskrivs utan att förklaras med hänvisningar till biologiska eller psykologiska tillstånd. Det är otydligt för läsaren vad som händer, ändå på något sätt kristallklart.Wijkmark gör det som Viktor Shklovskij 1917 uppmanade konstnärer och författare till: att förmedla en förnimmelse av föremål som "visioner" som inte skapar igenkännande. Konsten är enligt Shklovskij ett verktyg för att uppleva företeelsers tillblivelse – det som redan har blivit till har ingen betydelse i konsten. Kanske är det där nyckeln till den litterära återförtrollningen finns, i förfrämligandet som låter oss se världen och det inre på nytt.Isabelle Ståhl, idéhistoriker

Doften av kaffe och blommor förhöjer livet. Att förlora luktsinnet kan till och med göra oss deprimerade men det finns sätt att lura hjärnan lite. Livskriser drabbar de flesta av oss men vissa verkar ha en särskild förmåga att ta sig ur dem. Christina Schollin har ägnat en stor del av sitt liv åt att utforska hur man kan behålla glädjen.

Nietzsche var ensamheten som människa, men är också ett omistligt sällskap. Poeten Ingela Strandberg berättar om sin mest uppmuntrande följeslagare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Om han kom gående uppför vägen skulle jag genast känna igen honom. Inte för den mörka buskiga mustaschen, inte för de spänstiga ivriga stegen, inte för stoltheten i gången, inte heller för den mörka rocken med det blå sidenfodret.Nej, jag skulle känna igen honom på den lodande ensamheten. Han har ju själv sagt det: ”Jag är ensamheten som människa”.Om han verkligen skulle komma gående mot mig skulle jag kunna se hans ensamhet som en form, som dels omger kroppens alla sidor, dels lägger sig framför honom som en skugga över gruset. Han skulle, bokstavligt talat, stiga in i sin egen skugga, rakt in i ensamheten och där låta den bestämma riktningen och målet.Om han verkligen kom, om han plötsligt stod där halvvägs uppe på gården… Å, det skulle vara en sen vårkväll! De få återkommande lärkorna skulle ännu hålla sig kvar i skyn med sina darrande kroppar. Jag tänker mig att han skulle stanna till på vägen mellan åkrarna och se ut över det landskap jag kallar mitt. Kanske skulle han lyssna på lärksången.Jag skulle gå mot honom och säga ”Välkommen herr Nietzsche! ”, och han skulle se rakt in i mig, han, genomskådaren, som lärt mig så mycket om människan. Om ”det hyckleri som kallas moral”, hans egna ord. Om makten, viljan, illusionerna. Om smärtan. Ingen har förklarat allts motsatser för mig så bra som han.Jag skulle visa honom in i den gamla ladugården så vackert förfallen, men varifrån man ännu kan höra kornas råmanden utanför tiden, höra tjudrens klang, påminnande oss om det ständiga uppbindandet, om det eviga tillfångatagandet av människa och djur.Jag skulle visa honom ladan, där det fortfarande ligger hö från sextiotalet. Jag skulle visa honom hästräfsan och den röda såningsmaskinen, slåttermaskinen och lien som nu saknar sitt bett.Därinne i halvmörkret satt jag ibland som tonåring och tänkte. Jag hade läst Nietzsche och hittat en mening som jag tyckte stämde in på mig; den om den ”obekväma egenskapen att finna alla ting djupa”.Jag kände denna obekväma dragning mot djupen vad det än gällde. En vetgirig iver att förstå, att undersöka, att inte stanna i det likgiltiga, i det allmänna. Nietzsche lärde mig tidigt att värja mig, för mig själv och för omgivningen, kanske allra mest för omgivningen. Inne i flocken fick jag så småningom se hur farligt det kan vara att lyda. Hur lydnaden kan föra en långt bort från en själv.Att födas är att infinna sig. Till en plats. Till ett klockslag. Till fostrare, anpassning och korrektion. Det var mitt i denna korrektion jag upptäckte Nietzsche. Om han kom till mig i vårkvällen skulle jag berätta det för honom. Vi skulle sitta under den hundraåriga lönnen och jag skulle säga att det under oss i jorden ligger kedjor som klirrat runt vaderna på mina förfäder, inte för att de var slavar men för att de bundits av fattigdom, av herremän, av sedlighet, av lust. Kanske också av skräck för det okända. För kreaturet i sig. Genom Nietzsche lärde jag känna mitt kreatur, hur det vältrar sig och söker sitt.Han lärde mig också att vara försiktig med blygsamheten. ”Att alltför tidigt anpassa sig till en miljö”, skriver han, och ger exempel på vad man ska akta sig för: att anpassa sig till sällskap eller arbetsordningar. Han ger rådet att skaffa sig det han kallar ”vrår och oanade ensamheter för stunder av tröst tills man är stark nog att gå sin väg”.En sån vrå var ladan för mig när vinden for rakt igenom den och det bara var huggormen och jag i livet med nyskördad klöver och ljusa doftande fält av nattvioler utanför väggarna. Jag håller inte med Nietzsche i allt, men han är min mest uppmuntrande följeslagare när jag känner vanmakt inför civilisationen, inför maktmänniskor, inför livslögnerna, förställningarna. förfalskningarna.Jag har svårt för hans eviga återkomst. Ibland tror jag på den, ibland inte. Skulle allt lidande all grymhet, all förtvivlan uppstå igen och igen i samma själ i en aldrig sinande evighet?Om genomskådaren kom, om han satt där med mig under lönnen, skulle nuet vara alldeles uppfläkt, alla svar synliga, flocken utom synhåll.Vi skulle tala om det meningslösa och om det enda riktigt värdefulla. Vi skulle ha olika åsikter om värdena och om rangordningen. Om tro och otro. Jag skulle förhöra honom om vad han menar med skapandet, om konsten. Också om skapandet av oss själva.Han hade inte mycket till övers för diktare, men jag tror att han ändå skulle respektera mig.Vi skulle tala mycket om ensamheten. På ett ställe skriver han: ”Ensamheten dödar om den inte läker…”Hur ska man då tyda ensamheten, undrar jag. Hur blir människan en fri ande?Filosofen, genomskådaren, har själv lika många frågor som bestämda vassa svar. Han talar om oss som djur med drifter och affekter. ”Kanske är det bara ett sken när vi följer moralen?”, säger han. Vad är moral, undrar jag då, och han svarar ”ett teckenspråk för våra drifter”.Jag blir knappast en bättre människa av att följa Nietzsche, snarare tvärtom, och friare, kanske en aning mera på min vakt inför all yta.En sak är vi i alla fall eniga om, Nietzsche och jag, jag citerar: ”Konsten och ingenting annat än konsten är livets stora möjliggörare, den stora förförerskan till liv, den stora stimulansen till liv… ”Där skulle vi tystna. Liksom insekterna i lönnen. Vi skulle skiljas åt av skymningen. Ordlöst skulle vi gå åt var sitt håll, han tillbaka nerför vägen för att upplösas i sin ensamhet och mörkret över landsvägen.Jag skulle bli sittande och tänka på hans grymma öde, hur han, som talat så mycket om frihet, fängslades av vansinnet. Jag går in och läser om hur hans vårdare reste med honom på tåg mot dårhuset, hur de lugnade honom med kloral. Och jag tänker på när jag stod med Ulf Linde framför Nietzsches dödsmask på Thielska Galleriet i Stockholm, vi stod tysta först, lutade över den sista bilden av geniet, men så knackade Ulf på skyddshöljet och sa: ” Dom har pratat mycket strunt om dig, men du klarar dig nog lilla gubben!”Ingela Strandbergpoet

I podden I hjärnan på Louise Epstein söker vi svar på frågor om hjärnan och psyket. Veckans avsnitt: konsten att förlåta en otrohet. Lyssna i Sveriges Radios app.

Längre och reklamfria avsnitt hittar ni på vår Patreon: https://www.patreon.com/c/randommakingmovies Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Är du en Präst, en Åklagare eller en Politiker när du diskuterar?I dagens avsnitt dyker jag djupt ner i organisationspsykologen Adam Grants bästsäljare "Think Again: The Power of Knowing What You Don't Know".Vi lever i en värld som hyllar tvärsäkerhet och intelligens, men Grant argumenterar för att den viktigaste egenskapen i vår snabbt föränderliga tid inte är förmågan att lära sig nytt – utan förmågan att tänka om och avlära.Vi utforskar varför det gör så ont att ha fel, hur du undviker "Mount Stupid" och varför du borde tänka mer som en vetenskapsman och mindre som en debattör.I detta avsnitt lär du dig:De tre tankefällorna: Hur vi omedvetet glider in i rollerna som Prästen (försvarar tron), Åklagaren (attackerar andra) och Politikern (fiskar röster) – och varför det gör oss dumma.Vetenskapsmannens mindset: Varför du ska behandla dina åsikter som hypoteser istället för sanningar.Självsäker ödmjukhet: Konsten att tro på sin förmåga men tvivla på sin nuvarande kunskap.Konflikthantering: Hur du får andra att tänka om utan att starta ett krig (ledtråd: sluta med "logik-mobbning").Psykologisk trygghet: Varför rymdfärjan Columbia kraschade och vad chefer kan lära sig av det.Citat från avsnittet:"Om du aldrig ändrar dig, så lär du dig aldrig något. Att ha fel betyder bokstavligen bara att du är smartare nu än vad du var för fem minuter sedan."

Har du någonsin suttit i ett möte där alla nickar och håller med, men när ni går därifrån händer ingenting? Eller upplever du att IT-avdelningen bygger lösningar som är tekniskt perfekta men som inte alls löser verksamhetens faktiska problem?Då kan din organisation lida av brist på funktionellt ägande.I avsnittet dyker jag djupt ner i en av de viktigaste, men ofta mest missförstådda, delarna av modernt ledarskap. Vi lämnar det klassiska linjechefskapet där man "äger personalen" och tittar istället på rollen som äger processen, standarden och affärsnyttan.• Vem vs. Vad: Skillnaden mellan att vara personalansvarig (Linje) och ansvarig för en disciplin (Funktion).• Det farliga vakuumet: Vad händer när ingen funktionell ägare finns på plats? (Spoiler: Tekniken tar över rodret).• Att leda utan att vara "Chef": Utmaningen i att ha mandat över hur saker görs, utan att ha formellt personalansvar för de som gör det.• Matrisens räddning: Hur funktionellt ägande är klistret som får komplexa organisationer att hänga ihop.Det här avsnittet är för dig som är produktägare, processledare, mellanchef eller bara vill förstå varför vissa organisationer är snabbfotade medan andra trampar vatten.

Längre och reklamfria avsnitt hittar ni på vår Patreon: https://www.patreon.com/c/randommakingmovies Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frågor om etik kring mediumskap och relaterat. Vad bör ett Medium hjälpa sin klient med och vilka beslut bör klienten ta själv? Vad gör man när man har kontakt med en illasinnad entitet eller energi? Varför funkar inte medialiteten trots att jag tycker mig göra allt rätt? Dessa och fler frågor avhandlas. Kenneth Wallin går för närvarande mediumutbildning på Elfving Institute. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det börjar med att Carin pratar tyska vilket bokstavligen leder in i Vivis nedre regioner. Efter det går det bara utför och vi passar på att förstöra julstämningen totalt. Hepp!Med: Vivi Wallin & Carin da Silvaviviochcarin.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det (första?) HETA avsnittet. Tunga, höfter och lymfa. Johanna Hector bjuder på livsregler om när blygdläpparna fladdrar till! Vi lär oss knep som får Johanna att rysa (och Cissan att mysa). Riv eller silkesvantar? Många frågor får svar, tack vare veckans guru Johanna Hector, aktuell med sin bok ”Konsten att dö ung så sent som möjligt”. Livsreglerna med Johanna Swanberg, Cecilia Blankens och Ebba Kleberg von Sydow - ditt sällskap, varje söndag!Klippning: Christoffer Örtegren. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Allt du behöver veta om höstens stickade trender: Argyle-mönster, pärlknappar och powerwalks i pumps. Nytt avsnitt av Säker stil-podden med Ebba och Emilia - varje torsdag! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Bildmuseets inspel till Sanningskommissionen för det samiska folket blandas personliga sanningar med på förhand givna perspektiv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I utställningen ”Art and Truthtelling” uppmärksammas Sanningskommissionen för det samiska folket genom nya verk av ett tiotal konstnärer med samiska rötter. Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén har sett konsten och talat med historikern Jonny Hjelm och curatorn Anneli Bäckman om sanningen om samerna.

I veckans avsnitt gästas vi av skådespelaren och eldsjälen Ulf Stenberg, en person som inte bara berör oss genom sina roller på scen och i film, utan också genom sitt djupa engagemang för unga, utanförskap och psykisk hälsa.Vi pratar om vad ångest betyder för honom, om hur han kombinerar skådespeleri med samhällsarbete, och varför han menar att förebyggande insatser aldrig ska ses som en kostnad utan som en investering i framtiden.Ulf berättar om arbetet med Teater Fryshuset, där de möter unga i deras verklighet ibland så nära att det nästan känns för nära och om varför socioekonomi och utanförskap är ämnen vi måste våga prata mer om om vi vill skapa verklig förändring.Vi pratar också om Teater Fryshusets föreställning ROV, som handlar om ensamagerande gärningsmän, och vad han har lärt sig om ensamhet, drivkrafter och radikalisering online. Hur kan samhället bli bättre på att förebygga att unga hamnar i destruktiva miljöer och hur kan konst och media bidra till att förändra hur vi ser på psykisk ohälsa?Ulf är dessutom just nu aktuell med SVT-serien “Tystnaden” som ni kan se här: https://www.svtplay.se/tystnaden-1Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Sofie Hallberg Instagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallbergFacebook: ÅngestpoddenTikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen, ett dilemma eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden?Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon?https://hjalplinjen.semind.se spes.se suicidezero.se teamtilia.sebris.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Längre och reklamfria avsnitt hittar ni på vår Patreon: https://www.patreon.com/c/randommakingmovies Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gunnar älskar sitt arbete men känner sig alltmer ensam på arbetsplatsen. Mobbningen pågår i flera år. Till slut bryter han ihop och byter jobb. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mobbning kopplas ofta ihop med skolan och unga människor, men det är vanligare än man kan tro på våra arbetsplatser. Ungefär 200 000 yrkesverksamma personer utsätts för någon form av mobbing på arbetsplatsen. Det säger Michael Rosander, psykologiprofessor, som forskar om fenomenet. Medverkande: Michael Rosander, professor i psykologi vid Linköpings universitet, Christina Björklund, seniorforskare vid Karolinska institutet, Oskar Henrikson, psykolog, Gunnar Johansson, författare till boken “Konsten att överleva mobbning” och Tina som berättar om sina upplevelser av mobbning på arbetsplatsen.Programledare: Ulrika Hjalmarson NeidemanProducent: Stina NäslundReporter: Linda Jensen Kidane

Längre och reklamfria avsnitt hittar ni på vår Patreon: https://www.patreon.com/c/randommakingmovies Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Camilla Akraka är konstnär och före detta elitidrottare. Genom sina konstprojekt utforskar hon frågor om identitet, historia och kulturarv. Inom idrotten fann hon en känsla av värde, något som också har följt med in i hennes konstnärskap. Camilla är känd för sina samhällsengagerade verk, inte minst skulpturen Listen – ett metoo-monument som uppmärksammar de röster som bröt tystnaden under #metoo-upproret.

Vi har haft med Jejje i podden två gånger tidigare och hon är verkligen en av de mest inspirerande gästerna! Nu har hon nyligen tagit andraplatsen på Fjällmaraton 100k och är på väg tillbaka. Jejje Asp slog igenom i ultralöpningsvärlden för flera år sedan, men vägen tillbaka efter olika skador har varit lång. Nu har hon hittat en ny balans i livet – med okonventionell träning, självmedkänsla och en stor portion energi. I det här samtalet berättar hon om resan hon gjort de senaste åren, lärdomarna från Fjällmaraton 100k och varför snällhet mot sig själv kan vara ett av de viktigaste träningsverktygen.  Foto Fjällmaraton Länkar Gå med i Pace on Earth Backyard (59 kr/mån) där vi kör eventet Octoberplank.Under hela oktober tränar vi core tillsammans och du kan vinna fina priser från Blackroll! 10 månader mot 10 mil (vårt coachingprogram med inrikting på Ultravasan 45 och 90) startar 15 oktober. Läs mer och anmäl dig nu > Följ Jejje Asp på Instagram som @jejjeasp Våra tidigare poddavsnitt med Jejje 312 - JENNIFER ASP, TRÄNA RÄTT SKA BLI MIN GREJ 166 - JENNIFER ASP, NATURKRAFTEN PÅ FJÄLLET

Vivi fick en känsla att hon ville testa en sak och gick all in och så har hon börjat en ny karriär som expert i radio. Carin har träffat basisten i ett världsband och är heligt förbannad på en viss företeelse. Dessutom så stannar hjulet på ytterligare en ny spännande kategori.Med: Vivi Wallin & Carin da Silvaviviochcarin.seProduktionsbolag: Polpo Play ABwww.polpoplay.comVill du göra reklam i en Polpo-podd?Maila hello@polpoplay.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Carin har snöat in på hur matsmältningssystemet egentligen fungerar och vi plockar fram våra kunskaper inom medicin. Vivi har hälsat på Carin på jobbet och det leder osökt in på obekväma situationer. Dessutom briljerar Vivi i ett något otippat ämne.Med: Vivi Wallin & Carin da Silvaviviochcarin.seProduktionsbolag: Polpo Play ABwww.polpoplay.comVill du göra reklam i en Polpo-podd?Maila hello@polpoplay.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.