Podcast appearances and mentions of kristin berget

en sort klipperakt i havetsølvstråleog ellers hvittalt hvittÁbiid eadni / Havets mor (1994)Synnøve Persen har vært en markant kunstnerisk stemme i over 40 år. Hun har utgitt 5 diktsamlinger på nordsamisk, hvorav to har vært nominert til Nordisk Råds litteraturpris. I poesien hennes møter man et univers som er både grunnleggende jordisk og dypt spirituelt. Det nordnorske landskapet står sentralt, både konkret og i metaforisk betydning, der det blir utgangspunkt for skildringer av kjærlighet, sorg og tap og en eksistensiell søken etter mening. Dyreperspektiver, samisk mytologi og kritikk av naturforvaltningen forenes i en urkraft forankret i naturen.Persen er også en anerkjent billedkunstner, og var en av initiativtakerne til den såkalte Masi-gruppen, som representerte en ny og moderne retning innen samisk kunst. Gjennom flere tiår har hun hatt en sentral posisjon i samisk kulturliv, og hun var en pådriverne for etableringen av Samisk kunstnersenter. Persen står også bak det første utkastet til det samiske flagget.Persen har mottatt en lang rekke priser for sitt arbeid, blant annet Kulturrådets ærespris, og ble i 2018 slått til kommandør av Den kongelige norske St. Olavs Orden for sitt virke som forfatter og billedkunstner, og for fremragende samfunnsnyttig innsats for norsk og samisk kultur og samisk samfunnsutvikling.Også i poesien til Kristin Berget står naturen sentralt. Nå møtes de to til en samtale om poetikk og politikk, skriving og tilhørighet.Før samtalen gir forfatter Laila Stien en introduksjon til Persens virke som samisk forfatter og kulturarbeider. Stien har i mange år vært opptatt av samisk litteratur, har redigert antologier med moderne samisk litteratur, og oversatt og gjendiktet flere samiske forfattere til norsk, blant annet Rauni Magga Lukkari, Nils-Aslak Valkeapää og Synnøve Persens første diktsamling Blå fugler flyr. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med Frode Helmich Perdersen, Carina Beddari, Eirik Vassenden og Katrine Heiberg. Kritisk kvartett er Litteraturhusets faste forum for litteraturkritikk. Panelet består av Carina Elisabeth Beddari, Eirik Vassenden og Frode Helmich Pedersen. Hver gang får de besøk av en ny gjest, og tar opp fire bøker til kritisk og begeistret diskusjon. Den kritiske kvartetten gir en annerledes litteraturkritikk der den livlige kafésamtalen løftes opp på podiet og gjøres tilgjengelig for et større publikum. Kvartettgjest er Katrine Heiberg. Bøker: Kristin Berget – våre sår i hogstflaten rense overgi blanke trær blomstre opp i dødsraten hvisk navnet ut her Sandra Lillebø – Tingenes tilstand Mary Ailonieida Sombán Mari – Beaivváš mánát/Leve med reptiler Kiley Reid – Litt av en tid

Antidepressiva er en kulturkritisk podcast for deg som leser poesi på dagtid og doomscroller deg i søvn, for deg som er lei av å høre at alt blir bra, eller bare har lyst til å føle deg smart mens du vasker opp. Vi graver oss til bunns i vår eksistensielt likegyldige samtidskultur og prater om alt fra filosofi, litteratur og politikk til dataspill, reality-tv og popmusikk. I denne episoden stiller vi det viktigste av alle spørsmål: Hvorfor kjeder vi oss? Vi er innom blant annet musikkteoretiker Mark Fisher, Assasins Creed: Valhalla, Gretha Thunberg samt poetene Maria Dorothea Schrattenholz og Kristin Berget. Denne lykkepillen av en kulturpodcast består av Joakim Randa Berthelsen, musikk og litteraturkritiker i BT og Natt&Dag, og Johannes Grytnes, litteraturkritiker i BLA, Vagant og BT. Bergen kommune har som mål å tilrettelegge for en sterk offentlig samtale om kunst og kunstens samfunnsrelevans gjennom en satsing på flere kritikere og arenaer for kritikk i muntlig og skriftlig form.

Dikt: ur "och när det blir ljust blir det helt fantastiskt" 1a rad: Fyrskenet stör sömnen Översättning: Ida Linde och Ulf Krook Uppläsning: Sofia Berg-Böhm Kristin Berget, född 1975, är en norsk poet med ett även internationellt sett udda tilltal. Hon bor i Drøbak, debuterade 2008 och är inte riktigt vad man tror. En handfull diktsamlingar har kommit till, rika men hårda. På ytan som stränga utsnitt, som drastiskt skurna rörliga bilder, skickligt berättad halvexperimentell film från förr. Kanske lite som Vra Chytilovás film Pasti, pasti, pastiky (Traps, på engelska) från 1998, men mindre heterosexualitet. Så våldsam, oresonlig, udda och könslig den filmen nu är. Som denna poetik är. Kristin Bergets. Därunder eller därbakom: ett näringsrikt och rörligt trassel, eventuellt allmängiltigt, helt säkert partikulärt, inte straight, inte normalt, inte rätt. Där finns också andliga anspråk som tar tillvara det kroppsliga och sexuella i offer, jakt, martyrskap och direktrelation till det gudomliga. Kärleken, systerskapet, det djuriska, det androgyna och döden är inte vad de brukar vara, vilket kräver en särskild sorts rentav skrämd tillit av läsaren. Inte bara sedd som undergivenhet: det gäller att delta aktivt i det rituella, om än på ett språkligt, symboliskt plan. Denna magiskt villkorade tillit är värd sin vikt i guld och förändrar. Den öppnar perspektiv som kan ses som omöjliga. Våldsamheten är enkel och på något sätt vänlig. Detta kan befria och förvirra. Tilltalet är ofta skenbart ickekomplicerat, eller, det är ickekomplicerat. Den känslomässiga responsen kan så klart ställa till med en hel del, men den erfarenheten får man själv ansvara för, kanske låta sig vidgas av.                                                                        Leif Holmstrand

Dikt: ur "Hennes ansikte" 1a rad: det vara jag förväxlat henne Översättning: Ida Linde Uppläsning: Sofia Berg-Böhm Kristin Berget, född 1975 och bosatt i Drøbak utanför Oslo, debuterade 2007 med diktsamlingen loosing louise. Två år senare kom hennes andra diktsamling Der ganze Weg som översattes till svenska av Ida Linde liksom den följande Hennes ansikte. I år ger Ramus ut Bergets senaste samling och när det blir ljust blir det helt fantastiskt, översatt av Ida Linde och Ulf Krook.  Tvärs igenom Kristin Bergets dikter försiggår två motstridiga rörelser, en som upplöser konventionella sammanhang och river välkända meningsbyggen. Och en som oavbrutet pekar ut en befriad och befriande nollpunkt.                                      --Göran Sommardal  om Der Ganze Weg Kristin Berget, född 1975, är en norsk poet med ett även internationellt sett udda tilltal. Hon bor i Drøbak, debuterade 2008 och är inte riktigt vad man tror. En handfull diktsamlingar har kommit till, rika men hårda. På ytan som stränga utsnitt, som drastiskt skurna rörliga bilder, skickligt berättad halvexperimentell film från förr. Kanske lite som Vra Chytilovás film Pasti, pasti, pastiky (Traps, på engelska) från 1998, men mindre heterosexualitet. Så våldsam, oresonlig, udda och könslig den filmen nu är. Som denna poetik är. Kristin Bergets. Därunder eller därbakom: ett näringsrikt och rörligt trassel, eventuellt allmängiltigt, helt säkert partikulärt, inte straight, inte normalt, inte rätt. Där finns också andliga anspråk som tar tillvara det kroppsliga och sexuella i offer, jakt, martyrskap och direktrelation till det gudomliga. Kärleken, systerskapet, det djuriska, det androgyna och döden är inte vad de brukar vara, vilket kräver en särskild sorts rentav skrämd tillit av läsaren. Inte bara sedd som undergivenhet: det gäller att delta aktivt i det rituella, om än på ett språkligt, symboliskt plan. Denna magiskt villkorade tillit är värd sin vikt i guld och förändrar. Den öppnar perspektiv som kan ses som omöjliga. Våldsamheten är enkel och på något sätt vänlig. Detta kan befria och förvirra. Tilltalet är ofta skenbart ickekomplicerat, eller, det är ickekomplicerat. Den känslomässiga responsen kan så klart ställa till med en hel del, men den erfarenheten får man själv ansvara för, kanske låta sig vidgas av.                                                                        Leif Holmstrand

Dikt: ur "Hennes ansikte" 1a rad: Sorterar ammunition efter kaliber Översättning: Ida Linde Uppläsning: Sofia Berg-Böhm Kristin Berget debuterade 2007 med diktsamlingen loosing louise. Två år senare kom hennes andra diktsamling Der ganze Weg som översattes till svenska av Ida Linde liksom den följande Hennes ansikte. I år ger Ramus ut Bergets senaste samling och när det blir ljust blir det helt fantastiskt, översatt av Ida Linde och Ulf Krook.  Tvärs igenom Kristin Bergets dikter försiggår två motstridiga rörelser, en som upplöser konventionella sammanhang och river välkända meningsbyggen. Och en som oavbrutet pekar ut en befriad och befriande nollpunkt.                                      --Göran Sommardal  om Der Ganze Weg Kristin Berget, född 1975, är en norsk poet med ett även internationellt sett udda tilltal. Hon bor i Drøbak, debuterade 2008 och är inte riktigt vad man tror. En handfull diktsamlingar har kommit till, rika men hårda. På ytan som stränga utsnitt, som drastiskt skurna rörliga bilder, skickligt berättad halvexperimentell film från förr. Kanske lite som Vra Chytilovás film Pasti, pasti, pastiky (Traps, på engelska) från 1998, men mindre heterosexualitet. Så våldsam, oresonlig, udda och könslig den filmen nu är. Som denna poetik är. Kristin Bergets. Därunder eller därbakom: ett näringsrikt och rörligt trassel, eventuellt allmängiltigt, helt säkert partikulärt, inte straight, inte normalt, inte rätt. Där finns också andliga anspråk som tar tillvara det kroppsliga och sexuella i offer, jakt, martyrskap och direktrelation till det gudomliga. Kärleken, systerskapet, det djuriska, det androgyna och döden är inte vad de brukar vara, vilket kräver en särskild sorts rentav skrämd tillit av läsaren. Inte bara sedd som undergivenhet: det gäller att delta aktivt i det rituella, om än på ett språkligt, symboliskt plan. Denna magiskt villkorade tillit är värd sin vikt i guld och förändrar. Den öppnar perspektiv som kan ses som omöjliga. Våldsamheten är enkel och på något sätt vänlig. Detta kan befria och förvirra. Tilltalet är ofta skenbart ickekomplicerat, eller, det är ickekomplicerat. Den känslomässiga responsen kan så klart ställa till med en hel del, men den erfarenheten får man själv ansvara för, kanske låta sig vidgas av.                                                                        Leif Holmstrand

Dikt: ur "Der Ganze Weg" 1a rad: långa rader av människor och djur Översättning: Ida Linde Uppläsning: Sofia Berg-Böhm Kristin Berget, född 1975, är en norsk poet med ett även internationellt sett udda tilltal. Hon bor i Drøbak, debuterade 2008 och är inte riktigt vad man tror. En handfull diktsamlingar har kommit till, rika men hårda. På ytan som stränga utsnitt, som drastiskt skurna rörliga bilder, skickligt berättad halvexperimentell film från förr. Kanske lite som Vra Chytilovás film Pasti, pasti, pastiky (Traps, på engelska) från 1998, men mindre heterosexualitet. Så våldsam, oresonlig, udda och könslig den filmen nu är. Som denna poetik är. Kristin Bergets. Därunder eller därbakom: ett näringsrikt och rörligt trassel, eventuellt allmängiltigt, helt säkert partikulärt, inte straight, inte normalt, inte rätt. Där finns också andliga anspråk som tar tillvara det kroppsliga och sexuella i offer, jakt, martyrskap och direktrelation till det gudomliga. Kärleken, systerskapet, det djuriska, det androgyna och döden är inte vad de brukar vara, vilket kräver en särskild sorts rentav skrämd tillit av läsaren. Inte bara sedd som undergivenhet: det gäller att delta aktivt i det rituella, om än på ett språkligt, symboliskt plan. Denna magiskt villkorade tillit är värd sin vikt i guld och förändrar. Den öppnar perspektiv som kan ses som omöjliga. Våldsamheten är enkel och på något sätt vänlig. Detta kan befria och förvirra. Tilltalet är ofta skenbart ickekomplicerat, eller, det är ickekomplicerat. Den känslomässiga responsen kan så klart ställa till med en hel del, men den erfarenheten får man själv ansvara för, kanske låta sig vidgas av.                                                                        Leif Holmstrand

Dikt: ur "och när det blir ljust blir det helt fantastiskt" 1a rad: Jag drömde henne inte Översättning: Ida Linde och Ulf Krook Uppläsning: Sofia Berg-Böhm  Kristin Berget, född 1975, är en norsk poet med ett även internationellt sett udda tilltal. Hon bor i Drøbak, debuterade 2008 och är inte riktigt vad man tror. En handfull diktsamlingar har kommit till, rika men hårda. På ytan som stränga utsnitt, som drastiskt skurna rörliga bilder, skickligt berättad halvexperimentell film från förr. Kanske lite som Vra Chytilovás film Pasti, pasti, pastiky (Traps, på engelska) från 1998, men mindre heterosexualitet. Så våldsam, oresonlig, udda och könslig den filmen nu är. Som denna poetik är. Kristin Bergets. Därunder eller därbakom: ett näringsrikt och rörligt trassel, eventuellt allmängiltigt, helt säkert partikulärt, inte straight, inte normalt, inte rätt. Där finns också andliga anspråk som tar tillvara det kroppsliga och sexuella i offer, jakt, martyrskap och direktrelation till det gudomliga. Kärleken, systerskapet, det djuriska, det androgyna och döden är inte vad de brukar vara, vilket kräver en särskild sorts rentav skrämd tillit av läsaren. Inte bara sedd som undergivenhet: det gäller att delta aktivt i det rituella, om än på ett språkligt, symboliskt plan. Denna magiskt villkorade tillit är värd sin vikt i guld och förändrar. Den öppnar perspektiv som kan ses som omöjliga. Våldsamheten är enkel och på något sätt vänlig. Detta kan befria och förvirra. Tilltalet är ofta skenbart ickekomplicerat, eller, det är ickekomplicerat. Den känslomässiga responsen kan så klart ställa till med en hel del, men den erfarenheten får man själv ansvara för, kanske låta sig vidgas av.                                                                        Leif Holmstrand Kristin Berget debuterade 2007 med diktsamlingen loosing louise. Två år senare kom hennes andra diktsamling Der ganze Weg som översattes till svenska av Ida Linde liksom den följande Hennes ansikte. Bergets senaste samling och när det blir ljust blir det helt fantastiskt, översatt av Ida Linde och Ulf Krook, gavs ut tidigare i år av Rámus förlag.  Tvärs igenom Kristin Bergets dikter försiggår två motstridiga rörelser, en som upplöser konventionella sammanhang och river välkända meningsbyggen. Och en som oavbrutet pekar ut en befriad och befriande nollpunkt.                           --Göran Sommardal , Kulturnytt, om Der Ganze Weg

Nok et flott semester på Blå går mot slutten, og det ønsker vi å markere med en julefest – 12. desember kommer et knippe av våre største poeter. Kristin Berget, Tone Hødnebø og Anne Oterholm vil samtale med Erlend Wichne om å gjendikte poesi. Etter samtalen vil Tone Hødnebø, Hans Petter Blad og Steinar Opstad lese opp fra sine bøker av året. Vi gleder oss! KRISTIN BERGET er poet og romanforfatter. Hennes siste utgivelse er Og når det blir lyst blir det helt fantastisk, som kom ut på Cappelen Damm tidligere i høst. Berget jobber for tiden med å gjendikte den svenske lyrikeren Katarina Frostensons Sånger och formler (2015). HANS PETTER BLAD er forfatter, dramatiker og poet. Hans siste utgivelser er romanen Kart over ømhetens rike på Forlaget Oktober (2017) og diktsamlingen Reisen (2017) på H//O//F. TONE HØDNEBØ er poet, og hennes siste utgivelse er Nytte og utførte gjerninger på Kolon Forlag (2016). Hun har gjendiktet Emily Dickinson og Anne Carson til norsk, og arbeider for tiden med å oversette Carsons Rød selvbiografi. ANNE OTERHOLM er romanforfatter, og har i 2017 gjendiktet Leslie Kaplans diktsamling Himlenes bok. Oterholms siste roman er Liljekonvallpiken på Oktober Forlag (2015). STEINAR OPSTAD er poet og essayist. Hans siste utgivelse er dikt- og aforismesamlingen Kjærlighetstapene (2015) på Kolon Forlag. Arbeid og drøm - dikt 1996-2016 samlet hans åtte første diktutgivelser og kom ut i fjor. I år har Opstad gjendiktet Lars Noréns Fragment for Kolon. ERLEND WICHNE er poet, og hans siste utgivelse er Trær / fall / flakse / stå / topp / hopp på Flamme forlag (2016). Han arbeider for tiden med å gjendikte André du Bouchet og Laura Vazquez og er redaksjonsmedlem i tidsskriftet Mellom.

Jubileum og nye dikt. Og når det blir lyst blir det helt fantastisk er tittelen på den siste boken til Kristin Berget, men det er også en tilstand som alle diktene hennes befinner seg i. Bergets dikt har alltid handlet om det som ikke har funnet sin form, og som kanskje aldri gjør det: om identitet, kjønn og seksualitet. Berget er en kritikerrost forfatter som, siden debuten i 2007, stadig har utviklet og endret uttrykk. Lyrikksalongen feirer hennes tiårsjubileum som forfatter med samtale og opplesning. Lyrikksalong er støttet av Fritt Ord, Litteraturhuset og Forfattersentrums medlemsfond.

Jubileum og nye dikt. Og når det blir lyst blir det helt fantastisk er tittelen på den siste boken til Kristin Berget, men det er også en tilstand som alle diktene hennes befinner seg i. Bergets dikt har alltid handlet om det som ikke har funnet sin form, og som kanskje aldri gjør det: om identitet, kjønn og seksualitet. Berget er en kritikerrost forfatter som, siden debuten i 2007, stadig har utviklet og endret uttrykk. Lyrikksalongen feirer hennes tiårsjubileum som forfatter med samtale og opplesning.

Kristin Berget har vært innom for å snakke om sin siste diktsamling. Vi diskuterer diktenes tematisering av miljø, religion og ikke minst kjærlighet. I studio var Eline Hystad, Sofus Greni og tekniker var Joakim Foss Johansen

People who love books are back! Now with Kristin Berget, Marlén Ferrer, Annie Proulx, Gunnhild Øyehaug and all the books you should read. It wasn't only only, but but.

Programleder Knut Hoem og programleder Marta Norheim tar for seg to nye debutant-antologier: Kristin Berget (red) "Signaler 2012" og "Tekster som kunne blitt tannpirkere", en antologi fra forfatterstudiet i Bø.