Podcasts about Helt

Varför tror vi inte på att vi kan lösa våra egna problem? Fredrik och Kristoffer börjar med att följa upp diskussionen om att skriva om för att förenkla saker och minska abstraktioner. Flera lyssnare har undrat: har man inte abstraktioner för att förenkla framtida förändringar och anpassningar? Riskerar man inte att fastna i ett lokalt minimum där ens lösning är alldeles för specifik för att kunna anpassas i framtiden? Fredrik undrar om vi låst in oss alldeles för mycket i ett tankesätt som landar i att vi aldrig kan veta något. Alla pratar om lösningar på problem man haft, ingen pratar om problem man haft? Vad är problemet man faktiskt löst? Och varför tror vi inte på att vi kan lösa vårt eget problem? (Och AI är motsatsen till att lära sig lösa problem.) Vi behöver mer Barry O'Reilly i branschen! Men det är en utmaning att förstå hans tankar. Sist men inte minst berättar Kristoffer hur han hittade Coolify och varför det tilltalar honom så mycket. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Mastodon-mastodonten Barry O'Reilly Kodsnsck 632 - avsnittet om att skriva om saker - skriv om när man förstår problemet Jeff Atwood Artikeln om Netscapes omskrivning och second system syndrome - av Joel Spolsky, inte Jeff Atwood Second-system syndrome Babel Platos grotta Stöd oss på Ko-fi! Helm CDK - genererar Helm-grafer Patterns Bottom-up och top-down Richard Feynmans problemlösningsalgoritm Strapi Kamal Coolify Caprover Docker swarm Docker stack Hetzner Milisav Radmanić - utvecklingschef på Hetzner Grug brained developer Forgejo Traefik Coolify cloud Reverse proxy Fastmail Cloudnet Titlar Kristoffer är med på länk Förändringsbart och förvaltningsbart Nu ska vi lösa ett generellt problem En generell transpilator Fokuserade för mycket på Platos grotta Man ser bara den perfekta stolen Mindre kapabel att hantera verkligheten Fastna i ett lokalt minimum Helt enkelt inte sant Lösa problemet här och nu Min rulle tejp En boll med tejp och legobitar Jätteabstraherade pusselbitar Rullar med tejp och legobitar Vi utgår från en lösning Kunskapen för att kunna bygga en lösning Rosenkvist till AI Plockepinn och cementblandare Lösningsorienterat Problemorienterat Kan vi glömma teknik Z för stunden? Allt jag kan se är tejp och legobitar? Deras problem är inte mitt problem Hybristoppen Tomt på bagage Se problemet med klarhet

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Anders Søgaard er professor i kunstig intelligens på Datalogisk Institut på Københavns Universitet, men han er også skønlitterær forfatter, digter og musiker. I bogen "Maskinerne kommer indefra" præsenterer han fordele og ulemper ved kunstig intelligens. Helt grundlæggende mener Søgaard, at kunstig intelligens sætter spørgsmålstegn ved alle de begreber, vi normalt fremhæver, når vi skal beskrive det unikke ved at være menneske, altså det der adskiller os fra dyr og maskiner. Men han fremhæver også, at kunstig intelligens kan blive et fantastisk værktøj til at gøre verden bedre. Litteraturredaktør Jes Stein Pedersen spørger også Anders Søgaard om faren ved, at meget magtfulde mennesker kan misbruge kunstig intelligens, men også hvor stor risikoen for, at kunstig intelligens en dag tager magten over os mennesker, egentlig er. Anders Søgaard er født i 1981. Uddannet fra Forfatterskolen og Copenhagen Business School og at blev dr.phil.i 2014 fra Københavns Universitet. Han har skrevet fem bøger om sprogmodeller og kunstig intelligens, og er desuden forfatter til seks skønlitterære bøger. See omnystudio.com/listener for privacy information.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Milo Kinnock er født som en pige, men da han er omkring fire år, siger hans storesøster Johanna: ”Fra nu af er du en dreng”. Helt så enkelt er det nu ikke. Milo tager et skridt ad gangen. På en udvekslingsrejse bliver han for første gang forelsket i en pige. Da han er 15 år, springer han først ud som biseksuel og kort efter som lesbisk.See omnystudio.com/listener for privacy information.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Att kalla någon narcissist missbrukas som ett slags vapen i relationer och på sociala medier, menar Elsa Ronningstam, docent vid Harvard Medical School. Helt felaktigt. Narcissism är inte vanlig egoism.

Årets fotbollsdeal är här! TV4 och Studio Allsvenskan har just nu ett samarbete där du för endast 249 kr/månaden får TV4:s Sportpaket (Allsvenskan, Superettan, Serie A, LaLiga, Svenska Cupen, Sveriges herrlandskamper plus massa mer). Ordinarie pris är 349 kr/månaden så detta erbjudande innebär 100 kr rabatt varje månad! Gå in på https://www.tv4play.se/kampanj/studioallsvenskan för att ta del av erbjudandet!Det är torsdag och det är en ynnest att vi har tre allsvenska matcher att prata ner. Det tillhör som sagt inte vanligheterna.Men nu är vi här och Tim. Henke och Hugo snackar ner den galna matchen mellan Häcken och AIK på Bravida arena där båda lagen vände på varandra.Var det rättvist med ett kryss till slut? Är detta ett styrkebesked av AIK eller snarare tvärtom med tanke på Häckens alla skador?Vi pratar förstås också om Halmstad mot Gais där Hugo är kritisk till försvarsspelet i matchen. Hur kan man släppa till så många chanser som hemmalag? Blir vi oroliga för Halmstad igen nu?Och vi diskuterar förstås Hammarbys seger mot Sirius där vi konstaterar att Sirius fortsatt är på rätt väg och att Bajen imponerar utan att imponera.Dessutom har Henke ett fönster mot fotbollsvärlden.Missa inte dagens avsnitt.Ute överallt.Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!•TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det gick inte att dra ut på längre.. här har ni det, avsnitt fucking tvåhundra! Helt sjukt, nästan fem år senare blev det av! Tack för att ni orkar med oss och för att vi orkar podda. Det blev inget mer än en härlig, vanlig podd. Men helt ärligt blir det inte bättre än så.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Jada! Vi skulle prøve å snu negativitetsskuta litt, men jaggu klarte ikke Kamma å ødelegge det, midt i episoden! Vi går gjennom Sarp, backproblematikken, 16.mai og ikke minst den udugelig avgjørelsen om å prøve å selge "Briskeby"! Hør hør, men viktigst av alt meld deg inn i klubben NÅ!

Det er ekstremt farligt, hvis vi alene fokuserer på større forsvarsbudgetter og forsømmer at adressere vores egne demokratiers indre politiske udfordringer, siger den snart 80-årige britiske fredsforsker Mary Kaldor i denne uges Langsomme samtale med Rune Lykkeberg --- Vi er i gang med en massiv oprustning af Europa, som kommer til at transformere vores stater, forandre vores verdenssyn, ændre vores sociale og politiske hierarkier og militarisere vores samfund. Vi har været igennem det før – sidste gang under Den Kolde Krig. Dengang blev oprustningen af samfundet ledsaget af fredsforskning, forskning i konfliktløsning samt adskillige kulturelle afspændingsinitiativer. Det vil sige med en bevidsthed om, at der skal være balance mellem sværdet og ordet, mellem samarbejdet og krigen, mellem oprustningen og udviklingen, det autoritære og det anti-autoritære. Men det ser ud til, at den igangværende oprustning finder sted uden nogen fredsforskningsinitiativer og uden nogen interesse for at opbygge en infrastruktur, hvor fjender kan blive til modstandere, der kan lave aftaler sammen. Spørgsmålet er, om vi kan lære noget af den gamle fredsbevægelse ved at se nærmere på, hvad den var, hvad den fik udrettet, og hvilken rolle den har spillet i historien.  Det er ambitionen bag denne uges Langsomme samtale, hvor Rune Lykkeberg taler med den næsten 80-årige britiske forsker Mary Kaldor. Hun blev født i 1946, voksede op under Den Kolde Krig, deltog i fredsdemonstrationer i 1960'erne og blev i 1980'erne en slags freds- og nedrustningsaktivist. En årrække arbejdede hun på det store svenske fredsforskningscenter i Stockholm, SIPRI, og blev her en stor autoritet med sin forskning i nye og gamle krige, sin begrebsudvikling og hele sin konceptualisering af, hvad menneskelig sikkerhed betyder. Hun er også forfatter til en række banebrydende bøger, herunder Human Security: Reflections on Globalization and Intervention fra 2007,  som handler om at tænke fred og sikkerhed bredere end bare et ophør af krig. Samt New and Old Wars: Organized Violence in a Global Era fra 1999, der gjorde Kaldor til et internationalt hovednavn på grund af sin begrebsliggørelse af såkaldt 'nye' og 'gamle' krige. I dagens afsnit gennemløber Rune Lykkeberg og Mary Kaldor hele fredsforskningens historie frem til i dag. De taler om Israel og om Ukraine og om hele den fredsarkitektur, der blev rejst og siden revet ned, og som nu – sideløbende med de stigende militærudgifter – må bygges op igen.

Formand og stifter af Borgernes Parti, Lars Boje Mathiesen, går nu ud og kræver fuld åbenhed om Christiansborg-partiernes økonomi. Helt konkret foreslår Lars Boje Mathiesen, "at partier og folketingsgrupper, som vil modtage offentlig støtte – altså borgernes penge – skal gøre deres løbende regnskaber med alle konteringer tilgængelige for borgerne," skriver han på X. Men han er ikke klar til at vise sit eget partis økonomi frem endnu. Værter: Nicolai Dandanell og Anne Phillipsen. Gæst: Lars Boje MathiesenSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Hej, kära lyssnare! Avslutning med Rasmus! Vill också påminna om att ALLA avsnitt, i sin HELHET, och UTAN reklam, finns tillgängligt gratis, bara att gå in på underproduktion.se klicka in på Morgansoffan och aktivera en livstids "prenumeration" för 0 kronor. OBS! Helt gratis. Inga pengar dras, varken nu eller i framtiden. Tipsa gärna vänner och bekanta. Alla är välkomna. Soffan står där den står... Och vill du ha nyhetsbrev från Morgan i framtiden, så dra iväg ett mejl till morgansoffan@gmail.com Vi hörs! Morgan

FREDDIE WADLING (1951-2016) -En Fantastisk & Gudsbenådet Freak Denne skæve herre tør jeg godt udråbe til Sveriges mest alsidige, fænomenale og mystiske sanger gennem tiden. Helt ukendt udenfor det store land men i takt med den konstante udvikling blev han nærmest svensk folkeeje. Hans næsten 40-årige karriere begyndte i Gøteborgs punk og new-wave miljø som bassist i diverse bands men snart var det den store specielle røst der tog over. Med Cortex, Blue For Two, Fläskkvartetten og som solist. De genrer Freddie har dyrket er nærmest alt omfattende: Punk, indie, rock, electro, avantgarde, pop, industrial, folk, jazz, viser, evergreens + klassisk. Tilmed hvor hans vokal og fortolknings evne har været vildt varieret og sublim. I 70'erne, 80'erne og et stykke ind i 90'erne var han afgjort et niche og kult fænomen, omend med ret stor fanskare. Men da han i sin karriere som solist begyndte at fortolke mange(!) svenske hits og klassikere blev han landskendt. Det trods sit stigende "forvredne" udseende, sky natur og sære indadvendte scene fremtoning. Men nerven og nærheden var tydelig og rørende. Som her i 2006, hvor han sang duet med en af de mest folkekære sangerinder. Freddie sad på en stol under hele sangen, som han var nødt til de sidste 10 år ved enhver optræden. Han døde i 2016 på toppen af svensk berømmelse efter et kreativt og imponerende liv i musik - men også personligt svært!

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hej! Avslutning med gänget! Petra, Erika och David. Vill också påminna om att alla avsnitt, i sin helhet, utan reklam, finns tillgängligt gratis, bara att gå in på underproduktion.se klicka in på Morgansoffan och aktivera en livstids "prenumeration" för 0 kronor. OBS! Helt gratis. Inga pengar dras, varken nu eller i framtiden. Tipsa gärna vänner och bekanta. Alla är välkomna. Soffan står kvar där den står... Och vill du ha nyhetsbrev från Morgan i framtiden, så dra iväg ett mejl till morgansoffan@gmail.com Vi hörs! Morgansoffpotatisarna

Hej, kära lyssnare! Avslutning med Morgan! "Bilringar och Äpplen" Vill också påminna om att ALLA avsnitt, i sin HELHET, och UTAN reklam, finns tillgängligt gratis, bara att gå in på underproduktion.se klicka in på Morgansoffan och aktivera en livstids "prenumeration" för 0 kronor. OBS! Helt gratis. Inga pengar dras, varken nu eller i framtiden. Tipsa gärna vänner och bekanta. Alla är välkomna. Soffan står där den står... Och vill du ha nyhetsbrev från Morgan i framtiden, så dra iväg ett mejl till morgansoffan@gmail.com Vi hörs! Morgan

Igennem Innovationsfonden for Udviklingslande for ejer Danmark en del af en internetudbyder i Myanmar. Det har man gjort siden 2019, og i 2020 øgede man investeringen. Helt præcist er der blevet postet 73 millioner kroner i det her firma ved navn Frontiir. Den her investering er interessant, fordi Myanmar i 2021 blev udsat for et militærkup, og i dag er et militærdiktatur. Landet har verdens værste digitale censur i form af blandt andet specifik blokering af hjemmesider og deciderede nedlukninger af internettet. Militæret praktiserer en virkelig voldsom kontrol og censur med politiske modstandere. Og Frontiir bidrager til den her blokering, viser data, der undersøger adgangen til en række hjemmesider i Myanmar. Investeringschef for Innovationsfonden for Udviklingslande, Lars Krogsgaard, anerkender problematikken, men vil ikke stoppe investeringerne. Værter: Nicolai Dandanell og Anne PhillipsenSee omnystudio.com/listener for privacy information.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Copilot är ju rena magin. Alla varnar för att Microsoft 365 Copilot kan hitta allt och exponera känslig information för medarbetarna, och samtidigt tjatar alla de där Microsoft 365-experterna om Informationsarkitekturer, strukturer och metadata. Varför då? Det skall jag försöka förklara i den tredje delen i serien om Informationsarkitektur i Microsoft 365, och varför den är viktig.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av våra nyheter från vecka 19, 2025.Artiklarna som ingår i avsnittet är: 1: LO vill stoppa kinesiska Seniors giftfabrik i Eskilstuna: ”Situationen snabbt dödlig”2: Northvolt-ledningen tjänade hundratals miljoner3: Grönt ljus för fortsatt kalkbrytning på Gotland: ”Något vi väntat på”4: Tanvir, 32, fortfarande utan lön från Northvolt – Peter Carlsson har fått 235 000: ”Helt sjukt” Första hjälpen mot handelskriget: Minska klassklyftorna5: Första hjälpen mot handelskriget: Minska klassklyftorna6: Hårda protester mot giftutsläppen – nu kräver myndighet nya svar från fabriken7: Reservkraftverk från IF Metalls huvudkontor skickas till Ukraina ”Oumbärligt”8: Företag flyttar produktion från Kina – till Samhall i Västerbotten: ”Känns bra i hjärtat”

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Dawwa blir inkallad till HR och Brutti blir blåst på bilprovningen.Prenumerera på vår YouTube-kanal: https://www.youtube.com/@nagotkajkoNågot Kajkos officiella merch finns på:https://nagotkajko.se/Medverkande: David “Dawwa” Persson och Stefan “Brutti” Holmberg.Vid feedback och frågor, maila oss gärna på nagotkajko@gmail.com - eller DM:a oss på @nagotkajko på Instagram.

P4 Östergötland är kanalen med lokala nyheter, väder, trafik, sport och välkänd musik. Heltäckande bevakning där du bor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I 2023 kom David over en rød Panda som trengte et nytt hjem. Bilen ble med til Davids Fiat-paradis på Flisa der den Pandaen har fått den pleien den sårt hadde behov for. Nå er den endelig på veien og det er klart for en litt støyende episode med Håkon bak rattet. Registerreimen er akkurat byttet og det blir en «Italian tune up» på landeveien. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hvis du bor i Oslo kan du nå drikke fra 08 om morgenen på barnas dag, Altfor seint, sier Nord-Norge. Apropos barn - Peppa gris skal få en søster! Eller en bitteliten purke, da. Liker du ikke lyden av barn? En genial sunnmøring har funnet opp den perfekte måten å bli kvitt dem på. Og: 13-åringer går drømmer om en helt vanlig mann på 50 år - med bart! Det er ikke julenissen, det er Pedro Pascal.

Isolasjon, tvang og terror – ved Reitgjerdet sykehus lever Norges farligste psykisk syke som i en skrekkfilm. Helt til en av dem rømmer. Hør alle episodene i appen NRK Radio

Velkommen til en ny eksklusiv episode af Fodboldkontoret – din adgang til FC Københavns kommercielle maskinrum. I denne udgave af medlemspodcasten har vi besøg af Mikkel Grove Lindsted, kommerciel chef i FCK, der deler unikke indsigter i klubbens forretningsstrategi. Mikkel er ansvarlig for partnerskaber, billetsalg og merchandice, og her får du indsigt i, hvordan og hvorfor omsætningen på de forretningsben er blevet fordoblet på kort tid.Det her er en medlemsudsendelse, som normalt er forbeholdt medlemmer. Men vi synes, at du skal prøve at lytte til den helt gratis. Hvis du vil lytte til flere medlemsudsendelser, så meld dig ind her: https://kvartibold.memberful.com/joinI denne udsendelse kan du høre:

Påsken avhandlas - Jocke får skjuts och sätter upp proxy, Christian designar klockor, Fredrik har byggproblem.

David och Wille är på väg hem en sen augustikväll. Plötsligt händer något med Willes hyrda elsparkcykel. Det är ett ögonblick som förändrar allt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 2024 avled fem personer och 1596 skadades till följd av olyckor med elsparkcyklar – en ökning med 30 procent från året innan. I två avsnitt berättar vi om de drabbade.Reporter & ljuddesign: Alice EdwardsProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.

I dagens afsnit har Caroline nyt med fra de kendtes verden. Vi snakker om, hvad det vil sige at kalde et andet land for sit hjem. Og som afslutning får vi besøg af Blæst, hvor vi snakker med deres nye medlem Sara, også spiller Blæst deres nye single 'Vi ku' gå hele vejen'.Vi lyttes ved!

B.T. Fodbold er podcasten til dig, der elsker Superligaen og landsholdet. I denne episode sukker panelet over fodboldspillets mest håbløse regel. FCK har med to hurtige 1-0-sejre generobret førstepladsen, FCM er røget i landskampspausefælden, Viborg er flyvende - og Vejle missede en gylden mulighed. Vært(er): Lasse VøgeMedvært: Jonas RyefeltProducer: Lasse VøgeProgramansvarlig: Niels Philip Kjeldsen Husk, at skrive dig op til nyhedsbrevet herSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Veckopanelen med Maria Ferm, Thomas Mattsson och Jesper Sandström under ledning av Staffan Dopping. President Trumps tullsmocka ledde till kraftiga börsfall, och Sverige och EU förbereder sig på både förhandlingar och strid. Liberalerna tycks vrida sig i inre plågor efter trippelavhoppen, och Centerpartiet fick i veckan ett nej till att bli partiledare från favoritkandidaten. Franska högerpolitikern Marine Le Pen fick politikförbud i fem år. Och regeringen har tagit emot utredningen som föreslår hårdare tag mot utlänningar som anses ha bristande vandel.

Veckopanelen med Maria Ferm, Thomas Mattsson och Jesper Sandström under ledning av Staffan Dopping. President Trumps tullsmocka ledde till kraftiga börsfall, och Sverige och EU förbereder sig på både förhandlingar och strid. Liberalerna tycks vrida sig i inre plågor efter trippelavhoppen, och Centerpartiet fick i veckan ett nej till att bli partiledare från favoritkandidaten. Franska högerpolitikern Marine Le Pen fick politikförbud i fem år. Och regeringen har tagit emot utredningen som föreslår hårdare tag mot utlänningar som anses ha bristande vandel.

I vårt mest Skrotnisseinspirerade avsnitt hittills går vi – på vår arbetsgivare David Grahns begäran – igenom försvaret av Gotland, P 18 och Stridsvagn 104. Vi får prata snabbt!Mattis är den som agerar fårskötare den här gången och beskriver detta både breda och smala ämne. Helt i linje med alla förväntningar leder det till en framställan som kombinerar materiell från äldre bronsåldern med jävlar anamma. Pers roll är den här gången att pressa sig igenom en rejäl influensa.Stort tack till David! Det här är hans personliga expressavsnitt.Vill du också ha ett personligt expressavsnitt? Bli då vår patreon på tier Gustav II Adolfs livvaktsstyrka Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bioaktuella Alla älskar Touda skildrar en av de kvinnliga marockanska artisterna som kallas sheikhas. De här kvinnorna blir både älskade och hatade, eftersom de utmanar konservativa värderingar i Marocko. Möt regissören Nabil Ayouch. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Reporter: Emma Engström

Den stort profilerede amerikanske Liberation Day er over os - dagen, hvor præsident Trump har bebudet told på varer fra nær og fjern. Men hvad mener de globale investorer om sagen, og hvilke sektorer eller måske konkrete aktier er stadig værd at holde øje med? Millionærklubben tager debatten med HC Andersen Capitals aktiechef, Michael Friis Jørgensen, og stifter af og investeringschef i Panorama Invest, Jan Vedersøe. Hør også, hvilke konkrete valg Jan Vedersøe tager i disse så usædvanlige tider, når han i udsendelsen beskriver investeringsuniverset set gennem panoramavinduet. Vært: Bodil Johanne GantzelSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Lars er helt Bezos på granca. Martin har venta på artikkel om egg. Sammen diskuterer de når frukten i butikk raser sammen. Hør alle episodene i appen NRK Radio

En läkare skriver ut opioider till sina patienter och sig själv, en mamma oroar sig för sonens missbruk, en läkemedelssäljare känner sig tveksam inför pillret hon säljer. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. En ensam bil står på en öde parkeringsplats i West Virginia. Inne i bilen sitter läkaren Lou Ortenzio och kallsvettas, han sväljer fyra smärtstillande tabletter på en gång.– I was willing to do anything to get more pain medication, säger han. Opioidkrisen i USA har kallats för den moderna läkekonstens största misstag. Preparaten skulle utradera smärtan ur vanliga amerikaners liv, men ledde till helt andra konsekvenser.En halv miljon amerikaner dörNär tillgången på receptbelagda preparat minskar är det redan försent, många hittar till heroin som ett billigt alternativ. På drygt 20 år dör över en halv miljon amerikaner till följd av opioidrelaterade överdoser.I den här dokumentären följer vi en läkemedelssäljare, en bror, en mamma och en läkare. Helt vanliga människor, vars liv aldrig blir desamma efter den amerikanska opioidkrisen.Medverkande: Sheila Scott - mamma till Luke Scott. George Scott - bror till Luke Scott.Lou Ortenzio - f.d läkare. Carol Panara - f.d läkemedelssäljare på Purdue pharma.Jonas Cullberg - journalist och författare. En dokumentär av: Simon Sarnecki.Producent: Olivia Sandell/ Produktionsbolaget Filt.Exekutiv producent: Hanna Frelin/ Sveriges Radio. Dokumentären gjordes 2025.

Today's Coffee People Podcast guest Ben Helt is the AST Program Director at the Specialty Coffee Association. He manages and develops educational coffee programming. As a former roastery and cafe owner/operator he brings perspective to the role.Find Online: https://education.sca.coffee/See more Coffee People content and read the Coffee People newsletter at: ⁠https://www.roastwestcoast.com⁠ Coffee People is presented by Roastar, Inc., the premier coffee packaging company utilizing digital printing. Roastar enables small-to-gigantic coffee businesses tell a big story. Learn more at:⁠https://bit.ly/4gIsHff⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.roastar.com/⁠⁠⁠⁠⁠https://www.instagram.com/roastar/⁠ Brands We've Partnered With:*Shop for Yeah, No...Yeah, our collaboration roast with Relative Coffee celebrating a Midwest turn of phrase. Buy Now: ⁠⁠⁠⁠⁠https://relativecoffeeco.com/products/yeah-no-yeah⁠⁠⁠⁠ ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Shop for the ⁠⁠⁠Simply Good Brewer⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠. We've used ours nearly 1000 times: ⁠https://partners.simplygoodcoffee.com/roast⁠ Coffee People is one of the premier coffee and entrepreneurship podcasts, featuring interviews with professionals in the coffee industry and coffee education. Host Ryan Woldt interviews roastery founders, head roasters, coffee shop owners, scientists, artists, baristas, farmers, green coffee brokers, and more. This show is also supported by ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Marea Coffee⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ , Cape Horn Green Coffee Importers⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠, ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Sivitz Roasting Machines⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠, and ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Hacea Coffee Source.⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Head to www.roastwestcoast.com⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ for show recaps, coffee education, guest list and coffee news. Register to become an organ donor at: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://registerme.org/⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠. *Clicking these links to purchase will also support Roast! West Coast through their affiliate marketing programs.