Podcasts about polstj

På 1600-talet revolutionerades vår förmåga att se saker i förstoring. Anna Blennow funderar på vilka perspektiv den inzoomande människan missar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Varje vintereftermiddag skedde samma spektakel. En flock pilfinkar kom till vår trädgård och åt frön ur fågelmataren. Men när skymningen föll, flög en efter en upp i den höga lönnen längst bort på tomten. Där satt de sedan vända mot den nedgående solen i väster, och just när den nådde horisonten lyfte de alla på en gång och flög ut över åkrarna mot sina fjärran boplatser. En dag kom en flock trastar på besök. De satte sig också i lönnen, men i stället vända mot månen, som skör och blek hängde högt på vinterhimlen. Jag riktade kikaren mot fåglarna för att kunna urskilja dem bättre, och sedan mot himlen. Jag såg det de såg, men förstod ändå ingenting av deras samtal med månen.Fågelungar lär sig redan i boet att observera Polstjärnans läge. Det hjälper dem att etablera den inre kompass de ska använda när de blir flygfärdiga. Och inte bara fåglar, utan också fjärilar kan navigera efter stjärnhimlen, upptäckte ett forskningsprojekt vid Lunds universitet nyligen. Om det råkar vara mulet använder fjärilarna i stället jordens magnetfält för att kunna hitta vägen till platser där de aldrig förut har varit. Till och med en jordbunden liten skalbagge kan orientera sig efter universum: dyngbaggen rullar sin boll av gödsel i raka linjer utefter solens och månens positioner, och kan också använda sig av Vintergatans ljus som kompass, har forskarna visat.När jag satt vid fönstret och iakttog pilfinkarnas rörelsemönster vid samma tid dag efter dag, uppenbarade sig ett mönster som sakta men säkert skapade kunskap, även om jag inte kunde förstå det på djupet. Men samtidigt lärde jag mig, precis som fåglarna, var solen gick ned och var månen steg upp vid olika tider på året, eftersom jag ständigt befann mig på samma plats under det föränderliga himlavalvet. Det behövde jag ingen kikare för att få syn på.Det var i början av 1600-talet som förmågan att observera revolutionerades. Förvisso hade sumerer, greker, araber och galliska druider redan sedan länge iakttagit himlen och utarbetat avancerade astronomiska teorier. Men nu skulle teleskopet och mikroskopet låta människan betrakta både det som låg oändligt fjärran och riktigt nära. En glasögonmakare i Nederländerna fick patent på det första teleskopet 1608, och snart kunde det användas av samtidens astronomer. Galileo Galilei iakttog Saturnus ringar och Venus faser; Jan Hevelius studerade kometer och solfläckar tillsammans med sin hustru Elisabeth. I stora, praktfullt illustrerade volymer spreds iakttagelserna till Europas bibliotek. Stjärnglober och månglober blev både vetenskapliga hjälpmedel och estetiska statusföremål.Den svenske ämbetsmannen och författaren Schering Rosenhane var en av de som fascinerades av sin samtids upptäckter. Till sina många bibliotek beställde han glober och vetenskapliga planscher. Den kända världens gränser hade vidgats, och vyerna över dessa nyerövrade riken skulle finnas där att vila blicken på när man för ett ögonblick lyfte ögonen från det mödosamma läsandet och skrivandet. Rosenhane ägde flera viktiga verk i optik och astronomi: Jan Hevelius undersköna ”Selenographia” med de första detaljerade avbildningarna av månens yta, och Christoph Scheiners ”Rosa Ursina sive sol” om solens märkliga fläckar.När Rosenhane som ung var ute på bildningsresa i Europa var det snarare poesi och hovkultur som stod på schemat. Men nu, trettio år senare, var spelplanen en annan. Hans son Johan hade tillsammans med sina bröder sänts ut på en Grand Tour kring år 1660 till Frankrike, Holland och Tyskland. Det var den ordningsamme och flitige lillebror Johan som fick ta emot faderns oändliga listor på föremål att sända till Sverige, helst det senaste inom astronomi, litteratur och trädgårdskonst. ”Alla dessa optiska instrument får det verkligen att vattnas i munnen på mig”, skrev Schering i ett brev, ”och jag skulle så gärna själv vilja se dem – hur lycklig är du inte, som får genomsöka och lära dig allt detta. Jag hoppas att du sänder mig något sådant till våren tillsammans med fröna jag ska så i trädgården.”I nästa brev skrev Schering entusiastiskt om en komet som varit synlig på himlen – har Johan och bröderna sett den? Vad anser man på kontinenten? – men beställde också ett par ”goda glassögon för een Man af 52 Ååhr”. Han hade börjat få svårt att läsa små bokstäver. Och så ville han att sonen skulle sända honom en stjärnkikare och ett mikroskop. Men den stackars Johan hade svårt att uppfylla faderns önskningar. Kikaren försenades i frakten. Mikroskopet anlände visserligen, men besvikelsen blev stor när det packades upp. ”Ingen som hittills varit här och sett mikroskopet har kunnat använda det”, klagar fadern i breven, och ber att Johans bröder ska ”informera sig uthi microscopio”, så att de ska kunna hjälpa honom vid hemkomsten. Och när kikaren till slut kom fram, tillstötte ytterligare missnöje: den ”behagar mig inthet synnerlig, äfther han ähr gammal, och kan föga contentement mig giffwa.”Men mikroskopets öde fick faktiskt ett lyckligt slut. ”Microscopium som alldraförst kåm från Hålland, höllt iag för alldeles förloradt, emädan ingen kunde thät bruka, dock när iag war i wärrket att läggia thät i lådan att sändas tillbaka igän, fans på båthen i lådan thet minsta glaasset som i lilla ändan skulle sittia och när det bleefh adhiberat, kåmmer heela instrumentet till sith rätha bruuk.”Vad Schering Rosenhane observerade i mikroskopet och kikaren får vi inte veta.Vad var det han riktade blicken mot? Vad var det han ville förstå? Kanske var det bara fascinationen inför hur ett flugöga i förstoring innehåller ett helt universum, eller hur månens yta förändrar karaktär och blir till en suggestivt detaljerad kartbild. För med förstoringen kommer inte alltid insikt och klarhet, utan i stället en ny förundran. Robert Musil skildrar i sin essä ”Kikare” hur objekt betraktade genom kikarens runda lins blir främmande och obekanta, isolerade som de är i ”okularets glasklara ensamhet”. Det vi plötsligt ser i närbild förlorar sina proportioner och sitt sammanhang, och vi förstår inte mer, utan mindre än förut.Trots naturvetenskapens enorma framsteg, inte bara under 1600-talet, utan ända fram till vår tid, är människan bara i början av sin kunskaps bana. Jämfört med fåglar och fjärilar blir våra tillkortakommanden tydliga. Utan karta, kompass och kikare navigerar de över kontinenter och besegrar tyngdlagen i sin flykt. Inte förrän helt nyligen lyckades forskarna förstå hur det går till. Och ändå skulle vi människor aldrig kunna göra detsamma utan kostsamma och klimatbelastande redskap och hjälpmedel. Men lyfter vi blicken från de vetenskapliga rapporterna kan vi se det ske med våra egna ögon: solen går ned, månen går upp, och fåglarna högt uppe i lönnen lyfter och flyger till platser långt bortom horisonten.Anna Blennowlatinist och poetKällorStephen T. Emlen, ”Migratory Orientation in the Indigo Bunting, Passerina cyanea” (Part I-II), The Auk. A Quarterly Journal of Ornithology, 1967.https://www.lu.se/artikel/nattfjaril-anvander-stjarnor-och-magnetfalt-som-kompasshttps://www.sydsvenskan.se/skane/fyra-miljarder-fjarilar-styr-mot-bergen-med-hjalp-av-stjarnhimlen/Anna Blennow, ”Den gudomliga och mänskliga vetenskapens helgedom: Schering Rosenhane den äldres bibliotek”, i Från handskrift till digitalt kulturarv: Perspektiv på specialsamlingar, red. Henning Hansen & Peter Sjökvist, Uppsala universitet 2025, s. 35–64.Robert Musil: Kvarlåtenskap under levnaden. Översättare: Peter Handberg, Lind & Co 2026.

Blod, doft och blomsterprakt! Pernilla och John tar sig an klätterrosen och berättar var vilken trivs och hur de blommar fint - om du sköter dem rätt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Rosor som och klättrar från söder till norrPernilla Månsson Colt och John Taylor sätter fokus på klätterrosor och då handlar det förstås mycket om både doft och taggar – eller avsaknaden av dem. Vilka rosor ska man välja om man vill täcka en hel vägg och finns det några klätterrosor som trivs i riktigt kallt klimat?Dessutom får lyssnare svar på frågor om att samla eget frö, ros-sticklingar, lavar på fruktträd och att anlägga rabatt i en övergiven sandlåda.Skicka in din trädgårdsfråga till tradgarden@sverigesradio.se. Var gärna någorlunda kortfattad och tydlig med vad du undrar över!Här är en lista över alla de rosor som nämns i programmet:Rosa rugosa (vresrosor)Albertine (klätterros)Lyckefund (taggfri honungsros)Veilchenblau (taggfri klätterros)Zephirine Drouhin (fransk ros)Alchymist (buskros)Seagull (klätterros)Valdemar (klätterros)American Pillar (rambler)Polstjärnan (finsk ros)Venusta pendula (klätterros)Cordis Aloha (klätterros)Pauls Himalayan Musk (klätterros)Kifts Gate (klätterros)The Albrighton Rambler (Austinros)New Dawn (klätterros)Flammentanz (klätterros)Leverkusen (klätterros)Vrams Gunnarstorp (klätterros)Alba Maxima (buskros)Gudhem (buskros)John Cabot (kanadensisk ros)William Baffin (kanadensisk ros)Geschwinds Norrlandsrose (buskros)Martha (dansk buskros)Étude (klätterros)Gerbe Rose (gammaldags klätterros)Open Arms (småblommig klätterros)Warm Welcome (klätterros)Bonica Climbing (klätterros)Lady Emma Hamilton (Austinros)Roald Dahl (Austinros)Lady of Charlotte (Austinros)The Fairy (ros)Awakening (förädling av New Dawn)Producent och redigering: Anna LandeliusRedaktör: Eva RobildLjud och efterbearbetning: Saga Rodrick

I dagens avsnitt: Polestar XBrain Ericsson Rapportperioden Råvaror Räntan Veckans Fill or Kill www.instagram.com/fillorkillpodden Tack RoboMarkets! gorobo.pro/2aue @RoboMarketsSE Trine.com/fillorkill  

Vintersånger: Polstjärnan Sarjassa Talvilaulut - Vintersånger saat seurata talvea Gun Olofsonin ja Egon Fredriksonin yhessä. Tässä jaksossa het kattovat pimeätä taivasta, mikä sielä plingaa ja prätisee?I serien Talvilaulut - Vintersånger får du möta vintern tillsammans med Gun Olofsson och Egon Fredriksson. I det här avsnittet tittar de på mörka himlen, vad är det som plingar och sprakar?Mixning och ljudteknik: Mats JonssonProducent: Regina VeräjäSANOJA - Ord:TÄHTI - StjärnaTAIVAS - HimmelLOISTAA - LysaTAIHVAANVALKEA, REVONTULI - NorrskenTANSAA - DansarVIHREÄ - GrönSININEN - BlåKELTANEN - Gul

Vintersånger: Polstjärnan Sarjassa Talvilaulut - Vintersånger saat seurata talvea Gun Olofsonin ja Egon Fredriksonin yhessä. Tässä jaksossa het kattovat pimeätä taivasta, mikä sielä plingaa ja prätisee?I serien Talvilaulut - Vintersånger får du möta vintern tillsammans med Gun Olofsson och Egon Fredriksson. I det här avsnittet tittar de på mörka himlen, vad är det som plingar och sprakar?Mixning och ljudteknik: Mats JonssonProducent: Regina VeräjäSANOJA - Ord:TÄHTI - StjärnaTAIVAS - HimmelLOISTAA - LysaTAIHVAANVALKEA, REVONTULI - NorrskenTANSAA - DansarVIHREÄ - GrönSININEN - BlåKELTANEN - Gul

Bokmanustjuv gripen, filmpionjären Sidney Poitiers död, pandemin slår åter mot amerikanskt kulturliv, ung trombonist vann Polstjärnepriset, recension av The Weeknds nya album

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner. Ugandisk författare utsatt för tortyr, recension av The Weeknds nya album, 18-årig trombonist vann Polstjärnepriset

Bilden av Nordpolen har ständigt förändrats. Från historiska idéer om himmel och helvete, till dagens planetära alarmklocka. Isen har funnits där i hundratusentals år, men håller nu på att försvinna. Istäcket över Arktis har halverats sedan mätningarna startade i slutet på 70-talet och i år är isen på väg mot rekordlåga nivåer. Arktis har hittills fungerat som jordens kylskåp. Smältningen påverkar hela vår planet. För tusentals år sen var Nordpolen en gudomlig och upphöjd plats för människan. En ledstjärna, förknippad med himlavalvets fasta punkt Polstjärnan. Vilken roll spelar Arktis idag - i kampen mot klimatförändringarna? Följ med på en resa till Nordpolen, genom historien och in i framtiden. Med: Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, Michael Bravo, vetenskapshistoriker vid Cambridge universitetet i England, Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor i marinekologi vid Stockholms universitet, Johan Rockström, professor i jordsystemsforskning, vid universitetet i Potsdam i Tyskland. Reporter Niklas Zachrisson Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Den här poden bygger på den föregående som handlar om sorgereaktionens olika faser, svåra samtal och olika klientfall.  I den här poden samtalar jag med min syster Marianne som miste sin son två veckor innan han fyllde 18 år.  Vi samtalar om hur de olika reaktionsfaserna tog sig i uttryck för Marianne och hur hon kämpade för sin son Eriks liv från hans första levnadsdag tills hans sista.  Marianne berättar om hur hon vandrade mellan hopp och förtvivlan, ändlösa vaknätter, oändliga sjukhusbesök och operationer tills det inte fanns något mer och göra.  Idag bor han på Polstjärnan tillsammans med sin farmor och Marianne berättar om hur det gick till.  Det är ett samtal om liv och död, skratt och tårar och hur man går vidare när livet känns meningslöst.   

Hagstedteffekten med Fredrik Hagstedt. Tredje avsnittet. Inspelat 6 september 2016. Musik i programmet: Fredrik Hagstedt: ur Symfoni nr 3, femte och fjärde satsen (simulering) Fredrik Hagstedt: Möta himlen, ur sats 7, Arkitekttävlingen, sats 1, Karlavagnen och sats 2, Polstjärnan (Jens Johansson, piccolo, Jonas Hultberg, altsax; Karin Wiberg, violin, Emma Augustsson, cello och Viktor Turegård, kontrabas)

Ei saa peittää betyder får inte övertäckas. Finländare söker det öppna, det fria. Det är ingen tillfällighet att vårt nationalepos heter Här under Polstjärnan. Dramatenchefen Marie-Louise Ekman har sett en hel del finsk teater och hon håller med den finske regissören Jouko Turkkas uttalande: Svensk teater håller inne fisen, i Finland släpper  man ut den. Q.E.D (Quod erat demonstrandum)!

De lurades! Polstjärnan lämnade Siri kvar på Vargön! Stackars henne! Och stackars vitvargsvalpen! Hur kunde Fredrik? Och vart ska Siri ta vägen nu?

Siri beger sig ensam till fraktskeppet Polstjärnan. Den där Otto försöker käcka sig, men Fredrik hjälper henne ombord. Men varför blir han så konstig när Siri pratar om Miki?