Podcasts about trots

Den franska modeskaparen Agnès Troublé har genom sitt märke agnès b. blivit känd för sina enkla och tidlösa plagg. Nu firar hon 50 år i modebranschen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Agnès Troublé har sagt att hon hatar mode och att hon aldrig tittar på vad andra designers gör, går på visningar eller shoppar. Trots det går hennes märke agnès b. som tåget. Hon öppnade sin första butik i Paris 1975 och blev snabbt uppmärksammade för sin självklara enkelhet. Hon deltar inte i det vanliga moderejset, utan gör variationer på den typ av baskläder som hon alltid gjort. Svarta byxor. Randiga tröjor. Snickarbyxor. Vita skjortor. Kostymer. För både kvinnor och män.I veckans program berättar vi om Agnès Troublés modekarriär och stora intresse för konst. Hon har till exempel samarbetat med en lång rad konstnärer genom att trycka bilder av deras verk på t-shirtar. Den svenska fotografen Anders Petersen är en av de många konstnärer hon samarbetet med. Vi har pratat med honom om hur det gick till när ett av fotografierna från hans kända fotoserie Café Lehmitz hamnade på en av Agnès Troublés t-tröjor.Vi träffar också författaren Celia B. Dackenberg för att prata om hennes stora fascination för koftor, något hon har gemensamt med Agnès Troublé. Och så ringer vi upp den franske modejournalisten och dokumentärfilmaren Loïc Prigent, som nyligen träffade Agnès Troublé för en intervju.

Trots att vi för bara några år sedan såg ut att nå FN-målet om noll hunger 2030 ser det idag betydligt sämre ut. I Sudan används hunger som vapen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande: Awa Mahamedine Ari Yacoub, flykting från staden Al Fashir i Darfur, Sudan, Alex De Waal, Sudanexpert vid Tufts university, Alsonasi Adam, sudanes engagerad i gräsrotsrörelsen Emergency Response Rooms, Rowlands Kaotcha, global vd för The Hunger Project, Jean-Martin Bauer, chef för analys och data på World Food Program mflProgramledare: Kajsa Boglindkajsa.boglind@sr.se Reportrar: Sara Heyman och Amaury HauchardTekniker: Maria StillbergProducent: Anja Sahlberganja.sahlberg@sr.se

Yesterday, the self-styled San Francisco “progressive” Joan Williams was on the show arguing that Democrats need to relearn the language of the American working class. But, as some of you have noted, Williams seems oblivious to the fact that politics is about more than simply aping other people's language. What you say matters, and the language of American working class, like all industrial working classes, is rooted in a critique of capitalism. She should probably read the New Yorker staff writer John Cassidy's excellent new book, Capitalism and its Critics, which traces capitalism's evolution and criticism from the East India Company through modern times. He defines capitalism as production for profit by privately-owned companies in markets, encompassing various forms from Chinese state capitalism to hyper-globalization. The book examines capitalism's most articulate critics including the Luddites, Marx, Engels, Thomas Carlisle, Adam Smith, Rosa Luxemburg, Keynes & Hayek, and contemporary figures like Sylvia Federici and Thomas Piketty. Cassidy explores how major economists were often critics of their era's dominant capitalist model, and untangles capitalism's complicated relationship with colonialism, slavery and AI which he regards as a potentially unprecedented economic disruption. This should be essential listening for all Democrats seeking to reinvent a post Biden-Harris party and message. 5 key takeaways* Capitalism has many forms - From Chinese state capitalism to Keynesian managed capitalism to hyper-globalization, all fitting the basic definition of production for profit by privately-owned companies in markets.* Great economists are typically critics - Smith criticized mercantile capitalism, Keynes critiqued laissez-faire capitalism, and Hayek/Friedman opposed managed capitalism. Each generation's leading economists challenge their era's dominant model.* Modern corporate structure has deep roots - The East India Company was essentially a modern multinational corporation with headquarters, board of directors, stockholders, and even a private army - showing capitalism's organizational continuity across centuries.* Capitalism is intertwined with colonialism and slavery - Industrial capitalism was built on pre-existing colonial and slave systems, particularly through the cotton industry and plantation economies.* AI represents a potentially unprecedented disruption - Unlike previous technological waves, AI may substitute rather than complement human labor on a massive scale, potentially creating political backlash exceeding even the "China shock" that contributed to Trump's rise.Keen On America is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber. Full TranscriptAndrew Keen: Hello, everybody. A couple of days ago, we did a show with Joan Williams. She has a new book out, "Outclassed: How the Left Lost the Working Class and How to Win Them Back." A book about language, about how to talk to the American working class. She also had a piece in Jacobin Magazine, an anti-capitalist magazine, about how the left needs to speak to what she calls average American values. We talked, of course, about Bernie Sanders and AOC and their language of fighting oligarchy, and the New York Times followed that up with "The Enduring Power of Anti-Capitalism in American Politics."But of course, that brings the question: what exactly is capitalism? I did a little bit of research. We can find definitions of capitalism from AI, from Wikipedia, even from online dictionaries, but I thought we might do a little better than relying on Wikipedia and come to a man who's given capitalism and its critics a great deal of thought. John Cassidy is well known as a staff writer at The New Yorker. He's the author of a wonderful book, the best book, actually, on the dot-com insanity. And his new book, "Capitalism and its Critics," is out this week. John, congratulations on the book.So I've got to be a bit of a schoolmaster with you, John, and get some definitions first. What exactly is capitalism before we get to criticism of it?John Cassidy: Yeah, I mean, it's a very good question, Andrew. Obviously, through the decades, even the centuries, there have been many different definitions of the term capitalism and there are different types of capitalism. To not be sort of too ideological about it, the working definition I use is basically production for profit—that could be production of goods or mostly in the new and, you know, in today's economy, production of services—for profit by companies which are privately owned in markets. That's a very sort of all-encompassing definition.Within that, you can have all sorts of different types of capitalism. You can have Chinese state capitalism, you can have the old mercantilism, which industrial capitalism came after, which Trump seems to be trying to resurrect. You can have Keynesian managed capitalism that we had for 30 or 40 years after the Second World War, which I grew up in in the UK. Or you can have sort of hyper-globalization, hyper-capitalism that we've tried for the last 30 years. There are all those different varieties of capitalism consistent with a basic definition, I think.Andrew Keen: That keeps you busy, John. I know you started this project, which is a big book and it's a wonderful book. I read it. I don't always read all the books I have on the show, but I read from cover to cover full of remarkable stories of the critics of capitalism. You note in the beginning that you began this in 2016 with the beginnings of Trump. What was it about the 2016 election that triggered a book about capitalism and its critics?John Cassidy: Well, I was reporting on it at the time for The New Yorker and it struck me—I covered, I basically covered the economy in various forms for various publications since the late 80s, early 90s. In fact, one of my first big stories was the stock market crash of '87. So yes, I am that old. But it seemed to me in 2016 when you had Bernie Sanders running from the left and Trump running from the right, but both in some way offering very sort of similar critiques of capitalism. People forget that Trump in 2016 actually was running from the left of the Republican Party. He was attacking big business. He was attacking Wall Street. He doesn't do that these days very much, but at the time he was very much posing as the sort of outsider here to protect the interests of the average working man.And it seemed to me that when you had this sort of pincer movement against the then ruling model, this wasn't just a one-off. It seemed to me it was a sort of an emerging crisis of legitimacy for the system. And I thought there could be a good book written about how we got to here. And originally I thought it would be a relatively short book just based on the last sort of 20 or 30 years since the collapse of the Cold War and the sort of triumphalism of the early 90s.But as I got into it more and more, I realized that so many of the issues which had been raised, things like globalization, rising inequality, monopoly power, exploitation, even pollution and climate change, these issues go back to the very start of the capitalist system or the industrial capitalist system back in sort of late 18th century, early 19th century Britain. So I thought, in the end, I thought, you know what, let's just do the whole thing soup to nuts through the eyes of the critics.There have obviously been many, many histories of capitalism written. I thought that an original way to do it, or hopefully original, would be to do a sort of a narrative through the lives and the critiques of the critics of various stages. So that's, I hope, what sets it apart from other books on the subject, and also provides a sort of narrative frame because, you know, I am a New Yorker writer, I realize if you want people to read things, you've got to make it readable. Easiest way to make things readable is to center them around people. People love reading about other people. So that's sort of the narrative frame. I start off with a whistleblower from the East India Company back in the—Andrew Keen: Yeah, I want to come to that. But before, John, my sense is that to simplify what you're saying, this is a labor of love. You're originally from Leeds, the heart of Yorkshire, the center of the very industrial revolution, the first industrial revolution where, in your historical analysis, capitalism was born. Is it a labor of love? What's your family relationship with capitalism? How long was the family in Leeds?John Cassidy: Right, I mean that's a very good question. It is a labor of love in a way, but it's not—our family doesn't go—I'm from an Irish family, family of Irish immigrants who moved to England in the 1940s and 1950s. So my father actually did start working in a big mill, the Kirkstall Forge in Leeds, which is a big steel mill, and he left after seeing one of his co-workers have his arms chopped off in one of the machinery, so he decided it wasn't for him and he spent his life working in the construction industry, which was dominated by immigrants as it is here now.So I don't have a—it's not like I go back to sort of the start of the industrial revolution, but I did grow up in the middle of Leeds, very working class, very industrial neighborhood. And what a sort of irony is, I'll point out, I used to, when I was a kid, I used to play golf on a municipal golf course called Gotts Park in Leeds, which—you know, most golf courses in America are sort of in the affluent suburbs, country clubs. This was right in the middle of Armley in Leeds, which is where the Victorian jail is and a very rough neighborhood. There's a small bit of land which they built a golf course on. It turns out it was named after one of the very first industrialists, Benjamin Gott, who was a wool and textile industrialist, and who played a part in the Luddite movement, which I mention.So it turns out, I was there when I was 11 or 12, just learning how to play golf on this scrappy golf course. And here I am, 50 years later, writing about Benjamin Gott at the start of the Industrial Revolution. So yeah, no, sure. I think it speaks to me in a way that perhaps it wouldn't to somebody else from a different background.Andrew Keen: We did a show with William Dalrymple, actually, a couple of years ago. He's been on actually since, the Anglo or Scottish Indian historian. His book on the East India Company, "The Anarchy," is a classic. You begin in some ways your history of capitalism with the East India Company. What was it about the East India Company, John, that makes it different from other for-profit organizations in economic, Western economic history?John Cassidy: I mean, I read that. It's a great book, by the way. That was actually quoted in my chapter on these. Yeah, I remember. I mean, the reason I focused on it was for two reasons. Number one, I was looking for a start, a narrative start to the book. And it seemed to me, you know, the obvious place to start is with the start of the industrial revolution. If you look at economics history textbooks, that's where they always start with Arkwright and all the inventors, you know, who were the sort of techno-entrepreneurs of their time, the sort of British Silicon Valley, if you could think of it as, in Lancashire and Derbyshire in the late 18th century.So I knew I had to sort of start there in some way, but I thought that's a bit pat. Is there another way into it? And it turns out that in 1772 in England, there was a huge bailout of the East India Company, very much like the sort of 2008, 2009 bailout of Wall Street. The company got into trouble. So I thought, you know, maybe there's something there. And I eventually found this guy, William Bolts, who worked for the East India Company, turned into a whistleblower after he was fired for finagling in India like lots of the people who worked for the company did.So that gave me two things. Number one, it gave me—you know, I'm a writer, so it gave me something to focus on a narrative. His personal history is very interesting. But number two, it gave me a sort of foundation because industrial capitalism didn't come from nowhere. You know, it was built on top of a pre-existing form of capitalism, which we now call mercantile capitalism, which was very protectionist, which speaks to us now. But also it had these big monopolistic multinational companies.The East India Company, in some ways, was a very modern corporation. It had a headquarters in Leadenhall Street in the city of London. It had a board of directors, it had stockholders, the company sent out very detailed instructions to the people in the field in India and Indonesia and Malaysia who were traders who bought things from the locals there, brought them back to England on their company ships. They had a company army even to enforce—to protect their operations there. It was an incredible multinational corporation.So that was also, I think, fascinating because it showed that even in the pre-existing system, you know, big corporations existed, there were monopolies, they had royal monopolies given—first the East India Company got one from Queen Elizabeth. But in some ways, they were very similar to modern monopolistic corporations. And they had some of the problems we've seen with modern monopolistic corporations, the way they acted. And Bolts was the sort of first corporate whistleblower, I thought. Yeah, that was a way of sort of getting into the story, I think. Hopefully, you know, it's just a good read, I think.William Bolts's story because he was—he came from nowhere, he was Dutch, he wasn't even English and he joined the company as a sort of impoverished young man, went to India like a lot of English minor aristocrats did to sort of make your fortune. The way the company worked, you had to sort of work on company time and make as much money as you could for the company, but then in your spare time you're allowed to trade for yourself. So a lot of the—without getting into too much detail, but you know, English aristocracy was based on—you know, the eldest child inherits everything, so if you were the younger brother of the Duke of Norfolk, you actually didn't inherit anything. So all of these minor aristocrats, so major aristocrats, but who weren't first born, joined the East India Company, went out to India and made a fortune, and then came back and built huge houses. Lots of the great manor houses in southern England were built by people from the East India Company and they were known as Nabobs, which is an Indian term. So they were the sort of, you know, billionaires of their time, and it was based on—as I say, it wasn't based on industrial capitalism, it was based on mercantile capitalism.Andrew Keen: Yeah, the beginning of the book, which focuses on Bolts and the East India Company, brings to mind for me two things. Firstly, the intimacy of modern capitalism, modern industrial capitalism with colonialism and of course slavery—lots of books have been written on that. Touch on this and also the relationship between the birth of capitalism and the birth of liberalism or democracy. John Stuart Mill, of course, the father in many ways of Western democracy. His day job, ironically enough, or perhaps not ironically, was at the East India Company. So how do those two things connect, or is it just coincidental?John Cassidy: Well, I don't think it is entirely coincidental, I mean, J.S. Mill—his father, James Mill, was also a well-known philosopher in the sort of, obviously, in the earlier generation, earlier than him. And he actually wrote the official history of the East India Company. And I think they gave his son, the sort of brilliant protégé, J.S. Mill, a job as largely as a sort of sinecure, I think. But he did go in and work there in the offices three or four days a week.But I think it does show how sort of integral—the sort of—as you say, the inheritor and the servant in Britain, particularly, of colonial capitalism was. So the East India Company was, you know, it was in decline by that stage in the middle of the 19th century, but it didn't actually give up its monopoly. It wasn't forced to give up its monopoly on the Indian trade until 1857, after, you know, some notorious massacres and there was a sort of public outcry.So yeah, no, that's—it's very interesting that the British—it's sort of unique to Britain in a way, but it's interesting that industrial capitalism arose alongside this pre-existing capitalist structure and somebody like Mill is a sort of paradoxical figure because actually he was quite critical of aspects of industrial capitalism and supported sort of taxes on the rich, even though he's known as the great, you know, one of the great apostles of the free market and free market liberalism. And his day job, as you say, he was working for the East India Company.Andrew Keen: What about the relationship between the birth of industrial capitalism, colonialism and slavery? Those are big questions and I know you deal with them in some—John Cassidy: I think you can't just write an economic history of capitalism now just starting with the cotton industry and say, you know, it was all about—it was all about just technical progress and gadgets, etc. It was built on a sort of pre-existing system which was colonial and, you know, the slave trade was a central element of that. Now, as you say, there have been lots and lots of books written about it, the whole 1619 project got an incredible amount of attention a few years ago. So I didn't really want to rehash all that, but I did want to acknowledge the sort of role of slavery, especially in the rise of the cotton industry because of course, a lot of the raw cotton was grown in the plantations in the American South.So the way I actually ended up doing that was by writing a chapter about Eric Williams, a Trinidadian writer who ended up as the Prime Minister of Trinidad when it became independent in the 1960s. But when he was younger, he wrote a book which is now regarded as a classic. He went to Oxford to do a PhD, won a scholarship. He was very smart. I won a sort of Oxford scholarship myself but 50 years before that, he came across the Atlantic and did an undergraduate degree in history and then did a PhD there and his PhD thesis was on slavery and capitalism.And at the time, in the 1930s, the link really wasn't acknowledged. You could read any sort of standard economic history written by British historians, and they completely ignored that. He made the argument that, you know, slavery was integral to the rise of capitalism and he basically started an argument which has been raging ever since the 1930s and, you know, if you want to study economic history now you have to sort of—you know, have to have to address that. And the way I thought, even though the—it's called the Williams thesis is very famous. I don't think many people knew much about where it came from. So I thought I'd do a chapter on—Andrew Keen: Yeah, that chapter is excellent. You mentioned earlier the Luddites, you're from Yorkshire where Luddism in some ways was born. One of the early chapters is on the Luddites. We did a show with Brian Merchant, his book, "Blood in the Machine," has done very well, I'm sure you're familiar with it. I always understood the Luddites as being against industrialization, against the machine, as opposed to being against capitalism. But did those two things get muddled together in the history of the Luddites?John Cassidy: I think they did. I mean, you know, Luddites, when we grew up, I mean you're English too, you know to be called a Luddite was a term of abuse, right? You know, you were sort of antediluvian, anti-technology, you're stupid. It was only, I think, with the sort of computer revolution, the tech revolution of the last 30, 40 years and the sort of disruptions it's caused, that people have started to look back at the Luddites and say, perhaps they had a point.For them, they were basically pre-industrial capitalism artisans. They worked for profit-making concerns, small workshops. Some of them worked for themselves, so they were sort of sole proprietor capitalists. Or they worked in small venues, but the rise of industrial capitalism, factory capitalism or whatever, basically took away their livelihoods progressively. So they associated capitalism with new technology. In their minds it was the same. But their argument wasn't really a technological one or even an economic one, it was more a moral one. They basically made the moral argument that capitalists shouldn't have the right to just take away their livelihoods with no sort of recompense for them.At the time they didn't have any parliamentary representation. You know, they weren't revolutionaries. The first thing they did was create petitions to try and get parliament to step in, sort of introduce some regulation here. They got turned down repeatedly by the sort of—even though it was a very aristocratic parliament, places like Manchester and Leeds didn't have any representation at all. So it was only after that that they sort of turned violent and started, you know, smashing machines and machines, I think, were sort of symbols of the system, which they saw as morally unjust.And I think that's sort of what—obviously, there's, you know, a lot of technological disruption now, so we can, especially as it starts to come for the educated cognitive class, we can sort of sympathize with them more. But I think the sort of moral critique that there's this, you know, underneath the sort of great creativity and economic growth that capitalism produces, there is also a lot of destruction and a lot of victims. And I think that message, you know, is becoming a lot more—that's why I think why they've been rediscovered in the last five or ten years and I'm one of the people I guess contributing to that rediscovery.Andrew Keen: There's obviously many critiques of capitalism politically. I want to come to Marx in a second, but your chapter, I thought, on Thomas Carlyle and this nostalgic conservatism was very important and there are other conservatives as well. John, do you think that—and you mentioned Trump earlier, who is essentially a nostalgist for a—I don't know, some sort of bizarre pre-capitalist age in America. Is there something particularly powerful about the anti-capitalism of romantics like Carlyle, 19th century Englishman, there were many others of course.John Cassidy: Well, I think so. I mean, I think what is—conservatism, when we were young anyway, was associated with Thatcherism and Reaganism, which, you know, lionized the free market and free market capitalism and was a reaction against the pre-existing form of capitalism, Keynesian capitalism of the sort of 40s to the 80s. But I think what got lost in that era was the fact that there have always been—you've got Hayek up there, obviously—Andrew Keen: And then Keynes and Hayek, the two—John Cassidy: Right, it goes to the end of that. They had a great debate in the 1930s about these issues. But Hayek really wasn't a conservative person, and neither was Milton Friedman. They were sort of free market revolutionaries, really, that you'd let the market rip and it does good things. And I think that that sort of a view, you know, it just became very powerful. But we sort of lost sight of the fact that there was also a much older tradition of sort of suspicion of radical changes of any type. And that was what conservatism was about to some extent. If you think about Baldwin in Britain, for example.And there was a sort of—during the Industrial Revolution, some of the strongest supporters of factory acts to reduce hours and hourly wages for women and kids were actually conservatives, Tories, as they were called at the time, like Ashley. That tradition, Carlyle was a sort of extreme representative of that. I mean, Carlyle was a sort of proto-fascist, let's not romanticize him, he lionized strongmen, Frederick the Great, and he didn't really believe in democracy. But he also had—he was appalled by the sort of, you know, the—like, what's the phrase I'm looking for? The sort of destructive aspects of industrial capitalism, both on the workers, you know, he said it was a dehumanizing system, sounded like Marx in some ways. That it dehumanized the workers, but also it destroyed the environment.He was an early environmentalist. He venerated the environment, was actually very strongly linked to the transcendentalists in America, people like Thoreau, who went to visit him when he visited Britain and he saw the sort of destructive impact that capitalism was having locally in places like Manchester, which were filthy with filthy rivers, etc. So he just saw the whole system as sort of morally bankrupt and he was a great writer, Carlyle, whatever you think of him. Great user of language, so he has these great ringing phrases like, you know, the cash nexus or calling it the Gospel of Mammonism, the shabbiest gospel ever preached under the sun was industrial capitalism.So, again, you know, that's a sort of paradoxical thing, because I think for so long conservatism was associated with, you know, with support for the free market and still is in most of the Republican Party, but then along comes Trump and sort of conquers the party with a, you know, more skeptical, as you say, romantic, not really based on any reality, but a sort of romantic view that America can stand by itself in the world. I mean, I see Trump actually as a sort of an effort to sort of throw back to mercantile capitalism in a way. You know, which was not just pre-industrial, but was also pre-democracy, run by monarchs, which I'm sure appeals to him, and it was based on, you know, large—there were large tariffs. You couldn't import things in the UK. If you want to import anything to the UK, you have to send it on a British ship because of the navigation laws. It was a very protectionist system and it's actually, you know, as I said, had a lot of parallels with what Trump's trying to do or tries to do until he backs off.Andrew Keen: You cheat a little bit in the book in the sense that you—everyone has their own chapter. We'll talk a little bit about Hayek and Smith and Lenin and Friedman. You do have one chapter on Marx, but you also have a chapter on Engels. So you kind of cheat. You combine the two. Is it possible, though, to do—and you've just written this book, so you know this as well as anyone. How do you write a book about capitalism and its critics and only really give one chapter to Marx, who is so dominant? I mean, you've got lots of Marxists in the book, including Lenin and Luxemburg. How fundamental is Marx to a criticism of capitalism? Is most criticism, especially from the left, from progressives, is it really just all a footnote to Marx?John Cassidy: I wouldn't go that far, but I think obviously on the left he is the central figure. But there's an element of sort of trying to rebuild Engels a bit in this. I mean, I think of Engels and Marx—I mean obviously Marx wrote the great classic "Capital," etc. But in the 1840s, when they both started writing about capitalism, Engels was sort of ahead of Marx in some ways. I mean, the sort of materialist concept, the idea that economics rules everything, Engels actually was the first one to come up with that in an essay in the 1840s which Marx then published in one of his—in the German newspaper he worked for at the time, radical newspaper, and he acknowledged openly that that was really what got him thinking seriously about economics, and even in the late—in 20, 25 years later when he wrote "Capital," all three volumes of it and the Grundrisse, just these enormous outpourings of analysis on capitalism.He acknowledged Engels's role in that and obviously Engels wrote the first draft of the Communist Manifesto in 1848 too, which Marx then topped and tailed and—he was a better writer obviously, Marx, and he gave it the dramatic language that we all know it for. So I think Engels and Marx together obviously are the central sort of figures in the sort of left-wing critique. But they didn't start out like that. I mean, they were very obscure, you've got to remember.You know, they were—when they were writing, Marx was writing "Capital" in London, it never even got published in English for another 20 years. It was just published in German. He was basically an expat. He had been thrown out of Germany, he had been thrown out of France, so England was last resort and the British didn't consider him a threat so they were happy to let him and the rest of the German sort of left in there. I think it became—it became the sort of epochal figure after his death really, I think, when he was picked up by the left-wing parties, which are especially the SPD in Germany, which was the first sort of socialist mass party and was officially Marxist until the First World War and there were great internal debates.And then of course, because Lenin and the Russians came out of that tradition too, Marxism then became the official doctrine of the Soviet Union when they adopted a version of it. And again there were massive internal arguments about what Marx really meant, and in fact, you know, one interpretation of the last 150 years of left-wing sort of intellectual development is as a sort of argument about what did Marx really mean and what are the important bits of it, what are the less essential bits of it. It's a bit like the "what did Keynes really mean" that you get in liberal circles.So yeah, Marx, obviously, this is basically an intellectual history of critiques of capitalism. In that frame, he is absolutely a central figure. Why didn't I give him more space than a chapter and a chapter and a half with Engels? There have been a million books written about Marx. I mean, it's not that—it's not that he's an unknown figure. You know, there's a best-selling book written in Britain about 20 years ago about him and then I was quoting, in my biographical research, I relied on some more recent, more scholarly biographies. So he's an endlessly fascinating figure but I didn't want him to dominate the book so I gave him basically the same space as everybody else.Andrew Keen: You've got, as I said, you've got a chapter on Adam Smith who's often considered the father of economics. You've got a chapter on Keynes. You've got a chapter on Friedman. And you've got a chapter on Hayek, all the great modern economists. Is it possible, John, to be a distinguished economist one way or the other and not be a critic of capitalism?John Cassidy: Well, I don't—I mean, I think history would suggest that the greatest economists have been critics of capitalism in their own time. People would say to me, what the hell have you got Milton Friedman and Friedrich Hayek in a book about critics of capitalism? They were great exponents, defenders of capitalism. They loved the system. That is perfectly true. But in the 1930s, 40s, 50s, 60s, and 70s, middle of the 20th century, they were actually arch-critics of the ruling form of capitalism at the time, which was what I call managed capitalism. What some people call Keynesianism, what other people call European social democracy, whatever you call it, it was a model of a mixed economy in which the government played a large role both in propping up demand and in providing an extensive social safety net in the UK and providing public healthcare and public education. It was a sort of hybrid model.Most of the economy in terms of the businesses remained in private hands. So most production was capitalistic. It was a capitalist system. They didn't go to the Soviet model of nationalizing everything and Britain did nationalize some businesses, but most places didn't. The US of course didn't but it was a form of managed capitalism. And Hayek and Friedman were both great critics of that and wanted to sort of move back to 19th century laissez-faire model.Keynes was a—was actually a great, I view him anyway, as really a sort of late Victorian liberal and was trying to protect as much of the sort of J.S. Mill view of the world as he could, but he thought capitalism had one fatal flaw: that it tended to fall into recessions and then they can snowball and the whole system can collapse which is what had basically happened in the early 1930s until Keynesian policies were adopted. Keynes sort of differed from a lot of his followers—I have a chapter on Joan Robinson in there, who were pretty left-wing and wanted to sort of use Keynesianism as a way to shift the economy quite far to the left. Keynes didn't really believe in that. He has a famous quote that, you know, once you get to full employment, you can then rely on the free market to sort of take care of things. He was still a liberal at heart.Going back to Adam Smith, why is he in a book on criticism of capitalism? And again, it goes back to what I said at the beginning. He actually wrote "The Wealth of Nations"—he explains in the introduction—as a critique of mercantile capitalism. His argument was that he was a pro-free trader, pro-small business, free enterprise. His argument was if you get the government out of the way, we don't need these government-sponsored monopolies like the East India Company. If you just rely on the market, the sort of market forces and competition will produce a good outcome. So then he was seen as a great—you know, he is then seen as the apostle of free market capitalism. I mean when I started as a young reporter, when I used to report in Washington, all the conservatives used to wear Adam Smith badges. You don't see Donald Trump wearing an Adam Smith badge, but that was the case.He was also—the other aspect of Smith, which I highlight, which is not often remarked on—he's also a critic of big business. He has a famous section where he discusses the sort of tendency of any group of more than three businessmen when they get together to try and raise prices and conspire against consumers. And he was very suspicious of, as I say, large companies, monopolies. I think if Adam Smith existed today, I mean, I think he would be a big supporter of Lina Khan and the sort of antitrust movement, he would say capitalism is great as long as you have competition, but if you don't have competition it becomes, you know, exploitative.Andrew Keen: Yeah, if Smith came back to live today, you have a chapter on Thomas Piketty, maybe he may not be French, but he may be taking that position about how the rich benefit from the structure of investment. Piketty's core—I've never had Piketty on the show, but I've had some of his followers like Emmanuel Saez from Berkeley. Yeah. How powerful is Piketty's critique of capitalism within the context of the classical economic analysis from Hayek and Friedman? Yeah, it's a very good question.John Cassidy: It's a very good question. I mean, he's a very paradoxical figure, Piketty, in that he obviously shot to world fame and stardom with his book on capital in the 21st century, which in some ways he obviously used the capital as a way of linking himself to Marx, even though he said he never read Marx. But he was basically making the same argument that if you leave capitalism unrestrained and don't do anything about monopolies etc. or wealth, you're going to get massive inequality and he—I think his great contribution, Piketty and the school of people, one of them you mentioned, around him was we sort of had a vague idea that inequality was going up and that, you know, wages were stagnating, etc.What he and his colleagues did is they produced these sort of scientific empirical studies showing in very simple to understand terms how the sort of share of income and wealth of the top 10 percent, the top 5 percent, the top 1 percent and the top 0.1 percent basically skyrocketed from the 1970s to about 2010. And it was, you know, he was an MIT PhD. Saez, who you mentioned, is a Berkeley professor. They were schooled in neoclassical economics at Harvard and MIT and places like that. So the right couldn't dismiss them as sort of, you know, lefties or Trots or whatever who're just sort of making this stuff up. They had to acknowledge that this was actually an empirical reality.I think it did change the whole basis of the debate and it was sort of part of this reaction against capitalism in the 2010s. You know it was obviously linked to the sort of Sanders and the Occupy Wall Street movement at the time. It came out of the—you know, the financial crisis as well when Wall Street disgraced itself. I mean, I wrote a previous book on all that, but people have sort of, I think, forgotten the great reaction against that a decade ago, which I think even Trump sort of exploited, as I say, by using anti-banker rhetoric at the time.So, Piketty was a great figure, I think, from, you know, I was thinking, who are the most influential critics of capitalism in the 21st century? And I think you'd have to put him up there on the list. I'm not saying he's the only one or the most eminent one. But I think he is a central figure. Now, of course, you'd think, well, this is a really powerful critic of capitalism, and nobody's going to pick up, and Bernie's going to take off and everything. But here we are a decade later now. It seems to be what the backlash has produced is a swing to the right, not a swing to the left. So that's, again, a sort of paradox.Andrew Keen: One person I didn't expect to come up in the book, John, and I was fascinated with this chapter, is Silvia Federici. I've tried to get her on the show. We've had some books about her writing and her kind of—I don't know, you treat her critique as a feminist one. The role of women. Why did you choose to write a chapter about Federici and that feminist critique of capitalism?John Cassidy: Right, right. Well, I don't think it was just feminist. I'll explain what I think it was. Two reasons. Number one, I wanted to get more women into the book. I mean, it's in some sense, it is a history of economics and economic critiques. And they are overwhelmingly written by men and women were sort of written out of the narrative of capitalism for a very long time. So I tried to include as many sort of women as actual thinkers as I could and I have a couple of early socialist feminist thinkers, Anna Wheeler and Flora Tristan and then I cover some of the—I cover Rosa Luxemburg as the great sort of tribune of the left revolutionary socialist, communist whatever you want to call it. Anti-capitalist I think is probably also important to note about. Yeah, and then I also have Joan Robinson, but I wanted somebody to do something in the modern era, and I thought Federici, in the world of the Wages for Housework movement, is very interesting from two perspectives.Number one, Federici herself is a Marxist, and I think she probably would still consider herself a revolutionary. She's based in New York, as you know now. She lived in New York for 50 years, but she came from—she's originally Italian and came out of the Italian left in the 1960s, which was very radical. Do you know her? Did you talk to her? I didn't talk to her on this. No, she—I basically relied on, there has been a lot of, as you say, there's been a lot of stuff written about her over the years. She's written, you know, she's given various long interviews and she's written a book herself, a version, a history of housework, so I figured it was all there and it was just a matter of pulling it together.But I think the critique, why the critique is interesting, most of the book is a sort of critique of how capitalism works, you know, in the production or you know, in factories or in offices or you know, wherever capitalist operations are working, but her critique is sort of domestic reproduction, as she calls it, the role of unpaid labor in supporting capitalism. I mean it goes back a long way actually. There was this moment, I sort of trace it back to the 1940s and 1950s when there were feminists in America who were demonstrating outside factories and making the point that you know, the factory workers and the operations of the factory, it couldn't—there's one of the famous sort of tire factory in California demonstrations where the women made the argument, look this factory can't continue to operate unless we feed and clothe the workers and provide the next generation of workers. You know, that's domestic reproduction. So their argument was that housework should be paid and Federici took that idea and a couple of her colleagues, she founded the—it's a global movement, but she founded the most famous branch in New York City in the 1970s. In Park Slope near where I live actually.And they were—you call it feminists, they were feminists in a way, but they were rejected by the sort of mainstream feminist movement, the sort of Gloria Steinems of the world, who Federici was very critical of because she said they ignored, they really just wanted to get women ahead in the sort of capitalist economy and they ignored the sort of underlying from her perspective, the underlying sort of illegitimacy and exploitation of that system. So they were never accepted as part of the feminist movement. They're to the left of the Feminist Movement.Andrew Keen: You mentioned Keynes, of course, so central in all this, particularly his analysis of the role of automation in capitalism. We did a show recently with Robert Skidelsky and I'm sure you're familiar—John Cassidy: Yeah, yeah, great, great biography of Keynes.Andrew Keen: Yeah, the great biographer of Keynes, whose latest book is "Mindless: The Human Condition in the Age of AI." You yourself wrote a brilliant book on the last tech mania and dot-com capitalism. I used it in a lot of my writing and books. What's your analysis of AI in this latest mania and the role generally of manias in the history of capitalism and indeed in critiquing capitalism? Is AI just the next chapter of the dot-com boom?John Cassidy: I think it's a very deep question. I think I'd give two answers to it. In one sense it is just the latest mania the way—I mean, the way capitalism works is we have these, I go back to Kondratiev, one of my Russian economists who ended up being killed by Stalin. He was the sort of inventor of the long wave theory of capitalism. We have these short waves where you have sort of booms and busts driven by finance and debt etc. But we also have long waves driven by technology.And obviously, in the last 40, 50 years, the two big ones are the original deployment of the internet and microchip technology in the sort of 80s and 90s culminating in the dot-com boom of the late 90s, which as you say, I wrote about. Thanks very much for your kind comments on the book. If you just sort of compare it from a financial basis I think they are very similar just in terms of the sort of role of hype from Wall Street in hyping up these companies. The sort of FOMO aspect of it among investors that they you know, you can't miss out. So just buy the companies blindly. And the sort of lionization in the press and the media of, you know, of AI as the sort of great wave of the future.So if you take a sort of skeptical market based approach, I would say, yeah, this is just another sort of another mania which will eventually burst and it looked like it had burst for a few weeks when Trump put the tariffs up, now the market seemed to be recovering. But I think there is, there may be something new about it. I am not, I don't pretend to be a technical expert. I try to rely on the evidence of or the testimony of people who know the systems well and also economists who have studied it. It seems to me the closer you get to it the more alarming it is in terms of the potential shock value that there is there.I mean Trump and the sort of reaction to a larger extent can be traced back to the China shock where we had this global shock to American manufacturing and sort of hollowed out a lot of the industrial areas much of it, like industrial Britain was hollowed out in the 80s. If you, you know, even people like Altman and Elon Musk, they seem to think that this is going to be on a much larger scale than that and will basically, you know, get rid of the professions as they exist. Which would be a huge, huge shock. And I think a lot of the economists who studied this, who four or five years ago were relatively optimistic, people like Daron Acemoglu, David Autor—Andrew Keen: Simon Johnson, of course, who just won the Nobel Prize, and he's from England.John Cassidy: Simon, I did an event with Simon earlier this week. You know they've studied this a lot more closely than I have but I do interview them and I think five, six years ago they were sort of optimistic that you know this could just be a new steam engine or could be a microchip which would lead to sort of a lot more growth, rising productivity, rising productivity is usually associated with rising wages so sure there'd be short-term costs but ultimately it would be a good thing. Now, I think if you speak to them, they see since the, you know, obviously, the OpenAI—the original launch and now there's just this huge arms race with no government involvement at all I think they're coming to the conclusion that rather than being developed to sort of complement human labor, all these systems are just being rushed out to substitute for human labor. And it's just going, if current trends persist, it's going to be a China shock on an even bigger scale.You know what is going to, if that, if they're right, that is going to produce some huge political backlash at some point, that's inevitable. So I know—the thing when the dot-com bubble burst, it didn't really have that much long-term impact on the economy. People lost the sort of fake money they thought they'd made. And then the companies, obviously some of the companies like Amazon and you know Google were real genuine profit-making companies and if you bought them early you made a fortune. But AI does seem a sort of bigger, scarier phenomenon to me. I don't know. I mean, you're close to it. What do you think?Andrew Keen: Well, I'm waiting for a book, John, from you. I think you can combine dot-com and capitalism and its critics. We need you probably to cover it—you know more about it than me. Final question, I mean, it's a wonderful book and we haven't even scratched the surface everyone needs to get it. I enjoyed the chapter, for example, on Karl Polanyi and so much more. I mean, it's a big book. But my final question, John, is do you have any regrets about anyone you left out? The one person I would have liked to have been included was Rawls because of his sort of treatment of capitalism and luck as a kind of casino. I'm not sure whether you gave any thought to Rawls, but is there someone in retrospect you should have had a chapter on that you left out?John Cassidy: There are lots of people I left out. I mean, that's the problem. I mean there have been hundreds and hundreds of critics of capitalism. Rawls, of course, incredibly influential and his idea of the sort of, you know, the veil of ignorance that you should judge things not knowing where you are in the income distribution and then—Andrew Keen: And it's luck. I mean the idea of some people get lucky and some people don't.John Cassidy: It is the luck of the draw, obviously, what card you pull. I think that is a very powerful critique, but I just—because I am more of an expert on economics, I tended to leave out philosophers and sociologists. I mean, you know, you could say, where's Max Weber? Where are the anarchists? You know, where's Emma Goldman? Where's John Kenneth Galbraith, the sort of great mid-century critic of American industrial capitalism? There's so many people that you could include. I mean, I could have written 10 volumes. In fact, I refer in the book to, you know, there's always been a problem. G.D.H. Cole, a famous English historian, wrote a history of socialism back in the 1960s and 70s. You know, just getting to 1850 took him six volumes. So, you've got to pick and choose, and I don't claim this is the history of capitalism and its critics. That would be a ridiculous claim to make. I just claim it's a history written by me, and hopefully the people are interested in it, and they're sufficiently diverse that you can address all the big questions.Andrew Keen: Well it's certainly incredibly timely. Capitalism and its critics—more and more of them. Sometimes they don't even describe themselves as critics of capitalism when they're talking about oligarchs or billionaires, they're really criticizing capitalism. A must read from one of America's leading journalists. And would you call yourself a critic of capitalism, John?John Cassidy: Yeah, I guess I am, to some extent, sure. I mean, I'm not a—you know, I'm not on the far left, but I'd say I'm a center-left critic of capitalism. Yes, definitely, that would be fair.Andrew Keen: And does the left need to learn? Does everyone on the left need to read the book and learn the language of anti-capitalism in a more coherent and honest way?John Cassidy: I hope so. I mean, obviously, I'd be talking my own book there, as they say, but I hope that people on the left, but not just people on the left. I really did try to sort of be fair to the sort of right-wing critiques as well. I included the Carlyle chapter particularly, obviously, but in the later chapters, I also sort of refer to this emerging critique on the right, the sort of economic nationalist critique. So hopefully, I think people on the right could read it to understand the critiques from the left, and people on the left could read it to understand some of the critiques on the right as well.Andrew Keen: Well, it's a lovely book. It's enormously erudite and simultaneously readable. Anyone who likes John Cassidy's work from The New Yorker will love it. Congratulations, John, on the new book, and I'd love to get you back on the show as anti-capitalism in America picks up steam and perhaps manifests itself in the 2028 election. Thank you so much.John Cassidy: Thanks very much for inviting me on, it was fun.Keen On America is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber. This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit keenon.substack.com/subscribe

Hempa Posse fick sepsis för snart tio år sen, tvingades amputera både armar och ben, men lider dessutom av en hjärntrötthet som ingen ännu riktigt kan förklara. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet sändes första gången 20250130.Livet efter sepsis: En överlevares berättelseI detta avsnitt av Vetenskapsradion får vi höra den gripande historien om Hempa Posse, som för snart tio år sedan drabbades av sepsis. Den allvarliga blodförgiftningen ledde till att han tvingades amputera både armar och ben. Men det är inte bara de fysiska förlusterna som påverkar hans vardag – Hempa lider också av en hjärntrötthet som ingen ännu riktigt kan förklara.Sepsis är en livshotande tillstånd som drabbar tiotusentals svenskar varje år. Trots att många överlever, är det få som känner till de långsiktiga effekterna och komplikationerna som kan uppstå. Genom att öka kunskapen om dessa effekter kan vi bättre stödja de som drabbas och deras anhöriga.I samtal med sepsisforskare Adam Linder vid Lunds universitet, djupdyker vi i de utmaningar som sepsisöverlevare står inför.Reporter: Niklas Zachrissonniklas.zachrisson@sr.seProducent: Lars Broström lars.brostrom@sr.seLjuddesign: Olof Sjöströmolof.sjostrom@sr.se

Nyheterna Radio 08:00

Med över 100 anställda har Jakob Edbergs företag GR Japan på kort tid vuxit fram till att bli den rådgivare som många utländska företag och organisationer vänder sig till när de vill etablera sig i Japan. På senare år har man också etablerat sig i Seoul, Taipei, Singapore, Washington DC och London. I Japanpodden berättar Jakob hur allt en gång började. (SPOILER: det handlade varken om karate eller manga). NYHETERStigande rispriser utmaning för PM Ishiba inför sommarens valI Japan har rispriserna nära nog fördubblats sedan förra våren - främst beroende på dåliga skördar och problem med leveranskedjorna.Regeringen har släppt 300 000 ton ris från landets reserver för att bromsa prisökningen, och ytterligare 300 000 ton kommer att släppas under de kommande veckorna. Situationen har lett till ett växande folkligt missnöje, särskilt bland låg- och medelinkomsttagare och premiärminister Shigeru Ishibas förtroendesiffror har rasat till 27 % - en ny bottennivå som innebär att bara en dryg fjärdedel av väljarna har förtroende för den sittande regeringen. Oppositionen å sin sida kräver en sänkning av momsen som för närvarande ligger på 10 % och det stundande valet till överhuset i juli ses som en avgörande kraftmätning för Ishibas ledarskap.Japan kräver att USA slopar tullarna på japanska bilarJapan står fast vid sitt krav på att USA ska dra tillbaka tullarna på japanska bilar, stål och aluminium. Förhandlaren Ryosei Akazawa betonade att detta är ett "icke-förhandlingsbart" krav för Tokyo.Vid förhandlingar i Washington nyligen betonade den japanske chefsförhandlaren Ryosei Akazawa att kravet inte är “förhandlingsbart".USA har ställt som motkrav att Japan ökar importen av amerikanska jordbruksprodukter och just nu tycks positionerna låsta i väntan på att länderna ska enas om att hålla ett möte på ministernivå. För den japanska fordonsindustrin är tullarna ett dråpslag som höjt priserna på japanska bilar i USA med 25 procent.Skyfall och jordskred orsakar dödsfall på NotohalvönNoto-regionen i Ishikawa län har en person bekräftats död och ytterligare sex rapporteras som saknade efter de senaste dagarnas extremväder med över 120 millimeter regn i timme, något som ledde till översvämningar och jordskred på flera platser. Området har ännu inte återhämtat sig från den förödande jordbävningen tidigare för mer än ett år sedan då vägar spolades bort och flera byar har isolerades från omvärlden.Myndigheterna har varnat för risk för nya jordskred och ras då man befarar att extremvädret kan fortsätta. Premiärminister Ishiba har utlovat statligt stöd och extra resurser till räddningsarbetet, samtidigt som frivilligorganisationer från hela Japan har anlänt för att bistå i uppröjningsarbetet.Kvarlevor efter amerikansk vandrare hittade efter två årKvarlevorna efter en amerikansk ensamvandrare som försvann för mer än två år sedan har påträffats i närheten av en vandringsled i Shiga län.Kvinna som är i 60-årsåldern anmäldes saknad efter att inte ha återvänt från en planerad vandring och hennes familj bekostade flera privata sökexpeditioner efter att de upplevt bristande stöd från de japanska myndigheterna.Myndigheterna säger sig inte ha kunnat fastställa någon dödsorsak och man har därför inte uteslutit att hon utsatts för brott.Fallet har lett till krav på förbättrade säkerhetsåtgärder för vandrare i Japan och händelsen har fått stor internationell uppmärksamhet.Profetia om katastrof får turister att avbokaDen japanska mangatecknaren Ryo Takatsuki, även kallad ”Nya Baba Vanga”, har blivit viral de senaste veckorna och hennes dystra framtidsvisioner har gjort att flera japanresenärer bokat om sina resor i sista stund. I sin senaste profetia varnar Takatsuki för att en stor katastrof kommer att drabba Japan i juli månad.Trots att det alltså saknas vetenskaplig grund har hennes varning skapat stor oro i diverse samtalsforum på Internet och hotell och resebyråer rapporterar ett ovanligt högt antal avbokningar.Vem är då denna mangatecknare och varför skapar hennes profetior sådan uppståndelse? Ja, i ett album som kom ut 1999 varnade hon för att en stor jordbävning skulle inträffa i mars 2011, alltså samma månad som den stora Tohoku-jordbävningen ödelade stora områden längs kusten i nordöstra Japan. Att det kommer att komma en stor jordbävning är de flesta experter eniga och det talas om en 80-procentig risk för att den kommer att inträffa inom de närmaste 30 åren. Men att den skulle inträffa just i juli i år är det hittills bara Ryo Takatsuki eller “Nya Baba Vanga” som hon också kallas, som förutspått.Baba Vanga var en bulgarisk sierska som sägs ha förutspått Tjernobylkatatsrofen, Sovjetunionens kollaps, Lady Dianas död, Barack Obamas valseger bland mycket annat. Hon avled 1996.Grand Ring vid Expo 2025 utsedd till världens största träbyggnadDen stora ringen som omger världsutställningen i Osaka har nu officiellt utsetts, av Guiness Book of Records till världens största träkonstruktion.Designad av arkitekten Sou Fujimoto, omsluter ringen en yta på mer än 61 000 kvadratmeter, eller lite drygt elva fotbollsplaner. Den fungerar också som som en gångbro och utsiktsplattform.Träet som använts är japansk ceder och cypress, lokalt producerat för hållbarhetens skull.Experter har beskrivit den som en blandning av modern design och traditionell japansk snickarkonst.Hela projektet avslutades tidigare än planerat och blev dessutom billigare än budgeterat.Efter Världsutställningen är tanken att bevara ringen som ett kulturellt landmärke i Osaka, medan själva den konstgjorda ön Yumeshima - Drömmarnas Ö - så småningom kommer att hysa Japans första Casino Resort - ett japanskt Las Vegas som ska stå färdigt hösten 2030. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit japanpodden.substack.com

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

Tove Jansson skapade sina mest älskade karaktärer mitt under brinnande världskrig. Hur präglades böckerna av tiden? Och varför berör de oss än idag? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mumintrollets födelse och andra världskrigetMumintrollen förknippas ofta med trygghet, nostalgi och barndomens sagovärld. Men Tove Jansson skapade sina mest älskade karaktärer mitt under andra världskrigets mörker, i en tid av oro, bombningar och flykt. Trots sin popularitet som barnböcker är Muminvärlden laddad med filosofiska och existentiella frågor som speglar världens tillstånd under och efter kriget.Mumintrollet fyller 80 – men fortsätter vara aktuellDet är 80 år sedan Mumintrollen såg dagens ljus, men berättelserna fortsätter att beröra. Vad är det i Muminböckerna som gör dem så tidlösa? Och varför speglar de kanske vår egen tid mer än någonsin?Muminvärlden genom forskarens ögonI Vetenskapsradion besöker vi Boel Westin, professor i litteraturvetenskap och en ledande expert på Tove Jansson och Mumintrollen. Hon förklarar hur krig, sorg och existentiella frågor genomsyrar Muminböckerna, och blandas med äventyr och sagor. Westin ger oss en djupare förståelse för hur Muminvärlden speglar Tove Janssons tidens oro, och varför dessa berättelser fortsätter att fascinera både forskare och läsare.Reporter: Emelie Bredmaremelie.bredmar@sr.se Producent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

I dagar, veckor, månader nu så har det puttrat i svenska medier. Frågan om transportstyrelsens återkallande av körkort efter att folk fått ta så kallade PEth-tester. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Trots att man aldrig kört rattfull kan ens alkoholkonsumtion ändå leda till att man förlorar körkortet efter att läkare, som man aldrig ens har träffat, har ställt en missbruksdiagnos, baserat bara på två PEth-tester. Såna historier har det kryllat av i svenska medier.Drabbad efter drabbad har intervjuats och en stark cocktail av överförmynderi, alkoholvanor och rapporterad vetenskaplig brist i testerna har lett till en intensiv bevakning på såväl nyhetsplats som i ledarspalterna.Men det har funnits en fråga som vilat över hela den här debatten: Hur vanligt är det - egentligen?En formulering som florerat i flera medier är att det uppskattningsvis handlar om flera tusen..Men i veckan kom Transportstyrelsen med en riktigt ljummen siffra - under 2024 handlar det om totalt 40 fall. Hur förändrar det här bilden? Och vilka frågor ställer det till bevakningen?Reporter: Erik PeterssonHar du ett nyhetstips? Då hänvisas du oftast till mail eller, om det är riktigt högoktaniga grejer - en krypterad tjänst som signal, secure drop eller varför inte egna tekniska lösningar som Sveriges Radios Radioleaks. Men det finns ju dom som känner att de inte orkar med det här nya, meckiga appsamhället. Att de vill prata med en riktig människa och verbalt få lägga ut texten! Och då finns den där - den klassiska tipstelefonen. Men vilken status har den här gamla trotjänaren i dagens digitala och AI-drivna robotsamhälle egentligen?Reporter: Freddi Ramel

Efter månader av turbulens kommer nu tecken på lättnader i tullkonflikter och vi ser att centralbanker öppnar upp för räntesänkningar. Men trots börslyftet finns fortfarande risker som kan överraska investerare. Goldman Sachs delar sin syn på hur du bäst navigerar detta osäkra klimat.Investeringar i finansiella instrument är förknippade med risk och en investering kan både öka och minska i värde eller komma att bli värdelös. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Ingen del av podcasten skall uppfattas som en uppmaning eller rekommendation att utföra eller disponera över någon typ av investering eller att ingå några andra transaktioner. De uppfattningar som redogjorts för i podcasten återspeglar de medverkandes uppfattning för tillfället och kan således komma att ändras. Informationen i podcasten tar inte hänsyn till någon specifik mottagares särskilda investeringsmål, ekonomiska situation eller behov. Informationen är inte att betrakta som en personlig rekommendation eller ett investeringsråd. Adekvat och professionell rådgivning skall alltid inhämtas innan några investeringsbeslut fattas och varje sådant investeringsbeslut fattas självständigt av kunden och på dennes eget ansvar. Max Matthiessen frånsäger sig allt ansvar för direkt eller indirekt förlust eller skada som grundar sig på användandet av information i podcasten.

Amer Rasa driver ett eventcenter i Norrköping där han kombinerar mat, dryck, aktiviteter och konferenser för att skapa en komplett upplevelse för gästerna. Han berättar om sin resa från en bakgrund inom direktförsäljning och telecom till att etablera ett eventcenter. Hans affärsidé är att leverera en "wow"-känsla med genomtänkta aktiviteter och en röd tråd i hela upplevelsen. Trots utmaningarna under pandemin, har hans verksamhet funnit innovativa sätt att anpassa sig, exempelvis genom att utveckla aktiviteter som "Challenge" där deltagarna tränar på kommunikation och teambuilding. Amer berättar om hur viktigt det är att ha ett starkt lokalt nätverk och att samarbeta med andra företag för att överleva i  svårare tider.    Amer Razas bästa tips: Skapa unika kundupplevelser: Fokusera på att varje detalj räknas – från maten och drycken till de specialutvecklade aktiviteterna. Genom att leverera en helhetsupplevelse där gästerna får med sig något extra, stärks varumärket och kundlojaliteten byggs. Bygg starka lokala nätverk: Att ha ett robust nätverk och samarbeta med andra lokala företag var en avgörande faktor för att övervinna utmaningar, särskilt under oförutsedda tider som pandemin. Lokalt stöd kan vara nyckeln till att anpassa sig och växa även när marknaden är tuff. Led med passion och anpassningsförmåga: Micke betonar att det inte bara handlar om att följa siffror, utan att driva varje del av verksamheten med hjärtat. Genom att behandla varje avdelning som ett eget företag och anpassa ledarskapet efter specifika behov, skapas en dynamisk och hållbar tillväxt.

I detta avsnitt diskuteras övergången från AI-baserad kundservice till mänsklig interaktion, med fokus på Klarna och deras erfarenheter. Trots initiala framgångar med AI-assistenter har kundernas negativa reaktioner lett till en återgång till mänsklig service. Diskussionen berör också vikten av att förstå kundernas behov och hur framtiden för AI kan innebära en förstärkning av mänsklig interaktion snarare än en fullständig ersättning.

Efter månader av turbulens kommer nu tecken på lättnader i tullkonflikter och vi ser att centralbanker öppnar upp för räntesänkningar. Men trots börslyftet finns fortfarande risker som kan överraska investerare. Goldman Sachs delar sin syn på hur du bäst navigerar detta osäkra klimat.Investeringar i finansiella instrument är förknippade med risk och en investering kan både öka och minska i värde eller komma att bli värdelös. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Ingen del av podcasten skall uppfattas som en uppmaning eller rekommendation att utföra eller disponera över någon typ av investering eller att ingå några andra transaktioner. De uppfattningar som redogjorts för i podcasten återspeglar de medverkandes uppfattning för tillfället och kan således komma att ändras. Informationen i podcasten tar inte hänsyn till någon specifik mottagares särskilda investeringsmål, ekonomiska situation eller behov. Informationen är inte att betrakta som en personlig rekommendation eller ett investeringsråd. Adekvat och professionell rådgivning skall alltid inhämtas innan några investeringsbeslut fattas och varje sådant investeringsbeslut fattas självständigt av kunden och på dennes eget ansvar. Max Matthiessen frånsäger sig allt ansvar för direkt eller indirekt förlust eller skada som grundar sig på användandet av information i podcasten.

Många är vi, vars högsta önskan är en ullig, gullig hundvalp. Men att skaffa hund är inte alltid bara mys och gos. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Detta är en repris som sändes för första gången 22 december 2016.Hundprat i Karlavagnen med Sarit MonastyrskiUnder maj månad 2025 utgår Karlavagnen under flera kvällar i FM. Därför bjuder vi på några tidigare program ur poddarkivet. Du hittar fler poddar i appen Sveriges Radio Play.

De laatste thuiswedstrijd van het jaar eindigde in een gelijkspel. Tegen Sparta kwam de ploeg van Ron Jans niet verder dan een 1-1 gelijkspel. Omdat Feyenoord wel deed wat het moest doen, is de derde plek definitief uit zicht, maar al met al was het alsnog een gedenkwaardige avond in de Galgenwaard. Word lid voor extra content: https://petjeaf.com/redwhitepodcast Volg de podcast op twitter: @RedWhitePod: Maurits: @MauFCU Henk-Jan: @BompaFCU Mail de show: redwhitepodcast@gmail.com Volg ons op facebook: www.facebook.com/redwhitepodcast Volg ons op Bluesky: @RedWhitePod Volg ons op Instagram: @RedWhitePod Veel luisterplezier!

Trots att Lightoller pensionerats från flottan fick han 1939 en förfrågan från brittiska amiralitetet om han inte som civilperson kunde ta sin motoryacht för att spionera på tyska kustinstallationer vid nordsjökusten. Han tackade ja till detta uppdrag och genomförde det. Sedan fick han återigen användning för sin motoryacht vid evakueringen av Dunkerque 1940.

Virginia Woolfs endagsroman Mrs Dalloway är en verklig klassiker. Men vad är det som gör den så bra? Karin Nykvist funderar över sin favorit. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vad är det med Mrs Dalloway? Hur kommer det sig att jag bara måste återvända till henne gång på gång, år efter år, att jag tvingar alla mina studenter att läsa om henne och aldrig kan hålla litteraturvetarens förväntade distans utan bara måste förklara för alla som vill eller inte kan undgå att lyssna att hon finns i min absoluta favoritroman?Boken om henne handlar ju inte alls om något häpnadsväckande: en dam promenerar runt i London och ordnar en fest, samtidigt som en krigsveteran, skadad av första världskrigets skyttegravshelvete långsamt rör sig mot sitt självmord i samma stad. Och Mrs Dalloway är inte alls som jag – hoppas jag! Hon är snobbig, konservativ, dömande, arrogant – och inte helt lätt att tycka om. Trots att andra möjligheter fanns har hon valt det säkra livet och gift sig med en lagom ointressant man som gett henne en trygg position i samhällets societet. Själv broderar hon, handlar blommor, arrangerar fester och är – som hennes gamla kärlek Peter syrligt säger – en perfekt värdinna. Ytlig och lätt att glömma, med andra ord.Så varför gör jag inte det?Ja, grejen med Clarissa Dalloway är väl just att hon påminner mig om att den sorts människor som jag just beskrev faktiskt inte existerar: de ytliga, ointressanta, de som inte lämnar några spår. Vi bara tror att de finns. Virginia Woolfs mästerskap ligger i hur hon skriver fram den mänskliga erfarenheten, i all dess komplexitet. I Clarissa Dalloway får jag tillgång till en hel människa – på ett sätt som jag faktiskt inte kan få i verkliga livet. För porträttet av Clarissa tecknas inte bara genom hennes eget medvetande utan genom alla dem hon möter, de som känner henne väl och ser henne genom alla hennes tidigare, yngre versioner, och de som flyktigt korsar hennes väg på gatan.Virginia Woolf struntade blankt i sin samtids förväntningar på hur en roman skulle skrivas. I stället gjorde hon som Clarissa själv: kastade sig ut i den vackra Londonmorgonen och lät läsaren följa med i livet som ständigt pågår – överallt. Så byter romanen perspektiv utan förvarningar, från den promenerande Mrs Dalloway till hennes gamla pojkvän Peter Walsh – som just kommit tillbaka till London från att ganska mediokert ha tjänat det brittiska imperiet i Indien – till ungdomskärleken Sally Seton som blivit Lady och fembarnsmor, till butiksinnehavare, gatuförsäljare och nyfikna flanörer. Och så ger den perspektivet till den svårt sjuke Septimus Smith och hans förtvivlade fru Lucrezia, för att låta det gå tillbaka till Clarissa – och vidare igen. Hon tänker på dem alla och på sig själv – medan de i sin tur betraktar henne – och tänker på sig själva.Allt är relativt: tid, plats, minne, identitet – och människans sinnen och psykologi gör en objektiv upplevelse av världen omöjlig. ”Hon ville inte längre säga om någon människa i världen att hon eller han var det eller det [.…] ville inte säga om sig själv: jagär det eller det” tänker Clarissa. För dum är hon inte, hon vet: allt är i flux. Det enda vi verkligen har är ögonblicket, vårt här och nu. Berättelserna, före och efter-tankarna, den skenbara logiken skapar vi själva. Men det är ögonblicken vi minns, synintrycken, dofterna, ljuden, mötet med den andre.Ögonblick. Ordet återkommer genom romanen – i Eva Åsefeldts översättning hela femtiofyra gånger. För Woolf är det nämligen inte ett ord bland andra, inte en neutral beskrivning av en flyktig stund, utan centralt för hela hennes förståelse av livet. Hon kallar dem ”moments of being” – de ögonblick när livet plötsligt fylls av akut härvaro. De kommer sällan och oväntat. För Clarissa sker det till exempel när hon mitt på förmiddagen lägger av sig sin brosch i sitt sovrum. Woolf skriver att Clarissa: ”kastade sig […] ut i ögonblickets själva kärna, naglade fast det, där – ögonblicket denna förmiddag i juni som vilade under trycket av alla de andra förmiddagarna. Hon såg spegeln, toalettbordet och flaskorna som för första gången, samlade hela sitt jag till en enda punkt (med blicken mot spegeln), såg det späda rosa ansiktet hos den kvinna som samma kväll skulle hålla sin fest; Clarissa Dalloway, hon själv.”Ögonblick som dessa kan, som Runeberg skrev, ”bli hos oss evigt”. Som en annan morgon, mer än trettio år tidigare, när Sally plötsligt kysste henne på en terrass: ”det mest fulländade ögonblicket i hennes liv”.Clarissa återkommer ständigt till denna stund och till den hon var då. Då när alla dörrar till livet fortfarande stod öppna. Då, när hon gjorde slut med Peter Walsh – och kysste Sally. Sedan dess har livets dörrar stängts, en efter en. Har hon valt rätt? Var det rätt att tacka nej till allt det osäkra och otippade - och i stället bli fru Dalloway?Virginia Woolf hade hunnit bli fyrtio när hon skapade sin Clarissa. Hon bodde då tillfälligt i Richmond, där hon och hennes man Leonard hade startat Hogarth Press, mycket för att Virginia skulle ha något att göra – hon led sedan barndomen av bräcklig mental hälsa.Många läsare har funderat på hur mycket av författaren som finns i Mrs Dalloway. Det är lite roligt, för Woolf var knappast någon borgerlig societetsdam som gav fester för konservativa premiärministrar och andra noggrant utvalda medlemmar av societeten. Hon var ju bohem, ganska så fattig, gift med en socialist och uppslukad av konst och litteratur. Mrs Dalloway broderar – Virginia Woolf läste James Joyce. Mrs Dalloway planerar menyer – Virginia Woolf satte texten till T.S. Eliots ”Det öde landet” – som gavs ut som bok på paret Woolfs lilla förlag 1923, samtidigt som Virginia skrev på sin roman.Men jag förstår tanken - för visst finns likheterna där. Clarissa ser och noterar det mesta som har med samtidens sociala spel att göra. Men till skillnad från sin skapare Virginia väljer hon bara att spela med. Kanske är Clarissa Dalloway allt det som Woolf själv hade kunnat bli, om hon inte gjort uppror mot det viktorianska samhälle hennes samtid och stränga far uppfostrade henne till.Och det är väl just i det att vara människa i världen, bland andra människor, som jag och Clarissa – och för den delen Virginia Woolf – möts och är lika varandra. Upptagna med vardagens små planer, fasta i oss själva och våra sinnens och tankars begränsningar medan livet pågår och pågår – och plötsligt slår oss med sin storslagenhet, skönhet och korthet – i varats utsträckta ögonblick.Och alla har vi väl våra egna varianter av Sally Seton-kyssar där någonstans längst inne: minnen som vi vårdar och som kommer att försvinna med oss.En av litteraturens främsta egenskaper är att den får oss att känna igen människor vi aldrig mött. Jag känner igen Clarissa Dalloway – trots att hon är hundra år äldre än jag och bara ett stycke text, en uppfinning. För någonstans är det ju ändå så, att Clarissa Dalloway, ja, det är ju jag.Och du.Karin Nykvistlitteraturvetare och kritikerLitteraturVirginia Woolf: Mrs Dalloway. Översättning: Eva Åsefeldt. Albert Bonniers förlag, 2025.

Polisen såg risk för dödligt våld. Trots det gjorde man inte allt i sin makt för att förhindra det brutala dådet innan det var för sent. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Det är ett väl underbyggt åtal och en välformulerad dom. Men frågan är ju: Hur kunde det gå så här långt, säger kriminalkommissarien Bosse Åström.Det är en ljummen vårkväll i början av maj. 22-åriga Shahida och hennes familj är vid sjön en bit utanför samhället. När de ska åka hem sätter hon och hennes bror sig i bilens baksäte, då brodern plötsligt tar hennes sjal och drar den hårt runt hennes hals.Enligt brodern fick han uppdraget av pappan som nu dömts till livstids fängelse. Själv fick han 16 år, men tingsrätten valde att frikänna mamman.Hindras inteKuratorn Sussie lärde känna Shahida några år tidigare.– Hon var min idol. Hon stod upp för tjejer och kvinnor, säger Sussie.Men hemma var Shahida kontrollerad. En dag ringer hon Sussie och berättar att pappan våldtagit henne. Sussie hjälper Shahida att fly. Men polisen gör inte det dom ska för att skydda henne. Våldtäkten utreds aldrig. I stället får pappan höra om anklagelserna på omvägar, vilket blir början på slutet för Shahida. – Man behöver inte vara kusin med Einstein för att förstå att det är highway to hell hela vägen va, säger den erfarna mordutredaren Bosse Åström.I det här avsnittet av Brottsutredarna med reporter Sigrid Edsenius får du höra hur viktigt det är att polisen agerar innan situationer eskalerar. Bosse Åström, en av Sveriges främsta utredare av grova brott, konstaterar flera allvarliga brister i polisens tidiga arbete i fallet Shahida.Producent: Steffen RenklintSlutmix: Bo AndersinPolisen har avböjt att kommentera kritiken och tingsrättens dom är överklagad till hovrätten.

Den 3 juli 1866 drabbade närmare 500 000 man trupper ur den preussiska armén samman med den österrikiska armén vid Köningsgrätz i nuvarande Tjeckien. Slaget var det största i Europa mellan Napoleonkrigen och första världskriget.Den preussiska 7.infanteridivisionen och 1.gardesinfanteridivisionen anföll och i princip krossade fyra österrikiska kårer i skogarna kring Shiepwald och Chlum. Det österrikiska nederlaget ledde direkt till fred och innebar att Preussen kunde bilda ett Nordtyskt förbund och ta ett stort steg mot ett enat Tyskland under Preussen.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om ett av den europeiska militärhistoriens mindre kända, men betydelsefulla krig.1864 hade Danmark besegrats genom en gemensam preussisk-österrikisk krigsinsats. Motsättningar om hur de nya områden Slesvig och Holstein skulle styras tillsammans med den grundläggande konkurrensen mellan de båda maktcentrumen i Berlin och Wien utmynnade i en direkt konflikt 1866. De nordtyska staterna anslöt på den preussiska sidan och de sydtyska staterna gjorde gemensam sak med Österrike.Den preussiska framgången berodde på den reformerade preussiska arméns slagkraft som ett resultat av skicklig ledning, taktiskt välövade trupper och nya beväpning. Den preussiska generalstabens chef Helmuth von Moltke hade inspirerad av militärteoretikern Clausewitz teori om kriget och infört nya principer för hur krigföringen skulle ledas. Fyra preussiska arméer rörde sig snabbt med järnväg mot den österrikiska huvudarmén. Österrikarna var på papperet numerärt överlägsna, men tvingades avdela en armé för att försvara sig mot ett italienskt anfall från söder. Den mångkulturella österrikiska arméns olika avdelningar var visserligen att betrakta som en yrkesarmé, men hade mycket varierande stridsvärde. Vid Königgrätz koncentrerade preussarna tre arméer och fångade den österrikiska huvudarmén under den uppgivne och passive befälhavaren Benedek.Preussarna hade underlägset artilleri, men ett nytt bakladdat tändnålsgevär som medgav en snabbare eldgivning än de äldre mynningsladdade österrikiska musköterna. De österrikiska kolonnanfallen i täta formeringar i rent napoleansk stil krossades av den intensiva preussiska eldgivningen. Trots att den österrikiska armén hann retirera i relativt god ordning valde kejsare Frans Josef att gå med på en fredsuppgörelse. Den preussiska rikskanslern Otto von Bismarck valde att så snabbt som möjligt få en fredsuppgörelse till stånd. Hans mål var inte att krossa eller förödmjuka Österrike och dess habsburgske kejsare. Han vill få fria händer att bilda ett nordtyskt förbund under ledning av Preussen. Nästa steg i enandet av Tyskland kom några år senare i samband med det Fransk-tyska kriget 1870-71. Lyssna också på Dansk-tyska kriget år 1864 – en dansk katastrof samt Fransk-tyska kriget år 1870-71 – krig som politiskt medel.Bild: Den preussiske kejsaren Wilhelm I, Bismarck och general Moltke observerar det största inringningsslaget i krigshistorien: Den 3 juli 1866 stod omkring 180 000 österrikare och 200 000 preussare mot varandra. Den preussiska arméns seger öppnade vägen för ett enande av imperiet under preussiskt ledarskap - utan Österrike. Av Georg Bleibtreu (1828–1892), Wikipedia, Public Domain.Musik: KÖNIGGRÄTZER MARSCH av Grosses Blasorchester; G. Piefke, 1952, Internet Archive, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Onno Eichelsheim is Commandant der Strijdkrachten. Sven praat hem over wat de Navo nodig heeft in de toekomst en over de actualiteit: komt Poetin naar Istanboel? En wat te denken van van de aangifte tegen Marco Kroon? Sven op 1 is een programma van Omroep WNL. Meer van WNL vind je op onze website en sociale media: ► Website: https://www.wnl.tv  ► Facebook: https://www.facebook.com/omroepwnl  ► Instagram: https://www.instagram.com/omroepwnl ► Twitter: https://www.twitter.com/wnlvandaag ► Steun WNL, word lid: https://www.steunwnl.tv ► Gratis Nieuwsbrief: https://www.wnl.tv/nieuwsbrief 

Tredje rikets sista dagar präglades av kaos, förstörelse och död. I sitt politiska testamente utsåg Adolf Hitler storamiralen Karl Dönitz till Tysklands nye statschef. Dönitz var ingen ideolog eller sadist som Himmler eller Goebbels, men en lojal och effektiv tjänsteman i ett system byggt på förtryck och massmord. Regeringen han ledde – den så kallade Flensburgregeringen – existerade i drygt tre veckor med huvudsakligt syfte att organisera kapitulationen och möjliggöra för civila och soldater att fly till väst.I praktiken saknade Dönitzregeringen verkligt inflytande. Tysklands militära kapacitet var krossad, infrastrukturen låg i ruiner och de allierade kontrollerade redan stora delar av landet. Ändå spelade regeringen en viss roll i samordningen av partiella kapitulationer, bland annat i Danmark, Norge och norra Tyskland.Detta är det sista avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med militärhistorikern Lars Ericson Wolke, aktuell med boken Tredje rikets sista dagar.Den 7–8 maj 1945 undertecknades Tysklands villkorslösa kapitulation, vilket formellt avslutade kriget i Europa. Trots detta dröjde det till den 23 maj innan Dönitzregeringen arresterades av brittiska trupper och upplöstes. Under mellantiden rådde fullständigt kaos: miljoner människor var på flykt, städer låg i ruiner och tusentals dog i svält, sjukdomar och våld. Tyskland delades upp i fyra ockupationszoner, och i Nürnberg inleddes rättegångarna mot ansvariga för nazismens brott.Karl Dönitz dömdes till tio års fängelse för krigsförbrytelser. I sina memoarer, liksom Albert Speer, försökte han tona ned sin roll och lägga skulden på Hitler. Först långt senare framträdde en tydligare bild av Wehrmachts och SS:s aktiva deltagande i folkmordet.Dönitz var en teknokratisk lojalist. Född 1891, utbildad inom den kejserliga marinen, gjorde han karriär som ubåtsofficer under första världskriget. Under andra världskriget ledde han ubåtskriget mot de allierade med hänsynslös effektivitet och lät använda koncentrationslägerfångar i rustningsindustrin. Han blev partimedlem först 1944, men var länge en trogen anhängare av Hitler.Striderna om Hitlers efterträdarskap hade pågått länge. Hess diskvalificerades efter sin flygning till Storbritannien 1941, Göring föll i onåd, och Himmler förrådde Hitler genom att försöka förhandla med väst. Valet föll slutligen på Dönitz, vars lojalitet aldrig ifrågasatts.Hans regering – baserad i Flensburg vid danska gränsen – försökte fördröja kapitulationen inför Röda armén, och istället prioritera reträtt och överlämnande till västmakterna. Detta ledde till partiella kapitulationer i bland annat Danmark (5 maj), Nordvästtyskland och Nederländerna, samt förhandlingar i Norge. Det var ett försök att mildra konsekvenserna av det oundvikliga nederlaget.Bild: Gripandet av tre medlemmar ur Flensburgregeringen: Alfred Jodl, Albert Speer och presidenten Karl Dönitz. På bilden ses storamiral Karl Dönitz i brittisk fångenskap efter sin arrestering. Dönitz utsågs till Hitlers efterträdare den 30 april 1945 och ledde därefter förhandlingarna om de tyska styrkornas kapitulation i väst. Foto: Malindine E G (Capt), No 5 Army Film & Photographic Unit. Bild BU 6711 ur Imperial War Museums samlingar. Wikimedia commons, Public Domain.Musik: Richard Wagner's opera Götterdämmerung: Siegfriedsbegravningsmarsch avthe UnitedStates Marine Corps Band, creative commons; Wiki Media.Lyssna också på Operation Valkyria – en trojansk häst i Tredje Riket.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 22 juni 1941 inledde Nazityskland en av de mest omfattande militära operationerna i historien: Operation Barbarossa. Med över tre miljoner soldater, tusentals stridsvagnar och flygplan korsade tyska trupper den sovjetiska gränsen, vilket öppnade östfronten under andra världskriget. Målet var att snabbt besegra Sovjetunionen och säkra "Lebensraum" – livsrum – för det tyska folket.Adolf Hitler drevs av en kombination av ideologiska och strategiska motiv. Han betraktade kommunismen som ett existentiellt hot och ansåg att det tyska folket behövde expandera österut för att få tillgång till livsviktiga resurser såsom olja, stål och spannmål. Dessutom såg han slaverna som underlägsna och ämnade förslava eller eliminera dem för att ge plats åt tyskarna.Detta är det sjätte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Operation Barbarossa.Sovjetunionen var inte helt oförberedd på ett tyskt anfall, men graden av beredskap var otillräcklig. Trots underrättelserapporter om en förestående invasion valde Josef Stalin att ignorera många av varningarna, delvis på grund av misstro mot västerländska källor och en önskan att undvika provokation. Den sovjetiska armén var dessutom försvagad av tidigare utrensningar av officerare och led av bristande modernisering.Inledningsvis hade tyskarna stora framgångar genom sin "blitzkrieg"-taktik, vilket ledde till snabba framryckningar och inringningar av stora sovjetiska styrkor. Städer som Kiev och Smolensk föll, och tyska trupper närmade sig Moskva. Men den hårda sovjetiska vintern, långa försörjningslinjer och envist sovjetisk motstånd försvårade ytterligare framryckningar.Under invasionen begick de tyska styrkorna omfattande krigsbrott. Einsatzgruppen, mobila insatsstyrkor, följde efter de framryckande trupperna och genomförde massavrättningar av judar, romer, kommunister och andra grupper. Civila utsattes för brutala övergrepp, och många städer och byar förstördes systematiskt.Vändpunkten kom med slaget vid Stalingrad vintern 1942–1943. Efter månader av intensiva strider omringades och kapitulerade den tyska 6:e armén, vilket markerade början på en stadig sovjetisk offensiv västerut. Sovjetunionens förmåga att mobilisera sina resurser, den hårda vintern och Tysklands överskattning av sin egen kapacitet bidrog till denna vändning.Bild: Även om delar av den tyska armén var mekaniserad var man 1941 fortfarande i hög grad beroende av hästar och en stor del av soldaterna avancerade till fots. Bundesarchiv, Bild 101I-136-0882-13 / Albert Cusian / CC-BY-SA 3.0 Wikipedia. Public Domain.Musik: If the war breaks out tomorrow av The Red Army Chorus of the U.S.S.R. Dm. & Dan. Pokrass; K. Listov; A. V. Alexandrov; V. Lebedev; Kumach; Red Army Choir of the U.S.S.R.; Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Storbritannien stod ensamt kvar mot Nazityskland efter Frankrikes fall. Adolf Hitler ville egentligen ha fred med Storbritannien, men britterna och premiärminister Winston Churchill valde att fortsätta kämpa.För att kunna invadera Storbritannien behövde Luftwaffe först besegra Royal Air Force (RAF) och etablera luftherravälde. Under flera månader kämpade brittiska jaktflygare i Spitfires och Hurricanes mot det numerärt överlägsna Luftwaffe. Trots svåra förluster lyckades RAF stå emot, och när hösten anlände stod det klart att Tyskland hade misslyckats med att krossa det brittiska försvaret.Detta är det femte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Slaget om Storbritannien 1940.Slaget om Storbritannien blev en vändpunkt i andra världskriget. När Frankrike kapitulerade den 22 juni 1940 blev Storbritanniens situation kritisk. Landet stod nu ensamt, med en krigsmakt som var försvagad efter evakueringen vid Dunkerque. De brittiska styrkorna hade förlorat stora mängder tung materiel, inklusive stridsvagnar, artilleri och transportfordon.Churchills beslutsamhet blev avgörande för Storbritanniens motstånd. Trots att vissa inom regeringen, inklusive utrikesminister Lord Halifax, övervägde en fredsuppgörelse, stod Churchill fast vid sin linje. Han ansåg att fred med Hitler endast skulle vara en kortsiktig lösning som på sikt skulle leda till att Storbritannien tvingades leva under Nazitysklands dominans. Hans beslutsamhet stärkte den brittiska moralen och bidrog till att landet stod emot trycket från Tyskland.Tysklands invasionsplan, Operation Seelöwe, byggde på att Hermann Görings Luftwaffe först behövde besegra RAF och neutralisera den brittiska flottan genom flyganfall. Planen var ambitiös men riskabel – transportfartygen var långsamma och sårbara, och utan luftherravälde skulle de bli lätta mål för brittiska bombflyg och örlogsfartyg.Luftwaffes inledande offensiv började i juli 1940 med attacker mot brittiska hamnar och fartyg i Engelska kanalen. Dessa anfall syftade till att locka ut RAF:s jaktflyg och försvaga det brittiska försvaret innan den stora offensiven tog vid. I augusti gick tyskarna vidare till nästa fas: systematiska anfall mot RAF:s flygbaser, radarsystem och logistik. Under dessa veckor var RAF hårt pressat och förlorade många flygplan och piloter. Trots detta lyckades britterna hålla sina radaranläggningar intakta, vilket var avgörande för att kunna förutse de tyska anfallen.Bild: En formation av Supermarine Spitfire Mk I från No. 610 Squadron, baserad på Biggin Hill, under ett uppdrag den 24 juli 1940. Flygplanen, inklusive N3289 ('DW-K') och R6595 ('DW-O'), flyger i den karakteristiska "vic"-formationen som användes av Royal Air Force under Slaget om Storbritannien. Fotografi taget av Daventry B.J. (F/O), Royal Air Force, och tillhör Imperial War Museums samlingar. Wikipedia. Public Domain.Musik: Wir fahren gegen Engeland av Musikkorpt eines Infanterieregimentes - leitung: B. Ahlers "Wir fahren gegen Engeland" är en tysk marschsång från andra världskriget, känd för sin användning i propagandasyfte. Sången skrevs 1939 av Herms Niel, en av de mest produktiva kompositörerna av tysk marschmusik under det nazistiska Tredje riket. Den användes i samband med Tysklands planer på en invasion av Storbritannien, Operation Seelöwe, men blev även en del av den bredare propagandakulturen inom Wehrmacht. Källa: Internet Archive (Public Domain).Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Een jaar geleden kwamen PVV, VVD, NSC en BBB met hun hoofdlijnenakkoord. De belofte was niet gering: 'HOOP, LEF EN TROTS'. Of, in een eerder concept: 'Bouwstenen voor doorbraken'. Dat zou een kabinet van experts vervolgens uitdiepen tot een regeerprogramma. En dat zou worden voorzien van een serie maatschappelijke akkoorden, zodat het draagvlak veel breder kon zijn dan bij vier fracties in de Tweede Kamer alleen.Jaap Jansen en PG Kroeger wandelen door de geschiedenis van het eerste jaar van de coalitie van PVV, VVD, NSC en BBB en noteren een reeks opvallend consistente politieke patronen. En noteren bijna vergeten momenten waarvan we nu begrijpen dat zij grote impact kregen. Geert Wilders kreeg drie keer op rij niét wat hij verlangde en nam wraak op Dick Schoof en zijn coalitiecollega's.***Deze aflevering is mede mogelijk gemaakt met donaties van luisteraars die we hiervoor hartelijk danken. Word ook vriend van de show!Heb je belangstelling om in onze podcast te adverteren of ons te sponsoren? Zend een mailtje naar adverteren@dagennacht.nl en wij zoeken contact.Op sommige podcast-apps kun je niet alles lezen. De complete tekst plus linkjes en een overzicht van al onze eerdere afleveringen vind je hier***Wat zien we nu? Het is opmerkelijk achteraf dat de twee cruciale documenten voor het slagen van deze coalitie nooit in de Kamer besproken zijn op inhoud en betekenis. Noch de rechtsstaatverklaring noch het regeerprogramma. Het waren papieren tijgers, een soort wapenstilstandsverdrag.De enige politicus die de verklaring écht benutte was Geert Wilders. Hij rekt deze voortdurend op met zijn erupties in sociale media die de premier en NSC weigeren 'te recenseren'. Dat benut hij vervolgens ook voor zijn eigenstandige buitenlandse politiek op het wereldtoneel, die bedremmeld zwijgend wordt geslikt.Vanaf het onderhandelingsproces dat het hoofdlijnenakkoord dankzij het duo Elbert Dijkgraaf en Richard van Zwol opleverde, is de coalitie met die methode blijven overleggen. Steeds kwam er uit de koker van de vier fractieleiders een conclusie, die inhield dat men akkoord was met verdaging van de voorgenomen besluiten.In plaats van regeringsarbeid door ministers kwam een permanente kabinetsformatie tussen fractievoorzitters, waarbij overeenstemming op concrete beleidspunten vaak wordt uitgesteld. Zowel bij Prinsjesdag als bij de Voorjaarsnota was dit de werkwijze die conflicten en hun oplossing vermeed.Kabinet en coalitie kennen geen gezamenlijk aanvaard en geregeld consensusmechanisme. Zowel tussen de Kamerfracties niet als evenmin binnen het kabinet of tussen kabinet en fracties. De premier kan dat mechanisme niet vormen, omdat hij 'van niemand' is. De vier vicepremiers zijn door de fractieleiders politiek gemarginaliseerd.Een onthullend interview met NSC-staatssecretaris Tjebbe van Oostenbruggen schilderde de effecten hiervan. Premier, minister van Financiën en hijzelf zaten urenlang in een antichambre te wachten op een sein van de fractieleiders, terwijl ondersteuning door experts niet welkom bleek. De enige die als een soort oliemannetje weet te opereren is Geert Wilders, zoals ook bleek bij de Onderwijsbegroting.De machtsverhoudingen zijn in het jaar sinds ‘HOOP, LEF EN TROTS' drastisch veranderd. De coalitie bestaat gezien de peilingen feitelijk nog uit twee partijen die samen zo'n 50 zetels halen. De eerst zo gehavende oppositie is krachtig terug als politieke factor – ook vanwege het belang van de Eerste Kamer.Naast het onvermogen van kabinet en coalitie is de herverkiezing van Donald Trump van cruciale betekenis gebleken. Zijn aantreden zorgde voor een volledig ander discours over volledig andere prioriteiten dan de coalitie in mei 2024 zich kon voorstellen. Europa, defensie, handelsoorlogen, recessie, monetaire orkanen en 'strategische autonomie' slaan nu de klok.Pogingen tot afleiding met lintjes, 130 kilometer of tripjes naar de Efteling werken inmiddels averechts. Binnen de PVV-gelederen breekt openlijke onmin uit door irritaties tussen hun bewindslieden en met Wilders. De teloorgang van Pieter Omtzigt en zijn partij, de motie-Eerdmans en de instorting van de plannen tot woningbouw destabiliseren kabinet en coalitie.In de zomer moet bovendien een lijn gevonden worden over de Europese meerjarenbegroting. Van enige samenhang is geen sprake en de Nederlandse begroting is op weg naar een tekort boven de kritische grens van 3 procent van het bruto nationaal product. Daarmee kan Nederland in Brussel slechts hoon oogsten. Zijn we hiermee terug in voorjaar 2012, toen Geert Wilders wegvluchtte voor Brusselse consequenties?***Verder luisteren501 - Den Haag zonder Omtzigt en een Voorjaarsnota zonder beleid497 – De krankzinnige tarievenoorlog van Donald Trump495 - De zeven burgeroorlogen van Dick Schoof493 - Het belastingkaartenhuis wankelt491 - De voortdurende twijfels van Nieuw Sociaal Contract480 - De dilemma's van links474 – Parlementair historicus Joop van den Berg: “De democratie is in groot gevaar. Je moet niet denken: het loopt wel los"470 - Het kabinet bestaat niet, het is een virtuele machine466 - Behandeling Onderwijsbegroting werd parcours vol struikelpartijen en miskleunen456 - De zeven crises van het kabinet-Schoof452 - Wie is de baas in de coalitie?448 - Premier zonder kompas442 - Na de sportzomer van Schoof de hete herfst van Wilders438 –Het nieuwe kabinet als kleuterklas. De koning kun je niet spelen420 - Wilders formeert in Boedapest, niet Den Haag410 - De Pirouette van Putters400 - De kabinetsformatie als de kat van Schrödinger398 - Kabinetsformatie 2024: de lege stoel van Pieter Omtzigt393 - Op naar een extraparlementair kabinet!***Tijdlijn00:00:00 – Deel 100:34:04 – Deel 201:04:59 – Deel 301:25:33 – Einde Zie het privacybeleid op https://art19.com/privacy en de privacyverklaring van Californië op https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Raysearch rusar på börsen idag men det kan finnas mer uppsida, enligt Redeyes analytiker Oscar Bergman.Svensk bostadsmarknad dämpas av en "Trumpeffekt". Men snart kan priserna stiga. Börskoll gästas av Erik Wikander, vice vd på Svensk Fastighetsförmedling samt Anna Johansson, mäklare och franchisetagare på Fastighetsbyrån. Svensk tillväxt bromsar in. Nu reviderar finansminister Elisabeth Svantesson ner BNP-prognosen. Programledare: Pontus Herin

Trots en smällkaramell i lördags på Åby uteblev utdelning på fem rätt. Ny jackpot väntar spelarna och Fredrik Edholm är i sitt esse när Umeå arrangerar sin största tävlingsdag för året. Det svänger hit och dit i podden innan experterna kommer överens.

Finska vinterkriget inleddes med sovjetiska bombningar av Helsingfors i Finland den 30 november 1939 efter att Finland vägrat att acceptera krav på justeringar av gränsen. Sovjetunionens invasion sträckte sig från Barents hav i norr till Östersjön i söder.Röda armén var helt överlägsen i fråga om trupper och material, men de möttes av mycket hårt motstånd av de motiverade finska trupperna som kunde utnyttja terrängen till en gerillakrigsliknande taktik. Finnarna kämpade tappert i väntan på utländsk undsättning som aldrig kom.Detta är andra delen i en serie av sju om andra världskriget. Historia Nu:s programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.Josef Stalin ansåg att den sovjetiska industristaden Leningrad var hotad av potentiella militära angrepp genom Finland. Därför krävde Sovjetunionen i oktober 1939 att Finland skulle lämna ifrån sig Karelska näset, förstöra sina försvarsverk i öster och arrendera ut halvön Hangö till en sovjetisk flottbas. Finland avvisade dessa krav, vilket ledde till att Sovjetunionen beslutade att ta dessa områden med våld.Sovjetunionen hade över 500 000 soldater, 30 gånger fler flygplan och 200 gånger fler stridsvagnar än Finland. Finland hade en armé på 275 000 soldater, men saknade nödvändig militär utrustning.Fältmarskalk Mannerheim visste att Finland inte skulle kunna vinna kriget i traditionell mening. Hans strategi var därför att fördröja den sovjetiska invasionen så mycket att omvärlden skulle hinna komma till Finlands undsättning. Denna strategi fokuserade på att skydda Karelska näset och förhindra att Röda armén nådde Helsingfors.Finländarna använde en taktik som kallas "mottitaktiken", vilket innebar att de skar av de sovjetiska styrkornas förbindelser bakåt, anföll dem från sidorna och splittrade deras förband i mindre grupper. Denna taktik visade sig vara mycket framgångsrik och ledde till en rad finska segrar.Sverige förklarade sig icke-neutralt och blev icke-krigförande, vilket möjliggjorde omfattande materiellt stöd till Finland, inklusive vapen. Dessutom organiserade Sverige en frivilligkår för att hjälpa Finland.Trots det hårda motståndet och framgången med mottitaktiken, kunde Finland inte hålla emot den sovjetiska invasionen. Vid utgången av februari 1940 inleddes fredsunderhandlingar i Moskva. Fredsavtalet, även känt som Moskvafreden, undertecknades den 13 mars 1940. I enlighet med detta avtal avträdde Finland flera områden till Sovjetunionen, inklusive Karelska näset, Ladogakarelen och delar av Fiskarhalvön. Dessutom arrenderades Hangö udd till Sovjetunionen på trettio år.Bild: Finska skidsoldater under Vinterkriget 1939-40. Källa:SA-Kuva, Public DomainMusik: Njet Molotoff! Kampsång från finska vinterkriget, Youtube, Public Domain.Lyssna också på De finska soldaternas krigstrauman under andra världskriget. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andra världskriget startade tidigt på morgonen den 1 september 1939 när Nazityskland anföll Polen. Polens öde hade beseglats några dagar tidigare när Sovjetunionen och Nazityskland ingick en ohelig allians och i ett hemligt protokoll delade upp landet mellan sig.Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland den 3 september, men deras insatser var symboliska. Trots de polska styrkornas heroiska motstånd ledde Nazitysklands tekniska och numerära överlägsenhet till att den polska armén kollapsade inom tre veckor. Den 17 september 1939 gick Röda armén in i östra Polen.Detta är det första avsnittet i en serie av sju om andra världskriget, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om anfallet på Polen och krigets början.Trots en numerärt stor armé lyckades Polen inte stå emot den tyska krigsmaskinen, som med sin blixtkrigstaktik revolutionerade modern krigföring. Tysklands kombination av snabba pansaranfall, flygvapenstöd och välkoordinerade operationer krossade det polska försvaret.Den polska armén saknade både modern utrustning och förmåga att möta den nya tidens mobila krigföring. Dessutom var landets försvarsstrategi, som byggde på att skydda gränserna, ineffektiv mot Tysklands framryckningar vilka snabbt splittrade och omringade de polska styrkorna. Polens utsatta läge förvärrades ytterligare när Sovjetunionen invaderade från öster den 17 september, vilket tvingade Polen att slåss på två fronter.Storbritannien och Frankrike, som hade försvarsfördrag med Polen, förklarade krig mot Tyskland den 3 september men kunde inte erbjuda något konkret militärt stöd. Polens isolering och den övermäktiga fienden ledde till landets fall på bara fem veckor.Efter erövringen av Polen började Tyskland och Sovjetunionen genomföra systematiska åtgärder för att eliminera den polska nationen. Västra Polen annekterades direkt av Nazityskland, medan centrala delar organiserades som Generalguvernementet. Nazisterna inledde omedelbart en brutal politik av germanisering, där polsk kultur systematiskt undertrycktes. Miljontals polacker fördrevs från sina hem för att skapa plats åt tyska bosättare, medan hundratusentals polacker tvångsrekryterades som slavarbetare i Tyskland.Den nazistiska Generalplan Ost föreslog en etnisk rensning och germanisering av Polen. Miljontals polska judar fördes till getton, och utrotningsläger som Auschwitz och Treblinka etablerades. Dessa blev centrala för Förintelsen, där cirka tre miljoner polska judar och ytterligare tre miljoner polska medborgare dödades. Samtidigt deporterade Sovjetunionen hundratusentals polacker till Sibirien, och i Katynmassakern 1940 avrättade den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD över 20 000 polska officerare och intellektuella.Bild: Möte mellan tyska och sovjetiska soldater i Polen, 20 september 1939. I ett hemligt protokoll till Molotov-Ribbentrop-pakten delades Polen upp mellan Nazityskland och det kommunistiska Sovjetunionen.Källa: Bundesarchiv, Bild 101I-121-0008-25, Ehlert, Max, Wikipedia, CC-BY-SA 3.0Musik: Mazurek Dąbrowskiego ("Än är Polen ej förlorat") av Józef Wybicki; Wikimedia, Public DomainLyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur hanterar man ett land i fullkomlig kollaps, ockuperat av tre militära stormakter och dessutom skyldigt till omänskliga brott mot mänskligheten?Perioden efter Hitlers död och den tyska kapitulationen var på intet sätt enkel. Redan i fredsförhandlingarna kan man ana de konfliktytor som, inom loppet av bara några år, skulle växa till en ny global stormaktskonflikt. Vad skulle det bli av Tyskland, och hur skulle Europas framtid se ut?I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt krigsslutet 1945 och perioden fram till kalla krigets utbrott.Det största problemet efter 1945 var det faktum att den allians som slutligen hade besegrat Nazityskland egentligen hade mycket lite gemensamt – förutom fiendskapen mot Hitler. När Hitler avslutade sitt liv i Berlin och Tyskland till sist hade kapitulerat, accentuerades omedelbart skillnaderna i stormakternas syn på framtiden. En kärnfråga var särskilt de ockuperade folkens suveränitet och deras rätt att bestämma sin egen framtid genom fria val.Medan USA och Storbritannien kunde enas om att denna princip skulle gälla, var Sovjetunionen inte särskilt intresserad av att låta de nyförvärvade landområdena i Östeuropa själva forma sin framtid. Det hjälpte förstås inte heller att de tre stormakterna representerade helt olika samhällsideologier, som i grunden var antagonistiska gentemot varandra.Trots försöken att etablera samsyn under Potsdamkonferensen 1945 och bildandet av Förenta Nationerna samma höst, fördjupades konflikten snabbt. Misstänksamhet präglade relationen mellan parterna, och snart föll järnridån. Sovjetunionen förhindrade att Marshallhjälpen nådde de ockuperade staterna i Östeuropa, blockerade Berlin och organiserade en kupp i Tjeckoslovakien för att säkra ett Sovjetvänligt styre. Samtidigt understödde Sovjetunionen revolutionära grupper i Grekland i syfte att även där vända utvecklingen till sin fördel.Bara fyra år efter krigets slut nådde konflikten sin logiska kulmen när de västliga demokratierna enades under Washingtonfördraget i april 1949. Nato bildades – och kalla kriget var ett faktum.Bild: Från vänster: Storbritanniens premiärminister Winston Churchill, USA:s president Harry S. Truman och Sovjetunionens ledare Josef Stalin under Potsdamkonferensen sommaren 1945. Här försökte de allierade enas om efterkrigstidens Europa – men redan då började sprickorna i samarbetet visa sig. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Filmskapandet blev en kontaktannons till pappa Hasse och ett sätt att försöka göra sig förstådd. Vad vill Tomas Alfredson säga? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han är en av våra mest kända och erkända filmregissörer och han har rört sig över genre-gränserna som få andra. På Tomas Alfredsons CV finns internationella spionsuccén Tinker, tailor, soldier, spy, vampyrdramat Låt den rätte komma in, Alfons Åberg-serier och Killinggängets hyllade Fyra nyanser av brunt och Torsk på Tallinn. Nu under vintern har du kanske sett hans nytolkning av Ingmar Bergmans och Liv Ullmans svartsjukedrama Trolösa på SVT.”Minns energin, inte hans faderskap”Trots till synes skarpa hopp mellan genrerna så kan man skymta ett återkommande tema i hans filmer; ett utforskande av ensamhet, utanförskap och mellanmänskliga relationer. Hur kommer det sig? Och hur var det att växa upp i skuggan av pappan Hasse Alfredson – i en relation som präglades av både kärlek och frånvaro?Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Den romerske kejsaren Konstantin den stores (272–337 e.Kr.) omvändelse till kristendomen är en central händelse i Västerlandets historia. Kristendomen gick från att vara en förföljd minoritet till att bli den dominerande religionen i Romarriket.Konstantins relation till den traditionella romerska religionen var dock pragmatisk. Han tillät fortsatt kult av solguden Sol Invictus och tolererade inledningsvis andra religioner. Trots sitt starka stöd för kyrkan lät han inte döpa sig förrän på sin dödsbädd år 337. Denna balansgång mellan det gamla och det nya var sannolikt avgörande för hans politiska framgång.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med antikvetaren och författaren Allan Klynne, som är aktuell med boken Konstantin den store – Roms förste kristne kejsare.I början av 300-talet e.Kr. befann sig det romerska imperiet i djup kris. Tetrarkin – ett fyrkejsarsystem skapat för att stabilisera styret – hade kollapsat, och inbördeskrig rasade mellan rivaliserande tronpretendenter. I detta kaos steg Konstantin fram, son till kejsaren Constantius Chlorus. Efter faderns död år 306 utropades han av sina trupper till kejsare i väst.År 312 ställdes Konstantin mot sin främsta konkurrent om makten, Maxentius, i slaget vid Milviska bron. Enligt flera källor såg han inför striden ett kors på himlen, tillsammans med orden "I detta tecken skall du segra", eller drömde om en ängel som visade honom symbolen Chi-Rho – de första bokstäverna i det grekiska ordet för Kristus. Han lät måla symbolen på soldaternas sköldar och vann en avgörande seger. Maxentius drunknade i Tibern, och Konstantin tågade in i Rom som härskare över väst.Året därpå, 313, utfärdade Konstantin tillsammans med kejsar Licinius det så kallade Milanoediktet, som garanterade religionsfrihet i hela riket och avslutade de systematiska förföljelserna av kristna. Även om han själv ännu inte var döpt började han aktivt gynna kyrkan: han donerade mark, gav ekonomiskt stöd och påbörjade bygget av kyrkor som Lateranbasilikan och den första Peterskyrkan.Vid denna tid var kristendomen ännu en minoritetsreligion, men snabbt växande. Dess fokus på själens frälsning, individens värde och evigt liv tilltalade många i ett samhälle präglat av oro och kris. Dess välorganiserade församlingar bidrog till en stark infrastruktur, som snart blev ett viktigt verktyg även för staten.Trots kristendomens pacifistiska ursprung valde Konstantin att knyta den till sin militära och politiska makt. Genom att uppträda som Guds utvalde kejsare – en förening av andlig och världslig auktoritet – skapade han ett nytt sätt att härska.Musik: Saturnalia av bzur, Storyblock Audio.Bild: Konstantins staty i Kapitolinska museerna. Del av statyn av Konstantin den store, bevarad i Kapitolinska museerna i Rom. Skulpturen, ursprungligen uppförd i början av 300-talet e.Kr., föreställer kejsaren i idealiserad stil och symboliserar hans makt och gudomliga auktoritet som både romersk härskare och kristendomens beskyddare. Wikipedia. Public Domain.Lyssna också på Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trots ukrainska nederlag både på slagfältet och i diplomatin finns det mycket som talar för Ukraina. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det har inte varit speciellt kul för Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj sen Trump tillträdde som president i USA för nästan hundra dagar sedan.Förutom att kalla Zelenskyj för diktator och skylla kriget på honom har Trump hunnit både pausa och sedan återuppta det militära stödet till Ukraina. Trots en förhållandevis kort paus hann det få konsekvenser.– När Trump-administrationen frös stödet till Ukraina var det framförallt underrättelsestöd och det gemensamma stabsarbetet med planläggning och måluttag som blev omedelbart lidande på den ukrainska sidan. Och här säger man från Ukrainas håll att det bidrog till att man inte kunde hålla Kursk, säger överstelöjtnant Joakim Paasikivi som är senior rådgivare på advokatbyrån Mannheimer Swartling. Efter sju månaders strider inne i Kursk tvingades nyligen de ukrainska trupperna retirera och släppa det som länge såg ut att vara Ukrainas viktiga kort i en framtida förhandling med Ryssland. Nu finns en oro över vad som händer i framtiden med USA:s stöd och då främst vad som kommer hända med det så viktiga underrättelsestödet.En annan oro är hur Ukraina ska klara sitt luftförsvar utan USA och det så effektiva Patriot-systemet. I Europa finns ett liknande franskt system, SAMP-T, men det tar tid att få fram tillräckligt mängd robotar.– Medieuppgifter gör gällande att det tar 18 månader att tillverka en robot till SAMP-T-systemet. Så det skulle vara ett avbräck om man tar bort Patriot-systemet eller inte fyller på robotarna. Då kommer ukrainska städer att drabbas hårdare, säger Joakim Paasikivi.Det finns alltså problem på slagfältet, men ännu mer i diplomatin, för det har blivit allt tydligare att USA ser Ryssland som den man ska förhandla med om ett fredsavtal. Zelenskyj verkar vara en sidofigur i Trumpadministrationens ögon. Förklaringen kan ligga i att USA har andra intressen än enbart fred i Ukraina.– Det här gäller nu mycket mer än bara Ukraina, säger Hanna Smith, en finländsk Rysslandsexpert och gästprofessor på College of Europe i Bryssel.Det hon syftar på är bland annat Irans försök att skaffa kärnvapen. Det vill USA stoppa och Ryssland som har goda relationer med Iran kan ha blivit en del även i de förhandlingarna, tror Hanna Smith. Det här skulle också förklara USA:s inställning till Ukraina som skiljer sig så markant från Europas.– Vi ser rollen av Ukraina för europeisk säkerhet och framtid som helt central, men för USA är det inte lika centralt, säger Smith.Trots att mycket inte går Ukrainas väg, så betyder inte det att Ryssland blir starkare, åtminstone inte militärt. Det har ryktats om en större rysk offensiv under våren men vid fronten verkar det tvärtom som att det lilla tryck som Ryssland byggt upp istället ebbar ut. Till exempel skjuter de ryska trupperna färre robotar än tidigare.– Och det måste ju bero på någonting och jag tror inte det beror på snällhet från rysk sida, utan det är nog någon form av brist på komponenter, säger major Roger Djupsjö som arbetar mycket i Ukraina med utbildning och det svenska stödet.Den amerikanska försvarsmakten, som sitter på mer underrättelseinformation än de flesta, pekar också på att Ryssland har problem. Dem amerikanska Natochefen i Europa som har tillgång till mer underrättelseinformation än de flesta säger att Ryssland har färre stridsfordon och svårare att rekrytera soldater till fronten än tidigare. – Ukrainarna är i en väldigt stark försvarsposition just nu och förbättrar vecka för vecka sin förmåga att mobilisera och stärka sina positioner, sade den fyrstjärniga generalen Christopher Cavoli nyligen i den amerikanska senatens försvarsutskott.Ukraina har inte lika stora problem och har därför tiden på sin sida, men den politiska makten agerar trots det som att det vore tvärtom.– Så vad som kommer från Washington och Moskva, från de politiska kretsarna är inte alls samma sak som kommer från de militära kretsarna. Inte ens de amerikanska militära kretsarna. Så även med uteblivet amerikanskt stöd, vilket vore dåligt för Ukraina, så har man en förmåga att fortsätta att försvara landet, säger Joakim Paasikivi.Text: Kalle GlasMedverkande:Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och senior rådgivare på advokatbyrån Mannheimer Swartling.Roger Djupsjö, major och lärare på Försvarshögskolan.Hanna Smith, finländsk Rysslandsexpert å gästprofessor på College of Europe i Bryssel.Claes Aronsson, programledare.Kalle Glas, programledare och producent.Ljud: CBS, Forbes, X, Youtube, SR, Wilson University, C-span

Trots en haltande omgång i allsvenskan bjuder Olof Lundh och Gusten Dahlin på omgångens elva plus tränare i det senaste avsnittet av Kulan i luften.Tveka inte att skriva era tankar eller funderingar till olof.lundh@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gruset knastrar under fötterna när du steg för steg tar dig upp för höjden där Löfstad slott står. Mellan trädens gröna valv kan du se den gula fasaden – ett bygge från stormaktstidens Sverige. Men Löfstad är inte ett vanligt slott, utan här finns gäster som under åren vägrat lämna. Om nätterna kan fotsteg höras i tomma korridorer och rum 13 är så hemsökt att det sägs vara omöjligt att sova i. Gatan är öde och tyst, där du kör längst gatan i Filippinernas huvudstad. Så ser du plötsligt någon längre fram. Det är en kvinna. Hennes ljusa kläder fångar strålkastarnas sken och reflekterar ett kallt vitt ljus. Hon vinkar, så du saktar in och erbjuder henne skjuts. Den mystiska kvinnan som hoppar in i ditt baksäte ger dig kalla kårar. Det är något med henne som inte stämmer. Trots det kör du nu vidare med henne i bilen. Men när du något senare stannar för att släppa av henne märker du att baksätet är tomt. Kvinnan är spårlöst borta. Det har blivit dags för hemsökta platser. I det här avsnittet så börjar vi i ett slott i Sverige, för att sedan förflytta oss till en hemsökt väg. Fall: Löfstad slott & Balete drive[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenRedditberättelsen: https://www.reddit.com/r/nosleep/comments/wfupbp/why_i_avoided_going_through_that_road/Musik”Come out and play” av DesperateMeasurezhttps://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/legalcodeKällor: https://www.spoktimmen.se/201KontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mumier har fascinerat mänskligheten sedan antiken. Under tre tusen år balsamerade egypterna sina döda, prydde dem med hundratals amuletter och statyetter och lade dem i konstfullt utsmyckade kistor för att förbereda sina anhöriga för livet efter döden.Vår fascination har var så stor att vi glömde bort att det handlade om mänskliga kvarlevor. Under flera århundraden var handeln med mumier varit omfattande. Vi använde malna mumier som en universalmedicin ända fram till 1900-talet. Och mumier har länge varit de största dragplåstren till muséer världen över. Förståelsen för att mumier handlar om mänskliga kvarlevor och att de bör behandlas med respekt är ganska ny.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Sofia Häggman, egyptolog och intendent på Medelhavsmuseet i Stockholm. Hon är aktuell med boken Mumier – Fakta, forskning, Fiktion.Detta är en nymixad repris.Mumifiering utvecklades under årtusenden till ett hantverk och skön konst. Den grekiska historikern Herodotos beskrev detaljerat hur processen gick till som innehöll både eteriska oljor, kåda, saltbad, uttag av inälvor samt lindning med linnetyger. Här ingick också otal amuletter och statutetter för att hjälpa den anhöriga till evigheten. Dödsböcker och inskriptioner var också viktiga för att hjälpa den döde vidare i dödsriket.De omsorgsfullt balsamerade mumierna har felaktigt fått oss att tro att de forntida egyptierna var besatta av döden. Avståndet i tid har avidentifierat mumierna och fått oss att glömma bort att mumier en gång var människor som även i döden bör visas respekt.Trots årtusenden av gravplundringar har välbevarade gravkamrar med mumier kunnat grävas ut och ställas ut på världens muséer. Missförstånd vid översättningar av arabiska medicinska handböcker fick européerna att ordinera nermalda mumier som medicin mot en rad sjukdomar.Tidiga europeiska resenärer i Egypten köpte gärna med sig en mumie hem och handeln med mumier var big business i Europa där mumier sålts som medicin från medeltiden fram till 1700-talet. Efterfrågan på mumier fortsatte, även efter att den medicinska effekten började ifrågasättas, till kuriosakabinett och som diplomatiska gåvor.Under 1800-talet dök mumierna upp i skönlitteratur och senare i spelfilmer. Fascinationen inför mumier har fått oss att glömma att det är kvarlevor från människor.Lyssna också på Karl XII:s intresse för mumier.Bild: Hunefers dödabok. Mittpunkten i den övre scenen är mumien av Hunefer, visad med stöd av guden Anubis (eller en präst som bär en schakalmask). Hunefers fru och dotter sörjer, och tre präster utför ritualer. De två prästerna med vita skärp genomför ritualen för att öppna munnen. British Museum. Wikipedia, Public Domain. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi dränks i starka berättelser: TV-serier, poddar, dokumentärer. Och minsta pryl säljs in med storytelling. Vilka berättelser säljer och hur formar de våra liv? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Människan är en berättande varelse. Genom årtusenden har vi fört fram berättelser som både haft en underhållande och moralisk betydelse. Men berättelserna har förändrats över tid och med berättelserna vår syn på oss själva.Idag har berättelsen en upphöjd status som säljer TV-serier, poddar, bilar och historien om oss själva. De berättelser som ofta premieras är historier där ett trauma står i centrum och som brukar kallas traumaplot. Varför har traumaberättelsen blivit ett så vanligt sätt att beskriva och förklara människors liv? Och vilka berättelser får inte höras? Den tongivande tyskkoreanske filosofen Byung-Chul Han hävdar sin bok The Crisis of Narration att skärmarna och de sociala medierna har lett till att berättandet har blivit fragmentiserat, förenklat och säljande istället för att skapa mening och sammanhang. Trots alla berättelser som omger oss, genomgår berättandet en kris idag? Vad gör det i så fall på hur vi ser på världen och oss själva?Medverkande: Frida Beckman, författare och professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, Lyra Ekström Lindbäck, filosof och författare och Niklas Rådström, författare och professor emeritus i berättande och kreativt skrivande.Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlVeckans tips:Böcker:Cast: The Origins of Our Discontents - Isabel Wilkerson Faelles liv - Tue Andersen NexöTV-serie: Twin Peaks - David Lynch

Sverige har haft många färgstarka härskare som satt markanta avtryck i historien, men frågan är om någon av våra monarker har blivit lika mytomspunnen och omdebatterad som stormaktsdrottningen Kristina. Trots att hon endast utövade regeringsmakt en relativt kort tid är hon föremål för ständiga omtolkningar, hypoteser, biografier, filmatiseringar och utställningar.Kristina var en av 1600-talets verkligt stora europeiska paradoxer. Hon var dotter till protestantismens store hjälte Gustav Adolf, men själv valde hon att konvertera och bli katolik. Hon var en av sin epoks mäktigaste och mest självmedvetna kvinnliga härskare, men personligen menade hon att kvinnlig tronföljd skulle förbjudas (och framhöll sig själv som avskräckande exempel), och hon abdikerade från den svenska tronen för att flytta till Rom. Hon slösade bort enorma summor på ett glänsande hovliv i Stockholm samtidigt som folket levde på svältgränsen, men samtidigt utnyttjade hon skickligt bondeståndet i sina politiska manövrer. Hon vägrade gifta sig men gjorde skandal genom att förälska sig i en kardinal (och attraktionen var ömsesidig). Kristinas personliga vägval – som även efter abdikationen inbegrep politiska intriger, avrättningar och storskaligt kulturellt mecenatskap – gav eko över hela Europa i flera decennier.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om drottning Kristina, en av de mest kända men också mest gåtfulla regenter Sverige har haft.Bild: Drottning Kristina, samtida porträtt målat av Sébastien Bourdon – Nationalmuseum, Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Wille, och till en liten del även Jacob, tar med dig på en tur kring den senaste forskningen runt motstånd mot trötthet, eller Physiological Resilience som det kallades i en ny översiktsartikel som diskussionen utgår ifrån. När vi arbetar över längre tid så blir det som först kändes helt tolererbart plötsligt bli för mycket. Den här förändringen kommer lite olika snabbt för olika idrottare och egenskapen har då ibland kallats för Physiological Resilience. Tidigare har man främst fokuserat på VO2max, mjölksyratröskel och arbetsekonomi för att försöka förutsäga en prestation vid ett maraton eller annat längre konditionslopp men forskning de senaste åren har visat att även Physiological Resilience behöver inkluderas i en sådan ekvation om den ska bli riktigt bra. Men hur tränar man då upp denna egenskap? Det och mycket annat diskuteras i dagens avsnitt. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Introsnack (00:06:54) En uppdatering kring forskningen runt motstånd mot trötthet inom konditionsidrott (00:12:21) Trots att intensiteten är den samma så blir det mer belastande för kroppen efterhand (00:14:46) VO2max, laktattröskel och arbetsekonomi kompletteras med motstånd mot trötthet (00:20:18) Vad händer med kroppens fysiologi när löpare redan är trötta? (00:23:19) Juniorer har sämre motstånd mot trötthet jämfört med seniorer (00:27:28) Ny översiktsartikel på det här - vad vet vi just nu? (00:32:12) Vi vet tyvärr väldigt lite om hur den här egenskapen tränas (00:40:52) En studie på styrketräning visar på möjliga effekter på motståndet mot trötthet

I det fjärde och avslutande samtalet med Karolina Lisslö Gylfe blickar vi framåt – mot framtiden för både planetens överlevnad och vår egna personliga och professionella resa. Karolina ser sig själv om fem år som en möjliggörare snarare än bara en samordnare, en nyckelperson i att koppla samman företag, teknik, hållbarhetslösningar och samhälle. Hon berättar också om sin flytt till Paris – ett medvetet steg mot en mer centraleuropeisk närvaro i sitt arbete med hållbarhetsfrågor. Vi pratar om framtiden för miljöorganisationen WePlanet, där förhoppningen är att organisationen har haft genomslag med fler kampanjer, särskilt kring luft- och vattenföroreningar, biologisk mångfald och nya tekniker som carbon farming och bioekonomi. Karolina uttrycker också hopp om att människor i större utsträckning ska ta till sig data och forskningsbaserad optimism, trots ett negativt signaler i sociala medier och världspolitiken. Tre lärdomar från avsnittet: 1️⃣ Hopp och handlingskraft behövs parallellt. Trots politisk turbulens och negativa medierapporter finns verklig förbättring i världen – det gäller att både agera och sprida hopp. 2️⃣ Framtidens hållbarhet kräver samverkan. Teknik, industri, forskning och samhälle måste kopplas samman – och det behövs brobyggare mellan länder och sektorer. 3️⃣ Entreprenörskap är ett verktyg för påverkan. Även små företag och individuella initiativ kan spela en stor roll i den globala gröna omställningen – att starta nytt är att ta ansvar.

Isbjörnar, stormar och smältande is gör världens största Arktisexpedition till en kamp. Trots det försöker Pauline fånga fisk i mörkret vid Nordpolen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. År 2019 blir marinekolog Pauline Snoeijs Leijonmalm först i världen med att fiska på djupt vatten vid Nordpolen. Men ögonblicket hon förberett sig på i 6 års tid blir inte vad hon väntat sig. 126 år tidigare, år 1893 försöker polarforskaren Fritjof Nansen nå Nordpolen genom att driva norrut med isarna i Arktis. Inte heller för Nansen går det som väntat. Under tre månader följer dokumentären på nära håll Paulines forskningsarbete och personliga upplevelser avskuren från resten av världen på ett isflak i Arktis. Samtidigt berättas också historien om Fritjof Nansens tre år långa äventyr på isen. För över hundra år sedan var målet en färd mot Nordpolen. Det centrala Arktis skulle övervinnas i en kamp mot isen. Idag handlar det snarare om en färd bort från något. Ett avsked från ett Arktis som styr klimatet på vår planet och som nu håller på att försvinna. Programmet är ett samarbete mellan P1-dokumentär och Vetenskapsradion 2020. Musiken framförd och komponerad av Johanna Sjunnesson, Radiosymfonikerna. Musiktekniker: Johan Hyttnäs Ljudteknik: Olle Sjöström Slutmix: Tor Sigvardsson Reporter: Niklas Zachrisson Producent: Håkan Engström

We open with an attempt by the Left to trot the cognitively impaired cosplaying former President, Joe Biden, in front of cameras to tell us how terrible President Trump is. Watch for the arson story regarding Gov. Josh Shapiro (D-PA) to disappear now that we know the perpetrator is a rabid pro-Palestine supporter. The Left cannot get enough of trying to publicize the removal of the MS-13 gang member. Let them! But, make sure we keep the truth alive so we don't lose some people who are easily fooled by the Legacy/mainstream media. And, for good measure, I share the details of his arrest and how he was also charged in 2021 by his wife with domestic abuse. Rep. Elise Stefanik (R-NY) was asked about public monies going to Harvard and other schools. She reminds the audience that public money comes with strings like obeying the law. AG Pam Bondi is not going to allow confused men to invade women's spaces. She is going to fight for women at all levels. This is taking place just as US Fencing has decided to put Stephanie Turner on probation after refusing to fight a male. More leakers have been found and removed in the DoD. I then share an interesting tech story about moving the “login” button on the IRS website. I think we can safely say who should be trusted and who are the thieves. Finally, if you think Trump voters are regretting their vote, you would be mistaken. A CNN poll conducted this month shows his support is rock solid, regardless of the propaganda being spun by the Left. Please take a moment to rate and review the show and then share the episode on social media. You can find me on Facebook, X, Instagram, GETTR,  TRUTH Social and YouTube by searching for The Alan Sanders Show. And, consider becoming a sponsor of the show by visiting my Patreon page!!

I det här avsnittet möter vi Natalie Klockars – en kvinna som gått från att vara en central aktör i den svenska drogbranschen till att idag leva ett helt nytt liv, långt bort från kriminalitetens grepp. Med brutal ärlighet delar Natalie sin livshistoria, som börjar i ett hem präglat av våld och psykisk ohälsa i närvaron av några av Sveriges mest ökända mc-gäng. Redan som barn kastades hon in i en värld där vapen, droger och våld var vardag.När hon i tonåren försökte skapa en ny identitet, drogs hon istället djupare in i den kriminella världen – driven av ett kokainmissbruk och jakten på en annan verklighet. Hon blev snabbt en välkänd figur i drogvärlden och byggde upp det egna varumärket "Gröna Guzzen", med hundratals kunder från både medel- och överklass.Men ett liv i skuggorna kommer alltid med ett pris. Trots att Natalie lyckades hålla sig undan polisens radar, levde hon ständigt med hot, svek och våld. Vändpunkten kom när hon väntade sitt första barn – det här livet får inte gå i arv.Idag lever Natalie under skyddad identitet, långt från den värld hon en gång kände. Genom sin självbiografi “Prinsessan på höjden” och sina föreläsningar använder hon sin historia för att väcka medvetenhet och för att visa den brutala verkligheten bakom den kriminella fasaden.Det här är ett gripande och naket samtal om överlevnad, självinsikt och modet att välja en annan väg. Från mörker till ljus – detta är ett avsnitt du sent kommer glömma.Kontakta Natalie Klockars här.Köp boken “Prinsessan på höjden” här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet möter vi Natalie Klockars – en kvinna som gått från att vara en central aktör i den svenska drogbranschen till att idag leva ett helt nytt liv, långt bort från kriminalitetens grepp. Med brutal ärlighet delar Natalie sin livshistoria, som börjar i ett hem präglat av våld och psykisk ohälsa i närvaron av några av Sveriges mest ökända mc-gäng. Redan som barn kastades hon in i en värld där vapen, droger och våld var vardag.När hon i tonåren försökte skapa en ny identitet, drogs hon istället djupare in i den kriminella världen – driven av ett kokainmissbruk och jakten på en annan verklighet. Hon blev snabbt en välkänd figur i drogvärlden och byggde upp det egna varumärket "Gröna Guzzen", med hundratals kunder från både medel- och överklass.Men ett liv i skuggorna kommer alltid med ett pris. Trots att Natalie lyckades hålla sig undan polisens radar, levde hon ständigt med hot, svek och våld. Vändpunkten kom när hon väntade sitt första barn – det här livet får inte gå i arv.Idag lever Natalie under skyddad identitet, långt från den värld hon en gång kände. Genom sin självbiografi “Prinsessan på höjden” och sina föreläsningar använder hon sin historia för att väcka medvetenhet och för att visa den brutala verkligheten bakom den kriminella fasaden.Det här är ett gripande och naket samtal om överlevnad, självinsikt och modet att välja en annan väg. Från mörker till ljus – detta är ett avsnitt du sent kommer glömma.Kontakta Natalie Klockars här.Köp boken “Prinsessan på höjden” här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Går det att kombinera teknisk utveckling, ekonomisk tillväxt och en hållbar planet? Det är ämnet för detta avsnitt med Karolina Lisslö Gylfe. Karolina ör generalsekreterare i miljöorganisationen WePlanet. Hon förklarar hur teknikutveckling, mänskligt välbefinnande och planetens hälsa inte bara kan utan måste kombineras. WePlanet är en pragmatisk miljörörelse som förespråkar forskningsbaserade lösningar – även när dessa är kontroversiella, som exempelvis kärnkraft och GMO. Istället för att säga nej till teknik, förespråkar de att använda rätt teknik vid rätt tillfälle för att nå maximal effekt. Carolina lyfter också vikten av att använda ny teknik som AI, drönare och satellitdata för att kartlägga miljöförändringar och effektivisera lösningar. Trots det svåra politiska klimatet i världen, där klimatpolitik ofta bromsas, uppmanar hon företag att satsa långsiktigt på hållbarhet – för det finns ingen tillväxt på en död planet.   Tre slutsatser från avsnittet Teknik är en del av lösningen, inte problemet. För att möta klimatutmaningarna behöver vi använda och vidareutveckla både befintlig och ny teknik – från kärnkraft till precisionsodlat kött. Forskning före ideologi. WePlanet förändrar sina ståndpunkter när ny vetenskaplig evidens presenteras, till skillnad från många traditionella miljörörelser som håller fast vid gamla ideologier. Företag har en avgörande roll. Trots svajig politik bör företag fortsätta investera i hållbar utveckling – inte bara för etikens skull, utan också för framtida ekonomisk lönsamhet.

De möts i en simbassäng, båda med skador efter barnförlamning. Trots att de kommer från olika kontinenter och generationer hjälps de åt att kämpa mot fördomarna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När Ing-Marie drabbas av polio är hon bara drygt ett år gammal. Hon förs till ett vilohem på andra sidan Sverige, långt borta från föräldrarna i Dalarna. Hon har själv inga minnen från den tiden. Men kroppen minns, det är hon övertygad om. Nahryin växer upp i en by utanför Beirut. Hon är bara ett par år gammal när hon blir förlamad. Sen blir barndomen aldrig mer sig lik.I Örebro korsas deras vägar.Många skratt senare inser Ing-Marie något viktigt: I den här gemenskapen känner hon sig inte utanför, hon känner sig innanför. Medverkande: Ing-Marie WessénNahryin JakobDokumentären är gjord 2025.Reporter: Carolina SvalbackeProducent: Peter Gropman på produktionsbolaget Iris Media. Exekutiva producenter: Sofia Kottorp och Ola Hemström.

På valborgsmässoafton 2014 hittas åttaåriga Yara livlös i sitt hem. Ambulanspersonalen beskriver brutaliteten mot barnet som det värsta de sett. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Yara kommer till Sverige från Gaza 2013, där hon har upplevt traumatiska händelser. Hon kommer hit utan sina föräldrar och syskon, och får bo hos sin morbror och hans fru i Karlskrona. Men socialtjänsten får flera larm om att Yara far illa i sitt nya hem. Trots det får morbrodern vårdnaden om Yara när hon får permanent uppehållstillstånd. När Yara varit i Sverige i ett drygt år ökar hennes frånvaro i skolan drastiskt och under påsken får polisen ett telefonsamtal. En orolig granne har då mött Yara i hissen. Grannen säger att Yara har en blåtira under ögat och att hon har svårt att gå. Tolv dagar senare är hon död.Morbrorn och hans fru döms för mordetNär åttaåriga Yara Alnajjar hittas hade hon misshandlats så svårt att hennes liv inte kunde räddas. Yaras morbror och ingifta moster döms för mordet.Senare kommer det fram att såväl skolan, socialtjänsten och polisen får kritik för att de inte gjort mer utifrån de varningssignaler som fanns. En dokumentär av: Emma Janke.Producent: Laura Wihlborg.Exekutiv producent: Rosa Fernández.Dokumentären producerades 2025.Medverkande: Madleen Alnajjar, Yaras mamma. Nellie Olsson, Yaras klasskamrat. Andreas Glingfors, polis som arbetade under mordkvällen. Tina, granne till Yara.Anonym granne på våning 2.Andrea Jilder, journalist som bevakade fallet på P4 Blekinge.Ann-Christine Petersson, extern utredare åt kommunen.Mats Dahlén, fd utredande polisinspektör.Tobias Ekblad, nuvarande förvaltningschef i Karlskrona.Mohammed Alnajjar, Yaras pappa, ur intervju från P4 Blekinge.Toni Andersson, ambulanssjuksköterska, medverkar med citat från rättegången som han godkänt att vi publicerar.”Mentorsläraren” och ”svenska 2-läraren” medverkar med sina citat från rättegången, som de godkänt att vi publicerar.

Sommaren 1939, medan Europa stod på randen till ett nytt världskrig, arbetade den svenske affärsmannen Birger Dahlerus febrilt bakom kulisserna. Han hade knutit kontakter på högsta nivå i både Nazityskland och Storbritannien och såg sig själv som en möjlig fredsmäklare.Dahlerus hade affärsintressen i Tyskland och nära relationer med högt uppsatta nazister, särskilt Göring. Trots att Hitler redan planerade invasionen av Polen, reste Dahlerus fram och tillbaka mellan Berlin och London i hopp om att förhindra kriget. Han överskattade dock sin betydelse – britterna litade inte på honom och Hitler använde honom för att splittra de allierade.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och statssekreteraren Johan Jakobsson som skrivit boken Görings vittne – Vitvarudirektören Birger Dahlerus försök att stoppa andra världskriget.Birger Dahlerus var en svensk industriman som hade byggt upp en förmögenhet genom sina affärer med Tyskland. Han hade nära relationer med flera högt uppsatta personer inom det nazistiska etablissemanget, inte minst Göring, som såg honom som en pålitlig kontakt i Sverige.Dahlerus var övertygad om att om han bara kunde föra samman de rätta personerna, skulle kriget kunna avvärjas. Men hans försök att medla mellan Hitler och Chamberlain var dömda att misslyckas, och han blev i stället en bricka i ett större politiskt spel.I slutet av augusti 1939 intensifierade han sina försök att förhindra kriget. Han reste fram och tillbaka mellan Berlin och London i ett desperat försök att få britterna och tyskarna att förstå varandra. Dahlerus ansåg sig ha unik insyn i den tyska ledningens tankar, men överskattade sin egen betydelse. Britterna litade inte på honom, och Hitler var aldrig seriöst intresserad av en fredlig lösning – i stället använde han Dahlerus som ett verktyg för att försöka splittra de allierade.När kriget väl bröt ut, blev Dahlerus en omstridd figur. Han hade gjort affärer i Nazityskland och haft nära band till Hermann Göring, en av Hitlers närmaste män. Var han en idealistisk affärsman som verkligen ville rädda freden, eller en naiv aktör som nazisterna utnyttjade?Efter krigets slut blev Dahlerus en centralfigur vid Nürnbergprocesserna. Hans nära relation till Göring och hans medlingsförsök gjorde honom till ett intressant vittne. Under rättegången vittnade han om Görings roll i förspelet till kriget och de misslyckade fredsförsöken. Han hävdade att Göring vid flera tillfällen uttryckt en vilja att undvika en total konfrontation med Storbritannien, men att Hitler och den nazistiska ideologin gjorde detta omöjligt.Bildtext: Birger Dahlerus, den svenske affärsmannen som försökte medla mellan Nazityskland och Storbritannien inför och efter krigsutbrottet den 1 september 1939, blev en kontroversiell person. Sommaren 1939, deltog Dahlerius i Kraft Durch Freude-festivalen i Hamburg den 23 juli 1939 (inringad på hedersläktaren under ett tal av Hermann Göring). Public Domain.Musik: Spooky Tension Eerie Background. Av The Turquoise Moon. Storyblock Audio.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sök upp podcasten Motiv och lyssna vidare på serien "Mörkret över guldkusten":I februari 1990 hittades två pensionärer brutalt mördade i sitt hem på Onsalahalvön. Trots en omfattande polisutredning förblev fallet olöst, omgivet av rykten och spekulationer. Mordet på pensionärsparet är det första i en rad tragiska fall som drabbat Onsalahalvön.Förhandslyssna på hela serien direkt via Motiv+ Become a member at https://plus.acast.com/s/rattegangspodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Subscribe to Bad Faith on Patreon to instantly unlock this episode and our entire premium episode library: http://patreon.com/badfaithpodcast This year's annual Valentine's Day episode features an all-comedian panel. Kate Willett and Katie Haper return to the pod, joined by one of Brie's favorite comedians: Gianmarco Soresi. This year, we dig into post-October 7th dating, religion, and the controversial DSA dating event Thots and Trots. Subscribe to Bad Faith on YouTube for video of this episode. Find Bad Faith on Twitter (@badfaithpod) and Instagram (@badfaithpod). Produced by Armand Aviram. Theme by Nick Thorburn (@nickfromislands).