Podcasts about lunds

En aspekt av vikingatidens historia som lämnade starkast möjliga spår i eftervärlden var riksbildningen. Det var nu Sverige, Norge och Danmark framträdde som kungariken i nivå med de redan etablerade rikena på kontinenten och på brittiska öarna. De första fröna såddes till det som långt senare skulle utvecklas till nationalstater. Vikingatidens mest framgångsrika vikingatida hövdingar gick följaktligen till historien som riksbildare och landsfäder.Men varför? Att förena flera bygder och herravälden till ett rike var inget som gjordes i en handvändning, och att dessutom ge härskarämbetet en radikalt ny image genom mynt, kristendom, kröningsritualer, militära bastioner och städer var svårsmält för hela den gamla järnålderseliten. När de jylländska kungarna Harald Blåtand och Sven Tveskägg under andra hälften av 900-talet underlade sig hela den danska övärlden och Skånelandskapen och upprättade ett överhöghetsvälde över Norge var det en revolution uppifrån som svepte bort gamla dynastier och maktcentra och etablerade en härskarordning efter tyskt mönster som aldrig tidigare existerat i Norden. En liknande process ägde några decennier senare rum i Norge under Olav Tryggvason och Olav Haraldsson, sedermera hyllad som ”Sankt Olav”. Men hur gick det till? Och varför skedde det just då? I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om riksbildningen under vikingatiden, från begynnelsen i 960-talets Danmark till avslutningen i 1000-talets och 1100-talets Sverige.Bild: Olav Tryggvasson koras till norsk konung. Målning av Peter Nicolai Arbo (1860). Wikipedia, Public Domain. Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 28 maj 2026 samlades en entusiastisk publik i aulan på LUX i Lund för att lyssna på Teologiska fakultetens hedersdoktor, artisten Bjørn Eidsvåg, prata om sin karriär och framföra sånger ur sin digra musikkatalog. Samtalet leddes av Hege Markussen, universitetslektor vid Centrum för teologi och religionsvetenskap. Bjørn Eidsvåg är en av Norges mest folkkära artister. Sedan debuten 1976 har han gett ut ett tjugotal album och vunnit det prestigefyllda musikpriset Spellemannprisen fyra gånger. Musikaliskt rör sig Eidsvåg i gränslandet mellan visa och rock, med ett uttryck som förenar det poetiskt eftertänksamma med det djupt existentiella. Inledning av Teologiska fakultetens dekan Alexander Maurits. Läs mer om våra hedersdoktorer: https://www.ht.lu.se/forskning/hedersdoktorer/ Läs mer om doktorspromotionen: https://www.lu.se/om-universitetet/akademiska-hogtider/doktorspromotionen Inspelat på LUX i Lund, 28 maj 2026. En podcast från Humanistiska och teologiska fakulteterna vid Lunds universitet: https://www.ht.lu.se/ Producent Martin Degrell.

Den svenska finansmarknaden har gått från en av världens mest reglerade, till en av de mest liberala. Samtidigt har börsen blivit en folksport. Hur blev Sverige ett finansfolkhem? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ”Det är en jätteförändring”, säger Torun Nilsson, ekonomijournalist och författare, om den svenska finansmarknaden. Börsen - en lång och volatil historiaSedan handeln drog igång på Stockholmsbörsen för drygt hundra år sedan har perioder av hårdare reglering följts av snabb avreglering. Börskrascher och börsrusningar har avlöst varandra. Men den gemensamma nämnaren genom åren har varit en vilja att få fler att spara i aktier. Men även att skapa ekonomisk tillväxt och ge företag en möjlighet till finansiering. Reformer och satsningar har presenterats av både höger- och vänsterregeringar – även om syftet har varierat. Synen på aktieägande har också skiftat. ”Det har svängt rejält. Aktier sågs som något moraliskt suspekt”, säger David Larsson Heidenblad vid Lunds universitet.Stora skattereformerUnder åren har också skattesystemet genomgått en rad stora förändringar. På 70- och 80-talen infördes så kallat skattesparande och allemanssparande. 80-talet var också en period med kraftiga börsuppgångar och filmer som Wall street skapade debatt kring yuppies och finansvalpar. ”Det var en helt ny värld”, säger Torun Nilsson. Efter det följde en ny stor skattereform, och så småningom även en ny börskrasch när it- och telekombranschen kollapsade runt milleniskiftet.Digitalisering- och informationsvågParallellt med de politiska reformerna har en ny sorts ekonomijournalist vuxit fram, och idag är antalet aktietipsare i sociala medier och poddar enormt. Samtidigt har digitaliseringen gjort det betydligt enklare att handla. Numera är det nästan 2,5 miljoner svenskar som direktäger aktier. Många av dem via ISK, som blivit en stor sparform – och en valfråga.Programledare och producent:Hanna MalmodinMedverkande och röster i programmet:Torun Nilsson, ekonomijournalist och författareDavid Larsson Heidenblad, docent Lunds universitetKrister Modin, analytiker Euroclearekonomiekotextra@sverigesradio.se

Under andra hälften av 1700-talet förändrade människan grundbetingelserna för sin existens och sitt samhälle. Förändringen skedde på ett sätt, och med konsekvenser, som endast kan jämföras med introduktionen av jordbruk under yngre stenålder. Med början i England och Skottland tog våra förfäder ett stort och avgörande kliv in i industrialismens era. Vi vände den gamla världen ryggen och inträdde i nutiden.Industriella revolutionen i Storbritannien är en av de mest genomanalyserade och omdiskuterade händelserna i världshistorien, och det med rätta. Det var på en och samma gång en halsbrytande hastig förändring av produktionsmetoder och brutalast möjliga omvandling av mänskliga levnadsvillkor. Men varför skedde allt detta just på 1760-talet och 1770-talet, och varför just i Storbritannien? Varför inte i Kina på 1200-talet eller i Italien på 1600-talet? (Tekniskt sett hade det varit fullt möjligt.) Varför inleddes utvecklingen just inom textilbranschen, med arbetsbesparande maskiner för bomullsspinnare? Vilka entreprenörer och uppfinnare gick i spetsen? Frågorna är många, och för att få svar måste vi lära känna män som James Hargreaves, Richard Arkwright, Samuel Crompton och James Watt – uppfinnare som förvisso inte är på allas läppar idag, men som tog initiativ som bröt upp dörren till nutiden.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om industriella revolutionens begynnelseskede.Bildtext: Mekaniska vävstolar i arbete i Storbritannien 1835 – en central teknik i bomullsindustrins genombrott under industrialiseringen, som förändrade produktionstakt, arbetsvillkor och stadsliv. Illustration av T. Allom, gravyr av J. Tingle. Public domain, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Alla har hört talas om Oden, Tor, Loke, Freja, Balder, Njord och de andra gamla asagudarna. De flesta tror sig också känna till de lika ryktbara som beryktade offerhandlingarna – bloten – med vilka vikingarna firade dem och offrade till dem. Men vad vet vi egentligen om den fornnordiska religionen? Vilka gudar vördade man på riktigt, och hur gick offren till?Sanningen är att vikingatidens förkristna religion var mångfacetterad, med flera olika typer av kulter. Här fanns det småskaliga alvablotet, privata högtider på gårdarna, som främlingar inte fick ta del av, men också de stora riksbloten på platser som Lade, Lejre och Uppsala, där representanter från flera bygder förväntades delta. Här fanns också det kvinnliga sejdandet, då völvor försatte sig i trans och skådade in i framtiden. I de tidigmedeltida kristna redogörelserna för bloten dominerar kusliga exposéer av blodiga människooffer i heliga lundar och tempel, medan de norska kungasagorna snarare låter oss se festliga sammankomster med rituellt drickande och inmundigande av helgade köttgrytor. Vilken bild är mest korrekt? I takt med att arkeologerna hittar de gamla templen – ”kulthusen” – kan vi lägga ihop allt fler pusselbitar till bilden av de religioner som gick i graven när kristendomen segrade på 1000- och 1100-talen.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om vikingatidens asagudar och de kulter som tillägnades dem.Bild: 1800-talsskildring av ett forntida Disablot. Illustration av August Malmström från sent 1800-tal. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De flesta tror att Tourettes syndrom handlar om att svära och säga olämpliga saker, men det är ovanligt. Men också de mer vanliga ticsen med rörelser och ljud kan ställa till det. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Programmet är en repris från mars 2026.Nu har spelfilmen ”I swear” gått upp på bio, om brittiske John Davidson och hans liv med Tourettes syndrom. Den har fått stor uppmärksamhet, inte minst för de tics som fick Davidson att ropa otidigheter på Bafta-galan tidigare i år.Men hans form av tourette är inte den vanliga – bland de cirka en procent som får diagnosen som barn kämpar de flesta med andra problem. Och många är trötta på att den allmänna bilden att diagnosen handlar om att säga opassande saker – när de vanligaste vokala ticsen är harklingar och fnysningar.För att få diagnosen Tourettes syndrom behöver man ha både motoriska tics (rörelser) och vokala tics (ljud) och ticsen ska ha pågått i minst ett år och börjat före 18 års ålder. Ofta debuterar de i tidig barndom.Fernando Nyrén fick diagnosen när han var tio. Hans tics kan skifta över tid och ibland också ge fysiska konsekvenser, som smärta i nacke och axlar. Ändå kan han inte sluta. Han jämför känslan med att försöka hålla inne en nysning: spänningen byggs upp tills ticset måste “ut”.Medverkande: Fernando Nyrén, med egen erfarenhet av Tourettes syndrom, Per Andrén, psykolog och forskare, Lunds universitet. Max Sannemalm, psykolog och forskare, Karolinska institutet.Reporter: Lena Nordlund lena.nordlund@sr.seProducent: Lars Broström lars.brostrom@sr.se

När Anna-Karolina Pettersson var fem år gammal fick hon veta att hennes pappa fått låna spermier av en annan man när hon nu i vuxen ålder försöker hon ta reda på sitt genetiska blir allt annat än enkelt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Flera decennier har gått sedan spermiedonation började användas i Sverige och de så kallade donatorbarnen blivit vuxna - och börjat ställa frågor.Vad kommer jag ifrån? Hur många syskon har jag? Är jag lik min biologiska pappa? Veckans avsnitt handlar om de som blivit till genom könscellsdonation och vilka frågor som väcks av att inte veta sitt genetiska ursprung. Vi pratar också om hur man som förälder bör agera.Medverkande: Anna-Karolina Pettersson, Leontine Olsbjörk, Claudia Lampic, professor i psykologi vid Umeå Universitet, Petri Kajonius, personlighetsforskare vid Lunds universitet och Jana Rupnow, amerikansk psykoterapeut.Programledare: Ulrika Hjalmarson NeidemanProducent: Stina NäslundReporter: Olivia SandellDet här är en repris, här hittar du originalavsnittet.

Hösten 2018 förlorade Sverige en säregen forskare: sociologen Johan Asplund. Emma Engdahl reflekterar över hans verk och över hur vårt jag i hög grad utgörs av andra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2018-12-19.”Jag vägrar acceptera mig själv som ´den jag är´. Jag vill vara någon annan” läser jag i mitt sociala medier-flöde. ”Du är säkert någon annan” svarar någon. Tråden växer och det uppstår ett samförstånd kring att vi alla önskar att vi vore någon annan. I likhet med filosofen George Herbert Mead menar jag att vi måste vara andra för vara oss själv. Frågan är vad det innebär att vara en annan och hur det påverkar det vi mest intimt förknippar med oss själva.En person som ägnat åtskillig tid och tankemöda åt att reda ut vilken roll andra människor spelar för den enskilda individens unika sätt att vara, känna och tänka är sociologen och socialpsykologen Johan Asplund som gick bort den 13 november 2018. Han var då 81 år gammal. När jag nåddes av beskedet satt jag med näsan i ”Rivaler och Syndabockar” som är en av Asplunds mindre uppmärksammade böcker om andras betydelse för självet. I boken granskar Asplund litteraturvetaren René Girards idé om att vi tenderar att begära det som andra begär. I synnerhet begär vi det som människor vi identifierar oss med begär. Vi sträcker sålunda ut vår kärleksfulla hand mot något eller någon av det enkla skälet att en person som liknar oss själva gjort det. Denna ”mimetiska” process leder i vissa fall till rivalitet och en önskan om att vara eller efterträda den andre genom att röja denne ur vägen. För att förhindra att allas-krig-mot-alla utbryter på grund av denna mänskliga böjelse måste en syndabock utses och kollektivt offras. Asplund menar att Girard förser oss med ett utmärkt exempel på en bestämd aspekt av elementärt mänskligt beteende. Däremot gör Girard ett fatalt misstag när han grandiost gör anspråk på att hans teori förklarar innebörden och utvecklingen av alla mänskliga kulturer, inskärper Asplund, vars intresse för Girards enbart består i att han fängslas av elementärt mänskligt beteende. Asplund ägnade såväl sin första bok ”Om mättnadsprocesser” som sin mest välkända bok ”Det sociala livets elementära former” åt att utforska fenomenet.”Det sociala livets elementära former” har varit obligatorisk kurslitteratur för de flesta sociologistuderande sedan dess utgivning 1987. Det finns väl ingen svensk sociolog som inte känner till begreppsparet ”social responsivitet” och ”asocial responslöshet”, vilket utvecklas i boken och utgör byggstenen i vad Asplund kallar gensvarets socialpsykologi. Poängen är att människan till sin natur är sällskaplig och svarsbenägen och att det är människans socialitet som gör det möjligt för henne att bli medveten om sig själv. Vi lär helt enkelt känna oss själva genom det gensvar vi får från andra; som vi ropar får vi svar. Självet kan också ses som det inflytande vi utövar på våra medmänniskor. Det går således inte att urskilja oss själva helt från andra, åtminstone inte från dem vi kommunicerar med. Tanken är spännande och har djupgående moraliska implikationer. Speciellt eftersom att Asplund inte gör någon skillnad mellan människor och ting när det kommer till den sociala responsiviteten. Att slå ett spik i en träbit. Att flyga drake. Att leka att kotten är en gris. Alla är exempel på social responsivitet. Människans socialitet är nämligen så stark att hon till och med tillskriver tingen förmåga att svara. Vi riskerar alltså inte enbart bli slavar under andra människors begär, utan även under tingens inflytande över oss. Jag har varken förr eller senare varit med om något liknande [...] Han förstod mer av mitt tänkande än vad jag själv gjorde.Som student hade jag svårt för Asplunds exceptionella associationsförmåga. Det kändes som att i princip allt mänskligt beteende kunde ses som social responsivitet, förutom det som var asocial responslöshet, vilket i sin grövsta form innebär att man är socialt medvetslös. Och så kanske det är. Frågan är vad ett så vitt begrepp tillför den sociologiska blicken. Jag försökte diskutera detta med mina lärare på Sociologiska institutionen vid Lunds universitet där även Asplund var anställd vid tidpunkten. Svaret uteblev. Jag tegs ihjäl; tystnade av rädsla för att framstå som ”asocialt pratsam”, vilket också är ett begrepp Asplund myntat och som refererar till en person som behandlar sin samtalspartner som om denne inte finns. Alla vet hur det känns att råka ut för den asocialt pratsamme. Man är förvandlad till en vägg, fastklistrad bakom tapeten och försöker desperat hitta ut. Ett par år senare träffade jag Asplund som skulle bistå mig i mitt avhandlingsarbete. Han var inte heller intresserad av att diskutera sina texter med mig. Däremot sa han leende att han med stort intresse läst min text om att människan måste vara andra för att förstå och göra sig förstådd. Därefter påbörjade han en dryg timmes lång monolog som i detalj redogjorde för hans tolkning av mina resonemang. Jag har varken förr eller senare varit med om något liknande och i ren förundran hade jag under hans tal backat så långt att jag stod med ryggen tryckt mot whiteboardtavlan. Han förstod mer av mitt tänkande än vad jag själv gjorde. I efterhand har jag undrat vad som fick honom att ta min text på det allvar han faktiskt gjorde. Det är svårt att komma fram till något annat än att den satte fingret på vårt gemensamma intresse för det mänskliga språket. Inspirerade av Mead ser vi båda språket som en del av människans karaktär och som något vi lär oss och utvecklar i samspel med andra. Att lära sig ett språk innebär att inta samma sätt att vara i världen som de som använder sig av språket. Man kan inte läsa deras litteratur och samtala med dem om man inte gör deras särpräglade sätt att vara, känna och tänka till sitt eget. I den meningen blir man en annan av att lära sig ett språk, vilket oundvikligen medför en förändring av ens synsätt.I förordet till ”Tid, rum, individ och kollektiv” skriver Asplund att hans ämne inte är nytt, utan lika gammalt som omfattande. Han har därför fått vänja sig vid tanken på att det inte går att säga något helt nytt. Friheten han har är att använda andra ord. Till exempel talar han om munnen istället för ögonen som själens spegel. ”Munnen kan bli till ett tunt streck, krökas, spetsas, vattnas, gapa. Det är med munnen snarare än med ögonen som vi grimaserar. Munnen kan vara söt, sur, besk. Kan ögat det?” undrar Asplund i essän ”Munnens socialitet”. Asplund har med sin essäistiska stil och förmåga att sätta oväntade ord på eviga frågor utvecklat nya tolkningar eller synsätt på vad det innebär att vara människa. Personligen drabbas jag när han talar om människan som en social varelse som lever upp i sällskap med andra och blir livlös och mållös i isolering och ensamhet. Jag tänker att det är när vi upplever oss som inneslutna i oss själva eller uteslutna från den sociala gemenskapen som vi önskar att vi vore någon annan. Kanske är det fel att säga att vi vägrar vara oss själva. Nog handlar det istället om att inte vilja vara själv; eller ensam som är det korrekta uttrycket.Att människan är en social varelse innebär att hon måste balansera mellan individuell frihet och samhälleligt tvång. Bara så kan hon förstå och göra sig förstådd, det vill säga vara både sig själv och andra på en och samma gång. Allt annat är tristess och avgrundsdjup melankoli. I värsta fall suicid. Asplund gör detta glasklart i samtliga av sina böcker. Läser man dem alla bildas en tät väv av empiriska iakttagelser som gör att man kan få syn på den mångfald av andra som bor inom en själv.Emma Engdahl, sociolog LitteraturAsplund, Johan (1967) Om mättnadsprocesser. Argos.Asplund, Johan (1987) Det sociala livets elementära former. Bokförlaget Korpen.Asplund, Johan (1987) Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet. Bokförlaget Korpen.Asplund, Johan (1989) Rivaler och syndabockar. Bokförlaget Korpen.Asplund, Johan (1983) Tid, rum, individ och kollektiv. Bokförlaget Korpen.Asplund, Johan (2006) Munnens socialitet och andra essäer. Bokförlaget Korpen.Mead, George Herbert (1934) Mind, Self and Society. University of Chicago Press.

Tillfälligt stopp mot ärftlig genredigering skaver när entreprenörer vill gå vidare och etiker resonerar kring barn med förbättrade egenskaper. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ett internationellt moratorium har satts upp för att stoppa genredigering som kan gå i arv, efter att den molekylära genkniven CRISPR/Cas9 ansetts för osäkert att använda på mänskliga embryon i livmodern. Nu driver röster i genredigeringsindustrin på för att släppa stoppet och få testa tekniken längre i embryon, med målet att barn inte ska födas med svåra monogena, ärftliga sjukdomar. Samtidigt pekar forskare på risker som kvarstår även med mer förfinade metoder som base editing. En uppmärksammad preprint från juni 2026 lyfter att stora oavsiktliga förluster i arvsmassan kan minska, men andra problem finns kvar, som off-target-mutationer och mosaik där inte alla celler i embryot förändras.Debatten handlar också om syftet. Vissa vill begränsa användningen till att behandla ärftliga sjukdomar, medan filosofer argumenterar för förbättringar av egenskaper. Andra pekar på alternativet där embryon testas och friska väljs ut. Detsom kallas PGT, preimplanatorisk genetisk testning vid provrörsbefruktning IVF. Forskare menar att det ofta kan vara mer effektivt och mindre riskfyllt än genredigering.Parallellt diskuteras 14-dagarsgränsen för embryoforskning och framväxten av syntetiska embryon, embryomodeller, som kan utmana lagstiftningens nuvarande ramar.Medverkande är Cathy Tie, VD och grundare av Origin Genomis i New York,USA, Fredrik Lanner, professor i embryonal stamcellsbiologi på Karolinska institutet, Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och tidigare även professor i medicinsk etik vid Karolinska institutet, Nils Eric Sahlin, professor emeritus i medicinsk etik vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.Reporter: Annika Östmanannika.ostman@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.seTekniker: David Hellgren david.hellgren@sr.se

Ugens emner i #dkpol:Hvad spørgetimen viste om de næste fire år i dansk politik (12:29): I onsdags kunne man følge den første spørgetime med Mette Frederiksen i spidsen for den nye regering. Jakob og Esben vender de mest interessante øjeblikke, der blandt andet gav et indblik i, hvordan blå blok kommer til at se ud som opposition.Kan røde journalister lave fair journalistik (26:10): Dansk Journalistforbund har lavet en rundspørge blandt deres medlemmer om deres holdninger og vaner. Resultatet tegner et billede af det gennemsnitlige medlem som værende en centrum-venstre vælger. I den forbindelse diskuterer Jakob og Esben, hvorvidt rundspørgen kan ses som et bevis på, at mediedækningen under valget var vægtet i venstrefløjens favør.Det amerikanske midtvejsvalg (41:20): Det kribler i Jakob for endelig at få lov at snakke om det kommende midtvejsvalg i USA, der for alvor er ved at nærme sig. Sammen med Esben spørger han, om man overhovedet kan forvente et demokratisk valg til november.Løbeklubben er tilbage fredag 7. august. Afgang er som altid klokken 08:00 fra Ny Kongensgade 10. ShownotesJakobs anbefalinger: Lea Ypi: Uværdig, Horisont: Solafs Syiren og Shakespeare in the park: King LearEsbens anbefaling: Game of Drones i Foreign AffairsØvrige links:MELD DIG TIL LYTTERMIDDAG 20. AUGUST HERUgens Spotify playliste: AfstedTegn abonnement på Altinget Privat, og få tre måneders gratis medlemskab af Kyiv Independent med i købet: altinget.dk/ukraine#dkpol YouTube-kanal: https://www.youtube.com/@dkpol_podcast Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under de senaste åren har antalet totalitära stater ökat kontinuerligt. I stora delar av världen är folk skeptiska mot demokrati och föredrar att lyda under starka ledare, även om det sker till priset av personlig frihet och internationell fred. Kort sagt, det våras för diktatorerna.Diktaturer är inget nytt, men basen för, och logiken bakom, envåldshärskarnas maktinnehav har förändrats betydligt under seklernas gång. I det republikanska Rom var ”diktator” en titel som bara fick innehas i som mest ett halvår, när staden befann sig i djupast möjliga kriser – och ju snabbare diktatorn lämnade ifrån sig ämbetet, desto större ära fick han. Några sekler senare utvecklade emellertid de romerska kejsarna allt större ambitioner – de länkade sitt ämbete till himlen, framställde sig som gudomliga viceregenter och krävde all makt på livstid. På medeltiden, 1500-talet och 1600-talet övertog många europeiska kungar dessa pretentioner, men därtill kom nya idéer: tänkare som Thomas Hobbes och 1700-talets ”upplysta despoter” menade att diktatorn härskade i kraft av sitt överlägsna förnuft, att envälde var bästa möjliga statsskick. I nästa fas, på 1800-talet och 1900-talet, tillkom ännu en aspekt: idén att makt är rätt, att makten i sig legitimerar diktatorn. Resultatet av denna utveckling har varit fruktansvärd, något alla med ett minimum av kunskap om det senaste århundradets tragiska historia kan intyga.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om diktatorer och diktaturer från antiken till nutiden. Bildtext: Italiens respektive Tysklands diktatorer, Benito Mussolini och Adolf Hitler, vid Mussolinis ankomst till München den 28 september 1938, på tröskeln till Münchenöverenskommelsen som styckade Tjeckoslovakien och blev en vändpunkt i Europas väg mot krig. Foto: Bundesarchiv, Bild 146-1969-065-24, CC BY-SA 3.0 DE, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om sjukrummet som motiv i det nordiska måleriet i slutet av 1800-talet handlar en ny avhandling från Lunds universitet. I avhandlingen analyseras målningar av framstående konstnärer som Helene Schjerfbeck, Christian Krohg, Carl Larsson och Edvard Munch. Martin Degrell i samtal med konsthistorikern Petra Preisler, författare av avhandlingen (och boken) "Rum för reflektion". Läs mer om boken här: https://ellerstroms.se/butik/p/rum-for-reflektion En podcast från Humanistiska och teologiska fakulteterna vid Lunds universitet: https://www.ht.lu.se/ Producent: Martin Degrell. Musik: "Phases (Instrumental)" av HoliznaRAPS (CC BY 4.0).

Kalmarunionen var ett grunden omöjligt politiskt projekt att genomföra. Utan den danska drottning Margaretas (1353-1412) långa erfarenhet i skuggan av män och hennes politiska geni hade sannolikt kaoset i Norden fortsatt.Efter digerdödens härjningar i mitten på 1300-talet kom årtionden av kaos och maktvakuum i Norden. Utifrån denna anarki lyckades drottning Margareta skapa ordning genom personalunionen Kalmarunionen. På pappret var styvsonen Erik unionskung, men det var Margareta som styrde.I avsnitt 144 samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, som skrivit böckerna Kalmarunionen och Sveriges medeltid.Drottningen Margareta var dotter till Valdemar Atterdag och bortgift som tioåring till den norska kungen Håkan Magnusson. Hon blev en av de mäktigaste personerna som funnits i Norden som styrde över Sverige, Norge samt Danmark.Kalmarunionen etablerades år 1389 och bestod av Norge, Danmark och Sverige med Finland. Formellt etablerades trestatsunionen först vid unionsmötet i Kalmar 1397 och levde vidare med vissa avbrott till Gustav Vasas val till svensk kung år 1523.Före Kalmarunionen fanns en personalunion från år 1319 mellan Norge och Sverige, 1332–60 även omfattande de östdanska landskapen, och mera direkt den union mellan Danmark och Norge som etablerades 1375, när Olof, son till Håkon VI Magnusson i Norge och drottning Margareta, valdes till dansk kung.Trots att Olof dog redan 1387 resulterade Margaretas målmedvetna dynastiska politik i en samlad nordisk union, sedan en svensk adelsfraktion i opposition mot kung Albrekt genom Dalaborgstraktaten 1388 erkänt henne som rikets ”fullmäktiga fru och rätta husbonde”. Maktkampen avgjordes genom slaget vid Falköping (Åsle) 1389, även om det dröjde innan Sverige i sin helhet kom i Margaretas händer.Lyssna också på avsnitt 83 Kalmars historia från skyltfönster till provinsstad och avsnitt 47 När digerdöden hotade att utplåna Europa.Bild: Margareta, 1353-1412, drottning av Danmark Norge och Sverige – Nationalmuseum, public domain.Musik: Medieval World Video Game av Marius Serdan, Soundblock Audio Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vikingatiden brukar ofta förknippas med krig, sjöröveri och plundring, men det var också en av de största fredliga expansionstiderna i vår historia. Vanliga jordbrukare och boskapsskötare lämnade sina hem på jakt efter större marker, samtidigt som stormän och furstar som skrämdes av de nya kungamakterna satte segel mot väster för att finna nya länder att kolonisera, och därmed bevara sin frihet.Den vikingatida kolonisationen förändrade Nordeuropas historia för alltid. Shetlands- och Orkneyöarna, Färöarna, Island, Grönland och många andra områden fick en skandinavisk befolkning. Nordbor slog sig ned på Hebriderna och Isle of Man, i norra Skottland, södra Wales och vid flera nygrundade städer på Irland, medan andra bosatte sig i norra och östra England (”Danelagen”) och i Normandie. Majoriteten av kolonisterna var bönder och handelsmän som valde att lämna sina gamla bygder i förhoppning om att kunna bygga sig en ny och bättre framtid på andra sidan havet. De grundade städer – till exempel Dublin – och påverkade såväl konsthantverk som ortnamnsskick i alla bygder de rotade sig i. Än idag är arvet efter kolonisationen fullt synligt i många delar av Västeuropa. På andra håll, som på Grönland, är det endast synligt i form av ruiner, eftersom kolonisternas ättlingar till slut försvann från scenen på sätt som ännu inte har klarlagts.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den vikingatida kolonisationen, framför allt i västerled.Bild: Sommar på Grönlandskusten ca. 1000 e.kr. Oljemålning av Carl Rasmussen (1875). Wikipedia, Public Domain. Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Människan gillar rutiner och ritualer, det lugnar oss. Men ibland går det överstyr och ritualerna blir tvångsmässiga , tar mycket tid och orsakar lidande. I podden intervjuas OCD-forskaren och psykologen Matti Cervin, som verkar vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. De handlar om ny forskning, om personlighetsdrag som perfektionism och ansvarskänsla, och om fyra olika tankemönster som ökar risken för psykisk ohälsa i allmänhet och OCD i synnerhet. Jenny Loftrup ställer frågorna för Vetenskap och hälsas räkning.

Lunds universitet var det svenska lärosäte som utåt var mest präglat av nazistiska influenser under mellankrigstiden. Redan 1930 bildades en nationalsocialistisk studentklubb. När Sveriges förste nazistledare Birger Furugård återvände till sin gamla studentstad Lund i februari 1931 fick han ett varmt mottagande och talade i en fullsatt AF-borg, prydd med stora hakkors.I Lund fanns två profilerade nazistiska studentorganisationer, flera ledande akademiker var nazister och när Lunds studentkår den 6 mars 1939 röstade om ett uttalande kring asyl till tio judiska specialistläkare ställde sig två tredjedelar av medlemmarna bakom ett skarpt uttalande mot asyl. Studentkårens rasbiologiskt motiverande uttalandet refererades i rikspress och väckte frågor om hur demokratisk den framtida svenska eliten var.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten och lundabon Eskil Fagerström, aktuell med boken Historien om Lund (Historiska Media).Medicinalstyrelsens förslag att låta tio judiska läkare fly till Sverige ledde ett skarpt uttalande från Lunds studentkår den 6 mars 1939 till efter en omröstning bland medlemmarna. Med en explicit rasbiologisk formulering hävdades att det var skadligt och oförsvarbart inför framtiden att ”främmande element upptagas i vårt folk”.Lund var en småstad där universitetet dominerade det sociala livet. År 1930 hade Lund cirka 24 520 invånare, och studenternas andel av stadsbilden växte snabbt under decenniet; vårterminen 1939 fanns omkring 2 200 inskrivna studenter. Studentkåren var i praktiken en elitmiljö, rekryterad från välbärgade hem, med traditioner som stärkte sammanhållningen – och en känsla av att vara samhällets blivande ledarskikt.Den kombinationen – liten stad, stor social prestige och starka traditioner – gjorde politiken till mer än debatt. Den blev identitet. När Europas kriser fördjupades och nazismens propaganda presenterade sig som ett ”modernt” svar på arbetslöshet, kommunistskräck och ”nationell förnedring” fanns det redan en publik som var mottaglig.Redan 1930 bildades en nationalsocialistisk studentklubb i Lund. Efter krigsutbrottet bytte den namn till Lunds svensk-socialistiska studentförening (LSSS). Den tidiga etableringen fick draghjälp av kopplingar mellan svensk nazism och Lund: när nazistledaren Birger Furugård kom till staden i februari 1931 talade han i en fullsatt AF-borgen som prytts med stora hakkors.Under mitten av 1930-talet kunde två konkurrerande nazistiska studentorganisationer verka parallellt vid universitetet. Samtidigt odlade man en aktivistkultur: läger med ”kamratskap”, militär drill och nattmarscher – samt regelbundna samlingar i partilokaler. Det här var inte enbart skrivbordsradikalism. De lundensiska nazisterna sökte offentligheten: möten på Mårtenstorget, propaganda, uppvisningar och försök att vinna tolkningsföreträde över det ”nationella” studentlivet.I samtiden noterades också hur sympatier kunde sträcka sig in i etablerade kretsar av lärare och intellektuella, vilket gav rörelsen status och nätverk. I en miljö där studenterna såg sig som framtidens domare, ämbetsmän och opinionsbildare blev frågan brännande: Om eliten vacklar – vad händer då med demokratin?Om du vill lyssna reklamfritt och dessutom få två extra avsnitt i månaden ska du bli medlem i Historia Nu Premium för 75 kr/mån – du kan testa gratis i sju dagar.Lyssna också på Fascismens födelse.Bildtext: Nazistledaren Birger Furugård talar i Akademiska Föreningens stora sal vid Lunds studentkår 1931. Bild:Per Bagges Arkiv, Public Domain.Musik: 78-varvsskivan ”Sjung om studentens lyckliga da'r” med O.D.-kören, inspelad i Stockholms Konserthus och utgiven 1927 (His Master's Voice, X2508). En tidig ljudkälla till svensk studentkultur och körtradition, relevant för avsnittet om studentliv och ritualer. Källa: Internet Archive; Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Antalet äldre ökar snabbt och äldreomsorgen står inför växande utmaningar, inte minst när det gäller personal och resurser. Välfärdsteknik som digitala larm och nattillsyn via kamera har lyfts fram som möjlig del av lösningen. Men vad vet vi egentligen om hur tekniken används och vilka konsekvenser den får i hemtjänsten?  I en ny SNS-analys undersöker forskarna Lina Maria Ellegård och Lovisa Persson sambanden mellan användning av välfärdsteknik och utvecklingen av kostnader och kvalitet i hemtjänsten.  Välkommen till ett seminarium där resultaten presenteras och diskuteras med experter och praktiker på området.  Seminariet anordnas som en del i SNS serie Mötesplats vård.  Medverkande  Lina Maria Ellegård, biträdande professor i nationalekonomi, Högskolan Kristianstad och Lunds universitet  Sabina Joyau, chef äldreomsorg, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) Lovisa Persson, universitetslektor i nationalekonomi, Högskolan Kristianstad och forskare vid IFN (Institutet för Näringslivsforskning).   Michaela Prochazka, samordnare av äldrefrågor, Socialstyrelsen  Martin Tivéus, vd och koncernchef, Attendo  Samtalet modereras av Anna Norén, forskningsledare på SNS.  

Få högtider upplevs som lika äktsvenska som midsommar. Det svenska midsommarfirandet skiljer sig markant från motsvarande helger i andra länder, och när svenskar vill framhäva något genuint nationellt lyfter de ofta fram just midsommaren – med dess typiska inslag: maten, midsommarstången, dansen, lekarna och till och med alkoholen.Men hur växte våra midsommartraditioner och ritualer egentligen fram? Vad är bakgrunden till sill och färskpotatis, jordgubbsfrossa och stångresning? När skrevs "Små grodorna"? Hur länge har jordgubbar ens existerat? Frågorna är många – och svaren ofta överraskande. Ingen svensk i sina sinnens fulla bruk hade ätit färskpotatis före 1900-talet, och sill var en gång raka motsatsen till festmat. ”Små grodorna” är i själva verket en gammal fransk militärmarsch, och mycket talar för att midsommarstången är ett senmedeltida kulturarv från Tyskland. Supandet, däremot, kan ha vikingatida rötter.Men midsommar är mer än ritualer och rätter. Det finns flera historiska händelser som starkt förknippas med högtiden, exempelvis Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 samt ”midsommarkrisen” 1941, då den svenska regeringen tvingades tillåta en tysk stridsdivision att färdas genom landet – från Charlottenberg till Haparanda – för att delta i kriget mot Sovjetunionen.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den svenska midsommaren – dess traditioner, historia och överraskande ursprung.Bild: Majstången reses. Oljemålning av Hugo Salmson. Skildrar midsommarfirande i Rättvik med majstångsresning, dans och folkmusik i ljus sommarnatt. Män och kvinnor i sockendräkt deltar i festligheterna medan barn, äldre och en präst samtalar vid sidan om. En kvinna håller sin baby i famnen, och nymånen lyser över scenen.Källa: Dalarnas museum via DigitaltMuseum, identifikationsnummer ÅH 0002.Licens: Bilden återges med tillstånd i enlighet med gällande upphovsrättsliga bestämmelser.Lyssna också på Svensk matkultur från medeltid till nutid – Sås och tro.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

25-åriga Stina hittas död, i hennes telefon finns mängder av meddelanden från pojkvännen. Två år senare ska han dömas för att ha uppmanat henne till självmord. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Jag pushade på att hon skulle lämna och till slut blev hon less på att höra det, så då slutade hon dela med sig istället, det berättar Stinas syster Petra. Hon beskriver den destruktiva relationen mellan sin syster Stina, som vi kallar henne, och Stinas pojkvän. Först berättar Stina om bråken men när systern tycker att hon ska bryta upp sluter hon sig. I maj 2024 tar Stina sitt liv. Familjen ställer sig frågande till varför, Stina mådde dåligt i tonåren men nu var allt bra sedan ganska lång tid. När familjen går igenom hennes telefon hittas tusentals meddelanden mellan henne och pojkvännen. De vittnar om ständiga bråk och misstro – och så någonting mer: uppmaningar från honom att hon ska ta sitt liv. Det här blir starten på en rättsprocess där pojkvännen till slut – i mars i år – döms, mot sitt nekande, för uppmaning till självmord. I det här avsnittet hör du Stinas familj och också Tova Bennet, forskare i straffrätt vid Lunds universitet. Hon berättar om de uppmärksammade rättsfall som ledde fram till den här lagen och också hur den ska tolkas. – Att uppmana människor att ta sitt liv är ett skadligt och riskfyllt beteende i sig, oavsett om det faktiskt leder till någonting eller inte, säger Tova Bennet. Mår du dåligt eller har du någon i din närhet som gör det: hjälp finns att få: Självmordslinjen har öppet dygnet runt, varje dag: 90101 https://suicidezero.se/Vid akut fara ring 112. Programledare: Petra Berggren och Linus LindahlLjud: Fredrik NilssonProducent: Jenny HellströmKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Under stora delar av sin skoltid känner sig Marvin utanför och gradvis tappar han fotfästet. Efter flera år av frånvaro blev en trygg vuxen och rätt stöd avgörande för att hitta tillbaka. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Arbetet med utsatta barn och unga har förändrats mycket i Sverige genom åren, från institutioner och gruppbehandlingar till individuellt anpassade stödinsatser. Samtidigt visar forskning att det ofta är samma faktorer som återkommer när livet tar en ny riktning – relationer, tillit och människor som stannar kvar.Den här veckan möter vi Marvin som under flera år var hemmasittare, vi tittar närmare på fosterhemsvårdens erfarenheter och undersöker vad som kan få unga människor att lämna kriminalitet bakom sig. Kort sagt, hjälp som gör skillnad på riktigt.Medverkande:Samira Said, kriminolog och metodutvecklare på Magelungen Utveckling AB, Annica Carlsson Bergdahl, dokumentärförfattare, Jonathan Eliasson, institutionschef på Statens institutionsstyrelses ungdomshem Klarälvsgården, Elia Psouni, professor i utvecklingspsykologi och projektledare för studien vid Lunds universitet, Daniel Walleiro och Åsa Johansson, behandlare på Magelungen, samt Marvin Bergström.Programledare: Ulrika Hjalmarson NeidemanProducent: Linnéa WanneforsReporter: Caroline Mathiasen

Under decennierna omkring år 1000 genomfördes ett antal lika djärva som seriösa nordiska försök att anlägga permanenta kolonier i Nordamerika. Med utgångspunkt i nordligaste Newfoundland utforskade nordborna nuvarande Kanadas östkust, byggde långhus och trädde i kontakt med urbefolkningen i det land som de döpte till Vinland.Upptäckten av Amerika framstår i efterhand som vikingarnas mest imponerande bragd, men vad var det egentligen som hände? Vem eller vilka tog initiativ till upptäcktsresorna och bosättningarna? Vad ville de åstadkomma – grunda utposter för handel eller ta över landet? Och varför slutade det som det gjorde, med att nordborna drog sig tillbaka till Grönland och Island?Frågorna blir inte mindre spännande när vi finner att de verkliga pionjärerna var kvinnor, först Gudrid Torbjörnsdotter och sedan Frejdis Eriksdotter. Till skillnad från i alla andra kända vikingatida kolonisationsprojekt gick kvinnorna i spetsen, något som medeltidens islänningar var väl medvetna om – så till den milda grad att de skrev långa historiska skildringar av kvinnornas liv, i vilka de dominerar över männen, både som hjältar och som skurkar. I ett senare skede av historien glömdes dock kvinnorna bort till förmån för sagornas manliga bipersoner. Varför?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Vinland och de vikingatida försöken att utforska och kolonisera nordöstra Nordamerika.Bild: Leif Eriksson upptäcker Amerika. Målning av Christian Krogh (1893). Wikipedia, Public Domain. Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den osmanske diplomaten Mehmed Sadi Efendi genomför år 1732-33 den långa och strapatsrika resan från Istanbul till Stockholm. Uppdraget är att driva in de enorma skulder som Karl XII och hans män drog på sig till det Osmanska riket under vistelsen i Bender år 1709-13. Samtidigt har Sverige och det Osmanska riket gemensamma intressen i kampen mot Ryssland.Sändebudet Mehmed Sadi Efendi, som är en ledande intellektuell i det Osmanska riket, skriver en rapport om resan till Sverige, som kanske säger mer om honom, hans ambitioner och hans världsbild än om de faktiska förhållandena i Sverige år 1733.I reprisen av avsnitt 139 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Joachim Östlund, historiker vid Lunds universitet. Aktuell med boken Vid världens ände – Sultanens sändebud och hans berättelse om 1700-talets Sverige. Lyssna reklamfritt på Historia Nu.Beskickningen som skickats ut av sultanen Mahmud I består av 44 personer och de påbörjar sin resa i november år 1732 genom ett vintrigt Europa. Hela resan kommer att ta 329 dagar.Sannolikt är Mehmed Sadi Efendi inspirerad av romerska författare när han påstår att det snöar i juni i Sverige. Kylan är något som präglar hans diplomatiska rapport som tar sig en del friheter. En hel del litterära knep av Mehmed Sadi Efendi, som också skrev poesi, får oss att fundera på syftet med rapporten.Han beskriver Sverige och svenskarna i betydligt mer positiv dager än vad som var brukligt vid denna tid då Sverige fortfarande är sargat av det stora nordiska kriget. Saids syfte är att Osmanska riket ska närma sig ett Europa där osmanerna med tiden förlorar allt större territorier.Bild: Mehmed Sadi Efendi som ambassadör i Paris 1742, av Joseph Aved, Musée de Versailles, public domain.Musik: World Beat With Middle Eastern Vocals (Instrumental) av Velimir Andreev, Soundblock Audio Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Redan på 1920-talet gjordes skönhetsingrepp men i stället för botox och fillers sprutade man in paraffin för att forma ansikte och kropp, visar Emma Severinssons forskning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Idag är skönhetsindustrin större än någonsin, med fler salonger, fler produkter och fler ingrepp. Men det fanns liknande salonger redan för 100 år sedan. Emma Severinsson, lektor i modevetenskap vid Lunds universitet, har forskat om hur den kommersiella skönhetsmarknaden växte fram i början av 1900-talet med institut som erbjöd allt från krämer och bantningskurer till riskabla ingrepp som paraffininjektioner – dåtidens ”fillers” som kunde ge svåra komplikationer.Programmet handlar också om varför kroppsideal förändras över tid, hur kommersiella intressen driver på och varför dagens extremt smala ideal har fått ny kraft.Programledare: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

Joseph Goebbels stack ut bland de ledande nazisterna genom att vara disputerad och framstå som intellektuell. Han var en övertygad antisemit som avhumaniserade judar och initierade den första stora pogromen i Tredje riket 1938.Som propagandaminister tog Goebbels ett hårt grepp om kulturen i Tredje riket. Samtidigt var majoriteten av de filmer som producerades under hans ledning breda underhållningsfilmer – ett medvetet sätt att normalisera regimen och styra publikens uppmärksamhet. Han var också tidigt skicklig på att utnyttja ett nytt massmedium: radion.I detta andra av två avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Tredje rikets propagandaminister Joseph Goebbels.I oktober 1926 utnämnde Hitler Goebbels till partichef i Berlin. Som gauleiter fick han ett uppdrag som passade hans temperament: storstadens politiska gatukamp. Här finslipade han en metod som känns igen i modern demagogi:Provokation som strategi: skapa konflikter som genererar rubriker.Personfixerad agitation: peka ut syndabockar och “förrädare”.Möten som teater: ljus, symboler, marscher – en känsla av att historien rör sig nu. Nazismens budskap blev inte bara något man hörde; det blev något man upplevde.En central del i Goebbels framgång i Berlin var hans förmåga att förvandla nederlag till heroiska berättelser. När nazisten Horst Wessel, en ung SA-ledare, sköts i januari 1930 och senare avled i februari, insåg Goebbels omedelbart propagandavärdet och gjorde Wessel till martyr. Texten som Wessel skrivit till en äldre melodi blev “Horst-Wessel-Lied”, som därefter blev NSDAP:s partihymn och – efter 1933 – en av Tysklands nationalsånger i praktiken, sida vid sida med “Deutschlandlied”.Genom massmöten i Sportpalast och andra stora arenor utvecklade Goebbels en ny politisk estetik. Han använde dramatiska ljuseffekter, uniformerade vakter, standar och en noggrant planerad koreografi för att skapa en känsla av oövervinnerlig kraft. Under presidentvalskampanjen 1932 organiserade han kampanjen “Hitler över Tyskland”, där Hitler flögs mellan städer för att tala inför enorma publiker på kort tid. Vid maktövertagandet 1933 hade Goebbels gjort Berlin till en scen för nazistiska triumfer.Efter maktövertagandet inrättades 1933 Rikets ministerium för folkupplysning och propaganda, lett av Goebbels. Ministeriet fick ett ovanligt brett grepp om press, radio, film, teater, litteratur, musik och bildkonst – och blev centralt i regimens kulturella likriktning. Goebbels verkliga makt låg inte i att övertyga varje individ, utan i att göra avvikelse dyr och samstämmighet lätt. När alla kanaler låter likadant blir tystnaden det enda motståndet.Goebbels förstod radion som en politisk genväg in i hemmen. Satsningen på billiga massproducerade mottagare – Volksempfänger – gjorde det enklare att samla nationen kring ledarens röst och regimens nyheter. Här finns en mediehistorisk lärdom som återkommer: teknikens räckvidd är politiskt neutral – men användningen är det inte.När diplomaten Ernst vom Rath sköts i Paris den 7 november 1938 och avled den 9 november utnyttjade regimen händelsen propagandistiskt; den upphetsade rapporteringen bidrog till att bana väg för pogromen Kristallnatten (9–10 november).Under kriget fortsatte Goebbels att driva en retorik som band samman “folkets överlevnad” med fiendens eliminering. Propagandan bidrog därmed till den mentala terräng där massmord kunde framstå som “nödvändigt”.Bild: Propagandaminister Joseph Goebbels talar vid ett offentligt framträdande i Nazityskland, Foto: Georg Pahl, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons (Bundesarchiv, Bild 102-17049).Musik:‘Horst-Wessel-Lied' (‘Die Fahne hoch'), en nazistisk kampsång använd i NSDAP:s propaganda under 1930–40-talen. dirigenten Carl Woitschach. Källa: Internet Archive. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Franska revolutionen hade börjat bra 1789, och under de två åren som följde förvandlades det franska samhället till det bättre, och på ett fredligt vis. Nationen tog stora kliv mot framtiden. Men sedan hände något.Från och med 1792 spårade revolutionen ur och gick in i en fruktansvärd fas, i vilken ingen kunde känna sig säker. Fullständigt oskyldiga människor kunde lynchas eller dömas till döden medelst giljotin. I spetsen för utvecklingen stod ”den omutlige” Maximilien Robespierre, som själv slutade på schavotten sedan andra politiker blivit så rädda för sina egna liv att de beslutat sig för att störta honom.Skräckväldet, la Terreur, visar oss människan i hennes allra sämsta stunder. Historien blir inte bättre av att terrorn var fullt medveten och högst offentlig: det var meningen att folk skulle lära sig att frukta och darra inför risken att mista huvudet. Revolutionen skulle räddas genom grövsta möjliga våld mot misstänkta eller verkliga regimkritiker. Motorn i utvecklingen var krig: när Frankrike drogs in i väpnad konflikt med grannländerna blev det mycket lättare än förut för de revolutionära grupperingarna i Paris att angripa varandra och ta initiativ till utrensningar.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om franska revolutionens blodigaste skede, det skräckvälde som skördade tusentals oskyldiga människors liv åren 1793 och 1794.Bildtext: En avrättning med giljotin på Place de la Révolution (dagens Place de la Concorde) i Paris omkring 1793, under den franska revolutionens terrorvälde – en bild av hur dödsstraffet blev ett offentligt politiskt verktyg. Målning av Pierre-Antoine Demachy (1723–1807). Public domain via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Propagandaminister Joseph Goebbels (1897-1945) var en av de mest destruktiva gestalterna i Tredje riket. Goebbels gjorde hatet begripligt, lockande och vardagligt. Den fysiskt veke Goebbels utnyttjade medvetet gatuvåld för att uppnå uppmärksamhet.Goebbels dyrkade Adolf Hitler och kom att göra en ideologisk helomvändning från en positiv syn på Sovjetunionen till att följa Adolf Hitlers vilja att förgöra Sovjet. Goebbels blev en av de tydligaste arkitekterna bakom den så kallade “Führermyten” – föreställningen att Hitler var nationens ofelbara förkroppsligande. Ett bärande element i nationalsocialismen.I detta första av två avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet om tredje rikets propagandaminister Joseph Goebbels.Paul Joseph Goebbels föddes den 29 oktober 1897 i Rheydt i Rhenprovinsen. Han växte upp i en katolsk, småborgerlig miljö och var studiebegåvad. Barndomen präglades av sjukdom och en bestående missbildning i foten som gav honom en tydlig hälta – en detalj som i tidens manlighetsideal kunde bli en livslång social börda. Han blev dessutom avvisad från militärtjänst under första världskriget, vilket förstärkte känslan av att stå utanför “nationens prövning”.För en ung man i det kejserliga Tyskland, där fysisk styrka och militära ideal var fundamentala komponenter i den manliga identiteten, skapade detta handikapp en djup känsla av alienation och utanförskap. Denna känsla av isolering förstärktes dramatiskt vid utbrottet av första världskriget i augusti 1914. Medan hans jämnåriga kamrater anmälde sig som frivilliga och drog ut i fält, nekades Goebbels militärtjänst på grund av sin fot.Denna erfarenhet av att stå utanför nationens stora "hjältesaga" blev ett livslångt trauma som han senare försökte kompensera genom en aggressiv nationalism och ett radikalt politiskt patos. I kombinationen av intellektuell ambition och personlig bräcklighet ser många biografer grogrunden till Goebbels ständiga behov av upprättelse: att bli sedd, beundrad och behövd.Goebbels studerade humaniora vid flera universitet och tog doktorsexamen i Heidelberg. Han drömde om ett liv som författare och dramatiker, men mötte i stället refuseringar, osäkra jobb och en gnagande upplevelse av att vara förbigången. I senare framställningar har denna bitterhet ofta kopplats till hans politiska radikalisering: om det “etablerade” samhället inte gav honom en scen, skulle han bygga en egen.Goebbels kom i kontakt med NSDAP 1924, efter att ha hört Adolf Hitler tala och blivit fascinerad av dennes oratoriella kraft. Hitler satt vid denna tid i fängelse efter den misslyckade ölkällarkuppen, och partiet var splittrat. Goebbels anslöt sig till den norra flygeln av rörelsen, ledd av bröderna Gregor och Otto Strasser. Denna fraktion betonade de socialistiska aspekterna av partiprogrammet och förespråkade en mer proletär och antikapitalistisk linje än den bayerska ledningen runt Hitler.Goebbels gjorde snabb karriär som agitator och skribent. Han imponerade med sin förmåga att förena ideologi med dramaturgi: att göra politik till berättelse, fiender till karikatyrer och den egna rörelsen till ett ödesdrama.Bildtext: Joseph Goebbels talar vid en nazistisk protestmanifestation i Berlin-Lustgarten i juli 1932, riktad mot resultatet av Lausannekonferensen under mellankrigstidens ekonomiska och politiska kris. Foto: Bundesarchiv, Bild 119-2406-01, CC BY-SA 3.0 de, via Wikimedia Commons.Musik:‘Horst-Wessel-Lied' (‘Die Fahne hoch'), en nazistisk kampsång använd i NSDAP:s propaganda under 1930–40-talen. dirigenten Carl Woitschach. Källa: Internet Archive. Public DomainKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Medeltiden är ständigt närvarande i vår fantasi – men ofta på helt fel premisser. Vi ser en en munk med rakad hjässa och känner lukten av smutsiga människor. Italienska renässansmänniskor påstod att medeltiden varit mörk – men medeltiden av en period av banbrytande uppfinningar som exempelvis glasögonen och boktryckarkonsten.Professor Dick Harrison svarar på våra premium-lyssnares frågor och broderar ut om helgonhundar, städer som fastnat i tiden och människor som försöker få vardagen att fungera i en värld utan avlopp och utan modern stat – men med gott om konflikter, kreativitet och överraskande lösningar.I det här avsnittet av podden Historia Nu Premium svarar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet på premiumlyssnares frågor. För att kunna lyssna på hela avsnittet måste du vara medlem i Historia Nu Premium som ger dig två extra avsnitt i månaden och alla vanliga avsnitt reklamfria. Läs mer och beställ här.När vi föreställer oss medeltida munkar ser vi ofta munkar i kåpa, sandaler – och en prydligt rakad ring på hjässan. Men tonsuren var långt ifrån enhetlig. Harrison påminner om att frisyren kunde se olika ut beroende på tid och plats. I den grekisk-ortodoxa världen förekom till exempel varianter där man rakade främre delen av huvudet, medan andra områden utvecklade egna former.”Den ovanligt ohygieniska medeltiden” är en av populärkulturens segaste myter. Harrison vänder på perspektivet: nästan allt var ohygieniskt före de moderna badrummen, men medeltiden sticker inte ut som särskilt mycket värre än några andra perioder.Tvärtom kan renligheten i vissa miljöer ha varit bättre under medeltiden än under 1500- och 1600-talen, när en puritansk rekyl slog mot badstugor – som ofta också fungerade som bordeller och därför hamnade i moralisk skottlinje. När badstugor förbjöds eller lades ned kunde människor bli mindre rena, inte mer.Ett av Harrisons kärnbudskap är att medeltiden var kreativ. Glasögon och energilösningar som vatten- och väderkvarnar är exempel på innovationer som förändrade Europa och lade grund för senare utveckling.Men kanske ännu mer konkret: titta ut genom fönstret. Många av våra städer, byar, kyrkor och kulturlandskap har medeltida rötter. Även när husen är ombyggda och gatorna asfalterade går vi ofta bokstavligen ovanpå medeltidens struktur.Det är därför Harrison gillar städer som ”stannat i växten” – där senare seklers rivningar och moderniseringar inte suddat ut allt. Han nämner Visby och – i Nordeuropa – särskilt Brygge, vars ekonomiska nedgång paradoxalt nog blev en historisk vinstlott för framtiden.Bildtext: En munk med tydlig tonsur i en senmedeltida altartavlescen av Carlo Crivelli (ca 1430–1495). Den rakade hjässan markerar hans klostertillhörighet. Public domain via Wikimedia CommonsMusik: Medieval World Video Game av Aparat Blue, Storyblock Audio. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I decennier har det kopplats till sjukdom, bristande disciplin och ohälsa samtidigt som ideal, dieter och träningskulturer lärt oss att så lite fett som möjligt är det som gäller. Frågan är om rädslan, ja skräcken, är befogad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vi lever i en tid där kroppen ständigt mäts, vägs och analyseras. Fettprocent, midjemått och BMI har blivit sätt att förstå oss själva, trots att många av måtten är trubbiga och omdebatterade. Samtidigt vet forskningen idag betydligt mer om kroppsfettets komplexa roll i kroppen än när många av idealen och råden formades en gång i tiden.Den här veckan undersöker vi fettets rykte och funktion. Vi pratar om varför kroppen så envist vill behålla det, om skillnaden mellan vitt och brunt fett och hur fettcellerna fungerar och är betydligt viktigare för vår hälsa än vi vant oss vid att tänka. Vi följer också fettets historia från antiken via flygvärdinnedieter och det fettsnåla 80-talet till dagens fokus på kroppsmätningar och nya bantningstrender.Medverkande: Karin Stenkula, universitetslektor och forskare vid Institutionen för experimentell vetenskap på Lunds universitet, näringsfysiologen Kristina Andersson, Peter Arnér, professor och forskare vid Institutionen för medicin, Karolinska institutet, Magnus Västerbro, historiejournalist och författare, Anatoli Grigorenko, idrottsforskare, och Oskar Sandgren.Programledare: Ulrika Hjalmarson NeidemanProducent: Linnéa WanneforsReporter: Caroline Mathiasen

Den tidiga medeltiden ligger mer än ett millennium bakom oss, och för många nutidsmänniskor är det en svårgripbar era, men än idag finns det gott om museer och platser där vi kan komma epoken nära. Oavsett om vi håller oss till Sverige eller om vi söker oss mot kontinenten eller brittiska öarna är det lättare än vi tror att komma perioden mellan romarrikets fall och vikingatiden in på livet. I detta highlights-avsnitt rör vi oss från Hagia Sofia och Yerebatan Saray i Istanbul över de mosaikklädda kyrkorna i italienska Ravenna och de visigotiska votivkronorna i Spanien till fascinerande platser i Nordeuropa, som irländska Skellig Michael, Björketorpsmonumentet i Blekinge och bildstenshallen i Gotlands museum. Vi bekantar oss med intakta verktygslådor från södra Norrland, en Buddhaskulptur från Helgö i Mälardalen, den karolingiska klosterporten i tyska Lorsch, Sutton Hoo-fynden från England och de undersköna bokilluminationer som kan beskådas i montrar i Dublin och London.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om lämningar efter tidig medeltid och järnålder i dagens Europa, med djupdykningar om många föremål och platser.Bild: Yerebatan saray, eller Basilikacisternen, efter restaurering. Fotografi av Kurmanbek (2022). Wikipedia, Public Domain. Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

År 1789 kollapsade det franska enväldet i en kaskad av politiska, ekonomiska och sociala omvälvningar. Reform efter reform gjorde året till en vattendelare i västvärldens politiska historia.Det gamla ifrågasattes, och visionen om en bättre ordning tog form. Kungar och adelsmän tvingades dela makt med fler – inte minst med en växande och allt rikare borgerlighet. Feodala privilegier avskaffades, och principer om mänskliga rättigheter slogs fast på papper. Världen skulle inte bli sig lik.Men varför hände det? Hur kom det sig att kung Ludvig XVI till slut sammankallade generalständerna – den franska ståndsförsamlingen som inte hade mötts på mycket länge – och därmed släppte loss krafter som snart hotade att krossa monarkin? I efterhand kan beslutet framstå som ödesdigert. Några år senare avrättades både Ludvig XVI och Marie Antoinette med giljotin.Och vad fick de missnöjda folkmassorna i Paris att inte bara invänta förändringar, utan att själva ta initiativet – beväpna sig och storma den gamla fästningen Bastiljen den 14 juli 1789? Det är den händelsen som ligger till grund för att Frankrikes nationaldag firas just den 14 juli.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om franska revolutionens första skede: varför revolutionen bröt ut och hur den tog sig uttryck innan utvecklingen spårade ur i skräckvälde.Bild: Stormningen av Bastiljen i Paris den 14 juli 1789, en symbolisk startpunkt för den franska revolutionen och monarkins maktförlust. Målning av okänd konstnär. Public domain, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anders Ackfeldt är islamolog från Lunds universitet. I sin bok Islamic Semiotic Resources in US Hip-Hop Culture resonerar han kring hur muslimer och icke-muslimer har använt islams innehåll i den afroamerikanska musikens historia, och i synnerhet inom hip-hopen. Islamic Themes in US Hip-Hop Culture The Production and Consumption of Non-Muslim Islams Svenska forskningsinstitutet i Istanbul

Om rättsfall med anknytning till Lunds universitet. Medverkande: Christian Dahlman, Martin Sunnqvist och Fredrik Tersmeden

På 1980-talet var det få som levde länge med lymfom, men sedan dess har forskningen varit ovanligt framgångsrik vid den här cancerformen och idag kan de flesta antingen botas eller leva länge. Men fler genombrott behövs. Vi pratar om ny forskning inom lymfom med Mats Jerkeman, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus. Jenny Loftrup intervjuar.

Fornborgarna påminner oss om att folkvandringstiden och vendeltiden kunde vara fyllda av blodig dramatik. För nordiska bönder och deras hövdingar var det därför naturligt att lägga ned stora arbetsinsatser på att bygga svårintagliga bastioner – platser dit man kunde söka skydd i orostider.I det svenska kulturlandskapet finns en särskild fornminneskategori som brukar kallas fornborgar. Anläggningarna kan ligga på höjder och skyddas av stup och vallar, eller ligga på slätten och omgärdas av ringmurar. Flertalet anlades under järnåldern – särskilt under romersk järnålder och folkvandringstid – men flera har byggts om och använts även senare. De vittnar om ett av periodens mest grundläggande behov: försvar mot anfallande fiender.I vissa fall utvecklades även mer varaktiga bosättningar innanför murar och vallar. I dag kan många svenska fornborgar besökas, och några har blivit föremål för uppmärksammade arkeologiska utgrävningar – som Sandby borg på Öland, där spåren efter en massaker från folkvandringstiden har uppdagats. Ofta är fornborgarnas lägen dessutom idealiska för kombinerad natur- och kulturturism, som vid Torsburgen och Grogarnsberget på Gotland, eller Bore kulle (Borekulle) i Dalsland. Eketorps borg på Öland är delvis rekonstruerad och visar byggnader och miljöer från flera av borgens användningsfaser.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om de svenska fornborgarna och den värld i vilken de uppfördes.Bild: Sandby borg, aerial view (Öland). Fotografi av Sebastian Jakobsson, 26 maj 2015. CC BY 3.0 (Wikimedia Commons).Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Många av filmhistoriens mest kända verk har historien som tema – Ben-Hur, Gladiator, Ivanhoe, Braveheart, De tre musketörerna med flera. Andra filmer har blivit så ryktbara att de själva har blivit en del av historien och omgivits av myter, vilket gör det svårt att skilja sanning från bluff. Hit hör inte minst några av de stora Hollywoodfilmerna på 1940-talet, som Casablanca och Riddarfalken från Malta. I det här avsnittet ger vi oss i kast med några av dessa filmer och granskar deras historiska aspekter i detalj.Särskilt intressanta är de individer som förekommer i filmerna. Har de funnits eller inte? När vi tittar närmare på flera av dem visar det sig snart att förvånansvärt många faktiskt har verkliga förlagor. När Orson Welles skapade huvudpersonen i Citizen Kane utgick han från tidningsmagnaten William Randolph Hearst, som fortfarande levde – och som försökte stoppa filmen när han förstod hur nära förebilden låg.I andra fall är det mer komplicerat. Tarzan har en förlaga – men inte i form av en verklig person, utan som en litterär föregångare: Mowgli i Djungelboken nämns ofta som en viktig inspirationskälla. Zorro är, åtminstone delvis, knuten till legenderna kring den mexikanske banditen Joaquín Murrieta. Men hur är det med Ben-Hur, Röda nejlikan och d'Artagnan – har de också funnits på riktigt?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om historia på film: vad är sant och vad är falskt?Bild: Ben-Hur-affischen från 1959, med Charlton Hestons Judah Ben-Hur i centrum och stridsvagnsloppet som filmens dramatiska höjdpunkt. Konst: Reynold Brown. Public domain, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi tittar på vårblommor med gruppen Ung botanik i Skåne, besöker en spektakulär sjö i Utah i USA och hör om purpurbräckan slagit ut i Abisko. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Just när bokarna slår ut i ljusgrönt och mattor av vitsippor och gulsippor brer ut sig under trädkronorna besöker vi Sveriges minsta nationalpark - Dalby Söderskog strax utanför Lund. Här har morgonens fältreporter Helena Söderlundh stämt träff med Staffan Nilsson, Estelle Denamur och Jöran Klink som ansvarar för gruppen Ung botanik. Den hör till Lunds botaniska förening och riktar sig inte minst till studenter. Två av dem är Julia Sellgren Kempe och Mårten Pihlström som också är med under morgonen i Dalby. Behövs det en särskild grupp som riktar sig till yngre, och vad skiljer en utflykt med dem från en "vanlig" med botaniska föreningen? Vi ser fram emot en morgon med sippor, gullpudra, hålnunneört och vätteros, och säkert en och annan mossa.Och så blir det en tur till Utah i USA. Här finns Stora Saltsjön (Great Salt Lake), en sjö som påminner om Döda havet med sin höga salthalt men inte är lika känd. Reporter Thomas Öberg och biologen och filmaren Bo Landin besöker en spektakulär sjö där vattnet håller på att försvinna.Årets lyckligaste dag. Så beskriver Björn Strömberg känslan när sädesärlan dyker upp i mitten av april. Efter några dagar kommer partnern. Men är det hon eller han som kommer först? Är det samma individ som kommer varje år? Och hur hittar de just till Björns hus utanför Vimmerby? Vi ber ekologiprofessor Susanne Åkesson förklara.Vi hör dem ofta i Naturmorgon – artexperter som verkar i Linnés anda. I veckan uppmärksammade brittiska tidningen The Guardian ett svenskt fotoprojekt där just artexperter porträtterats i samma stil som Carl von Linné. Vi ringer upp Christer Björkman för att höra hur han fick idén till ”De oförtrutna”.Fältreportern botaniserar alltså bland vårblommor i sydligaste Sverige denna lördag. Men blommar det något längst i norr? Växtekologen Ellen Dorrepaal berättar hur det ser ut just nu i Abisko. Purpurbräckan brukar vara tidig!Våren är en kärlekskrank tid. Inte minst hos grodor och paddor som klamrar sig fast vid varandra. I veckans kråkvinkel gläds Karin Gyllenklev åt paddorna som sjunger i hennes kvarter.Programledare är Mats Ottosson.Veckans naturfråga:Vi söker ett växtsläkte som karaktäriseras av två hanorgan, men som benämns med ett kvinnonamn.Många arter är intensivt blå, som den välkända med dryck-prefixet.En blekare blå är en prisad läkeväxt - ja, i alla fall var den det en gång i tiden.Skicka ditt svar till naturmorgon@sverigesradio.se eller Naturmorgon, 359 30 Växjö.Glöm inte att skriva din postadress.Du har chans att vinna en röd termos, en fin tygkasse eller ett klassiskt tygmärke. Lycka till!Förra veckan frågade vi efter svärmors kudde. Vinnarna var Lena Lundorff, Sydkoster, Per-Arne Carlsson, Linköping och Carina Persson, Ängelholm. Grattis alla tre!

Under den tidiga medeltiden formades en kultur som förenade högt och lågt i mötet mellan det lärda och det folkliga. En kultur som på flera punkter var långt ifrån okontroversiell. Prästerna ryste över folks vidskepligheter och såg till att fästa sina åsikter på pränt. I lagar, dikter, pedagogiska texter och till och med uppslagsverk gav sig skribenterna i kast med föreställningar om änglar, demoner, häxor, trollkarlar, spåmän, astrologer, djävulsdyrkare och allt möjligt annat som uppfattades som besynnerligt.Till de största fördomarna mot tidig medeltid hör att epoken var osedvanligt ”mörk”. Det är inte av en slump som den brukar kallas the Dark Ages på engelska. I detta ligger en bister förutfattad mening – att vi vet oerhört lite om perioden, att alltför få källor är bevarade för att vi skall kunna bilda oss en uppfattning om hur folk tyckte, tänkte och levde. Men fördomen vilar på lös grund. Vi vet mycket mer än vi inbillar oss.I själva verket har vi mängder av källor, framför allt skrivna av präster och munkar, som skänker oss information om allt mellan himmel och jord.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den kreativa folktro som bredde ut sig i mötet mellan kristendomen och äldre religioner.Bild: Illustration av djävulen i Djävulsbibeln (Codex Gigas). Förmodat producerad av munken Herman (Hermannus Heremitus) under tidigt 1200-tal. Wikipedia, Public Domain. Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att vara tatuerad har verkligen blivit mainstream och bland kvinnor yngre än 40 år är nästan varannan kvinna tatuerad. Men vad vet vi egentligen om vad färgerna innehåller och hur de påverkar vår hälsa – både på kort och längre sikt? Den som har börjat undersöka detta är Christel Nielsen, forskare inom arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet med fokus på hur kemikalier i vår omgivning påverkar vår hälsa.

Här och var i Europas historia finner vi kungar och kejsare som tycks ha levt flera sekler före sin tid – personer som varit malplacerade i sina egna miljöer, eftersom de försökt knuffa in sina riken i moderniteten långt innan undersåtarna varit redo. För 1700-talets del brukar vi kalla dem upplysta despoter, och få var mer upplysta – eller mer despotiska – än den österrikiske härskaren och tysk-romerske kejsaren Josef II.Josef var son till Maria Teresia och storebror till den franska drottningen Marie-Antoinette. Så länge modern levde hade han – till sin egen förtret – begränsat inflytande över politiken, men när hon dog 1780 fick han friare spelrum för sina idéer.Under de tio år som följde försökte han förändra nästan allt. Han drev igenom reformer som bland annat luckrade upp livegenskapen (1781), lade ned kloster han ansåg vara samhällsparasiter, effektiviserade administrationen och gjorde tyska till ett bärande förvaltningsspråk i delar av riket. Han reformerade även sjukvården och utfärdade toleransedikt som gav begränsad religionsfrihet åt icke-katolska grupper.Sammanlagt utfärdade han över 6 000 edikt och 11 000 nya lagar – en reformiver som saknar motstycke i europeisk historia. Ambitionen var att göra tillvaron bättre för alla, från fattiga bönder till byråkrater och generaler. Men Josefs undersåtar uppskattade sällan de välmenande förändringarna. Det Josef såg som vägen mot framtiden uppfattade andra som tyranni – och svarade med motstånd och, på flera håll, väpnade resningar.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Josef II av Österrike – en av Europas märkligaste härskare genom tiderna.Bild: Kejsar Josef II (1741–1790), son till Frans I Stefan av Habsburg-Lothringen, porträtterad med krigsguden Mars – en bild av den upplyste envåldshärskarens maktideal under 1700-talet. Målning av Anton von Maron (1733–1808), signerad i Rom 1775. Public domain via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den kallas en hälsodiet för människan och för jorden. Två forskare har lite olika syn på vad det skulle innebära att äta så. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vi pratar med Mari Wollmar, forskare i livsmedelsvetenskap på Chalmers och även idrottsdietist på BK Häcken i Göteborg, och Anna Stubbendorff, som är dietist och forskare på Lunds universitet. De kommer till lite olika slutsatser om vad dieten skulle innebära för dem som följer den. Det handlar om biotillgänglighet och antinutrienter, om köttfaktorn och sojafaktorn, och om järn.EAT-Lancet-rapporten är en vetenskaplig rapport som två gånger (2019 och 2025) tagits fram av en internationell forskargrupp, EAT Lancet-kommissionen. I den sitter experter från sexton olika länder och flera olika områden, som jordbruk, hälsa, hållbar utveckling och statsvetenskap.Rapporten är ett ett förslag på hur vi kan äta hälsosamt för både oss människor och för planeten. En diet som ska hålla oss friskare, och där maten produceras på ett sätt som inte skadar planeten, med föroreningar, klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.Men är det genomförbart?

Vissa hittar direkt andra går vilse i sitt eget kvarter. Lokalsinnet är en förmåga som vissa har medan andra saknar, samtidigt som digitala hjälpmedel allt oftare tar över uppgiften att visa vägen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Lokalsinne beskrivs ofta som en känsla – att veta var man är och hur man tar sig vidare, utan att riktigt kunna förklara hur. För vissa är den självklar, för andra opålitlig eller frånvarande. Samtidigt formas den av hur vi rör oss genom världen och vilka verktyg vi använder för att hitta.Den här veckan undersöker vi lokalsinnet: varför vissa alltid hittar rätt, om det går att träna upp – och vad som händer när det sviktar. Vi pratar om skillnader mellan människor, om myter kring kön och orientering, och om tillstånd där lokalsinnet är så nedsatt att det blir ett handikapp. Är vi på väg att tappa vår inre karta – och går det att hitta tillbaka till den?Medverkande:Hedvig Söderlund, professor psykologi Luleå Universitet, Nils Dahlbäck, professor kognitionsvetenskap Linköpings universitet, Eric Warrant, professor i Zoologi och chef för avdelningen för Sinnesbiologi vid Lunds universitet, vetenskapsjournalisten Per Snaprud och karttläsaren Tina Thörner.Programledare: Ulrika Hjalmarson NeidemanProducent: Linnéa WanneforsReporter: Caroline Mathiasen

Hans familj drevs på flykt från Iran. Nu räknar Reza Pahlavi dagarna tills han kan återvända och ta över makten. Men han är en ifrågasatt ledarfigur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Han är son till en avsatt kung. Nu är han en oppositionsfigur i exil vars namn ropas på gator och torg utanför Irans gränser. Sedan 1980-talet har Reza Pahlavi jobbat för att den islamiska republiken som drev hans, och många andras, nära och kära på flykt från Iran ska falla.När Reza Pahlavi sa adjö till sin familj strax innan en USA-resa sommaren 1978 hade han ingen aning om att det skulle bli sista gången på länge, kanske någonsin, som han befann sig på iransk mark.Då var han på väg att fylla 18. Kort därefter fick han på avstånd bevittna hur en revolution med religiösa förtecken störtade hans pappa shahens välde och utropade en islamisk republik, som i praktiken blev en diktatur, i shahens ställe.På flykt från sitt hemland sviktade den redan svårt sjuke shahens hälsa ytterligare, och på sin 20-årsdag utropade sig Reza Pahlavi till ny shah av Iran, i exil, sedan hans pappa förts till sin sista vila i Egypten.Berättelsen om Reza Pahlavis resa från 20-årig exilmonark som inte fick omvärldens erkännande till 65-årig oppositionsfigur med grå tinningar, innehåller hemliga affärer med utländska underrättelsetjänster och regeringar, personliga tragedier, och ett evigt hopp om förändring i ett land med 92 miljoner invånare.När bomber faller över Iran våren 2026 manar Pahlavi angriparna USA och Israel till att ”avsluta jobbet” och krossa den iranska regimen en gång för alla. På så vis hoppas han att manegen ska vara krattad för en återkomst till hemlandet, och ett övertagande av makten.Men en fråga som fortfarande inte har besvarats på snart 50 år är: Hur stort stöd har Reza Pahlavi i Iran?I P3 ID om Reza Pahlavi medverkar Gilda Hamidi-Nia, Mellanösternkorrespondent på SVT, Ardavan Khoshnood, docent och universitetslektor vid Lunds universitet, och exiliransk monarkist, Rouzbeh Parsi, historiker och författare till boken “Mellan gud och stat – Iran efter ett långt 1900-tal”, och Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet.Böckerna ”The fall of heaven”, av Andrew Scott Cooper, ”King of kings”, av Scott Anderson, ”The twilight war”, av David Christ, ”The iranian triangle”, av Samuel Segev, ”Countdown to crisis”, av Kenneth Timmerman, ”And enduring love”, av Farah Pahlavi, och ”The fifties”, av David Halberstam, har varit till stor hjälp i researcharbetet.

De flesta tror att Tourettes syndrom handlar om att svära och säga olämpliga saker, men det är ovanligt. Men också de mer vanliga ticsen med rörelser och ljud kan ställa till det. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Nu har spelfilmen ”I swear” gått upp på bio, om brittiske John Davidson och hans liv med Tourettes syndrom. Den har fått stor uppmärksamhet, inte minst för de tics som fick Davidson att ropa otidigheter på Bafta-galan tidigare i år.Men hans form av tourette är inte den vanliga – bland de cirka en procent som får diagnosen som barn kämpar de flesta med andra problem. Och många är trötta på att den allmänna bilden att diagnosen handlar om att säga opassande saker – när de vanligaste vokala ticsen är harklingar och fnysningar.För att få diagnosen Tourettes syndrom behöver man ha både motoriska tics (rörelser) och vokala tics (ljud) och ticsen ska ha pågått i minst ett år och börjat före 18 års ålder. Ofta debuterar de i tidig barndom.Fernando Nyrén fick diagnosen när han var tio. Hans tics kan skifta över tid och ibland också ge fysiska konsekvenser, som smärta i nacke och axlar. Ändå kan han inte sluta. Han jämför känslan med att försöka hålla inne en nysning: spänningen byggs upp tills ticset måste “ut”.Medverkande: Fernando Nyrén, med egen erfarenhet av Tourettes syndrom, Per Andrén, psykolog och forskare, Lunds universitet. Max Sannemalm, psykolog och forskare, Karolinska institutet.Reporter: Lena Nordlund lena.nordlund@sr.seProducent: Lars Broström lars.brostrom@sr.se

Happy Opening Day! It’s Gary Cooper as Lou Gehrig, in our first baseball episode. And yes, it’s all LTS inside baseball this week. We complain about the lack of actual baseball in this movie, suggest other movies with more baseball and go on a complete tangent halfway through, that no one would let me edit out. But first, listener mail! Shelly Brisbin with Micheline Maynard, David J. Loehr and Randy Dotinga.

Happy Opening Day! It’s Gary Cooper as Lou Gehrig, in our first baseball episode. And yes, it’s all LTS inside baseball this week. We complain about the lack of actual baseball in this movie, suggest other movies with more baseball and go on a complete tangent halfway through, that no one would let me edit out. But first, listener mail! Shelly Brisbin with Micheline Maynard, David J. Loehr and Randy Dotinga.

Rouzbeh Parsi är historiker, adjungerad lärare vid Lunds universitet och en frekvent gäst i svenska medier som irankännare. Han har tidigare varit programchef vid Utrikespolitiska institutet men fick lämna sin post efter att ha varit föremål för granskningar rörande påstådd koppling till iranska regimens inflytandenätverk. Just nu är han aktuell med boken Mellan Gud och Stat: Iran efter ett långt 1900-tal (Fri Tanke, 2025).OBS. Hela avsnittet är 3 tim 11 min långt. Vill du få tillgång till alla hela avsnitt? Bli medlem på Sista Måltiden. Som medlem får du tillgång till alla nya och gamla avsnitt i sin helhet och utan reklam. Lyssna i valfri podcast-app, inklusive Spotify. Enkelt att komma igång. Ingen bindningstid. Tryck här för att bli medlem eller gå in på https://sistamaltiden.se. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bakterier jagar i flock och svamphyfer är som motorvägar. Följ med in i underjordens mikroliv. Vi träffar också Thord Fransson, tidigare chef för Ringmärkningscentralen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Vi krymper oss till underjordens myllrande värld. Här är svamphyferna som motorvägar, bakterierna jagar i flock och amöborna flyter fram. Mikrolivet i jorden avslöjas i realtid i forskaren Edith Hammers filmer – svamparna är aktiva och rörliga, de encelliga ciliaterna är skickliga rovdjur och amöborna riktigt stora. Edith Hammer och hennes kollegor vid Lunds universitet låter organismerna självmant flytta in i ett mikrochip i jorden och tar sedan med sig det till mikroskopet för att se vad de håller på med. Fältreporter Lisa Henkow finns på plats vid Ekologihuset i Lund denna morgon för att tillsammans med Edith Hammer titta in i detta fönster till underjorden.I över hundra år har det ringmärkts fåglar i Sverige. Navet för denna verksamhet är Ringmärkningscentralen på Naturhistoriska riksmuseeet i Stockholm. Joacim Lindwall möter Thord Fransson som jobbat där i 40 år, för att höra varför vi ringmärker fåglar och varför han fastnade för fåglar från första början.Varför har så många grodor dött i Sören Lydéns damm i Eksjö? Grodkännaren Sara Albinsson svarar.Det finns fler sätt att sjunga än med näbben! I en sprillans ny fågelsånglektion av Mats Ottosson lär vi oss känna igen nio fågelarter som sjunger med vingarna.Och så pratar vi med Anders Lindström, entomologen som gjort Sveriges första fynd av en svamp som infekterar och tar död på spindlar.Det har varit vårdagjämning i veckan. Och medan södra delen av Sverige pratar om våren gläds Ingrid Engstedt Edfast åt den femte årstiden i norr. Hör henne i veckans kråkvinkel.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.Veckans naturfråga:Om vintern hänger de i dvala. Om sommaren jobbar de med insektsbekämpning.I denna djurgrupp söker vi en specifik art, en tålig med gyllene skimmer, som låter höra av sig på 30 kilo-hertz.Namnet inleds med det håll en kall vind kan komma ifrån.Skicka ditt svar senast torsdag 26/3 till naturmorgon@sverigesradio.se eller Naturmorgon, 359 30 Växjö. Glöm inte att skriva din postadress.Du har chans att vinna en röd termos, en fin tygkasse eller ett klassiskt tygmärke. Lycka till!Förra veckan frågade vi efter hasselsnok. De tre som vann var: Hasse Larsson, Dala-Järna, Maria Blomqvist, Alafors, Margareta Norberg, Umeå. Grattis alla tre!

Forhjulslir præsenteres i samarbejde med Continental Dæk Danmark. Continental er det mest vindende dæk i WorldTour-feltet, fra Tadej Pogačar i regnbuetrøjen til Tobias Lund i Tirreno. Sikkerhed starter med dækket - både på motorvejen og cykelstien. Tadej Pogacar gjorde det igen, igen igen. I lørdags red han ind - i regnbuen - med støvet hængende over sig - på Piazza del Campo - til sin fjerde sejr i Strade Bianche. Endnu en magtdemonstration - fra første start, pedeltråd og målstreg i 2026-sæsonen. På dagens etape af Forhjulslir vender vi Strade, Tadej Pogacar, hans nye 19-årige udfordrer Paul Seixas og selvfølgelig også Jonas og Tobias. Vingegaard og Lund. Som i går, onsdag, hver især hentede world tour etapesejre i Paris-Nice og Tirreno Adriatico. Medvirkende: Per Bausager, Emil Mielke Vinjebo og Anders Mielke  

En dramatisk vecka i Mellanöstern går mot sitt slut. Irans befolkning uppmanas ta över styret. Men är det här den chans som många hoppats på? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Medverkande: Rouzbeh Parsi, Irankännare och adjungerad lektor vid Lunds universitet, Joel Rayburn, USA:s tidigare särskilda sändebud i Syrien, idag verksam vid den konservativa tankesmedjan Hudson Istitute, Chuck Freilich, professor som undervisar i statsvetenskap vid Colombia i New York och Tel Aviv universitetet och författare till böcker om israelisk säkerhetspolitik med fokus på Iran, Aron Lund, Mellanösternanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, Mona, exil-iranier, sjuksköterska som bor i Stockholm men har stora delar av sin familj och släkt i Iran.Programledare: Anja Sahlberganja.sahlberg@sr.seReportrar: Babak Parham och Johanna Sjöqvist HarlandTekniker: Lisa Abrahamsson och Viktor Bortas RydbergProducent: Ulrika Bergqvistulrika.bergqvist@sr.se

Forskning visar hur man skulle kunna förtäta städer utan att buller och föroreningar ökar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Städerna växer och många städer brottas med förtätningsprojekt. Hur ska man kunna bygga fler bostäder utan att nagga grönområden i kanten, bugga för nära bilvägar eller andra sätt som kan öka ohälsan i staden.Nu visar ett projekt från Lunds universitet, att det kan gå om man prioriterar ner biltrafiken och i stället satsar mer på kollektivtrafik, cykling och gångtrafik. Och bygger på höjden för att inte ta för mycket av det gröna. I projektet fick forskarna göra en sorts drömscenarier av några bostadsområden där det redan fanns långt gångna planer på hur områdena ska kunna förtätas. Och de kunde i sina beräkningar bl a visa på tydliga minskningar i hur många som skulle bli störda av buller, och sova dåligt på nätterna, om man i stället byggde enligt deras idéer.Medverkande: Ebba Malmqvist, Anna Boudin och Kristoffer Mattisson, Lunds universitet Reporter: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sr.se