Podcasts about ass-dur

Den franska pianisten Clotilde Kleeberg föddes i Paris som barn i en tysk familj. Clotilde Kleeberg gav redan som barn offentliga konserter. Från 1881 turnérade Clotilde Kleeberg i Europa. 1883 debuterade hon i London och gjorde sig på kort tid ett namn som framstående pianist. Tyngdpunkten i hennes repertoar låg på den klassiska och romantiska musiken som J S Bach, Beethoven, Schumann, Chopin och Saint-Saëns. Hennes poetiska spelstil gav henne rykte om att vara en fransk Clara Schumann. Mer information på sverigesradio.se/p2

Redan som fyraåring fick den österrikiske pinisten, kompositören och musikpedagogen Alfred Grünfeld musikundervisning. Han studerade sedan vid Pragkonservatoriet och i Berlin. 1873 flyttade Alfred Grünfeld till Wien där han blev utnämnd till kammarvirtuos och blev professor vid Nya Wienkonservatoriet. Från 1883 turnérade han Frankrike, Ryssland och Rumänien och från 1892 i Amerika. Särskilt känd är Grünfeld för sina konsertparafraser av Straussvalser. Johann Strauss tillägnade Grünfeld sin vals Frühlingsstimmen. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den schweiziske pianisten och dirigenten Edwin Fischer började 1916 sin solokarriär som kom att ge honom världsrykte som pianist. Hans egenartade tolkningar av pianomusik från Bach till Bartók blev en förebild. Edwin Fischers pianospel var inte fläckfritt men hade integritet, uttrycksfullhet och tonskönhet. För sin tid var han en progressiv och skolad musiker, som tryckte på texttrohet och tillförlitliga notutgåvor. P.g.a. hälsoproblem fick han ge upp sin pianistkarriär efter 1954 och bildade då Edwin Fischer-stiftelsen, som skulle hjälpa unga musiker. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den skotske pianisten och tonsättaren Frederic Lamond fick sin första pianoundervisning av sin bror David. I mitten på 1880-talet deltog han i Liszts mästarklasser i Weimar och Rom. Han blev framgångsrik i Tyskland och bosatte sig där, men flyttade tillbaka till Storbritannien när Andra världskriget bröt ut. Mest framgånsrik var Frederic Lamond med Beethovens musik, han var en av de främsta Beethoventolkarna i början av 1900-talet. Sett ur ett modernt perspektiv kan man tycka att Lamond saknar rytmisk kontroll. Hans spel var impulsivt och retoriskt och blandade ett råare spel med poetisk uttrycksfullhet. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den tyske tonsättaren och pianisten Eugen dAlbert var mycket intresserad av den tyska kulturen. Wagners Tristan och Isolde hade ett större inflytande över honom än den undervisning han fick av bl.a. Arthur Sullivan. dAlbert studerade också för Franz Liszt, som ansåg att Eugen var en av hans mest betydande elever. Höjdpunkten på dAlberts pianistkarriär var i slutet av 1800-talet och han spelade främst de tyska tonsättarna från Bach till sin egen tid. Av hans operor är Låglandet (1903) den mest kända. Under tre år var han gift med med pianisten Teresa Carreño. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den tyske tonsättaren och pianisten Eugen dAlbert var mycket intresserad av den tyska kulturen. Wagners Tristan och Isolde hade ett större inflytande över honom än den undervisning han fick av bl.a. Arthur Sullivan. dAlbert studerade också för Franz Liszt, som ansåg att Eugen var en av hans mest betydande elever. Höjdpunkten på dAlberts pianistkarriär var i slutet av 1800-talet och han spelade främst de tyska tonsättarna från Bach till sin egen tid. Av hans operor är Låglandet (1903) den mest kända. Under tre år var han gift med med pianisten Teresa Carreño. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den tyske tonsättaren och pianisten Eugen dAlbert var mycket intresserad av den tyska kulturen. Wagners Tristan och Isolde hade ett större inflytande över honom än den undervisning han fick av bl.a. Arthur Sullivan. dAlbert studerade också för Franz Liszt, som ansåg att Eugen var en av hans mest betydande elever. Höjdpunkten på dAlberts pianistkarriär var i slutet av 1800-talet och han spelade främst de tyska tonsättarna från Bach till sin egen tid. Av hans operor är Låglandet (1903) den mest kända. Under tre år var han gift med med pianisten Teresa Carreño. Mer information på sverigesradio.se/p2

Ferruccio Busoni var en italiensk kompositör och pianist, i huvudsak verksam i Österrike och Tyskland. Som pianist var han mest intresserad av Bach, Mozart och Liszt, men han hade en stor repertoar från Rameau till Balakirev. Han var intresserad av många olika sorters musik från gregoriansk sång till nya skalor och mikrotonalitet. Busoni debuterade vid nio års ålder i en konsert av Mozart och blev den som tjänade till brödfödan i familjen. 1894 bosatta han sig i Berlin, där han finansierade konserter med ny musik och aktivt stödde unga tonsättare. Efter en tid i USA och Schweiz återvände Busoni till Berlin 1920 där han undervisade och höll öppet hus för unga musiker i sin egen våning. Mer information på sverigesradio.se/p2

Teresa Carreño var en venezuelansk pianist, kompositör, dirigent och sångare. Hon började sin karriär som tolvåring och var särskilt framgångsrik i Tyskland, där hon var lärare i över 30 år. Carreño var med och startade ett operakompani i Venezuela, där hon också medverkade själv som sångare och ibland som dirigent. Hon var gift fyra gånger, bl.a. med Eugen dAlbert. Äktenskapet var stormigt, men hennes pianospel blev mognare efter det. Teresa Carreño var en stor kvinna med stora händer. Hon spelade de stora pianokonserterna. Hon hade både kraft och teknik att klara av dem och hon var berömd för sina fantastiska oktaver. Under sina sista år var Carreño pianisternas drottning och jämlike med vilken pianist som helst, manlig eller kvinnlig. Mer information på sverigesradio.se/p2

Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2

Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2

Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg och gjorde en succéartad debut där 1871. Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2

I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert – och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den schweiziske pianisten och dirigenten Edwin Fischer började 1916 sin solokarriär som kom att ge honom världsrykte som pianist. Hans egenartade tolkningar av pianomusik från Bach till Bartók blev en förebild. Edwin Fischers pianospel var inte fläckfritt men hade integritet, uttrycksfullhet och tonskönhet. För sin tid var han en progressiv och skolad musiker, som tryckte på texttrohet och tillförlitliga notutgåvor. P.g.a. hälsoproblem fick han ge upp sin pianistkarriär efter 1954 och bildade då Edwin Fischer-stiftelsen, som skulle hjälpa unga musiker. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den skotske pianisten och tonsättaren Frederic Lamond fick sin första pianoundervisning av sin bror David. I mitten på 1880-talet deltog han i Liszts mästarklasser i Weimar och Rom. Han blev framgångsrik i Tyskland och bosatte sig där, men flyttade tillbaka till Storbritannien när Andra världskriget bröt ut. Mest framgånsrik var Frederic Lamond med Beethovens musik, han var en av de främsta Beethoventolkarna i början av 1900-talet. Sett ur ett modernt perspektiv kan man tycka att Lamond saknar rytmisk kontroll. Hans spel var impulsivt och retoriskt och blandade ett råare spel med poetisk uttrycksfullhet. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den tyske tonsättaren och pianisten Eugen dAlbert var mycket intresserad av den tyska kulturen. Wagners Tristan och Isolde hade ett större inflytande över honom än den undervisning han fick av bl.a. Arthur Sullivan. dAlbert studerade också för Franz Liszt, som ansåg att Eugen var en av hans mest betydande elever. Höjdpunkten på dAlberts pianistkarriär var i slutet av 1800-talet och han spelade främst de tyska tonsättarna från Bach till sin egen tid. Av hans operor är Låglandet (1903) den mest kända. Under tre år var han gift med med pianisten Teresa Carreño. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den tyske tonsättaren och pianisten Eugen dAlbert var mycket intresserad av den tyska kulturen. Wagners Tristan och Isolde hade ett större inflytande över honom än den undervisning han fick av bl.a. Arthur Sullivan. dAlbert studerade också för Franz Liszt, som ansåg att Eugen var en av hans mest betydande elever. Höjdpunkten på dAlberts pianistkarriär var i slutet av 1800-talet och han spelade främst de tyska tonsättarna från Bach till sin egen tid. Av hans operor är Låglandet (1903) den mest kända. Under tre år var han gift med med pianisten Teresa Carreño. Mer information på sverigesradio.se/p2

Ferruccio Busoni var en italiensk kompositör och pianist, i huvudsak verksam i Österrike och Tyskland. Som pianist var han mest intresserad av Bach, Mozart och Liszt, men han hade en stor repertoar - från Rameau till Balakirev. Han var intresserad av många olika sorters musik från gregoriansk sång till nya skalor och mikrotonalitet. Busoni debuterade vid nio års ålder i en konsert av Mozart och blev den som tjänade till brödfödan i familjen. 1894 bosatta han sig i Berlin, där han finansierade konserter med ny musik och aktivt stödde unga tonsättare. Efter en tid i USA och Schweiz återvände Busoni till Berlin 1920 där han undervisade och höll öppet hus för unga musiker i sin egen våning. Mer information på sverigesradio.se/p2

Teresa Carreño var en venezuelansk pianist, kompositör, dirigent och sångare. Hon började sin karriär som tolvåring och var särskilt framgångsrik i Tyskland, där hon var lärare i över 30 år. Carreño var med och startade ett operakompani i Venezuela, där hon också medverkade själv som sångare och ibland som dirigent. Hon var gift fyra gånger, bl.a. med Eugen dAlbert. Äktenskapet var stormigt, men hennes pianospel blev mognare efter det. Teresa Carreño var en stor kvinna med stora händer. Hon spelade de stora pianokonserterna. Hon hade både kraft och teknik att klara av dem och hon var berömd för sina fantastiska oktaver. Under sina sista år var Carreño pianisternas drottning och jämlike med vilken pianist som helst, manlig eller kvinnlig. Mer information på sverigesradio.se/p2

I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2

Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2

Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2

Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg. Hon gjorde en succéartad debut där 1871. Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2