POPULARITY
40 episodes with theodor leschetizky
40 episodes with theodor leschetizky
7 episodes with theodor leschetizky
3 episodes with theodor leschetizky
Theodor Leschetizky - The Two LarksMichael Lewin, pianoMore info about today's track: Naxos DSL-92103Courtesy of Naxos of America Inc.SubscribeYou can subscribe to this podcast in Apple Podcasts, or by using the Daily Download podcast RSS feed.Purchase this recordingAmazon
Keyboard Immortals - ep 22 - Fanny Bloomfield Zeisler Plays Piano. Born July 16, 1863 and died August 20, 1927. She was an Austrian-born U.S. pianist. At the age of six, before receiving any musical instruction, she began picking out tunes on the piano. Her first teachers were in Chicago; Bernard Ziehn and Carl Wolfsohn. In 1877, Annette Essipova, then on tour in the United States, heard her play and advised that she became a pupil of Theodor Leschetizky. She made her debut at the age of 11 in February 1875. In 1878, she returned to Austria to study in Vienna, under Leschetizky. While in Austria, she changed her name from Blumenfeld to Bloomfield. She returned to Chicago in 1883. Bloomfield performed in concert in Chicago in April 1884. In January 1885, she debuted in New York City. Around the turn of the century, she made piano rolls of various piano compositions.
Dr. Christiane Tewinkel discusses her musicology research as related to Theodor Leschetizky and his American students. Born in Galicia in 1830, Theodor Leschetizky, a pianist and composer himself, became internationally famous as a piano teacher with over 1,000 students. Of these, 350-400 were American. Although Leschetizky had enormous influence during his time, his personal records had never been studied. That is, until now. Christiane Tewinkel traveled to the Leschetizky Association in New York to see their special collection for herself. Her findings are fascinating, revealing so much about a man, his "Method," students, transatlantic relations, musicology, and more.
Unfortunately, very little information can be found about the English pianist/teacher, Annette Hullah. Apart from an English newspaper having announced her return from Vienna, in 1893, following the completion of her studies with Theodor Leschetizky and the publication of an American newspaper having referred to her as “young” in 1902, one estimates that she was born in the 1870s. Annette Hullah was the daughter of the famed English organist, teacher and composer, Sir John Pyke Hullah (1812-84). Interestingly, Hullah’s father knew Charles Dickens, the latter having wrote a failed comic opera entitled, The Village Coquettes for which the former was to have composed the music. Years later (ca. 1930) Hullah sold the letters that were written to her father by Dickens. Hullah's mother was Frances Rosser Hullah. In addition to being a student of Leschetizky (one of the most famous and legendary piano teachers of all time) Hullah was one of his teaching assistants and, judging by her book, Theodor Leschetizky it appears as though she had a firm grasp of the teaching principles of her master. Published in 1906 as part of the “Living Masters of Music Series” by John Lane Company, Hullah’s short book serves more as biography than memoir. A few personal stories do pepper the text and make for an enjoyable read, particularly when read alongside Leschetizky As I Knew Him written by Hullah’s classmate, Ethel Newcomb. (The first seventeen episodes of this podcast are devoted to the book.) Following her return to England in 1893, Hullah apparently taught piano and performed, although no major tours or orchestral debuts appear to have been documented and it is not known whether or not she made any recordings. Following some health issues, particularly with regards to weak lungs, Hullah resided for some time in California at the turn of the century. Her health having been improved by the weather, she later returned to England where she secured a wealthy patron. It is interesting to note that during Hullah’s time in California, she performed both solo and chamber music in and around San Francisco and was frequently the guest at the teas, suppers and musicales of noted individuals, including Mr. and Mrs. Thomas Magee. Magee had been a millionaire property owner and was a retired real estate broker when he died in 1902 at the age of seventy. While there exists very little biographical information about Hullah, one thing that evidently did not go unnoticed was her looks, numerous reporters having described her physical attributes in accounts such as: “Her head reminds you of Du Maurier’s Women…” Not unlike the Polish pianist, Ignacy Jan Paderewski (another pupil of Leschetizky) Hullah’s hair was described as having reminded one of the pre-Raphaelite faces painted by Sir Edward Burne-Jones and Sir Lawrence Alma-Tadema. Another reporter wrote that Hullah “looks like an angel when she plays, for she has a halo of bright gold hair which is really much like an aureole, and her face is decidedly spirituelle.” Hullah was also frequently described as that “fascinating little English girl,” or the “pretty little English pianist with the aureole of bright hair” and that “dainty and charming little lady.” As for her character, Hullah has been described as being of the “scholarly, academic, logical school – an intellectual rather than emotional conception” and it has been said that her distinguishing characteristics were “an admirable conscientiousness, considerable technical attainment and unusual poise.” As a pianist, she was said to have played “exceedingly well.” Hullah also wrote A Little History of Music. ---------- PayPal.me/pennypiano Support for this podcast is greatly appreciated!
Unfortunately, very little information can be found about the English pianist/teacher, Annette Hullah. Apart from an English newspaper having announced her return from Vienna, in 1893, following the completion of her studies with Theodor Leschetizky and the publication of an American newspaper having referred to her as “young” in 1902, one estimates that she was born in the 1870s. Annette Hullah was the daughter of the famed English organist, teacher and composer, Sir John Pyke Hullah (1812-84). Interestingly, Hullah’s father knew Charles Dickens, the latter having wrote a failed comic opera entitled, The Village Coquettes for which the former was to have composed the music. Years later (ca. 1930) Hullah sold the letters that were written to her father by Dickens. Hullah's mother was Frances Rosser Hullah. In addition to being a student of Leschetizky (one of the most famous and legendary piano teachers of all time) Hullah was one of his teaching assistants and, judging by her book, Theodor Leschetizky it appears as though she had a firm grasp of the teaching principles of her master. Published in 1906 as part of the “Living Masters of Music Series” by John Lane Company, Hullah’s short book serves more as biography than memoir. A few personal stories do pepper the text and make for an enjoyable read, particularly when read alongside Leschetizky As I Knew Him written by Hullah’s classmate, Ethel Newcomb. (The first seventeen episodes of this podcast are devoted to the book.) Following her return to England in 1893, Hullah apparently taught piano and performed, although no major tours or orchestral debuts appear to have been documented and it is not known whether or not she made any recordings. Following some health issues, particularly with regards to weak lungs, Hullah resided for some time in California at the turn of the century. Her health having been improved by the weather, she later returned to England where she secured a wealthy patron. It is interesting to note that during Hullah’s time in California, she performed both solo and chamber music in and around San Francisco and was frequently the guest at the teas, suppers and musicales of noted individuals, including Mr. and Mrs. Thomas Magee. Magee had been a millionaire property owner and was a retired real estate broker when he died in 1902 at the age of seventy. While there exists very little biographical information about Hullah, one thing that evidently did not go unnoticed was her looks, numerous reporters having described her physical attributes in accounts such as: “Her head reminds you of Du Maurier’s Women…” Not unlike the Polish pianist, Ignacy Jan Paderewski (another pupil of Leschetizky) Hullah’s hair was described as having reminded one of the pre-Raphaelite faces painted by Sir Edward Burne-Jones and Sir Lawrence Alma-Tadema. Another reporter wrote that Hullah “looks like an angel when she plays, for she has a halo of bright gold hair which is really much like an aureole, and her face is decidedly spirituelle.” Hullah was also frequently described as that “fascinating little English girl,” or the “pretty little English pianist with the aureole of bright hair” and that “dainty and charming little lady.” As for her character, Hullah has been described as being of the “scholarly, academic, logical school – an intellectual rather than emotional conception” and it has been said that her distinguishing characteristics were “an admirable conscientiousness, considerable technical attainment and unusual poise.” As a pianist, she was said to have played “exceedingly well.” Hullah also wrote A Little History of Music. ---------- PayPal.me/pennypiano Support for this podcast is greatly appreciated!
Unfortunately, very little information can be found about the English pianist/teacher, Annette Hullah. Apart from an English newspaper having announced her return from Vienna, in 1893, following the completion of her studies with Theodor Leschetizky and the publication of an American newspaper having referred to her as “young” in 1902, one estimates that she was born in the 1870s. Annette Hullah was the daughter of the famed English organist, teacher and composer, Sir John Pyke Hullah (1812-84). Interestingly, Hullah’s father knew Charles Dickens, the latter having wrote a failed comic opera entitled, The Village Coquettes for which the former was to have composed the music. Years later (ca. 1930) Hullah sold the letters that were written to her father by Dickens. Hullah's mother was Frances Rosser Hullah. In addition to being a student of Leschetizky (one of the most famous and legendary piano teachers of all time) Hullah was one of his teaching assistants and, judging by her book, Theodor Leschetizky it appears as though she had a firm grasp of the teaching principles of her master. Published in 1906 as part of the “Living Masters of Music Series” by John Lane Company, Hullah’s short book serves more as biography than memoir. A few personal stories do pepper the text and make for an enjoyable read, particularly when read alongside Leschetizky As I Knew Him written by Hullah’s classmate, Ethel Newcomb. (The first seventeen episodes of this podcast are devoted to the book.) Following her return to England in 1893, Hullah apparently taught piano and performed, although no major tours or orchestral debuts appear to have been documented and it is not known whether or not she made any recordings. Following some health issues, particularly with regards to weak lungs, Hullah resided for some time in California at the turn of the century. Her health having been improved by the weather, she later returned to England where she secured a wealthy patron. It is interesting to note that during Hullah’s time in California, she performed both solo and chamber music in and around San Francisco and was frequently the guest at the teas, suppers and musicales of noted individuals, including Mr. and Mrs. Thomas Magee. Magee had been a millionaire property owner and was a retired real estate broker when he died in 1902 at the age of seventy. While there exists very little biographical information about Hullah, one thing that evidently did not go unnoticed was her looks, numerous reporters having described her physical attributes in accounts such as: “Her head reminds you of Du Maurier’s Women…” Not unlike the Polish pianist, Ignacy Jan Paderewski (another pupil of Leschetizky) Hullah’s hair was described as having reminded one of the pre-Raphaelite faces painted by Sir Edward Burne-Jones and Sir Lawrence Alma-Tadema. Another reporter wrote that Hullah “looks like an angel when she plays, for she has a halo of bright gold hair which is really much like an aureole, and her face is decidedly spirituelle.” Hullah was also frequently described as that “fascinating little English girl,” or the “pretty little English pianist with the aureole of bright hair” and that “dainty and charming little lady.” As for her character, Hullah has been described as being of the “scholarly, academic, logical school – an intellectual rather than emotional conception” and it has been said that her distinguishing characteristics were “an admirable conscientiousness, considerable technical attainment and unusual poise.” As a pianist, she was said to have played “exceedingly well.” Hullah also wrote A Little History of Music. ---------- PayPal.me/pennypiano Support for this podcast is greatly appreciated!
Unfortunately, very little information can be found about the English pianist/teacher, Annette Hullah. Apart from an English newspaper having announced her return from Vienna, in 1893, following the completion of her studies with Theodor Leschetizky and the publication of an American newspaper having referred to her as “young” in 1902, one estimates that she was born in the 1870s. Annette Hullah was the daughter of the famed English organist, teacher and composer, Sir John Pyke Hullah (1812-84). Interestingly, Hullah’s father knew Charles Dickens, the latter having wrote a failed comic opera entitled, The Village Coquettes for which the former was to have composed the music. Years later (ca. 1930) Hullah sold the letters that were written to her father by Dickens. Hullah's mother was Frances Rosser Hullah. In addition to being a student of Leschetizky (one of the most famous and legendary piano teachers of all time) Hullah was one of his teaching assistants and, judging by her book, Theodor Leschetizky it appears as though she had a firm grasp of the teaching principles of her master. Published in 1906 as part of the “Living Masters of Music Series” by John Lane Company, Hullah’s short book serves more as biography than memoir. A few personal stories do pepper the text and make for an enjoyable read, particularly when read alongside Leschetizky As I Knew Him written by Hullah’s classmate, Ethel Newcomb. (The first seventeen episodes of this podcast are devoted to the book.) Following her return to England in 1893, Hullah apparently taught piano and performed, although no major tours or orchestral debuts appear to have been documented and it is not known whether or not she made any recordings. Following some health issues, particularly with regards to weak lungs, Hullah resided for some time in California at the turn of the century. Her health having been improved by the weather, she later returned to England where she secured a wealthy patron. It is interesting to note that during Hullah’s time in California, she performed both solo and chamber music in and around San Francisco and was frequently the guest at the teas, suppers and musicales of noted individuals, including Mr. and Mrs. Thomas Magee. Magee had been a millionaire property owner and was a retired real estate broker when he died in 1902 at the age of seventy. While there exists very little biographical information about Hullah, one thing that evidently did not go unnoticed was her looks, numerous reporters having described her physical attributes in accounts such as: “Her head reminds you of Du Maurier’s Women…” Not unlike the Polish pianist, Ignacy Jan Paderewski (another pupil of Leschetizky) Hullah’s hair was described as having reminded one of the pre-Raphaelite faces painted by Sir Edward Burne-Jones and Sir Lawrence Alma-Tadema. Another reporter wrote that Hullah “looks like an angel when she plays, for she has a halo of bright gold hair which is really much like an aureole, and her face is decidedly spirituelle.” Hullah was also frequently described as that “fascinating little English girl,” or the “pretty little English pianist with the aureole of bright hair” and that “dainty and charming little lady.” As for her character, Hullah has been described as being of the “scholarly, academic, logical school – an intellectual rather than emotional conception” and it has been said that her distinguishing characteristics were “an admirable conscientiousness, considerable technical attainment and unusual poise.” As a pianist, she was said to have played “exceedingly well.” Hullah also wrote A Little History of Music. ---------- PayPal.me/pennypiano Support for this podcast is greatly appreciated!
Unfortunately, very little information can be found about the English pianist/teacher, Annette Hullah. Apart from an English newspaper having announced her return from Vienna, in 1893, following the completion of her studies with Theodor Leschetizky and the publication of an American newspaper having referred to her as “young” in 1902, one estimates that she was born in the 1870s. Annette Hullah was the daughter of the famed English organist, teacher and composer, Sir John Pyke Hullah (1812-84). Interestingly, Hullah’s father knew Charles Dickens, the latter having wrote a failed comic opera entitled, The Village Coquettes for which the former was to have composed the music. Years later (ca. 1930) Hullah sold the letters that were written to her father by Dickens. Hullah's mother was Frances Rosser Hullah. In addition to being a student of Leschetizky (one of the most famous and legendary piano teachers of all time) Hullah was one of his teaching assistants and, judging by her book, Theodor Leschetizky it appears as though she had a firm grasp of the teaching principles of her master. Published in 1906 as part of the “Living Masters of Music Series” by John Lane Company, Hullah’s short book serves more as biography than memoir. A few personal stories do pepper the text and make for an enjoyable read, particularly when read alongside Leschetizky As I Knew Him written by Hullah’s classmate, Ethel Newcomb. (The first seventeen episodes of this podcast are devoted to the book.) Following her return to England in 1893, Hullah apparently taught piano and performed, although no major tours or orchestral debuts appear to have been documented and it is not known whether or not she made any recordings. Following some health issues, particularly with regards to weak lungs, Hullah resided for some time in California at the turn of the century. Her health having been improved by the weather, she later returned to England where she secured a wealthy patron. It is interesting to note that during Hullah’s time in California, she performed both solo and chamber music in and around San Francisco and was frequently the guest at the teas, suppers and musicales of noted individuals, including Mr. and Mrs. Thomas Magee. Magee had been a millionaire property owner and was a retired real estate broker when he died in 1902 at the age of seventy. While there exists very little biographical information about Hullah, one thing that evidently did not go unnoticed was her looks, numerous reporters having described her physical attributes in accounts such as: “Her head reminds you of Du Maurier’s Women…” Not unlike the Polish pianist, Ignacy Jan Paderewski (another pupil of Leschetizky) Hullah’s hair was described as having reminded one of the pre-Raphaelite faces painted by Sir Edward Burne-Jones and Sir Lawrence Alma-Tadema. Another reporter wrote that Hullah “looks like an angel when she plays, for she has a halo of bright gold hair which is really much like an aureole, and her face is decidedly spirituelle.” Hullah was also frequently described as that “fascinating little English girl,” or the “pretty little English pianist with the aureole of bright hair” and that “dainty and charming little lady.” As for her character, Hullah has been described as being of the “scholarly, academic, logical school – an intellectual rather than emotional conception” and it has been said that her distinguishing characteristics were “an admirable conscientiousness, considerable technical attainment and unusual poise.” As a pianist, she was said to have played “exceedingly well.” Hullah also wrote A Little History of Music. ---------- PayPal.me/pennypiano Support for this podcast is greatly appreciated!
Unfortunately, very little information can be found about the English pianist/teacher, Annette Hullah. Apart from an English newspaper having announced her return from Vienna, in 1893, following the completion of her studies with Theodor Leschetizky and the publication of an American newspaper having referred to her as “young” in 1902, one estimates that she was born in the 1870s. Annette Hullah was the daughter of the famed English organist, teacher and composer, Sir John Pyke Hullah (1812-84). Interestingly, Hullah’s father knew Charles Dickens, the latter having wrote a failed comic opera entitled, The Village Coquettes for which the former was to have composed the music. Years later (ca. 1930) Hullah sold the letters that were written to her father by Dickens. Hullah's mother was Frances Rosser Hullah. In addition to being a student of Leschetizky (one of the most famous and legendary piano teachers of all time) Hullah was one of his teaching assistants and, judging by her book, Theodor Leschetizky it appears as though she had a firm grasp of the teaching principles of her master. Published in 1906 as part of the “Living Masters of Music Series” by John Lane Company, Hullah’s short book serves more as biography than memoir. A few personal stories do pepper the text and make for an enjoyable read, particularly when read alongside Leschetizky As I Knew Him written by Hullah’s classmate, Ethel Newcomb. (The first seventeen episodes of this podcast are devoted to the book.) Following her return to England in 1893, Hullah apparently taught piano and performed, although no major tours or orchestral debuts appear to have been documented and it is not known whether or not she made any recordings. Following some health issues, particularly with regards to weak lungs, Hullah resided for some time in California at the turn of the century. Her health having been improved by the weather, she later returned to England where she secured a wealthy patron. It is interesting to note that during Hullah’s time in California, she performed both solo and chamber music in and around San Francisco and was frequently the guest at the teas, suppers and musicales of noted individuals, including Mr. and Mrs. Thomas Magee. Magee had been a millionaire property owner and was a retired real estate broker when he died in 1902 at the age of seventy. While there exists very little biographical information about Hullah, one thing that evidently did not go unnoticed was her looks, numerous reporters having described her physical attributes in accounts such as: “Her head reminds you of Du Maurier’s Women…” Not unlike the Polish pianist, Ignacy Jan Paderewski (another pupil of Leschetizky) Hullah’s hair was described as having reminded one of the pre-Raphaelite faces painted by Sir Edward Burne-Jones and Sir Lawrence Alma-Tadema. Another reporter wrote that Hullah “looks like an angel when she plays, for she has a halo of bright gold hair which is really much like an aureole, and her face is decidedly spirituelle.” Hullah was also frequently described as that “fascinating little English girl,” or the “pretty little English pianist with the aureole of bright hair” and that “dainty and charming little lady.” As for her character, Hullah has been described as being of the “scholarly, academic, logical school – an intellectual rather than emotional conception” and it has been said that her distinguishing characteristics were “an admirable conscientiousness, considerable technical attainment and unusual poise.” As a pianist, she was said to have played “exceedingly well.” Hullah also wrote A Little History of Music. ---------- PayPal.me/pennypiano Support for this podcast is greatly appreciated!
Unfortunately, very little information can be found about the English pianist/teacher, Annette Hullah. Apart from an English newspaper having announced her return from Vienna, in 1893, following the completion of her studies with Theodor Leschetizky and the publication of an American newspaper having referred to her as “young” in 1902, one estimates that she was born in the 1870s. Annette Hullah was the daughter of the famed English organist, teacher and composer, Sir John Pyke Hullah (1812-84). Interestingly, Hullah’s father knew Charles Dickens, the latter having wrote a failed comic opera entitled, The Village Coquettes for which the former was to have composed the music. Years later (ca. 1930) Hullah sold the letters that were written to her father by Dickens. Hullah's mother was Frances Rosser Hullah. In addition to being a student of Leschetizky (one of the most famous and legendary piano teachers of all time) Hullah was one of his teaching assistants and, judging by her book, Theodor Leschetizky it appears as though she had a firm grasp of the teaching principles of her master. Published in 1906 as part of the “Living Masters of Music Series” by John Lane Company, Hullah’s short book serves more as biography than memoir. A few personal stories do pepper the text and make for an enjoyable read, particularly when read alongside Leschetizky As I Knew Him written by Hullah’s classmate, Ethel Newcomb. (The first seventeen episodes of this podcast are devoted to the book.) Following her return to England in 1893, Hullah apparently taught piano and performed, although no major tours or orchestral debuts appear to have been documented and it is not known whether or not she made any recordings. Following some health issues, particularly with regards to weak lungs, Hullah resided for some time in California at the turn of the century. Her health having been improved by the weather, she later returned to England where she secured a wealthy patron. It is interesting to note that during Hullah’s time in California, she performed both solo and chamber music in and around San Francisco and was frequently the guest at the teas, suppers and musicales of noted individuals, including Mr. and Mrs. Thomas Magee. Magee had been a millionaire property owner and was a retired real estate broker when he died in 1902 at the age of seventy. While there exists very little biographical information about Hullah, one thing that evidently did not go unnoticed was her looks, numerous reporters having described her physical attributes in accounts such as: “Her head reminds you of Du Maurier’s Women…” Not unlike the Polish pianist, Ignacy Jan Paderewski (another pupil of Leschetizky) Hullah’s hair was described as having reminded one of the pre-Raphaelite faces painted by Sir Edward Burne-Jones and Sir Lawrence Alma-Tadema. Another reporter wrote that Hullah “looks like an angel when she plays, for she has a halo of bright gold hair which is really much like an aureole, and her face is decidedly spirituelle.” Hullah was also frequently described as that “fascinating little English girl,” or the “pretty little English pianist with the aureole of bright hair” and that “dainty and charming little lady.” As for her character, Hullah has been described as being of the “scholarly, academic, logical school – an intellectual rather than emotional conception” and it has been said that her distinguishing characteristics were “an admirable conscientiousness, considerable technical attainment and unusual poise.” As a pianist, she was said to have played “exceedingly well.” Hullah also wrote A Little History of Music. ---------- PayPal.me/pennypiano Support for this podcast is greatly appreciated!
durée : 01:57:59 - En pistes ! du vendredi 11 décembre 2020 - par : Emilie Munera, Rodolphe Bruneau Boulmier - A retrouver également : de la viole de gambe et des raretés avec un concerto de Johann Gottlieb Graun, les sonates pour violon et viole de gambe de Buxtehude ou encore l'œuvre pour piano du compositeur et pédagogue polonais Theodor Leschetizky... - réalisé par : Gilles Blanchard
Liebe Hörerinnen und Hörer! Heute geht es weiter mit den Vorträgen des Leschitzky World Congresses. Dr. Peter Brugger referierte über den Künstlertreffpunkt im Salzkammergut - Impulse für das Lehren und Lernen in der Region am Beispiel von Theodor Leschetizky. Er selbst ist der Direktor der Musikschule in Bad Goisern. Viel Freude beim diesem spannenden Vortrag! Eure Barbara Marie-Louise Pavelka P.S: Falls ihr meinen Podcast und meine Kulturverein unterstützen möchtet, könnt ihr das hier tun. A Lyrical Singers Life - Kulturverein IBAN AT16 2011 1839 7351 0200 BIC GIBAATWWXXX --- Send in a voice message: https://anchor.fm/a-lyrical-singers-life/message
Liebe Hörerinnen und Hörer! Heute hört ihr die Klaviereinlage von Ralph Petruschka, die er beim Leschetizky World Congress in Bad Ischl gab. Stück: Eduard Schütt Moto appassionato Aus dem Album: « Was ihr wollt » 1910 von Theodor Leschetizky: 1. Impromptu As-Dur op. 2/1 "Les deux alouettes" (die zwei Lerchen) 2. Walzer in Des-Dur op35/2, gewidmet der Stadt Bad Ischl « Souvenir de Ischl » 3. Étude In F-Moll op. 43/2 , gewidmet der Ischler Pianistin Ella Paltschera , « La Piccola », benannt nach der Villa Th. Leschetitzkys Viel Freude beim Hören! Eure, Barbara Marie-Louise Pavelka P.S: Falls ihr meinen Podcast und meine Kulturverein unterstützen möchtet, könnt ihr das hier tun. A Lyrical Singers Life - Kulturverein IBAN AT16 2011 1839 7351 0200 BIC GIBAATWWXXX --- Send in a voice message: https://anchor.fm/a-lyrical-singers-life/message
Liebe Hörerinnen und Hörer! Marianne Müller führte uns in das Leben und Werk von Theodor Leschetizky ein. Das könnt ihr nun hier hören! www.leschetizky.com Hier der Link zur deutschen Leschetizky Gesellschaft: deutsche-leschetizky-ges.jimdo.com Mitglied in der deutschen Leschetizky-Gesellschaft werden! Viel Freude dabei! Eure, Barbara Marie-Louise Pavelka P.S: Falls ihr meinen Podcast und meine Kulturverein unterstützen möchtet, könnt ihr das hier tun. A Lyrical Singers Life - Kulturverein IBAN AT16 2011 1839 7351 0200 BIC GIBAATWWXXX --- Send in a voice message: https://anchor.fm/a-lyrical-singers-life/message
Piece performed: "Consolation" by Theodor Leschetizky (recorded 12/27/17 at a family home on holiday vacation) Shout-Outs: Alexei Tartakovsky (so jellybean of his ability)www.youtube.com/watch?v=vR9sl6LkqCs (Ravel's Miroirs' suite)Support the show (https://www.patreon.com/Famousmusicianspodcast)
Osip Gabrilovitj studerade piano först för Anton Rubinstein i Sankt Petersburg och sedan på dennes inrådan för Theodor Leschetizky i Wien. Debut i Berlin 1896. Sedan turnéer i Europa och i USA, dit han flyttade 1914. Dirigent för Detroits symfoniorkester under 20 år. Gabrilovitj genomförde en serie historiska konserter där han visade på pianokonsertens utveckling. Han spelade själv 18 pianokonserter i denna serie. 1909 gifte han sig med Mark Twains dotter Clara Clemens, som var altsångerska. Gabrilovitjs pianospel var mer reflekterande än dramatiskt, utan att för den skull sakna kraft eller djup i uttrycket. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert – och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert – och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg och gjorde en succéartad debut där 1871.Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2 Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2
Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg och gjorde en succéartad debut där 1871. Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2
Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg och gjorde en succéartad debut där 1871. Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2
Den polske pianisten och läraren Theodor Leschetizky debuterade 1839, vid nio års ålder. Han spelade en pianokonsert av Czerny vid en konsert som dirigerades av Wolfgang Amadeus Mozarts son Franz Xaver Mozart. Sedan blev Leschetizky elev till Czerny. På 1840-talet turnerade han som virtuos. 1852 spelade han inför tsar Nikolaj I i Sankt Petersburg. Han flyttade dit och 1862 blev han ledare för pianoavdelningen vid konservatoriet där. Han kom att bli tidens främste pianolärare. Under 75 år hade han mer än 1200 pianoelever. Han insisterade han inte på långa övningspass med ständiga upprepningar. I stället skulle eleverna förbereda musiken mentalt, så att de hade en klar idé om vad de ville uppnå. Mer information på sverigesradio.se/p2
Fannie Bloomfield Zeisler studerade fyra år för Theodor Leschetizky. Hon återvände sedan till USA och gjorde sin New York-debut 1885. Bloomfield Zeisler utnämndes till ”Amerikas största virtuos” och kritikerna imponerades särskilt av hennes kristallklara teknik och kraftfulla spel, hennes nyanserade ton, känsliga uttrycksfullhet och en eldfängd, magnetisk intensitet. Hennes framgångar betydde mycket för att höja standarden för pianospelet i USA och hade särskild betydelse för kvinnliga pianister. Mer information på sverigesradio.se/p2
Fannie Bloomfield Zeisler studerade fyra år för Theodor Leschetizky. Hon återvände sedan till USA och gjorde sin New York-debut 1885. Bloomfield Zeisler utnämndes till ”Amerikas största virtuos” och kritikerna imponerades särskilt av hennes kristallklara teknik och kraftfulla spel, hennes nyanserade ton, känsliga uttrycksfullhet och en eldfängd, magnetisk intensitet. Hennes framgångar betydde mycket för att höja standarden för pianospelet i USA och hade särskild betydelse för kvinnliga pianister. Mer information på sverigesradio.se/p2
Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg och gjorde en succéartad debut där 1871. Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert – och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert – och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz’ pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Den polske pianisten och läraren Theodor Leschetizky debuterade 1839, vid nio års ålder. Han spelade en pianokonsert av Czerny vid en konsert som dirigerades av Wolfgang Amadeus Mozarts son Franz Xaver Mozart. Sedan blev Leschetizky elev till Czerny. På 1840-talet turnerade han som virtuos. 1852 spelade han inför tsar Nikolaj I i Sankt Petersburg. Han flyttade dit och 1862 blev han ledare för pianoavdelningen vid konservatoriet där. Han kom att bli tidens främste pianolärare. Under 75 år hade han mer än 1200 pianoelever. Han insisterade han inte på långa övningspass med ständiga upprepningar. I stället skulle eleverna förbereda musiken mentalt, så att de hade en klar idé om vad de ville uppnå. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz’ pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Den polske pianisten och läraren Theodor Leschetizky debuterade 1839, vid nio års ålder. Han spelade en pianokonsert av Czerny vid en konsert som dirigerades av Wolfgang Amadeus Mozarts son Franz Xaver Mozart. Sedan blev Leschetizky elev till Czerny. På 1840-talet turnerade han som virtuos. 1852 spelade han inför tsar Nikolaj I i Sankt Petersburg. Han flyttade dit och 1862 blev han ledare för pianoavdelningen vid konservatoriet där. Han kom att bli tidens främste pianolärare. Under 75 år hade han mer än 1200 pianoelever. Han insisterade han inte på långa övningspass med ständiga upprepningar. I stället skulle eleverna förbereda musiken mentalt, så att de hade en klar idé om vad de ville uppnå. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2
Osip Gabrilovitj studerade piano först för Anton Rubinstein i Sankt Petersburg och sedan på dennes inrådan för Theodor Leschetizky i Wien. Debut i Berlin 1896. Sedan turnéer i Europa och i USA, dit han flyttade 1914. Dirigent för Detroits symfoniorkester under 20 år. Gabrilovitj genomförde en serie historiska konserter där han visade på pianokonsertens utveckling. Han spelade själv 18 pianokonserter i denna serie. 1909 gifte han sig med Mark Twains dotter Clara Clemens, som var altsångerska. Gabrilovitjs pianospel var mer reflekterande än dramatiskt, utan att för den skull sakna kraft eller djup i uttrycket. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
I unga år studerade Artur Schnabel för Theodor Leschetizky i Wien. Schnabel sade att Leschetizky inte lärde ut någon metod alls, utan frigjorde den slumrande vitaliteten i eleven. Från 1900 bodde han Berlin, där han ägnade sig åt Schubert och Beethoven. På 1930-talet spelade Schnabel in Beethovens samtliga pianosonater på skiva, vilket ingen hade gjort förut. Han spelade också flera gånger Beethovens alla pianosonater på konsert. Schnabel blev amerikansk medborgare 1944. Han fick där inte samma genomslag som i Europa. Schnabel är berömd för sin Mozart och Schubert - och inte minst sin Beethoven. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Efter studier för Theodor Leschetizky blev Ignacy Paderewski pianolärare i bl.a. Paris 1888. Där gjorde han omedelbart gjorde stor succé. Konsertturnéer i Europa och Amerika följde. Paderewski blev något av en kultfigur, med sitt anslående utseende och sin hypnotiska scennärvaro. Hans pianospel var fantasirikt, även om han tog sig väldigt stora friheter med musiken. Det första årtiondet på 1900-talet var bekymmersamt för Paderewski. För mycket arbete och hans nästan maniska övande inför konserterna gjorde att han var tvungen att upphöra att ge konserter av hälsoskäl under något år. På 1910-talet var Paderewski aktiv som statsman och politiker, men från 1922 började han åter ge konserter och göra inspelningar ända fram till Andra världskrigets utbrott 1939. Paderewski avled i New York 1941. Mer information på sverigesradio.se/p2
Fannie Bloomfield Zeisler studerade fyra år för Theodor Leschetizky. Hon återvände sedan till USA och gjorde sin New York-debut 1885. Bloomfield Zeisler utnämndes till Amerikas största virtuos och kritikerna imponerades särskilt av hennes kristallklara teknik och kraftfulla spel, hennes nyanserade ton, känsliga uttrycksfullhet och en eldfängd, magnetisk intensitet. Hennes framgångar betydde mycket för att höja standarden för pianospelet i USA och hade särskild betydelse för kvinnliga pianister. Mer information på sverigesradio.se/p2
Fannie Bloomfield Zeisler studerade fyra år för Theodor Leschetizky. Hon återvände sedan till USA och gjorde sin New York-debut 1885. Bloomfield Zeisler utnämndes till Amerikas största virtuos och kritikerna imponerades särskilt av hennes kristallklara teknik och kraftfulla spel, hennes nyanserade ton, känsliga uttrycksfullhet och en eldfängd, magnetisk intensitet. Hennes framgångar betydde mycket för att höja standarden för pianospelet i USA och hade särskild betydelse för kvinnliga pianister. Mer information på sverigesradio.se/p2
Den polske pianisten och läraren Theodor Leschetizky debuterade 1839, vid nio års ålder. Han spelade en pianokonsert av Czerny vid en konsert som dirigerades av Wolfgang Amadeus Mozarts son Franz Xaver Mozart. Sedan blev Leschetizky elev till Czerny. På 1840-talet turnerade han som virtuos. 1852 spelade han inför tsar Nikolaj I i Sankt Petersburg. Han flyttade dit och 1862 blev han ledare för pianoavdelningen vid konservatoriet där. Han kom att bli tidens främste pianolärare. Under 75 år hade han mer än 1200 pianoelever. Han insisterade han inte på långa övningspass med ständiga upprepningar. I stället skulle eleverna förbereda musiken mentalt, så att de hade en klar idé om vad de ville uppnå. Mer information på sverigesradio.se/p2
Den polske pianisten och läraren Theodor Leschetizky debuterade 1839, vid nio års ålder. Han spelade en pianokonsert av Czerny vid en konsert som dirigerades av Wolfgang Amadeus Mozarts son Franz Xaver Mozart. Sedan blev Leschetizky elev till Czerny. På 1840-talet turnerade han som virtuos. 1852 spelade han inför tsar Nikolaj I i Sankt Petersburg. Han flyttade dit och 1862 blev han ledare för pianoavdelningen vid konservatoriet där. Han kom att bli tidens främste pianolärare. Under 75 år hade han mer än 1200 pianoelever. Han insisterade han inte på långa övningspass med ständiga upprepningar. I stället skulle eleverna förbereda musiken mentalt, så att de hade en klar idé om vad de ville uppnå. Mer information på sverigesradio.se/p2
Den polske pianisten och läraren Theodor Leschetizky debuterade 1839, vid nio års ålder. Han spelade en pianokonsert av Czerny vid en konsert som dirigerades av Wolfgang Amadeus Mozarts son Franz Xaver Mozart. Sedan blev Leschetizky elev till Czerny. På 1840-talet turnerade han som virtuos. 1852 spelade han inför tsar Nikolaj I i Sankt Petersburg. Han flyttade dit och 1862 blev han ledare för pianoavdelningen vid konservatoriet där. Han kom att bli tidens främste pianolärare. Under 75 år hade han mer än 1200 pianoelever. Han insisterade han inte på långa övningspass med ständiga upprepningar. I stället skulle eleverna förbereda musiken mentalt, så att de hade en klar idé om vad de ville uppnå. Mer information på sverigesradio.se/p2
Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg. Hon gjorde en succéartad debut där 1871. Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2
Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg. Hon gjorde en succéartad debut där 1871. Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2
Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg. Hon gjorde en succéartad debut där 1871. Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2
Anna Jesipova föddes i Sankt Petersburg. Hon gjorde en succéartad debut där 1871. Både Tjajkovskij och Liszt beundrade hennes spel. Från mitten av 1870-talet turnerade hon i USA. Anna Jesipova var elev till Theodor Leschetizky, som hon var gift med 1880-93. Jesipova var känd för sin bländande teknik, sitt orädda spel och sjungande pianoton. Hon upphörde att ge konserter 1908. Efter det var hon lärare vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Mer information på sverigesradio.se/p2
© 2020-2025 Ivy Podcast Discovery LLC
