Podcast appearances and mentions of carl gustaf thulin

En har-morgon i Uppland med fokus bland annat på hur det går för skogsharen när fältharen brer ut sig norrut. Och varför är det så mycket sjöstjärnor på västkusten just nu? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. De finns i vår närhet året runt – hararna. Men vår inhemska skogshare, den som blir vit på vintern och har tassar som är anpassade att ta sig fram på snö, blir allt ovanligare, utkonkurrerad av den främmande arten fälthare. Den första utplanteringen av den skedde på ön Ven redan 1858. Sedan dess har den spritt sig uppåt landet, både av egen kraft och genom nya utplanteringar. Och så finns också moharen, en underart av skogsharen, med blågrå päls istället för vit på vintern. Hur ser läget ut för arterna, hur lever de på vintern, när får de ungar, och hur kan man skilja dem åt? Förhoppningsvis finns det spårsnö när fältreporter Lena Näslund träffar forskarna Carl-Gustaf Thulin och Daniel Bergman i uppländska marker.Under en femtonårsperiod har blåmusslorna minskat längs västkusten, men sommaren 2024 kom de tillbaka i massor. Forskarna vet ännu inte exakt varför. Men en tydlig effekt av de många blåmusslorna är att antalet vanliga sjöstjärnor nu exploderar. Marinbiolog Christin Appelqvist på Tjärnö marina laboratorium tar med reporter Jenny Berntson Djurvall ut till blåmusslorna och sjöstjärnorna i det kalla februarihavet.Tillsammans med Daniel Värjö från Klotet i P1 kollar vi också på den färska miljömålsberedningen, där meningen var att politiker och experter skulle enas om hur Sverige ska jobba framöver för att nå olika miljömål. Men det var svårt bland annat när det gäller hur mycket skog som ska skyddas. Och förslagen som lagts fram har också kritiserats från miljö- och naturorganisationer.Varför rullar mössen i Katarina Wolfs stuga i norra Värmland ut hela hushållspappersrullen när hon inte är hemma? Tycker de till och med att det är kul? Gnagarexperten Frauke Ecke svarar.Och så ska vi till en tropisk molnskog i Colombia! Där reporter Sara Sällström springer på en blomma med neonröda fläckar på undersidan av bladen. Fläckarna visar sig vara som landningsljuset på en flygplats – för kolbirier.Varför föredrog snäckorna glansigt reklamblad i brevlådan framför vanliga brev? Den frågan var vi inne och nosade på i förra veckan. Nu har våra lyssnare kommit med mer information i mysteriet.I kråkvinkeln längtar Karin Gyllenklev efter dofter i februari.Programledare är Joacim Lindwall.

Coraille heter Sophie Clauzons adopterade flamingo. Två gånger har hon sett honom men aldrig hela fågeln. Han döljer huvudet när hon kommer. Adoptionerna stärker bevarandet, men måste djuren bli familjemedlemmar för att vi ska skydda dem? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Söta och spektakulära djur blir till ambassadörer för sina områden. Något som dras nytta av för att skydda artrika platser och i satsningar när man ska återskapa förstörd natur. Carmague i södra Frankrike har blivit synonymt med vita hästar, svarta tjurar och ljusrosa flamingos.I Hornsö i Småland drömmer man om att återinföra den svarta storken, Odin-svalan kallad, den majestätiska svarta fågeln som i nordisk mytologi sades ledsaga de döda till den andra sidan. Kanske kan den uppnå samma symbolstatus som Carmagues flamingo?I Klotet hörs: Daniel Värjö, reporter, Carl-Gustaf Thulin, forskare Sveriges Lantbruksuniversitet, Per Jiborn, Naturskyddsföreningen Kalmar.ProgramledareMarie-Louise KristolaProducentPeter Normark

Det finns idag fler vilda djur i Sverige än vad det har gjort på hundratals år. Nya sätt att hantera människans samexistens med djuren behöver prövas. Året är 1789. Revolutionen har mullrat igång i Frankrike och liknande tongångar hörs i hela Europa. Gustaf III börjar bli nervös. Befolkningen knotar. Han bestämmer sig för att lugna ned dem genom att ge dem rätten att börja jaga. Tidigare hade det varit olagligt för vanliga människor att jaga de flesta djuren i svensk natur. Nu släpptes jakten fri och vem som helst med en bössa fick gå ut och skjuta en älg eller ett rådjur.Det här ledde till att de stora hjortdjuren försvann i princip helt och hållet. Vi vet inte hur många älgar som fanns kvar, det är mycket möjligt att det var färre än tusen i hela Sverige. Kronhjortarna var så få som 50 individer, rådjuren antagligen under 100 stycken i södra Sverige. Andra djur som bävern och vildsvinet blev helt utrotade. Mot slutet av 1800-talet började problemet att uppmärksammas och åtgärder sattes in.Från mitten av 1800-talet bildades en mängd olika jaktsällskap som började lobba för att jakten skulle regleras och andra organisationer drev också på att djurstammarna skulle skyddas. Grunden till den jaktlag som vi har idag kom 1938. Resultatet har inte låtit vänta på sig. På 20- och 30-talet planterade man in bäver från Norge i de svenska skogarna igen. Från mitten av 1900-talet började hjortar, rådjur och älgar på allvar att återhämta sig. På femtiotalet började det dyka upp vildsvin som blir allt vanligare under 70- och 80-talen. Förmodligen har vi fler vilda stora däggdjur, och även många stora fåglar än vad vi har haft under väldigt lång tid i Sverige. Och det är en oerhört positiv utveckling, säger Carl-Gustaf Thulin som är forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet.Bökande vildsvin, och bävrar som bygger dammar bidrar till mer biologisk mångfald och att fler arter av växter, insekter och andra djur klarar sig bättre. Men man kan också föreställa sig en del problem - trafikolyckor, kostnader för lantbruket, får som blir rivna av rovdjur.Maria Johansson är professor i miljöpsykologi vid Lunds universitet. Hon undersöker samspelet mellan människa och miljö. Både om hur vi människor påverkas av vår omgivning och om hur vi påverkar vår omgivning på olika sätt.Maria arbetar med ett projekt med människor som bor med björn eller varg i sitt närområde. I vissa fall med människor som har råkat ut för att deras djur har blivit rivna av rovdjur.Forskningens mål är att förstå de psykologiska processer som ligger bakom den här oron och rädslan. Och det är många faktorer som spelar in. Kunskap om hur djuren reagerar i olika situationer, hur säker man känner sig på sin egen reaktion i mötet med ett rovdjur, och till och med hur mycket man litar på de myndigheter som förvaltar rovdjuren.I Orsa i Dalarna har Maria Johansson samarbetat med Skandinaviska Björnprojektet för att se om biologernas kunskap om björnars beteenden kan hjälpa människor i närområdet handskas med sin oro. Två genomförda studier med sammanlagt knappt 100 personer ser lovande ut. Nu följs resultaten upp för att se om den positiva effekten håller i sig. I så fall skulle det här kunna vara en väg framåt för hur människor ska kunna samexistera med fler vilda djur. Jag tror det är väldigt viktigt att ha med sig att det här med att vi har en situation med fler djur i vår närhet, att det här är inte en rent biologisk fråga utan den är i väldigt hög grad också en social fråga där vi behöver få bättre förståelse för hur enskilda människor reagerar på det. Hur grupper sinsemellan reagerar och hur man institutionellt ska hantera de här frågorna, säger hon.

Följ med ut till några mycket speciella hästhagar utanför Krusenberg strax söder om Uppsala. Här betar gotlandsruss helt utan att stödutfodras (om de inte magrar av för mycket). Det är Carl-Gustaf Thulin och hans kollegor som testar hur bra hästarna är på att hitta mat själva och hur deras betande påverkar flora och fauna. En av tankarna bakom experimentet är att med tiden kunna släppa hästar fria i Sverige, låta dem få leva som vilda djur och på så sätt återta den ekologiska nisch som vildhästen en gång hade. Tankarna är en del av konceptet rewilding, att släppa ut stora växtätare för att återskapa ett landskap som fanns innan människan. Idag är turism en stor drivkraft bakom den här typen av projekt, men också naturvårds- och jaktintresserade har varit nyfikna på konceptet. Så vad säger ni, ska vi släppa hästarna fria? I så fall kan ni hjälpa Calles projekt, googla "rädda russen och ängen" för mer information. I slutet av reportaget hör vi också en kort intervju med naturvårdaren Pär Eriksson från Upplandsstiftelsen som pratar lite med Emil om att släppa ut visenter i den uppländska naturen.

Jakt är makt, inte minst makt över de vilda djuren: vilka som ska finnas och hur många. Carl-Gustaf Thulin menar att människan påverkat jordens "megafauna" genom att vi utrotat eller i det närmsta utrotat de stora växtätande djuren. Visenter, bisonoxar, uroxar och mammutar har försvunnit och det i sin tur har påverkat både landskapet och hur faunan i övrigt ser ut. Idag ser vi istället hur viltstammarna växer och på sitt sätt påverkar naturen. Inte minst är vildsvinet ett exempel på det. Och skulle vi inte kunna se också de stora rovdjuren som en rik resurs? Thulin är föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning på Sveriges Lantbruksuniversitet. Rävjakt är populärt och anses spännande. Jägarna kallar det predatorkontroll - ett sätt att hålla nere rovdjuren för att få fler rådjur och harar. Men är det nödvändigt? Jenny Berntson Djurvall följde med på rävjakt i Moheda i Småland. Jaktledare var Rolf Karlsson. Relativt många av de som arbetar i riksdagen, riksdagsledamöter inräknat, har jägarexamen. Riksdagens jakt- och fiskeklubb har ca 80 medlemmar och anordnar bl.a. föreläsningar och debatter i jaktfrågor. De arrangerar också jägarutbildning i riksdagshuset. Det finns ett stort värde att politiker har kunskap om jakt, säger Bengt-Anders Johansson (M) som är ordförande i klubben. Programledare David Silva har också träffat Ulla Grefberg som är skjutledare på Rosersbergs skjutbana utanför Stockholm och aktiv i det kvinnliga jägarnätverket JaQt.

Carl-Gustaf Thulin. Docent i populationsbiologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. För hundra år sedan fanns uppskattningsvis sex miljoner tamdjur på lösdrift i Sverige. Idag, efter lantbrukets rationalisering, har många frigående tamdjur försvunnit. Ett resultat av det är att 70 procent av våra öppna ängs- och hagmarker försvunnit och, i hög grad, ersatts med granskog. Detta har bland annat medfört att den biologiska mångfalden utarmats. Carl-Gustaf Thulin berättar i samtalet om hur han med sin forskning vill öppna möjligheten för att driva lantbruk med djur på lösdrift. Han berättar också om hur fler vilda djur skulle bidra till ett öppnare och mer levande landskap. Samtidigt som det skulle kunna öka produktionen av inhemskt kött och även öppna upp för en ny typ av upplevelseturism. Till exempel ser han gärna att Sverige planterar ut visent, den europeiska varianten av bisonoxen! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.