Elsa och Cornelia gör barn

Ett år har gått och vi är tillbaka bakom mikrofonerna. Orutinerade med sömnbrist, men pepp!

Äntligen äntligen ÄNTLIGEN är barnet här! Lars Ragnar Messias Swärd. Nej okej. Trots att han verkligen klär i Messias kommer det inte stå med i passet. Han är magi iallafall. Magi och geni och alldeles underbar.   

Med en vecka kvar till snitt kör vi sista bebisfria podden. Tack till er som följt med hela vägen - det har varit en ynnest att få dela den här berg- och dalbanan till graviditet med er.

Kan vi vräka Ragnar i förtid? Och kommer Elsa någonsin komma över kränkningen som okänd gubbe levererade oannonserat över telefon?

Snittdatum OCH Nyhetsmorgon-bokning på samma vecka. Elsa vägrar informativ föräldragrupp och Cornelia vägrar mingel i grupp utan information. Dessutom har båda två gjort nya disturbing trendspaningar online.  

Hemmet förfaller, barnet är påväg och Elsa kan under inga omständigheter acceptera Cornelias obefintliga klimatångest. Upplagt för god stämning. 

Cornelia har, med fem veckor kvar till BF, börjat jobba igen och Elsa har försökt dämpa snart-kommer-barnet-oron med att dricka bubbel till mitt i natten två helger på raken. Dessutom har Ragnar varit på tillväxtultraljud och förutom de långa benen kan vi nu konstatera hamsterkinder och hår på huvudet. WIN! 

Rekord i dumma frågor, bröstmjölk i lakanen, en babyshower och ett blygdben i tusen bitar är vad det bjuds på med bara SEX VECKOR kvar till Ragnars arrival. 

Nytt år nya utmaningar. Minst sagt. Vi går ut starkt med sju veckor kvar av vad som känns som världens längsta graviditet. 

Årets sista podd bjuder på mys med bryt. En miljon tack till er som lyssnat på oss dessa 40+ veckor.

Skumpa, BB-besök, snittbeslut och myter om den där tjatiga jävla amningen. Plötsligt har hur mycket som helst hunnit hända på en vecka och och det blev omöjligt att undvika ett REKORDlångt avsnitt. 

Efter dagens samtal med en såkallad Aurora är Cornelia skörare än skörast och Elsa har PMS. En toppenkombo helt klart. 

 ia Skäringers No more fucks to give-föreställning och Cissi Wallins rättegång under en och samma vecka har satt hjärnan på helsnurr, och kanske har Elsa aldrig eldat upp sig så mycket som i det här avsnittet. Cornelia läcker bröstmjölk, medan Elsa sitter bredvid och gör allt i sin makt för att göra detsamma. 

Snittremisser, lyssnarreflektioner och lite jävla cash flow. För en gångs skull känns det som att det hänt massor på en vecka och som om det inte var nog så har vi spikat en GÄST till nästa podd. Värt att notera är att vi inte någonsin haft för avsikt att ha en gäst i den här podden men ibland kan man faktiskt inte säga nej.   

Sextio procent av graviditeten är avklarad, Ragnar sparkar Elsa i röven om nätterna och tiden går så fort så fort nu plötsligt. 

Donationsveckan är här och Elsa och Cornelia uppmanar till att prata om donation av könsceller. Dessutom har Elsa fått mens, så inga mer bryt på Odenplan har skett, och Cornelia har checkat av punkter på en lista som gjort henne på gott humör. 

Elsa döper sitt mentala mode för veckan till aggressionsångest vilket är ganska exakt lika kul som det låter. Ett avsnitt med oro, genetik, föräldraskap och familjeerfarenheter.  PS: HBTQ-föräldragrupp sökes!

Hormonerna flödar, Elsa har knappt varit hemma på en vecka, Cornelia är skör, vi kommer in på ämnet förlossning och det brister lite i vanlig ordning.     

TOUCHDOWN halvvägs genom graviditeten och Elsa och Cornelia står inför stora val, som att välja vagn och som att bestämma om man ska äta moderkakan eller inte. 

Äntligen har Maud-Ragnar varit på RUL, med gott resultat dessutom! Elsa och Cornelia svävar på moln men tycker samtidigt att det känns som att de nu ska lära känna en helt ny bebis, fastän det såklart är samma lilla liv där inne som det varit sedan de plussade på stickan. Det är bara det att hen nu inte längre kallas för Maud-Ragnar, utan bara för... ja, för vadå? Är det en Maud eller är det en Ragnar?

Elsa och Cornelia firar två år av parrelation och firar med ett avsnitt vars nivå av cheesiness når helt nya höjder. Elsa ventilerar hur "få-råttan-att-sova-på-golvet-projektet" fått henne att reflektera över hur hon tror att hon tror sig bli som mamma, och Cornelia undrar var hennes sjukpenning tagit vägen.

Elsa och Cornelia har fått hem en ultraljudsapparat som gör det möjligt att lyssna på Maud-Ragnars hjärtljud hemifrån. Elsa har förberett en lek, dagen till ära, medan Cornelia gått runt och oroat sig över vad man SEDAN kommer behöva oroa sig över om Maud-Ragnar visar sig vara en Maud vs. en Ragnar. 

Foglossning har avlöst illamåendet och Cornelias psykiska status har absolut varit stabilare. Elsa har hängt ut en kändis på instagram med den följden att hon börjat reflektera över hur hon ska förhålla sig till kroppsbehåring framför Maud-Ragnar. 

Livio är tillbaka som samarbetspartner och Elsa och Cornelia kollar upp vad som egentligen gäller med det fria vårdvalet. Hur kan en del få stå i kö i flera år, medan de gjorde hela processen på tre månader? Det är ju inte riktigt klokt. Samtidigt har Cornelia gjort research på vaginal förlossning vs. kejsarsnitt och snubblat över ett fenomen som Elsa inte kan hantera. 

Tillbaka på hemmaplan i Stockholm går tankarna längre än vanligt. Samtalsämnena övergår i varandra och dagens podd är ett något längre avsnitt, mer av det emotionella slaget än det informativa. Cornelia är livrädd för att uppfostra ett barn, och Elsa har kommit fram till att det är alla som INTE vill vara hemma med sina nyfödda barn de två första månaderna det är fel på, inte henne själv. 

KUB-testet är äntligen gjort och det känns som att en milstolpe är nådd. Alla gravidhormoner verkar ha landat hos Elsa, och rädslan över att hamna i pappa-facket har varit tung under veckan som gått. Dessutom är flytten tillbaka till Stockholm alldeles runt knuten och det är inte utan att det är med viss nervositet. 

Cornelia gråter mer per dag än någonsin, och Elsa har varit på studiebesök i den straighta världen och fått sig en och annan tankeställare som hon måste ventillera hetsigt och högljutt. 

Det har varken blivit bättre eller sämre, och dagarna går fortfarande fÖR långsamt. Men ljuset i tunneln är att vi om ett dygn äntrar vecka 12, att det fortfarande finns företag som gör unisex barnkläder i djungeln av volanger och polisbilar och att Cornelias föräldrar verkar tycka det är mysigt att sex gånger om dagen mata sin snart 30-åriga dotter. 

Fastän att vi kommit överens att inte prata mer om illamåendet kommer det konstant till ytan, i dubbel bemärkelse. Samtalet leder oss in på ämnet babyshower som sedan resulterar i offentlig kölhalning av fenomenet gender reveal party. 

Akuten har besökts, ny medicin har testats och djävulfostrets hjärtslag har lyssnats på. Elsa får ett mentalt break down under poddandet och Cornelia är ovanligt harmonisk. 

Cornelias gravidillamående håller i sig och Elsas GAD har nått nya höjder. Ingenting känns riktigt 100, inte ens relationen som annars brukar gå opåverkad genom allt. Man är ju beredd på att livet ska vändas upp och ned när man får barn - men man är däremot inte så beredd på att det ska göra det redan i vecka 8. 

Det är verkligen inte kul nu. Inte alls. Gravidglowet känns oändligt långt bort, och stämningen är låg. Cornelia springer mellan sängen och toaletten och har konstaterat att fortsätter det såhär vill hon aldrig mer vara gravid. 

Återigen på hemmaplan. Cornelia vill mest lägga sig ned och sova, helst enda till förlossningen - medan Elsa har framtidsstress och inser att vagabondlivet måste styras upp. Men hur ska det gå till? Och ska barnet verkligen heta Maud? 

En vecka har gått sedan vi plussade på stickan - och många stickor har det testats med därefte,  bara för att vara SÄKRA på att vallmofröet vid namn Maud-Ragnar ligger kvar där inne. Cornelias humörsvängningar har nått nya höjder och Elsa tajmar med att glömma hämta ut antidepp. 

13 dagar har gått sedan inseminationen och vi har laddat upp med tidiga graviditetstest. Nervositetsnivån har aldrig varit så hög och rädslan för antiklimax ligger i luften.  

Exakt tre månader efter att vi tog beslutet att sätta igång processen att skaffa barn gjordes första inseminationen. Nu hanterar vi livet totalt motsatt för att få dagarna att gå fort - ALDRIG har väntan varit så olidlig! 

Inseminatiosveckan är här och det är också kampen för tålamod, lugn och zen.  Det går sådär.   

Sperman ligger och väntar på oss i Falun, och Cornelia kan inte tänka på annat än ägglossningstester och att kissa RÄTT på stickan. Vi har fått tips och tricks från alla håll och kanter, och det bästa av dem inkluderar bubbel och orgasm. Countdown till att correns ägg möter spermier has begun! 

Plötsligt ringer Livio Falun, ett knappt dygn innan donatorsamtalet, och säger att det blivit ett missförstånd. Elsa och Cornelia gör allt i sin makt för att få som de vill, och skiter i att regler är regler. Dessutom har Cornelia räknat ihop vad traderakvittot landat på, och konstaterar att det ogjorda barnet redan har en dyrare garderob än henne själv.

Alabama har klubbat igenom abortförbud, vilket fått Elsa att minnas sin egen abort, som skedde i grannstaten Tennessee. Det här avsnittet tillägnas den historien, från början till slut. 

I väntan på ett psykosocialt resultat är missbruk av snus och Tradera tillbaka. Det har ju för all del knappt väntats, ändå är väntan olidlig! Cornelia vill ringa Livio igen och fråga hur det går, medan Elsa budar hem x antal plagg i veckan.   

Allting på en gång. Högt, lågt, känslosamt, fint, gråtigt och hemskt. Det har helt enkelt varit en turbulent vecka. Dessutom tajmade det med att vi blev psykosocialt bedömda.  Vilka frågor ska man svara på för att bli godkänd för föräldraskap och hur svarade vi egentligen? Rätt? Fel? För ärligt? SHIT.  Det är nervöst nu. Det börjar närma sig på riktigt.     

En vecka som lantisar med en vecka kvar till psyk-utvärdering. DET GÅR SÅ FORT NU. Lika bra att vi bestämmer namn nu direkt. Penelope?    

Remisser till Dalarna kan bara gå via postnord och därför är väntan OLIDLIG trots att vi hittills egentligen inte behövt vänta någonting alls.  Tack till Livio för att ni står ut med oss, tack till lyssnare som ställer frågor och till Värmland för allt annat.  Glad påsk!   

Kommer ni ihåg att vi trodde att det inte var någon kö i Stockholm?  Det är kö i Stockholm och den är ETT ÅR LÅNG.  Så nu har vi en ny plan som involverar Falun och European Spermbank.  Håll tummarna please.     

Äggledarspolningen är avklarad och iPhone-mikrofonen var såklart påslagen. Den här gången var det inte "Göran" vi träffade utan en annan trevlig man i ungefär samma ålder. Höga på livet efter Nyhetsmorgon har vi dessutom fått mer underlag på den mytomspunna kötiden och vi har en MEGAGLAD nyhet. 

Den hårfyllda cystan har varit på återbesök och ny info med tveksam källhänvisning har såklart uppkommit.   Dessutom har det blivit hög tid att prata om äggledarspolningen och vad det skulle innebära med en IVF som första behandling.  PS: Gynekologen Göran heter fortfarande någonting annat. 

Elsa och Cornelia ska göra barn. Nu! Steg 1 är vad vården kallar fertilitetsutredning.  Veckans ros går till vår tålmodiga läkare Göran - som lät oss klicka rec på en mobiltelefon under vårt första möte.  Veckans ris går till gynundersökningen som INTE ALLS gick som planerat.  PS: Göran heter egentligen något annat.

Vi (Elsa och Cornelia) ska alltså göra barn. Nu. Första avsnittet är från inseminationsprocessens allra första början och naturligtvis börjar vi med att berätta om allt vi inte vet något om.  Vi vill göra dig som potentiell lyssnare uppmärksam på att källor inte finns och att faktan är inte fakta men att vi ämnar ta reda på svaren på allt vi själva (och kanske även du) undrar.  Vi är fortfarande nya på det här. Nya och fulla av förväntan, oro, nervositet och kärlek.