Podcasts about Nej

Ännu ett skoldåd och alla ivriga att dra slutsatser. Till och med där märks valåret: Daniel Helldén låter meddela att han "följer utvecklingen noga". Vilken lättnad. Varför denna ångest över barnsjukdomar? För inte så länge sedan hade vi dem helt enkelt. Beror det på att vi inte orkar ha ångest över verkliga hot? Killen med "shariadomstol" är en riktig PR-mästare. Och tillräckligt många går igång, utan att förstå att det handlar om vanlig skiljedom. Om man inte vet vad man ska rösta på tre veckor före valet kan man lika gärna låta bli, tycker Susanna. Peter Esaiasson, statsvetare, hyvlar snyggt av kollegor som på lösa grunder kritiserar regeringen. Lite mer ödmjukhet skulle vara på plats, tycker han, något Åsa Wikforsss som vanligt helt saknar i veckans DN. Alla ryar om Richard Jomshof bok mot islam, men ingen verkar ha läst den. Varför får man inte vara en Ingemar Hadenius om islam? Johans bok om nidbildens historia har kommit och han måste läsa den - så är det med böcker. Man hinner glömma vad man skrivit under tiden de trycks. Susanna suckar över "tumlarforskning" och Svenskan gör stor rubrik av att sextiotalsbandet Hollies lägger ned. Glädjande nyheter: generation Z förkastar polyester. Och apropå "urinsabotören" på Carolina Redivia: är inte bibliotekarier i själva verket vilda typer? Nej, kanske är de inte ens intresserade av litteratur, bara av att ordna och katalogisera saker. Stränga böter för att gå med bar överkropp i Venedig, men vem gör det utan att vara dum i huvudet? Amerikaner, visar det sig. Den nya kampanjen om samtida konst, "Asbra, fattar noll", har en poäng, men är konstigt formulerad. Lucian Freud på Louisiana fantastisk - åk dit! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dnes se podrobně podíváme na to, jak funguje koupě nemovitosti od developera a na co si dát v celém procesu velký pozor. Koupit si vysněný byt nebo dům přímo z papíru podle hezké vizualizace s sebou totiž nese specifická rizika, na která musíte být předem připraveni. Probereme, jak si správně prověřit developera, jak se nenechat dotlačit k nevýhodným smlouvám a jak správně nastavit financování a čerpání hypotéky, abyste nepřišli o své úspory.00:00 Obsah epizody:

Hildegard av Bingen var en av det medeltida Europas mest begåvade personer. Hon är känd som tonsättare och intellektuell, men hon skapade också ett eget språk. Magnus Florin fascineras av projektet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad första gången den 5 mars mars 2019. Jag minns ett besök hos Willy Kyrklund, författaren, resenären och – inte minst – språkkännaren. Vi hade stämt träff en eftermiddag i hans hem utanför Uppsala och jag kom dit på utsatt tid, ringde på porten, men utan resultat. Dörren var öppen, jag steg in, det var tyst därinne, hade något hänt? Nej, det visade sig att han helt enkelt tog en tupplur och jag beslöt mig för att vänta. Lät blicken vandra längs bokhyllorna, såg Euripides dramatik i grekiskt original och flera persiska verk. På en trave böcker låg ett öppnat litet kuvert med ett brev, handskrivet i stora bokstäver. Man ska inte tjuvtitta, men min nyfikenhet beviljade undantag och jag läste. Avsändaren var en elvaårig pojke som hade sett Kyrklund berätta i tv att han som just elvaåring hade skapat ett alldeles eget språk med nya ord. Och nu undrade den brevskrivande pojken hur Willy hade gjort, för det ville pojken väldigt gärna göra, han också – skapa ett eget språk. Ja, vad är det som är så lockande – inte bara för elvaåringar – i att uppfinna nya språk och nya ord? ”Ranzgia” är ett ord som inte kan hittas i något vanligt lexikon. ”Ranzgia”, det betyder ”tunga” och är uppfunnet av Hildegard av Bingen, den tyska 1100-talsnunnan, berömd för så mycket. I musikvärlden är Hildegard den stora pionjären som skapare av vokalmusik, bortglömd i flera sekler men i våra dagar återupptäckt med ständigt nya uppföranden och inspelningar. För teologer och filosofer är hon den främsta intellektuella kvinnan i sin tid, den benediktinska abbedissan och klostergrundaren som brevväxlade med kejsare och påvar, ibland kallad ”Sibyllan från Rhenlandet”. Konsthistorikerna uttolkar hennes religiösa visioner som hon fångade i praktfulla och färgrika målerier. Och både idéhistoriker och naturmedicinare har näsan i hennes skrifter om örter, mineraler, kosmos och läkekonst. Tidigt sågs hon som helgon i den katolska kyrkan och blev 2012 kanoniserad av påven, med fortsatt och stigande berömmelse som följd. Men mindre berömd, nästan helt obekant, har Hildegard varit som skapare av nya ord. ”Ranzgia” var inte hennes enda ordskapelse. Här är några till ord: ”Zirinz” – ”finger”. ”Scorintz” – hjärta. ”Foscal” – fot. ”Auziel” – Vatten. Jag skulle kunna fortsätta med uppräkningen ganska länge. För Hildegard skapade en helt egen språkvärld med över tusen ord, samlade och bevarade i två samtida handskrifter. Jag läser hennes nyord i en utgåva av den främsta kännaren av denna språkvärld, den amerikanska medeltidsforskaren Sarah Higley. Titeln på hennes bok är ”Hildegard av Bingens okända språk”– och det var just vad Hildegard själv kallade det hon skapat – ”ett okänt språk”, ”Lingua ignota” på latin. Okänt i betydelsen att det var ett nytt språk, annorlunda än alla de kända. Vissa har antagit att Hildegard var i färd med att bygga ett eget gudstjänstspråk Men varför uppfann Hildegard ett eget språk? Egentligen är det inte ett helt språk, utan en mycket lång ordlista med substantiv i obestämd form – som en inventarieförteckning över vad som finns på jorden. Och Hildegard väjer inte för det allra mest jordiska, även det som ansågs lågt, vulgärt och syndfullt: ”Suinz” – svett. ”Maluiza” – prostituerad. ”Menguiz” – avföring. ”Zirzer” – anus. ”Creuviz” – penis. ”Fragizlanz” – slida. Artonhundratalets filologer ville inte tänka att nunnan Hildegard hade befattat sig med sådana ord – så de beslöt att hennes nya språk inte alls var hennes, utan gjort av någon annan. Men dagens forskare är överens om att Hildegard är upphovskvinnan. Och att hon såg som sin avsikt att noga förteckna allt jordiskt, just för att det är en del av skapelsen. I handskrifterna är varje ord försett med en översättning till två språk, latin och tyska, just som i ett lexikon. Fast i det här lexikonet finns de främmande orden ingen annanstans än inom lexikonet. Bara en enda gång låter Hildegard ett nyuppfunnet ord ta plats i den vanliga världen. Det sker i en av hennes sånger: ”O Orzchis Ecclesia”. ”Ecclesia” är lika med kyrka, men ”Orzchis” – det är ett påhittat ord som bara finns hos henne, med betydelsen ”väldig”. Så ”O Orzchis Ecclesia” betyder ”O väldiga kyrka”. Vissa har antagit att Hildegard var i färd med att bygga ett eget gudstjänstspråk, till användning i klostret som hon ledde. Men användning och nytta är inte kärnan i hennes ordskapande. Hon försökte knappast bilda något alternativ till latinet som religiöst ceremonispråk. Inte heller något nytt universellt idealspråk, i stil med esperanto. Vad var då avsikten? Flera har menat att det var ett ”adamitiskt” projekt – att Hildegard avsåg att återskapa Adams tungomål, urspråket i Bibeln, det som den första människan uttalade när han på Guds maning gav namn till alla djuren. Ja, man kan säga att hon gör som Adam - men det verkligt fascinerande är att hon inte alls försöker återskapa, utan vill skapa något alldeles nytt. Hon – en medeltida kvinna – gör sig till en ny Adam, en ny ord- och världmakare. Med den djärva handlingen är Hildegard en magnifik kraft i 1100-talet som förändringens och förvandlingens sekel – då människans vetande och kunnande manifesterade sig i de första universitetens framväxt och i mäktiga katedralbyggen utan motstycke. Hildegard visade att också språket kunde tänkas och skapas på nytt. På så vis har hon blivit en hyllad förebild bland våra dagars språkskapare – och sådana skapare finns i en häpnadsväckande omfattning. ”Conlang” är budordet, ”conlang” som kortform för ”constructed languages” – ”konstruerade språk” – och på internet finns en intensiv trafik mellan hängivna språkskapare från hela världen: lingvister, matematiker, programmerare och filosofer. För dem är J.R.R. Tolkien den ofrånkomliga pionjären, lika mycket en språkskapare som berättelseskapare. Men Hildegard är 800 år före Tolkien. Hon är den verkliga pionjären. Och vill vi förstå vad hon var ute efter kan vi tänka på ett ord som ofta återkommer hos henne – ordet ”grönska”. Hon ville få språket och människan och världen att grönska med de nya orden, ge frisk sav till de jordiska språk som vissnat. bland alla sina över tusen uppfunna ord lät hon just ordet ”dotter” vara tomt. Så blir hon en remarkabel kusin till alla ordvrängande trubadurer och poeter genom tiderna, metaforiker som språkmaterialister - och till alla historiens banditer och barnungar som pratat rövarspråk och fikonspråk. Kort sagt en kusin till alla som inte nöjer sig med det språk som redan finns. Ett ord saknas i hennes lexikon, ett av de allra enklaste - ordet ”dotter”. Orden för ”mor” och ”far” finns med, liksom ”bror”, ”syster” och ”son”. Men inte ”dotter”. Tankarna går till hur Hildegard som åttaårig flicka gavs bort av sina föräldrar till ett kloster. Hon blev ingens dotter. Och bland alla sina över tusen uppfunna ord lät hon just ordet ”dotter” vara tomt. Jag tänker återigen på den där elvaåriga pojken och hans brev till Willy Kyrklund. Medan jag väntade på att Kyrklund skulle vakna från sin tupplur läste jag brevet igen. Med pojkens fråga hur man skapar ett eget språk med nya ord. Hur gör man? Jag tror att Willy Kyrklund kunde ha ett antal goda råd att ge. Men jag vet inte om pojken fick svar. Och jag själv hade inte tillfälle att fråga den gången, för Kyrklund fortsatte att sova och jag beslöt mig för att komma tillbaka en annan gång. Magnus Florin, författare och dramatiker Lästips Om Hildegard av Bingens uppfunna språk: Sarah L. Higley, Hildegard of Bingen's unknown language: an edition, translation, and discussion, Palgrave Macmillan, New York, 2007. Om rövarspråk med mera: Daniel Heller-Roazen, Dark Tongues: The Art of Rogues and Riddlers, Zone Books, New York, 2013.

Nejúspěšnější obchodníci nejsou ti, kteří nejlépe prezentují produkt. Jsou to ti, kteří nejlépe pokládají otázky.Ve 179. epizodě Saleshero podcastu se dozvíte, jak vést discovery rozhovor, proč nestačí jen checklist otázek a jak díky správným otázkám vybudovat důvěru, která vede k uzavření obchodu.Pro více tipů nás sledujte na sociálních sítích:

I en samtid som tror att lösningen på alla problem är att träna och äta rätt, ses överviktiga lätt som ett samhällsproblem. Men hunger har ofta inte alls med mat att göra, konstaterar Annina Rabe. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades första gången 2018. Just nu är jag mitt uppe i ett garderobsrensningsprojekt. Det tar ganska lång tid, inte bara för att jag inte gjort det på länge och skåpen därför bågnar av diverse tröjor och klänningar jag inte längre använder. Utan för att det är ganska plågsamt. Plaggen väcker minne till liv, minnen från en tid när jag var en annan person. Den personen som var smal. Den som kunde ha vackra kläder eller för den delen vilka kläder som helst, för hon såg ändå okej ut i allt. En person som ter sig som mer och mer avlägsen från den som jag är idag. Jag tänker att den personen måste ha levt ett bekymmerslöst liv. Ett liv utan kroppshat och dåligt samvete, utan att vara en anomali i omvärldens kritiska ögon. Sedan minns jag, att så var det ju inte alls. Den smala personen mådde tvärtom dåligt för jämnan, och detta trots att hon levde upp till alla samtidens krav på slankhet och åtminstone relativ skönhet. Inte hade jag vett att uppskatta det inte. Den icke-smala personen – jag - är faktiskt generellt gladare och mer harmonisk, om än inte helt nöjd med sitt utseende. Mer eller mindre omedvetet märker jag att jag delar in mitt liv i före och efter den där hösten när jag plötsligt skenade i vikt och blev den jag är idag. Nej, jag är inte sjukligt överviktig. Jag skulle förmodligen inte kvala in till Biggest Loser eller få en gastric bypass om jag önskade det. Men jag väger definitivt mer än vad man bör göra när man är lika lång som jag. Så har det varit de senaste tio-femton åren, och trots flera försök har jag inte lyckats gå ner de där envisa kilona. Medelåldern gör det inte lättare; inte heller att ha ett stillasittande yrke och därtill mat och vin som intresse. Och mitt problem är knappast ovanligt. Om det nu ens är ett problem. För vem är det egentligen som har bestämt att det är ett problem med övervikt? Man stör liksom hela samhällsordningen om man väger för mycket. Man blir den där felande länken. Men om vi nu ändå skulle säga att det är ett problem så skulle det väl i så fall vara mitt eget, och ingen annans? Ändå känner jag mig ständigt utsatt för omvärldens kritiskt granskande blickar – ibland även kommentarer. Vissa dagar känns det som om jag med min lilla övervikt är ett samhällsproblem. Ett välfärdsproblem. I vår gravt kroppsfixerade tid där det entydiga svaret på nästintill varenda fråga är att ”träna och äta rätt” – vad nu ”rätt” kost är just den här säsongen, undvik socker, kolhydrater, fett, eller vänta nu, fett får man väl äta eller var det förra veckan? I en sådan tid finns ingen ursäkt för att vara ett fetto. Lösningen framstår som enkel: det är bara att skärpa sig! Man stör liksom hela samhällsordningen om man väger för mycket. Man blir den där felande länken. Det räcker alltså inte med ens egna känslor av otillräcklighet– man ska dessutom bära samtidens besvikelse på sina axlar. Och i vår tids stora hyckleri ingår dessutom att alla tränings- och kosttrender saluförs som något som ska få oss att rent allmänt ”må bättre”, när det i själva verket nästan uteslutande handlar om att bli smal. Det indirekta budskapet blir: hur ska man kunna må bra om man inte är smal? Om jag, med en förhållandevis ringa övervikt, ofta umgås med alla dessa destruktiva tankar, känner att mitt värde som människa sitter i hur många kilo jag väger – hur skall det då inte vara för dem som enligt alla måttstockar verkligen är feta? Den amerikanska författaren Roxane Gay vet. Större delen av sitt liv har hon varit gravt överviktig, som mest med en vikt på över 250 kilo. I den självbiografiska boken ”Hunger – a memoir of my body” berättar hon om ett liv med en kropp som är allas angelägenhet och allmänt byte för allehanda fördomar. På den feta kroppen är det fritt för var och en att projicera sitt eget narrativ. Fetma, precis som hudfärg, är något som inte går att dölja hur mycket du än försöker. Och som tjock, svart, queer och kvinna hamnar Roxane Gay längst ner på statusskalan i nästan vartenda sammanhang. Främmande människor i matvaruaffärer känner sig nödgade att diskret plocka ut varor ur hennes kundvagn Hon utvecklar diverse strategier för att, som hon skriver, överleva i en värld som har mycket lite tålamod eller medlidande för en kropp som hennes. En metod är att vara rolig; att förekomma omvärldens eventuella hånfulla skratt genom att dra fokus till sin övervikt. Hon beskriver hur en gravt överviktig kropp blir allas rättighet att kommentera; inte bara bland familj och vänner. Hur hon ständigt får lyssna på utläggningar om det farliga i att väga så mycket som hon gör. Som om, skriver Gay, ”jag inte bara var fet utan också fruktansvärt korkad”. Dessa råd är utdelade ”i all välmening”, från människor som anser sig bara tänka på hennes bästa. Främmande människor i matvaruaffärer känner sig nödgade att diskret plocka ut varor ur hennes kundvagn och byta ut dem mot något nyttigare. ”I all välmening.” Hon dissekerar hyckleriet och cynismen kring realityshower som "Biggest Loser" och det överdrivna medieintresset för framför allt kvinnliga kändisars vikt. Allt pekar på samma sak: det är den smala kroppen som är normen, allt annat är en avvikelse. Det är ju inte någon okänd slutsats och hennes tankar kring det är kanske inte så nya, men sällan har det beskrivits så hjärtskärande som här. Allt landar till sist i hungern, den som gett boken sitt namn. Hungern som är både fysisk och psykisk och egentligen handlar om helt andra saker än mat. Allting som har med våra kroppars utseende att göra är komplicerat Att vara en fet kvinna är en paradoxal kombination av att vara osynlig och på samma gång ta alldeles för mycket plats. Roxane Gay beskriver hur hon en gång började äta för mycket för att bokstavligen bygga ett pansar kring sin egen kropp. Som 12-åring blir hon brutalt gruppvåldtagen av en klasskamrat och hans kompisar. En klasskamrat hon dessutom är kär i. Hon känner kraftiga skamkänslor och berättar inte för någon om det inträffade. Hon fortsätter till och med att träffa killen som iscensatte våldtäkten ett bra tag efter det inträffade. Skammen leder till att hon börjar äta. Fetman blir en slags rustning, som gör henne obegärlig och skyddar henne mot att utsättas för våldtäkt igen. Varje gång hon börjar banta och träna bort fettet slutar hon tvärt just när det börjar ge resultat. En smalare kropp gör henne mer ömtålig, både bokstavligt och bildligt. Samtidigt är det ju just fetman som gör henne extra sårbar och till ett villebråd för omgivningens hån och missriktade välvilja. Låter det motsägelsefullt? Ja, det är det också. För är det något som Roxane Gays bok visar med plågsam tydlighet så är det är att detta med kroppen inte är enkelt. Det är inte ”bara att ta sig samman”, sluta äta kolhydrater och gå till gymmet. Allting som har med våra kroppars utseende att göra är komplicerat, inkonsekvent och ofta förenat med en grundångest vi inte alltid är beredda att konfrontera. Och detta i en hurtig samtid som inte basunerar ut något annat budskap än att det är enkelt, bara man tar sig samman. Det finns ingen ursäkt för att vara ett fetto. Annina Rabe, litteraturkritiker Litteratur Roxane Gay: Hunger – a memoir of my body. Harper, 2017.

För att förstå gamla texter måste vi först låta dem vara döda och sedan väcka dem till liv. Ola Wikander ger sin syn på hur vi kan närma oss berättelser från forna tider. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2019-09-26.”Varför skall man studera gamla texter?” frågar man ibland, med ett slags outsagd förförståelse att världen väl egentligen började 1945 (eller kanske till och med 1991 eller 2001). När jag inleder min undervisning i bibelhebreiska brukar jag inte sällan tala om möjligheten sådana texter ger att komma nära forna tiders tankar och människor, att överbrygga avståndet mellan dem och oss – och för en stund rycka oss ur den idéhistoriska dvala som identifierar modernt med gott. Det kan handla om texter som präglat stora delar av mänsklighetens idéhistoria. Så är det med de bekanta och ständigt lästa religiösa urkunder som man helt inte kan tänka bort ur vår tankevärld. I synnerhet då kan systematiska, gärna vetenskapligt exegetiska, studier av dem illustrera inte bara hur människor tänkt för länge sedan utan också hur deras tankar tagits över, hur de förändrats och än i dag påverkar världen omkring oss, och kanske oss själva. Och så är det helt enkelt väldigt fascinerande och spännande att läsa, låt säga, en antik text som något ur den Hebreiska Bibeln, Bhagavad-Gītā eller Homeros epos på deras egna språk, analysera varenda verbform, förstå referenser, återskapa ljuden och tankarna och den värld texten bär inom sig. Och så långt allt väl.Men det räcker inte. Det räcker nämligen inte att läsa – och heller inte att ”känna in” texten och vad man kanske tycker att den säger en personligen – i den situation i vilken man lever eller i ljuset av de ideologiska föreställningar man råkar hålla sig med. Risken för kritiklöst dåtidsförhärligande är lika förförisk som den för nutidsdyrkan. Och ännu viktigare: ett allmänt konservativt vurmande för och ”uppdaterande” av de tider och tankar som flytt hotar att dölja vad som faktiskt en gång tänktes och fanns. Det finns ingen text som inte tillkommit i ett historiskt sammanhang, och även de senare tidpunkter då de lästs och omtolkats har burits av ett sådant. Så är det naturligtvis också med oss som läser dem idag.För att komma svunna tiders tankar och människor närmare tycker jag – paradoxalt kanske en del skulle säga – att det är avståndet som ofta måste framhävas. Just genom att understryka hur annorlunda deras tänkande ofta var kan vi notera de saker som i någon mening kan anses vara ”allmänmänskliga”. Man måste med andra ord låta texten vara död.Men inte heller det räcker ensamt. Gamla testamentet berättar en egenartad och lite tragisk historia om hur den israelitiske konungen Saul i ett mörkt ögonblick konsulterade en häxa eller spåkvinna i orten En-Dor för att få tala med profeten Samuels ande, och det är i överförd bemärkelse något sådant textforskaren själv får ägna sig åt – man måste besvärja texten, frammana den – låta den döde tala. Med andra ord: göra sig själv till en textens nekromantiker. Konsekvensen av allt detta blir att man försätter sig i den paradoxala situation där man ser texten som på en gång död och bunden till dess ursprungliga historiska situation och bärande på en skattkammare av innebörd.En sådan metod leder delvis till vad några skulle uppfatta som en viss kyla. Man måste öva sig i att inte bli provocerad av vad man läser – just därför att våra moderna idéer ibland kan krocka med materialet och sätta sig som en bromskloss mellan den nutida läsaren och det han eller hon studerar. Ett exempel på detta råkade jag själv ut för under studentåren, när jag studerade Bhagavad-Gītā, hinduismens kanske mest älskade text, först i översättning och sedan på sanskrit. Den texten har som ramberättelse det stora, mytiska slaget vid Kurukṣetra, där två grenar av samma jättelika aristokratiska familj står beredda att bekriga varandra med stridsvagnar, hästar, och bågar. I det läget bryter den hjältemodige prins Arjuna ihop. Han vill inte slåss med sina släktingar. Men hans körsven, som råkar vara identisk med gudainkarnationen Kṛṣṇa, råder honom att göra sin plikt, varefter han börjar ett långt undervisande tal om meditation, försakelse och förtröstan på Herren som vägen till andlig befrielse. Detta tal är själva centrum i berättelsen, men första gången jag läste den studsade jag istället på Arjunas invändningar: man kan inte slåss mot sin släkt, argumenterar han, för då kan släktens kvinnor gå förlorade – och kastblandning kan uppstå! När jag läste detta satte jag i halsen – den aristokratiska ideologin framstod för mig som djupt frånstötande.Problemet var bara att detta för många modern västerländska läsare motbjudande tankegods inte var textens centrala budskap. Tvärtom var det vad den aristokratiske åhöraren för sisådär 2000 år sedan i Indien kunde förväntas ta för givet. Poängen är att man skall identifiera sig med Arjuna, och sedan lyssna på Kṛṣṇas teologiska utläggning, som utgör de kvarvarande 16 kapitlen av texten. Jag hade bara hunnit till kapitel 2.Den historien lärde mig att man för att förstå en texts budskap just måste försöka mentalt återskapa det som en gång var ”självklara” bakgrundsvärderingar – inte för att man håller med om dem, inte alls – utan för att kunna få en insikt i vad budskapet egentligen var menat att vara. Faktum är att det är just så man kan visa just detta att världen inte startade i mitten på 1900-talet – nämligen genom att visa hur genuint annorlunda värderingarna varit i andra miljöer.Men detta menar jag naturligtvis inte att det skulle vara omöjligt att hitta mer allmänmänskliga saker eller komma de forntida tänkarna genuint nära. Nej, sådant sker, och när det faktiskt gör det känns det verkligen som att man på ett nästan magiskt sätt slagit en brygga mellan nu och då. Men ”textdödandet” och ”textnekromantin” är båda lika nödvändiga steg i det arbetet. För att läsa en antik text – kanske i synnerhet sådana som i någon mening ”lever” i samhället än idag – måste man både ha en stark öppenhet för och inlevelse i miljöer och tankar som kan kännas både främmande, fantastiska, upplyftande och motbjudande – och en kyla och ett mentalt avstånd, som håller tillbaka den förföriska önskan att läsa ”för oss själva” – att göra läsarens eget perspektiv till det avgörande och texten bara till en spegel för läsarens egna idéer. Det måste gå åt båda håll, i ett slags hegeliansk spiral, där tolkandet av texten påverkar läsaren, som då kan förstå texten ännu bättre, ständigt uppåt i en avslöjande resa, som visar hur varje tanke fötts, meddelats och tolkats i ett sammanhang.Om vi gör så kan vi plötsligt faktiskt bli som häxan i En-Dor: verkliga besvärjare som kan återskapa tankevärldar som varit döda i tusentals år. Typiskt nog har texten om häxan betraktats som besvärande av en del senare tänkare, som stått långt från den miljö då den kom till – man såg det som ett problem att själva Bibeln framställer det som möjligt att frammana andar, vilket illustrerar problematiken med att på en gång vara ”för nära” och för ”långt bort”. Men som textnekromantiker som jag ingen anledning att beklaga mig över denna bibeltolkning. För dessa tankar och den historiska kontext de tillkommer i, är ju en del av texternas världsarv. Texten lever, just genom att man låter den vara död.Ola Wikander, teolog, författare och översättare

Kan man tillade sig at arbejde for USA i en tid, hvor Donald Trump truer Danmark og vil overtage Grønland? Ja, mener dagens ene gæst. Nej, mener dagens anden gæst. Vi tager den betændte debat i kølvandet på Sofie Ruds ansættelse på den amerikanske ambassade. Vært: Joachim B. Olsen, debatredaktør på B.T. Gæst: Anna Libak, udlandsredaktør på Weekendavisen Jarl Cordua, debattør, kommentator og skribent på Berlingske Journalist: Maria Asmine Dam Producer: Teis Zacho og Maria Asmine Dam Er du tvivl om, hvad du skal mene om aktuelle emner, så tilmeld dig nyhedsbrevet Borgerlig Tabloid fra Joachim B. Olsen - så får du borgerlig argumenter direkte i din indbakke: https://www.bt.dk/debat/borgerlig-tabloid-faa-borgerlig-debat-direkte-i-din-indbakke Der kan være sponsoreret indhold og reklame i podcasten.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Kraniesamlinger, massehenrettelser, Hitler-beundring og spøgelser. Historien om Fransisco Macías handler om hvad der kan ske, hvis man gør en sindssyg person til almægtig diktator. Og her snakker vi ægte sindssyg. Ikke bare "wow, hans politik er skør"-sindssyg - eller "byggede han lige en 20 meter høj statue af sig selv"- sindssyg. Nej; "spændetrøje på en sikret overvåget anstalt, ingen skarpe genstande i nærheden" - sindssyg. På få år går Macías fra at være en - temmelig led - assistent-tolk i en provinsby i det lille vestafrikanske land Ækvatorial Guinea - til at være enerådig, og brutalt blodig, hersker over landet. Manus: Oskar Bundgaard. Fortæller Emil Rothstein. Musik og lyddesign: Anton Færch. DR Redaktør: Anders Stegger. Produceret for P3 af MonoMono.

Nej til tandbørstning. Nej til bad. Nej til medicin. For nogle mennesker kan selv helt almindelige krav opleves som så belastende, at de bliver umulige at imødekomme. Så hvad kan du gøre som socialpædagog i de situationer? I denne episode skal du høre om 'ekstrem kravafvisende adfærd' – som du måske også som PDA (Pathological Demand Avoidance). Psykolog Bo Hejlskov Elvén og socialpædagog Kasper Lorentzen fortæller, hvorfor modstanden sjældent handler om trods eller manglende vilje, men i stedet om stress, overbelastning og behov for kontrol. Du får konkrete eksempler fra praksis og inspiration til, hvordan du kan arbejde med relationer, struktur og selvbestemmelse i mødet med borgere, der oplever krav som belastende. Medvirkende: Kasper Lorentzen, socialpædagog på Autismecenter Guldborgsund og neuropsykolog Bo Hejlskov Elvén. Tilrettelæggelse og produktion: Mads Christian Heede / Kontekst & Lyd Redaktør: Frederikke Halling Hastrup

Har pp blivit vetenskapsförnekare? Nej inget kunde vara längre från sanningen. Däremot har vi lärt oss att forskning inte är perfekt, så i det här avsnittet lyfter vi den kritik som finns mot studier. Hur kan det bli fel? Hur kan data förvanskas utan att ens forskarna själva märker? Vilka aspekter gör en studie mer trovärdig? Vi rankar också vilka typer av studer som har säkrast bevisbarhet. Så nästa gång det är familjemiddag och din morbror säger "jag hörde om en studie som visade att systersöner är töntar" kan du äntligen ge svar på tal.

Imunitní onemocnění jako alergie nebo ekzém mnohdy bereme jako běžné, i když nepříjemné problémy. Tělo v takovém případě vyhodnocuje cizí, ale bezpečné látky jako škodlivé a často odmítá ty vůbec nejdůležitější, tedy jídlo a potraviny, vysvětluje v Leonardu Plus česko-izraelský imunolog Jakub Abramson. „Nejúčinnější cesta je ten imunitní systém, který se to naučil špatně, přeučit,“ tvrdí s tím, že takovou léčbou prošla i jeho dcera, alergická na mléko a oříšky.

Imunitní onemocnění jako alergie nebo ekzém mnohdy bereme jako běžné, i když nepříjemné problémy. Tělo v takovém případě vyhodnocuje cizí, ale bezpečné látky jako škodlivé a často odmítá ty vůbec nejdůležitější, tedy jídlo a potraviny, vysvětluje v Leonardu Plus česko-izraelský imunolog Jakub Abramson. „Nejúčinnější cesta je ten imunitní systém, který se to naučil špatně, přeučit,“ tvrdí s tím, že takovou léčbou prošla i jeho dcera, alergická na mléko a oříšky.Všechny díly podcastu Leonardo Plus můžete pohodlně poslouchat v mobilní aplikaci mujRozhlas pro Android a iOS nebo na webu mujRozhlas.cz.

Imunitní onemocnění jako alergie nebo ekzém mnohdy bereme jako běžné, i když nepříjemné problémy. Tělo v takovém případě vyhodnocuje cizí, ale bezpečné látky jako škodlivé a často odmítá ty vůbec nejdůležitější, tedy jídlo a potraviny, vysvětluje v Leonardu Plus česko-izraelský imunolog Jakub Abramson. „Nejúčinnější cesta je ten imunitní systém, který se to naučil špatně, přeučit,“ tvrdí s tím, že takovou léčbou prošla i jeho dcera, alergická na mléko a oříšky.

Man vill ju vara till lags, ställa upp och inte göra någon besviken. Och vips hör man sig själv kvittra ”Javisst, det går bra” fast en inre röst vrålar ”Nej nej, jag orkar inte! Jag vill inte!”. En ständig ja-sägare kan bli utnyttjad av sin omgivning, och den egna orken räcker inte hur långt som helst. Det är okej att säga nej, även om man måste öva lite först.

Máš pocit, že barefootové boty patří jen do lesa a na městském asfaltu si v nich zničíš klouby? A víš, jak má vypadat správný prostor pro prsty, aby chodidlo fungovalo přirozeně a bez bolesti?V epizodě s fyzioterapeutem Michalem Tichovem se například dozvíš, proč je Česko na špici v nošení barefootu a jak dávkovat zátěž, aby ses vyhnul/a přetížení či bolestivé plantární fasciitidě.

Patří k zakladatelské generaci nové vlny malby z přelomu 80. a 90. let minulého století. Ve Ville Pellé představuje tvorbu z posledních let. Klasická zátiší, noční městské výjevy, opuštěné krajiny nebo vzpomínky na staré telefonní automaty. Nejčastěji maluje olejem na plátno, kontakt s materiálem a dotek barvy je pro něj zásadní inspirační zdroj. Všechny díly podcastu Vizitka můžete pohodlně poslouchat v mobilní aplikaci mujRozhlas pro Android a iOS nebo na webu mujRozhlas.cz.

Patří k zakladatelské generaci nové vlny malby z přelomu 80. a 90. let minulého století. Ve Ville Pellé představuje tvorbu z posledních let. Klasická zátiší, noční městské výjevy, opuštěné krajiny nebo vzpomínky na staré telefonní automaty. Nejčastěji maluje olejem na plátno, kontakt s materiálem a dotek barvy je pro něj zásadní inspirační zdroj.

Sommerferie bliver for mange en anledning til at reflektere over arbejdslivet. For giver arbejdet nu den famøse mening? Og bidrager det nok til et lykkeligt liv? Men findes lykken overhovedet på arbejdspladsen? Nej, lyder det fra Berlingskes internationale kommentator, Birgitte Borup, der mener, at vi stiller for store krav til arbejdslivet, hvis vi forventer at finde lykken i storrumskontoret. Gæst: Birgitte Borup, international kommentator, Berlingske Vært: Alexander Wils Lorenzen See omnystudio.com/listener for privacy information.

När hunden säger nej med hela kroppen är det lätt att vilja testa en gång till.Få till den där hanteringen nu. Bara visa hunden att det inte är farligt.Men om hunden försöker undvika, då är det kanske inte där vi ska försöka fortsätta.Det här är avsnitt två av sju i serien om hanteringsträning.Inte en hel kursplan att ta sig igenom, utan små viktiga påminnelser att sätta upp på din mentala anslagstavla och plocka fram när du står där med klotången, borsten eller medicinen.I avsnittet får du med digvarför vi inte vill träna mitt i själva problembeteendethur hundens NEJ kan hjälpa oss att förstå var träningen behöver börjafördelarna med att träna nytt istället för att övertyga hunden mitt i motståndetFördjupa din kunskapKänner du igen känslan av att hunden redan har bestämt sig för att “nej tack, det där vill jag inte vara med om”?I självstudiekursen Frivillig Hantering Masterclass får du hjälp att bygga upp hanteringsträningen från en plats där hunden kan lyckas.Kursen ingår för dig som är medlem i Braver Dogs Målcirkel, utan extra kostnad.Är dörrarna till medlemskapet stängda kan du ställa dig på vår väntelista, så mejlar vi nästa gång vi öppnar dörrarna till Braver Dogs Målcirkel.Mer Braver DogsBraver Dogs NyhetsbrevInstagramFacebookTiktokGratis guider att ladda ner

Kvůli sinicím a bahnu klesá i množství kyslíku ve vodě a rybáři pravidelně řeší masivní úhyny ryb. Nejhoršímu mají zabránit nové provzdušňovače, které koupila obec. Nejúčinnější by ale bylo odbahnění.

➡️ Proč malé finanční chyby často bolí víc než jedno velké špatné rozhodnutí➡️ Nejčastější problém: žádný přehled o příjmech a výdajích➡️ Proč „šetřím, až co zbyde“ téměř nikdy nefunguje➡️ Jak správně postavit rezervu a proč nestačí „něco na spořáku“➡️ Proč úvěr na auto ničí cashflow i budoucí příležitosti➡️ Pocitové investování, koncentrace rizika a další chyby, které dlouhodobě brzdí budování majetkuwww.lukasfrank.cz

Tutto på tio? VM på tio-ish? Nej, inte i dag, istället tar vi en REJÄL tur längs minnenas allé och återvänder, nästan, till Tutto Baluttos linda – närmare bestämt till avsnitt 114 där Mikael Lustig gästade. Resultatet blev omtalad och smått legendariskt. Mycket nöje!

Zácpa je subjektivní pocit nedokonalého vyprázdnění stolice. Nejčastější příčiny ucpání jsou dietní chyby, jako je nízký příjem tekutin nebo nedostatek vlákniny, která zvětšuje střevní obsah a nutí ke stolici.

Er kirken en varmestue for antidemokratiske mørkemænd og er det en trussel mod folkestyret, når Ida Auken foreslår at tilknyttet en præst til Folketinget? Eller er kristendommen tværtimod en væsentlig del af forklaringen på, at vi fik demokratier i Vesten? Dette diskuterer Nej til nyt i dette korte og effektive sommerprogram. Her skal det også handle om Dansk Folkeparti, der er godt på vej til at blive det største borgerlige parti. Hvad betyder det for dansk borgerlighed – og hvor er DF egentlig på vej hen? Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø

Zácpa je subjektivní pocit nedokonalého vyprázdnění stolice. Nejčastější příčiny ucpání jsou dietní chyby, jako je nízký příjem tekutin nebo nedostatek vlákniny, která zvětšuje střevní obsah a nutí ke stolici.

CELÝ ROZHOVOR V DÉLCE 58 MIN. JEN NA ⁠HTTPS://HEROHERO.CO/CESTMIR⁠⁠⁠⁠ A ⁠HTTPS://FORENDORS.CZ/CESTMIR „Komedie nepotřebuje kritika,“ říká herec, producent a majitel Divadla Mír Albert Čuba. U vážného filmu nebo divadla podle něj může kritik vysvětlovat, jestli se povedl záměr, ale u komedie je verdikt jednodušší: „Když se nikdo nesměje, tak jste to udělali blbě.“ Přesto nepatří k tvůrcům, kteří tvrdí, že recenze nečtou. „Já si je přečtu,“ přiznává a dodává, že ho mrzí, když kritici v jeho filmech nevidí to, co v nich vidí on sám. Tři Tygři ve filmu: JACKPOT podle něj vznikli jako pocta akčním bláznivým komediím, automobilovým honičkám, kaskadérským bitkám a humoru, na kterém sám vyrůstal. „My jsme vlastně natočili film pro děti, ale nikdo to neocenil,“ přiznává. U Srnek zase narazil na očekávání, že film Divadla Mír bude hlavně komedie. Čuba mluví o tom, že Divadlo Mír je podle něj „v pasti předsudku“. „To jsou ti kluci, co dělají ty skeče a teď se o něco pokouší,” interpretuje očekávání. Zároveň ale odmítá, že by komerční úspěch automaticky znamenal menší ambici. Naopak říká, že právě díky němu mohou vznikat věci, které by se jinak k divákům vůbec nedostaly. „Já dělám showbyznys. A v něm ten byznys prostě je,“ říká. Divadlo podle něj není startup, ale „druhý nejstarší byznys“, který má jasná pravidla a v Česku je pořád totálně neobsazený. Teď proto Čuba shání peníze na další velké projekty Divadla Mír: novou scénu za stovky milionů korun i ostravské kino Odeon, které chce proměnit v divadelní prostor. Při oslovování investorů ale zjistil, že pro řadu z nich je slovo divadlo skoro synonymem charity. „Nejčastější věta byla: charitu nedělám,“ popisuje. Postupně proto změnil způsob, jak o projektu mluví. Nevysvětluje ho jen jako investici do budovy, ale jako možnost zanechat odkaz a vlastnit něco, co se v Česku neobjevuje každý den. „Já prodávám možnost, jak můžete své kámoše fakt ohromit,“ říká o tom, jak oslovuje miliardáře. V rozhovoru se řeší i český film, veřejná podpora, fond kinematografie, hranice mezi uměním a byznysem i otázka, proč podle Čuby vzniká tolik filmů, „které lidi vůbec nezajímají“. Může být komedie stejně hodnotná jako vážné drama? Proč je podle něj český divadelní showbyznys pořád téměř neobsazený prostor? A co se stane, až se jednou motor Divadla Mír rozběhne natolik, že se Čuba bude moct víc vrátit k herectví a režii? I to se dozvíte v rozhovoru.

Er vi forberedte, når hedebølgen rammer? Nej, faktisk har vi slet ikke forstået alvoren af varmere klima. Hvordan opstod Albaniens Flamingorevolution? Dag efter dag, uge efter uge, har protesterne i landet vokset sig så store, at det nu er den største protestbevægelse siden kommunismens fald. Hvilken rejse var Rejsekortet? Fra i dag bliver rejsekortet i sin oprindelige form fortid, og det vil blive husket som en skandaliseret digitaliseringshistorie. Vært: Adrian Busk. Medvirkende: Kristian Lauta, prorektor for uddannelse og professor i retsvidenskab, KU. Jakob Sorgenfri Kjær, journalist, Politiken.

Na památníku jsou uvedena jména popravených. Pocházeli z jihozápadu Čech, hlavně z Klatovska, Táborska a Písecka. Nejčastějším důvodem bylo schvalování atentátu na říšského protektora.

„Nejčastější hosté jsou z České republiky. Roste nám klientela z Polska, měli jsme tam asi pětiprocentní nárůst,“ popisuje vedoucí areálu na Červenohorském sedle.

Vi är tillbaka honor och summrar den senaste tiden– från Bodrum till ett visumfiasko som landade oss på Burger King istället för i London. På vägen löser vi den eviga frågan: är ett glas vin om dagen verkligen alkoholism? (Nej.) Plus vår existentiella Saint-Tropez-kris: snälla, sluta spela ABBA.Produceras av More Than Words Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Och så om planerna på och utmaningarna med en svensk etisk språkmodell och kaoset på amerikanska CBS flaggskepp 60 minutes. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Nick Alinias vara eller icke vara i SVT:s lekprogramHan bokades, avsnittet spelades in och avsnittet ställdes in, trots att ansvarig utgivare beskrivit innehållet som “klanderfritt”. Turerna kring högeraktivisten Nick Alinias medverkan i SVT:s program IFS - Invandrare för svenskar har varit många. Freddi Ramel träffar programmets ansvarige utgivare Helena Olsson och högerdebattören Chang Frick i veckan.Svensk språkmodell ska värna upphovsrättenSamtidigt som AI-jättarna Anthropic, OpenAI och SpaceX står på tröskeln att börsintroduceras, vilket väntas göra dem ännu mäktigare, så växer kritiken mot deras marknadsdominans. Är det verkligen rimligt att vi i Sverige ska vara beroende av de här amerikanska giganterna, som tycks sluka allt som kommer i deras väg, upphovsrättsskyddat eller ej? Nej, svarade Ulf Kristersson tidigare i år när regeringen gav sin välsignelse till forskningsprojektet SE.LLMA. Ett samarbete mellan forskare på flera svenska universitet, som till skillnad från alla andra språkmodeller, ska respektera upphovsrätten. Något som tyvärr inte visat sig vara helt enkelt.Joanna Korbutiak snackar med Johan Taubert, vd för Tidningsutgivarna och Ulrika Hyllert, ordförande för Journalistförbundet.Storm efter avsked från 60 minutesNär det gäller ansvarsutkrävande och granskande TV-program, finns inget så ikoniskt som 60 Minutes på det amerikanska tv-bolaget CBS. Den enkla tickande klockan är programmets självklara identitet och sen premiären 1968 har de avslöjat skandaler av en sådan dignitet att de senare blivit filmer i Hollywood. Det är kort sagt en institution i den amerikanska journalistiken. Men nu stormar det rejält på den anrika redaktionen. Flera högprofilerade medarbetare har på kort tid fått sparken och i en uppmärksammad intervju förra helgen valde en av dem att ta bladet från munnen. Johan Cedersjö intervjuar den svensk som förmodligen följer det här dramat allra noggrannast, Thomas Mattsson, före detta chefredaktör för Expressen, idag rådgivare på Bonnier och vice ordförande för intresseorganisationen Utgivarna.

Näringslivsprofilen om energikrisen, behovet av en energiöverenskommelse, EU:s relation till USA och Kina och generationsskiftet i familjen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Jacob Wallenberg är styrelseordförande i Wallenbergsfärens investmentbolag Investor, som i sin tur är delägare i flera svenska storbolag som Saab, Electrolux, Atlas Copco, ABB och SEB. Sedan 2022 är Jacob Wallenberg också ordförande för arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv. ”Risk att man sätter sig på händerna”Kriget i Iran och blockaden av Hormuzsundet har lett till en global energikris. För näringslivet innebär det mer ovisshet, vilket gör det svårare att fatta långsiktiga beslut – och osäkerheten sträcker sig bortom kriget i Iran, säger Jacob Wallenberg. ”På en högre nivå har vi ju en geopolitisk situation med friktion mellan USA och Kina, ett EU som letar sin roll i det här sammanhanget. Vi kommer från en era av globalisering när vi skulle ut och resa i världen och företag skulle resa över gränser, nya marknader, tillväxt, till en situation med ökad protektionism och tullar, som vi ofta talar om. Sammantaget så betyder det här att vi går ifrån en tid när man visste ungefär hur saker och ting fungerade, förutsägbarhet, till en tid när det är stor oförutsägbarhet och det är svårt att fatta långsiktiga beslut”, säger Jacob Wallenberg. Ja, men det måste man ju ändå göra som företagsledare?”Precis så är det, men det betyder trots allt en risk för att man sätter sig på händerna och avvaktar och tittar. Det är väl det som oroar mig mest. Vi är inne i en era som är mer svårbearbetad för företagare och för individer i stort”, säger Jacob Wallenberg. Ny relation till USA och KinaI det nya geopolitiska läget menar Jacob Wallenberg att EU behöver förändra relationen till Kina och USA:”Det viktiga är att EU mejslar ut en ny strategi i sitt förhållande till USA. Det ska vara en djup relation, men vi måste stå upp raka i ryggen och stå för våra värderingar, etc. Samma sak vad gäller Kina. Där har vi historiskt stått lite i skuggan av USA och gjort ganska mycket som de har gjort. Det tycker jag uppenbarligen inte att vi ska göra idag utan vi måste mejsla ut våra egna tankar i och kring relationen med Kina. Så att EU har väldigt hög grad att, inom citationstecken, ännu mer ta hand om sig själv” säger Jacob Wallenberg. Efterlyser energiöverenskommelse I sin egenskap av ordförande för Svenskt Näringsliv har Jacob Wallenberg tillsammans med organisationens vd nyligen skrivit en debattartikel i SvD med en önskelista på vad nästa regering behöver göra för att öka tillväxten i svensk ekonomi. Den första punkten är en politisk överenskommelse över blocken om stabil elförsörjning, för att näringslivet ska investera i ny kärnkraft. ”När man går in och satsar på det här så vill vi gärna se att näringslivet är engagerade, tar en del av risken, är med och investerar för att göra detta möjligt. Ur det perspektivet blir det här väldigt angeläget, att ju säkrare förutsättningar det finns att jobba med – läs politiken, politiska regler – ju lägre risk och större chans att man kommer att investera. Det är vi ute efter”, säger Jacob Wallenberg.När det gäller det blocköverskridande, statsministern brukar hävda att det redan finns en slags de facto-energiöverenskommelse politiskt i det att det fattats en rad beslut om kärnkraften som Socialdemokraterna är med på i stora delar. De politiska beslut i energifrågan som redan är fattade, räcker de?”Inriktningen är väldigt positiv, men de facto så har vi inte en bred överenskommelse idag. Jag hoppas att vi kommer att få det, men vi har det inte idag.”Vilken sorts politisk överenskommelse om energin krävs för att få till de där långsiktiga spelreglerna som ni efterlyser?”I grunden, och det har jag sagt tidigare, så handlar det om ett handslag mellan ledarna för respektive sida i den svenska politiken. Det är för mig trovärdigt”, säger Jacob Wallenberg. Regeringen har tagit fram en rad förslag som innebär att staten ska ta en större del av kostnaden och den ekonomiska risken för ny kärnkraft. I det kärnkraftsprojekt som kommit längst, planerna på nya reaktorer vid Ringhals, så ska staten tillsammans med det statliga energibolaget Vattenfall stå för 80 procent av ägandet och risken. Resterande 20 procent ska ett konsortium av privata företag stå för, där ingår även Wallenberg-bolag. Vad tycker Jacob Wallenberg om den balansen? ”Det är väl i alla fall en fantastiskt bra början att det finns privatkapital med där. Vilket då pekar på att det finns förutsättningar att driva detta på kommersiell basis och att det inte bara är staten som går in och tar hela risken. Jag ser det som väldigt positivt”, säger Jacob Wallenberg.Om uppluckrad klimatpolitik: ”Vore väldigt olyckligt”Nyligen investerade familjen Wallenberg i ståltillverkaren Stegra, ett av de stora men osäkra projekten i den svenska gröna omställningen.”Vi tror att grön omställning är nånting som efterfrågas av kunder. Vi upplever att du har ett moraliskt ansvar att tänka i de termerna. Vi tror att när du ska anställa unga människor så förväntar de sig att deras nya arbetsgivare har grönt i sin tanke. Det här är saker som vi tycker är grundläggande”, säger Jacob Wallenberg.Stegras affärsmodell bygger till stor del på EU:s utsläppshandelssystem, ETS, alltså att politiska beslut gör det så dyrt med utsläpp att det blir lönsamt med grönt stål. Det finns vissa tecken nu på att EU:s klimatpolitik rullas tillbaka, att beslutade tuffa klimatregler luckras upp. Hur ser du på den utvecklingen?”Jag tycker att det vore väldigt olyckligt. De så kallade ETS-reglerna, södra Europa vill backa, norra delen av Europa vill fortsätta. Många i norra Europa, många företag har redan investerat i teknologier som adresserar det här. Det skulle vara investeringar som inte går i hamn om ETS-reglerna skulle ändras. Jag tror på att vi måste gå åt det här hållet. Därför skulle jag inte önska att EU genomförde de här förändringarna”, säger Jacob Wallenberg. Generationsskifte i familjen WallenbergJacob Wallenberg ingår den femte generationen Wallenberg. Han har nyligen fyllt 70 år. Sedan i fjol har medlemmar ur nästa generation fått ledande positioner i familjens företag.”Det finns ett stort antal personer i nästa generation som utbildas, får sin egen arbetslivserfarenhet, etcetera. Några av dem har kommit in i mer centrala roller i styrelser etcetera. Det har gått bra. Jag hoppas att det ska fortsätta att gå bra”, säger Jacob Wallenberg. Är ambitionen att det i nästa generation ska bli lika tydligt som idag med tre, nu är det ju du, din bror Peter Wallenberg och din kusin Marcus Wallenberg?”Nej, det finns inget egenvärde i ett exakt antal. Men det är ganska uppenbart att det är ett stort ansvarsområde. Att vi kan vara tre den här gången istället för en eller två som det har varit historiskt ser vi som en stor styrka. Jag hoppas att det kommer att vara ännu fler i framtiden som har framträdande roller”, säger Jacob Wallenberg. Gäst: Jacob Wallenberg Programledare Johar BendjelloulKommentar Knut Kainz RognerudProducent: Maja LagercrantzTekniker: Peter BerglundIntervjun spelades in torsdag den 11 juni 2026.

Keře černého bezu jsou známé výrazně voňavým květenstvím. Nejčastěji se z nich připravuje domácí sirup. Oblíbené jsou také smažené bezové květy v těstíčku. A čaj z černého bezu je pohlazením po duši.

Keře černého bezu jsou známé výrazně voňavým květenstvím. Nejčastěji se z nich připravuje domácí sirup. Oblíbené jsou také smažené bezové květy v těstíčku. A čaj z černého bezu je pohlazením po duši.

K obědu spolyká několik desítek pilulek s vitamíny a výživovými doplňky, většinu dne ale hladoví, striktně si hlídá spánek a po probuzení dělá 150 kliků… Jiří Votava tématem longevity a péče o zdraví doslova žije. E-shop BrainMarket, který založil a vlastní, totiž loni poprvé utržil miliardu a v hrubé ziskovosti překonal 120 milionů korun. A letos chce dál růst, expanduje do světa i do kamenných poboček.V rozhovoru se dále dozvíte:

Nej, veckans avsnitt handlar inte om husdjur, utan om hur man ska se på livet, medmänniskorna och världen. Det finns en ganska tydlig kulturell idé om att den som himlar med ögonen, genomskådar alla, och alltid kan vara först med ”det där kommer aldrig funka” är den smarta i rummet. Men är cyniker verkligen smartare? Och hur påverkar en cynisk syn på världen faktorer som framgång i karriären, hälsa och relationer? Det finns riktigt bra forskning som ger svar och allt om saken i veckans avsnitt.Klipp:14:33 The Picture of Dorian Gray (1945)21:32 Jerry Maguire32:28 Knock on Any Door (1949)Redigering: Peter Malmqvist.Kontakta oss på dummamanniskor@gmail.com.För en reklamfri upplevelse klicka här: https://dummamanniskor.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Elisabeth Ellidotter är högt uppsatt S-tjänsteman. Samtidigt håller hon i seanser. Snart uppstår en frontalkrock mellan andarna och politiken. Elisabeth är beredd att satsa allt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Reporter & ljuddesign: Jonatan Loxdal.Producent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV DOKUMENTÄREN:– Jag såg liksom döda människor. Andar som stod bredvid. Tänk att man kan vara så, jag säger ond. Elisabeth är tjänsteman hos Socialdemokraterna. Men vid sidan av det håller hon i seanser – där hon säger sig få kontakt med de döda. Nu uppstår en frontalkrock mellan andarna och politiken, där Elisabeth är beredd att satsa allt. – Jag skulle aldrig utge mig för att vara någonting som jag inte är. De vill ju att du ska göra något. Och det var då jag bestämde mig. Du lyssnar på Verkligheten med mig Jonatan Loxdal och det här är Elisabeths berättelse. –––Jag minns när nyheten först kom om Elisabeth Ellidotter. Den som slog ned som en bomb i det andliga Sverige. Det handlade om en politisk tjänsteman som pratar med andar. Nyhetsrubrikerna talade om en sällan skådad rättsprocess. ”S-tjänsteman fick inte vara spiritualist – stämde partiet” (Aftonbladet)”Elisabeth stämmer S – pekades ut som 'medial risk''' (Expressen)“Får man vara precis vad som helst utom andlig? Det vi ser är en modern häxprocess” (Aftonbladet Debatt)Bakom de där orden anade jag en större berättelse. en arbetsplatsthriller, en konflikt mellan byråkratin och hjärtan som är hungriga på något större. Vad händer när gråsossesverige krockar med spiritualism? Och varför är en andetalare beredd att stämma sin arbetsgivare? Är hon en bluff – eller en kämpe för religionsfriheten? För att få svar på mina frågor har jag tagit mig till stormens öga – Elisabeth Ellidotters kontor där hon jobbar som medium, i hälsans hus på Södermalm i Stockolm. Först hittar jag inte Elisabeth. En kvinna jag möter i korridoren försöker hjälpa mig rätt. Och till slut ser vi varandra i ögonen, jag och Elisabeth. Elisabeth visar sitt kontor, där högar av böcker om tarotkort tronar intill religiösa motiv. Jag vill att Elisabeth ska läsa av mig. Hon blundar en stund och tittar mig sen i ögonen. Det hon säger stämmer, men skulle nog lika gärna kunna handla om henne. – Jag känner att du har stort behov av Att få vara i lugn och ro. Du tycker inte om att folk ska tala om för dig hur du ska göra. Det är viktigt för dig att du får säga din mening. Att du inte blir avbruten. Det är viktigt för dig att. Göra det som känns värdefullt. För när det inte finns, när det inte är värdefullt så känns det som att. Då känns det som en tomhet. Du vill göra saker som är på riktigt.Elisabeth ser ut som vilken medelålders kvinna som helst. Men hon bär på ett mysterium. Hon påstår att hon varit medial så länge hon kan minnas. Hon säger sig få kontakt med andar – och kan se de döda. Något som senare totalt kommer att krocka med hennes andra kall. – Jag upptäckte att jag kan se döda människor. Några exempel från Elisabeths liv. När Elisabeth är liten, ska familjen hyra ett hus i finska Vasa på semestern. Inför resan får Elisabeth en vision av en död kvinna i huset, säger hon.– Jag såg henne ligga i en säng och jag såg hennes ansikte och vad hon hade på sig. Och så väldigt detaljerat.När familjen kommer fram får hon veta att husets ägare mycket riktigt har dött – i huset. – Så mycket sådana där varsel fick jag som liten. Och det var ju kanske inte alla gånger så roligt och inte någonting som jag kunde direkt prata med någon om. Så det var. Både fascinerande och obehagligt. För jag var ju ett barn. Elisabeth har fler berättelser. Som tonåring får hon på känn att hennes farbror är döende – hon ser begravningen. sen får hon veta att han har cancer. Men hon möter också döda öga mot öga, säger hon. Som i ett semesterhus familjen hyr, där anden från en död man stör Elisabeth och hennes syskon på natten. Han spelar piano och går runt med ett träben på vinden.– Så då gick jag upp och nu räcker det. Vi försöker sova.Såg du honom gå runt där med sitt träben? – Ja, jag ser så att jag såg honom. Ja, jag skulle bli jätterädd om jag såg döda personer gå omkring. – Ja, jag hade väl inte förstånd nog att bli det då. Jag var inte så gammal.Många som hör det här skulle nog inte tro på det du säger, de tror inte på att man får budskap från andar. Vad säger du till dem? – Jag kan förstå att det kan verka väldigt konstigt, men jag är helt övertygad, jag har haft med mig det hela livet. Det finns fler andligt sökande i Elisabeths släkt. Hon minns att hennes farmor hade en egen kristallkula. Men Elisabeths föräldrar är med i Jehovas Vittnen, en rörelse som inte accepterar andar från något annat håll än Gud. Elisabeth gör bäst i att hålla tyst om vad hon ser när hon befinner sig i kyrkolokalen, Rikets sal. – Då trodde man att den som då gick upp och pratade, den som kallades för äldste, att den gick upp och pratade trodde jag att det var Gud. Och då var det ju så att om man då ägnade sig åt någonting som inte var rumsrent, det sa de ju inte så. Men man förstod att det inte var. Man pratade inte om det, skulle vara tyst.Det är tufft att ha för barn. – Det är tufft att höra för ett barn. Och det får sina konsekvenser att man blir. Att man får bära någonting. En gåva som man har som man inte kunde prata om. Men Elisabeths upplevelse av att tala med andar, kommer inte att försvinna. Tvärtom – den blir starkare. Som vuxen, utbildar sig Elisabeth åt ett helt annat håll. Hon är teoretiskt lagd. Bor i Stockholm, väljer att plugga ekonomi och , och jobbar med personalfrågor. Hon kommer in i den fackliga världen och jobbar på olika förbund: LO, kommunal, IF metall. – Jag jobbade med statistik och gjorde välfärdsrapporter, statistiska beräkningar och så. Jag tyckte det var väldigt intressant och spännande att se de här klyftorna i samhället och hur man kunde beräkna det och få ut information.Och en dag får Elisabeth tips om att söka jobb hos Socialdemokraterna i riksdagen. Elisabeth är tjänsteman, inte politiker. Men hon har inget emot att jobba med partiet – som chefsassistent. Hon får jobbet.– Och då började jag som assistent till gruppledaren för gruppledaren för socialdemokraterna i riksdagen. Och då var det Anders Ygeman som var gruppledare. – Jag har ju jobbat väldigt mycket i alla mina jobb, så det har inte varit någon semester när man har jobbat, utan man har jobbat hårt. Jag är väldigt ambitiös och plikttrogen Det är alltid mycket att göra i Sveriges största parti, på riksdagen på Helgeandsholmen i Stockholm.– Hade hand om nomineringar till utskott. Det var väldigt mycket ansvar. Vi riggade stora konferenser. Det är en tuff miljö att jobba i. med korta deadlines. Och det är ju det. Den ena dagen är inte den andra lik. Så det är ju väldigt mycket som man måste.Vilka politiker Elisabeth jobbar för beror hur det går för Socialdemokraterna i valen. Till slut blir Elisabeth chefsassistent under toppolitikern Mikael Damberg. Hon skulle kunna låta det här viktiga jobbet i partiet, och sin andliga sida vara helt separerade.– När jag har varit på mitt arbete så har man varit full kontroll på det som är i huvudet då. Sen har jag haft haft andligheten vid sidan av. Men då händer något som kommer göra Elisabeths mediala sida mer offentlig. Elisabeth är med om en fruktansvärd händelse. Hon befinner sig med sin make i ett hus ute i skärgården när hon får en obehaglig känsla. Hon säger att det knakar och rör på sig i huset. Och hon får en omedelbar aning av att något har hänt en ung släkting till henne. – Och då började det. Dörrar öppnades och det gick i trappen och det var. Täcket rycktes bort. Då sa min man att det måste ju vara någonting som har hänt. Och då så sa jag namnet på den här anhöriga. Så sa jag. Men det är det. Du har hänt någonting, sa jag. Elisabeth kontaktar mamman till släktingen.– Och så försökte jag ringa då till den som är mamma till honom. Jag försökte ringa henne och hon svarade inte, men sen ringde hon upp mig och när hon ringde så förstod jag. Släktingen har dött , alldeles för ung. Det är en stor sorg förstås. Men inte bara det. Efter dödsfallet upplever Elisabeth att hon inte blir lämnad ifred av andevärldens oväsen. Hennes liv präglas av andarnas närvaro.– Det var ju allt som händer runt omkring hemmavid. Så var det att det knackade stod. Jag såg andar som stod bredvid. Min morgonrock flög i luften som min man sa. Men hallå Elisabeth, nu får du göra något åt det här. Det är ju de vill ju att du ska göra någonting. [00:34:42][17.8]Nu känner Elisabeth ett kall. Hon vill förstå det hon upplever som sin spirituella förmåga. Hon ska utbilda sig. Hon får kontakt med en kvinna som utbildar medier. Enligt Elisabeth är det ingen enkel utbildning. – Så det var ju höga krav så man kan ju inte bara. Det var ju inte som att du går en helgkurs och sen är du klar utan hennes utbildning var i tre år. Men eftersom hon tyckte att jag kunde så mycket så gick jag två år med så mycket hemarbete och också mycket övningsklienter för att kunna bli certifierad. När Elisabeth är färdig börjar hon själv ta emot klienter. Klienter som exempelvis vill ha kontakt med döda anhöriga. För den tjänsten tar hon 1000 kronor, för en sittning på 45 minuter,ett pris ungefär som för ett psykologbesök. Hon skaffar en hemsida, där skriver hon “Det är en stund för återförening, vägledning och förmedling av budskap i ljus och kärlek”.– Som ett klart vetande.Historien är full av bluffmakare som har tagit betalt för att tala med döda, men de har bara bluffat. Hur vet man att du inte är en sån? – Jag skulle aldrig utge sig för att vara någonting som jag inte är. Som i alla branscher, det finns charlataner och de som verkligen brinner för det här.Samtidigt sliter Elisabeth i maktens korridorer i Sveriges riksdag. Elisabeth säger att hon inte pratar öppet på arbetstid om sin sidoverksamhet, men att hon är ärlig om någon frågar. En dag frågar hennes chef.– Ja, vad ska folk tro? Så försökte jag förklara vad jag gör och vad det innebär. Att det inte inkräktar alls på mitt arbete som chefsassistent till Mikael Damberg.Arbetet som medium är blygsamt när det kommer till inkomster, men eftersom det räknas som en bisyssla måste Elisabeth ansöka om det. Det gör hon, och sen följer en lång tids väntan. Till slut har dagen kommit. Elisabeth blir inkallad till chefens kontor. Hon ska få veta om hennes bisyssla som medium är godkänd. – Det är ett vanligt riksdagsledamots rum, så det är då, när man är chef som riksdagsledamöterna har en soffa, ett skrivbord, en bokhylla.Och hon har har vissa förväntningar. Hon som gör ett så bra jobb, tänker hon, borde inte få problem.– Jag tänkte nog faktiskt att det här går nog bra, för de vet ju att jag verkligen gör precis allt. Jag ger allt för mitt jobb, att jag är lojal. Och så sa hon. Men det blir inte godkänt. Då får jag fråga Varför sa jag nej? Det anses som en medial risk det du gör.Det blir ett nej. Elisabeth får inte fortsätta med sin verksamhet. Hon anses vara en medial risk – kanske i dubbel bemärkelse. Beskedet kommer som en chock. Elisabeth säger att hon försöker lirka fram kompromisser, att exempelvis plocka ned sin hemsida. – Och då försökte jag. Men om jag skulle tänka att jag gör så här, att jag kan göra si eller så. Jag försökte förklara mig. Om jag kan. Nej, men det är bara att gilla läget. Och då sa jag att jag är medium. Att jag har en andlighet. Jag tror på en Gud. Jag är en spiritualistiskt medium. Det är en religion. Men din uppgift är att se till att Socialdemokraterna vinner nästa val. Då sa jag, jag är ju inte livegen. Jag har ju rätt till min fritid. Elisabeth lämnar mötet med en mycket dålig känsla. Det var inte så här det skulle bli.– Jag var så sårad och så kränkt så det var i flera samtal så att när jag gick därifrån skakade jag för att man var i hela kroppen, för att man var så ledsen. Men blev du verkligen förvånad? – Jag blev förvånad av att jag blev så hånad. Men kan du förstå att de känner att det är olämpligt att någon som har som bisyssla att tala med döda, jobbar åt Socialdemokraterna på hög nivå?– Jag kan förstå att de kan tycka att bisysslan var olämplig. Men det var ju inte bara det det handlade om. Det handlade ju om min tro. För Elisabeth handlar det nu om religionsfrihet. Hon kan acceptera att bisysslan avslås, men vill kunna vara offentlig med att hon är ett medium, exempelvis på olika mässor. För henne är det inte konstigare än att vara aktiv i en kyrka. Och själv har hon börjat tycka att partiet, där hon jobbat i åratal, är något av en sekt. – Jag vet när jag var med på någon konferens första gången att vi skulle sjunga Internationalen och ta armkrok. Oj, det här är creepy, tänkte jag. Men det du säger om att hålla armkrok och sjunga Internationalen. Det är också en slags andlighet. – Ja, så här i efterhand så kan man väl säga att det är väl en sekt. Är det så? Det är grovt. – Det är grovt, men det är en sanning. Hurdå?– För om man inte passar in i normen, om man går emot då blir man ju bestraffad. Ja, det var väl då som jag tänkte att det här är att jämföra med en sekt, eftersom jag har erfarenhet av en sekt. Elisabeth upplever att stämningen på jobbet är svår när konflikten pågår. Hon känner sig utfryst, säger att cheferna undviker att över huvud taget prata med henne. Efter varje arbetsdag känner hon sig dränerad på energi. – Jag satt på mitt rum för jag satt jag avskilt bakom en glasdörr, så det var inte någon som gick där. Så det var väldigt ensamt. Men jag gjorde ju mitt jobb. Det var ingen som kom till mig till sist, utan jag fick vara helt isolerad. Totalt utmattad. Är helt slut. Så ibland så var man ju så trött att det var. Man orkar knappt gå till tunnelbanan eller till bussen för att kroppen var så trött av anspänning.Elisabeth blir sjukskriven och känner sig till sist tvungen att själv säga upp sig. Elisabeth går nu till en advokat. De kommer överens om att hon ska stämma sin forna arbetsgivare Socialdemokraterna – i Arbetsdomstolen. – Ja, det blev en stämningsansökan. Vi försökte lösa det på annat sätt. Att få till ett samtal och så, men det gick inte utan det var verkligen tvärhanden. I stämningsansökan skriver de att Socialdemokraterna har diskriminerat Elisabeth genom att missgynna henne på grund av hennes religiösa övertygelse. Diskrimineringen har bland annat bestått i vägran att godkänna bisyssla, kränkande uttalanden samt andra ageranden. Samtidigt har storyn börjat synas i tidningar. Man kan läsa om hur Elisabeth föklarat krig mot sin arbetsgivare Socialdemokraterna, som hon jobbat hos i nio år. – Det är inte roligt. Men jag gör ju det här för min rätt. För jag vet ju att jag har rätt. Jag vet ju min sanning och de vet vad de har gjort. Men kände du någonsin att det kanske är bäst att bara inse att vi funkar inte ihop? Nu går jag vidare utan att göra någon sak av det här. – Ja, visst har den tanken kommit upp, men då hade du ju redan gått till domstol. Så tänker jag att vi fortsätter väl ett tag och så. Advokaten sa också att det är ett starkt case. Det är ett politiskt case. Om man ska vara lite kategorisk. Socialdemokraterna, et är liksom ett betongparti. Jättestort. Raka rör, inte så andligt. Kan du fatta att det inte funkar att jobba åt dem som är liksom betongsossar och att tala med andar? – Nej, jag kan faktiskt inte det. Alla ska med, alla lika värde. Det är ju då inte allas lika värde. Om jag då som spiritualist inte anses det anses inte att jag passar in i normerna.Elisabeth har gott hopp om att vinna den rättsliga striden. Och hon känner hela tiden att hon har andevärlden bakom sig. Även om hon står ensam mot en stor organisation.– Så jag har litat på processen att det som sker av en anledning. Det som har varit så. Så andarna står inte på socialdemokraternas sida? – Det kan jag väl inte säga att de. Det kan jag inte tänka mig att de gör, i alla fall inte de som är med mig.Men Socialdemokraterna, de köper inte Elisabeths inställning. De vill inte gå med på någon förlikning. De kommenterar inte detaljerna i ärendet, men säger sig vara redo att möta henne i rätten. Elisabeth, som redan känner sig pressad, vill samtidigt inte bli skuldsatt för livet. – Det var som att få en kniv i bröstet, att betyder inte mer. Mina nio år jag har jobbat, slitit, vara anträffbar, semestrar, kvällar och helger. Då tänkte jag att det gjorde faktiskt ont. Och blev jag riktigt ledsen tänker jag. Ja, tänk att man kan vara så jag säger Ond. För jag tycker faktiskt det är. Det handlar inte om någonting annat. Och då kände jag att ska jag riskera att stå där, att få betala rättegångskostnaderna, deras rättegångskostnader, socialdemokraternas. Hur ska jag göra? Men då tänkte jag att nej. Jag blev pressad till att tacka ja till förlikning.Elisabeth drar tillbaka stämningsansökan. Socialdemokraterna skriver i mejl till Verkligheten att man generellt inte kan kan ha bokningsbara tider för en bisyssla under arbetstid som anställd hos Socialdemokraterna. Elisabeth förnekar att det varit så. Frågan om att sluta med bisysslan men “vara öppen i vissa andra sammanhang” har aldrig varit uppe för diskussion, skriver de. Detta säger Elisabeth är ren lögn. Vidare menar Socialdemokraterna att de inte gör någon skillnad på någon som har en andetro och någon som går i en kyrka. De betraktar frågan som ett avslutat kapitel. På ett sätt tar historien slut nu. Det blir en dyr historia. Elisabeth uppskattar att hon hunnit lägga ned 250 000 kronor på advokatkostnader. Men på ett sätt har ett nytt kapitel i hennes liv börjat. För nu kan hon göra precis vad hon känner för. – Den utveckling som jag har fått gå igenom under den här tiden. Den har ju verkligen vridit och vänt på. Vem är jag? Hur vill jag vara? Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt i livet på riktigt? Så att det finns? Det har varit mycket. Var det väldigt mycket frågeställningar så det var bra. – Jag tar emot klienter här. Ja, det stämmer. Är det en ikon där?– Ja, det är energier, så är det i andlighet. Elisabeth Ellidotter visar runt på sitt kontor. Där tar hon emot för andlig och medial vägledning. Hon håller bland annat i seanser där hon söker kontakt med döda anhöriga. Hon, utbildad ekonom, som jobbat med HR och som tjänsteman i Socialdemokraterna, har släppt alla sarger – hon ska vara medium på heltid. – Ja, jag har ju inget annat jobb nu så jag har satsat på det på heltid. Jag har sökt andra jobb också, men det är lite svårt när man ser i media vem jag är.Vi går genom Hälsans hus och de olika verksamheterna som finns där. – Helande händer. Ja precis. Det är klangmassage. Så här är det. Biodynamisk kran och kraniosakralterapi vet jag inte riktigt vad det är, men det finns och det är många psykologer och psykoterapeuter.Men då kanske det här passar mycket bättre för dig än att jobba på ett parti? – Ja, det gör det ju. Men jag insåg det kanske väldigt sent i livet. Men nu är jag här. Jag tänker på konflikten mellan den hårda politiken och den fluffiga andligheten, om det verkligen måste vara en så tuff gräns – åt båda hållen. Så jag frågar Elisabeth om hon har något förlåtande att säga om sin gamla arbetsgivare. – Nej, jag har inget förlåtande, men jag har ingen bitterhet. Jag lämnar det bakom mig och de vet vad de har gjort. Det har du ingen bitterhet för. Du låter ändå. Du säger att de är onda och det känns som att det är något som hänger kvar. – Ja, men det är ju det ju. Om jag ska beskriva vad som jag har råkat ut för så är det. jag har ingen bitterhet, för då skulle jag ha en bitterhet. Då skulle jag gå och bära på det här resten av mitt liv. Och det är jag inte intresserad av, utan jag vill vara fri och få vara den jag är. Och en bitterhet är ju en energi som är lågfrekvens, och jag vill vara i höga, rena frekvenser och vara i min sanning.

Vi har fået ny regering. Det er Nej til nyt-panelet ikke ovenud begejstret for. For regeringen er dels ny, dels værdipolitisk venstredrejet i et sådant omfang, at den ene af vores panelister slet ikke kunne klare at deltage i den del af udsendelsen! Vi diskuterer hvorfor SSFMR-regeringen vækker sorg, og så skal vi have afklaring på dette års store forfatterbattle. Hvem er det borgerlige Danmark største forfatter Frederik Lind Køppen eller Jakob Ellemann? Vi er Nicolaj Bang, fast skribent ved aarsskriftet-critique.dk og rådmand for teknik og miljø for Det Konservative Folkeparti i Århus. Rasmus Ulstrup Larsen, politisk teoretiker og forfatter

Der er sølle fem dage til verdens største børsnotering, når Elon Musks SpaceX lander på amerikanske Nasdaq. Men kritikken hagler ned og analysehuset Morningstar mener, at du betaler mere end det dobbelte af, hvad selskabet er værd. Aktien burde koste 60 dollars, lyder vurderingen, men du skal som investor betale 135 dollars, hvis du køber til introduktionsprisen. Skal man købe en bid eller lade være? Vi taler også om det ret dybe aktiefald fredag i USA, og som spreder sig til Asien. Mange teknologiakter tabte 5-10%. Er det AI-boblen, der er ved at slå revner, spørger skeptikerne? Nej, ro på, lyder svaret i studiet. Til sidst kigger vi på den amerikanske jobrapport fredag, der umiddelbart var fyldt med godt nyt, da der blev skabt dobbelt så mange nye jobs som analytikerne havde forventet. Alligevel reagerede markedet surt. Vi forsøger at give en forklaring. I studiet: Magnus Barsøe og Mikael Milhøj. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Za 15 let mezi podnikateli jsem se naučil, že úspěch není náhoda – opakují se vzorce. Podnikatelé v pocitu hojnosti vidí příležitosti tam, kde ostatní vidí překážky. Ti s jasným záměrem a láskou k tomu, co dělají, přirozeně přitahují výsledky. Ti, kteří mají byznys pod kontrolou, neřeší jen operativu, ale vidí trh a strategii. Nejúspěšnější jsou rychlí v exekuci – nápad okamžitě promění v akci. A všichni dokážou světu nabídnout skutečnou hodnotu, za kterou lidé chtějí platit. Více o spolupráci: https://rostecky.cz/spoluprace Kontakt: jiri@rostecky.cz LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/rostecky/ Instagram: https://www.instagram.com/rosteckycz/ www.rostecky.cz Jiří Rostecký Veškerá doporučení, informace, data, služby, reklamy nebo jakékoliv jiné sdělení zveřejněné na našich stránkách je pouze nezávazného charakteru a nejedná se o odborné rady nebo doporučení z naší strany. Podrobnosti na odkazu https://rostecky.cz/upozorneni.

Varje vaken minut går åt till att försöka mota bort de obehagliga och våldsamma tankarna. Om de stämmer förtjänar jag inte att leva Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Om du känner igen dig i Mikaelas berättelse eller är anhörig finns hjälp att få:*Chatt: https://ocdforbundet.se/ocd-chatten*Anhöriglinje: https://ocdforbundet.se/anhoriglinjen/Reporter & ljuddesign: Vincent HanssonProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV DOKUMENTÄREN:– Tänk om jag är pedofil men jag har bara inte insett det förrän nu?För Mikaela går varje vaken minut åt till att försöka mota bort tankarna. Tankar som är obehagliga, våldsamma och ständigt fyllda av tvivel. Hon är rädd för att hon ska övertyga sig själv att vara en fara för dem hon älskar mest. En fara för sin son.– Det enda sättet att skydda mitt barn är att flytta ifrån honom.Jag har sökt upp Mikaela i Onsala utanför Kungsbacka. När jag fick reda på hennes berättelse slog den an i mig personligen. En historia om att brottas med och leva med sina demoner. Går dem att övermannas?Mikaela växer upp i Luxemburg. Hon beskriver sig själv som ett känsligt barn, som upplever mycket ansvar för andras välmående. Och att hon redan som liten börjar ha en stark rädsla för döden. – Jag började få tankar kring döden som alla barn får. Men jag fick verkligen panik av tanken av döden och blev rädd för att sova, för jag tänkte att jag skulle dö när jag sov. Så jag hade väldigt mycket känslor som liten. En dag får Mikaela ta del av en tragisk nyhet. En nära vän till familjen har drabbats av cancer. En hjärntumör. Tillståndet är kritiskt och han mår sämre och sämre för varje dag som går. – Då blev jag ganska ledsen av att höra det. Och så tyckte jag synd om honom för att han led. Då minns jag att jag tänkte: ”jag hoppas att han dör snart så att han inte behöver lida för länge”. Kort efter att Mikaela tänkt den tanken så går familjevännen bort. Mitt i sorgen slår skulden till med full kraft, en fixidé om att hon bär ansvaret –att det är hon som har orsakat hans död. – Det är mitt fel att han dog. För jag tänkte ju tanken, ”jag hoppas att han dör snart så han slipper lida”. Och då minns jag att jag sa det till min mamma. Att det är mitt fel. Och då förklarade hon att man kan inte tänka sig att någon ska dö, och att det är en ganska normal tanke att ha. Och att det kan vara lite fint att hoppas att någon inte ska behöva lida. Hennes mammas ord blir en viss tröst men dessa tankar skulle visa sig bara vara början. En dag när hon hackar grönsaker så dyker en skrämmande bild upp i huvudet.– Då började jag få tankar på att ”tänk om jag tar en kniv och sticker mig själv.” Jag ville absolut inte skada mig själv, men jag var livrädd för att jag skulle tappa kontrollen och bara sticka kniven i min mage. Så jag sa det till min mamma, och hon förklarade för mig att om du är rädd för att du ska skada dig själv, så behöver du inte vara ensam hemma. Men det ledde också till att jag var mycket med min mamma på fritiden. För jag var så rädd för att vara hemma. När Mikaela är 16 år slår en ny, absurd fixering rot. Det är en tanke som trotsar allt sunt förnuft och som för de flesta – även för henne själv – framstår som helt världsfrånvänt. Men trots det känns det som något hon behöver ta på allvar. – Så var jag fortfarande oskuld, och då började jag få tankar kring att jag skulle vara gravid, att jag skulle på något sätt ha lyckats bli gravid ändå. Jag minns att jag tog graviditetstest, trots att jag någonstans förstod att det är klart att du inte är gravid. Men jag var så rädd för det, för den tanken satte sig där också. Lex Jungfru Maria?– Ja. exakt!Det är ingen som ser några varningsflaggor eller snappar upp att det är något problem. För tankarna påverkar ännu inte Mikaela till den grad att det innebär några större bekymmer för henne. Att den starka ansvarskänslan, rädslan för att skada sig själv, rädslan för att vara någon slags jungfruföderska – att det här skulle vara ett tecken på en sjukdom var det ännu ingen som kunde förstå. Mikaela är nu i 20-årsåldern och befinner sig på en fest. Och där mitt bland alla människor så får hon syn på en kille. Det är som att världen stannar upp, och allt folk runt omkring blir bara till en suddig bakgrund. – Direkt fick vi ögonkontakt med varandra och jag kände direkt någon attraktion till honom och han kände likadant. Gnistan mellan dem är omöjlig att ignorera. Så de börjar dejta och blir snabbt ett par. Och för Mikaela känns det helt fantastiskt. Hon har aldrig varit såhär lycklig. – Och då var det, jag svävade bland rosa moln. Jag var så kär. Älskade honom så mycket. Men att känna så starkt får någon har också sina baksidor för Mikaela. För den där starka ansvarskänslan, som genom hela livet har legat i bakgrunden och lurat börjar träda fram. – Jag kände så mycket för honom att det nästan blev jobbigt för mig. Jag ville hellre bara få känna mig lite mer: ”okej, jag älskar dig jättemycket, men jag är inte besatt av dig”. För då märkte jag också att jag fick sådana här tankar om att jag ville skydda honom från allt. Och Mikaela börjar oroa sig. Tänk om hon skulle förstöra allt? Allt det fina de håller på att skapa tillsammans Tänk om hon skulle råka flörta med någon, råka vara otrogen. Eller någonting mycket värre.– Då började jag få tankar om att jag skulle råka döda honom eller någon annan, för jag bodde med min kusin, att jag skulle döda honom eller min kusin i sömnen. Och jag tror att det har att göra med att jag hittade en person som jag började älska jättemycket. Och så blev jag så rädd för att jag skulle råka förstöra det. Och vad är det värsta man kan göra då? Jo, det är att döda någon. Mikaela vet att hon aldrig skulle göra något sånt i ett vaket tillstånd. I ett tillstånd där hon har kontroll. Så hon måste anpassa hemmet för någon annan – den potentiellt sömngående versionen av sig själv. – Började gömma knivarna i lägenheten. Försöka sätta dem högt upp i ett skåp, för då kommer det att vara svårt för mig att komma åt dem när jag sover. Men det är också nu det blir uppenbart, både för henne själv, och folk runtomkring. Det är något som inte står rätt till. Hon behöver hjälp. Så hon tar steget och vänder sig till vården. Mikaela, som levt i skräck för att förlora greppet om verkligheten, får nu äntligen en förklaring på vad det är som pågår. Hon har OCD, eller tvångsyndrom som det också heter. – För jag var har jag en psykos? Nej, du har inte en psykos. Du har tvångstankar och det kändes väldigt skönt att äntligen få ett ord att hänga upp mig på och förstå mer om det. Mikaela hade aldrig kunnat föreställa sig att OCD kunde se ut på det här sättet. För henne, liksom för många andra, var diagnosen förknippad med människor som maniskt tvättar sina händer eller håller saker kliniskt rent. Det kan förstås se ut på det sättet, men långt ifrån hela sanningen.Det centrala i OCD är inte städning, utan de ritualer (fysiska eller mentala) som skapas för att avvärja en katastrof. Hjärnan identifierar ett hot och kräver en motprestation för att lugnet ska infinna sig. Men det är en falsk trygghet. För ju mer Mikaela försöker försäkra sig om att hon inte kommer mörda sin kille sömnen, desto mer utrymme får tvivlet att växa. För att bryta mönstret måste hon sluta söka svar och istället våga stanna kvar i ångesten utan att agera. Så Mikaela får påbörja en KBT-behandling, där hon steg för steg får närma sig det allra läskigaste. – När jag stod där med kniven så kändes det ju ganska läskigt i början, för det kändes verkligen som att jag kommer tappa kontrollen nu. Tänk om jag egentligen vill döda honom? Tänk om det är därför jag tänker de här tankarna. Sen blev det lättare och lättare ju mer jag övade på det. Och så tillslut får Mikaela börja sova med knivar bredvid sig i sovrummet. Den ultimata exponeringen som ska få henne att tolerera osäkerheten kring vad hon gör och inte gör i sömnen. Och det funkar. Rädslan tynar till slut bort. – Titta, du kan sova med en kniv i sovrummet, men du dödar ingen när du sover ändå. Mikaela har äntligen lämnat skräcken bakom sig och börjat blicka framåt mot en ljusare horisont. Relationen är starkare och tryggare än någonsin. De gifter sig och bestämmer sig för att ta det stora steget att skaffa barn. Men drömmen om en växande familj visar sig vara en betydligt snårigare väg än de hade föreställt sig.– Så vi fick genomgå en IVF process, vilket var ganska påfrestande. Sen blev jag gravid och i början av graviditeten började jag märka av att jag blev väldigt orolig för fostret. Jag började bli jättenojig för att någonting skulle hända som jag tänker att många gravida blir. Men jag kanske blev det lite väl mycket. Jag hörde av mig till barnmorskan hela tiden. Sen fortsatte det under graviditeten. Jag började må bättre sen också. Men sen de två sista veckorna så började jag må jättedåligt. Jag kunde inte sova, jag fick skakningar i hela kroppen. Jag mådde illa, jag kunde inte äta och det var på grund av ångest. Och så händer något mer. Oron kring sömnen, som ofta varit en domän för Mikaelas OCD, börjar återigen ta plats. Men än så länge har hon inte gjort kopplingen. Hon ser inte att det är precis samma gamla demon som har börjat hemsöka henne på nytt– Då blev jag jätterädd för att inte kunna sova. Jag minns att jag tänkte om jag tänker den här tanken innan klockan fyra idag, att jag inte kommer kunna sova, då kommer jag inte kunna sova ikväll. Sen brukade jag oftast kunna sova ändå, men jag blev liksom hyperfokuserad på olika klockslag och mina kroppsliga sensationer. Starka sömnmediciner blir hennes enda sätt att uthärda de sista veckorna innan förlossningen. Men det triggar också igång något nytt. För i takt med att den närmar sig, börjar en annan sorts skräck att växa. Det är inte den typiska rädslan som många blivande mammor känner – oron för medicinska komplikationer eller den fysiska smärtan. Utan det är något annat.– Men jag var jätterädd. Inte för att föda barn, men jag var jätterädd för att någon skulle ta mitt barn ifrån mig. Att socialtjänsten skulle komma och ta honom. Jag behövde gå på starka sömnmediciner precis innan min förlossning. Och så tänkte jag nej, men nu kommer jag bli missbrukare. Garanterat. Det finns liksom ingen annan utväg. Och de förklarade att det behöver du absolut inte bli. Det kommer du inte bli. Vi kommer inte fortsätta skriva ut det här hur länge som helst. Men jag mådde jättedåligt. Och sen fick jag min son. Mikaela tittar på sin son. Det finaste hon någonsin har sett. Resultatet av en lång och prövande IVF-resa. Men hon kan inte njuta av det nyblivna föräldraskapet. För hennes besatthet av klockslag, rädslan för att inte kunna sova och att bli ifråntagen sin son fortsätter att hålla i sig. För tänk om någon skulle tycka att hon är en olämplig förälder? – Jag tror att det har att göra med att jag också jobbar med just på socialtjänsten, att jag handlägger sådana här ärenden. Och shade vi nyligen haft något ärende med en mamma också i liknande situation som mig, och då blir jag jätterädd för att det där kommer hända mig också. Så det låg nära till hands. Jag tror det var det. Rädslan för att inte räcka till som förälder börjar mutera och blir till ett inre monster. Den tvingar på henne bilder av ögonblick hon inte kan minnas, scener som aldrig har ägt rum, men som hennes hjärna ändå vill få henne att känna sig skyldig till. – Jag börjar få jättemycket tankar kring att tänk om jag skakar honom, Tänk om jag redan har råkat skaka honom utan att jag har märkt det. Tvångstankar av den här typen, som att skada sitt barn, Där inte något man vill göra, det är inte heller något man kommer göra och det är inte impulser, utan det är tankar som känns främmande och något som inte är i linje med den man är som person. OCD:n är en varelse som attackerar det du värderar allra mest i livet. Att vara en bra förälder, en bra partner och en person som behandlar andra väl. För Mikaela blir varje tvångstanke och varje litet misstag till bränsle. Det är som om hon oavsiktligt fortsätter att mata varelsen, tills den växer sig så stor att den skuggar allt annat.– Och så minns jag en gång när jag råkade, när jag skulle klippa hans naglar. Och så råkar jag klippa honom på hans finger, vilket väldigt många föräldrar har råkat göra någon gång. Men då fick jag panik. Nu kommer någon ta honom. För nu har jag ju till och med råkat skada mitt barn. Ett spädbarn en sårbar liten varelse som kräver konstant tillsyn. Men för Mikaela blir det inte lättare med tiden, snarare tvärtom. För när hennes son lämnar den sköra bebistiden bakom sig och börjar bli några år gammal, så framträder en ännu mer skrämmande tvångstanke. – Tänk om jag egentligen är pedofil? Men att jag bara inte insett det förrän nu. Så då blev jag jätterädd för att jag helt plötsligt skulle vara det. Det var aldrig så att jag var rädd för att jag skulle utsätta honom för någonting, men jag var bara rädd för att de här tankarna skulle bli så påtagliga att jag till sist skulle övertala mig själv att jag är det. Det är egentligen inget ovanligt att ha skrämmande tvångstankar. Tänk om jag puttar ner någon på tågspåret? Tänk om jag kör över någon med bilen? Tänk om jag begår ett övergrepp? Det som gör att det blir sjukligt är vikten man lägger vid dessa tankar. För de allra flesta kan vifta bort dem som obetydliga. En person med OCD tänker att de säger något om vem man är som person. Någon som jobbar på en förskola kanske säger upp sig från sitt jobb, en annan vågar inte sätta sin fot på en tågperrong, och en förälder kanske inte vågar vara ensam med sitt barn. För Mikaela så tar det nu upp hela hennes dagar och hon gör allt för att försöka hindra tankarna från att växa.– Typ om jag skulle lyfta honom, se till att okej, jag får. Jag måste se till att hans ben inte råkar nudda mitt skrev när jag lyfter upp honom. Det är nästan omöjligt kan jag säga när man lyfter upp ett barn om de är nära en. Men då blir jag jätterädd för det och tänkte att jag måste flytta på honom på något konstigt sätt. Så jag kontrollerade alltid hur jag lyfte upp honom. Om jag skulle torka honom. När han gick på toaletten så minns jag att jag tänkte ”tänk inget konstigt, tänk inget konstigt, tänk inget konstigt” när jag skulle torka honom. Då är det nästan omöjligt att inte tänka något konstigt när man försöker säga det till sig själv. Om jag säger “tänk inte på en rosa elefant” Vad händer i ditt huvud då? Sannolikt börjar du nog föreställa dig en rosa elefant. Det är precis så med tvångstankar. Men eftersom de ofta är av obehaglig natur så kan de leda till stresspåslag. – Så hör jag det här ordet olämplig. Olämplig, Olämplig. Så till sist så är det. Jag är olämplig uppenbarligen. För jag tänker ju att jag inte ska tänka olämpliga saker. De är Mikaela och hennes mans femte bröllopsdag. En dag som borde firas. Men precis som vanligt så slås Mikaela av en intensiv ångest så fort hon öppnar ögonen. Men det är ändå någonting annorlunda med den här morgonen. För hon känner nu en känsla av att hon inte klarar det här mer. Att hon inte längre orkar kämpa mot de skrämmande tankarna.– För då var det ju att ifall de tankarna skulle stämma så förtjänar inte jag att leva. Det var liksom det som var grunden till det hela. Jag minns att jag ringde till min kusin, som har jobbat inom psykiatrin, och sa till honom att det känns som att jag måste ta en kniv och skada mig själv. Då sa han: ”Michaela, då är det dags att åka till psykakuten om man känner det.” Hon och hennes man åker till psykakuten. Det är skrämmande för Mikaela, för inom henne mullrar samma gamla farhåga: rädslan för att vårdpersonalen ska se henne som en bristande förälder och bli oroliga för hennes son.– Jag berättade för dem vad det är jag känner och de blev inte oroliga för mitt barn. De blev oroliga för mig. Så de sa att om du vill så kan du bli inlagd nu. Och då kände jag att ja, det måste jag ju bli för jag orkar inte detta längre. Mikaela skrivs in, men tiden i slutenvården skulle visa sig bara bli ett kort andrum. För medan hennes mediciner justeras och en remiss skickas till ett specialistteam för OCD, börjar hon smida planer.– Jag tänkte att enda sättet att skydda mitt barn nu är ju att jag flyttar ifrån honom. Så jag började planera på att jag skulle skaffa en lägenhet någonstans och att flytta ifrån dem. Och det var ju väldigt läskigt för min man, för jag var ju helt bara: ”Men jag måste ju det. Fattar du inte det?”. Och i väntan på specialistbehandling blir Mikaelas mående bara sämre och sämre. – Jag började få tankar kring att inte vilja leva längre. Jag kunde inte äta så jag gick ner typ sju kilo och jag behövde absolut inte gå ner i vikt. Jag började också ha jättesvårt att sova på riktigt denna gången. Så till sist så sökte jag mig till psykakuten igen, och då gjorde man lite mer medicinjusteringar och såg till att det lades på med remissen. När Mikaela vaknar efter sin fjärde natt på sjukhuset är något annorlunda. Den intensiva ångesten, som brukar stå redo så fort hon öppnar ögonen, lyser med sin frånvaro. För första gången är det tyst.– Nu kan jag tänka klart. Nu styr inte de här tankarna mig. Jag fattar nu att allt det här har varit OCD hela tiden och det var nästan en utomkroppslig upplevelse. Det var så skönt och jag bara kände att nu kanske jag kan gå tillbaka och faktiskt njuta av att vara med mitt barn. Den nya kombinationen av mediciner har börjat verka och Mikaela är nu mottaglig för en terapibehandling, som hon påbörjar den direkt efter hon blir utskriven. Hon övar på att sitta stilla med tankarna, låta dem komma och gå utan att börja analysera dem. Hon får skriva ner sina värsta scenarier på papper och läsa dem högt för sig själv. I början bombarderas hon av de klassiska “tänkt om”- tankarna. Men för varje gång hon vägrar gå in i spiralen, börjar något långsamt att skifta.– Till sist blev det bara text på en lapp, och jag kunde bara läsa den utan att gå in i en ond spiral. Så det var en av de väldigt bra övningarna tyckte jag. Och Mikaelas allra största seger har varit modet att bryta tysnaden. Att våga prata om det som pågår i huvudet. Det som många gånger har känts som en mörk hemlighet. – Jag har inte mått så här bra sen innan min son kom och det är helt underbart. Jag delar med mig väldigt mycket på sociala medier om min upplevelse av OCD, vilket jag känner stärker mig också att jag kan vara så öppen om det. För jag märker också att det är så många som känner igen sig. Det har varit en stor del av att jag ska återhämta mig, märker jag. Och att prata öppet om det med folk så att folk också förstår att OCD är inte bara att vilja ha saker och ting rent. Och nu, nu kan jag jobba igen. Jag kan vara med min son utan att känna mig hindrad. Jag kan njuta av att vara med min man utan att vara rädd för att jag är otrogen hela tiden, vilket är väldigt skönt. Så jag känner att jag lever nu. Förut överlevde jag bara. Något som är värt att nämna är jag lever samma typ av OCD som Mikaela. Det variant där tvångshandlingarna främst utspelar sig i huvudet. Genom åren har mina teman skiftat, men oftast kretsar de kring rädslan för att skada andra. Det är anledningen till att jag inte vågar ta körkort, och precis som Mikaela har jag plågats av rädslan för att vara pedofil. Som tur har jag lyckats lämna just det temat bakom mig, men skräcken för att det ska komma tillbaka kan ändå dyka upp ibland.Vad skulle du säga till någon som jag, som är rädd att skaffa barn för att man är rädd för att det kommer blossa upp?– Jag skulle säga att man ska inte låta idén hindra det man vill göra, utan vill man skaffa barn, då ska man absolut göra det. För det är så fantastiskt att ha ett barn, även om det kan vara jättejobbigt ibland och man märker att det kan påverka ens psykiska mående. Så är jag så tacksam för att jag faktiskt vågade skaffa barn, för annars hade mitt liv inte sett ut som det gör idag. Jag har en fantastisk familj och jag tycker det är väldigt viktigt att man inte låter idén ta så mycket plats att man faktiskt hindrar det från från att man skaffar barn. Den ultimata exponeringen? – Kanske? Absolut. Framför allt om man också har pedofili och det där man är rädd för att tänk om jag egentligen är pedofil. Det var jag också rädd för när jag skulle träffa barn. Men jag var bara nej. Fuck that. Jag tänker skaffa barn ändå.

En natt väcks familjen i Hjo av ett mullrande ljud och snart inleds en biljakt de sent ska glömma. Spåren leder till en lada på landsbygden och till Ryssland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Johan Indebetous svarta Dodge RAM stjäls en sommarnatt i juli 2025. Trots att han är tjuvarna hack i häl så kommer de undan men Johan är inte den enda som blir av med sin pickup. De senaste fyra åren har över 200 bilar av det här märket stulits.– Nej men de är proffsiga. De har ju en förmåga att med hjälp av elektronik komma åt bilar utan att bryta sönder tändningslås och annat, säger förre kriminalkommissarie Sven Alhbin som granskat fallet.Smugglas till krigsfrontenPolisens teori är att bilarna smugglas ut ur landet och hamnar i Ryssland där de används i kriget mot Ukraina för att skjuta upp drönare från flaket. Stölderna av den här bilmodellen har ökat kraftigt sedan krigsutbrottet 2022.Flera månader efter bilstölden i Hjo kör en civil polispatrull runt och spanar på den västgötska landsbygden. Det lyser inifrån en lada och de bestämmer sig för att kontrollera den – det blir bingo. – Det här är den största samling utav brottsverktyg som vi har sett av moderna bilar, säger Niclas Antonsson på Larmtjänst som vittnade i en rättegång mot ligan.Reporter: Pernilla Wadebäck, Tredje Statsmakten MediaProducent: Hannah Engberg, Tredje Statsmakten MediaSlutmix: Fredrik Nilsson, Tredje Statsmakten MediaExekutiv producent: Jenny Gustafsson, Sveriges Radio

Ekots dagliga, längre sändningar med nyheter och fördjupning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Nejčastěji ho můžete vidět na divadelních prknech. Tu a tam si ale odskočí i do seriálů, jako Dáma a král nebo Rapl. Jeho koníčkem je myslivost.

Nejčastěji ho můžete vidět na divadelních prknech. Tu a tam si ale odskočí i do seriálů, jako Dáma a král nebo Rapl. Jeho koníčkem je myslivost.

Ekots dagliga, längre sändningar med nyheter och fördjupning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Fall 1:Ett enda felsteg kan räcka.Du låter nyfikenheten vinna, för vad finns där borta, på den där lilla stigen som inte ens finns på kartan? Du har ju tid. Solen går inte ner än på ett tag, du hinner tillbaka. Men är det värt det? För sedan kanske du står där i skymningen och vägen tillbaka är inte alls lika självklar i mörkret. Var det höger, eller vänster? Nej, höger. Eller? Har du ens varit här förut? Telefonen hjälper dig inte heller. Du är bara en blå prick i ett oändligt hav av grönska. Och då slår det dig. Du är vilse. Fall 2:Han kippar efter andan. Det som började som en perfekt sommardag har förvandlats till en kamp för livet. Medan synen suddas ut ligger han på marken i skogen och stirrar upp mot den klarblå himlen. En tår rinner ner för hans kind när han tänker på sin fru. Tanken på att kanske aldrig få se henne igen skär genom honom, samtidigt som smärtan sprider sig i kroppen. Hjälplös ligger han kvar. Efter attacken från ett av USA:s farligaste djur. Det har blivit dags att ge sig ut på äventyr, i temat expeditioner.Fall: Celine Cremer & Jim Lane [REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKällor: https://www.spoktimmen.se/221KontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trubbnosiga Linnea, så slutade mås-EM och det vet vi om misstänkta skytten på Trump-middagen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Hela veckans Morgonpasset i P3 hör du i Sveriges Radios app.Trubbnosiga Linnea Wikblad! David Druid är en man kort! Varför fuskas det med honung och hur ser man vad som är äkta honung? Honungssommeliern Malin Landqvist förklarar vad du ska tänka på. Jesper Rönndahl om varför det tagit sex år för honom och Marie Agerhäll att göra säsong tre av Dips och hennes unika temperaturskala. 22 lite omunkiga buddistiska munkar greps med 110 kilo cannabis. Hela Sverige Blundar! Norge vann Mås-EM! Nej för nu! David Druid om att vi måste sluta forska på saker vi redan vet! Linnea Wikblad har ätit landgång på fik! Agnes Cohn på P3 Nyheter om det vi vet kring den misstänkta skytten på Trump-middagen och Dokument inifrån: Tillbaka till Paradiset.Tidpunkter i avsnittet:11:59 Nyhetsfördjupning: Den misstänkta skyttens manifest.16:11 Så undviker du fusk-honung: Honungssommeliern berättar.37:00 Nyhetsfördjupning: Ny dokumentär om stoppade Paradise Hotel-säsongen.01:02:55 Jesper Rönndahl om säsong tre av Dips.Kapitellänkarna ovan leder till avsnittet utan musik i Sveriges Radios app.Programledare: David Druid och Linnea Wikblad.

Fluent Fiction - Danish: A Spring Stroll in Nyhavn: An Unexpected Easter Twist Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/da/episode/2026-04-10-07-38-20-da Story Transcript:Da: Det var en solrig forårsmorgen i Nyhavn.En: It was a sunny spring morning in Nyhavn.Da: De farverige bygninger spejlede sig i det rolige vand i kanalen.En: The colorful buildings reflected in the calm water of the canal.Da: Mikkel, Freja og Johan spadserede langs promenaden, nyde den varme påskesol.En: Mikkel, Freja, and Johan strolled along the promenade, enjoying the warm Easter sun.Da: Mikkel med sit nysgerrige sind bemærkede hver lille detalje omkring dem.En: Mikkel, with his curious mind, noticed every little detail around them.Da: Johan holdt et vågent øje med Freja, som ivrigt søgte efter den berømte påskepastri, hun havde hørt så meget om.En: Johan kept a watchful eye on Freja, who eagerly searched for the famous Easter pastry she had heard so much about.Da: Freja elskede at prøve nye fødevarer, selvom hun vidste, at hun skulle passe på på grund af sine allergier.En: Freja loved trying new foods, even though she knew she had to be careful because of her allergies.Da: Da de nåede en hyggelig café, pegede Freja på en skinnende glasskranke fyldt med påskekager.En: When they reached a cozy café, Freja pointed at a shiny glass counter filled with Easter cakes.Da: "Den dér," sagde hun og pegede på en smuk, glasurdråbe-topped kage.En: "That one," she said, pointing at a beautiful, icing-topped cake.Da: Selvom han var lidt skeptisk, bestilte Mikkel kagen til hende.En: Although he was a bit skeptical, Mikkel ordered the cake for her.Da: Johan dobbelttjekkede med baristaen for allergener, men blev forsikret om, at kagen var sikker.En: Johan double-checked with the barista for allergens but was assured that the cake was safe.Da: Freja tog en bid, hendes ansigt lyste op af glæde.En: Freja took a bite, her face lighting up with joy.Da: Men øjeblikke senere begyndte hun at klø sig på armen, og hendes hud blev rød.En: But moments later, she began to itch her arm, and her skin turned red.Da: Mikkel så forskrækket på Freja.En: Mikkel looked at Freja in shock.Da: "Er du okay?"En: "Are you okay?"Da: spurgte han med en rynke på panden.En: he asked with a frown.Da: Freja var ved at få svært ved at trække vejret.En: Freja was starting to have trouble breathing.Da: Mikkel panikkede indvendigt, men han vidste, at han skulle tænke hurtigt.En: Mikkel panicked internally, but he knew he had to think quickly.Da: Han vendte blikket mod Johan.En: He turned his gaze to Johan.Da: "Vi bliver nødt til at hjælpe hende hurtigt," sagde Johan roligt, selvom bekymringen var tydelig i hans øjne.En: "We need to help her quickly," said Johan calmly, though the concern was evident in his eyes.Da: Han vidste, at Mikkel ville kunne klare det, hvis bare han tog kontrol.En: He knew Mikkel could handle it if only he took control.Da: "Ring til alarmcentralen," tilføjede Johan, mens han forsøgte at holde Freja rolig.En: "Call emergency services," added Johan, while he tried to keep Freja calm.Da: Turister omkring dem begyndte også at lægge mærke til, hvad der skete.En: Tourists around them also began to notice what was happening.Da: Mikkel hev sin telefon frem og ringede hurtigt efter hjælp.En: Mikkel quickly pulled out his phone and called for help.Da: Johan holdt Frejas hånd og forsøgte at holde hendes opmærksomhed.En: Johan held Freja's hand and tried to keep her attention.Da: "Hold ud, Freja, hjælpen er på vej," sagde Johan.En: "Hang in there, Freja, help is on the way," said Johan.Da: Det føltes som om, tiden gik i slowmotion, men ambulancen ankom hurtigt.En: It felt like time was moving in slow motion, but the ambulance arrived quickly.Da: Mikkel, stadig rystet, beskrev situationen til paramedicinerne.En: Mikkel, still shaken, described the situation to the paramedics.Da: De arbejdede effektivt for at hjælpe Freja og bragte hende til hospitalet for yderligere pleje.En: They worked efficiently to help Freja and took her to the hospital for further care.Da: De næste timer tilbragte Mikkel og Johan i ventelokalet.En: The next few hours, Mikkel and Johan spent in the waiting room.Da: Mikkel gik frem og tilbage, overvældet af skyld for, ikke at have været mere forsigtig.En: Mikkel paced back and forth, overwhelmed with guilt for not having been more careful.Da: Johan sad ved ro og tænkte på, hvor vigtig ro er i kaos.En: Johan sat calmly, reflecting on the importance of remaining calm in chaos.Da: Da lægen endelig kom ud og fortalte, at Freja var stabil og snart ville komme sig, åndede de begge lettet op.En: When the doctor finally came out and told them that Freja was stable and would soon recover, they both breathed a sigh of relief.Da: De kunne besøge hende, og Freja hilste dem med et svagt smil.En: They were able to visit her, and Freja greeted them with a faint smile.Da: "Undskyld, jeg skræmte jer," hviskede hun.En: "Sorry I scared you," she whispered.Da: Mikkel rystede på hovedet og svarede: "Nej, jeg er glad for, at du er okay.En: Mikkel shook his head and replied, "No, I'm just glad you're okay.Da: Jeg har lært noget vigtigt i dag."En: I've learned something important today."Da: Da de forlod hospitalet, gik de tilbage til Nyhavn, denne gang mere opmærksomme på hinanden og mulige farer.En: As they left the hospital, they walked back to Nyhavn, this time more aware of each other and potential dangers.Da: De nød foråret og solen, men nu med en bedre forståelse af, hvordan de skulle passe på de vigtigste ting i livet – nemlig hinanden.En: They enjoyed the spring and the sun, but now with a better understanding of how to take care of the most important things in life — each other. Vocabulary Words:promenade: promenadecurious: nysgerrigeeagerly: ivrigtskeptical: skeptiskwatchful: vågentcozy: hyggeligshiny: skinnendecounter: glasskrankefrown: rynke på pandenguilt: skyldallergies: allergieritch: kløpanic: panikkedecalmly: roligtconcern: bekymringenemergency services: alarmcentralenbreathe: trække vejretefficiently: effektivtparamedics: paramedicinernereflecting: tænktestable: stabilrelief: lettetfaint: svagtwhispered: hviskederealized: indsåpotential: muligeunderstanding: forståelsechaos: kaosoverwhelmed: overvældetcareful: forsigtig

Utan Judas blir det ingen kristen påsk. Det är faktiskt mycket annat som inte heller varit som det är om inte denne lärjunge gjort det han gjorde. Hade det funnits någon berättelse om återuppståndelse, eller det symboliska korset? Nej denne mystiske man som gör det nedrigaste av nedriga handlingar verkar nästan nödvändig för mycket av kristenhetens final. Då återstår ett par frågor, vem var han? Och varför gjorde han som han gjorde? Och förstås, var skulle du kunna få svar utan att egentligen få svar på de här frågorna bättre än i avsnitt 592 av historiepodden? Glad påsk!För att lyssna reklamfritt kan du bli prenumerant i form av "Grimbergs utvalda" för ca 36kr/månaden, då får du även extraavsnitt.https://historiepodden.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.