Podcasts about krakel spektakel

Det finns en avighet mitt i den svenska vanligheten. I dess centrum återfinns två herrar föda 1919 Åke Hodell och Lennart Hellsing. Magnus Haglund visar hur deras konst hänger ihop med landet lagom. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2020.En av poeten Åke Hodells mer berömda skapelser kom till redan hösten 1937. Det skedde på Hammarby idrottsplats, under en match där Hodell var hejaklacksledare för Södra Latins fotbollslag. I sin helhet låter den så här:Sassa brassa mandelmassaHej, hej, hejIK FrejHeja Gröndaaaal!En av poängerna var förstås att inget av lagen hette Frej eller Gröndal. ”Men alla visste att de var de två sämsta lagen i gärdesgårdsserien”, som Hodell uttryckte saken.Han var stridspiloten som störtade, som blev antimilitarist och poet, teaterman och ljudkonstnär. Det finns mycket som binder ihop honom med det internationella avantgardet, med dadaismen och Fluxusrörelsen, ljudpoesin och slumpmusiken, den drömda och den politiska konsten.Men där finns också ett parallellt inhemskt spår som leder i delvis andra riktningar, lika mycket bakåt som framåt i tiden och som hör ihop med folkliga traditioner, revyer och ramsor, Andersson, Pettersson och Lundström, likaväl som med Bellman och Almqvist. Och inte minst Lennart Hellsing.Hodell och Hellsing var båda födda 1919 och i deras konstnärskap och författarskap förenas språkknådandet och dråpligheten, en fantasirikedom som får ordklangerna att ta oväntade vändningar, skapa nya molekylära föreningar, öppna sig för leken, trolleriet, de magiska förvandlingarna.Åke Hodells komiska militär General Bussig är i den bemärkelsen släkt med Kusin Vitamin och frasen ”Klipp av deras meningar, klipp sönder deras ord”, som återkommer gång på gång iLågsniff, skulle kunna vara något som Krakel Spektakel ägnar sig åt, i antiauktoritär villervalla.Det finns en svensk avighet, mitt i den svenska vanligheten och i bakgrunden finns Carl Jonas Love Almqvists experiment med rimformer och halsbrytande ordvändningar, i nonsensdikterna tillkomna under landsflykten i Amerika på 1850- och 60-talen.Det finns fascinerande korrespondenser mellan Hellsings ”Hej, sa Petronella ifrån Plaskeby, det är tid att fälla upp sitt paraply”, och Almqvists ”Kan man ej säga: / 'Ack, söta syster! Låna mig din Parasoll'? / Jo visst. Men kan den andra icke överväga och svara: ‘Syster! Den är blott ett gammal såll, / så full av hål!”I en artikel i Aftonbladet 1964, ”Dikt vid språkets gräns”, lyfter Kurt Aspelin fram Almqvistdimensionerna i Lennart Hellsings rimkonst, ett litterärt landskap där ”den folkliga ramsans bakvända visa skjuter skott och där Lennart Hellsing timrar på staden Annorlunda - ‘en stad där allting sker, ut och in och bak och fram och upp och ner'”. Enligt Aspelin handlar den här sortens skrivande om en ”naiv lekfullhet inför ljuden som konkret byggmaterial, spontan glädje vid språkets och logikens kullerbyttor”.Det skulle lika gärna kunna vara Åke Hodells konstnärskap han beskriver, inte minst det som äger rum i radiopjäsen om just Almqvists landsflyktsår i Amerika, Den stora segern vid Gettysburg från 1972. Här förvandlas verkligheten, på ett galghumoristiskt och melankoliskt vis, med hjälp av upprepningar och rytmiska förskjutningar. Samma sak många gånger om, i ständigt nya belysningar, med hjärnans elektroniska aktiviteter som fantiserar om livet där borta, på andra sidan havet. I ett brev till producenten Stina Eidem under föreställningsarbetet fångar Hodell Almqvists tvetydighet och kreativa ambivalens:”Hos Almqvist brottades fantasierna och realiteterna med varandra på ett mer uppförstora sätt än hos vanliga människor. Svårigheten för Almqvist var att skilja fantasi och verklighet åt (en åkomma som hand delar med de flesta författare).”Ja, så där formulerar sig Åke Hodell och han befinner sig i det här skedet i direktkontakt med omvandlingskrafterna och de revolutionära omstruktureringarna i Almqvists författarskap.Men för både Åke Hodell och Lennart Hellsing tycks detta bråkande med verklighetsbilderna och anammandet av fantasins förvandlingskrafter handla om någonting mer än poetisk lekfullhet. Som konstnärlig akt är det hela intimt förbundet med upplevelser av andra världskriget, av ett Sverige som är litet, ansatt och trångt och söker samförståndslösningar, och senare, efter kriget, mynnar ut i välfärdsstatens rationalism och nyttotänkande. Var sak på sin plats.Räta linjer, korrekta åsikter.Hodell och Hellsing bryter med allt detta och de gör det med konstnärlig suveränitet och en virtuositet i handlaget, i ordens placeringar, kommatecknens rytmiska förskjutningar, de oväntade tankesprången mitt i vardagsbilderna.Lennart Hellsing var visserligen aldrig, som Åke Hodell, med om någon flygolycka som påverkade hela konstnärskapet och blev en moralisk frågeställning om maktens språk. Men kriget kastar ändå sina skuggor och föder detta enorma frihetsbehov i språkets kränganden, ett kollagetänkande med skarpa linjer och förbluffande kombinationer som i hög grad påminner om Öyvind Fahlströms metod: ”Man tar en bit A och hittar en bit B och det tänder vildsint när man stryker A mot B”.Ja, det är detta de ägnar sig åt, Herr Kors-och-Tvärs och Fröken Hit-och-dit. De dansar med varandra och gläder sig åt de oregerliga rytmerna som får världen att vibrera, något som kommer till ett fantastiskt uttryck i Kanaljen i Seraljen, konstboken från 1956 där Hellsings dikter omskapats av konstnärer som X:et, Randi Fisher, Endre Nemes och Karl-Axel Perhson.Därför är det helt följdriktigt att Lennart Hellsing uppskattade en bok som Annika Elmqvists Sprätten satt på toaletten. Eller att han, i en Aftonbladetartikel 1966, kunde beskriva Maria Gripes romanfigur Hugo som ”en romantisk symbol för ett uppror mot de sociala konventionerna, mot stela regler och tidsjäktet”.Här tydliggörs släktskapet med Åke Hodells konstnärliga och politiska anarkism, rättframheten och det direkta tilltalet, som inte jamsar med och gör sig till, men har en absolut känsla för komiken när språkordningen ställs på ända.Det är detta som äger rum i Verner von Heidenstam, Nya dikter, attentatsverket från 1967 där Åke Hodell har hällt bläck över Heidenstams lyriksamling från 1915. Så kan det högtidliga och nationellt laddade språket invaderas av främmande och förstörande krafter, djur på vandring över boksidorna, en nödvändig oordning mitt i det som uppfattar sig som fast och färdigt.I dikten Medborgarsång, i strofen som Heidenstam inleder ”Vi stridde gemensamt för hem och härd,/då våra kuster förbrändes,” låter det så här när Hodell gått loss med bläcket:Vi stridde gemensamt för hem härdDå våra k rändesEj herNär vEj hermenDet äck på Sveriges bAtt eter pengar. Det är skoch tempelmen kasta soch taVi ör eg k, et skiljan det v vilja.Magnus Haglund

Ikoniska barnlåtar är en serie om vår mest älskade och odödliga barnmusik. I andra avsnittet hör vi om Jojje Wadenius och Barbro Lindgrens Mitt lilla barn och Lennart Hellsings Krakel Spektakel. En dokumentärserie från 2020 av Anna Charlotta Gunnarson och Agneta Karlsson.

På 1950-talet dyker barnbokskaraktärerna Krakel Spektakel och Kusin Vitamin upp på skiva. Duon som leker, skojar och hänger i gardiner etsar sig snabbt fast med omedelbara melodier och fyndiga rim. Krakel Spektakels och Kusin Vitamins historia går tillbaka till 1947, året då barnkultur-legendaren Lennart Hellsing ger dem liv i boken Nyfiken i en strut. Hellsings iver att väcka barns lust att sjunga, dansa och röra sig leder snart till att Krakel Spektakel och Kusin Vitamin även hamnar på skiva. Rösten till Kusin Vitamin görs av skådespelarna Yvonne Lombard (tal) och Astrid Söderbaum (sång), som tack vare liknande röstfärg kan dela på rollen. Lombard och Söderbaum har ljusa minnen av både inspelningarna och varandra. Jag hör på rösten att jag skrattar inombords, jag blir bara glad när jag hör det, säger Astrid Söderbaum när hon lyssnar på en inspelning. Men bakom de till synes enkla visorna döljer sig en historia om status och klass och hur champagne och röda rosor blir vägen in i barnens vardagsrum. Ikoniska barnlåtar är en serie om vår mest älskade barnmusik och i fokus står historierna om de svenska barnlåtar som blivit odödliga. Hur har de här melodierna och texterna blivit favoriter hos generationer av barn?  En dokumentärserie från 2020 av Anna Charlotta Gunnarson och Agneta Karlsson. Musiken som spelades i programmet hittar du under låtlistor här ovanför.

Det finns en avighet mitt i den svenska vanligheten. I dess centrum återfinns två herrar föda 1919 Åke Hodell och Lennart Hellsing. Magnus Haglund visar hur deras konst hänger ihop med landet lagom. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En av poeten Åke Hodells mer berömda skapelser kom till redan hösten 1937. Det skedde på Hammarby idrottsplats, under en match där Hodell var hejaklacksledare för Södra Latins fotbollslag. I sin helhet låter den så här: Sassa brassa mandelmassa Hej, hej, hej IK Frej Heja Gröndaaaal! En av poängerna var förstås att inget av lagen hette Frej eller Gröndal. Men alla visste att de var de två sämsta lagen i gärdesgårdsserien, som Hodell uttryckte saken. Han var stridspiloten som störtade, som blev antimilitarist och poet, teaterman och ljudkonstnär. Det finns mycket som binder ihop honom med det internationella avantgardet, med dadaismen och Fluxusrörelsen, ljudpoesin och slumpmusiken, den drömda och den politiska konsten. Men där finns också ett parallellt inhemskt spår som leder i delvis andra riktningar, lika mycket bakåt som framåt i tiden och som hör ihop med folkliga traditioner, revyer och ramsor, Andersson, Pettersson och Lundström, likaväl som med Bellman och Almqvist. Och inte minst Lennart Hellsing. Hodell och Hellsing var båda födda 1919 och i deras konstnärskap och författarskap förenas språkknådandet och dråpligheten, en fantasirikedom som får ordklangerna att ta oväntade vändningar, skapa nya molekylära föreningar, öppna sig för leken, trolleriet, de magiska förvandlingarna. Åke Hodells komiska militär General Bussig är i den bemärkelsen släkt med Kusin Vitamin och frasen Klipp av deras meningar, klipp sönder deras ord, som återkommer gång på gång iLågsniff, skulle kunna vara något som Krakel Spektakel ägnar sig åt, i antiauktoritär villervalla. Det finns en svensk avighet, mitt i den svenska vanligheten och i bakgrunden finns Carl Jonas Love Almqvists experiment med rimformer och halsbrytande ordvändningar, i nonsensdikterna tillkomna under landsflykten i Amerika på 1850- och 60-talen. Det finns fascinerande korrespondenser mellan Hellsings Hej, sa Petronella ifrån Plaskeby, det är tid att fälla upp sitt paraply, och Almqvists Kan man ej säga: / Ack, söta syster! Låna mig din Parasoll? / Jo visst. Men kan den andra icke överväga och svara: Syster! Den är blott ett gammal såll, / så full av hål! I en artikel i Aftonbladet 1964, Dikt vid språkets gräns, lyfter Kurt Aspelin fram Almqvistdimensionerna i Lennart Hellsings rimkonst, ett litterärt landskap där den folkliga ramsans bakvända visa skjuter skott och där Lennart Hellsing timrar på staden Annorlunda - en stad där allting sker, ut och in och bak och fram och upp och ner. Enligt Aspelin handlar den här sortens skrivande om en naiv lekfullhet inför ljuden som konkret byggmaterial, spontan glädje vid språkets och logikens kullerbyttor. Det skulle lika gärna kunna vara Åke Hodells konstnärskap han beskriver, inte minst det som äger rum i radiopjäsen om just Almqvists landsflyktsår i Amerika, Den stora segern vid Gettysburg från 1972. Här förvandlas verkligheten, på ett galghumoristiskt och melankoliskt vis, med hjälp av upprepningar och rytmiska förskjutningar. Samma sak många gånger om, i ständigt nya belysningar, med hjärnans elektroniska aktiviteter som fantiserar om livet där borta, på andra sidan havet. I ett brev till producenten Stina Eidem under föreställningsarbetet fångar Hodell Almqvists tvetydighet och kreativa ambivalens: Hos Almqvist brottades fantasierna och realiteterna med varandra på ett mer uppförstora sätt än hos vanliga människor. Svårigheten för Almqvist var att skilja fantasi och verklighet åt (en åkomma som hand delar med de flesta författare). Ja, så där formulerar sig Åke Hodell och han befinner sig i det här skedet i direktkontakt med omvandlingskrafterna och de revolutionära omstruktureringarna i Almqvists författarskap. Men för både Åke Hodell och Lennart Hellsing tycks detta bråkande med verklighetsbilderna och anammandet av fantasins förvandlingskrafter handla om någonting mer än poetisk lekfullhet. Som konstnärlig akt är det hela intimt förbundet med upplevelser av andra världskriget, av ett Sverige som är litet, ansatt och trångt och söker samförståndslösningar, och senare, efter kriget, mynnar ut i välfärdsstatens rationalism och nyttotänkande. Var sak på sin plats. Räta linjer, korrekta åsikter. Hodell och Hellsing bryter med allt detta och de gör det med konstnärlig suveränitet och en virtuositet i handlaget, i ordens placeringar, kommatecknens rytmiska förskjutningar, de oväntade tankesprången mitt i vardagsbilderna. Lennart Hellsing var visserligen aldrig, som Åke Hodell, med om någon flygolycka som påverkade hela konstnärskapet och blev en moralisk frågeställning om maktens språk. Men kriget kastar ändå sina skuggor och föder detta enorma frihetsbehov i språkets kränganden, ett kollagetänkande med skarpa linjer och förbluffande kombinationer som i hög grad påminner om Öyvind Fahlströms metod: Man tar en bit A och hittar en bit B och det tänder vildsint när man stryker A mot B. Ja, det är detta de ägnar sig åt, Herr Kors-och-Tvärs och Fröken Hit-och-dit. De dansar med varandra och gläder sig åt de oregerliga rytmerna som får världen att vibrera, något som kommer till ett fantastiskt uttryck i Kanaljen i Seraljen, konstboken från 1956 där Hellsings dikter omskapats av konstnärer som X:et, Randi Fisher, Endre Nemes och Karl-Axel Perhson. Därför är det helt följdriktigt att Lennart Hellsing uppskattade en bok som Annika Elmqvists Sprätten satt på toaletten. Eller att han, i en Aftonbladetartikel 1966, kunde beskriva Maria Gripes romanfigur Hugo som en romantisk symbol för ett uppror mot de sociala konventionerna, mot stela regler och tidsjäktet. Här tydliggörs släktskapet med Åke Hodells konstnärliga och politiska anarkism, rättframheten och det direkta tilltalet, som inte jamsar med och gör sig till, men har en absolut känsla för komiken när språkordningen ställs på ända. Det är detta som äger rum i Verner von Heidenstam, Nya dikter, attentatsverket från 1967 där Åke Hodell har hällt bläck över Heidenstams lyriksamling från 1915. Så kan det högtidliga och nationellt laddade språket invaderas av främmande och förstörande krafter, djur på vandring över boksidorna, en nödvändig oordning mitt i det som uppfattar sig som fast och färdigt. I dikten Medborgarsång, i strofen som Heidenstam inleder Vi stridde gemensamt för hem och härd,/då våra kuster förbrändes, låter det så här när Hodell gått loss med bläcket: Vi stridde gemensamt för hem   härd Då våra k    rändes Ej her När v Ej her men Det       äck på Sveriges b Att     eter pengar.   Det är sk och tempel men kasta s och ta Vi       ör eg      k,       et skilja n det v   vilja.

Jag och Magnus Jansson aka Krakel Spektakel diskuterar Twitter. Denna gång fokuserar vi på Krakels senaste tweets, något som för oss ett god bit runt om i världen...

Det är nog inte så många runt om i landet som vet vem Magnus Jansson är. Men på Twitter är Magnus under alias Krakel Spektakel en folkkär kändis. Krakel har ungefär 4.000 följare och har skrivit ETTHUNDRASJUTTIOTUSEN tweets. Nu får vi twittrare äntligen genom Far Far Out en röst på allas vår mys-Krakel. Och för dig som inte är på Twitter; tycker du om människor med gott hjärta? Lyssna! Är du en egoistiskt inskränkt egoist? Lyssna och lär...

I detta avsnitt minns Solen Lennart Hellsing, en av den svenska litteraturens största, som gick bort i november 2015. Vi pratar om klassiker som "Sjörövarbok" och "Krakel Spektakel köper en klubba", och försöker sätta fingret på storheten i Hellsings verk. Dessutom blir det tillbakablick på 2015 – vad har vi läst och hört som gjort intryck under året? Elias tipsar om Frank O´Haras dikter, Alice gör en spaning angående kvinnokroppen i litteraturen, och Patrik minns Lev Rubinsteins framträdande på Stockholm Literature. Och så blir det en liten framåtblick inför 2016! Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström och Patrik Schylström på Stadsbiblioteket i Stockholm. Som vanligt hittar du alla boktips samlade i en lista på www.biblioteket.se/boktips/bibliotekspodden-solen

Liv, musik och politik i Kino. I dokumentären Tusen bitar får vi se hur Björn Afzelius politiska låtar spelades i dansbandstakt runt om i landet, i Venedig tävlar Roy Andersson med sin samhällskritiska film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron och så minns vi Brasse Brännström, manusförfattaren och skådespelaren som för alltid förändrade vår syn på barnkultur. Filmen Tusen bitar är ett dokumentärt porträtt av musikern Björn Afzelius. Ett porträtt som inte väjer för artistens mörkare sidor och de konsekvenser de fick för  hans närmaste. Men var går gränsen för vad man får fråga och hur förvandlar man en människas inre avgrunder till något allmängiltigt? När porträttet av den politiskt aktive och folkkäre artisten nu går i tusen bitar. Hans vän Mikael Wiehe och regissören Magnus Gertten kommer till Kinostudion för ett samtal om privatlivets helgd och dokumentärens gränser. Och så har vi sett en annan folkkär konstnärs verk bli film – Krakel Spektakel. Hur fungerar Lennart Hellsings bildvärld och krumelurer på filmduken och vad säger den unga publiken? Helene Alm har träffat en ny generation Hellsing-konsumenter. Dessutom får vi en utförlig rapport från Filmfestivalen i Venedig, signerad Roger Wilson. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Nina Asarnoj

Hur kan en klassiker från 1932 säga något om dagens kriser i Europa? Hur ter sig Krakel Spektakel i nygammal kostym på bioduken? I veckans Kritiken samtalar programledare Gunnar Bolin, kulturredaktionens Fredrik Wadström och kulturskribenten Ingrid Elam om Hur ska det gå för Pinnebergs av Hans Fallada. Det är en roman om ett ungt par i Weimarrepublikens Tyskland, där nazisternas maktövertagande inte ligger långt borta. Hur skildras dåtiden kris och politiska rörelser och hur blir den relevant i vår samtid? En klassiker är också Krakel Spektakel, som nu är aktuell i en ny svensk barnfilm. Historien spinner kring Lennart Hellsings figurer och Poul Ströyers illustrationer, men blir det bra? Kritiken har sett filmen tillsammans med filmvetaren och kritikern Malena Janson. Dessutom, reportage av Helene Alm från St Petersburg där Manifesta, den europeiska konstbiennalen för samtida konst, pågår. Programledare Gunnar Bolin Producent Maria Götselius

I veckans Kino kastar vi oss rakt in i den svenska barnfilmsvärlden. Vi träffar teamet bakom den bioaktuella svenska barnfilmen Eskil och Trinidad. En film som började som en tröstesaga under en skilsmässa och som nu blivit ett fartfyllt båtactionäventyr i hockey-miljö. Hör skådespelarna Ann Petrén, Torkel Petersson och regissören Stephan Apelgren berätta om hur man gör nåt ganska sorgligt till en härlig film. Vi besöker också filminspelningen av Krakel Spektakel i Luleå, bland tyg-hav och gigantiska galoscher, och så berättar barnboksförfattaren Eva Lindström om hur det gick till när tre av hennes böcker blev till kortfilmsprogrammet Djurvännerna. Djurvänner handlar det också om när dokumentärfilmaren Mikael Kristersson gjorde naturfilmen Stararnas inre liv, om en fågelfamilj som bodde i en holk på hans husvägg. Och Kino-lyssnaren Holger Thell berättar varför han har sett A Clockwork Orange 30 gånger. Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström

Hon är en av våra mest legendariska skådespelerskor och har medverkat i ett 30tal filmer och har sen 60talet stått på Stockholm stadsteaters scen. Han är barnboksförfattare, versmästare och fader till några av våra mest kända visor som Här dansar herr Gurka, Det var så roligt och Krakel Spektakel. Idag har Yvonne och Lennart tillsammans 176 år av livserfarenhet och har varit gifta i snart 60 år. Det vi har gemensamt är barnasinnet berättar de hos Ulf Elfving på söndag.

De flesta har nog både hört och själva sjungit de kända barnvisorna av Lennart Hellsing. Men vem gjorde musiken? Jo, samme man som under sin tid som konsertpianist spred budskapet om moderna tonsättare, men också grävde fram musik av de äldre, bortglömda svenska kompositörerna. Som, då han blev musiklärare många år före Swing it magistern införde schlager och jazz i undervisningen, och fick på tafsen för det, från andra musikpedagoger. Som letade land och rike runt för att samla in folkviseuppteckningar och ge ut dem i samlingar, men som i slutet av sitt liv valde bort musiken för att börja forska på barns bildskapande.Knut Brodin är nog i stort sett okänd idag, men under 1900-talets första hälft väckte han starka reaktioner. I Ingela Hofstens program om Knut Brodin får vi höra honom själv, i en 30 år gammal inspelning, men också intervjuer med musikforskaren Laila Barkefors, författaren Lennart Hellsing, visforskaren med mera Christina Mattsson och Knut Brodins dotter Helena Brodin Friberg. En P2 Dokumentär av Ingela Hofsten.