Podcasts about Samma

När är det dags att stanna upp och fråga: "Vänta lite nu..."? I det här avsnittet möter vi föreläsaren och författaren Klas Hallberg i ett samtal om varför regler ibland står i vägen för verklig nytta – och hur vi kan återta vår omdömesförmåga."Rätt" räcker inte – exemplet ÅkeKlas berättar om Åke, 90 år, som träffat 66 läkare och fått 15 antibiotikakurer – utan att någon gjort fel, men utan att någon hjälpt honom. Det blev startpunkten för boken Rätt räcker inte, som Klas skrivit tillsammans med professorn Per Kristensson.Processperfektion utan värdeKlas lyfter också tre problem med det han kallar processperfektion utan värde: Tjänstepersoner gömmer sig bakom regelverk för att slippa ta ansvar.Systemet ger illusion av kontroll, men verkligheten får lida.Människor reduceras till dålig AI, vilket gör att de tappar mening i jobbet.Vi behöver mer SNHK-förmågaSå vad är lösningen? Att återerövra vår omdömesförmåga, menar Klas. Att våga pausa och fråga: "Är detta rimligt?"Men det kräver mod – och träning. Klas introducerar SNHK-metoden: Sitt Ner Håll Käften. Det är hans sätt att prata om meditation – ett verktyg för att träna på att observera sina egna tankar, utan att reagera direkt.Algoritmer vs. omdömeAlla arbetsplatser har både algoritmiska (exakta) och heuristiska (bedömningsbaserade) processer. Det är okej. Det viktiga är att vi vet vilken typ av situation vi befinner oss i.En pilot följer algoritmer när planet ska lyfta. Men när något oväntat händer på 10 000 meters höjd – då måste pilotens heuristiska träning ta över. Samma sak gäller i våra organisationer.Problemet uppstår när vi inte längre vet var gränsen går – eller när vi blivit rädda för att tänka själva.Key takeaways från Klas Hallberg

Jóna Gréta Hilmarsdóttir ákvað að gera heimildarmynd um pabba sinn, en það reyndist vera flókið. Við spjöllum við Jónu um flókið feðginasamband og þráhyggjuna sem eru stef í myndinni Ósigraður sem var sýnd á Skjaldborg um helgina og hlaut dómnefndarverðlaun í flokki stuttmynda. Fönkfrumkvöðullinn og hipparokkstjarnarn Sly Stone er látinn 82 ára að aldri. Við ræðum við Samúel Jón Samúelsson, Samma, um kappann. Og við förum á tónleikaferð til Berlínar með tveimur íslenskum rokksveitum, Supersport og Space Station. Katrín Helga Ólafsdóttir segir frá.

Vi fick massa känslor inför sommaren från er. Vi sitter alla i samma, eller liknande, sommarbåtar.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En svårbehandlad cancer, som nu är tillbaka, drabbade honom mitt i steget. Hur har Martin Kraghs perspektiv på livet och världen förändrats? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han är Rysslandsexperten och forskaren som i samband med krigsutbrottet 2022 var överallt, i tv-soffor och nyhetssändningar.Plötsligt var Martin Kraghs kunskap och expertis det som efterfrågades av alla för att förstå vad som hände, och varför, när Ryssland invaderade Ukraina. Samma år kom hans bok om Rysslands historia – Det fallna imperiet – som blev det årets mest sålda fackbok i Sverige.”Går inte att bli av med sjukdomen”Under hösten 2022 fick han diagnosen cancer i bukspottskörteln.Under nästan tre år med omfattande behandlingar har han ändå fortsatt skriva och till hösten kommer en ny bok, om den nya världsordning som kan växa fram i spåren av vår tids stora konflikter.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Anneli Auer har dragits igenom rättegång efter rättegång sedan mordet på maken Jukka år 2006. Hon friades från mordåtalet, men fälldes senare för sexuellt utnyttjande av de egna barnen. År 2023 erkände barnen att de hade hittat på övergreppen, och Auer friades. Men nu börjar allting om från början, då åklagaren beslutat pröva fallet pånytt. Hur länge kan man driva samma fall i rätten? Varför gör man det? Är det rimligt att dra de numera vuxna barnen igenom ännu en rättegång? Psykiatern och psykoterapeuten Ben Furman samt professorn i straff- och processrätt Kimmo Nuotio diskuterar under ledning av Bettina Sågbom. Bilden av Anneli Auer i en rättegångssal är över tio år gammal. E-post: slaget@yle.fi

En mörk vinterkväll, precis när Stina klätt av sig för att lägga sig, tittar hon upp mot sitt fönster i lägenheten på bottenplan. Hon tror knappt sina ögon. Där står en man och tittar in. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stina har aldrig känt sig så utsatt. Fönstertittaren kommer tillbaka och hon börjar känna sig förföljd i sitt eget hem. Hon vågar inte gå ute på kvällarna, sova i sin egen säng och kontrollerar konstant att dörren är låst. Stina väntar bara på att mannen ska komma tillbaka. Är det en stalker?- Det blir som att väggarna är jättetunna och fönsterna och dörrarna känns inte alls stängda och låsta. Det blir som att jag är som i en glasbox och han kan se mig och han kommer för att ta mig, säger Stina. Men snart visar det sig att Stina inte är ensam. Samma man har tittat in i andra tjejers hem.Tar saken i egna händerTjejerna på bottenvåningen som blivit utsatta för fönstertittaren försöker få hjälp från polisen. Men polisen kan inte göra någonting om de inte kan ta på bar gärning, eller bevisa att det är en och samma person som utsatt dem alla.Då bestämmer de sig - tjejerna måste ta saken i egna händer.Att fånga en fönstertittare är en dokumentär av Hedda Hallsenius och Malva Thaning. Producent: Anna Frey Slutmix: Tor SigvardsonProgrammet är från 2024. Stina och de andra medverkande heter egentligen någonting annat.

Gustav III:s statskupp den 19 augusti 1772 satte stopp för frihetstiden och mer än 50 år av ständervälde. Gustav III (1746-92) var en begåvad maktpolitiker som direkt efter sin faders död började planera för statskuppen med syftet att återinföra enväldet.När den planerade statskuppen höll på ett rinna Gustav III ur händerna tog konungen själv över ledningen av kuppen i Stockholm. Trots att Gustav III motiverade kuppen som en kamp mot adelsvälde var det i allra grad adelns privilegier som kungen försvarade.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Hugo Nordland historiker och författare som arbetar på en bok om Gustav III.Gustav III kallade sin statskupp för revolution. Kuppmännen som leddes av Gustav III personligen arresterade rådet. Sveriges första politiska partier, hattarna och mössorna, upplöstes. Detta satte punkt för de partistrider och den korruption som tidigare hade präglat svensk utrikes- och inrikespolitik. Kuppen stöddes av Frankrike med både pengar och direktiv.Under frihetstiden i mitten av 1700-talet radikaliserades politiken med fokus på ökade sociala rättigheter. När adelns privilegier utökades till rättigheter för hela folket skapades ett stort missnöjde bland adeln. Utan adelns missnöjde skulle inte Gustav III kunnat genomföra sin statskupp.Genom den nya regeringsformen från 1772 delades den politiska makten återigen mellan konungen och riksdagen. Samma år avskaffade Gustav III även tortyr som förhörsmetod, och tortyrkammaren Rosenkammaren stängdes för alltid. Gustav III genomdrev dessutom en inskränkt tryckfrihetsförordning 1774.Lyssna också på Svenska flottans historia: Vad Gustav III inte visste om öl.Musik: Gustavs skål av Carl Michael Bellman framförd av United. Internet Archive, Public domain.Bild: Målning av Pehr Hilleström som på baksidan säger: Då Hans Majtt konung Gustaf III geck utur Sina rum för at börja Revolution 1772 behagade Han säga till Sin Kammarherre: Om jag är idag så olyckelig och förlorar lifvet, Så Säg min bror Carl at jag inte omkommit genom Svensk manns åtgärd. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi ger våra lyssnare det senaste i Barbieforskningen: hon är numera plattfot. Hur var det egentligen att göra Sommar i P1? Vi jämför erfarenheter med 17 år emellan. Susanna har följt reaktionerna på Public service-utredningen. Samma gnäll som alltid. Och så till handgemäng i EU-parlamentet. Det bottnar förstås i konflikten mellan Israel och Palestina. Gissa om vi tror mer på Alice Teodorescu eller Vänsterpartiets Palestinaaktivist. Konspirationsforskaren Andreas Önnerfors lanserar en egen konspiration: att Israel fick höga poäng i publikröstningen i Mello måste vara något skumt. Vem ligger bakom? Kan det vara sionisterna? Grattis polisen, som haft tur med kokain och bananer. Varför kan inga svenska komedier vara lika bra som Modern Family — mitt i prick i hela tolv säsonger. Susanna har läst Claes de Faires intervju med Alexander Ernstberger. Man kan sammanfatta det med No regrets. Och hurra för gamla fina tågstationer. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

Ett av mer oväntade svaren på andra världskrigets fasor kom från den amerikanska romankonsten. Mattias Hagberg funderar över kriget som fars. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Mellan den 13 och den 15 februari 1945 genomförde hundratals brittiska och amerikanska bombplan en serie räder mot Dresden, en stad som fram till dess varit förskonad från angrepp.Brandbomberna skapade en eldstorm som förödde stadens centrala delar och tog livet av runt 25 000 civila som gömde sig i källare och skyddsrum.En ung Kurt Vonnegut befann sig i staden. Han var krigsfånge och överlevde tack vare en slump. Tillsammans med ett hundratal andra amerikanska soldater satt han, i brist på interneringsplatser, inspärrad i källaren i ett slakthus i utkanten av centrala Dresden. Han hörde branden, kände värmen, men klarade sig oskadd – åtminstone i fysisk bemärkelse. Efteråt blev han och de andra krigsfångarna beordrade att bistå i uppröjningen av staden. De samlade lik. De grävde fram lik. Staplade lik. Brände lik. Minnena från terrorbombningen av Dresden skulle förfölja Kurt Vonnegut livet ut, som en närmast obegriplig erfarenhet. Gång på gång försökte han, när han etablerat sig som författare hemma i USA, att sätt ord på det han upplevt. Men språket verkade inte räcka till. Eller som han själv skulle komma att uttrycka det: ”… det finns inget intelligent att säga om en massaker.”Till slut, mot 1960-talets sista år, satte han sig ändå ner och skrev. Orden kom till honom, men han var tvungen att gå en omväg. Texten, romanen, tog formen av en fars, en absurd saga, en skruvad komedi. När den publicerades fick den titeln ”Slakthus 5”, och är numera en av världens mest kända krigsromaner. Men den handlar egentligen inte om krig. Den handlar om Billy Pilgrim, en medelålders optiker i efterkrigstidens USA, som blivit kidnappad av utomjordingar och därför kan uppleva alla skeden i sitt liv på en och samma gång. Oupphörligen kastas han fram och tillbaka i tiden, till sin familjs förtvivlan. Det är inte helt enkelt att leva med en tidsresenär.”Slakthus 5” är en roman utan egentlig struktur. Tiden är söndertrasad och intrigen fragmentarisk, men den har ett centrum, en nollpunkt. Billy Pilgrim har, precis som Kurt Vonnegut själv, upplevt terrorbombningarna av Dresden. Men det enda han egentligen har att säga om detta extrema våld är romanens återkommande mantra: ”Så kan det gå.”Billy Pilgrim är en fånig karaktär. Han befinner sig ljusår från de hjältar som blivit stapelvara i fiktionen om andra världskriget. Han är rädd och tafatt. Snubblar fram genom tillvaron och kriget.Lika fånig är Yossarian, huvudpersonen i ”Moment 22”, Joseph Hellers satiriska skildring av en skvadron amerikanska bombflygare under krigets slutskede, med enda skillnaden att Yossarian råkar bomba i stället för att bli bombad.Ja, så kan det gå.I litteraturhistorien brukar ”Slakthus 5” och ”Moment 22” länkas samman med Thomas Pynchons ”Gravitationens regnbåge”. Alla bär de på tydliga och gemensamma drag, såväl stilistiskt som tematiskt. Här finns inga vinnare eller förlorare. Inga hjältar eller skurkar. Inget ont eller gott. Bara en absurd och svåröverskådlig, för att inte säga sönderslagen, verklighet.Här, i dessa verk, är kriget en mörk komedi, en absurd fars, ett postmodernistiskt spektakel. Men inte för att dessa författare är blinda för våldet, smärtan och skräcken – tvärtom. Det finns helt enkelt inget intelligent att säga om en massaker, om ett våld som antagit sådana proportioner, och en sådan teknologisk och byråkratisk förfining, att det mänskliga förståndet upphör att räcka till.Alla tre romanerna rör sig därför i utkanten av kriget. Själva striderna, själva våldet, är aldrig i centrum. Nästan hela ”Slakthus 5” utspelar sig efter krigsslutet, i USA eller i rymden; ”Moment 22” är förlagd till en flygbas på en ö i Medelhavet, långt från de städer som ska bombas; och i ”Gravitationens regnbåge” följer romanens huvudperson, Tyrone Slothrop, kriget på håll, först som underrättelseofficer i London, sen som fredlös på kontinenten dagarna och veckorna efter freden.Det som ska berättas är för smärtsamt för att sägas rakt ut.Humorn, det farsartade i dessa romaner, går att förstå på samma sätt. Det traumatiska, det som gör så ont att språket bryter samman, går bara att närma sig på omvägar – genom att ställa världen på huvudet, genom att vända ut och in på det invanda.I ”Moment 22” är krigets logik vrängd till en skrattspegel. Huvudpersonen Yossarian försöker genom hela romanen bli befriad från tjänstgöring eftersom alla i kriget vill mörda honom; tyskarna skjuter på hans plan så fort de får chansen, och hans egna befäl envisas med att skicka honom på livsfarliga uppdrag med en enda förklaring: att kriget, nationen och framtiden kräver hans mod. Men, undrar Yossarian, gång på gång: ”Vad är det för mening med att vinna kriget om jag själv är död.”Och dö kommer han nästan givet att göra eftersom hans befäl oavbrutet lägger till nya uppdrag för att gynna sina egna karriärer i den militära byråkratin. Nej, Yossarian kan inte komma undan. Hans förståelse för krigets absoluta vansinne är ett bevis på att han är mentalt frisk, och därmed kapabel att fortsätta flyga och fortsätta bomba stad efter stad. Det är denna regel som är moment 22.Samma princip, samma galna logik, genomsyrar på sätt och vis även ”Slakthus 5” och ”Gravitationens regnbåge”. Det moderna kriget, präglat av massförstörelse, byråkrati och statistik, har inget heroiskt över sig. Här finns inga segrar eller förluster. Bara en närmast oändlig förmåga att förstöra.Yossarian väljer till slut att desertera. Han flyr för att ta sig till det neutrala Sverige, men läsaren får aldrig reda på om han lyckas. På romanens sista sida står det bara att han försvann. Samma sak händer i ”Gravitationens regnbåge”. Mot slutet av Thomas Pynchons väldiga roman är det som om huvudpersonen Tyrone Slothrop långsamt upphör att finnas till. Hans identitet blir alltmer upplöst, hans förmåga att agera alltmer otydlig. Till slut är han också försvunnen.Ja, total utplåning är det moderna krigets etos.Kurt Vonnegut beskriver det enda som återstår: ”Alla förutsätts vara döda, aldrig säga någonting eller önska någonting mer. Allting förutsätts vara mycket tyst efter en massaker, och är det också alltid, om man bortser från fåglarna. Och vad säger då fåglarna? Allt som går att säga om en massaker, sådant som 'Poo-tii-viit?'”Så kan det gå.Mattias Hagbergförfattare, journalist och lektor i litterär gestaltning

Programledare: Agnes Matsdotter Gäster: Dessi Hietala, Björn Holmgren STORY HOTEL Alla lyssnare får 30% rabatt på standard rate: Gå in på hyatt.com och välj destination, Stockholm eller Malmö. Ange ”Corporate or Group Code”: 165414 (Giltig fram till 31 augusti 2025) Patrons får 40% rabatt med en kod som du hittar här: https://www.patreon.com/posts/story-hotel-50-94462700?utm_medium=clipboard_copy&utm_source=copyLink&utm_campaign=postshare_creator&utm_content=join_link För 90SEK/mån får du 5 avsnitt i veckan: 4 Vanliga AMK MORGON + AMK FREDAG med Isak Wahlberg Se till att bli Patron via webben och inte direkt i iPhones Patreon-app för att undvika Apples extraavgifter: Öppna istället din browser och gå till www.patreon.com/amkmorgon Köp Agnes merch! https://shop.ninetone.com/sv/collections/agnes-matsdotter Pre-savea Agnes nya låt "Morgon" https://link.ninetone.com/3kyqndr Relevanta länkar: …att det är billigt att åka taxi https://www.reddit.com/r/stockholm/comments/1fc7is1/det_har_blivit_billigare_att_%C3%A5ka_taxi_%C3%A4n_med/ …landsväg https://www.teoriportalen.se/teoriboken/landsvag/ Låtarna som spelades var: Samma gamla visa - Clara Klingenström & Björn Holmgren Eat Your Young - Hozier Alla låtar finns i AMK Morgons spellista här: https://open.spotify.com/user/amk.morgon/playlist/6V9bgWnHJMh9c4iVHncF9j?si=so0WKn7sSpyufjg3olHYmg Stötta oss gärna på Swish, varje litet bidrag uppskattas enormt! 123 646 2006

Förra veckan publicerade Göteborgsposten en lång, exklusiv intervju med artisten Måns Zelmerlöw från hans hem i skånska Staffanstorp. Artisten befinner sig mitt i en sårig skillsmässa som utspelar sig inför öppna ridåer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I intervjun erkänner Måns Zelmerlöw att han tagit kokain. En nyhet som fick stort nationellt genomslag. Men precis som att Göteborg är Sveriges andra stad så var Göteborgsposten andrahandsvalet när Måns pressfolk erbjöd den här exklusiva intervjun till svenska medier. Förstahandsvalet var Dagens Nyheter. Och det fanns en anledning till att DN valde att tacka nej till den här chansen.Reporter: Freddi RamelI förra veckan skedde ett brutalt trippelmord i Uppsala. Tre killar, mellan 15- och 20 år gamla, sköts till döds inne på en frisersalong i stadsdelen Vaksala. Mitt på blanka dagen. Samma kväll greps en 16-årig kille i sitt hem och på en pressträff sa polisen att han anhållits på sannolika skäl misstänkt för att vara skytten som dödade de tre killarna. Men blott tre dagar senare släpptes han och alla misstankar avskrevs plötsligt. Kvar finns nu en mängd publiceringar om honom, om än anonymiserade så tämligen utbroderade. Reporter: Martina PierrouVilka frilansjobb kan man egentligen kombinera med återkommande uppdrag för Sveriges Radio? I veckan kunde sajten Bulletin berätta att en av Ekots medarbetare, programledaren och reportern Per Bergfors Nyberg har en bakgrund som nyhetsankare på den turkiska tv-kanalen TRT World. Det här ledde i veckan både till en diskussion och högljudd till kritik mot Sveriges radio. Att just nu när den svenska journalisten Joakim Medin sitter fängslad i just Turkiet— ha en anställd med bakgrund på en kanal som beskrivs som närmast ett propagandaorgan för Turkiets president Erdogan, jaa det har stuckit i ögonen. Reporter: Erik Petersson

Från moln till Mozart, från kustlinjer till livets slut, återfinns fraktaler. Helena Granström funderar över verklighetens och konstens struktur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När en matematiker försöker sig på att skämta kan det låta såhär:Vad står bokstaven B för i Benoit B Mandelbrot? Rätt svar: Benoit B Mandelbrot. Huruvida denna vits någonsin åstadkommer några skrattsalvor ska jag låta vara osagt, men den som förstår poängen har i alla fall också förstått vad som kännetecknar fraktalerna, de matematiska objekt som utforskades ingående av just denne Mandelbrot: att de innehåller delen som är helheten som innehåller delen som är helheten, och så vidare.Därav skämtets poäng: Namnet Benoit B Mandelbrot inneslutet i namnet Benoit B Mandelbrot inneslutet i namnet Benoit B Mandelbrot i all oändlighet.Man kan tänka på ett blomkålshuvud, eller ännu hellre på en romanesco: Bryt loss en bukett, och du kommer i denna bukett att få se det stora huvudet i mindre format. Bryt loss en mindre bukett av denna bukett, och så ännu en mindre från denna: Samma sak upprepar sig, med allt mindre kålhuvuden som fortsätter att spira från allt mindre kålhuvuden. En ovanligt hänförande fraktal kallad Mandelbrotmängden upptäcktes av Mandelbrot själv, och karakteriseras av att en förhållandevis enkel formel ger upphov till en närmast outtömlig komplexitet: ett outgrundligt överflödande universum alstrat av en simpel instruktion. Inför denna rikedom är det svårt att hålla fast vid tanken på att matematiken bara skulle vara något som människan har hittat på: ”Mandelbrotmängden är”, som matematikern Roger Penrose påpekat, ”inte något som det mänskliga sinnet har uppfunnit; den upptäcktes.” Precis på samma sätt som Mount Everest, finns den bara där.Men fraktalerna existerar alltså inte enbart i den rena matematikens sfär, utan i högsta grad i verkligheten: Vi kan finna dem i kustlinjer och floddeltan, ormbunkar och åskviggar, blodkärl och neuroner, galaxkluster och bergskedjor och moln. I var och en av dessa strukturer ser man helheten upprepa sig i de mindre delarna: Den som betraktar en del av en bergig kust kan inte utifrån dess form avgöra om det är en liten sträcka som de ser på nära håll, eller en längre på stort avstånd; och varje liten del av ett moln skulle, betraktad för sig själv, lika gärna kunna vara det stora molnet självt. Till och med vår arvsmassa är arrangerad enligt denna struktur, inpassad i den trånga cellkärnan genom identiska vikningar som sker i mindre och mindre skala. Naturen är, med andra ord, i högsta grad fraktal – och år 2016 kom ett antal polska kärnfysiker lite oväntat också fram till slutsatsen att detsamma gäller litteraturen.Det är en häpnadsväckande upptäckt, även om den kanske är lite mindre fruktbar än vad en författare skulle önska – för hur gärna jag än vill skulle jag inte kunna låta varje stycke i denna essä utgöra en miniatyr av helheten – och varje mening en miniatyr av varje stycke – och varje ord en miniatyr av varje mening. Även om det hade varit outsägligt elegant. Den amerikanska författaren Paul Auster har visserligen gjort gällande att den första meningen i hans roman Mr Vertigo innehåller essensen av hela verket – men den fraktala strukturen i kända verk av författare som Virginia Woolf och Robert Bolano låter sig avtäckas först genom ingående statistisk analys. De litteraturintresserade polska fysikerna genomförde till exempel en kartläggning av fördelningen av meningarnas längd i de romaner de studerade: Vad som framträdde var en form av idealt fraktalmönster, särskilt skönjbart i den typ av litteratur som brukar betecknas som medvetandeström. Mest fraktal av alla – till och med multifraktal, det vill säga innehållande fraktaler av fraktaler – lär James Joyces svårgenomträngliga Finnegan's Wake vara. När det gäller lyrik har en ambitiös forskare med en besläktad metod lyckats med konststycket att finna Cantormängden, en annan känd fraktal, i form av förekomsten av ordet know i en dikt av den amerikanske poeten Wallace Stevens. Och även i musiken är det möjligt att finna fraktala strukturer – föga förvånande till exempel hos en kompositör som Johann Sebastian Bach, i vars tredje cellosvit en musicerande matematiker lyckats identifiera ett påfallande exakt exempel på samma Cantormängd.Bevisar det att konstnärerna, tidigare än matematikerna, har förmått att uppfatta tillvarons inre struktur? Att dessa skapande människor på ett omedvetet vis har anat formen hos de kärl som fyller människokroppens lungvävnad, hos de kärl i vilka dess blod flödar och hos det nätverk av nervceller som överhuvudtaget gör aningar – omedvetna eller inte – möjliga. Kanske är det denna djupt liggande intuition som Mandelbrot själv också anspelar på när han konstaterar att barn inte undrar ”över temperaturen hos en gas eller kollisioner mellan atomer, utan över formerna hos träd, moln och blixtar.” Undrar de, för att de i dessa former identifierar något märkvärdigt bekant, något som lånar sin form också åt deras eget inre?Men å andra sidan skulle författarnas benägenhet att skriva fram fraktaler kunna ges en mer prosaisk förklaring än så, för också det mänskliga livets yttre ramar låter oss ju stifta bekantskap med det fraktala: Dygnet kan förstås som en miniatyr av året som i sin tur kan framstå som en miniatyr av det mänskliga livsförloppet. Men inte bara det: Möjligen, skriver matematikern Michael Frame i den märkliga lilla skriften The Geometry of Grief, kan även sorgen sägas uppvisa en självlikhet på olika skalor, eftersom varje sorg i sin tur består av många små delsorger, varje förlust av en mängd olika möjligheter eller tillfällen eller erfarenheter som för alltid gått förlorade. Inuti sorgen över en älskad människas bortgång, oövervinnerlig i sin väldighet, finns sorgen över att aldrig mer få hålla hennes hand, över att aldrig mer få höra hennes röst, över att aldrig mer få vända sig till henne med sina tankar. Och det faktum att de många små sorgerna liknar den stora sorgen i art om än inte i storlek gör det möjligt, fortsätter Frame sitt resonemang, att öva sig: Att lära sig ett sätt att tackla den väldiga, till synes ohanterliga sorgen, genom att prövande och försiktigt ta sig an de mindre sorgerna, en i sänder. Och betraktat med den fraktala geometrins blick framstår på sätt och vis hela livet så, som en repetition i liten skala för de stora skeenden som hela tiden – och samtidigt, bara långsammare – utspelar sig: varje glädje en liten replik av den större glädjen, varje misslyckande och varje närmande och varje känslosvall en replik av sina större motsvarigheter av vilka de också utgör en del. Och förstås – detta är väl den fraktala livsstrukturens dystraste sida – utgör var och en av tillvarons otaliga förluster en sorts miniatyr av den slutliga förlust som väntar oss alla, den av livet självt.Hur man ska gaska upp sig efter en sådan nedslående insikt är inte helt klart – men kanske kan åtminstone matematikerna ibland oss finna lättnad i ännu ett exempel på humor för de få:–Hur gick det för matematikern som blev gammal och sjuk, dog han? –Nejdå. Han förlorade bara några av sina funktioner. Helena Granströmförfattare med bakgrund inom fysik och matematik

Avsnitt 170 av Hälsoveckan by Tyngre handlar om dokumentären Farligt Gott som finns att se på SVTplay. Dokumentären påstås handla om ultraprocessad mat men i själva verket så blandar den flera olika samtidigt som man inte är särskilt tydlig med definitionen på ultraprocessad mat. Till exempel fokuserar man mycket på innehållet av socker, salt och fett. Det pratas även en hel del om en annan kategorisering för mat som heter hyper palatable foods. En kategorisering som diskuterats på djupet i avsnitt 214 av Tyngre Träningssnack. Dokumentären blandar också frisk mellan ämnen där det finns lite bevis och mer ”guilt by association”. För vissa livsmedel tar man upp specifika saker som är bevisat eller troligen problematiska medan andra saker i princip bara verkar svepas med eftersom det tillhör kategorin ultraprocessad mat. På Hälsoveckan by Tyngres instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Introsnack om finare väder (00:02:05) Introsnack om vad vi inte gjorde med avsnittet (00:05:02) Om dokumentären Farligt gott på SVT play (00:06:12) Samma intro på alla kostdokumentärer (00:13:30) Hur NOVA definitionen ser ut och varför det är viktigt att känna till (00:16:05) Van Tulleken får mycket gratis reklam för sina egna grejer (00:22:30) Dokumentären påstås handla om ultraprocessad mat men ämnet är mer högbelönande mat (00:24:22) Hyper palatable foods är inte ultraprocessad mat (00:27:51) Forskningen på emulgeringsmedel och förtjockningsämnen (00:29:40) De låtsas som att de bevisar att saker är dåligt bara för att det är ultraprocessat (00:35:04) En hel del av innehållet är bra informationen men förpackningen skaver (00:44:13) Det har inte blivit bättre i brasilien efter att de tog med UPF i kostråden (00:52:48) Observationsstudier är ändå svårtolkade även om du kan mäta exponeringen

Vi möter vi Oscar Fredell, divisionschef på Bergman & Beving, som delar med sig av hur 15 bolag styrs med enkla nyckeltal, tydliga mål och stark intuition. Hur bygger man ett maskineri av snabbväxande bolag utan att förlora känslan, kulturen och riktningen? Vi pratar om varför "göra rätt saker" alltid slår "göra saker rätt" och om balansgången mellan struktur och snabbhet, och varför värderingar blir allt viktigare när företaget växer. Det är klokskap från tre perspektiv – med rötterna i både styrelserummet och vardagens operativa beslut. Tre lärdomarna: Förstå vad du verkligen håller på med. Innan du sätter nyckeltal eller formulerar mål måste du ha en djup förståelse för affärens kärna, kundernas behov och vad som driver framgång. Enkelhet slår komplexitet. Två till tre tydliga nyckeltal som alla förstår och följer upp är mer kraftfullt än tio som ingen agerar på. Mål ska styra beteenden, inte bara resultat. De mest effektiva målen skapar rörelse i rätt riktning – de pekar ut vilket beteende som behövs för att nå dit, inte bara siffrorna i slutet på året.

Denna vecka är det Esse som lämnat för att låta Dennis och Ellen styra skeppet. Man var inte oroliga, det blir chokladpriser även denna vecka.Nu krymper chokladkakorna och chokladbristen upprör. Samma sak med hur svårt det ska vara att hitta rätt skal till sin iPad, ska det vara så? För att inte tala om spel som inte håller måttet. Men till gladare nyheter har vi både nytt lego och ny film från Star Wars-universumet att se fram emot. Diskutera avsnittet i Bubblan: https://bubblan.teknikveckan.se/t/podcast-star-wars-och-chokladkrisen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt av Noll till 100 diskuterar Fedja & Jacob hur Q2 har gått hittills, de pratar om synlighet och lönsamhet och massa mer. Vad har Sebastian Siemiatkowski sagt om Google? Hur får man inspiration av andra företags innehåll och content? Och mycket mer!2.00 min - Klarnas VD om ChatGPT vs Google15.00 min - Samma innehåll men levererar bättre21.00 min - Jacob & Fedja om hur Q2 har gått hittills 26.00 min - Kampanj vs Black week 202432.00 min - Synlighet och lönsamhet35.00 min - Första aprilskämtet av Västerbottenssåpa 38.00 min - NDAs och inskickade pitchar från andra entreprenörer43.00 min - Att få inspiration av andra företags innehåll och content46.00 min - Vilka varumärken är mest lönsamma just nu i Sverige50.00 min - Test av Linkedins nya targeting funktion för ads54.00 min - KonkurrentanalyserHär hittar du Fedja & Jacob:https://se.linkedin.com/in/porobic https://www.linkedin.com/in/jacobwibomwesterberg/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt tar sig Kontexts egen kille, Jesper, sig an börsen! Vi diskuterar allt du behöver veta om aktiemarknaden… typ. Elina berättar om sin bok Alla ska äta och hur hon tänkte när hon skrev den. Ett avsnitt om var du hamnar om du följer pengarna och vad som händer om du följer maten.

En sällsynt storm utanför Siciliens kust får en lyxjakt att sjunka. Alla andra båtar i närheten klarar sig och snart hopar sig frågetecknen. Båtens ägare Mike Lynch, en techmiljardär som nyligen friats från anklagelser om bedrägeri, dör i olyckan. Samma helg blir hans medåtalade kollega påkörd. Han dör också. Det visar sig att deras bolag har kopplingar till underrättelsetjänster och snart är spekulationerna igång. Men ligger det något i dem? Det här avsnittet är en repris och sändes första gången 9 september 2024. Programledare: Evelyn Jones. Gäst: Erik de la Reguera, DN:s korrespondent i Paris. Producent: Sabina Marmullakaj.

Är obesitas och fetma synonymer? Hur kommer det sig att obesitas har blivit så mycket vanligare i allmänspråket? Och vilket av orden är lämpligast att använda i olika sammanhang? I det här avsnittet av Språktombolan samtalar Lena Lind Palicki, chef för Språkrådet, och Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen, om orden obesitas och fetma.

När Jesus klev in i sin tjänst i den helige Andes kraft demonstrerade han hur vårt liv som vår Fars söner och döttrar alltid var menat att se ut. Hans exempel visar oss vad det innebär att leva i vårt fulla arv som söner och döttrar. Samma smörjelse och auktoritet som Jesus vandrade i har nu vår Far givit till oss. Vi har blivit smorda och utsända till att sprida Faderns kärlek över hela världen! Här kan du köpa mina böcker: www.amazon.com/stores/Martin-Re%C3%A9n/author/B0B34JVCRP?ref=ap_rdr&store_ref=ap_rdr&isDramIntegrated=true&shoppingPortalEnabled=true https://www.adlibris.com/se/sok?q=martin+re%C3%A9n

Samma partier som så sent som i oktober var eniga om att Sverige inte ska kunna låna pengar för att bygga järnvägar eller elnät har nu kommit fram till att det går utmärkt att låna till ökade försvarsutgifter. Sandro och Josefin dissekerar regeringens förslag till försvarsfinansiering och är inte imponerade. Dessutom: Elon Musks osthatt - är den början till slutet?Postproduktion av Hakuna Matata Produktion

TÄVLING! Vinn en föreningsbod från Hörmann, totalt värde 49 000 kronor. In på Studio Allsvenskans Instagram och följ reglerna i inlägget:https://www.instagram.com/p/DH3ANWsMZeD/Årets fotbollsdeal är här! TV4 och Studio Allsvenskan har just nu ett samarbete där du för endast 249 kr/månaden får TV4:s Sportpaket (Allsvenskan, Superettan, Serie A, LaLiga, Svenska Cupen, Sveriges herrlandskamper plus massa mer). Ordinarie pris är 349 kr/månaden så detta erbjudande innebär 100 kr rabatt varje månad! Gå in på https://www.tv4play.se/kampanj/studioallsvenskan för att ta del av erbjudandet!Vi välkomnar Djurgårdens sportkoordinator U till A, Peter Kisfaludy, tillbaka till Studio Allsvenskan!Vi snackar förstås Lucas Bergvall om succén i Tottenham och när "Kissen" ska dit på besök. Vem i Djurgården kan göra samma resa som Lucas gjorde?Det blir en hel del om talangutveckling och vilka som ligger långt framme i Djurgården i dag. Plus vad Kissen ser som det främsta hotet framöver?Plus Djurgården generellt, Europasuccé och så vidare.Missa inte.Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!• TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vill påminna om att vår ljudkvalitet är tillbaka till vad det varit i våra avsnitt numera, stort tack för ert tålamod med oss innan detta löste sig. Detta avsnittet är kortare än vanligt med 80min eftersom vi numera har mer fokus på diskussioner och mindre på matcherna. Låt oss gärna veta om det är rätt eller fel eller vad ni helst vill höra mer av? Det är redan mycket rykte kring Milan, allt från Tonali, fortsatt San Siro, försäljningar och synnerhet vem Furlani ska välja som sportchef. Allt tyder på Paratici så vi går igenom vad han har gjort men även vilken tränare han redan tittat på som alt på Milans bänk nästa säsong. Samma tränare vi redan nu slår ner på som en kandidat sett till hans prestationer.  En utvärdering efter några månader av senaste fönster, är våra 3 spelare in som var tänkt för start11an en flopp eller inte? En av dom i Felix verkar redan vara bränd men övriga 2? Säsongen är redan en flopp, ingen kan säga annat, även vilken xG faktor Milan. Som Mackan säger, det har varit ett kardinalfel denna säsong och vi diskuterar hur ser vår pyramid av beslutsfattare ut och vem kan vi peka finger på? Pratar inför cupsemin mot Inter, vår sista livlina denna säsong för att nå Europa eventuellt och en titel vi inte vunnit på evigheter.  Hit and shit FORZA MILAN 

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av följande artikel: Ännu ett slag mot Skellefteå – Rönnskär varslar 200: ”Alla jagar samma tjänster”

Denna torsdag blir det en salig blandning av ämnen i Börslunch. Dagens gäster Erik Sprinchorn, förvaltare på Tin Fonder och trading-profilen Mikael Syding kommenterar H&M:s kvartalsrapport som kom in under förväntningarna.Det blir techfokus, specifikt på Tesla, och även lite AI-investeringar. Dessutom har Asker Healthcare gjort premiär på börsen i dag och rusade snabbt efter öppning.

På polet i Løten og sampleflasker i lomma på destilleribesøk.

Fredrik och Kristoffer behövde lite terapisnack om tiden vi lever i. Rika vita män uppblåsta på sin egen självbild, allas våra egna roller i att bygga upp de skadliga myterna, onödigt vinnartänk, och en hel del annat. Det kändes faktiskt bättre efteråt. Små semlor, små mjukglassar, och mindre och mer lokal mjukvara, är det en väg framåt? Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Radiolab U7d - Lars Wikmans podd som publiceras direkt från telefonen Mormoner Novell Yosemite Superkalderan i Yellowstone, inte Yosemite Mindscape med Sean Carroll - avsnitt 305 om det politiska läget i USA Bill Gates Bill och Melinda Gates stiftelse Jeff Bezos Elon Musk Elons lögner om att vara bra på spel Paypal och Elon Musks inblandning Sam Harris och hans öppna brev om Elon Musk Stöd oss på Ko-fi Agil lokförare-klistermärket Simulationshypotesen AGI - artificiell generell intelligens Jira Trello Boring cash cow The cathedral and the bazaar Eric S. Raymond Mastodon-kramdjuret Skuggans gröna café i Långtora Titlar Det naturalistiska skådespelet Professionellt provocerande Smutsigt och naturalistiskt Spela in på en potatis Hela amerikanska drömmen på ett bräde Liten man, stor hatt Samma kaldera Motsatsen till demokrati (på alla nivåer) Myten om Elon Musk Okunskap och ignorans Det mysiga geniet Ingen ska ju ha så mycket Fantastiskt tragiska människor Jag måste ha ett högre syfte Gud vill mig extra väl Vi har ingen annan idé Grundkunskapen att ifrågasätta Styrkan i en kulturell myt Påta i sin egen trädgård För vår gemensamma skull Jira med G Webben är räddningen Frikoppla sig från imperierna Små semlor och små mjukglassar

Finanskrascher och inflationsvågor har återkommit regelbundet sedan kapitalismens barndom på medeltiden. De första bankkrascherna i Italiens handelsstäder kunde resultera i lynchningar, men påverkade inte samhället i stort. Även tulpanbubblan i Nederländerna år 1637 fick en begränsad effekt på hela samhället. Däremot kom finanskraschen på Wall Street i oktober 1929 att påverka hela världsekonomin.Hyperinflation bryter sönder samhällen när besparingar blir värdelösa och människor tvingas återgå till byteshandel. Tysklands höga krigsskadestånd efter första världskriget orsakade hyperinflationen i Weimarrepubliken 1923 och 1924 – ett kaos som banade väg för Adolf Hitlers maktövertagande.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Han har bland annat skrivit boken Finanskrascher – från kapitalismens födelse till Lehman Brothers.Det finns många teorier om både finanskrascher och hyperinflation. Någonstans spelar den mänskliga naturen en roll i finansbubblor, där gruppbeteende, överdriven optimism före kraschen och överdriven pessimism efter kraschen är återkommande mönster. För en lekman blir den mänskliga girigheten och inkompetensen tydliga i alla kända bubblor och inflationsvågor.Den finansiella kapitalismen uppstod ur den ökande internationella handeln i Europa under medeltiden. En annan teori betonar behovet av att finansiera de framväxande nationalstaternas krig. Bankrusningar, där alla insättare samtidigt vill ta ut sina pengar, är ett fenomen vi känner till redan från 1400-talet. Finansiella centrum uppstod tidigt i handelsstäder som Genua, Florens, Venedig, Brügge och Barcelona.Bild: Ett 1300-talsmanuskript som föreställer bankirer i ett italienskt räknehus.Cocharelli – British Library, Cocharelli, Cuttings from a Latin Prose Treatise on the Seven Vices. Hämtat från: Cocharelli, klipp från en latinsk prosaavhandling om de sju lasterna, föreställande bankirer i ett italienskt räknehus på 1300-talet. Wikipedia Public DomainMusik: Transylvania Mania av Jon Presstone, Storyblock Audio Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Laura Garino"Garofano rosso"Storia di un anarchico torineseNeos Edizioniwww.neosedizioni.it“Nonno non mancava mai al corteo del Primo Maggio, sempre con un garofano rosso all'occhiello. Il suo fiore preferito”: Laura, la nipote di Maurizio Garino, ripercorre tutte le tappe della vita del nonno, esponente dell'anarchismo torinese e protagonista del movimento operaio, Un ritratto non solo politico ma anche familiare, che restituisce al contempo uno spaccato della storia italiana del Novecento.Maurizio Garino nasce il 1 novembre del 1892 a Ploanghe, piccolo paese in provincia di Sassari, ma giovanissimo segue il padre in Piemonte, trasferendosi con la famiglia a Torino.  Amico di Gramsci e di Pietro Ferrero (il sindacalista trucidato durante la strage del 18 dicembre del 1922), operaio, sindacalista, protagonista delle lotte operaie del biennio rosso e per questo perseguitato dal fascismo, anarchico ma anche rappresentante di quella “aristocrazia operaia torinese” fatta da uomini orgogliosi di quello che sapevano fare con le loro mani e consapevoli della forza delle loro idee.Così veniva descritto nel fascicolo del Casellario Politico Centrale n. 2290, in data 27 gennaio 1919: “alto metri 1,68, di corporatura esile, capelli folti, crespi e neri, viso bruno ovale, fronte alta, occhi neri, naso rettilineo, piccoli baffi lisci; andatura spigliata, una espressione fisionomica intelligente, un abbigliamento abituale elegante (…). È iscritto al partito anarchico in cui ha sempre militato: esercita tra i correligionari molta influenza. Fa propaganda dei principi anarchici con notevole profitto, in special modo fra la classe giovanile operaia. Dotato di naturale arte oratoria, tenne conferenze... Prende parte a tutte le manifestazioni sovversive”.Nel 1911 fondava con Pietro Ferrero il Circolo di Studi Sociali, cioè la Scuola Moderna, intitolata  al pedagogista anarchico Francisco Ferrer, singolare esempio di mutua educazione tra lavoratori auto-organizzato dal basso. Nella sede di Barriera di Milano si formarono alcuni dei leader sindacali torinesi più influenti (la Scuola continuò le sue attività fino al 1922, per poi riprendere dal ‘46 al '51).Controllato a vista dalla polizia, più volte arrestato e più volte licenziato (ben 15 volte tra il 1911 ed il 1917), protagonista delle occupazioni delle fabbriche nel 1920, Maurizio Garino era quello  che andava a esporre le questioni al senatur Agnelli.Non solo: Maurizio Garino fu anche imprenditore. Nel 1919 creava la Cooperativa Operai Modellisti, che nel 1926 diventa la SAMMA. I modellisti erano operai super specializzati, in grado di interpretare qualunque disegno tecnico. Alla SAMMA, di cui Garino fu presidente e direttore (la prima sede era in via Perevagno, quindi in via Leonardo da Vinci, infine a Rivoli), non ci si occupava solo di motori, ma lì vennero realizzati plastici degli edifici che costituirono il nucleo iniziale del Sestriere (le due torri e l'albergo Principi di Piemonte), e quello della Fiat Mirafiori inaugurata nel 1939.Morirà il 16 aprile del 1977, poche ore dopo aver pronunciato un ultimo accorato discorso  durante l'assemblea dei soci della SAMMA. Laura Garino è nata a Torino nel 1952, dopo la laurea in Scienze naturali, si è occupata di didattica delle scienze per enti e musei. Nel 2007 si è diplomata in Archivistica e Paleografia presso l'Archivio di Stato di Torino. Suo nonno Maurizio è stato esponente di spicco dell'anarchismo torinese, il padre Aldo fu partigiano in Val Pellice e nelle valli di Lanzo.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarewww.ilpostodelleparole.itDiventa un supporter di questo podcast: https://www.spreaker.com/podcast/il-posto-delle-parole--1487855/support.

"And who are you?" The proud Carro said"That I must bow so low"Only a club of a different coatThat's all the truth I knowIn a coat of gold or a coat of redA lion still has clawsMine are long and sharp, Herr HoeneßAs long and sharp as yoursAnd so he spoke, and so he spokeThat Lord of Bayer 04But now the rains weep o'er his BayArenaAnd not a soul to hearUnsere allgemeinen Datenschutzrichtlinien finden Sie unter https://art19.com/privacy. Die Datenschutzrichtlinien für Kalifornien sind unter https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info abrufbar.

Alice Magnell Millan är supertalangen som var med i Finnkampen 15 år gammal - den yngsta deltagaren på 49 år. Samma år tog hon ett silver och två brons i SM för seniorer. Strax därefter drabbades hon av en svår knäskada och därefter insjuknade hon i hjärnhinneinflammation med sjukhusinläggning, svår huvudvärk och ständig hjärndimma som följd. Hon tvingades att lägga av med både löpningen och skolan.  I helgen var hon tillbaka på tartanen och tog SM-silver på 800 meter efter tre år borta från elitlöpningen. Hör henne om den långa och mödosamma vägen tillbaka och om att göra storstilad comeback.  Manne har varit i Spanien och cyklat. John fortsätter i skärselden som är rehab.    Veckans sponsorer: Saucony, Flowlife (springsnyggt20 ger 20% på hela flowlife sortiment), Löplabbet (testa löplabbet-metoden, en process för att få rätt skor till rätt löpare löplabbetmetoden)   

Lars Tysklind om varför Miljömålsberedningen inte lyckades ge alla svar på hur Sveriges ska klara åtaganden om biologisk mångfald och kolinlagring i skog och mark. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lars Tysklind har suttit i riksdagen för Liberalerna, han var fram till förra veckan ordförande i Miljömålsberedningen.Efter två års arbete presenterade Miljömålsberedningen nyligen sina förslag. Enligt direktiven skulle beredningens ledamöter – från riksdagens alla partier – leverera förslag på hur Sverige ska leva upp till EU:s krav för skydd och restaurering av värdefull natur och till Lulucf-förordningen som innebär att svensk skog och mark ska lagra mer koldioxid.Men förslagen levererar inte alla svar. Miljömålsberedningen har bland annat kritiserats för att man inte föreslår att alla Sveriges naturskogar ska skyddas, vilket de ska enligt EU:s strategi för biologisk mångfald.”Vi nådde iallafall en bit”, säger Lars Tysklind. ”Det finns ju förslag på att skydda all återstående urskog och gammal skog och så finns det ju lite etappmål kring förvaltning av formellt skyddade områden och det är ju viktiga saker att lyfta fram”, säger Lars Tysklind.Tanken med parlamentariska kommittéer är att skapa brett politiskt stöd för frågor som kräver långsiktiga lösningar. Men det var bara tidöpartierna och C som till slut ställde sig bakom helheten i Miljömålsberedningens förslag. Ledamöterna från S, MP och V reserverade sig. Lars Tysklind, som var opolitisk ordförande, säger att han önskar att de hade nått en bredare enighet.”Det är naturligtvis en svaghet. Men här fanns det väldigt mycket konkreta målkonflikter så det kanske inte var väntat att man skulle kunna nå den enigheten.”, säger Lars Tysklind.Lars Tysklind säger att det var svårt att nå en lösning som alla partier kunde ställa sig bakom eftersom det fanns så många samhällsintressen att ta hänsyn till, intressen som beredningens ledamöter inte prioriterade lika.Optimistiskt skogsscenarioSverige har undertecknat Lulucf-förordningen som innebär att nettoupptaget av koldioxid i svenska skogar ska öka med en viss mängd till år 2030. Under flera år har trenden istället varit negativ, och svenska skogar lagrar allt mindre koldioxid.I våras kom Naturvårdsverkets underlag med scenerier för skogens tillväxt som pekade på att nettoupptaget kan behöva öka med 19 miljoner ton till 2030 för att Sverige ska klara Lulucf-åtagandet. Samma beräkningar fanns med i regeringens resultatredovisning som presenterades i september.Men Miljömålsberedningen utgick i sitt arbete från ett scenario där det skulle räcka med sju miljoner ton ökad kolinlagring. Även om alla förslagen i Miljömålsberedningen genomförs så kommer Sverige därför vara långt ifrån att klara åtaganden i Lulucf.”Vi tyckte att det var rimligt att välja att utgå från medeltillväxt eftersom det fanns faktorer som pekade åt båda hållen. Sen kan man säga att sju miljoner ton är naturligtvis mindre än 19, men det är ganska komplicerat att få ihop sju miljoner ton också.”, säger Lars Tysklind.De förslag som beredningen lagt fram för att öka kolinlagringen är bland annat att staten ska ersätta markägare ekonomiskt om de låter träden stå längre innan den avverkar, och för skogsgödsling och återvätning.Gäst: Lars Tysklind, fd ordförande i miljömålsberedningen Programledare: Katarina von ArndtKommentar: Mona Hambraeus, klimatredaktör EkotTekniker: Brady JuvierProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in på förmiddagen den 21 februari 2025.

Babak växer upp i den islamiska republiken Iran. Allt är reglerat kläder, musik och åsikter. Men i metalmusiken hittar han en spricka av frihet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Barndomsvännen Ehsan är gitarrist, lillebror Behrooz spelar trummor och Benjamin spelar bas. Och Babak, han skriker. Det är som att all frustration och ilska över ofriheten i Iran under 80- och 90-talet när Babak växer upp kommer ut i bandet Traumetas musik och låttexter. Tvärtemot regimens regler har bandet jeans och långt hår, tittar på MTV-inspelningar och umgås med tjejer. Och sjunger om helvetet och demoner. Med sin musik vill dom trotsa och förändra samhället.Efter ett presidentval i juni 2009 bryter stora demonstrationer ut. Inte sedan 1979 har så många letat sig ut på Teherans gator för att protestera. En hel generation längtar efter förändring. Är det nu den kommer, och Babaks band kan spela sin musik fritt? Men regimen sätter in militär mot demonstranterna. Under det år protesterna pågår dör, fängslas och försvinner folk. Och hoppet om en annorlunda verklighet dör.Samma år åker Babak till Sverige för att plugga. Nu är han 40 år, har fru, barn och jobb. Livet pågår. Han flyttar aldrig tillbaka till Iran och någon musikkarriär verkar det inte bli. Han har tappat kontakten med bandet och livet som grawlande sångare i ett metalband känns avlägset. Det gör också hoppet om förändring av det fortsatt repressiva samhället i Iran. Han är mest trött.Men så ser han att ett av hans favoritmetalband, Opeth, ska ha konsert i Istanbul. Han vet att unga iranska metalheads kommer komma dit i busslaster. Kanske kan en resa dit väcka något i Babak igen?Hårdrocksrevolten i Iran är en dokumentär av Babak Parham från 2025.Producent: Anna FreySlutmix: Christian Jangegård

Första avsnittet av vår nya podd Fråga Vad?, där vi svarar på era Vad Hade Du Gjort-frågor! Skriv era frågor till oss på Instagram så kanske dom kommer med i framtida avsnitt!!!

I november 2023 går 74-åriga Ana Rubil ut på en skogspromenad – och kommer aldrig hem igen. Samma eftermiddag hittas hon död i terrängen i Gnosjö, bara några hundra meter från sitt hem. Utredningen visar att hon har blivit bragd om livet. Mordet förblir olöst i nio månader – innan 28-årige Fredrik Malm skriver ett mail till polisen där han anger sig själv. I mailet skriver han att han varit nära att utföra ytterligare fem mord i närtid – och att han blir varm i kroppen av tanken på att döda andra människor. I rättegången som följer berättar Malm att han inspireras av seriemördaren Jeffrey Dahmer, att han lagt in en låt i sin spellista för att Anders Behring Breivik lyssnat på den. Han visar ingen ånger – och heller ingen empati för människor han gjort illa med sitt våld. Programledare: Kim Malmgren Gäst: Helena Trus, krimreporter på Expressen Producent: Anna Westman Swantesson Klipp från Sveriges Radio och Efterlyst

Vill du sälja onlinekurser, medlemskap och coaching program behöver du en digital marknadsföringsstrategi. Du behöver alltså marknadsföra till din målgrupp, så att de hittar dig och dina utbildningar. Det kan låta självklart, men allt för många lägger 100% av sitt fokus på att skapa kursen och tänker inte på att den behöver marknadsföras också för att sälja. Det ändrar vi på här och nu. I det här avsnittet får du flera strategier för att marknadsföra och sälja dina digitala utbildningar. Samma strategier som gjort det möjligt för oss att leva helt på digitala kurser sedan 2017.

Ange Samma v. DOD

Advokatsamfundets generalsekreterare om varför hon är kritisk till regeringens kriminalpolitik och om vad samfundet gör för att komma åt kriminella försvarsadvokater. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mia Edwall Insulander har varit generalsekreterare för Svenska Advokatsamfundet sedan 2019. Hon är kritisk till både den förra och den nuvarande regeringens många lagändringar som innebär hårdare tag på kriminalområdet, med hårdare straff och nya befogenheter för poliser för att bekämpa den organiserade kriminaliteten.”Att man behöver fler verktyg är ingenting i sig som Advokatsamfundet invänder emot. Men just nu händer det väldigt mycket på det kriminalpolitiska området på en gång. Man kan säga att det är som en tsunami av lagstiftning, jag tror nästan aldrig vi historiskt har föreslagit och infört så mycket repressiv lagstiftning samtidigt.”, säger Mia Edwall Insulander.Just nu utreds om straffmyndighetsåldern, som idag är 15 år, ska sänkas. Samma utredare har också föreslagit skärpta straff för brottslingar under 18 år. Det är två av aktuella förslag som Advokatsamfundet motsätter sig.”Vi tycker alla att det är ett problem med barn som begår allvarlig brottslighet, det är ju det som är problematiken idag. Men frågan är hur vi kommer åt det. Jag tror inte att det är självklart att vi kommer åt det genom att straffa yngre barn längre. Det kan till och med få motsatt effekt, dvs att risken ökar att de blir ännu mer kriminella och fortsätter i kriminalitet när de kommer ut.”, säger Mia Edwall Insulander.Advokater utmanas av kriminellaAdvokatsamfundet har tillsynsansvar för advokater och kan utesluta advokater som inte följer god advokatsed. På senare år har flera advokater dömts för brott de utfört för kriminella gäng som de företrätt, något som påverkat förtroendet för hela advokatkåren. Mia Edwall Insulander menar att problemet förvärrats i takt med de kriminella gängens utbredning i samhället.”Ja, jag skulle säga att det har blivit värre på så sätt att advokaterna också blir utmanade utav kriminella som har felaktiga uppsåt i att vilja utnyttja advokaten på olika sätt. Så de advokater som arbetar med brottmålen har de senaste åren haft större utmaningar i att vissa klienter vill infiltrera eller försöka påverka de möjligheter de har till fördelar genom advokaterna.”, säger Mia Edwall Insulander.Bristande tillsynAdvokatsamfundet har kritiserats för att inte bedriva tillräcklig tillsyn av sina medlemmar. För att stärka tillsynen startade samfundet för ett år sedan en tillsynsenhet som bedriver riktad tillsyn på olika fokusområden. Den första januari i år införde samfundet ett krav om att en advokat ska ha verkat i minst fem år för att kunna bli offentlig försvarare för personer som misstänks för brott som kan ge fyra års fängelse eller mer.Misstänkta brottslingar har rätt till offentliga försvarare som betalas av staten, advokaterna fakturerar per timme. Nyligen avslöjande P4 Örebro att en Örebro-advokat vid ett flertal tillfällen förra året fakturerat Domstolsverket för flera timmar än det finns timmar på ett dygn.Just nu utreds om kraven på kostnadsräkningarna ska skärpas, bland annat om det ska införas ett krav på att kostnadsräkningar ska ges in digitalt. Mia Edwall Insulander välkomnar en sån förändring.”Antagligen är det bra om man kan hitta tekniska lösningar som gör det enklare så att det inte ska bli fel, att man inte råkar dubbelfakturera, eventuellt felaktigt.”, säger Mia Edwall Insulander.Gäst: Mia Edwall Insulander, generalsekreterare Svenska advokatsamfundet Programledare: Katarina von ArndtKommentar: Simon AndrénTekniker: Heinz WenninProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in fredagen den 17 januari 2025

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson om kärnkraft, det nya partiprogrammet, skatter och om de nya reglerna för partilotterier. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Halvtid in i mandatperioden håller det största oppositionspartiet på att ta fram ett nytt partiprogram. Det ska beslutas om på Socialdemokraternas kongress i vår. I utkastet till partiprogram står bland annat att de ekonomiska och sociala klyftor ska minska och att ”marknadsmisslyckanden” inom välfärden ska bort. En rad stora statliga satsningar ska göras inom infrastruktur, energi och välfärd.Men hur ska investeringarna finansieras när partiet nyligen gjorde upp med Tidöpartierna och Centerpartiet om ett finanspolitiskt ramverk med ett balansmål? Magdalena Andersson säger i Ekots lördagsintervju att ökad tillväxt och sänkt arbetslöshet ska ge mer intäkter till staten – men också att det totala skatteuttaget behöver höjas.”Vi behöver öka skatteuttaget, vi är ju i praktiken ett skatteparadis för kapitalägare”, säger Magdalena Andersson.Nya regler för partilotterierUnder hösten har Dagens Nyheter avslöjat omfattande missförhållanden inom Socialdemokraternas lotteriverksamhet. Ett callcenter som partiet anlitat har lurat äldre och dementa att köpa lotter. Callcentret har också haft kopplingar till gängbrottslighet.Samma dag som Ekots lördagsintervju spelas in kommer regeringen med sitt förslag på hur partilotterier ska regleras och beskattas. Partilotterier ska inte längre undantas skatt utan betala 22 procent skatt på omsättningen, som andra spel. Partier ska inte längre få sälja lotter på kredit och det ska tydligt framgå att pengarna går till ett parti.De nya reglerna kommer påverka Socialdemokraternas ekonomi eftersom 38 procent av partiets intäkter förra året kom från just partiets partilotterier. Magdalena Andersson säger i Ekots lördagsintervju att regeländringarna kommer att göra att det inte längre blir ekonomiskt möjligt att driva verksamheten vidare. Hon riktar kritik mot tidöpartierna.”Deras syfte är att försämra oppositionens möjlighet att protestera mot den här politiken som är skräddarsydd för de rikaste”, säger Magdalena Andersson.Vad vill S med kärnkraften?Näringslivet har gång på gång efterfrågat en blocköverskridande överenskommelse om kärnkraften och efterfrågat tydliga besked från Socialdemokraterna om hur de ställer sig till regeringens planer på att bygga nya reaktorer. Magdalena Andersson säger att partiet inte har räknat på hur många reaktorer som kommer att behövas och hur mycket staten ska gå in och subventionera kärnkraften:”Det vore enklare och bättre om vi kunde ha tjänstemännen i regeringskansliet till förfogade och alla myndigheter som jobbar med det.”, säger Magdalena Andersson.Gäst: Magdalena Andersson, ordförande för SocialdemokraternaProgramledare: Katarina von ArndtKommentar: Fredrik Furtenbach, inrikespolitisk kommentator EkotTekniker: Tobias CarlssonProducent: Maja LagercrantzI början av den här intervju kunde lyssnaren få bilden av att högerpartier fått pengar av tankesmedjan Timbro. Efter att programmet publicerades digitalt hörde Timbro av sig till redaktionen och påpekade att de aldrig betalar pengar till partier.Redaktionen har sedan haft kontakt med Socialdemokraterna som säger att det inte var det Magdalena Andersson avsåg, utan att hon menade att Timbro stöttat högerpartier på andra sätt, bland annat genom sin opinionsbildning.Intervjun spelades in torsdag eftermiddag den 12 december 2024.

Breaking News!!! Äntligen kan vi avslöja en fantastisk nyhet! Ja, in å lyssna!!! Dessutom pratar vi om hur Anders flygrädsla, åtminstone delvis, blev botad av fantastisk personal på en flygning häromdagen. Samma personal som även berättade om en rätt komisk situation just angående flygrädsla. Carins son säljer Bingolotter för sin fotbollsklubb och har kommit på ett väldigt smart marknadsföringsknep som innefattar mamma Carin som är klar för ett prestigefyllt uppdrag. Dessutom passar vi på att ifrågasätta "Årets julklapp" och berättar vad vi själva önskar oss i paketen.Med: Vivi Wallin & Carin da Silvaviviochcarin.seProduktionsbolag: Polpo Play ABwww.polpoplay.comVill du göra reklam i en Polpo-podd?Maila hello@polpoplay.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För en vecka sen sålde regeringen statliga Bilprovningen. Köparen: ett tyskt bolag som för tre år sedan dömdes för att ha certifierat silikonimplantat som orsakat medicinska komplikationer för hundratusentals kvinnor. Samma bolag ska nu alltså garantera svenska bilars trafiksäkerhet. Sandro och Josefin reflekterar över ännu en riktigt dålig utförsäljning.

Tue, 12 Nov 2024 04:00:00 +0000 https://okayciao.podigee.io/207-new-episode 98c098bf643127f4228c4e132f6c2103 Instagram: instagram.com/okayciaopodcast/ TikTok: tiktok.com/@okayciaopodcast YouTube: youtube.com/okayciaopodcast Ton, Schnitt & Musik: Yasemin Aktas Du möchtest deine Werbung in diesem und vielen anderen Podcasts schalten? Kein Problem!Für deinen Zugang zu zielgerichteter Podcast-Werbung, klicke hier.Audiomarktplatz.de - Geschichten, die bleiben - überall und jederzeit! full no

Det här är ett avsnitt ur vårt elvaåriga arkiv. Det här arkiv-avsnittet handlar om Skellefteå. Vi tyckte det var en lämplig stad att plocka fram, med tanke på allt som har hänt sedan vi var där.Det var april 2016 som vi kom till Skellefteå, i förfallstiden när deltat låg halvt fruset. Ett halvår tidigare hade kommunen tagit beslutet att bygga ett nytt kulturhus och utlyst en arkitekttävling. En månad efter att vi varit där utsågs vinnaren. Sara Kulturhus skulle komma att bli symbolen för den stad som växte fram i spåren av det som har kallats den gröna omställningen. Hösten 2017 blev det klart att företaget Northvolt valt Skellefteå som etableringsort för sin planerade batterifabrik. Staden klev in i löftenas tid.Det Skellefteå som vi pratar om i det här avsnittet är en gles plats. Vi hör PO Enquist beskriva staden som en samling byar, plopp plopp plopp, i ett delta. Vi hör också hur byarna kanske är viktigare än staden, för identiteten. Skellefteå har blivit en pilotstudie i skala ett på ett vad som händer när ett samhälle plötsligt utsätts för ett stort tryck. 2022 var befolkningsökningen drygt 1000 personer. 2023 var den 2140. Arbetarna som skulle bygga och arbeta i den nya batterifabriken bor i tillfälliga baracker, i barackbyar som är större än kommunens flesta andra byar.Så har staden förändrats sedan vi var där.Men i grunden är det ju samma stad. Samma utdikade träsk, samma otroliga deltan, samma historia. Kanske kan det faktum att allt avstannar lite nu, att accelerationen, avtar något, göra att man åter minns allt det där som var – och är. Lämnar det där flygperspektivet som PO Enquist anade vid hundraårsjubileet när ett flygplan passerade på 300 meters höjd. Kliver ner och blir lite blöt om fötterna igen.Enar Nordvik säger idag om vårt besök: 2016 var allt exakt som 1987. Varför kom ni ens? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den här veckan handlar Åsiktskorridoren föga förvånande om presidentvalet i USA. Kalle Sundin försöker ta ett intellektuellt järngrepp om debatten. Ulrica Schenström försöker förklara varför Herr Talman är det enda politiska tv-programmet i Sverige värt namnet. Anders Lindberg försöker förstå varför Mike Tyson dök upp i valrörelsen. Susanna Kierkegaard försöker bara hålla huvudet över ytan. Huruvida de lyckades är upp till er lyssnare att avgöra.

Efter storstrejken 1909 tvingades fackföreningsledaren Alrik Andersson i landsflykt. Han reste från Horndal i Dalarna till Chicago där han dog 90 år gammal 1970. Samma år föddes Henrik Levahn som växte upp i Horndal och fyra decennier senare, med sin lillebror Pontus, startade ett metalband döpt efter hemorten. Deras nya album "Head hammer man" (och boken med samma titel som Henrik Levahn skrivit) skildrar Alrik Anderssons öde. Nu har bröderna Levahn varit hemma hos Strage för att prata om järnbruk och heavy metal. De hinner även diskutera Janne "Loffe" Carlssons monumentala trumspel, Scott Walkers kompakta mörker, röster från andra sidan, en tolvårig Henriks möte med Saxon på en båt, hur de lyckades skrämma slag på Google och hur de fick den legendariske ljudteknikern Steve Albini att spela in deras första EP. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This talk was given on 3/5/24 at Empathic Practice in Pensacola, FL.   gulfcoastdharma.org