Podcasts about romaner

Inför sommaren 2025 samlas Solen-medlemmarna och tipsar om läsning för hängmattan, stranden eller kanske tågresan! Vad har vi läst och gillat under våren, och vilka böcker passar extra bra att läsa på sommaren? Tips utlovas om allt från nutida mammaliv och 1700-talspoeter på Irland till gotik i 1800-talets London, sorg i ett samtida Skogås och en australisk utflykt år 1900. Och mer därtill! Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Du hittar tidigare avsnitt samt titellistor på bibliotekets hemsida: biblioteket.stockholm.se/bibliotekspodden-solen

2025 års Stockholm läser-bok är "Beckomberga" av Sara Stridsberg, en modern klassiker med teman som sjukdom och friskhet, drömmar och verklighet, barn och föräldrar och vuxenblivande. Varför är den så omtyckt, hur passar den in i författarskapet, och varför är det en så bra Stockholmsskildring? Om detta och mycket mer samtalar bibliotekarierna Karin Cellton och Max Edenborg med Patrik Schylström från Bibliotekspodden Solen. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Du hittar tidigare avsnitt samt titellistor på bibliotekets hemsida: biblioteket.stockholm.se/bibliotekspodden-solen

Från moln till Mozart, från kustlinjer till livets slut, återfinns fraktaler. Helena Granström funderar över verklighetens och konstens struktur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När en matematiker försöker sig på att skämta kan det låta såhär:Vad står bokstaven B för i Benoit B Mandelbrot? Rätt svar: Benoit B Mandelbrot. Huruvida denna vits någonsin åstadkommer några skrattsalvor ska jag låta vara osagt, men den som förstår poängen har i alla fall också förstått vad som kännetecknar fraktalerna, de matematiska objekt som utforskades ingående av just denne Mandelbrot: att de innehåller delen som är helheten som innehåller delen som är helheten, och så vidare.Därav skämtets poäng: Namnet Benoit B Mandelbrot inneslutet i namnet Benoit B Mandelbrot inneslutet i namnet Benoit B Mandelbrot i all oändlighet.Man kan tänka på ett blomkålshuvud, eller ännu hellre på en romanesco: Bryt loss en bukett, och du kommer i denna bukett att få se det stora huvudet i mindre format. Bryt loss en mindre bukett av denna bukett, och så ännu en mindre från denna: Samma sak upprepar sig, med allt mindre kålhuvuden som fortsätter att spira från allt mindre kålhuvuden. En ovanligt hänförande fraktal kallad Mandelbrotmängden upptäcktes av Mandelbrot själv, och karakteriseras av att en förhållandevis enkel formel ger upphov till en närmast outtömlig komplexitet: ett outgrundligt överflödande universum alstrat av en simpel instruktion. Inför denna rikedom är det svårt att hålla fast vid tanken på att matematiken bara skulle vara något som människan har hittat på: ”Mandelbrotmängden är”, som matematikern Roger Penrose påpekat, ”inte något som det mänskliga sinnet har uppfunnit; den upptäcktes.” Precis på samma sätt som Mount Everest, finns den bara där.Men fraktalerna existerar alltså inte enbart i den rena matematikens sfär, utan i högsta grad i verkligheten: Vi kan finna dem i kustlinjer och floddeltan, ormbunkar och åskviggar, blodkärl och neuroner, galaxkluster och bergskedjor och moln. I var och en av dessa strukturer ser man helheten upprepa sig i de mindre delarna: Den som betraktar en del av en bergig kust kan inte utifrån dess form avgöra om det är en liten sträcka som de ser på nära håll, eller en längre på stort avstånd; och varje liten del av ett moln skulle, betraktad för sig själv, lika gärna kunna vara det stora molnet självt. Till och med vår arvsmassa är arrangerad enligt denna struktur, inpassad i den trånga cellkärnan genom identiska vikningar som sker i mindre och mindre skala. Naturen är, med andra ord, i högsta grad fraktal – och år 2016 kom ett antal polska kärnfysiker lite oväntat också fram till slutsatsen att detsamma gäller litteraturen.Det är en häpnadsväckande upptäckt, även om den kanske är lite mindre fruktbar än vad en författare skulle önska – för hur gärna jag än vill skulle jag inte kunna låta varje stycke i denna essä utgöra en miniatyr av helheten – och varje mening en miniatyr av varje stycke – och varje ord en miniatyr av varje mening. Även om det hade varit outsägligt elegant. Den amerikanska författaren Paul Auster har visserligen gjort gällande att den första meningen i hans roman Mr Vertigo innehåller essensen av hela verket – men den fraktala strukturen i kända verk av författare som Virginia Woolf och Robert Bolano låter sig avtäckas först genom ingående statistisk analys. De litteraturintresserade polska fysikerna genomförde till exempel en kartläggning av fördelningen av meningarnas längd i de romaner de studerade: Vad som framträdde var en form av idealt fraktalmönster, särskilt skönjbart i den typ av litteratur som brukar betecknas som medvetandeström. Mest fraktal av alla – till och med multifraktal, det vill säga innehållande fraktaler av fraktaler – lär James Joyces svårgenomträngliga Finnegan's Wake vara. När det gäller lyrik har en ambitiös forskare med en besläktad metod lyckats med konststycket att finna Cantormängden, en annan känd fraktal, i form av förekomsten av ordet know i en dikt av den amerikanske poeten Wallace Stevens. Och även i musiken är det möjligt att finna fraktala strukturer – föga förvånande till exempel hos en kompositör som Johann Sebastian Bach, i vars tredje cellosvit en musicerande matematiker lyckats identifiera ett påfallande exakt exempel på samma Cantormängd.Bevisar det att konstnärerna, tidigare än matematikerna, har förmått att uppfatta tillvarons inre struktur? Att dessa skapande människor på ett omedvetet vis har anat formen hos de kärl som fyller människokroppens lungvävnad, hos de kärl i vilka dess blod flödar och hos det nätverk av nervceller som överhuvudtaget gör aningar – omedvetna eller inte – möjliga. Kanske är det denna djupt liggande intuition som Mandelbrot själv också anspelar på när han konstaterar att barn inte undrar ”över temperaturen hos en gas eller kollisioner mellan atomer, utan över formerna hos träd, moln och blixtar.” Undrar de, för att de i dessa former identifierar något märkvärdigt bekant, något som lånar sin form också åt deras eget inre?Men å andra sidan skulle författarnas benägenhet att skriva fram fraktaler kunna ges en mer prosaisk förklaring än så, för också det mänskliga livets yttre ramar låter oss ju stifta bekantskap med det fraktala: Dygnet kan förstås som en miniatyr av året som i sin tur kan framstå som en miniatyr av det mänskliga livsförloppet. Men inte bara det: Möjligen, skriver matematikern Michael Frame i den märkliga lilla skriften The Geometry of Grief, kan även sorgen sägas uppvisa en självlikhet på olika skalor, eftersom varje sorg i sin tur består av många små delsorger, varje förlust av en mängd olika möjligheter eller tillfällen eller erfarenheter som för alltid gått förlorade. Inuti sorgen över en älskad människas bortgång, oövervinnerlig i sin väldighet, finns sorgen över att aldrig mer få hålla hennes hand, över att aldrig mer få höra hennes röst, över att aldrig mer få vända sig till henne med sina tankar. Och det faktum att de många små sorgerna liknar den stora sorgen i art om än inte i storlek gör det möjligt, fortsätter Frame sitt resonemang, att öva sig: Att lära sig ett sätt att tackla den väldiga, till synes ohanterliga sorgen, genom att prövande och försiktigt ta sig an de mindre sorgerna, en i sänder. Och betraktat med den fraktala geometrins blick framstår på sätt och vis hela livet så, som en repetition i liten skala för de stora skeenden som hela tiden – och samtidigt, bara långsammare – utspelar sig: varje glädje en liten replik av den större glädjen, varje misslyckande och varje närmande och varje känslosvall en replik av sina större motsvarigheter av vilka de också utgör en del. Och förstås – detta är väl den fraktala livsstrukturens dystraste sida – utgör var och en av tillvarons otaliga förluster en sorts miniatyr av den slutliga förlust som väntar oss alla, den av livet självt.Hur man ska gaska upp sig efter en sådan nedslående insikt är inte helt klart – men kanske kan åtminstone matematikerna ibland oss finna lättnad i ännu ett exempel på humor för de få:–Hur gick det för matematikern som blev gammal och sjuk, dog han? –Nejdå. Han förlorade bara några av sina funktioner. Helena Granströmförfattare med bakgrund inom fysik och matematik

The Korean author Bora Chung is known for her relentless look on humanity and her often grotesque, often scary and sometimes funny short stories. Hear her talk about her book Cursed bunny, just released in Swedish as Förbannad kanin, it´s main theme revenge, and what it´s like to be a woman writer in South Korea, in an interview with Solens Alice Thorburn, Elias Hillström and Maja Bünger. This episode of Bibliotekspodden Solen was recorded live at the Korean Culture Institute in Stockholm in March 2025, and is held in English. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Du hittar tidigare avsnitt samt titellistor på bibliotekets hemsida: biblioteket.stockholm.se/bibliotekspodden-solen

Lei av søtt og koselig og vil ha noe annet? Da er dette episoden for deg!

Hur är det egentligen att vara översättare? Vad är svårt, vad är lätt och roligt? Och hur ser översättarens vardag ut? Möt Annakarin Thorburn, översättare av spanskspråkig litteratur, i ett samtal med Elias, Alice och Maja om översättningens vedermödor och fröjder, men också om samtida spanskspråkig litteratur. Författare som nämns är bland andra Pilar Quintana och Samanta Schweblin, och det blir speciellt fokus på boken Carcoma av den spanska författaren Layla Martinez. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Du hittar tidigare avsnitt samt titellistor på bibliotekets hemsida: biblioteket.stockholm.se/bibliotekspodden-solen

Det är alltid en stor händelse när Bruno K. Öijer släpper nytt, och hans senaste bok Växla ringar med mörkret utgör inget undantag. Under flera decennier har han varit en fixstjärna på svensk författarhimmel, med rockstjärneframtoning, ett romantiskt och storslaget patos och en stjärnglans som få andra poeter. I det här avsnittet av Solen samtalar Patrik och Elias med kollegorna Karin Cellton och Linda Isaksson om Brunos författarskap: vad är det som är så speciellt med hans dikter och hur bra är han egentligen? Och är han inte lite Ranelidsk? Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Du hittar alla titlar som nämns i avsnittet på bibliotekets hemsida: https://biblioteket.stockholm.se/bibliotekspodden-solen

Mëtt November goufen a Frankräich déi sëllege Literaturpräisser verginn. Déi déck Fësch wéi de Goncourt an de Renaudot hate mir scho beschwat, zanter e puer Woche verrode mir Iech, fir wéi eng Romaner sech déi méi kleng, mee dacks literaresch méi relevant Juryen, entscheet hunn. Hei beschwätzt de Jeff Schinker "Le rêve du jaguar" vum Miguel Bonnefoy, fir deen den Auteur de Prix Femina an de Grand Prix du Roman de l'Académie française krut. Eng Entscheedung, déi eise Kritiker absolut net novollzéie kann, esou kitscheg an iwwerflächlech huet hien de Roman fonnt.

Mëtt November goufen a Frankräich déi sëllege Literaturpräisser verginn. Déi déck Fësch wéi de Goncourt an de Renaudot hate mir scho beschwat, an den nächste Woche verrode mir Iech, fir wéi eng Romaner sech déi méi kleng mee dacks literaresch méi relevant Juryen entscheet hunn. Hei rezenséiert de Jeff Schinker "Mythologie du .12" vum jonke belschen Auteur Célestin de Meeûs, dee fir säin éischte Roman eng Mention spéciale vum Prix Wepler krut.

Inför julen tipsar Alice, Patrik och Elias om böcker att köpa som klappar till nära och kära, och delar med sig av sina bästa läsupplevelser under året. Hur bra är egentligen årets Nobelpristagare Han Kang, och vilken bok rörde nästan Elias till tårar under året? Vilken serie var Patriks favorit och vilken koppling hittar Alice mellan en australiensisk kultklassiker från 60-talet och en nyutkommen svensk roman? Detta och mycket mer hör du i detta avsnitt. Läslista med alla titlar hittar du inom kort på bibliotekets hemsida: https://beta.biblioteket.stockholm.se/bibliotekspodden-solen Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm.

Mëtt November goufen a Frankräich déi sëllege Literaturpräisser verginn. Déi déck Fësch wéi de Goncourt an de Renaudot hate mir scho beschwat. An den nächste Woche verrode mir Iech, fir wéi eng Romaner sech déi méi kleng mee dacks literaresch méi relevant Juryen entscheet hunn. Hei beschwätzt de Jeff Schinker “Marc” vum Benjamin Stock, dee fir säi fuerchtbar topegen a gläichzäiteg immens philosophesche Roman iwwer eng Gemeinschaft vu Marc-Levy-Lieser de Prix de Flore krut.

Fir sech am Dschungel vun den iwwer 400 Romaner, déi dëse September am Frankräich erauskoumen, erëmzefannen, ass net evident. Esou guer wann ee just d'Shortliste vun de sëllege Präisser wéi de Goncourt, de Femina, de Renaudot, de Médicis an den Interallié, fir der just e puer ze nennen, liest, huet ee méi wéi genuch ze dinn. De Jeff Schinker huet "Madelaine avant l'aube" vun der Sandrine Collette gelies - ee vun de véier Finaliste vum Prix Goncourt, deen de Méindeg decernéiert gëtt. Ganz begeeschtert war hien net.

"Att söka efter sig själv och hitta en främling". Så beskriver Maja resultatet när man som läsare - eller huvudperson - försöker lösa gåtor och reda i de frågor kring identitet och sanning som är så betydelsefulla i Paul Austers författarskap. Så inte minst i New York-trilogin, som är det verk av den amerikanska författaren som Solen pratar mest om denna gång. Paul Auster föddes 1947 och dog i april 2024, och hans författarskap blev stilbildande på 90-talet med sin postmoderna stil där allting flyter - ont och gott, jag och du, sanning och fiktion. Hur är det att läsa honom idag, och varför blev han så betydelsefull? Det funderar Solen kring i detta samtal, inspelat i oktober 2024. Solen är en podcast om litteratur med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. I detta avsnitt deltar också Caroline Karlsson.

An enger Serie stellt d'Kulturredaktioun allkéiers ee vun den 13 Romaner, déi et op d'Longlist vum prestigiéise Booker Prize gepackt hunn, vir. "Wild Houses" vum ireschen Auteur Colin Barrett an "Headshot" vun der Rita Bullwinel goufe scho beschwat, genee esou wéi "Stone Yard Devotional" vun der Charlotte Wood an "The Safekeep" vun der Yael van der Wouden - déi zwee lescht hunn et op eng Shortlist gepackt, op där fënnef Fraen a just ee Mann stinn. Haut beschwätze mer zwee weider Bicher vun der Shortlitst: mat knapp iwwert 400 Säiten ass "Creation Lake" vun der Rachel Kushner dee längsten, mat eppes iwwert 100 Säiten ass der Samantha Harvey hiren "Orbital" dee kierzste Roman vun der Shortlist. Mir fänke mam villschichtegen, donkel-witzegen Thriller-Pastiche "Creation Lake" vun der Rachel Kushner un - dat dem Jeff Schinker immens gutt gefall huet.

An enger Serie stellt d'Kulturredaktioun allkéiers ee vun den 13 Romaner vir, déi et op d'Longlist vum prestigiéise Booker Prize gepackt hunn. "Wild Houses" vum ireschen Auteur Colin Barrett an "Headshot" vun der Rita Bullwinel goufe scho beschwat, genee esou wéi "Stone Yard Devotional" vun der Charlotte Wood - deen eenzege vun den dräi Romaner, deen et op d'Shortlist gepackt huet. Och op der Shortlist ass der Yael van der Wouden hire Roman "The Safekeep" - ee Roman, deen deels u "Call Me By Your Name" erënnert, deen awer nieft der lesbescher Coming of Age Story och nach eng méi tragesch Geschicht iwwer Spoliatioun an Antisemitismus erzielt. Ee sensibele Roman, deen de Jeff Schinker iwwerzeegt huet.

Boken Partiet er utvilsomt høstens mest omtalte utgivelse til nå. To Dagblad-journalisters forsøk på å formidle de interne stridighetene i Arbeiderpartiet har skapt både metodiske og – hva skal man si – mellommenneskelige diskusjoner. Hva er det egentlig en sakprosaforfatter gjør når vedkommende bruker kildene sine til å rekonstruere en samtale eller en scene? Og er resultatet sant? Med Ane Farsethås og Bernhard Ellefsen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

An enger Serie stellt d'Kulturredaktioun allkéiers ee vun den 13 Romaner, déi et op d'Longlist vum prestigiéise Booker Prize gepackt hunn, vir. No "Wild Houses" vum ireschen Auteur Colin Barrett a "Stone Yard Devotional" vun der Charlotte Wood beschwätzt de Jeff Schinker dës Woch "Headshot", den Debutroman vun der Amerikanerin Rita Bullwinkel - ee Roman, dee sech mat der Welt vum Fraeboxe beschäftegt.

Den italienska författarpseudonymen Elena Ferrante står bakom den hyllade Neapelkvartetten. Tv-serien efter romanerna är minst lika bra, menar kulturredaktionens Mattias Berg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ändå har tv-serien fått mycket mindre uppmärksamhet än romanerna. Men det här är ett storslaget barockkonstverk i sin egen rätt med skådespelare, miljöer, manus och Max Richters musik i exakt takt och ton.Lenùs relation till den jämnåriga Lila är berättelsens bränn- och smärtpunkt. Deras kvinnliga vänskap, som det brukar sägas, men nog lika mycket deras livslånga ovänskap och konkurrens. Inte minst om mannen, Nino, kärleken.Runt omkring de här två magiska flickorna finns kvarterets verklighet. En klunga höghus mitt i ingenting. I tv-serien har det här blivit en medvetet teatral plats: en scen för de ibland nästan operamässigt stiliserade konflikterna. Med utsuddade färger, platta fasader och ödsliga översiktsbilder.Tematiskt kretsar det kring våld och tid: vad det gör med oss. Men också om läsning, bildning, utbildning. Världen som Lenù med tiden tränger upp i, en högre sfär på många sätt lika komplicerad som fattigkvarterets lägsta krets, Men som ändå ger Lenù, liksom läsarna och tittarna, en liten nypa frisk luft. Och en nödutgång in i ett annat liv.Allt börjar lika dramatiskt i både böckerna och tv-serien. När Lilas vuxne son ringer den åldrade Lenù mitt i natten och berättar att hans mamma försvunnit spårlöst. Det är då Lenù, i den första av alla seriens vackra voice over, säger att hon beslutar sig för att skriva hela historien om Lila. Sin mer eller mindre fantastiska väninna - som härigenom blir 2000-talets mest fantastiska fiktiva figur hittills. I både text och bild.

I höst utkommer två romaner som bygger på Helgakaraktären ur Doktor Glas. Fru Gregorius om en ung Helga som ljuger för att hon vill ha ett barn och Helga, en 60-årig kvinna som glömt det mesta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bengt Ohlsson kommer tjugo år efter succén med sin roman ”Gregorius” ut med ”Helga”. Hon är omgift och i sextioårsåldern i 1930-talets Stockholm. En dag får hon ett brev som vänder upp och ner på hennes tillvaro och hon tvingas att konfronteras med ett förgånget hon inte längre känner igen.I Åsa Nilsonnes ”Fru Gregorius” är själva grundpremissen för lögnerna i Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” annorlunda. Här älskar Helga sin man, den mycket äldre pastorn och vill till vilket pris som helst ha ett barn med honom. Älskaren är bara en statist. Och det visar sig att hon har mycket bättre hand med lögnen än hon någonsin kunde tro.Ett reportage av Katarina Wikars.

Hur ser poesin i Sverige ut 2024? Vad handlar böckerna om och hur är de skrivna? På poesimässan 2024 samlas poeter, förläggare och läsare på Tranströmerbiblioteket för tre dagar av poesi. I detta avsnitt, inspelat inför publik en vecka innan mässan, gör Patrik, Alice & Elias en exposé över medverkande poeter och tipsar om några favoriter. Det blir flanörer, vardagsmystik och sorg över döda mödrar och katter, och poeter som presenteras är bland andra Hanna Rajs, Ingela Strandberg och UKON. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm.

Den väntande kvinnan har inte alltid varit en stereotyp. Och väntan kan vara värdefull, inte minst i en kreativ process. Karin Brygger reflekterar kring litteraturens väntande kvinnor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Mina starkaste barndomsminnen av väntan handlar om en far som inte kom. Eller kom för sent. Inte tio minuter, men kanske en timma, två timmar, en dag, en vecka. Jag minns en sommardag när jag stod på trottoaren utanför mitt och mammas hyreshus, med min väska. Pappa hade, trodde jag, kommit hem från någonstans långt bort och skulle hämta mig för en sommarvistelse. Jag stod i sommarens ljus. Väntade. Men pappa kom aldrig och jag fick till slut gå tillbaka in och bekänna min övergivenhet för mamma.Men väntan behöver inte vara en död erfarenhet. Ur den stiger det vi ännu inte vet fram. Väntan är därmed som lyssnandet, en förutsättning för ny kunskap. Om vad? Tid? Om jaget? En annan människa? Eller kanske om hårt fästa föreställningar om vad en väntande kvinna är?Sedan något halvsekel har kvinnan som väntar på en man blivit en stereotyp man ser på med beklagande blick. Men hon har inte alltid betraktats så. Se på Penelope, som väntade på Odysseus i tjugo år. Väntan utarmar inte hennes gestalt. Som karaktär byggs hon tvärtom upp genom sin hängivenhet. Förlöjligandet av den väntande kvinnan kan med det i bakhuvudet ses som ett slags utsuddande av nyanserna i relationen mellan väntan och frånvaro. Kvinnans svar på frånvaro beskrivs som passivt, medan orsaken – den försvunna mannen – skildras som aktiv frihet. Och med ens har vi glömt att en vuxen kvinna har förutsättningarna för att själv definiera vad hennes väntan innebär.Simone Weils nästintill sakrala påminnelse om att de som inte upplever avstånd, faktiskt inte heller är åtskilda säger något om vad det betyder att vänta. Oavsett smärtan det kan medföra att vänta så är det älskande tillstånd som är väntans förutsättning ett priviligierat tillstånd.Romaner och dikter med väntan i centrum skildrar ofta väntan som en kombination av förtrollad leda och vidgad erfarenhet. Den koncentrerade ensamheten ger upphov till existentiell kunskap. Inte sällan är den början på en konstnärlig process. Men väntan kan förstås vara både en startpunkt för skrivande och enformig leda. Poeten Debora Vogel skriver i dikten Trötthet om hur tiden förvrängs: ”Räkna inte år. /Det finns bara dagar”.Det är i dikten åter den femtonde dagen i månaden – många ”den femtonde” har redan kommit och gått. Många gånger har äppelträden blommat och blivit gula. För henne finns nu bara en enda dag, och den kommer tillbaka tusen gånger.Det repetitiva står i centrum för Vogels poetik men för den noggranna läsaren är det ändå lätt att upptäcka hur den väntande blicken framtvingar nya dimensioner ur gatorna där dikterna utspelar sig. Det är inte bara en enda dag, som träder fram ur det stora havet av tid. Tvärtom! Fram träder den ena färggranna dagen efter den andra. Tristessen ger näring åt ett för tiden radikalt och nytt poetiskt bildspråk. Och ibland kommer han faktiskt, om det nu är en han, som diktjaget söker: ”Det var inte en gul dag, då allt står på spel/ inte heller en blå kväll, då man är utom sig av väntan - / när du kom till mig- /utan en grå eftermiddag/ mellan två tryckande eftermiddagar”.Debora Vogel föddes 1900 i staden Burshtyn, i nuvarande Ukraina i en judisk familj. Det mesta av brevväxlingen med författaren Bruno Schulz, som hon inte gifte sig med eftersom hennes mor avvärjde den kärleken, är förstörd. Ändå faller det sig lätt att undra om dikternas väntan handlar om honom. De flesta utspelar sig på gatorna och de två brukade promenera.En samtida beteendeterapeut skulle säkert gett vogel rådet att släppa taget och ”börja leva”, övertygad om att detta ”leva” inte finns inuti människan och inte heller i skrivandet, utan bara handlar om vad vi gör eller inte gör. Kanske hade det rådet gjort Fogel lyckligare. Men det skulle ha omintetgjort en del av hennes starkaste poesi. Identitet och skrivande är sammantvinnat och skrivande en praktik som alltid riktar sig mot något eller något, utanför det egna jaget.1942 sköts Debora Vogel brutalt till döds i Lvivs ghetto. Två år senare föds en annan kvinna som skildrat väntan. Det är 2022 års nobelpristagare Annie Ernaux. Också hon fyller sina papper med bågnande begär bundet i väntan. Från vogels poetik, som drivs av ”det statiskas mobilitet”, det vill säga av en leda som blir levande, är det faktiskt inte så långt till den fusion av besatthet och väntan som Ernaux levandegör i boken Sinnenas tid.Ernaux väntar på den ryske diplomat som var hennes älskare i ett och ett halvt år. Under denna tid ockuperar han, och hennes väntan på honom, Ernauxs hela varelse. ”Sen september förra året har jag inte gjort annat än väntat på en man: att han ska ringa mig eller komma till mig.”Där Vogel skriver fram hur världen utanför gestaltar sig medan hon väntar, undersöker Ernaux vad den sexuella passionen gör med hennes eget liv. Allt förtrollas. Därvidlag är de två författarna lika: väntan visar dem vad de förut inte visste. Kroppens hetta och leda fungerar som ett framkallningsbad. Ur det osynliga sköljs det synliga fram och måhända är det inte mannen de ser, men något vad han gjorde med den väntande. Vad som uppstått är ett tänkande.Gemensamt för de väntande är dessutom att de börjar mäta tiden på nya sätt. Som Ernaux uttrycker det: plötsligt mäter hon den med hela sin kropp. Vad är det om inte en upptäckt av att kroppen är alltings mått. Och att det måttet inte är hugget i sten.Det är förvisso möjligt att väntan gör en människa galen. Men det är också möjligt att det är passionen som gör det. Det verkligt intressanta med detta står ändå fram: det är bättre där, i galenskapen och ledan, än det skulle vara om jaget slutade vänta.När jag betraktar dessa kvinnors passion och väntan som källan till så mycket mer än en bild av en passiv kropp, minns jag plötsligt att både Ernaux och ännu en passionerad kvinna, Marguerite Duras, ständigt återvänder till sina passioner för att skriva om dem på nytt. Vad har hänt? Jo, tiden har åter verkat. I Se perdre skriver Ernaux ut hela sin dagbok om tiden med den ryske älskaren. När Duras sent i livet får veta att den kinesiska älskare hon skildrar i romanen Älskaren dött skriver hon helt sonika ännu en bok: Älskaren från norra Kina.I Ernauxs förord till dagboken beskrivs hur den ryske älskaren förkroppsligade den universella principen om begär, död och skrivande. Duras menar att återvändandet till berättelsen gör henne till romanförfattare igen. Litteraturens väntande kvinnor motsäger således tanken på att tid skulle sakna värde om den tillbringas i väntan. Den väntande kvinnan hos Vogel och hos Ernaux mister inte sin subjektivitet. Hon bygger upp kunskap om både den värld hon vistas i - och om sig själv. Väntan som upptäcksresa, helt enkelt.Karin Brygger är poet, författare och adjunkt i Medier, estetik och berättande

An enger neier Serie stellt d'Kulturredaktioun allkéiers ee vun den 13 Romaner, déi et op d'Longlist vum prestigiéise Booker Prize gepackt hunn, vir. No "Wild Houses" vum ireschen Auteur Colin Barrett rezenséiert de Jeff Schinker der australescher Schrëftstellerin hire Roman "Stone Yard Devotional", an deem eng Fra sech aus engem engagéierte Liewen eraushëlt, fir iwwer den Doud vun hiren Elteren an den Zerfall vun der Welt ze meditéieren.

An enger neier Serie stellt d'Kulturredaktioun allkéiers ee vun den 13 Romaner, déi et op d'Longlist vum prestigiéise Booker Prize gepackt hunn, vir. No "Wild Houses" vum ireschen Auteur Colin Barrett rezenséiert de Jeff Schinker der australescher Schrëftstellerin hire Roman "Stone Yard Devotional", an deem eng Fra sech aus engem engagéierte Liewen eraushëlt, fir iwwer den Doud vun hiren Elteren an den Zerfall vun der Welt ze meditéieren.

An enger neier Serie stellt d'Kulturredaktioun allkéiers ee vun den 13 Romaner, déi et op d'Longlist vum prestigiéise Booker Prize gepackt hunn, vir. Den Ufank mécht "Wild Houses" vum ireschen Auteur Colin Barrett, ee melancholesche Roman, an deem eng jonk Koppel an eng donkel Geschicht ronderëm Drogenhandel an ee Scholdebierg mat eragezu gëtt.

An enger neier Serie stellt d'Kulturredaktioun allkéiers ee vun den 13 Romaner, déi et op d'Longlist vum prestigiéise Booker Prize gepackt hunn, vir. Den Ufank mécht "Wild Houses" vum ireschen Auteur Colin Barrett, ee melancholesche Roman, an deem eng jonk Koppel an eng donkel Geschicht ronderëm Drogenhandel an ee Scholdebierg mat eragezu gëtt.

Inför sommaren 2024 tipsar Alice, Elias och Patrik om böcker de läst och gillat under våren, och om böcker de tänker läsa under sommaren. Det inkluderar bland annat en "Sliding doors"-berättelse med europeisk historia som fond, en nihilistisk men uppfriskande fransk intellektuell, en seriepärla som utspelar sig i en särskilt mänsklig stad i Tyskland, en australiensisk kultklassiker, och två nyutkomna barnböcker med ekotema: en bilderboksdeckare med sjuttiotalskänsla, och en särdeles vacker bok om insekter. Håll till godo! Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stockholms stadsbibliotek.

Hur viktiga är egentligen bokomslagen: böckernas yttre som också förmedlar något om det inre. I det här avsnittet av podden Solen pratar Elias och Patrik med Sara Acedo, en av de mest omtyckta och anlitade omslagsskaparna idag. Hon är bland mycket annat konstnären bakom flera av omslag till Ann-Helen Laestadius romaner. Vad gör ett bra omslag? Och hur finner Acedo sin inspiration? Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Här finns en lista över majoriteten av de titlar vi nämner i avsnittet: https://biblioteket.stockholm.se/artikel/del-83-%E2%80%93-bokomslag

Dubbelliv, avslöjande, konfrontation och försoning. Att komma ut bär på en oemotståndligt kraftfull dramaturgi. Kristofer Folkhammar ser hur brottet med normen blir mindre heroisk i ny litteratur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-12-20.Han jag går hos, säger att det är viktigt att bejaka det givna misslyckandet i relationen mellan terapeut och klient. Redan vid andra mötet gjorde han en svepande gest mot den rågade hyllmetern böcker som hänger bakom honom, strax ovanför hans huvud, sett från där jag brukar sitta. Alla de här böckerna, sa han, handlar om misslyckanden i terapisituationen. Han lutade sig snett bakåt, hängde lite över stolens karm och log mot mig. Utstrålade någon sorts varm, skärpt uppgivenhet, jag vet inte. Han har försökt att förklara vad han menar i över ett år nu.Genom att låta terapeuten ta mer plats, så att också hens önskningar och tillkortakommanden blir genomlysta i terapisituationen, kan en mer relationell dynamik växa fram, jämfört med i klassisk psykodynamisk terapi.Mänsklig kommunikation bär alltid på förväntningar och missförstånd. Och genom att vara vaksam på dessa brister kan man komma åt något läkande, tycks han mena.Jag kommer alltid på för sent att jag ska be honom förklara ordentligt.Jag cyklar hem genom Malmö. Staden tickar framåt i diset. Människor upprätthåller sina liv, sina vardagar, sina utmätta linjer med skilda förutsättningar, mellan samma inbjudande skyltfönster. Jag försöker få bukt med en ångestproblematik genom att gå i terapi. Jag jobbar med litteratur.Terapi är liksom litteratur ett arbete med form och språk. Och eftersom han jag går hos säger, att misslyckandet är centralt för att förstå terapisituationen, börjar jag undra över misslyckandets plats i det jag läser.Att misslyckas med att göra kön och sexualitet i enlighet med heteronormen kan kallas en queer praktik. Åtminstone i efterhand. Efter ensamhet, efter självhat.Och när jag tänker på gestaltningar av queera erfarenheter, tänker jag att misslyckandet framför allt tar plats på två olika sätt. Sätt som man kalla strategier.Om man tar makten över det hånfulla skratt som kastas emot en, är man med och skapar världen.Den ena strategin handlar om omkastning, och är rolig och skev, vi kan kalla den ”camp”. Den taktiken utgör sällan ramen för en berättelse, snarare är den ofta ett perspektiv eller en ”sensibilitet”, för att tala med Susan Sontag. Genom att vända misslyckandet till triumf, och i allvarsam och kärleksfull lek bejaka det överdrivna och artificiella som något underbart får den otillräckliga könsvarelsen en plats att skina på. Via fallna divor, smäktande musikal-snyftare och kasserade art nouveau-lampetter.”Misslyckande kan vara stil”, sa den brittiske författaren Quentin Crisp där han vankade omkring, ensam och pervers, i sin lortiga lilla lägenhet i 1950-talets London, i sitt ljusblåa hår. Om man tar makten över det hånfulla skratt som kastas emot en, är man med och skapar världen. Om man gör förolämpningen till en konstform, får man det roligare som offer.Den andra strategin handlar om att överskrida ett misslyckande. I berättelser om att komma ut som homo eller trans behöver ofta något lämnas och något nytt intas. Den ensamma hjälten växlar agrart mot urbant, isolering mot gemenskap, dolt mot synligt, för att slippa sitt utanförstående och, enkelt uttryckt, få vara sig själv.Dessa berättelser speglar en reell verklighet, där frågan om att komma ut är långt ifrån löst alla gånger. Däremot kan man konstatera att formen för den klassiska komma ut-berättelsen, slitits ut. Den bär ju på en så oemotståndligt kraftfull dramaturgi – med följeslagarna dubbelliv, avslöjande, konfrontation och försoning – att det låter sig göras som kittlande bihandling i snart sagt varje brett upplagt teve-drama på Svt. Det går inte att leva så, hör jag mig själv sucka i snålblåsten. När man lyckas undvika livets samtliga oförutsägbarheter, då lever man inte längre alls.Men så läser jag två samtida svenska romaner där misslyckandet i det queera livet förflyttas till en annan plats. Misslyckandet i dessa böcker kretsar kring ett språk som lovar mer än det håller.Tova Gerges roman ”Pojken” är en roman som är sin berättares blick. Huvudpersonen är från lantlig arbetarklass. I universitetsstaden åtrår han dominans. Inledningsvis, när han sitter i föreläsningssalen och får syn på Pojken, som ska bli hans älskare, står det: ”För mig har det erotiska och den strid jag utkämpar för att våga vistas här alltid haft något gemensamt. Det är strävan efter tillträde till en värld som förskönar det fula, extrapolerar det oklara, placerar mig på rätt sida linjerna.” Romanen följer sedan deras kärleksrelation, präglad av sado-masochistiska-lekar i ljuset av skilda klasserfarenheter.Romanen är snygg i det att den är skriven på ett sätt som överensstämmer med det den berättar om – hårt, exakt, i förhöjd kontroll. Och i berättarens längtan efter att kunna behärska sin omvärld, långt mer än bara sexuellt, börjar man som läsare efterhand ana ett självbedrägeri, eller åtminstone att han tagit sig för något han aldrig kan lyckas med.I mitten av boken får han syn på en trollslända. Betraktar den vackra kroppen. Han vill, liksom sländan med sina facettögon, kunna förutsäga sitt bytes nästa rörelse. Och även om det är en myt att trollsländor bara skulle leva en enda dag, så är det när berättarens blick faller på den glänsande insektskroppen som jag fattar att han är dömd att misslyckas. S/M-scenariots och de akademiska teoriernas löftesrika genomlysanden är bara hållbara ramverk i vissa lägen. Det går inte att leva så, hör jag mig själv sucka i snålblåsten. När man lyckas undvika livets samtliga oförutsägbarheter, då lever man inte längre alls.Niko, huvudpersonen i Elin Bengtssons roman ”Rosenregimen” har också hon lämnat landsbygden för ett liv i universitetsstaden. Driven av begär efter ett intellektuellt språk som innehåller ord som ”representation”, ”heteronormativitet” och ”politiska praktiker”. Ord, lika förtrollande och svårfångat värdefulla, som pengarna i handen på en nyrik. Hon träffar Emmy, blir blixtförälskad och genast sambo med matlådor och krukväxter. Erotiken är ett bländande kitt dem emellan, där Emmy lockar fram något hos Niko som hon själv kallar ”det som är flicka i mig” – något undergivet och sött. Men lägenheten och Emmys idé om tvåsamhet sluter sig klaustrofobiskt runt Niko, som inte bara vill in i universitetsspråket, utan också ut i natten.Det storslagna med ”Rosenregimen” är att den trots lyrisk precision och stora känslor, står och stampar så mycket. Det tar tid innan spänningen i tvåsamheten får faktiska konsekvenser. Det akademiska språket är både fantastiskt och otillräckligt när Niko försöker förstå sig själv och världen. Till slut får hon bara fram ett uppgivet ”aaa” när hennes olika livsvärldar och sätt att längta inte går ihop.I dessa smutsrosa gestaltningar får misslyckandet en mindre heroisk platsLuften i Malmö är grå. I Gerge och Bengtssons romaner finns modiga undersökningar av sex och makt, men via fokus på konflikter med språket, dämpade och lite vrånga. I dessa smutsrosa gestaltningar får misslyckandet en mindre heroisk plats i den queera berättelsen, bortom triumfatorisk omkastning eller klart överskridande.Romaner är inte terapi. Men lite som med den medvetet misslyckade terapeuten kan det också finnas något klargörande över en romanfigur som inte får ihop det. Det är där fördjupningen får liv.Kristofer Folkhammar, poet, prosaist och kritiker.

2024 års Stockholm läser-bok är Alltings början av Karolina Ramqvist, en berättelse om Saga som går i gymnasiet och upptäcker Stockholms uteliv under tidigt nittiotal. Det är en bok om attraktion, förälskelse och att bli vuxen, men också om vänskap, feminism och ideal som krockar med verkligheten. Hur står den sig idag, tio år efter att den kom ut? Och vad tycker vi om Saga egentligen? Patrik och Alice diskuterar detta och mycket annat med kollegan Lova Berggren, som läste boken första gången när hon själv gick på gymnasiet, och blev helt förälskad i den då. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Här finns en lista över majoriteten av de titlar vi nämner i avsnittet: https://biblioteket.stockholm.se/artikel/del-82-%E2%80%93-stockholm-l%C3%A4ser-alltings-b%C3%B6rjan

Bilderböcker skrivs och marknadsförs oftast mot barn, men det finns mängder av vackra, konstiga, kloka och poetiska bilderböcker som passar alldeles utmärkt för en vuxen publik. I detta avsnitt får man tips på såväl rysare som biografier och existentiella romaner - i bilderboksform. Förutom Alice, Patrik, Elias och Maja medverkar kollegan och barnbibliotekarien Caroline Karlsson i detta avsnitt. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström, Maja Bünger och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Här hittar du en lista över majoriteten av de böcker som nämns i avsnittet: https://biblioteket.stockholm.se/artikel/del-81-bilderb%C3%B6cker-som-vuxna-borde-l%C3%A4sa

Vilka böcker gjorde starkast intryck på Elias, Patrik, Alice & Maja under 2023? Det blir sydamerikansk litteratur, parallell-läsning och tema lögn när bibliotekarierna sammanfattar årets läsning. Namn som Agneta Pleijel, Thomas Bernhard, Asta Olivia Nordenhof och Bret Easton Ellis nämns också.

En av lytterne våre er lei av å date menn som aldri åpner en eneste roman. Blir man ikke mer empatisk av å lese romaner, spør hun. Vi tar diskusjonen og det blir dårlig stemning i studio.

Dagens avsnitt handlar om lusten att läsa och gäst är programledaren, journalisten, författaren och storläsaren Fredrik Wikingsson. Vi samtalar om skälen till att läsa, om böckers potential att förändra oss och hur litteraturen är särskilt bra på att beskriva vad det innebär att vara människa. Wikingsson förklarar också hur man kommer igång med läsandet, ger sina bästa boktips och berättar om boken som fick honom att gråta i 20 minuter när han läst klart den.Stötta podden på patreon.com/bildningskomplexet och få avsnitt före alla andra eller på SWISH på 0709262541.Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

2023 års Nobelpristagare i litteratur är norrmannen Jon Fosse, en författare som skriver såväl poesi som prosa och dramatik. Alice, Elias, Patrik och Maja pratar i detta avsnitt om Fosses roman Trilogin, en flödande, magnetisk roman som är både lättillgänglig och komplex, och har ett alldeles eget, enkelt men nästan magiskt språk. Också Fosses dikter uppmärksammas.

"När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt". Så inleds världshistoriens kanske mest kända novell: "Förvandlingen" av Franz Kafka (1883-1924). Om absurditet, verklighet och dröm i den tjeckiska författarens verk handlar Solen denna gång, med fokus på novellerna. Vad är det som gör hans berättelser så levande och allmängiltiga ännu idag?

Den ukrainska författarens Serhij Zjadans roman "Internatet" utkom år 2017, och skildrar tillvaron i Donbass i östra Ukraina efter det ryskstödda separatistupproret. En ung lärare ska hämta sin systerson från det internat där han bor, och behöver ta sig över fronten som går rakt igenom staden där han bor. På svenska kom romanen 2023, och dess skildring av krigets oförutsägbarhet och kaos har bar blivit mer aktuell. "Internatet" står i centrum för detta avsnitt av Solen, där också annan samtida och äldre ukrainsk litteratur tas upp.

Blant bøkene som har fått den ene sekseren på terningen etter den andre i høst finner vi Lungeflyteprøven av Tore Renberg. Bokklubbens Ingeborg Volan beskriver Lungeflyteprøven slik: "litt som om TV-seriene Dexter og CSI møter hverandre på 1600-tallet". I denne episoden hører du Ingeborg i samtale med Tore Renberg om den nye boka, skriveprosessen, og den gode mottakelsen boka har fått etter lansering. ---- I denne podkasten snakker vi om bøker og lesing, i håp om å inspirere deg til å legge fra deg telefonen og plukke opp ei bok. 

Bli medlem i Bokklubben du også. Bøkene vi snakker om finner du alltid på bokklubben.no.    

Det er gået verden rundt, Donald Trumps mugshot, da han blev arresteret i delstaten Georgia. Vi ser på denne her helt specielle type portrætter - og vurderer, om forbryderbilledet af Trump overhovedet vil skade hans popularitet, eller det snarere vil være omvendt. Og så er de første to queer-bøger i romance-genren oversat og udkommet på dansk. Vi har selvfølgelig fundet et lille hold af kompetente læsere, der har pløjet sig gennem bøgerne. Vært: Linnea Albinus Lande. RETTELSE: Ravnen er omtalt som en mand, men er en kvinde. DR beklager, rettelsen er til indslaget 'Menneskedyr i Aarhus vil fortælle os noget...'

Alice i Underlandet är kanske världens mest kända barnbok, en nonsensklassiker som kom ut första gången 1865. Hur är det att läsa boken som vuxen, och vad är det som gör den så omtyckt och fängslande? Och vem gillar man egentligen mest - Cheshirekatten eller Hjärter Dam? Detta och mycket mer Alice-relaterat hör du i Solen denna gång.

Vad och hur läser man på sommaren? Alice, Patrik, Elias och Maja berättar vad de tänker läsa, och kanske inte läsa, denna sommar, och diskuterar om det finns någon litteratur som passar extra bra under den varma årstiden. Bland de många tipsen kan nämnas allt från klassiker som Samuel Beckett, Willy Kyrklund och Doris Lessing till samtida författare som Mircea Cartarescu och Pilar Quintana.

Den amerikanska författaren Shirley Jackson är både en gigant och något av en doldis inom genren psykologisk skräck. Solen läser hennes klassiska "hemsökt-hus-roman" Hemsökelsen på Hill House och försöker sätta in den i sitt sammanhang: vilka olika typer av skräck finns det, och vad är det egentligen som gör en bok läskig?

I detta avsnitt pratar Alice, Patrik, Maja och Elias om 2023 års Stockholm läser-bok Till vår ära av Alejandro Leiva Wenger. Det är en novellsamling som utspelar sig främst i Stockholmsförorten Vårby gård, men också i Gamla stan, Midsommarkransen, och - inte minst - i språket. Det handlar om identitet, uppväxt, exil och utanförskap, och Solen-medlemmarna är mycket begeistrade! Det blir också tips på några andra minnesvärda Stockholmsskildringar.

Entrepreneur, speaker, and consultant Kim Romaner has spent years researching the latest advances in science and technology and then working with colleagues and clients to apply those discoveries in practical - and profitable - ways. In these pages, she reveals five principles from recent and little-known scientific discoveries that you can use right now to accomplish your dreams, whether those dreams are focused on career, relationships, fitness, creative projects, or business endeavors. You'll learn how to wield the power of quantum, neurological, and biological mechanisms already in play to change your life as if by magic. The big lesson of this book is that the universe is designed to turn the possibilities you choose into realities, and Kim guides you through the cutting-edge science of amplifying those possibilities and achieving your goals.******************************************************************To listen to all our XZBN shows, with our compliments go to: www.spreaker.com/user/xzoneradiotv.The current edition of The 'X' Chronicles Newspaper is available at www.xchronicles.net.This episode of The ‘X' Zone with Rob McConnell is brought to you by BEAUTIFUL MIND COFFEE - For the coffee that your brain will love, visit Beautiful Mind Coffee, www.beautifulmindcoffee.ca. It's Brainalicious!******************************************************************

Vilka böcker gjorde starkast intryck på Elias, Patrik, Alice & Maja under 2022? Det blir såväl Nobelpristagare som surrealistisk poesi och serier när bibliotekarierna sammanfattar årets läsning. Namn som Donna Tartt, Kristian Lundberg, Michel Houellebecq och Karl Ove Knausgård nämns också.

I veckans Lundströms Bokradio lyxar vi till det med två romanaktuella författare. Khashayar Naderehvandi har skrivit "Hemsökelse" om terapeuten Rakel som blir vittne till något som får henne att totalt tappa fotfästet. I Negar Nasehs roman "En handfull vind" följer vi Minou och hennes son Nima, som från en balkong i Teheran 1978 ser protesterna tillta mot Shahens regim. Mer olika kan två romaner inte bli, men en sak har författarna gemensamt: De har under hösten skrivit artiklar mot bakgrund av protesterna i Iran, där de båda har rötter. Hur påverkas man som författare av så omvälvande nyheter? Vad vågar man hoppas på av framtiden? Och hur läser de varandras böcker?"Min roman handlar ju inte om Iran, men den hade heller inte sett som den gör om inte jag var jag, med den bakgrund jag har," säger Khashayar Naderehvandi. Hans roman utspelar i en namnlös stad, dit människor kommit över en gräns för att söka trygghet. "Iranska revolutionen är numera en del av det svenska kollektiva minnet, eftersom vi är som många här", säger Khashayar Naderehvandi.Negar Naseh påbörjade sin roman redan som sjuttonåring. Riktigt vad hon sökte då visste hon inte. "Jag bara såg framför mig en kvinna på en balkong och valde då att försöka följa henne", säger Negar Naseh. I romanen som nu blivit klar nästan tjugo år senare, följer vi huvudpersonen Minou när hon till slut lämnar Teheran och kommer till Uppsala. Men vi följer också Shahen av Iran under dennes sista månader i livet. Under hösten har båda författarna skrivit artiklar mot bakgrund av protesterna i Iran. Att dessa kan leda till en ny framtid för landet är något som båda författarna föreställer sig. Khashayar Naderehvandi har inte varit Iran sedan han kom till Sverige som sexåring. Negar Naseh har själv aldrig varit i landet. "Jag har fantasier nu", säger Negar Naseh. "Om att jag i vår befinner mig i Iran på Nouruz." Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby, Andreas Magnell och Daniel Sjölin

Sommeren er på vej, om lidt er det årets længste dag. Solen er vores fælles læselampe, men hvilke bøger skal vi have med ind og ud i ferien?Hvad skal vi læse på stranden mellem dukkerter? Hvad skal vi sætte os i havens svale hjørne med? Sommerferien er en tid til både lethed og fordybelse. Vi vil have det hele.Derfor går der endnu en gang bogpusher i Poptillægget, vi giver dig alt det, du ikke ved, du vil læse. Vi serverer digte, romaner og faglitteratur på nye og gamle flasker.Og så drømmer vi fremad, kaster vores litterære ønsker i fontænen og krydser fingre for at lukke hullerne i den kollektive bogreol. Så sæt et æseløre og puds læsebrillerne, det er sommerbog-tid. Panelets anbefalinger:Eva anbefalede: 'Ikke at dø' af Anne Boyer 'Ting jeg ikke vil vide' af Deborah Levy  Olga anbefalede: 'Væggen' af Marlen Haushofer 'Bøgetid' af Nanna Storr-Hansen Antologien 'Natural History of Books: A Messy History of Women in Printing'  Line anbefalede: 'Når vi ikke længere forstår verden' af Benjamin Labatut 'Eufori' af Elin Cullhed 'The Right to Sex' af Amia Srinivasan  Felix anbefalede: 'Sapfo' Gendigtet af Mette Moestrup og Mette Christiansen 'Om udregning af rumfang' af Solvej Balle 

On this episode of Mantz and Mitchell, author Kim Romaner joins Mantz and Mitchell for an hour of discussion on various topics.

I år är det hundra år sedan Karin Boyes debut, diktsamlingen Moln, kom ut 1922. Hon är sedan dess en av våra mest älskade poeter, bland annat för dikterna I rörelse och Visst gör det ont när knoppar brister. Men hon gav också ut flera romaner, inte minst den idag obehagligt aktuella dystopin Kallocain, om ett totalitärt samhälle där absolut lydnad krävs inför staten. Alice och Patrik pratar med kollegan Maja om Kallocain, om Boyes debutroman Kris, och om flera av hennes dikter, såväl kända som okända. Hur står hon sig idag, och vad är det hos henne som talar till nya läsare genom tiderna?

I dagens avsnitt gästas vi av kollegan Sandra Sporrenstrand och samtalar om bibliotek och deras betydelse utifrån boken "Biblioteket" av journalisten och författaren Susan Orlean, som skrivit en kärleksförklaring till biblioteken, utifrån när Los Angeles centralbibliotek brann ner till grunden 1986. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Som vanligt hittar du alla boktips samlade i en lista på www.biblioteket.se/boktips/bibliotekspodden-solen

När familjen öppnar farfars förslutna svepask vid hans död upptäcker Mats Jonsson att hans farfar var skogssame. Men varför har han inte sagt det själv? Och är Mats same nu? När får man kalla sig för det? Mats Jonsson berättar sin släkts historia i "När vi var samer" men målar också upp de stora historiska skeendena. Bibliotekarien Patrik Schylström intervjuar Mats Jonsson om varför serieromanen var viktig att skriva och teckna. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Som vanligt hittar du alla boktips samlade i en lista på www.biblioteket.se/boktips/bibliotekspodden-solen.