Podcasts about skitkul

Zorbas Newton aka Joakim Johansson är tillbaka i podden för att läsa högt ur gamla Frida-tidingar från 90-talet. Ja, det är typ allt vad det här poddavsnittet är. Skitkul ju.  Zorbas val av tåglåt: Perssons Pack - Balladen om Joe Hill Stötta Popkultur med Joseph på Patreon för exklusivt innehåll och annat skoj  Följ mig på instagram, Letterboxd och twitter/X. Kom gärna på Popkultur med Joseph-quizet om du bor i Stockholm eller är på besök här. Tisdagar kl 18.30 på Bar Brooklyn, Debaser Strand. Quizen är på engelska. Följ mig på instagram för regelbundna uppdateringar om quizdatum och eventuella avvikelser. Loggan är designad av Ante Wiklund. Vinjetten är av Kalle Scherman och Gustav Ramsby.

Idag kom beskedet att SkitJakt är en av fem nominerade i kategorin Årets Mediaprofil på Jaktgalan 2023! Med en av rörelse lätt darrande underläpp är vi naturligtvis mäkta stolta över att uppmärksammas på detta sätt - SKITKUL! Läs mer om vad jaktgalan är HÄR och gå in och rösta på oss HÄR. Kristian och Erik tar ett snack över telefon om nomineringen då Erik precis anlänt i Magdeburg, Tyskland, där fyra dagars jakt av växlande slag väntar. Bewegungsjakt och bondjakt står på menyn och Erik med sällskap hoppas på mycket vilt. Naturligtvis kommer ytterligare rapport efter genomförd jakt.  

Back in business. Nu kommer det rulla på som vanligt framöver. Lite kortare avsnitt med färre (MEN FETARE) gäster. Skitkul att va tillbaka igen och hoppas att ni saknat oss lite grann. August & Robin

Denna vecka så tog vi varandras spela-in-på-avstånd-oskuld! Skitkul vart det ändå även om Adam har covid. Vi ses i etern. BLI PATREON: https://www.patreon.com/varforpod

 God Jul hörni!Vi spelade in vår allra första omgång av spelet Battle om svensk rap. Framtaget av Ametist och Finesse. Skitkul att spela. Förhoppningsvis rätt kul att lyssna på när vi spelar?Ha en god jul alla.Whatever?! xoxo Sponsra oss på Patreon om ni vill. Ni betalar 1$ eller mer när vi släpper ett avsnitt. Patreon.com/vbdfr. Och gå med i vår Facebook-grupp Vad blir det för rap?! Eftersnacket.

Tjena alla Monsterdiggare! Midvinternattens köld är hård… ibland. Och tankarna är omöjliga att hålla från den annalkande julen, vare sig man vill eller inte. Särskilt när man, till varje pris, försöker undkomma den hårda Whamageddon! Mash-ups, kamrater. Skitkul eller störtlöjligt? Ja alla av er kanske inte lever ert liv i svart och vitt, och tycker ett ”de är okej” funkar? Vi ska, i alla fall, doppa tårna i mash-up:en andra världskriget möter zombier! Det blir filmtips och (skön)sång, och en novell som inte går av för hackor. I Peter Westbergs novell, Maginot, får vi uppleva vad som hände någonstans i ett fort på maginotlinjen. Peter har varit verksam under året. Han romandebuterade med Europa Pandemus och blev antagen i nästan en miljard antologier. Han har besökt ett flertal poddar och är en allmänt genomsympatisk kille. I Maginot har jag också löpt linan ut och tagit hjälp av vänner och kollegor i dramatiseringen och skapat något som endast kan liknas vid radioteater. Välkomna till Monsterboxen! En podcast som tar dig in bland monster och spöken, myter och legender. När du öppnar på locket, vet du aldrig vad som kan trilla ut. Följ med mig, Emil Eriksson, in bland väsen och sägner, skräck och stämning i en mysryslig röra. Monsterboxen, som ett barnprogram, fast för vuxna! Tjena! Medverkande: Benny Kalén, Jonathan Lundqvist, Erik Ekblad, Mattias Edborg, Mårten Gustafsson, Rikard Lang, Peter Westberg, Alvin Andersson och Zack Andersson. Music from https://filmmusic.io "The Descent" by Kevin MacLeod (https://incompetech.com) License: CC BY (http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)   Music from https://filmmusic.io "Dark Times" by Kevin MacLeod (https://incompetech.com) License: CC BY (http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)   Music from https://filmmusic.io "Unseen Horrors" by Kevin MacLeod (https://incompetech.com) License: CC BY (http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)

Idag gästade Emil oss och det var väldigt trevligt. Elin hade förberett med 15 roliga frågor till både Riggan och Emil. Skitkul! Vi tackar Emil att han kom och gästade oss. Lyssna, kommentera och gilla. Ha det bra i värmen, kram på er.

God jul alla härliga podlyssnare! Vi peppar inför Pernillas födelsedag. Ja, julafton också såklart. Har prinsessan Madeleine tatuerat sig? Spelberoendet har slagit till. Får Magnus ett chokladanus i julklapp? Pernilla ”gammeltejpar” sina glasögon och någon raggar på sin mäklare? Det öppnas paket och ändras lösenord. Och ännu en gång konstaterar vi att Kristin Kaspersen är en fantastisk människa. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Annars då? Kallpratet, det icke förpliktigande utbytandet av artighetsfraser, förkastas eller förlöjligas ofta. Boel Gerell funderar på vad motsatsen skulle kunna vara. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vad tyckte du om filmen? Ropet kom från ingenstans. Eller när jag blinkade mot ljuset och lyckades fokusera blicken bättre från andra sidan det stora, myllrande publikhavet som liksom jag var på väg ut ur biografen. Skitkul! Ja, just så sa jag. Eller skrek rättare sagt i ett gällt och plötsligt rop som överröstade det diskreta mumlet från mina tidigare grannar i salongen. Skitkul. Nej, det var det ju inte. Inte kul alls utan drabbande och smärtsamt och jag vet inte var ordet kom ifrån. Från ryggmärgen där alla de där lätta och behändiga fraserna ligger lagrade för att kunna skjutas ut som projektiler utan egentligt innehåll när tillfället så kräver. Kallpratet, de till inget förpliktigande svaren på frågor som ställs i förbifarten. Utan egentligt intresse för responsen. Och det hade väl varit okej, om det varit Solsidan jag sett och svaret hade kunnat passera som rimligt, om än inte särskilt djuplodande. Men det var Polanskis Chinatown och skälet till att jag varit så borta i mina tankar var att jag var berörd på djupet. Filmen visades på Lunds Studenters Filmstudio, en anrik förening som dessvärre är nedlagd i dag. I hopen utanför biografen kände jag igen flera av mina kurskamrater från universitetets utbildning Drama-teater-film och jag såg på deras blickar att de också kände igen mig. Efter något ögonblicks beklämd tystnad efter mitt aparta utrop återgick de till sina interna samtal. Med huvudena tätt samman bearbetade de den filmiska upplevelsen, vägde bildberättande mot dramaturgi och gestaltning så som man gör efter att ha delat något stort. När man för länge sedan trängt igenom hälsningsfrasernas tunna och fnasiga skal och nått ner till väsentligheterna, de riktiga samtalen.   Och det är ju där, åtminstone rent utopiskt, vi alltid borde befinna oss - väl? I den meningsfulla samvaron, där orden faktiskt betyder något. I praktiken lever vi i en värld där vi träffar fler nya människor på en enda dag än en person för hundra år sedan kunde möta under en hel livstid. I stället för att utveckla våra relationer på djupet börjar vi ständigt om i nya möten, nya trevande kontaktförsök och nytt kallprat. Exakt när ska man säga hej? Och vad ska man säga sedan? Ständigt och jämt krävs det av oss att vi ska säga något och det är inte konstigt att det blir krystat ibland. Vill du ha kvittot? Nej, det får du av mig. Säkert har jag sagt så någon gång, kanske med ett leende, för att visa mig lite rolig och framförallt vänlig. Nu vet jag bättre. Just detta svar har kassörskan bakom bandet redan hört ett otal gånger under sin dag och hon tycker inte att jag är rolig, inte vänlig heller. Hon tycker att det är jag som är ett skämt. I collageboken Drottningen i kassan berättar författaren och serietecknaren Erika Petersson om sina dagar i en livsmedelsbutik. I drastiska bilder, highlightade postitlappar, twitterinlägg och dagbokssidor beskriver hon en vardag pepprad med dåliga skämt, uselt uppförande och absurda önskemål.  Det är ingen ände på vad kunderna kan ta sig för att säga, göra eller begära under devisen service eller bara prata lite. I svart på vitt ser det absurt ut och ändå har jag som sagt varit där själv. I den ringlande kön med korgen som tynger armen. Exakt när ska man säga hej? Och vad ska man säga sedan? Är det förresten hela världen om man inte säger något alls? Ja, det är det förstås, det blir tydligt i läsningen av Peterssons dokument. En kund som klagar kan man möta, ett slipprigt skämt kan man vid behov bortse från men någon som ser rakt igenom en, som om man inte finns, det går nästan inte att stå ut med. Och så är vi tillbaka där igen, i nödvändigheten att tala. Om vad som helst nästan, hellre än att det blir tyst. I tystnaden ryms inte bara bristen på något bra att säga utan också osynliggörandet av den andra som en människa, en förolämpning grövre än de flesta tillmälen. I ett land där klyftorna stadigt växer vill det till att det inte blir för tyst. Det är i tystnaden misstanken om det osagda växer fram. Och jag minns frukostrummet i Johannesburg vintern 1998. Jag var i Sydafrika på en reportageresa och var under en vecka ensam gäst på pensionatet. Varje morgon passerade jag köket på min väg mot frukostbordet. Vid disken stod en svart kvinna i min egen ålder och jag hälsade förstås och hon såg perplext och lite misstänksamt upp från sitt arbete med maten. En stund senare gled hon omärkligt fram och serverade mig te och rostade brödskivor med marmelad och jag kommenterade glättigt: Ser gott ut! Kanske sa jag i ren frustration något om vädret eller de blommande buskarna utanför fönstret men hon svarade aldrig, skakade bara omärkligt och tydligt ogillande på huvudet och försvann. För kvinnan var det av allt att döma en självklarhet att inte existera i ögonen på vita gäster. Att vara ett par arbetande händer, inget mer. I ett system baserat på avhumanisering och förnekande av mänskliga rättigheter sätter sig rollfördelningen inte bara i ryggmärgen hos makten utan också i medvetandet hos dem som inte får finnas till. Och vi kan förfära oss, men inte utan ansvar. I ett land där klyftorna stadigt växer vill det till att det inte blir för tyst. Det är i tystnaden misstanken om det osagda växer fram. Men var ska man börja då? En som fördjupat sig i ämnet kallprat är journalisten och programledaren Niklas Källner som i boken Och bilen går bra? går igenom en rad möjliga scenarion och ger hjälp på vägen till den som saknar ord. Rätt många gör det, hävdar han och beskriver det påtvingade kallpratet som att spela basket med en magsjuksmittad boll. För att bli av med bollen kastar vi den genast vidare och tar oss inte tid att vänta in returen. Att lyssna aktivt hjälper, förklarar han inte oväntat. Man kan också uppmuntra motparten att ta nya initiativ genom att helt sonika upprepa delar av det hen sagt, men ur ett något annorlunda perspektiv. Eller för att använda ett modernt språkbruk: Jag hör vad du säger. En fin fras i sig men också den till intet förpliktigande och ingen riktigt bra ingång till ett verkligt samtal. För det var väl ändå dit vi ville nå, egentligen? För Erika Petersson, där hon sitter som en konstant vid kassabandets eviga flöde är det tvärtom friktionen och avvikelsen som är intressant. Som den äldre damen som en solig dag buttert deklarerar: Det är så jävla fint väder ute. I nästa nu efterlyser hon sylta, men syltan är slut för dagen och kommer åter först nästa onsdag. Okej, då kommer du hem till mig på onsdag med en sylta. En absurd begäran om någon och ändå något nytt, en retning som får människan Erika att vakna bakom masken. Och hon gör det. Nästa onsdag knackar hon på kvinnans dörr och lämnar över syltan. Får tre karameller som tack men ser aldrig mera till just denna kund i butiken. Kanske blev det för mycket verklighet för den andra, för mycket konsekvenser av ett slentrianmässigt pysande missnöje ur ena mungipan. Som om hon verkligen menade det hon sa, hemska tanke. Boel Gerell, författare och kulturjournalist Litteratur  Erika Petersson: Drottningen i kassan (Galago) 2017 Niklas Källner: Och bilen går bra? (Bonnier Fakta) 2018

Mat och dryck är en viktig del av livet för alla storfräsare, inte minst för storfräsarnas storfräsare Jan Stenbeck. Han åt och drack väl mer eller mindre ihjäl sig. Nu ska vi försöka överleva när vi äter hans meny! Det serveras bräss, sniglar, kaviar, märg, pung och dricks kopiösa mängder av allt möjligt. Ni får, utan att behöva testa själva, nu lära er hur Stenbecks middagar såg ut. Just det, vi blev lite fulla också. Liksom svårt att undvika. Och brandlarmet gick. Och nån spydde lite. Är man storfräsare så är man. Skitkul avsnitt om vi får säga det själva! Testa inte det här hemma bara... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Indeed! Vintagetrösk, Little Gerhard-black, toadötts & pryd doom ringar in avsnitt #37 av B.L.M.P. Antalet lyssnare ökar i stadig takt och oket blir lättare och lättare att bära för undertecknad. Skitkul! Swish för en tish'! 0708-961174 (150:- ink. frakt). Playlist: Insane - Ritualistic Death Pillorian - A Stygian Pyre Analepsy - The Vermin Devourer Khemmis - Candlelight

Bingo på schemat! Äntligen va? Och i dag på temat toalett! Skitkul ju!

Anna Frey berättar om den Israeliska filmen "Epilogue" - en hård film om att bli gammal och se allt man någonsin kämpat för försvinna. Skitkul.

Vår gode vänn Tobias König är med för första gången och pratar om sina storslagna äventyr i England för att fira det andra avsnittet av Pubertetspodden! Hoppas du gillar lyssna på den lika mycket som vi gillade spela in den! Enyoy! Starring: Jonathan Tengwall, Oscar Magnusson, Erik Olby och som sagt Tobias König "osv"