Podcasts about i tunisien

Den 17 december 2010 tände den tunisiske gatuförsäljaren Mohammed Bouazizi eld på sig själv i protest mot att myndigheter konfiskerade hans försäljningsvagn och varor. Detta blev startskottet för den arabiska våren. Protesterna spred sig snabbt i Tunisien och svepte som en storm över flera länder i Mellanöstern och Nordafrika under våren 2011. Demonstranterna krävde regeringsavgångar och demokratiska reformer – med varierande resultat. I Tunisien, Libyen och Egypten föll regimerna och demokratiska val genomfördes. Trots ländernas stora utmaningar så tändes mångas hopp om en ljusare framtid. Idag, tio år efter den arabiska våren, har vi sett en demokratisk utveckling i Tunisien. Utöver detta blev dock drömmen om ekonomisk utveckling, stabilitet och demokrati kortvarig. I Libyen och Syrien utbröt inbördeskrig med katastrofala följder och i Egypten ser vi idag ett mer repressivt politiskt styre än innan revolutionen. I det här avsnittet av Folk och Försvar-podden riktar vi blicken mot Mellanöstern- och Nordafrika, med ett särskilt fokus på utvecklingen i länderna Libyen och Egypten. Vad hände egentligen under den så kallade arabiska våren? Vilken utveckling har vi sett i de länder där regimerna avsattes eller störtades? Vilken roll har Sverige och andra EU-länder spelat, däribland i samband med NATOs internationella insats i Libyen, och vilka utsikter kan vi se för fred, säkerhet och demokrati i regionen i framtiden? I avsnittet medverkar Mellanösternanalytikerna och författarna Bitte Hammargren och Aron Lund. Bitte Hammargren är journalist och har i många år varit Mellanösternkorrespondent till Svenska Dagbladet, hon är författare till flera böcker, däribland boken ”Gulfen – en framtida krutdurk”, och är idag oberoende analytiker, knuten till Utrikespolitiska institutet, som senior associerad medarbetare. Aron Lund är fellow vid Century International och analytiker vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut). Aron Lund är också författare till två böcker om syrisk politik, Drömmen om Damaskus (2010) och Syrien brinner (2014). Avsnittet är producerat av Hanna Waerland-Fager. Klippning och ljudbearbetning: Blue3. Jingeln är producerad av Die Hard Productions.

Cecilia Uddén (Kairo), utrikesreportern Johan-Mathias Sommarström, Richard Myrenberg (Nairobi) och Katja Magnusson (Istanbul) deltar i seminerium om våra kampen mot IS, Islamiska staten, vid Radiokorrespondenternas turnépremiär i Stockholm 2015. Moderator: Natalia Kazmierska, programledare i P1 och P3 Det är ett år sedan terrororganisationen IS utropade sitt kalifat i områden som de ockuperar i bland annat Syrien och Irak. Det kommer ständigt nya bevis på deras brutalitet, inte minst via deras egna propagandafilmer.  Hela världen pratar om hur man ska stoppa IS. Flera av Sveriges Radios korrespondenter och utrikesreportrar bevakar situationen. Vad är det svåraste med att rapportera om IS? – Det absolut svåraste är att vi torrsimmar. Vi kan inte åka dit eftersom att vi antagligen inte skulle överleva en sådan resa om vi inte till hundra procent anpassade oss till IS:s medialagar. Det finns ett par journalister, bland annat en tysk journalist, som har varit inne i IS-områden och rapporterat om IS på ett sätt som de godkände. Det gör inte vi och det är ett helvete för varje journalist som vill beskriva något, att man inte kan se det med egna ögon. Det är det värsta vi vet, säger Cecilia Uddén. Johan-Mathias Sommarström har varit mycket i Tunisien, som man kan säga är IS stora rekryteringsbas. – I Tunisien handlar det framför allt om att IS lovar dem ett liv i ett kalifat där alla är lika mycket värda. Kommer man från ett land där man har utsatts för förtryck, där många är fattiga, även om inte alla som rekryteras till IS är fattiga, då är det ganska lockande att sälla sig till de skarorna där alla är lika mycket värda och alla hyllas lika mycket, säger Johan-Mathias Sommarström. Vad händer med dem när de rekryteras och skickas vidare? – Det är väldigt olika. Tunisien har infört nya terrorlagar så nu förhindrar man framför allt unga människor från att resa utomlands. Många har åkt vidare till Libyen som är ett i princip laglöst land just nu. Där har IS etablerat sig och har stora träningsläger. Det är dit många av de tunisiska ungdomarna åker först innan de är färdigutbildade. Richard Myrenberg har sett den islamistiska terrorn på annat håll när han rapporterade från Garissa i Kenya där en attack mot ett universitet genomfördes tidigare i år. – Skrämmande för Kenya som nation var att en av gärningsmännen i attacken en gång i tiden var en lovande juriststudent på ett av Nairobis främsta universitet. Alla gärningsmännen i Garissa var kenyaner så på något sätt har man importerat den islamistiska terrorn. Terrorgruppen Al-Shabaab som ursprungligen är från Somalia hade lyckats exportera det här extrema våldet till Kenya. Hänger terrorgrupperna Al-Shabaab och Boko Haram ihop med IS, har de någon kontakt? – Al-Shabaab säger sig vara en del av al-Qaida. Boko Haram däremot har närmare kontakt med IS. I vintras kom det nya filmer på nätet från Boko Haram som plötsligt var väldigt välproducerade och välgjorda och då är det många som misstänker att IS har tagit över mediakommunikationen för Boko Haram. Dessutom påstår nigeriska myndigheter att man har lyckats stoppa hundratals nigerianer som, precis som i Tunisien och i andra länder, är på väg till Turkiet för att gå med i IS. Katja Magnusson har varit mycket i Irak och bland annat träffat yazidiska kvinnor som utsatts för IS:s våld. De har berättat om systematiska våldtäkter och andra medier rapporterar om att IS bedriver sexslaveri. Hur rättfärdigar de här IS-männen, som säger sig vara djupt religiösa, något sådant som våldtäkt? – De ser inte de här yazidiska flickorna som goda muslimer, de ser dem som avfällningar. De har till och med gått ut med i sin tidning med att det är tillåtet att våldta de här flickorna då de inte anses vara muslimer. Ska man tolka det som att det är en del av tron att man får våldta? – Många muslimer skulle säga att IS inte över huvud taget representerar islam och att det här är en brutalitet och en avart som inte har något med religion att göra. IS försöker försvara de här handlingarna i religionens namn men de flesta muslimer skulle säga att de är helt oacceptabelt, precis som alla känner när man träffar de här unga flickorna. Texten är ett utdrag ur seminariet, som du hör i sin helhet i podden. Nanna Isaksson, Ekot nanna.isaksson@sverigesradio.se

Vi besöker jazidier i irakiska Kurdistan som lidit svårt under Islamiska Statens, IS, framfart i området. I Tunisien besöker vi Bardomuséet i Tunis som utsattes för en våldsam terrorattack i våras och vi pratar med personalen som överlevde. Så noterar vi att Kambodja är ett av dom få länder som klarar FNs millenniemål att minska barna- och mödradödligheten.

I Tunisien är många unga,som deltog i revolutionen, besvikna över att demokratiprocessen går i snigelfart. Vi ska till Ukraina å besöka Janukovytj praktfulla residens - symbolen för maktmissbruk I Indien har de traditionella Madrasasskolorna moderniserats Och dessutom bjuder vi på ett myllrande reportage från Bolivia, som fortfarande har de högsta tillväxtsiffrorna i Latinamerika I Tunisien är många unga som deltog i revolutionen för 4 år sedan besvikna över att demokratiprocessen går i snigelfart. Vi ska till Ukraina å besöka Janukovitj praktfulla residens, som idag är symbol för maktmissbruk I Indien har de traditionella Madrasasskolorna  moderniserats Och dessutom bjuder vi på ett myllrande reportage från Bolivia, som fortfarande har de högsta tillväxtsiffrorna i Latinamerika

Om islamismen som den arabiska vårens stora segrare. I Tunisien bildar de regering. I Egypten talar sekulära politiker om en kamp på liv och död mot politisk islam. Men har den demokratiska vågen också demokratiserat det vi kallar islamism? Intervjuer med Muslimska brödraskapet, Hamas och ett unikt reportage inifrån Jemen där regimen använder islamistspöket som slagträ. Hör president Ali Abdullah Salehs närmaste män och ledaren för en islamistisk opposition på frammarsch. Islamistiska Ennadha blev nyligen det största partiet i valet i Tunisien, de fick över 40 procent av rösterna och 90 av drygt 200 platser i den konstitutionella församlingen. Därmed kommer Ennadha vara dominerande och tongivande i utformandet av ett nytt demokratiskt politiskt system i Tunisien, det första i landets historia. Konflikts Mikael Olsson ringde upp en av partiets frontfigurer, Souad Abdel Ibrahim, som väckt uppmärksamhet både i Tunisien och utomlands. Det land där den arabiska våren har varat längst är Jemen. Demonstrationerna mot president Ali Abdullah Saleh har pågått i 10 månader nu, i flera städer i landet protesterar hundratusentals människor. Upproret har lett till framgångar för det islamistiska partiet al-Islah, i dagsläget den viktigaste oppositionella aktören i landet. Men om de är moderata eller konservativa vill ingen, inte heller partiets ledare, svara på när Lotten Collin ställer frågan. Hon intervjuade också president Ali Abdullah Salehs närmaste rådgivare, som varnade för att Jemen kommer bli ett nytt Afghanistan om al-Islah kommer till makten. Att islam som kommer att dominera politiken i de postrevolutionära arabiska länderna råder det knappast någon tvekan om - vägen till demokrati kommer inte att ta en omväg runt moskén utan måste gå igenom, som det brukar heta. I Libyen blir islamister alltmer tongivande i övergångsfasen och det tunisiska Ennahda-partiets har vunnit stora framgångar i valet i Tunisien nyligen. Det kommer troligen följas av en seger för det Muslimska Brödraskapet vid valet i Egypten senare i november. Men exakt i vilken rikting politisk islam utvecklas beror på många olika faktorer: Medan det egyptiska brödraskapet är pressat av radikala bokstavstrogna salafister, utkristalliserar sig samtidigt traditionell höger/vänsterpolitik inom rörelsen. En av politisk islams skarpaste unga tänkare, Ibrahim El Houdaiby, hoppas på en framtid då just sakpolitik blir viktigare än frågor om religiösa identitet. Vår korrespondent Cecilia Uddén har träffade El Houdaiby i Kairo. En av de återkommande rösterna under den arabiska våren i Konflikt har varit chefredaktören för Yemen Times, Nadia al-Sakkaf. Hon vittnade på telefon i mars om hur krypskyttar, antagligen från regeringsstyrkorna, skjutit ihjäl 52 civila demonstranter ute vid universitet i Jemens huvudstad Sanaa. Då var Nadia övertygad om att det bara var en tidsfråga innan president Ali Abdullah Saleh skulle tvingas avgå. När Lotten Collin nu träffar henne i Sanaa är hon inte längre lika säker.

I Tunisien förbjuds det gamla regeringspartiet. Är förbud rätt väg att nå frihet. Statsvetaren ges oss svar. /// Julian Assange jämför Sverige med en bananrepublik. Har han rätt? Eller tokfel? Sonja Leister hjälper oss att utvädera Assanges liknelse. /// Sossarnas kravprofil för sin nya ledare är alldeles för okonkret. Vi tar saken i egna händer och skriver om, skriver rätt och berättar vad de egentligen vill ha för ledare. /// Å Henrik möter nyethspanelen å frågar Viktor Barth-Kron om när ett svenskt barn är fattigt och vem Ametist Azordegan kommer avguda när Mandela dör.

I Tunisien kräver folket att alla från den gamla regimen måste bort - men exakt var slutar regimen och var börjar folket?! Filosofen svarar! /// I sprutbytes-debatten säger Moderaternas heroin-talesperson att knarkare ska röka sitt heroin - istället för att injecera det. Researcher-Erik undersöker, vad är bäst: Röka eller spruta?! /// Kina lånar nu ut mer pengar till fattiga länder än Världsbanken. Om fattiga Brunchistan behöver pengar, vem är bäst att bli rövknullad av?! /// Baby Doc, Marcus Birro och Jennifer Aniston - Sonja Leister hjälper veckans hetaste profiler att komma till rätta med sin förvrängd självbild!