Podcast appearances and mentions of karin dornbusch

Med tenoren Rickard Söderberg och tonsättaren Tommie Haglund. Vad är ett eget uttryck, en egen röst i musiken? Hur gör en tonsättare för att få fram sin egna röst? Gränsöverskridande tenoren Rickard Söderberg sjunger mest barock, Mozart och Wagner i Mellanamerika och Europa, inte minst vid Drottningholms Slottsteater. Rickard Söderberg ger ut excentriska plattor på eget skivbolag. På CDn The Perfect Man sjunger han klassiska kärlekssånger till andra män. Hjalmar Gullbergs text Kyssande vind till Lars-Erik Larssons musik har för mig en stark innebörd: Han kom som en vind, vad bryr sig en vind om förbud. Textraden Svällande segel som smeker sjömanskind i Till havs, tolkar han på eget sätt. På en video på hemsidan sjunger Rickard Söderberg Till havs från en av Greenpeace båtar till stöd för havens naturreservat. Den videon censurerades av SVT. På nya CDn Castrato Arias ger tenoren sig i kast med arior som bl a skrevs till den store Farinelli. Arior som numera oftast sjungs av kvinnor. För mig är Händel, Vivaldi och Broschi total rockn roll! Barockmusik över stock och sten, där taglet ryker och more is more. En fulhet som blir naken och sårbar, säger Rickard Söderberg. Tonsättaren Tommie Haglunds musik finns klar i hans huvud. Jag suggererar fram mina klanger och låter ofta visionen glasas in i en okrossbar rosa bubbla som jag i fantasin släpper mot skyn. Min musik är ömtålig och dess klangpalett måste behandlas varsamt, förklarar Tommie Haglund. Musiken/klangerna sitter liksom i kroppen. Jag får nästan ont om jag hör att en ton är fel i en klang eller om något är galet. Att komponera är för mig som att slita upp mitt inre. Jag letar efter de punkter som är känsligast och vill att de ska träffa lyssnaren. Det händer ibland att musiker gråter när de spelar eller sjunger min musik. På Tommie Haglund senaste CD Hymns to the Night tolkar violinisten Elisabeth Pitcairn hans violinkonsert på sin Stradivarius som ägts av bl a tonsättaren Felix Mendelssohn. Violinen är idag värd närmare 25 miljoner kronor och Elisabeth Pitcairn fick den i 15-årsgåva av sin farfar, som blivit miljardär på att producera glas och kemikalier. Enligt kanadensiska filmen The Red violin blandade Stradivarius in blod från sin i barnsäng avlidna hustru i lacken.   Spellista: Kärlekshjärtan Tommie Haglund Canabile Kör. Halmstads Musikskola Stråkensemble. Per Elwing, dirigent   Ombra Mai Fü G F Händel Rickard Söderberg, tenor Castrato Arias Uncut Edition ric002   Kyssande Vind L.Larsson Rickard Söderberg, tenor & Fredrick Haglund, piano The Perfect Man ric001   Till Havs G. Nordqvist Rickard Söderberg, tenor & Fredrick Haglund, piano The Perfect Man ric 001   Armata Face Et Angibus Antonio Vivaldi Rickard Söderberg m fl Castrato Arias Uncut Edition ric002   Son Qual Nave R. Broschi Rickard Söderberg Castrato Arias Uncut Edition ric002   To the sunset breeze Tommie Haglund John Mills, gitarr. Stephen Fitzpatrick, harpa. Lysellkvartetten Hymns to the Night PHONO SUECIA PSCD 184   Röstens dotter Tommie Haglund HSO, Jeanette Bjurling, Tua Åberg, Karin Dornbusch, Dan Almgren, John Ehde m fl Hymns to the Night PHONO SUECIA PSCD 184   La Rosa Profunda sats 3 Tommie Haglund Jeanette Köhn, sopran. Love Derwinger, piano   Violinkonsert - Hymnen an die nacht Tommie Haglund Elisabeth Pitcairn, violin. HSO. Hannu Koivola, dir Hymns to the Night PHONO SUECIA PSCD 184

Hör musikalisk kreativitet ihop med förmåga till unika associationer, att vara excentrisk, too much, heldeppig, gränsöverskridande eller hyperaktiv? Kort sagt - allt annat än mainstream. Del 1 av 4. Vad har Britney Spears, Robert Schumann och Amy Winehouse gemensamt? Eller Gioacchino Rossini, som skrev 40 operor på 20 år, och singersongwritern Jeff Buckley? Beethoven och Nina Simone? Tom Waits och Mozart? Hör galenskap och genialitet ihop? 2012 tilldelades Benjamin Staern Sveriges största tonsättarpris, Christ Johnsonpriset, på 180 000 kronor, för sin klarinettkonsert Worried Souls, Oroade själar, med solisten Karin Dornbusch och Norrköpings Symfoniorkester under ledning av Stefan Solyom. Svenska musikaliska Akademin gav motiveringen: "Med häpnadsväckande förmåga hanterar Benjamin Staern stora musikaliska former på ett originellt och personligt sätt, i ett verk präglat av rikt varierad orkestrering och bländande virtuositet i solostämman." Benjamin Staern har flera utvidgade sinnen; dels absolut gehör och dessutom synestesi. Benjamin hör färger i toner och ser toner i färger. Detta förstod han först själv när han vid Universitet i Lund började läsa om tonsättaren Arnold Schönbergs samarbete med bildkonstnären Vassily Kandinsky. Även tonsättarna Olivier Messiaen och Nikolaj Rimskij-Korsakov var synestetiker. När Benjamin Staern ser en speciell färg hör han en bestämd ton. Och när han hör en ton ser han en färg. Samma ton högre upp i oktaven har en ljusare nyans än den lägre tonen. Färgen svart är tystnad. Tonen C är vit. G-klaven ser han i gult, altklaven i rött, tenorklaven i brunt, basklaven i blå färg, blåsinstrumenten i grön färg och slagverken har ett brus av grå nyanser eller tonkluster, eftersom de ofta inte har någon fixerad tonhöjd. Experimentstycket för brassensemble Colour Wandering är en färgvandring där Benjamin Staern lät färgerna styra det musikaliska uttrycket. Här bygger han upp samma melodi i olika hastigheter samtidigt. Då uppstår det bland annat kvartstoner, vilket han sjunger för oss i programmet. Han har ju absolut gehör. Men ibland blir det kaos i Benjamin Staerns hjärna när han till exempel under en konsert bombarderas av musikens alla färger eller när han ständigt översköljs av toner när han ser färger. Även det absoluta gehöret kan ge upphov till frustrationer. Men när han komponerar så överröstar hans egna musikaliska infall alla de andra tonerna och färgerna i huvudet! När jag var sju år hörde jag en repetition av Verdis opera La Traviata och huvudrollen sjöng en kvartston fel. Då mådde jag illa, på samma sätt som när jag hör mikrotoner. Då kan jag se fler färger än vanligt. Det är som att se bensin på trottoaren eller att se flera strimmor framför mig som blir missfärgade, liksom fraktalmålningar, Mandelbrot. Toner och färger krockar med varandra och en märklig mosaik uppstår. Det är helt surrealistiskt, skrattar Benjamin Staern, som föddes med Kraniosynostos, vilket betyder att fontanellerna hos honom som litet barn slöt sig alltför tidigt. Det här är något som sker för ett barn på 2 000 födda. Han opererades som bebis och var helt stum mellan 2 år och 6 år. Benjamin Staern diagnostiserades då med en speciell form av autism. Det är samma diagnos som Gustav III hade, berättar Benjamin. Även Stanley Kubrick och Glenn Gould var förmodligen autister. Jag grät när jag såg filmen Rain Man med Dustin Hoffman, eftersom jag kände igen mig. Musiken har hjälpt mig i livet. Jag har med åren vant mig vid mina utvidgade sinnen och upplever dem nu som fantastiska. Jag är stolt över den jag är, säger Benjamin Staern och skrattar sitt härliga skratt.   Benjamin är son till den legendariske dirigenten Gunnar Staern, som ledde orkestern som senare blev Kungliga filharmonikerna. Han dirigerade även Gävle Symfoniorkester, Stora Teaterns Orkester i Göteborg och Malmö Operaorkester. Min far hade 5 000 partitur från ett helt yrkesliv. Jag blev mycket intresserad av den grafiska bilden i komplexa partitur, t ex hos Krzysztof Penderecki och Witold Lutosawski. Redan som sexåring började jag kopiera noter från de partitur som min pappa använde i sitt arbete, berättar Benjamin. Gunnar Staern avled 2011. Mamma Harriet Staern har varit körsångerska och kostymansvarig på Malmöoperan och är nu påklädare på samma opera där även Benjamin arbetar som notbibliotikarie. Han sorterar noter och stämmor. Det är en vilopunkt i skapandet, säger han själv. Benjamins mamma har varit och är fortfarande ett stort stöd för Benjamin. Hon tog hand om honom medan fadern var ute och jobbade på fältet, som Benjamin Staern säger. Tidigare i mitt liv hade jag problem med grovmotoriken. Jag var ofta ute och spelade cello och piano med flera ungdomsorkestrar och då var mamma ett ovärderligt stöd för mig. Nuförtiden går mamma och jag tillsammans på uruppföranden av både konserter och operor. Benjamin Staern slog igenom år 2000 med det symfoniska verket The Threat of War, Krigshot, som fick stort internationellt gensvar. Hans stycken har framförts på flera scener i Sverige, i Tyskland, i Tokyo, på Island och i Skottland. Numera får Benjamin Staern beställningar från orkestrar, ensembler och musiker runt om i Europa. Under tre år var han Composer-in-residence hos New European Ensemble i Holland. Han komponerade ett helaftonsstycke som uruppfördes av denna ensemble 2014, då Umeå var europeisk kulturhuvudstad. Musiklista:Fire And ImprovisationEmil Jonason,Emil JonasonREHABAmy Winehouse,Mbuyamba, NaAmy WinehouseAmy WinehouseISLAND RECORDS00407, 171 782 3Cp SkräckMbuyambaMad OddsFire And ImprovisationEmil Jonason,Emil JonasonWorried SoulsBenjamin Staern,Karin DornbuscNorrkopings SymfoniorkesterStefanSolyom, DirIL BARBIERE DISIVIGLIA: NR 7 (5), AKT1, "UNA VOCE POCOFA"Gioacchino Rossini,Cesare SterbiniMalena Ernman/ AlbertoHold-Garrido/ Stockholm SinfoniettaROXY RECORDINGS29117, 1019892YELLOW SKIESBenjamin Staern,Anna Svensdotter/Benjamin StaernSFZ RECORDS 23788, SFZ 1016 Yellow SkiesBenjamin Staern,Anna Svensdotter/Benjamin StaernSFZ RECORDS 23788, SFZ 1016Colour WanderingBenjamin Staern,Musikhögskolans I Malmö BrassensembleHåkan Hardenberger, DirColour WanderingBenjamin Staern,Musikhögskolans I Malmö BrassensembleHåkan Hardenberger, Dir Il Barbiere Di Siviglia: Nr7 (5), Akt 1, "Una Voce Poco Fa"Gioacchino Rossini,Cesare SterbiniMalena Ernman/ Alberto Hold Garrido/ Stockholm SinfoniettaRoxy Recordings 29117, 1019892Colour WanderingBenjamin Staern,Musikhögskolans I Malmö BrassensembleHåkan Hardenberger, DirJubilateBenjamin Stearn,BBC Scottish Symphony OrchestraFire And ImprovisationEmil JonasonEmil JonasonThreat Of WarBenjamin Stearn,Gävle SynfoniorkesterMats Rondin, DirTranströmersångerBenjamin Stearn,New European EnsembleCarina Vinke Christian Karlsen, DirNATTENS DJUPA VIOLONCELLBenjamin Staern,Karin BoyeAnna Larsson/ JanRisberg/ SonanzaPHONO SUECIA 00408, PSCD 180

Birgitta Tollan möter människor som på olika sätt har en relation till musik och kropp. I detta program hör du tonsättaren Tommie Haglund och prästen Rebecka Gustafsson. Tommie Haglund är tonsättare och tilldelades av Kungliga Musikaliska Akademin 2014 det största musikpriset i Sverige, Stora Christ Johnson-priset, på 180 000 kronor, för sin cellokonsert Flaminis Aura. Svenska Musikläggarföreningen utsåg 2003 hans verk Röstens dotter till årets mest betydande verk. Tommie Haglunds cellokonsert Flaminis Aura är baserad på minnen från hans barndom då han ligger på sjukhus halvannat år och på nätterna leker med de knaster och de störningar som han får fram genom att vrida på ratten på radions AM-band. Många år senare, 1997, efter en misslyckad ryggoperation blir Tommie Haglund än en gång fjättrad vid sängen. Förlamad från midjan och neråt kan han varken gå eller sitta. I sängen skriver han den här cellokonserten efter en beställning. Vid ryggoperationen hade flera nervtrådar trasats sönder och Tommie blir till sist utan känsel i höger ben med ständiga nervsmärtor som leder till panikattacker. Tommie får en felaktig diagnos och medicineras med benzodiacipiner, epilepsimediciner och sömnmedel, cirka 30 tabletter om dagen, mot en sjukdom han inte har. Förvirring, ständiga infektioner med livshotande blodförgiftningar är biverkningar av medicineringen men någon smärtmedicin får han inte. En läkare upptäcker misstaget och samtliga mediciner sätts ut och ersätts med smärtlindring. Eftersom medicinerna är vanebildande tar det ett år att fasa ut tabletterna. Tommie Haglund är felmedicinerad mellan åren 2003-2010 och värst biverkningar upplever han efter 2005. Patientskadenämnden tog ett år på sig för att reda ut det hela och blev ersättningsskyldiga. Tommie Haglund fick även en ursäkt av sjukhuset. När Tommie Haglund väl är är tablettfri förlorar han sin identitet som tonsättare. Det tar tid innan han vågar komponera igen. Han vill, utan att släppa skärpan, koncentrationen och kompromisslösheten, hitta en dörr in till ett annat musikaliskt rum än han varit i tidigare.   Jag vill inte hamna i det här skrikiga uttrycket som jag ibland hänfallit åt, till exempel i min violinkonsert Hymns to the Night. Jag ger mig sjutton på att ge komponerandet tid. Det viktiga är att jag är ärlig mot mig själv. Sedan får det bli som det blir! Tommie Haglunds musik blir lugnare och tonerna hamnar lägre ner i registren. Det hör vi bland annat i stråktrion till Trio Zilliacus, Sollievo, vilket betyder tröst, läkning efter stormen. Jag var orolig för att stycket blev alltför enkelt och avskalat. Jag behövde ju inte längre kämpa med mina toner och klanger. Stråktrion uttrycker kärlek till min fru och kärlek till gammal musik som jag alltid har haft med mig, framför allt till min själsfrände John Dowland. Kroppen är i högsta grad inblandad även när jag komponerar numera. Jag skriver utifrån emotionella bevekelsegrunder, vill njuta av behagliga klanger som ger njutning och inte bara borra in mig där det gör som mest ont. Jag söker en filtrerad, fokuserad skönhet där sensualism med skärpa får blomma ut. Rebecka Gustafsson är vid intervjutillfället komminister i Kållereds församling utanför Göteborg. Hon valde mellan Musikhögskolan och Prästseminariet och musiken är för Rebecka Gustafsson väldigt väsentlig i arbetet som präst. Hon har bland annat sjungit i Uppsala Domkyrkokör. Till sina förrättningar väljer hon ofta musik efter sin magkänsla. Både den hon själv sjunger och den som spelas upp i kyrkorummet. Vid en vigsel eller begravning kan det vara exakt samma låtar, men känslan är helt annorlunda beroende på vilka personer som finns i rummet. När jag själv sjunger är min uppgift som präst att hjälpa dem som sitter i bänkarna att komma närmare Gud och att hjälpa dem i sorgen. Musiken är ett hjälpmedel. Birgitta Tollan deltog i en av Rebecka Gustafssons begravningar. Den döda kroppen i kistan är det som människan har lämnat kvar och den är på det sättet en slags närvaro, säger Rebecka Gustafsson. Hur är det att sjunga för en död kropp i en kista och för de sörjande kropparna i bänkarna? Även om jag sjunger är det aldrig jag som står i fokus. Det är ju en människa som ligger där. Det finns en närvaro av den personen som jag inte kan förneka. Min uppgift genom hela begravningsprocessen är att ta hänsyn till och stärka den dödas/dödes värdighet. Det är en skön känsla, eftersom jag i det ögonblicket ger de som sörjer ett klingande stöd. Det är inte alltid man lyckas att ge dem som är tysta en röst. Men i det ögonblicket känns det som att jag gör det med hjälp av musiken. Rebecka Gustafsson berättar i programmet om ritualerna vid en begravning och om vilka förböner och psalmer hon använder. Dessutom får vi exempel på vilken musik som de döda och deras släktingar väljer inför ceremonierna. "Musik vid smärta och död" är det femte och sista programmet i Musikmagasinets serie Musik och kropp.Musiklista:BODY AND SOULJohnny Green,Frank Eyton / Edward Heyman / Robert SourBillie Holiday / Harry Edison / Ben Webster / Jimmy Rowles/ Barney Kessel/ Red Mitchell/ Alvin StollerVERVE00383, 589 932-2The Four Seasons, Op.8- Autumn [Allegro, Adagio molto, Allegro]Vivaldi, Antonio [1678-1741]Malin Broman (Violin), Swedish Radio Symphony Orchestra, Simon Crawford-Phillips (Conductor)3167-14-0116:16Cellokonserten Flaminis AuraTommie Haglund,Ernst Simon Glaser, Cello. David Afkham, Dir. GSOFrammentiTommie Haglund,Dan Almgren, Karin Dornbusch, Carl-Axel DominiqueHYMNEN AN DIE NACHTTommie Haglund,Elizabeth Pitcairn / Hannu Koivula / Helsingborgs SymfoniorkesterPHONO SUECIA 00408, PSCD 184Il Regni degli SpiritiTommie Haglund,Quatour ManfredSollievo (dopo latempesta)Tommie Haglund,Trio ZilliacusSollievo (dopo la tempesta)Tommie Haglund,Trio ZilliacusSjälens helgedomTommie Haglund,Uppsala DomkyrkokörSjälens helgedomTommie Haglund,Uppsala DomkyrkokörREQUIEM KV 626 D-MOLLWolfgang Amadeus Mozart,John Eliot Gardiner / English Baroque Soloists (London) / Monteverdi-Kören (London) / Barbara Bonney / Anne Sofie Von Otter / Hans-Peter Blochwitz / Willard White / Susan AddisonPHILIPS 00305, 00289 4757057 SUIT EBERGAMASQUE: NR 3, CLAIR DE LUNEClaude Debussy,Roberta RustCENTAUR 17206, CRC 2867BönenTrad,Rebecka GustafssonFIELDS OF GOLDSting (Gb) (2)Sting (Gb) (2)A&M 00485, 540 075-2LOVE ME TENDERGeorge R Poulton,Vera Matson / Elvis PresleyElvis PresleyRCA00316, PD 89061Var inte rädd det finns ett hemligt teckenLars Moberg,Ylva EggehornRebecka GustafssonSVIT FOR ORKESTERMED BC NR 3 D-DURBWV 1068: SATS 2,AIRJohann Sebastian Bach,Herbert Von Karajan / Berliner Philharmoniker / David BellDGG 00174, 413 309-2

Barbro Hedvall gästas av Karin Dornbusch, konstnärlig ledare. Musik i detta avsnitt 10 Seconds Left - Gothemburg Combo (vinjett) Intima miniatyrer, Op. 20: II. Allegro moderato - Stenhammar Quartet Senhöstblad: Allegretto - Stenhammar Quartet Nebraska - Gothemburg Combo

Vad har Britney Spears, Robert Schumann och Amy Winehouse gemensamt? Eller Gioacchino Rossini, som skrev 40 operor på 20 år, och singersongwritern Jeff Buckley? Beethoven och Nina Simone? Tom Waits och Mozart? I sex program undersöker vi om galenskap och genialitet hör ihop. Och om musikalisk kreativitet hör ihop med förmåga till unika associationer, att vara excentrisk, too much, heldeppig, gränsöverskridande eller hyperaktiv. Kort sagt - att vara allt annat än mainstream. Första programmet i serien "Med utvidgade sinnen" har undertiteln Färger och musik. Manus och produktion: Birgitta Tollan. 2012 tilldelades Benjamin Staern Sveriges största tonsättarpris, Christ Johnsonpriset, på 180 000 kronor, för sin klarinettkonsert Worried Souls, Oroade själar, med solisten Karin Dornbusch och Norrköpings Symfoniorkester under ledning av Stefan Solyom. Svenska musikaliska Akademin gav motiveringen: "Med häpnadsväckande förmåga hanterar Benjamin Staern stora musikaliska former på ett originellt och personligt sätt, i ett verk präglat av rikt varierad orkestrering och bländande virtuositet i solostämman." Benjamin Staern har flera utvidgade sinnen; dels absolut gehör och dessutom synestesi. Benjamin hör färger i toner och ser toner i färger. Detta förstod han först själv när han vid Universitet i Lund började läsa om tonsättaren Arnold Schönbergs samarbete med bildkonstnären Vassily Kandinsky. Även tonsättarna Olivier Messiaen och Nikolaj Rimskij-Korsakov var synestetiker. När Benjamin Staern ser en speciell färg hör han en bestämd ton. Och när han hör en ton ser han en färg. Samma ton högre upp i oktaven har en ljusare nyans än den lägre tonen. Färgen svart är tystnad. Tonen C är vit. G-klaven ser han i gult, altklaven i rött, tenorklaven i brunt, basklaven i blå färg, blåsinstrumenten i grön färg och slagverken har ett brus av grå nyanser eller tonkluster, eftersom de ofta inte har någon fixerad tonhöjd. Experimentstycket för brassensemble Colour Wandering är en färgvandring där Benjamin Staern lät färgerna styra det musikaliska uttrycket. Här bygger han upp samma melodi i olika hastigheter samtidigt. Då uppstår det bland annat kvartstoner, vilket han sjunger för oss i programmet. Han har ju absolut gehör. Men ibland blir det kaos i Benjamin Staerns hjärna när han till exempel under en konsert bombarderas av musikens alla färger eller när han ständigt översköljs av toner när han ser färger. Även det absoluta gehöret kan ge upphov till frustrationer. Men när han komponerar så överröstar hans egna musikaliska infall alla de andra tonerna och färgerna i huvudet! – När jag var sju år hörde jag en repetition av Verdis opera La Traviata och huvudrollen sjöng en kvartston fel. Då mådde jag illa, på samma sätt som när jag hör mikrotoner. Då kan jag se fler färger än vanligt. Det är som att se bensin på trottoaren eller att se flera strimmor framför mig som blir missfärgade, liksom fraktalmålningar, Mandelbrot. – Toner och färger krockar med varandra och en märklig ”mosaik” uppstår. Det är helt surrealistiskt, skrattar Benjamin Staern, som föddes med Kraniosynostos, vilket betyder att fontanellerna hos honom som litet barn slöt sig alltför tidigt. Det här är något som sker för ett barn på 2 000 födda. Han opererades som bebis och var helt stum mellan 2 år och 6 år. Benjamin Staern diagnostiserades då med en speciell form av autism. – Det är samma diagnos som Gustav III hade, berättar Benjamin. Även Stanley Kubrick och Glenn Gould var förmodligen autister. Jag grät när jag såg filmen Rain Man med Dustin Hoffman, eftersom jag kände igen mig. – Musiken har hjälpt mig i livet. Jag har med åren vant mig vid mina utvidgade sinnen och upplever dem nu som fantastiska. Jag är stolt över den jag är, säger Benjamin Staern och skrattar sitt härliga skratt.   Benjamin är son till den legendariske dirigenten Gunnar Staern, som ledde orkestern som senare blev Kungliga filharmonikerna. Han dirigerade även Gävle Symfoniorkester, Stora Teaterns Orkester i Göteborg och Malmö Operaorkester. – Min far hade 5 000 partitur från ett helt yrkesliv. Jag blev mycket intresserad av den grafiska bilden i komplexa partitur, t ex hos Krzysztof Penderecki och Witold Lutosawski. Redan som sexåring började jag kopiera noter från de partitur som min pappa använde i sitt arbete, berättar Benjamin. Gunnar Staern avled 2011. Mamma Harriet Staern har varit körsångerska och kostymansvarig på Malmöoperan och är nu påklädare på samma opera där även Benjamin arbetar som notbibliotikarie. Han sorterar noter och stämmor. Det är en vilopunkt i skapandet, säger han själv. Benjamins mamma har varit och är fortfarande ett stort stöd för Benjamin. Hon tog hand om honom medan fadern ”var ute och jobbade på fältet”, som Benjamin Staern säger. – Tidigare i mitt liv hade jag problem med grovmotoriken. Jag var ofta ute och spelade cello och piano med flera ungdomsorkestrar och då var mamma ett ovärderligt stöd för mig. Nuförtiden går mamma och jag tillsammans på uruppföranden av både konserter och operor. Benjamin Staern slog igenom år 2000 med det symfoniska verket The Threat of War, Krigshot, som fick stort internationellt gensvar. Hans stycken har framförts på flera scener i Sverige, i Tyskland, i Tokyo, på Island och i Skottland. Numera får Benjamin Staern beställningar från orkestrar, ensembler och musiker runt om i Europa. Under tre år var han Composer-in-residence hos New European Ensemble i Holland. Han arbetar just nu med ett helaftonsstycke som skall uruppföras av denna ensemble 2014, då Umeå blir europeisk kulturhuvudstad.