Podcasts about GUD

"Da Gideon hadde kommet, var det en mann som fortalte en drøm til vennen sin. Han sa: 'Jeg hadde en drøm. Se, et byggbrød kom rullende inn i Midjans leir. Det kom til et telt og traff det, så det falt ned, og teltet ramlet fullstendig sammen.'" (Dom. 7,13)Gud hadde kalt Gideon til å fri Israelsfolket fra midjanittene, men slanket først hæren hans ifra 32.000 mann til 300! Med de få mennene skulle Gideon likevel vinne seier over en hær på 135.000. For at Gideon skulle få mot til å gjøre det, ba Gud ham om å snike seg ned til fiendens leir. Der overhørte Gideon denne drømmen som midjanittene tolket som et forvarsel om at Gideon kom til å vinne over dem. Og det var akkurat det som skjedde, kan vi lese videre (kap. 6-7)!I drømmen var det et byggbrød. Bygg ble regnet som mindre bra enn " fint mel". Det var som om mannen sa: "Det var bare et byggbrød. Likevel ødela det så mye!" Bare et byggbrød, altså. Er troen din liten? Er håpet ditt lite? Bare det lille.. Men når Gud er i det lille, så blir det lille uovervinnelig. Som det står i Johannes sitt brev: "Alt som er født av Gud, seirer over verden." (1. Joh. 5,4a).La oss ta med oss disse ordene her, om at det som ser så smått og lite ut i menneskes øyne, og kanskje i våre øyne, det er ikke lite når Gud er i det. Da er det noe veldig stort. Så hold fast ved den lille troen din, hold fast ved det lille håpet! For med Guds hjelp så skal du vinne, og så skal dette seire fram!Skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner.

"Hør, alle dere som tørster, kom til vannene! Den som ikke har penger, kom, kjøp og spis! Ja, kom og kjøp uten penger og uten betaling, vin og melk!" (Jes. 55,1)Det er jo så gode ord! Men hvorfor står det at vi skal kjøpe når vi ikke har penger? Hvorfor ikke: Kom og få? Man må gå til en handelsplass, men uten penger. Handler det om å gå i tro?Jeg så en video som kan illustrere det. Et par var i en butikk. Hun var høygravid, men de hadde nesten ikke råd til noe. Stadig la de ting tilbake igjen i hylla. En far og hans voksne datter overhørte samtalen til paret, fulgte etter dem og plukket med seg det som paret måtte gå ifra. Da de overrakte den fulle handlevogna til paret, ble de unge selvfølgelig sjokkerte og glade! De unnskyldte seg med at mannen hadde mistet jobben, som gjorde at denne voksne faren som spanderte dette på dem, sporenstreks tilbød den unge mannen en jobb i firmaet sitt. Kan tro gleden ble stor da!Slik må vi også gjøre, vi må gå der det finns, det som vi trenger! Vi må gå til Golgata og til Gud, selv om vi vet at vi ikke kan betale. Han gir oss alt vi trenger, faktisk også en jobb i Hans rike, kan vi lese (Matt. 20,1-7)!Så er dette ord til oss alle, men kanskje aller mest til deg som kjenner i dag at du mangler noe, eller du mangler mye. Der er ting du lengter etter, der er ting du savner, der er ting du gjerne skulle hatt. Kom! Kom til Jesus, kom til Gud som Far som har lovet å forsørge!Skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner.

Jesus sier «Jeg er porten». Når han sier dette viser han noe radikalt nytt: Der det før var avstand mellom Gud og mennesker, med begrenset tilgang, åpner Jesus nå veien helt inn til Gud. En frimodig invitasjon inn til frelse (Joh 10,9), inn til fellesskap (Joh 10,7), frihet (2. Kor 3, 17). Fri tilgang til Guds nærvær. Jesus ønsker å gi oss liv, glede, trygghet og håp. Også andre ting i livet vårt vil prøve å gi oss dett. I teksten kan vi se at Jesus nevner «tyver og røvere». En kritikk til dårlig lederskap, men også til alt som fører oss vekk fra Gud. Bibelen viser at det kun er Jesus som er sikker. Ingenting annet kan gi oss fullkomment liv og håp. Matteus 6,33 – «Søk først Guds rike ...» Vi er invitert inn til fellesskap med Gud, og hverandre. Kirken er en plass for oppbyggelse, trygghet og utrustning. Men vi er også kalt til å gå ut – Joh. 10,9 – «... gå inn og ut å finne beite». Som befalte rett før han dro til himmelen også: «Gå derfor å gjør alle folkeslag til disipler ...» (Matt 28,19). Friheten vi får i Jesus er ikke passiv – den er ment til å leves ut – til å gi videre. ____Hovedtekst: Johannes 10, 1-10Tilleggstekster: Rom 3, 23-26, Efeserne 2, 12-13, 2. Kor 3,17, Hebreerne 10,19-20____1.        Les dagens tekst – hva står ut for deg i teksten? 2.        Hva kan disse «tyvene og røverne» være i vårt liv? 3.        Hvor finner vi tryggheten, håpet og gleden vår?4.        Hvordan vi leve ut det generelle kallet til alle kristne om å gå ut og dele det vi har fått? 5.        Avslutt med å be for hverandre inn i de områdene.

På sociale medier er et stigende antal unge begyndt at tale om Jesus. De deler videoer af overstregede bibler, synger lovsang og fortæller om deres oplevelser med Gud. Som internettets missionærer kalder de sig selv for Christfluencers. En af dem er 20-årige Athalia Lauridsen, som deler sin tro på både TikTok og Instagram. Tendensen på sociale medier afspejler en samfundsudvikling, hvor flere unge viser interesse for kristendommen og går mere i kirke, og den bekymrer Børns Vilkår. Organisationen frygter, at moraliserende og unuancerede budskaber om tro, synd og frelse kan skabe frygt og skyld hos børn og unge, som er letpåvirkelige. Så hvad laver Gud og Jesus egentlig på de sociale medier? Gæst: Athalia Lauridsen, "christfluencer" og podcastværtVært: Jacob Grosen Tilrettelæggelse og produktion: Karen Marie Gejl  Foto: Tobias Nielsen Der er lånt klip fra TV2 EchoSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Vissa menar att religionen lever inom poesin. Paul Tenngart finner snarare en jordisk livsmening. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Är det möjligt i vår tid att känna djup samhörighet med universum? Är törsten efter existentiell trygghet hopplöst naiv och daterad, eller finns det en djupare mening som vi utan att ljuga för oss själva kan förankra våra liv vid? Var kan vi i så fall hitta den? Den som ställer sig de här frågorna hamnar förr eller senare hos den kanadensiske filosofen Charles Taylor. Han har ju skrivit så mycket om den moderna världens andlighet – i polemik mot de många tänkare som hävdar att modernitet går hand i hand med religionslöshet. Nej, menar Taylor, religionen har inte försvunnit under 1800- och 1900-talen, utan bara tagit sig nya uttryck. Ett av dessa är poesi. I den maffiga undersökningen Cosmic Connections: Poetry in the Age of Disenchantment undersöker Taylor vilken livsmening den västerländska poesin har erbjudit efter det att 1700-talets rationalistiska upplysningsfilosofi gjorde vår värld avförtrollad. Grundtesen är att alltsedan romantiken har det varit poesins huvuduppdrag att återförtrolla världen. Med symboler, metaforer, rytm och halsbrytande tankesprång visar den lyriska texten vägen bort från logiken och empirin, bort från deduktionen och mätningarna, mot något annat. Något djupare, mer meningsfullt, andligt. Lyckas den då, poesin, där den traditionella västerländska religionen successivt har tappat i trovärdighet och kraft? Nja, menar Taylor, inte riktigt. Allt som oftast tvivlar poeterna, både på sina egna språkliga verktyg och på hur verklighetsförankrad deras aning om något större egentligen är. Men de försöker åtminstone. De vägrar lägga sig platt för rationalismen. Det är svårt att säga något verkligt nytt om de senaste 200 årens västerländska poesi, men den filosofiska örnblicken är välkommen. En litteraturhistoriker fastnar lätt i detaljer och det krävs nog ett utifrånperspektiv för att uppfatta kopplingen mellan poesins återförtrollning och det som sociologen Hartmut Rosa kallar resonans – den levande förbindelse mellan individ och värld som sägs skapa vår känsla av mening. Poesin blir en fråga om samhörighet, upplevelsen av en andlig dimension i tillvaron blir en social erfarenhet. Vi människor vill känna gemenskap – inte bara med våra familjer och vänner utan med människosläktet och alla andra invånare i världen. Men tyvärr stannar Taylors undersökning vid 1980 års Nobelpristagare i litteratur, Czeslaw Milosz. Han hinner inte fråga sig vad vår egen tids litteratur säger om relationen mellan oss och världen? Den frågan är inte minst relevant med tanke på alla de diktverk om människa och natur som frodats i den västerländska litteraturen alltsedan 1990-talet, den så kallade ekopoesin. Nog finns det både tydliga paralleller och distinkta skillnader mellan denna sentida strömning och det författarskap som utgör Charles Taylors paradigmatiska exempel på romantisk återförtrollning – naturpoeten William Wordsworth. En av mina ekopoetiska favoriter är den amerikanske poeten C. K. Williams och hans Pulitzerprisbelönade samling Repair från 1999. Flera av Williams texter gestaltar en intensiv mänsklig längtan efter samhörighet med icke-mänskliga varelser. I en dikt sitter en man fast på ett tåg som har stannat mitt ute i ingenstans. Han tvingas höra på grannens konstanta mobiltelefonpladder och blickar trängtande ut genom tågfönstret. Då får han ögonkontakt med en hare och upplever en kort stund av djupt samförstånd med djurlivet därute på fältet. Men han tvivlar på om haren bryr sig det minsta om hans existens. I en annan dikt hittar en pojke en del av ett djurskelett på trottoaren framför ett museum. Han fascineras av dess märkliga form och funderar över hur den lilla benbiten har hamnat här och vart den ska ta vägen när han släpper den. Kommer den att ta sig ner genom gatustenen förbi tunnelbanenätet och avloppssystemet för att till slut brytas ner och förenas med jorden? Hans mamma blir arg och ryter åt honom att slänga ifrån sig den smutsiga saken. De ska ju in på museet nu och titta på en annan sorts natur – rengjord, sorterad och propert uppställd i glasmontrar. Mannen på tåget och pojken på trottoaren är med om precis det som diktjaget i Wordsworths dikt ”Tintern Abbey” känner: en ögonblicklig upplevelse av återanknytning till världen. Det de söker efter och delvis uppnår är resonans. Sedan C. K. Williams Repair kom ut har något hänt som gjort ekopoesin mer central, ja kanske rentav akut. Kunskapen om den globala uppvärmningens orsaker och konsekvenser ställer människans relation till naturen i en helt ny belysning. I Sverige etablerades det ekopoetiska klimatmotivet med Jonas Grens samling Antropocen från 2016, som bland annat innehåller en fantastisk dikt om en pappa och en son som plockar tranbär i en backe där någon på sjuttiotalet hällde ut en dunk med växtbekämpningsmedlet hormoslyr. Bärplockarna skördar det som mannen sådde en vår för länge sedan. För honom var dumpningen ett ögonblicks verk, men för framtida generationer av människor lever kemikalierna kvar. Och detsamma gäller för hela planeten. Våra liv varar på sin höjd en människoålder, men det vi gör under denna begränsade tidsperiod sätter djupa spår i framtidens naturer. Det är förstås skrämmande. Men det visar också att våra liv är betydelsefulla. Ekopoesin gestaltar den intensiva direktförbindelsen mellan våra kroppar och allting annat på jorden. Och denna sorts resonans behöver inte vara förankrad i den andliga överbyggnad som Charles Taylor är ute efter. Den amerikanske litteraturkritikern George Steiner frågade en gång om stor konst verkligen kan skapas i ett sekulariserat samhälle. Ekopoesin visar hur absurd den frågan egentligen är. Varför skulle gudstron ha monopol på djupare livsmening? Ett bra exempel på sekulär livsmening finns i svenska Eva Ribichs vackra diktsamling Mängd, regn från 2024. Innan Ribich beskriver en drastisk översvämning som går över i en förödande torka har hon ringat in den enskilda människans position på jorden: Platsen min kropp tar. Vattnet som trycks undan och germig rum. Kan inte hålla mig ute. Människokroppen har obönhörligen en plats bland världens fenomen, och det är mycket betydelsefullt vad vi gör med den medan vi befinner oss här. Återförtrollning är kanske fel ord. Den planetära resonans som ekopoesin gestaltar är inte utomvärldslig. Den ekologiska livsmeningen har inte heller behov av något kosmiskt perspektiv. Dess existentiella samhörighet är biologisk och helt och hållet jordisk. Och det räcker ganska långt.

OKS er en kirke for alle mennesker, og spesielt for deg som ikke pleier å gå i kirken. En kirke for folk som deg - Vi ønsker å være et sted der gode vennskap bygges og livet med Gud utvikles!Vi møtes rundt om i landet, finn en avdeling i nærheten av deg på oks.no

John Eidering predikar om kampen mot ondskan i vår predikoserie om fastan.

En kvindelig studerende er på sit studiearbejde blevet interesseret i en mand, som jævnligt kommer på hendes studiearbejde. En diskret baggrunds-undersøgelse har imidlertid afsløret, at han formentlig både er gift og har børn - og hvad gør man så? En ægtepar har skrevet og bedt om råd i forbindelse med, at deres svigersøn skal i fængsel i længere tid. Og endelig undrer en tredje lytter sig over, at præstepanelet for nyligt fastslog, at Gud altså kun har skabt to køn. "Der er faktisk mennesker, som enten fysisk eller psykisk hverken er det ene eller det andet. Og hvad så med dem", spørger han. Sognepræsterne Mette Juul, Niels Thisted og Jesper Fich fra henholdsvis Flødstrup-Ullerslev, Idestrup og den katolske Sankt Mariæ Kirke på Frederiksberg er gæster hos vært Anne-Grethe Bjarup Riis.

Idestrup Kirke, Lolland Falster stift. 3. søndag i fasten Prædikant: Niels Thisted Organist: Jens Otto Jensen Vært: Jon Kaldan Salmer: DDS 332: På Jerusalem det ny DDS 305: Kom, Gud Helligånd, kom brat! DDS 450: Du kommer, Jesus, i vor dåb DDS 624: Gud er Gud før jorden skabtes DDS 172: Se, vi går op til Jerusalem Præludium: Aleneste Gud i himmerig Komponist: J.G. Walther Postludium: Komponist: O. Koppang

Præludium: Johann Sebastian Bach: Præludium i e-mol Davidssalme: 119, 12-16 Salme: 740 "Nat, søvn og slum og seng, farvel!" Fra det N.T.: Johannes' Åbenbaring 2, 1-7 Trosbekendelsen Salme: 390 "Gud, lad dit ord i nåde lykkes" Postludium: Johann Sebastian Bach: Fuga i e-mol

«Taushet overfor ondskap er ondskap i seg selv: Gud vil ikke anse oss som uskyldige. Å ikke snakke er å snakke. Å ikke handle er å handle.» Disse ordene ble skrevet av den tyske teologen og presten Dietrich Bonhoeffer, som ble henrettet av nazistene i 1945.Jeg tror Bonhoeffer hadde lagt merke til at mange kristne ser ut til å gjemme seg bak korset. At vi tror at det er nok å tie, at man er god hvis man ikke er aktivt ond selv.Men å lukke øynene for ondskap er faktisk å gi ondskapen fritt spillerom, mener Bonhoeffer. Hvis ingen griper inn for å stoppe ondskapen, hvordan kan vi forvente at ondskapen skal opphøre?Så la oss lytte til Guds kall, tre ned fra tribunen, ta på oss Guds kamptrøye og delta etter beste evne i kampen mot den.Velkommen til å lytte til våre tanker før søndagen!______________________________3. søndag i fastetidenSkriv til engelen for menigheten i Laodikea:Dette sier han som er Amen, det trofaste og sannferdige vitnet, begynnelsen til alt som Gud har skapt: Jeg vet om dine gjerninger – du er verken kald eller varm. Om du bare var kald eller varm! Men du er lunken, ikke varm og ikke kald. Derfor skal jeg spytte deg ut av min munn. Du sier: «Jeg er rik, jeg har overflod og mangler ingenting.» Men du vet ikke at nettopp du er elendig og ynkelig, fattig, blind og naken. Derfor gir jeg deg det råd at du kjøper gull av meg, renset i ild, så du kan bli rik, og hvite klær som du kan kle deg med og skjule din nakne skam, og salve til å smøre på øynene dine, så du kan se.Jeg refser og irettesetter alle dem jeg har kjær. La det bli alvor og vend om!Johannes' åpenbaring 3:14-19

«Dette er godt og noe Gud, vår frelser, gleder seg over, han som vil at alle mennesker skal bli frelst og lære sannheten å kjenne.» (1 Timoteus 2,4)Samtalen om liv og død, frelse og fortapelse, himmel og helvete fortsetter i episode 17. Denne gangen tar vi for oss et tredje syn på dommen: kristen universalisme – tanken om at alle mennesker til slutt skal bli frelst.I mange tidligere episoder har vi diskutert forskjellen mellom kondisjonalisme («betinget udødelighet») og det tradisjonelle synet på helvete («evig pine»). Men hva med det tredje alternativet? Er universalisme egentlig et seriøst kristent syn?Bryr tilhengerne seg om Bibelen og kristen teologi – eller er det bare ønsketenkning?Jeg starter episoden med å innrømme hvilke fordommer jeg selv har hatt mot dette standpunktet, før vi ser nærmere på spørsmålene:• Hvilke bibeltekster bygger universalister på? • Hvordan bruker de dem i debatt? • Tror de på fri vilje? • Tror de på dom? • Tror de på at Jesus Kristus er vår eneste frelser?Målet er ikke å overbevise deg om at de har rett eller tar feil – men å hjelpe oss alle til å forstå hverandre bedre. Kanskje vil du, som meg, oppdage at standpunktet fortjener mer respekt enn du først trodde.Jesus er Konge er en bibelpodkast skrevet og produsert av adventistpastor Lars Dorland.

I vinter leser vi Cora Sandels klassiker Alberte og Jakob (1926) i Sølvbergets podcast, og håper du vi lese den sammen med oss!. Alle episoder og alt du trenger å vite om denne podcastserien finner du på solvberget.no/alberte. Spørsmål og kommentarer sender du til podcast@solvberget.no. Episode 5: Jakob tar hyre, og våren kommer til den nordnorske byen. Kart over Sara Fabricius'/Cora Sandels Paris: https://tinyurl.com/sandelparis Dette er titlene vi snakker om i episoden: Woody Allen, Midnight in Paris Susan Sontag, Notes on camp Susan Sontag, Styles of radical will Walter Benjamin, A short history of photography Alexander Kielland, Gift Sigmund Freud, Drømmetydning Friedrich Nietzsche, Den muntre vitenskapen ("Gud er død") 01:29 Gavedryss og storbysus 07:21 Handlingsreferat side 158-201 11:16 Kjør debatt! --- Innspilt på Sølvberget bibliotek og kulturhus i mars 2026. Medvirkende: Tomas Gustafsson, Ruth Stokke Haaland og Åsmund Ådnøy. Produksjon: Åsmund Ådnøy.

Den här veckan är temat "Kampen mot ondskan" och bibeltexten är hämtad från Markusevangeliet kapitel 9, vers 14-32. "5 minuter med Gud" är en lättillgänglig andaktpodd med bön och bibel som grund. Denna vecka håller Liselotte J Andersson, författare och pastor inom Equmeniakyrkan andakten.

I ukas Agendaen reiser Ilja på homofil pilgrimsferd til UK's homofile mekka: Brighton! Der møter hen rugby lesber, drikker pretensiøs kaffe, og spiser vegansk mat. Men - finner hen Gud, eller muligens mister Ham enda mer, på pilgrimsferden? Lytt nå, og få svarene du søker (kanskje)!

Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, möter oss i dagens andakt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag fick en gång i köket hemma i Nås som nittonåring en lapp av min pappa, som kunde liknas vid att få den instucken under min dörr, något som skulle stärka mina hjärtslag. Ge mig något att leva för.Bilden av den där lappen under en dörrspringa är så bra, som ett hemligt meddelande som skjuts in under en dörr på ett hotell. En filmscen vi kan känna igen. Plötsligt ligger en lapp där med en särskild hälsning.Min lapp kom från Pappa. Några ord på väg i trons vandring. Hans ord var tänkt som min färdkost. Men de var hans, inte mina. På hans lapp stod:Lita på din Gud han är nära, Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker. Ljuvliga säkra tro.Text:Joh 12:24Musik:Things you remember av och med Ulla KällProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Præludium: Christian Reichardt: Es ist das Heil uns kommen her Fra det G.T.: 1. Mosebog 32,14b-22 Salme: 683 "Den nåde, som vor Gud har gjort" Fra det N.T.: 1. Johannesbrev 4, 7-14 Korvers: Egil Harder: For denne rene farve (arr. Kasper Beck Hemmingsen, tekst: Kaj Munk) Salme: 684 "O Jesus, du al nådens væld" Postludium: Diderich Buxtehude: Es ist das Heil uns kommen her

"Jesus svarte: 'Sannelig, sannelig, jeg sier deg: Den som ikke blir født av vann og Ånd, kan ikke komme inn i Guds rike.'" (Joh. 3,5)Johannes døpte med vann, men proklamerte at Jesus skulle døpe med Ånd, kan vi lese (1,33). Og Jesus døpte med Ånd, men Han nevner vannet også. Begge er nødvendige for å ta del i Gudsrikets liv. Jeg vet ikke om vannet er mest for å gjøre det visuelt og konkret for oss. Paulus skriver om gjenfødelsens og fornyelsens bad ved Helligånden, som Gud "rikelig øste ut over oss" ved Jesus (Tit. 3,5-6). Jeg ser for meg hvordan vann øses ned over meg, som et bilde på hvor raust og rikt Gud øser ut av sin Ånd og nåde. Og jeg kan få la det strømme og ta imot.Badet, eller dåpen, er et bilde på den nye fødselen. Etterpå trenger vi bare den daglige tilgivelsen som Jesus beskrive som å vaske føttene og ikke hele kroppen (Joh.13,10). Ånden derimot trenger vi å bli fylt av igjen og igjen, det er ikke en engangshendelse (Ef.5,18). Og vi blir fylt av Ånden når vi gir Ham plass i hverdagen, når vi gir Ham plass i livet, og når vi velger en ydmyk posisjon. Og resultatet, sier Johannes, er at lovsangen og takken stiger (v. 19-20)!Så trenger vi altså å ta imot to ting når vi tror på Jesus. Vi trenger å ta imot dåpen, og vi trenger å ta imot Ånden. Og etterpå, når vi lever det nye livet, så trenger vi den daglige tilgivelsen og det daglige påfyllet av Ånden. Og ta med deg også, da, ordene om at dette øser Gud rikelig ut over oss. La oss åpne oppmerksomheten vår mot Helligånden og ta imot!Skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner.

Tro handler ikke om å anstrenge seg eller ta seg sammen. Tro er hvile, tillit og trygghet. Tro er å stole på at Gud har kontroll når vi ikke har det - ikke minst når det stormer.

I vår månedlige Passion Puls snakker vi om hva som har skjedd og hva som skjer framover i kirken. Vi samtaler om hva Gud gjør iblant oss - både gjennom vitnesbyrd og forkynnelsen. Samt har vi iblant med oss gjester - denne gangen er det staben som deler. Lytt inn å bli informert og inspirert sammen med oss!

2026.03.01 Jacob Orlenius - Koinonia: Gemenskap med Gud by Linneakyrkan

Magnar Helland - Denne våren går vi gjennom det som er blitt beskrevet som et av de viktigste brevene som noensinne er skrevet. Romerbrevet er fylt med dype sannheter om evangeliet, og utdyper Guds frelsesplan og hva det vil si å leve i tro på Kristus. Paulus' brev til menigheten i Roma er like transformerende i dag som det var for to tusen år siden, og tar opp de dypeste spørsmålene om menneskets eksistens og vårt forhold til Gud.

Från tempel till tempel! Det syns inte på utsidan, vem du är på insidan! Men på samma sätt som Gud ledde Israel ut ur Egypten in i det förlovade landet, leder Gud nu dig. Då var han närvarande i templet, nu är han närvarande i dig! Avslutning på de 3 stegen: Nattvarden, Dopet, Andedopet. En predikan av Tommy Lilja. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Disciple är en pågående predikoserie i SOS Church Stockholm, där vi utforskar vad det innebär att verkligen vara en lärjunge till Jesus.I detta budskap fokuserar vi på “L” som står för Kärlek. Gud vill att vi ska vara kända för vår kärlek. Lyssna till ett inspirerande och berörande budskap av vår huvudpastor Christopher Fränberg.

"Herren sa til Moses: 'Se, du skal gå til hvile hos dine fedre. Da skal dette folket stå opp og drive hor med de fremmede gudene i det landet de kommer inn i. De skal forlate Meg og bryte Min pakt som Jeg har sluttet med dem.'"(5. Mos. 31,16)Moses var 120 år gammel, og de siste 40 årene hadde han ledet Israelsfolket gjennom ørkenen. Det hadde vært slit og kamp hele tida, og nå får Moses høre at det kommer til å rakne helt når han er død. Det er jo til å bli motløs av.Det minner om Jesus, før Han døde. Han hadde investert alt i de 12 disiplene som kranglet, misforstod og tvilte. På toppen av alt visste Jesus at Peter kom til å fornekte Ham og alle kom til å stikke av. At Han gadd likevel!Ja, takk Gud at Han gidder selv om Han vet at vi svikter! Han advarer, ikke for å ta motet fra oss, men for å vise at Han kjenner oss bedre enn vi gjør selv, og for å mane til omvendelse. For løftene til israelsfolket, til Peter og disiplene, de var rike og store hvis de vendte om. Det kan vi lese i Bibelen (30,1-10; Matt. 26,31-32; 28,16-20; Luk. 22,32). Og disse løftene gjelder oss også! Om vi svikter, men vender om, så er Gud der!Og så kan vi ta med oss ordene i dag, om at det er Guds plan som Han driver fram. Det er Han som har ansvaret, og det er Han som bærer byrden. Han er trofast. Heldigvis så hviler det ikke på oss. Men så kan vi få lov til å koble oss på, og være med på det og bli en del av det. Og det er stort!Skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner.

Denne søndagen var det Lydia Furnes Sindlandsom talte til oss ut i fra apostelgjerningene.Temaet var Håpets Gud, og hvordan fortellingene om de første troende i Apg er både til inspirasjon og utfordring når det gjelder å gripe dette håpet og dele det videre.Temaet for dette året i ImF Straume er: Veien gjennom Bibelen.ImF Straume holder til i Straume Forum, Idrettsvegen 10, på Sotra utenfor Bergen. Du kan bli bedre kjent med oss ved å besøke oss eller lese mer på nettsidene, ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠imfstraume.no⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠. Velkommen.

Livet kan være utfordrende. Men vi fortsetter å fokusere på realiteten av Guds nærvær i våre liv. Reza deler om elven med levende vann som renner fra tronen. Midt i alt som kan oppleves krevende så er Gud vår tilflukt og vår styrke. I han finner vi det levende vannet som gir liv og kraft.Sentral tekst: Salme 46, Esekiel 47, Johannes 6:63 og 7:37-39Refleksjonsspørsmål:​ Hvis vi er Guds tempel – hva betyr det konkret at Ånden bor i oss?​    Hvor i “elven” står du i dag– ankler, knær eller uten fotfeste? Hva holder deg igjen?​    Merker folk rundt deg den hellige ånds liv i deg – og hvis ikke, hva tror du er grunnen?

Pastor Cathrine Fuglestad snakker om å gjøre Gud til sin bolig i taleserien "Hellig". Opptak fra gudstjeneste i Puls Oslo den 15.02.2026

I Surah an-Nasr får du en påminnelse om att framgång och seger aldrig bara är din egna prestation, det är en gåva från Gud. Samtidigt vägleder suran dig i hur den troendes inre hållning bör vara när denna hjälp visar sig.

OKS er en kirke for alle mennesker, og spesielt for deg som ikke pleier å gå i kirken. En kirke for folk som deg - Vi ønsker å være et sted der gode vennskap bygges og livet med Gud utvikles!Vi møtes rundt om i landet, finn en avdeling i nærheten av deg på oks.no

Anton Fagerstedt predikar.VARDAGSORD FÖR VAR DAGS TROUnder februari och mars vill vi predika med anslutning till vår vision ”ge vidare” och rusta församlingen till ett missionellt liv som innebär att vi ger vidare evangeliet om Jesus. Vi vill också ta spjärn i ett tilltal vi tror är profetiskt riktat till den svenska delegationen vid konferensen Lausanne Europe i Valencia i oktober 2025. Vi uppfattar att tilltalet överensstämmer väl med vad vi under en tid uppfattat att Gud pekar på som utmaningar vi står inför i Filadelfia. Tilltalet förmedlar bl.a. en bild av ett bord som är fyllt med mat, människor som sitter runt bordet och många tomma platser som dock saknar stolar. Angelägenheten hos de redan sittande att ordna med fler stolar saknas, men unga människor ser problemet och försöker göra något åt det. Maten på bordet är gedigen och behöver bytas ut mot lite mer lättsmält mat så de nya också kan ta till sig den. Vår vision att ”ge vidare” handlar om att rikta sig till alla dessa som egentligen ryms vid bordet men ändå inte ges plats. Bekvämlighet och fokus på att själva vara konsument är en frestelse som lätt drar oss bort från sändningen att öppna upp mot vår nästa och ”ge vidare”. Vi uppfattar också den vardagliga bilden av matbordet som en påminnelse om att det är vardagen som är platsen där vi kallas att leva vår mission. Därför vill vi i denna predikoserie för det första betona vardagens liv som platsen där vi primärt kallas att ge vidare; för det andra konkretisera och tillgängliggöra efterföljelsen för alla och för det tredje utrusta och utmana församlingen till att gå in i ett värdskap för det som sker i gemenskapen, d.v.s. en person som känner ansvar och ägande och ser till att andra trivs, blir sedda och inkluderade ”vid bordet”. Vi gör detta med hjälp av ett antal vardagsord som alla använder dagligen. Vi kallar därför temat Vardagsord för var dags tro .

Magnus Edfors utgår från berättelsen om David och Goliat. Hur David inte fastnade i att Goliat var stor och skräckinjagande, utan litade på att Gud är större

Morten åpner for hvorfor tro er selve nøkkelen som gjør oss rettferdige og gir oss fri tilgang til Guds nåde. Han forklarer at Gud har gitt alle mennesker et «mål av tro» som en rettferdig gave, uavhengig av talent, følelser eller intellekt. Morten peker på at troen må vokse i et edruelig sinn som kontinuerlig formes av Guds ord, slik at vi unngår at ytre påvirkninger beruser vår indre overbevisning. Han viser hvordan bibelsk tro handler om hjertets tillit mer enn rasjonalitet, og utfordrer oss til å la Guds ord fornye tankene våre daglig. Til slutt ber han oss aktivt bruke troens adgangskort for å erfare Guds fullkomne vilje i livene våre.

Predikan från Waldemar Sjögren on 2026-03-01

Gudstjenesten fra Tårnby Kirke, København stift. 2. søndag i fasten Medvirkende: Prædikant: Camilla Elisabeth Bak Cedermann Organist: Peter Møllerhøj Vært: Katarina Lewkovitch Salmer: DDS 753: Gud, du som lyset og dagen oplod DDS 644: Aldrig er jeg uden våde DDS 652: Vor Herre! til dig må jeg ty DDS 634: Du ved det, nok mit hjerte DDS 375: Alt står i Guds faderhånd Musik: Præludium: Herzlich tut mich verlangen Komponist: J.S. Bach Motet: Alt er muligt for den, der tror Komponist: Christian Præstholm Postludium: Finale fra Orgelsonate nr. 6 Komponist: F. Mendelssohn

Om tålamod och handlingskraft, från Svedala kyrka. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Tålamod sägs vara en dygd. Men gäller det verkligen också i en tid av krig och klimatförändringar? Temat för söndagens gudstjänst är den kämpande tron, och i Gudstjänsten får vi ta del av tankar kring hur inte bara tålamod, utan också medmänsklighet och handlingskraft kan hjälpa oss i svåra tider. Gudstjänsten är inspelad i Svedala kyrka, där församlingens alla fyra präster medverkar. Louise Wetterlund står för predikan. Ibland känner jag mig besläktad med de personerna som levde för tusentals år sedan och som skrev ner sin frustration och brist på tålamod i många av Psaltarens böner. Det går inte att ta miste på att något tålamod - det har inte den som skrivit klagopsalmerna. Ur djupen ropar jag till dig Gud. Jag väntar på dig, jag längtar efter din närhet och jag har inget tålamod att vänta merTexterPs 130:1-8Jes 61:1-3Heb 11:23-27Mark 14:3-9MusikPsalm 773 - Känn ingen oroJ.S Bach - Siciliano ur Flöjtsonat i Eb durC. Debussy - Le Petit BergerW.A Mozart - Ave Verum Corpus K 618 Psalm 445 - Se, kärlek brast, och oljan är utgjutenC. Debussy - SyrinxJ.S Bach - Sarabande ur Partita A-mollPsalm 802 - Du, Gud, kan visa nya vägarPsalm 738 - Herre, du vandrar försoningens vägW.A Mozart - Adagio ur Flöjtkvartett D-dur K.285MedverkandeLouise Wetterlund: predikan, förbön och trosbekännelsenHåkan Norén: inledningsord, böner och textläsningMarie Wollin: kristusrop, förbön och textläsningSofia Cederwald: böner och textläsningMaria Grundberg: orgel och pianoMikael Ekholm: flöjtSusanne Dahl: pianoProduktionFredrik Pålsson, produktionJohan Chandorkar, ljudteknikDen här gudstjänsten producerades av Umami Produktion, för Sveriges Radio P1liv@sverigesradio.se

Idag predikar Josefin Wijk som är ungdomsledare i TRE och Lagmansholm och engagerad i MAF, Mission Aviation Fellowship.  

Det er ting vi må gjøre – for vår tro og vårt forhold til Gud, men også for Guds rike her på jorden. Selv om det virker fullstendig ulogisk, sprøtt og til og med uforsvarlig.Fordi når Gud taler til oss – ikke nødvendigvis med ord – trenger vi ikke bare å lytte. Vi må også svare. Vi må gjøre.Derfor er tiden inne.Det er på tide å stå opp for den kristne troen – for oss som enkeltpersoner, men også i samfunnet. Hvis vi ikke kjemper for vår tro, hvem vil vel gjøre det? Og hvis ingen bryr seg, hvis ingen kjemper, er det dessverre bare et spørsmål om tid før samfunnet vil se veldig annerledes ut.Hvis folk rundt oss synes vi er gale eller latterlige, hvis de skjeller oss ut – so what? Gud vet. Gud forstår oss. Gud bærer oss.Velkommen til å lytte til våre tanker før søndagen!_______________________________________2. søndag i fastetidenJesus var i Betania hos Simon den spedalske. Mens de lå til bords, kom det inn en kvinne med en alabastkrukke med ekte og kostbar nardussalve. Hun brøt krukken og helte salven ut over hodet hans. Noen som var der, sa forarget til hverandre: «Hva skal denne sløsingen med salve være godt for? Salven kunne vært solgt for mer enn tre hundre denarer og pengene gitt til de fattige.» Og de snakket strengt til henne. Men Jesus sa: «La henne være! Hvorfor plager dere henne? Hun har gjort en god gjerning mot meg. De fattige har dere alltid hos dere, og dem kan dere gjøre godt imot så ofte dere vil, men meg har dere ikke alltid. Hun gjorde det hun kunne. Hun har på forhånd salvet kroppen min til gravferden. Sannelig, jeg sier dere: Overalt i verden hvor evangeliet blir forkynt, skal også det hun gjorde, fortelles til minne om henne.»Markus 14, 3-9

Regissören låter Elvis berätta sin egen historia i EPiC Elvis Presley in Concert. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Efter att ha regisserat succéfilmer som ”Romeo och Julia”, ”Moulin Rouge” och ”The Great Gatsby” har regissören Baz Luhrmann gett sig in i Elvis Presleys liv. 2022 kom spelfilmen Elvis, med Austin Butler som Elvis. Nu är Luhrmann aktuell med konsertfilmen ”EPiC – Elvis Presley in Concert”, där publiken får följa med bakom scenen i aldrig tidigare visade klipp av repetitioner och liveframträdanden. I filmen är det Elvis själv som kommenterar sin karriär och musik.P1 Kulturs Björn Jansson har träffat regissören Baz Luhrmann.

Domenico Scandella, mer känd som Menocchio (1532-1599), var mjölnare i byn Montereale i Friulien, nordöstra Italien. Genom samtal och läsning av icke auktoriserade biblar, koranen och fantasifulla reseskildringar hade han utvecklat en egenartad syn på världen och Gud – idéer han mer än gärna delade med sin omgivning.I Menocchios skapelseberättelse hade världen uppstått ur en ostmassa där maskarna blev änglar. I motreformationens Italien fanns inget utrymme för fritänkare som Menocchio, som var mycket kritisk till kyrkan och dess prelater. Trots varningar från familj och vänner kunde han inte låta bli att utförligt redogöra för sina uppfattningar inför inkvisitorn samt knappt kunde tro att Menecchio tänkt ut allting själv.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren, historikern och dokumentärfilmaren Maja Hagerman om Menocchios världsbild i det sena 1500-talets Italien.Genom inkvisitionens rättegångsprotokoll kunde den italienske historikern Carlo Ginzburg komma nära Menocchios tankevärld i sin banbrytande bok Osten och maskarna (1976), som nyligen utkommit i ny svensk översättning. Boken visar hur folklig kultur, tryckt kunskap och religiös kontroll kolliderade i det tidigmoderna Europa – och hur en enskild individ kunde tänka självständigt, men också riskera livet för det.Menocchio utmärkte sig genom sin vilja att öppet resonera om religion, skapelsen och samhällets ordning. Han diskuterade gärna med grannar, präster och främlingar och blev känd som en person med avvikande och provocerande idéer. Det var inte ett enskilt uttalande som väckte inkvisitionens intresse, utan hans ihärdiga spridande av sina tankar.Kärnan i Menocchios världsbild var en radikalt okonventionell skapelseberättelse. Han beskrev hur världen uppstått ur ett slags urkaos, likt mjölk som blir till ost, ur vilken maskar spontant framträder. Dessa maskar identifierade han med änglarna – och i vissa versioner även med Gud själv. Hos Menocchio var Gud inte en allsmäktig och avlägsen skapare, utan en del av naturens utveckling.Hans gudsbild var starkt naturalistisk och antihierarkisk. Han förnekade jungfrufödseln, ifrågasatte Kristi gudomlighet och avvisade kyrkans sakrament, helgonkult och prästerskapets särställning. För honom var religion främst en moralisk fråga: att leva rättfärdigt, inte förtrycka de fattiga och behandla andra med rättvisa.Han förespråkade också religiös tolerans. Menocchio menade att olika folk trodde på Gud på olika sätt och att ingen religion hade monopol på sanningen – en farlig tanke i motreformationens Italien, där trosenhet betraktades som grundläggande för samhällsordningen.Menocchio tillhörde inte samhällets allra fattigaste, utan var en relativt självständig hantverkare och småbrukare. Han kunde läsa och skriva, hade innehaft lokala förtroendeuppdrag och deltog aktivt i byns sociala liv.Ginzburg visar att Menocchios idévärld inte kan reduceras till enkel folktro eller direkt påverkan från enskilda böcker. Hans tankar uppstod i ett komplext samspel mellan muntlig bondekultur och tryckt skrift.Bildtext: Mjölnaren Menocchio kom att brännas på bål för sina egensinniga tankar om världen och gud. En mjölnare avbildad i arbete på en gravyr från 1500-talet. Verktyg och kläder ger en inblick i dåtidens hantverk och sociala miljö.Gravyr av Jost Amman, återgiven av Paul Lacroix. Foto: J Amman/Paul Lacroix. Wikimedia Commons Public domain.Musik: Claudio Monteverdi – Vespro della Beata Vergine (1610) – Antifona ”Deus in adiutorium” Framförd av: Cantica Symphonia, dir. G. Maletto Liveinspelning, Kyrkan San Filippo, Turin i Italeien 3 oktober 2000. Wikimedia Common, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kolla på Simon Ahlstrands predikan om att vandra i tro där han bland annat tar upp varför tro behagar Gud!   Se hela Gudstjänsten här: https://www.youtube.com/live/bBPfUOeV2y4   Mer från Livets Ord: https://linktr.ee/livetsord   #livetsord

Världen var fylld av tecken att tolka för 1600-talets människor. När ett barn föddes med missbildningar under 1600-talet sågs det inte främst som ett biologiskt fel – utan som ett budskap från Gud. På samma sätt som missväxt var ett tecken på människornas syndfullhet.Den moderna uppdelningen mellan natur och kultur, kropp och själ, eller individ och samhälle fanns inte – allt ingick i ett sammanhållet kosmiskt mönster. Individen var sin tilldelade roll inom sitt stånd och samhället var en kropp, där varje människa hade sin plats.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Karin Sennefelt, professor i historia och författare till boken Livet enligt 1600-talet (Natur & Kultur). Samtalet kretsar kring människors grundläggande livsvillkor i tidigmodernt Sverige – hur de förstod sig själva, sin plats i samhället och världen omkring dem.Visionärer som Lars Ekrot, som påstod sig ha sett Karl XI:s död och slottsbranden i Stockholm i sina syner under piprökning, togs på allvar. De betraktades inte automatiskt som galningar – utan som möjliga mottagare av gudomlig sanning.Naturen var inte neutral utan betraktades som ett språk: Guds bok. Åskväder var inte meteorologiska fenomen utan Guds röst. Svält, missväxt och kyla under lilla istiden tolkades som tecken på gudomlig vrede. Skogen var en plats av både faror och mirakel – där barn kunde räddas av "vita hundar" eller änglar, som bevis på Guds närvaro även i det vildaste landskap.Att förstå 1600-talets tankevärld är att bli främling i sin egen tid. Det påminner oss om att våra mest självklara föreställningar – om kropp, makt, individ och natur – är historiska konstruktioner. För 1600-talsmänniskan var världen inte något man förstod genom vetenskaplig objektivitet, utan genom tolkning. Naturens skiftningar, kroppens signaler och samhällets strukturer uppfattades som uttryck för Guds plan. Gud var närvarande i vardagen: han kunde sända blixtar som straff, låta barn dö för att påminna om synd, och tala genom drömmar eller syner.Ståndssamhället var organiserat som en kropp: kungen var huvudet, prästerna hjärtat, adeln armarna och bönderna benen. Hierarkierna var inte mänskliga konstruktioner, utan gudagivna ordningar. Att överskrida sin plats sågs som ett hot mot hela den kosmiska balansen. Samtidigt fanns viss social rörlighet, ofta genom något man kallade fortun – individens möjlighet att finna lycka. Officiellt sågs all framgång som ett uttryck för Guds vilja. Att vara "ärlig" innebar inte bara moralisk hederlighet, utan också flit och samhällsnytta.Identiteten var inte ett inre psykologiskt jag, utan något som manifesterades genom kläder, titlar och föremål. Ett ärvt lakan kunde vara bevis på kvinnlig dygd. Berättelsen om den falska lantgrevinnan i Karlskrona visar hur identitet kunde "bäras" – och avslöjas. När hon inte längre kunde försvara sin status blev ett ärr på kroppen hennes fall.Men vid 1700-talets början sker ett epistemologiskt brott. Kunskap börjar organiseras utifrån skillnad snarare än likhet. Religion, vetenskap och politik blir separata sfärer. Världsbilden fragmenteras.Kroppen betraktades både som ett förgängligt skal och ett heligt kärl för själen. Den styrdes av humoralpatologin, där de fyra kroppsvätskorna – blod, slem, gul och svart galla – måste hållas i balans. Obalanser sågs inte bara som sjukdom, utan som tecken på moraliskt eller andligt förfall.Bildtext: Landskap med figurer, cirka 1625–1635, tillskrivs Joos de Momper den yngre tillhörande Östergötlands museum Fotograf: Östergötlands museum. Licens: Public Domain, Digitalt muséumMålningen visar ett dramatiskt bergslandskap där tre vandrare tar paus vid en slingrande stig. Verket är ett exempel på 1600-talets flamländska landskapsmåleri, där naturens storhet kontrasteras mot människans litenhet.Musik: Claudio Monteverdi-Quel Augelin Che Cantaav, The Tudor Consort, CC BY 3.0, via Wikimedia CommonsKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Når Hiskia blir konge blir endelig offerhaugene nedlagt! Han stoler også på Gud når assyrerne angriper og unngår derfor å bli tatt, som omtrent den eneste i midtøsten på den tiden. Hans sønn Manasse er derimot stikk motsatt og bygger opp igjen offerhaugene. Manasse forsegler dommen over Juda, og nå kan den ikke unngås. Hans […]

Menelik utfordrer verdens bilde av lykke og viser at sann salighet handler om nærhet til Gud. Han løfter frem tilgivelse, oppriktighet og hvile i Guds løfter, og peker på at prøvelser og tukt kan forme oss. Lykken bæres av håpet og livet med Gud.Episode fra 16. februar 2026  Logos samles på Ebeneser Ganddal mandager i partallsuker kl. 19 Alle episodene finner du med bilder på YouTube @logosoffisiell @logossandnes FB-Logossandnes FB-Logospodden

Menelik utfordrer verdens bilde av lykke og viser at sann salighet handler om nærhet til Gud. Han løfter frem tilgivelse, oppriktighet og hvile i Guds løfter, og peker på at prøvelser og tukt kan forme oss. Lykken bæres av håpet og livet med Gud.Episode fra 16. februar 2026  Logos samles på Ebeneser Ganddal mandager i partallsuker kl. 19 Alle episodene finner du med bilder på YouTube @logosoffisiell @logossandnes FB-Logossandnes FB-Logospodden

Skammen lever godt i mørket. Den franske kvinde - og efterhånden feministiske ikon - Gisèle Pelicot er netop udkommet med en bog om de overgreb, hendes ægtemand begik mod hende. Vi dykker ned i skammens anatomi og Gisèle Pelicots indflydelse på det franske samfund. I ugens Popsmart skal det handle om Gud, som lige nu trender overalt på sociale medier, hitlister, i avisspalter og i glittede magasiner. For "ham Gud, han er eddermame svær at få smidt ud", som Trille ville have sagt. Medvirkende: Karin Mørch, udlandsjournalist Henrik Reintoft Christensen, religionsforsker Josva Rosenkilde, influencer og tømrerlærling Carsten Stage, professor i kultur og medier ved Institut for Kommunikation og Kultur ved Aarhus Universitet Vært: Linnea Albinus Lande Producer: Anna Correll Redaktør: Lasse Lauridsen

Digger du menn? Digger du Gud? Digger du at menn som digger Gud har et sted hvor de, og kun de, kan digge Gud i fred? På munkerepublikken Athos er det ikke lov med hverken kvinner eller hunnkjønnete dyr, alt handler om den G'en: GUTTA, GUTTA, GUTTA!Digger du derimot en sunnere kjønnsfordeling og inkludering? Da finner du det i landepisodene på podimo.no/198landProdusert av Martin Oftedal, PLAN-B Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gud kobler generasjonene sammen | Ann-Helen Sperrud | Søndagsgudstjeneste 8.2.2026 by Salem Bergen

Disciple är en ny predikoserie från SOS Church Stockholm. Under de kommande veckorna utforskar vi vad det verkligen innebär att vara en Jesu lärjunge.I detta fjärde budskap fokuserar vi på ”C” för Community (Gemenskap). Gud skapade oss för gemenskap. Ett starkt och vackert budskap av Pastor Esther Amritzer.

Hun ga to små mynter. Jesus kalte det mest av alle. Midt i en verden der penger lover trygghet og hvisker «bare litt til», avslører Jesus hva som bor i hjertene våre. Dette er en tale om penger, makt og den radikale friheten som finnes i å stole mer på Gud enn på oss selv.Bibelreferanser: Markus 12,41–44 og Matteus 6,21 og 24.