Podcasts about enligt

Xi Jinping har en långsiktig plan för att göra Kina till en militär supermakt. Medan andra länder slappnade av efter kalla kriget fortsatte Kina att ösa pengar över militären. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Satellitbilder tyder på att ett gigantiskt hemligt militärkomplex byggs några mil utanför Peking. Enligt amerikanska uppgifter rör det sig om en anläggning tio gånger Pentagons storlek. Men megaprojektet är bara en del i Xi Jinpings stora upprustningsplan för Kina. Visionen och målet är en moderniserad militärmakt som inom ett par decennier ska kunna mäta sig med USA:s. Kina är idag det land i världen som efter USA lägger mest pengar på sin militär. Men avsaknad av stridserfarenhet och dolda maktkamper reser samtidigt frågetecken om Xis plan.Medverkande: Hanna Sahlberg, Ekots Kinareporter och Moa Kärnstrand, Kinakorrespondent. Programledare: Björn DjurbergProducent: Therese Rosenvinge

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

I detta avsnitt pratar Olof Lundh och Martin von Knorring om:Skandalen på Gamla UlleviBlåvitts kris förvärradAIK kastar om inför heta derbyt Skicka in era tankar och frågor till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Begreppet propaganda för tankarna till lögner och manipulation, men det började som ett heligt uppdrag att försvara den katolska tron gentemot reformationen. Under världskrigens totalmobilisering på 1900-talet fick propagandan sin moderna karaktär. Radio och film skapade helt nya möjligheter för masspåverkan.Totalitära regimer som Nazityskland och Stalins Sovjet förfinade propagandans estetik och metodik. Affischer, parader, tal och slogans blev verktyg för att forma både verklighetsbild och folkvilja. Och i Sverige och Finland har propagandans verktyg använts för att få oss att dricka mjölk.I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Mats Bergman, professor i kommunikation vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet och aktuell med skriften Propaganda. Detta är ett betalt samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland.Enligt en etablerad definition är propaganda en avsiktlig, systematisk ansats att utforma perceptioner, manipulera kognitioner och styra handlingar i syfte att gynna sändarens mål. Det centrala är alltså inte nödvändigtvis lögnen, utan ensidigheten och manipulativiteten. Propagandan är inte dialogisk utan monologisk – inte inriktad på att främja förståelse, utan lydnad.Vissa forskare har dock menat att denna syn är för snäv. De menar att propaganda inte bara handlar om vilseledning, utan om att konstruera verklighet – att forma identiteter, offentligheter och hela samhällsnarrativ. Med denna förståelse rör sig propaganda inte bara i informationssfären utan i själva ontologin. Den bygger inte bara falska bilder, utan formar själva det som uppfattas som verkligt.På 1600-talet inrättade påven Gregorius XV myndigheten Sacra Congregatio de Propaganda Fide – en institution med syfte att sprida katolicismen och bekämpa reformationen. Det latinska propagare betyder att sprida, alstra eller utvidga – ett uttryck med både agrikulturella och militära undertoner.Men redan i det antika Egypten och Rom användes reliefer, mynt och texter för att förstärka makthavares legitimitet och militära triumfer. Caesar själv agerade propagandist i sina krigskrönikor, och även Bayeuxtapeten kan ses som ett ideologiskt verk som berättigar en erövring.Propagandans dystopiska potential blev tydlig, inte minst i George Orwells 1984, där språket i sig förvandlades till ett kontrollinstrument. Även efterkrigstidens kalla krig innebar ett ideologiskt mediekrig mellan öst och väst, där inte bara bomber utan också budskap var avgörande vapen.Men propaganda är inte alltid lögn. Flera kända propagandister – såsom Nazitysklands Joseph Goebbels – betonade faktiskt vikten av att hålla sig nära sanningen, om än i selektiv eller manipulerad form. Det är därför mer korrekt att tala om propaganda som en teknik för att forma verkligheten snarare än att alltid direkt förvränga den.Med digitaliseringens framväxt har propagandan återigen genomgått en förvandling. I dag är det inte längre enbart stater eller medier som står för påverkan – alla med en internetuppkoppling kan delta i informationskriget. Den nya propagandan är snabb, ofta automatiserad och gränslös.Bild: Beredskapspropaganda som vykort. Kalmar läns museum, Digitaltmuseum. Public Domain.Musik: Strolling Downtown av New Library Sounds. Storyblock Audio.Lyssna också på Från grötmiddag till ensam-sallad framför tv-n på 50 år.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Linnéa Wikblad och David Druid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi fortsätter med fallet om den misstänkta spiondiplomaten som tog en minst sagt oväntad vändning på tisdagskvällen. Enligt uppgifter till SVT så utreder Säpo en misstänkt koppling mellan den gripna diplomaten och den före detta säkerhetsrådgivaren Tobias Thybergs hastiga avgång. Diplomaten, som är misstänkt på den lägre misstankegraden, nekar till brott.Lite senare pratar vi om företags kundtjänster som får hård kritik av Konsumentverket. En stor källa till folks ilska är de långa väntetiderna.

13 maj. Enligt ett nytt förslag ska kontakter mellan politiker och aktörer som vill påverka den politiska processen börja registreras. Är det ett bra förslag? Andreas Ericson diskuterar med Hampus Brynolf, ordförande för PR-företagens branschorganisation Precis, och Max Andersson, chefredaktör för Klägget.

I det här avsnittet av Allsvenskan enligt Lundh och von Knorring pratar duon om:Djurgårdens tunga seger ”Bergström borde ha fallit”Kritiskt läge för Öster LyssnarfrågorSkicka in dina tankar eller frågor till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Polisen såg risk för dödligt våld. Trots det gjorde man inte allt i sin makt för att förhindra det brutala dådet innan det var för sent. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Det är ett väl underbyggt åtal och en välformulerad dom. Men frågan är ju: Hur kunde det gå så här långt, säger kriminalkommissarien Bosse Åström.Det är en ljummen vårkväll i början av maj. 22-åriga Shahida och hennes familj är vid sjön en bit utanför samhället. När de ska åka hem sätter hon och hennes bror sig i bilens baksäte, då brodern plötsligt tar hennes sjal och drar den hårt runt hennes hals.Enligt brodern fick han uppdraget av pappan som nu dömts till livstids fängelse. Själv fick han 16 år, men tingsrätten valde att frikänna mamman.Hindras inteKuratorn Sussie lärde känna Shahida några år tidigare.– Hon var min idol. Hon stod upp för tjejer och kvinnor, säger Sussie.Men hemma var Shahida kontrollerad. En dag ringer hon Sussie och berättar att pappan våldtagit henne. Sussie hjälper Shahida att fly. Men polisen gör inte det dom ska för att skydda henne. Våldtäkten utreds aldrig. I stället får pappan höra om anklagelserna på omvägar, vilket blir början på slutet för Shahida. – Man behöver inte vara kusin med Einstein för att förstå att det är highway to hell hela vägen va, säger den erfarna mordutredaren Bosse Åström.I det här avsnittet av Brottsutredarna med reporter Sigrid Edsenius får du höra hur viktigt det är att polisen agerar innan situationer eskalerar. Bosse Åström, en av Sveriges främsta utredare av grova brott, konstaterar flera allvarliga brister i polisens tidiga arbete i fallet Shahida.Producent: Steffen RenklintSlutmix: Bo AndersinPolisen har avböjt att kommentera kritiken och tingsrättens dom är överklagad till hovrätten.

Vita husets konto på X skriver att man nått ett handelsavtal med Kina.Det lyser grönt på de flesta håll i Asien. Senare i veckan väntas Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj träffa Rysslands president Vladimir Putin. De amerikanska terminerna pekar upp, likså väntas en positiv start även i Europa.

Allt börjar med ett möte i skymningen på den engelska landsbygden. Det väcker Mats Ottossons nyfikenhet på hur det går för tornugglan i Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Om appar som känner igen fågelläten. Hur använder man dem, vad är de bra på och vad funkar inte? Mats Ottosson delar med sig av tips och erfarenheter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I det här avsnittet pratar Olof Lundh och Martin von Knorring om:Risk för baksmälla i DjurgårdenViktiga Peking-förlängningarMjällbys stora testLyssnarfrågorSkicka in era tankar eller lyssnarfrågor till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Clara har grävt fram information om en gammal bekant och läst tokiga historier om tokiga barnbarn, Carin har gjort ännu ett nedslag i Moder Jord-nätverket. Följ oss på Instagram Carin @ihelveteheller Clara @clarulk Gå med i vår Facebookgrupp https://www.facebook.com/groups/288921750711816/ Podden produceras av Gamang

Indien har avfyrat missiler mot flera mål i Pakistan. Enligt landets militär handlar det om en hämnd efter terrorattacken i Kashmir. Nu är frågan vad attackerna kommer att innebära för den redan så upptrappade konflikten. Vad vet vi om attackerna? Vad handlar konflikten om? Och hur farligt kan det här bli? Gäst: Wolfgang Hansson, utrikespolitisk kommentator, Aftonbladet. Programledare/producent: Sally Sjöberg. Klipp från: CNN, BBC. Kontakt: podcast@aftonbladet.se.

Rekordmånga läste en bok förra året och det är den tryckta boken som dominerar. Vilken bok minns du mest? En resa bland favoriterna i bokhyllan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är 2024 års Mediebarometer från Nordicom vid Göteborgs universitet som visar att en vanlig dag läste eller lyssnade 51 procent av svenskarna mellan 9 och 85 år en bok. Enligt ett pressmeddelande är det den högsta siffran sedan mätningarna startade i slutet av 70-talet.Gerhard Stenlund om böckerna vi minnsRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar klockan 21:00 och programmet börjar 22:12

Strax nordost om Borlänge, uppe på Buberget, ligger "Per Gynts grotta". Under 1500-talet sägs grottan ha varit bebodd av en rövare vid namn Per Gynt. Han överföll resande längs vägen, som vid den tiden gick vid sidan av Möckelmyran, intill bergets fot. Enligt sägnen slog han ihjäl dem som inte gav honom det han ville ha. Det berättas att till sin hjälp hade han en stor hund eller varg samt en orm som han lärt upp.  Berättelserna om den fruktade rövaren Per Gynt är en bara några av alla historier om Dalarnas fruktade stigmän, det ska ha funnits betydligt fler av dem spridda över i stort sett hela landskapet.  I det senaste avsnitt av Historier från Dalarna får vi förutom höra historien om den farliga stigmannen Per Gynt från Borlänge men också stifta bekanskap med rövarna i Rövarbergsgrottan strax norr om Ämosjön i Orsa finnmark, besöka Tjuvholmen vid Nusnäs samt höra om en rådig valljänta från Grangärde socken och hur hon undkom ett fruktansvärt öde.  Avsnittet "Rövare och rövarliv i Dalarna" hittar du där poddar finns så som i din podcastapp, via Spotify m.fl.  Länkar  Spotify  Podbean  Apple podcasts 

Davids kontroversiella djuråsikt, Brannes nya drömyrke och krämpor som är pinsamma. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hela veckans Morgonpasset i P3 hör du i Sveriges Radio Play.Branne Pavlovic taxirants! David Druids djuråsikt som får folk att rasa! Trump som sith lord. Nya innesporten: westernridning! Vad skulle Dogge Doggelito göra? Vår Ukrainakorre Lubna El-Shanti är hemkommen och pratar om mineralavtalet mellan Ukraina och USA. Sportjournalisten och programledaren Karin Frick har träffat världens största stjärnor inom sport. Matilda Rånge på P3 Nyheter rapporterar om gårdagens partiledardebatt och slutet på Gwyneth Paltrows diet-era (hur mår vi egentligen?). Dagens obekväma hål om: Pinsamma sjukdomar.Tidpunkter i avsnittet:13:11 Nyhetsfördjupning: Så var gårdagens partiledardebatt.20:41 Mineralavtalet mellan Ukraina och USA.43:27 Nyhetsfördjupning: Gwyneth Paltrow äter bröd igen.1:02:35 Matilda Rånges obekväma falska lilla hål: Krämpor del 1.1:17:06 Karin Frick.Kapitellänkarna ovan leder till avsnittet utan musik i Sveriges Radio Play.Programledare: David Druid och Branne Pavlovic.

I det här avsnittet pratar Olof Lundh och Martin von Knorring om:MFF öppnar upp guldstridenDomarna borde svara på frågorVärnamos haveri LyssnarfrågorSkicka in dina frågor eller tankar till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det var många frågetecken när Johan Pehrson meddelade att han avgår som Liberalernas partiledare. Lova och Moa ger oss bakgrund och teorier på orsaker. Hör också om valslogan partierna helst glömmer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Producent: Sukran KavakProgrammet spelades in den 30 april 2025

I det här avsnittet pratar Olof Lundh och Martin von Knorring om:Djurgårdens semi mot ChelseaMalmös bortskämda supportrar”Skamligt, Öster”Press på Sirius LyssnarfrågorSkicka in dina funderingar eller frågor till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den romerske kejsaren Konstantin den stores (272–337 e.Kr.) omvändelse till kristendomen är en central händelse i Västerlandets historia. Kristendomen gick från att vara en förföljd minoritet till att bli den dominerande religionen i Romarriket.Konstantins relation till den traditionella romerska religionen var dock pragmatisk. Han tillät fortsatt kult av solguden Sol Invictus och tolererade inledningsvis andra religioner. Trots sitt starka stöd för kyrkan lät han inte döpa sig förrän på sin dödsbädd år 337. Denna balansgång mellan det gamla och det nya var sannolikt avgörande för hans politiska framgång.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med antikvetaren och författaren Allan Klynne, som är aktuell med boken Konstantin den store – Roms förste kristne kejsare.I början av 300-talet e.Kr. befann sig det romerska imperiet i djup kris. Tetrarkin – ett fyrkejsarsystem skapat för att stabilisera styret – hade kollapsat, och inbördeskrig rasade mellan rivaliserande tronpretendenter. I detta kaos steg Konstantin fram, son till kejsaren Constantius Chlorus. Efter faderns död år 306 utropades han av sina trupper till kejsare i väst.År 312 ställdes Konstantin mot sin främsta konkurrent om makten, Maxentius, i slaget vid Milviska bron. Enligt flera källor såg han inför striden ett kors på himlen, tillsammans med orden "I detta tecken skall du segra", eller drömde om en ängel som visade honom symbolen Chi-Rho – de första bokstäverna i det grekiska ordet för Kristus. Han lät måla symbolen på soldaternas sköldar och vann en avgörande seger. Maxentius drunknade i Tibern, och Konstantin tågade in i Rom som härskare över väst.Året därpå, 313, utfärdade Konstantin tillsammans med kejsar Licinius det så kallade Milanoediktet, som garanterade religionsfrihet i hela riket och avslutade de systematiska förföljelserna av kristna. Även om han själv ännu inte var döpt började han aktivt gynna kyrkan: han donerade mark, gav ekonomiskt stöd och påbörjade bygget av kyrkor som Lateranbasilikan och den första Peterskyrkan.Vid denna tid var kristendomen ännu en minoritetsreligion, men snabbt växande. Dess fokus på själens frälsning, individens värde och evigt liv tilltalade många i ett samhälle präglat av oro och kris. Dess välorganiserade församlingar bidrog till en stark infrastruktur, som snart blev ett viktigt verktyg även för staten.Trots kristendomens pacifistiska ursprung valde Konstantin att knyta den till sin militära och politiska makt. Genom att uppträda som Guds utvalde kejsare – en förening av andlig och världslig auktoritet – skapade han ett nytt sätt att härska.Musik: Saturnalia av bzur, Storyblock Audio.Bild: Konstantins staty i Kapitolinska museerna. Del av statyn av Konstantin den store, bevarad i Kapitolinska museerna i Rom. Skulpturen, ursprungligen uppförd i början av 300-talet e.Kr., föreställer kejsaren i idealiserad stil och symboliserar hans makt och gudomliga auktoritet som både romersk härskare och kristendomens beskyddare. Wikipedia. Public Domain.Lyssna också på Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet pratar Olof Lundh och Martin von Knorring om:Värnamos val att sparka tränarnaGöteborgslagen 2025LäktarutredningenSkicka in dina funderingar eller tankar till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Alla trodde det var ett mord, men Jennies gärningsman säger att det var ett misstag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jennie ligger på golvet i det mörka sovrummet – hon andas fortfarande men är medvetslös. När ambulanspersonalen kommer in i rummet ser de att hon har ett skotthål mitt i pannan. Efteråt ska en av dem beskriva det som hänt Jennie som en ren avrättning. Men de avgörande spåren för att bevisa det, torkades bort och förklarades aldrig av Polisen. Den här historien börjar när Jennie är 15 år. Det är då hon presenterar pojkvännen för familjen. Förhållandet blir snart allt mer destruktivt och slutar med att hon dör. Enligt pojkvännen sköt han Jennie av misstag där hon satt i sängen. Men enligt Bosse Åström, en av Sveriges mest erfarna kriminalkommissarier, kan det inte stämma. Blodspåren talar för något helt annat. Men tingsrätten lyckas inte utesluta att pojkvännen kan ha skjutit Jennie av misstag. Han döms till vållande av annans död. Kampen för rättvisaEn namninsamling för Jennies upprättelse tar Jennies mamma Gunilla ända till Riksdagen. Med sig har hon Jennies hårslinga.I första avsnittet av podden Brottsutredarna får man höra reportern Sigrid Edsenius granska ett särskilt intressant fall i detalj tillsammans med Bosse Åström, en av Sveriges mest erfarna utredare.Exekutiv producent: Jenny GustafssonProducent: Steffen RenklintSlutmix: Björn NitzlerProgrammet är gjort 2025.

Jimmie Åkesson om likheten mellan SD:s ideologi och Trumps, om varför han vill banta myndigheter och så kommenterar han för första gången partiets valanalys efter EU-valet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I maj har Jimmie Åkesson varit partiledare för Sverigedemokraterna i 20 år. Under de senaste månaderna har världspolitiken präglats av Donald Trump och USA:s nya utrikespolitik som förändrat världsordningen. Jimmie Åkesson säger så här om Trumps återkomst till Vita huset:”Det är klart att det samlade intrycket av det Trump har åstadkommit hittills under de här månaderna är väl inte så positivt, vare sig för Sverige eller för Europa eller för världen i stort för den delen. Det som möjligen skulle kunna ses som positivt mitt i allt kaos är väl att han har fått Europa att förstå att vi faktiskt måste rusta upp vår egen försvarsförmåga. Det är väl den positiva effekt som man kan se, men annars är det ju mestadels negativt”, säger Jimmie Åkesson.Hårdare migrationspolitik, strängare straff och mindre klimatpolitik är frågor som förenar Trumps och Sverigedemokraternas väljare. Men Jimmie Åkesson säger att det är svårt att jämföra svensk och amerikansk politik:”Det är klart att vi har mer gemensamt med det republikanska partiet i USA än vad vi har med Demokraterna. Men det handlar ju om att vi har också en konservativ utgångspunkt. Sen är vi ju ett socialkonservativt parti, och det är väl ett begrepp som är ganska, ja, en ideologisk utgångspunkt som är ganska begränsad i ett land som USA, tänker jag”, säger Jimmie Åkesson.Flera Sverigedemokrater, inklusive Jimmie Åkesson, har uttryckt att Sverige borde inspireras av DOGE, Trumps effektiviseringsgrupp som leds av Elon Musk och som skurit ner i amerikanska myndigheter och sagt upp tjänstemän som inte är lojala med Trump. Tidningen ETC har rapporterat att sverigedemokraten Björn Söder har går runt med en lista på vilka tjänstemän i regeringskansliet som skrivit under ett visst upprop.Tycker Åkesson att det är ett problem att svenska tjänstemän har politiska åsikter eller är engagerade i politiska partier?”Nej, det måste inte vara ett problem så länge det inte går ut över det arbete som de ska utföra eftersom deras arbete är i demokratins tjänst. De är demokratins och därmed folkets förlängda arm. Det som de arbetar med är ett uttryck för den demokratiska viljan, den demokratiska vilja som uttrycks i demokratiska val. Det är deras uppdrag och kan man inte acceptera det, då kan man inte arbeta på de arbeten som de här människorna har”, säger Jimmie Åkesson.Vill kunna utvisa utan rättslig prövningJimmie Åkesson vill att regeringen själv ska få rätt att utvisa utlänningar som ”skadar rikets intressen”, alltså inte bara personer som hotar rikets säkerhet. Han och partiets migrationspolitiska talesperson hänvisar till en utlänningslag som fanns i Sverige mellan 1914 och 1976. Enligt internationell rätt ska personer som utvisas ha rätt att överklaga och få beslutet prövat i en domstol, men Jimmie Åkesson tycker inte att det behövs någon rättslig prövning:”Det är ju en grundsyn där jag tror att både du och jag och säkert också hela det vänsterliberala etablissemanget skiljer oss åt. Det vill säga att jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att vara i Sverige. Som utlänning i Sverige så är din rättsstatus ganska begränsad i min värld. Särskilt när det gäller rätten att vara i Sverige. Den är på våra villkor. Om jag säger till någon, eller jag, om den svenska staten säger till en utlänning i Sverige att du får inte vara här längre, då är det bara för den personen att acceptera det, enligt min uppfattning”, säger Jimmie ÅkessonNy attack mot TV4:s granskningEU-valet förra året var det första valet där Sverigedemokraterna backade, från 15 till 13 procent. Nyligen kom partiets valanalys. Där står att en orsak var att partiet inte längre fick några missnöjesröster eftersom partiet nu ingår i regeringsunderlaget: ”För första gången någonsin röstade ingen på Sverigedemokraterna för att protestera mot en sittande regering”. En annan slutsats är att partiets attacker mot medier inte hade någon mobiliserande effekt på väljarna.Bakgrunden är att TV4:s Kalla Fakta en tid före EU-valet avslöjade Sverigedemokraternas anonyma konton som styrdes från kommunikationsavdelningen. Då gick Jimmie Åkesson till attack mot TV4 och kallade den journalistiska granskningen för en ”inhemsk påverkanskampanj”. Detta kan, enligt valanalysen, ha skadat förtroendet för enskilda partiföreträdare. Men i Ekots lördagsintervju går Jimmie Åkesson till hård attack mot TV4 igen.”Man sa alltså att man skulle avslöja hur Sverigedemokraterna systematiskt ägnar sig åt hat och hot och desinformation på internet. Det lyckades man alltså inte avslöja. Men däremot så dramatiserade man de här inslagen på ett sätt som den värsta propagandaministern i Nazityskland skulle nog vara stolt över det här propagandamästerverket.”Vadå, förlåt, du jämför nu TV4 med nazismen eller vadå?”Nej, men alltså alla propagandister i världshistorien då, skulle nog vara väldigt stolta över och avundsjuka på det propagandistiska mästerverket som Kalla Fakta lyckades.”Men förlåt, det här är inte journalistik menar du utan det är någonting helt annat?”Nej, det är propaganda, hundra procent. Alltså man lyckades inte avslöja det man ville och då behövde man förstärka det på olika sätt. Man intervjuar en fiktiv person iklädd rånarluva i ett mörkt parkeringshus, till exempel, utan något som helst syfte egentligen.”Ni har ju anonyma konton, ni har en organiserad verksamhet som styr innehållet på de här hemliga kontona, de här personerna kallade det själva för en trollfabrik. Ser du några problem i att du som politiker svärtar ner förtroendet för fria medier som lyfter fram det här?”Fast man lyfte inte fram det, man låtsades att man lyfte fram det fast man egentligen... Man berättade en helt annan historia, man motiverade det med att man sen hittade ett antal anonyma, mer eller mindre ska jag säga, anonyma konton på TikTok som ägnade sig åt humor. Man kan tycka att det var fel, jag tycker själv att det är en gråzon, absolut. Vi har, jag vill säga det, vi har inga anonyma konton längre, vare sig på TikTok eller andra sociala medier. Vi har inte för avsikt att starta några nya sådana konton heller. Därför att det är en gråzon, jag tycker att det är en onödig debatt. Då är det bättre att vi inte ägnar oss åt det.”Gäst: Jimmie Åkesson, partiledare Sverigedemokraterna Programledare: Katarina von ArndtKommentar: Fredrik Furtenbach Teknik: Heinz WenninProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in på förmiddagen fredag den 25 april 2025.

Vi är tillbaka med dagens andra episod, ett extrainsatt avsnitt med anledning av polisens oacceptabla hantering av 14-åriga Mohameds försvinnande. Enligt en ny granskning av P4 Jönköping bemödade sig polisen inte med att intervjua pojkens mor eller ta reda på mer om fallet, och raljerade dessutom om att hon är somalier. Kort efter att mamman upprepade gånger försökt få hjälp hittades pojken torterad och mördad. Vi pratar gängens urspårade ondska, strukturell rasism inom polisen och de som ifrågasätter vissas bristande tilltro till polisen hellre än att ta vittnesmålen om diskriminering och misskötsel på allvar.  Stötta oss på Patreon för regelbundna bonusavsnitt + mer! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet pratar Olof Lundh och Martin von Knorring om:Malmö värvar OlsenHur mår HBK?Blåvitt favorit i nya derbyt LyssnarfrågorSkicka in era tankar och funderingar till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I det här avsnittet av Allsvenskan enligt Lundh och von Knorring pratar duon om:AIK:s tunga startDubbel rivalitet mellan Bajen och MFFDeppa inte ihop, BlåvittLyssnarfrågorSkicka in dina tankar eller frågor till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Här bjuds sång som låter som kardborreband och krossat glas. Två av arterna är ovanliga hos oss men desto vanligare sällskap under semesterresor på kontinenten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fågelsångmagister: Mats OttossonFörutom Mats egna inspelningar ingår fågelinspelningar från xeno-canto.org av Patrik Åberg och Lars Edenius

I det här avsnittet pratar Olof Lundh och Martin von Knorring om:Djurgårdens skalp i WienHellberg intresserar SwanseaPress på Häcken i derbyt Skicka in din input eller frågor till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En doft av våt jord hänger i luften. Det enda som hörs är löven som prasslar under fötterna på den mosstäckta stigen. Träden står tätt, och ett dämpat, smaragdgrönt ljus letar sig in mellan grenverken. Det är nästan sagolikt.Men längre fram på stigen ligger ett avskuret rep – en kuslig påminnelse om vad som döljer sig bakom den stillsamma skönheten. Berättelserna har fått lokalbor att hålla sig borta sedan barnsben, men lockat turister från hela världen. Det är berättelser om spöklika röster som ekar mellan träden och viskningar som lockar dig djupare in i den mörka skogen. Enligt legenden vilar mäktiga andar här – tysta, men ständigt redo att ta sig in i vår värld.Fall: Aokigahara[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenLänkar för dig som har självmordstankar & till dig som är anhörig:https://ki.se/nasp/information-och-stod/hjalplinjer-och-stodhttps://mind.se/stod-kunskap/prata-eller-chatta-med-volontar/sjalvmordslinjen/https://suicidezero.se/hjalp-och-rad/Berättelsen från RedditMusik”Come out and play” av DesperateMeasurezhttps://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/legalcode Källor: https://www.spoktimmen.se/200-2KontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Enhälligt beslut om att könet bestäms vid födseln. WHO: Nytt pandemiavtal klart efter tre års förhandlingar. 15-åring i Australien misstänks för inblandning i svenska gängkriget. Legendarisk hockeydomare: Media spär på hat och hot mot kåren. Programledare: Magnus Thorén.

I detta avsnitt av Allsvenskan enligt Lundh och von Knorring pratar duon om:AIK och MFF tog ut varandra Bajen ett komplett lag”Häcken riskerar att tappa greppet om sin säsong”med mera. Skicka in din input eller frågor till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De unga afghanerna blev efter omläggningen av migrationspolitiken 2015 symbolen för hur naivt Sverige hade varit. De som fortfarande är kvar har nu varit här i ett decennium och levt ungefär en tredjedel av sina liv i Sverige. Enligt en färsk rapport går det förvånansvärt bra för den här gruppen samtidigt som många av dem fortfarande kämpar för att fullt ut känna sig som en del av framtidens Sverige. Av Jörgen Huitfeldt Inläsare: Jörgen Huitfeldt

Vi startar i en välbekant röst, gulsparv. Utifrån den nystar vi upp ett gäng närbesläktade arter, från sävsparv till tre riktiga exklusiviteter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fågelsångmagister: Mats OttossonFågelinspelningar från xeno-canto.org av Lars Edenius, Patrik Åberg och Tomas Berg

I det här avsnittet av Allsvenskan enligt Lundh och von Knorring pratar duon om:Djurgårdens svåra veckaRysarmatch mellan AIK och MFF för ÖstlingLigatopp sparkasSkicka in dina frågor till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

EU måste välja strategi för att tackla Trumps handelskrig. Men vilket motdrag är bäst för Europa? Dessutom om domen mot Marine Le Pen som chockat Europas ytterhöger. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Världsekonomin skakar efter Trumps nya tullar och i Luxemburg har EU:s handelsministrar samlats till krismöte. Kommissionsordförande Ursula von der Leyen har den senaste veckan velat signalera att förhandlingsdörren står öppen, samtidigt som EU också visar tänderna gentemot Trump och aviserar mottullar. Kommer unionen även ta till sitt tyngsta handelsvapen mot USA nu, den så kallade ”bazookan”? Medlemsländerna är inte eniga i frågan.Le Pens dramatiska fall i skuggan av handelskrigetEn chockvåg gick genom Europas ytterhöger när Nationell samlings Marine Le Pen dömdes för bedrägeri med EU-medel. Enligt domen hindras hon från att ställa upp i presidentvalet 2027, vilket ritar om den politiska kartan i Frankrike. Men kommer överlevnadskonstnären Le Pen resa sig på nio? Hör Sydeuropakorrespondent Cecilia Blomberg om det politiska dramat och varför Le Pen kanske ännu inte är uträknad.Programledare: Parisa HöglundMedverkande: Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent. Kristian Åström, fristående ekonomijournalist. Cecilia Blomberg, Sydeuropakorrespondent. Producent: Therese Rosenvinge

Peter Ericsson skådar fågel i en nyanlagd våtmark i Benjakittiparken i Bangkok. Här finns blåstjärtad biätare och Thailands bästa sångare: orientshaman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande: Peter Ericsson, fågelguideReporter: Axel Kronholm, Sydostasienkorrespondent

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I det här avsnittet pratar Olof Lundh och Martin von Knorring om:”Löjligt hur bra MFF:s trupp är”AIK-tränaren borde ha fördömtDe stack ut i Östers skrällsegerSkicka in din input eller fråga till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Chefen för Försvarets materielverk om hur de ska hinna rusta upp svenskt försvar i tid, om försenade ubåtar och om beroendet av amerikanska vapen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Försvarets materielverks uppdrag är att rusta upp det svenska försvaret så att Sverige ska kunna försvara sitt territorium och fungera som Nato-allierad – och att leverera militärt stöd till Ukraina. Göran Mårtensson har varit generaldirektör sedan 2016. Under den perioden har anslagen till Försvarsmakten och FMV ökat år för år, särskilt efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Mellan 2021 och 2024 tredubblade FMV sina beställningar, från 18 till 68 miljarder kronor.Men samtidigt som beställningarna ökat så har andelen materiel som levereras enligt plan minskat. 2022 låg leveransindex på 97 procent, förra året 73 procent, enligt FMV:s årsredovisning, något som Officersutbildningen rapporterat om.Göran Mårtensson säger att den främsta orsaken till förseningarna är att försvarsindustrins produktionskapacitet är för låg. Ett sätt att få industrin att våga skala upp produktionen snabbare än de redan gör är att staten går in med olika former av ekonomiskt stöd. ”Exempelvis, om det inte är tillräckligt med att lägga större och längre beställningar så kan det ju vara att ge garantier för en viss produktion under en viss tid. Det kan ju också vara att gå in och göra investeringar i maskiner i tillverkningsindustrin. Och det kan ju också vara statligt ägande. Men det är som jag sa, det är ju en politisk fråga att ta ställning till.”, säger Göran Mårtensson.Andra länder i Europa har större åtaganden i försvarsindustrin genom exempelvis direkt statligt ägande, påpekar FMV i sitt senaste budgetunderlaget till regeringen. Fyra brigader till 2030Enligt det senaste försvarsbeslutet ska Sverige ha fyra brigader till 2030. Frågan är om allt materiel kommer hinna vara på plats på bara fem år.”Jag bedömer att den organisationsbestämmande materielen kommer att vara på plats för de fyra brigaderna.”, säger Göran Mårtensson.Enligt uppgifter till Ekots lördagsintervju kommer det bland annat att vara svårt att hinna få fram ledningssystem till brigaden i Skåne.”Det finns ju en plan nu på hela ledningssystemet, implementering, och den pågår ju redan nu. Sen finns det ju alltid, det kan uppstå störningar i leveranser, och det får man ju hantera under resans gång. Men det är inte så att de kommer att stå utan ledningssystem. De har ju redan ledningssystem idag, utan det vi gör nu är ju byta ut och förbättra det.”, säger Göran Mårtensson.Beroende av amerikanska vapenEuropa och Sverige är idag starkt sammanflätade med amerikansk försvarsindustri, runt hälften av alla komponenter i ett JAS-plan kommer från USA. Nyligen aviserade EU-kommissionen ett EU-länderna bör köpa mer försvarsmateriel inom unionen och öka vår autonomi på området.Donald Trumps närmande till Ryssland har skapat osäkerhet om USA:s säkerhetspolitiska inriktning och väckt oro kring Sveriges beroende av amerikanska vapen. Göran Mårtensson säger att samarbetet än så länge fungerar väl.”Vi har med USA historisk och lång tid tillbaka ett väldigt gott samarbete. Och de har försett Sverige med teknologi och teknik under hela kalla kriget och även fram till idag. Och de relationerna vi har haft har varit mycket bra. Och de har levererat, även under förra Trump-administrationen, så hade vi inga störningar kopplat till de avtalen som vi har. Och man ska också komma ihåg att det här är ju ett ömsesidigt åtagande. De köper ju också försvarsmateriel från Sverige. Det har fungerat mycket bra så här långt och jag hoppas att det ska göra det framgent också.”Men det är ingenting som ni förändrar i er relation till USA och era utbyten?”Vi har inte gjort det så här långt. Och sen då får ju framtiden utvisa om det skulle utvecklas på ett annat sätt. Då får vi ta ställning till det då. Men relationerna som vi har med USA när det gäller materielsamarbetena har fungerat mycket bra. Och de har levererat.”, säger Göran Mårtensson.Gäst: Göran Mårtensson, generaldirektör Försvarets materielverk, FMV Programledare: Katarina von ArndtKommentar: Claes Aronsson, programledare för SR-podden GränsTeknik: Maria StillbergProducent: Maja LagercrantzIntervjun spelades in fredag den 4 april kl 10.

Lommar och doppingar bjuder på allt från förtrollande sommarnattstämning till förfärliga oljud. Här lär du dig känna igen alla de svenska arterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fågelsångmagister: Mats OttossonFågelinspelningar från xeno-canto.org av Lars Edenius, Patrik Åberg, Thomas Bergman, Ulf Elfman och Esperanza Poveda

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I det här avsnittet av Allsvenskan enligt Lundh och von Knorring pratar duon om:Hur står sig Norrköping mot AIK?Ångestmatch för Blåvitt och HBKFrågespecial: Därför blir det inget VARSkicka in din input eller frågor till olof.lundh@tv4.se eller martin.vonknorring@tv4.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Möt botanisten Ulla-Britt Andersson en aprilmorgon med veronikor, vårstjärnor, vårlök och flera ljudliga växtfynd i Vickleby på Öland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Från direktsändningen av Naturmorgon i P1 den 8 april 2023.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Rovfåglar syns mer än de hörs. Om de alls låter, låter de rätt ynkligt. Men det finns ett antal läten man ändå har stor nytta av att känna igen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fågelsångmagister: Mats OttossonFågelinspelningar från xeno-canto.org av Lars Edenius, Thomas Bergman, Teet Sirotkin, Magnus Wadstein och Stanislas Wroza

Dame Sara Bäckmo gästar Jordkommissionen och tre minuter senare har alla inblandade glömt vad avsnittet skulle handla om. Men lyssna ändå för den här odlaren vet vad hon snackar om. Producent: Johan DahlbergFågel: Gott och bland annat taltrast.