Podcasts about pessimismen

Trädgårdsarbete var centralt i George Orwells och många författares liv. Selma Yousif Mesbah sticker ner händerna i jorden i jakt på ett hem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Förra sommaren åkte jag hem. För första gången på sjutton år satte jag fot i min gamla hemstad Varberg. Det har varit så lätt att undkomma det förflutna genom att undvika platserna där det har utspelats. Ser jag inte längre radhuslängan jag växte upp i känner jag inte heller den leda, det uppror eller den glädje jag kanske kände när jag bodde där. Min uppväxt får istället endast figurera i mina minnen, där kan den bli vad jag vill att den ska vara, utan att drabbas av det förflutnas strålning som platsen avger. Därmed blev min återkomst lite av ett antiklimax, jag konfronterades inte med min barndom på något sätt. Min hemstad var bara gator, hus, cykelvägar och så stränderna såklart. De underbara stränderna. Jag kom ihåg dem, men jag kände inte igen dem som en del av mitt liv, för de var inte längre det.Radhuslängan, som tidigare var ljusgul, var målad i olika nyanser av grå och trädgården, den fanns inte längre. När vi flyttade in i det nybyggda huset var trädgården bara en plätt med jord. Mina föräldrar sådde gräs och planterade en vacker avenbokshäck. Ett äppelträd och ett plommonträd som växte sig precis så höga att jag mot slutet av min tonår kunde hänga upp en hängmatta mellan dem. Det fanns en trio bärbuskar bestående av krusbär och svarta och röda vinbär. Timjan, kaprifol och i hörnet av trädgården fanns en kompost i trä. Ett par rosenbuskar som kom att klättra på pelarna upp mot balkongen, som skapade en vacker båge av väldoftande rosor, vars blekrosa och vita blomblad regnade ner på uppbrutna bitar av mörkgrå altaskiffer.Allt detta var nu borta. Stenarna, buskarna, träden, till och med häcken hade ryckts upp och ersatts med ett vitmålat träplank. Det hade byggts en altan som täckte halva trädgården och på den stod en loungegrupp i svart plast, resten var gräs. Inte en enda blomma fanns att finna. Inte ett bär, en frukt eller ört. Resten av längans tomter följde ungefär samma mall, med ett trädäck eller en altan, svarta utemöbler och så gräs. Kanske en studsmatta. Det som tidigare varit en prunkande plats av liv och skönhet tedde sig nu som helt död och jag frågade mig om detta är de nya idealen för gemene man att eftersträva, det gråa, det tomma, det svarta gjort av plast. Är detta vad den nya världsordningen inspirerar till? Är detta allt som den rikedom vi alla lär oss att sträva efter symboliserar? Tomhet, idel tomhet.Strindberg beklagar sig i skriften Pessimismen i den moderna trädgårdskonsten över hur trädgårdarna kring förra sekelskiftet förlorat sin prakt. Han undrar om det nya modet skapats av ett behov av självplågeri som låg i tidens anda, eller om besattheten av den intetsägande plantan Palettblad upprättats av blomhatare. Kanske är det bara han som blivit gammal. Som ser tillbaka på stockrosorna från sin ungdoms trädgård med en nostalgisk blick som bara den åldrande som motstår sig förändring kan göra. Jag har också blivit äldre, men jag har svårt att tro att det är en romantisering av det förgångna som gör att jag nästan fysiskt reagerar på tomrummet som uppstått i det levandes ställe. Vem kan på riktigt säga att hon föredrar ingenting framför någonting? Det döda framför det levande. Att kunna gå barfota ut direkt på gräset, plocka sig några bär till frukosten, några plommon att njuta i hängmattan, några rosor att dofta på, ta in i små vaser och pryda huset med. Betrakta alla djur som lockas till trädgården, fjärilar, fåglar, humlor och bin, en liten igelkott som flyttar in bakom komposten och tittar fram ibland. Den ilar genom trädgården med sin vankelmodiga gångstil. Ingenting av detta går att uppleva med ett plank och en regntålig soffgrupp. De är döda ting och kanske påminner de mig, precis som de förhatliga palettbladen påminde Strindberg, om vårt och hela mänsklighetens gradvisa förfall. Men i en trädgård finns ingen död, där förnyas allting, skapar om sig självt, döden förutsätter livet, och i det ligger ett hopp, en framtid som ständigt vecklar ut sig som rosenblad om sommaren. En evig ungdom.En hoppets trädgård kan vi finna på den engelska landsbygden, där författaren George Orwell, mest känd för dystopin ”1984” och satiren ”Djurfarmen”, levde ett stilla liv på ett klassiskt engelskt torp. Förutom skrivandet var trädgårdsarbete, i synnerhet grönsaksodling, det han ansåg som det viktigaste i livet. Han var en slags konservativ anarkist, som längtade efter de små förindustriella engelska byarna, med sina små trädgårdar, där alla kände alla. Någon sa om honom att han var så mycket av en kommunist att han aldrig kunde kalla sig det, eftersom kommunisterna själva inte praktiserade kommunism. Att skapa en trädgård enbart för nytta var en fälla en socialistisk lagd person lätt kunde hamna i, därför var det för honom lika viktigt att odla skönhet och skapa en vacker trädgård. Han planterade några rosenbuskar som blommar än idag och som Rebecca Solnit förundras över, när hon besöker hans trädgård. I boken ”Orwell's roses” undersöker hon en mindre känd del av den framgångsrika författarens liv; hans djupa intresse och kärlek för naturen och hur hans trädgårdsarbete på ett sätt var en förutsättning för hans skrivande. Det var ett konkret världsförbättrande att ägna sig åt med handgripligt arbete, som gav synliga resultat, till skillnad från det abstrakta och helt och hållet mentala skrivandet, vars effekter är svårare att registrera.Men att odla sin egen trädgård påminner på flera sätt om att sitta och skriva på en roman. Det är båda praktiker som ställer sig lite utanför tiden, som skapar ett eget rum där vissa specifika förutsättningar råder, en alternativ verklighet. Som vänder sig bortåt, inåt och mot evigheten samtidigt. Det är kanske i jakten på det eviga livet som den skrivande trädgårdsmästaren finner en komplett balans mellan det odödliga ordet och det ständigt återkommande livet i en trädgård. Skrivandet är en mental ventil, medan grävandet i trädgårdslandet en organisk process som befäster oss som en del av naturens kretslopp. Vi blir dubbelt odödliga, både som ande och som kropp. En livförsäkring.Men samtidigt blir vi mer levande i detta liv, när vi inte bara utvecklar eller uppmuntrar en sida av våra personer, vår märkliga existens som medvetna däggdjur, utan omfamnar helheten. Ett praktexempel på att man inte måste välja, vi kan leva som avancerade tänkande varelser, och som en del av jorden, samtidigt. Till och med Strindberg insåg att det var lönlöst att endast bittert beklaga sin samtids oestetiska trädgårdar i skrift, och försökte odla så mycket han bara kunde när tillfälle gavs. Kanske i ett försök att återskapa ungdomens trädgård, och äntligen få komma hem. Selma Yousif Mesbahskribent och skrivpedagogLitteraturBlomstermålningar och djurstycken - August Strindberg, Albert Bonnier förlag 1888Orwell's roses - Rebecca Solnit, Viking 2021

Højt at flyve, dybt at falde, men når det kommer til aktiemarkedet, ved ingen som bekendt med sikkerhed, hvor længe flyveturen varer, og om der overhovedet er mere luft til at bringe fartøjet endnu højere op. Millionærklubben ser på dagens åbningsniveauer og debatterer, om opturen synger på sidste vers eller stadig er fuld af liv. I studiet svarer HC Andersen Capitals aktiechef, Michael Friis Jørgensen, og Svenssen & Tudborgs chefanalytiker, Lau Svenssen, desuden på spørgsmål fra lytterne. Vært: Bodil Johanne GantzelSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Är det dags att omvärdera pessimismen som levnadskonst? Pessimismen förknippas med en mörk livssyn. Men hos pessimismen finns också tankar om tröst och att en nykter blick på världen kräver handling. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det brukar anses vara bättre att vara optimist, att se saker från den ljusa sidan, att optimistiskt tänkande både får oss att må bättre och gör oss bättre på att hitta lösningar. Men kan det ibland vara tvärtom? Att pessimismens fokus på världens lidande kan vara en motor för att handla. Och att synen att det är okej att inte må bra, och att vi ska ha medkänsla med dem som lider, leder till empati och solidaritet med våra medmänniskor.En som försöker bättra på pessimismens rykte är den skotska filosofen Mara van der Lugts vars bok Mörkret i oss – pessimismen och lidandets filosofi lyfter fram pessimismens mer positiva sidor, även när det gäller svåra frågor som självmord och att världen består mer av ont än gott. Kan pessimismen ge oss en sannare bild av världen? Kan mörkret bli en motor för handlande? Bör vi känna medlidande för dem som lider i stället för att sträcka över en självhjälpsbok? Medverkande: Tobias Dahlkvist, docent i idéhistoria vid Stockholms universitet och Jenny Björkman, docent i historia och samverkansdirektör vid Riksbankens jubileumsfondProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlResearch: Anton ÅhlbergVeckans tips:TV-serie:Leftovers - Damon Lindelof, Tom Perrotta, Patrick SommervilleBok:Rött och svart - Stendahl

Pessimismen präglar vår tid – men hur befogat är det egentligen? Henrik Höjer tittar i kristallkulan och ifrågasätter domedagsprofeternas narrativ. Inläsare: Magnus Thorén

Fem sejre i streg og et point fra 1.-pladsen gør det svært at bevare pessimismen. Men hvor meget skal man lægge i den flotte stime og den sikre 3-0 i Aarhus.Vært: Morten OlsenMedvirkende: Michael Ørtz.

Pessimismen er blevet mindre i løbet af foråret, og beskæftigelsen stiger stadig. Men aktivitetsudviklingen er svag, når man ser bort fra medicinalsektoren. Og husholdningernes månedlige rentebetalinger er steget med 2 mia. kr. det seneste år. Vi vurderer derfor, at afmatningen fortsætter i dansk økonomi og først langsomt vender i løbet af 2024. Vores skøn på årsvæksten i BNP lyder på 0,8 % og -0,1 % for hhv. 2023 og 2024. Læs hele prognosen her.

Pessimismen i Sverige är rekordstor, och Centerpartiets nyvalde partiledare Muharrem Demirok har fått en trög start. Förtroendesiffran för Demirok är den lägsta som har uppmätts för en ny partiledare. Opinionen just nu är ett samarbete mellan opinionsinstitutet Demoskop och Kvartal. Henrik Höjer samtalar med Demoskops vd Karin Nelsson om stämningsläget i Sverige. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Pessimismen er udbredt efter et 1. halvår med negative afkast overalt. Renteforhøjelserne hos verdens centralbanker forsætter en rum tid endnu, men i USA er kurven knækket. Første rentesænkning indpriset i efteråret 2023, og i det lys vil ugens Fed-referat og jobrapport blive fortolket. Markedsfokus ·         Fed-referat: Bliver det 50 eller 75 bp i juli? ·         Fed og recessionsrisiko i fokus i amerikansk jobrapport ·         Halvårsstatus 2022: Negative afkast overalt

Pessimismen er udbredt fra forbrugere til finansmarkedets aktører. Ugens mange centralbanktaler, en ny renteforhøjelse og konjunkturindikatorer vil næppe levere det signal, som alle håber på: aftagende volatilitet og lys for enden af tunnelen. Markedsfokus• Fokus skifter fra inflation til vækstindikatorer i euroområdet• Ny norsk renteforhøjelse på torsdag og flere på vej Læs mere her

Stigende priser, stigende renter og faldende aktier – der er stor nervøsitet blandt investorerne i øjeblikket. Pessimismen er dog overdrevet, mener chefstrateg i Jyske Bank, Ib Fredslund Madsen. Han anbefaler, at man hverken køber eller sælger i stor stil for nuværende.

Danske fiskere er stærkt afhængige af adgangen til britisk fiskefarvand. I Thyborøn breder usikkerheden sig, og hele byen frygter konsekvenserne. Den franske præsident Emanuel Macron lukker den eliteskole for kommende topembedsmænd, han selv er udklækket fra. Skolen er blevet et symbol på elitens privilegier, og det passer ikke til en præsident, der gerne vil stå for reformer og vinde det næste præsidentvalg. Vært: Brita Kvist. www.dr.dk/orientering/orientering-europa

Danske fiskere er stærkt afhængige af adgangen til britisk fiskefarvand. I Thyborøn breder usikkerheden sig, og hele byen frygter konsekvenserne. Den franske præsident Emanuel Macron lukker den eliteskole for kommende topembedsmænd, han selv er udklækket fra. Skolen er blevet et symbol på elitens privilegier, og det passer ikke til en præsident, der gerne vil stå for reformer og vinde det næste præsidentvalg. Vært: Brita Kvist. www.dr.dk/orientering/orientering-europa

Lige for tiden er der meget at brokke sig over, bare tænd for nyhederne og fyr løs. Men kan man egentlig bruge brok til noget fornuftigt? Det snakker vi med forfatteren af bogen BROK, Storm Steengaard om. Coronakrisen medfører mere tid sammen med familien i hjemmet. Men har den også skabt mere konflikt blandt de danske familier? Konfliktermægler og advokat Jørn Nedergaard zoomer ind på emnet sammen med os. Vi elsker at skåle i Danmark, og i vores nye fredagssegment 'Fredagsskål' ringer vi ud til nogen, vi kan skåle med - uanset hvad der i glasset - og hører hvad der rør sig. I dag skåler vi med Jonas Jakobsen fra kirkens korshær. Medvirkende: Storm Steensgaard, stressrådgiver og forfatter til BROK. Jørn Nedergaard, advokat og mediator. Jonas Jakobsen, regionschef i kirkens korshær i Nord-, Midt- og Vestjylland.

Pessimismen har ikke vært større siden finanskrisen, ifølge topplederundersøkelsen til PwC. Podcast-gjest Kristin Skogen Lund venter på at det skal komme en smell. Hun mener at selv om norsk økonomi går bra, så er det ikke usannsynlig at handelskrig vil ramme Norge sterkt. “Det er gresset som dør når to elefanter sloss”. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kan svartsynen vara ett sätt att uthärda livet? Tobias Dahlkvist har skrivit boken Eremiten i Paris: Emil Cioran och pessimismen som levnadskonst. Han möter Ann Heberlein i Filosofiska rummet. På apoteken finns inget specifikt botemedel mot existensen; bara små läkemedel för skrävlarna. Men var finns motgiftet mot den klara, oändligt tydligt uttalade, högdragna och obestridliga förtvivlan? Alla varelser är olyckliga; men hur många vet om det? Se där ett slumpvis citat ur Emil Ciorans aforistiska verk Sammanfattning av sönderfallet.Idéhistorikern Tobias Dahlkvist och etikdoktorn Ann Heberlein diskuterar Emil Cioran och om det kan finnas en poäng i att leva med inställningen att livet är meningslöst.Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Kan svartsynen vara ett sätt att uthärda livet? Tobias Dahlkvist har skrivit boken Eremiten i Paris: Emil Cioran och pessimismen som levnadskonst. Han möter Ann Heberlein i Filosofiska rummet. På apoteken finns inget specifikt botemedel mot existensen; bara små läkemedel för skrävlarna. Men var finns motgiftet mot den klara, oändligt tydligt uttalade, högdragna och obestridliga förtvivlan? Alla varelser är olyckliga; men hur många vet om det? Se där ett slumpvis citat ur Emil Ciorans aforistiska verk Sammanfattning av sönderfallet.Idéhistorikern Tobias Dahlkvist och etikdoktorn Ann Heberlein diskuterar Emil Cioran och om det kan finnas en poäng i att leva med inställningen att livet är meningslöst.Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Lyckokulturens terrorepok är över. Pessimismen är det nya svarta. I år är det 100 år sedan århundradets nihilist, E.M. Cioran, föddes i Transsylvanien. Som barn spelade han fotboll med dödskallar, som vuxen skrev han stenhårda aforismer i böcker med titlar som Bitterhetens syllogismer. Nya Vågen handlar om pessimismen som livshållning. För ni vet väl att inget någonsin slutar bra? Vad vinner man på att meditera över det meningslösa? Varför är pessimister roligare än optimister? Och varför är det bara män som kan göra riktigt självömkande musik? I studion författarna Bodil Malmsten, Aris Fioretos och Åsa Grennvall, serietecknare och konstnär. Kulturpanelen gästas av konstnären Annèe Olofsson, aktuell med en utställning på Kulturhuset i Stockholm. Programledare Clara Törnvall Producent Sofia Olsson