Podcasts about strindberg

Var finns kvinnan ägg? Hjälper bruna bönor potensen? Frågan om livets uppkomst har lett till många spännande teorier, konstaterar Fredrik Sjöberg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-09-05.Biologen och rabulisten Bengt Lidforss berättade en gång om ett samtal med Strindberg, om befruktningens mysterier. Det var i Berlin på 1890-talet, på den tiden de och andra av deras kaliber söp skallen av sig på stamkrogen Zum schwarzen Ferkel, den svarta grisen. I essän ”Strindberg som naturforskare” skriver sålunda Lidforss:”Han lutade sig fram över bordet och sänkte rösten till en hemlighetsfull viskning:Ja – och kvinnan! Tänk, när vi börja avslöja henne på allvar! Hur tror du att det är beställt med hennes ägg? Har du sett ett kvinnoägg? Nej! Jag? Nej! Men Buffon, som var en jävla man, har funnit befruktade kvinnoägg i hannarnas sädesledare! Har du mod att tänka ut tanken? Det är mannen som lägger äggen och kvinnan är fågelboet! Hon kan ersättas, undanskaffas! Det gäller blott att hålla en konstant temperatur av 37 grader och bereda ett lämpligt näringsfluidum. Och så är mannen emanciperad! Fullständigt!”Ja, Strindberg hade en enastående förmåga att vara efter sin tid. I slutet av 1800-talet var mysteriet redan löst. Man visste hur befruktningen fungerade, låt vara att själva genetiken ännu var okänd. Men det hade tagit förvånansvärt lång tid. Bara några decennier tidigare hade Strindbergs teorier kunnat passera som tänkvärda. I århundraden hade forskarna famlat i blindo.Hur blir egentligen barn till? Varifrån kommer de? Ingen visste. Jo, alla visste såklart var de brukade dyka upp, och att sex mellan en man och en kvinna på ett eller annat sätt hade med saken att göra. Men sen var det stopp. Förresten var man inte alltid helt säker på att det räckte med en man; bland ursprungsfolken i Sydamerika fanns de som ansåg att en havande kvinna gjorde bäst i att ligga med så många män hon bara orkade, ända fram till nedkomsten, helst män med olika begåvning – en bra jägare, en bra historieberättare, en bra älskare och så vidare. Tanken var att barnet byggdes på undan för undan, ungefär som en snöboll.I den gamla världen var man inte mycket klokare; författaren Edward Dolnick berättar i boken ”The Seeds of life” historien om hur en kvinna i Grenoble, på 1600-talet, födde ett gossebarn vilket var trevligt men ändå lite dumt eftersom hennes man vid det laget hade varit utomlands i fyra år. Otrohet bestraffade hårt, och här fanns dessutom pengar med i spelet; den bortreste mannen var mycket förmögen. Saken hamnade i domstol. Och kvinnan vann målet – pojken fick ärva pengarna – tack vare en färgstark historia om att hon hade legat med sin make i en dröm som var så verklighetstrogen att hon blev med barn.På den tiden var det heller inte ovanligt att en kvinna som hade råkat bli gravid på bygden, ägnade sig åt att stirra på ett porträtt föreställande sin äkta man, dagar i sträck, för det kunde vem som helst räkna ut, att det var så det gick till när ett barn kom att likna sin far. Alla visste ju att modern till ett harmynt barn hade sett en hare. Och redan Aristoteles var för sin del säker på att en man i gott skick, med torrt krut i torpeden, eller vad det nu hette på hans tid, välsignade sin hustru med söner, medan män som i något avseende var undermåliga eller tillfälligt försvagade fick hålla till godo med döttrar. Hur skulle det annars gå till?Studier av könsorganen hjälpte inte heller. Den medicinska vetenskapens fader, Hippokrates, begrep visserligen att mannens testiklar antagligen hörde till pjäsen, men skapade ingen större klarhet med sin teori om att säd från höger testikel gav upphov till söner, medan döttrarnas ursprung var den vänstra.Sådär höll de på, långt in i modern tid. När den vetenskapliga revolutionens hjältar, Copernicus, Newton och de andra, lyckas klarlägga fysikens lagar, står kunskapen om vår egen fortplantning och stampar på samma fläck. Det enda man var helt överens om var att Gud hade hittat på alltihop. Resten var öppet för spekulation. Så sent som på 1670-talet fanns exempelvis de som på fullt allvar trodde att mannens organ vid själva erektionen fylldes av luft, ungefär som en flärpa, en sån där papperstuta som förekommer på barnkalas, och att väderdrivande födoämnen som bruna bönor därför kunde rekommenderas i samband med sex.Och när man vid samma tid upptäckte att sädesvätskan var full av pyttesmå sprattlande spermier, enades vetenskapsmännen om att detta var fråga om helt ointressanta parasiter. Med hjälp det nyligen uppfunna mikroskopet hade man fått syn på mängder av maskar och annan ohyra, så slutsatsen låg nära till hands. Att spermierna skulle ha med befruktningen att göra, det trodde man inte. Möjligen indirekt, genom att vispa den värdefulla vätskan med sina svansar, så att den inte koagulerade.Tidigt formerade sig forskarna i två rivaliserande läger. Dels de som trodde att kvinnan bidrog mest när ett barn blev till, dels de som likt senare Strindberg tänkte sig henne mera som en blomkruka där mannen sådde ett frö som i princip innehöll en komplett människa, låt vara i mikroformat. Grälet pågick ända in på 1800-talet, och alla var i någon mening styrda av den store glädjedödaren Augustinus; hans tröttsamma tankar om att allt som har med lust att göra är syndigt.Edward Dolnick berättar hela denna historia, från urtiden fram till de cellbiologiska genombrotten vid mitten av 1800-talet, när allt slutligen föll på plats, och man kan läsa boken som ett stycke underhållande vetenskapshistoria, men under ytan finns också annat. Reflektioner som pekar mera framåt.Att det tog så lång tid berodde inte i första hand på att man saknade mikroskop och andra tekniska förutsättningar; anledningen var mera själva tänkandet. Man kan inte utforska det man inte kan föreställa sig, och i det här fallet kunde ingen tänka sig en värld utan Gud. Den saken var inget problem för Newton; han kunde revolutionera fysiken utan att ge upp sin tro på en gudomlig plan, och likadant var det som bekant med Linné. De ordnade och räknade, utan att bekymra sig om var allt kom ifrån. Det visste de ju redan.Den inställningen visade sig vara ohållbar i frågan om sex och fortplantning. Legenden om Gud blockerade bara. Det är först med Darwins ”Om arternas uppkomst” – 1859 – som tänkandet blir tillräckligt fritt, och när sedan den digitala och genetiska informationsöverföringen långt senare blev intellektuellt allmängods, försvann de sista hindren för en sann bild av barnens tillblivelse.Men kanske är vi tillbaka på ruta ett. Det finns ett vetenskapligt problem i dag som på många sätt liknar den gamla frågan om befruktningen, ett mysterium som väldigt många forskare sysslar med och skriver lärda böcker om – frågan om vårt medvetande.Hur blir egentligen tankar till? Var kommer de ifrån? Ingen vet. Eller jo, alla vet förstås i vilken kroppsdel de dyker upp, och att evolutionen på ett eller annat sätt har med saken att göra. Men sen är det stopp.Om något blockerar förståelsen, och i så fall vad, vet ingen. Men teorierna är många och fantasifulla. Det finns till och med de som tror att våra idéer är en sorts immateriella parasiter, och vi bara värddjur. Fast det där tror jag inte på. Men ändå, också misslyckade hypoteser kan vara tänkvärda, och vad som är användbart vet man inte förrän efteråt. Vilket påminner mig om att jag är lite hungrig. Jag tror det får bli bruna bönor i dag.Fredrik Sjöberg, författare och biolog LitteraturEdward Dolnick: The Seeds of life – From Aristotle to da Vinci, From Sharks' Teeth to Frogs' Pants, the Long Strange Quest to Discover Where Babies Come From. Basic books, 2017.

L'acteur et metteur en scène Charles Berlin signe la mise en scène du texte « C'est si simple l'amour » dans un dyptique consacré à l'auteur Lars Norén. Un huis-clos à l'humour mordant et aux dialogues acérés.  Deux couples d'amis se retrouvent pour fêter la première d'un spectacle mais au fur et à mesure que l'alcool délie les langues, ils vont se déchirer, exposer leurs failles, leur jalousie, leurs trahisons et révéler leurs vrais visages au terme d'une soirée explosive : « Lars Noren voulait écrire ce qui surgissait, sans se censurer », nous précise Charles Berling. Un salon bourgeois comme théâtre de l'explosion intime La pièce se déroule dans un immense salon bourgeois, décoré avec goût : une partie du public est placée sur scène, les spectateurs sont donc assis à deux pas du cœur de l'action « Je voulais matérialiser sur scène le fait qu'on a de moins en moins d'intimité ». Les canapés sont recouverts de draps blancs. « Au début, tout est beau, tout est emballé puis tout se délite ! »  Une tragicomédie selon Norén et Berling La pièce oscille entre humour noir et règlements de comptes sans pitié. Les dialogues sont très crus, les insultes foudroyantes : « quand la tragicomédie existe, quand les gens rient et sont effrayés, je suis  totalement heureux ». Malgré cela, la pièce ne bascule jamais dans le pathos. « Ce qu'il faut c'est qu'on rentre dans la pièce et qu'elle nous bouleverse, on a fait un grand travail de texte ».  « Lost and found » et « C'est si simple l'amour » font partie du cycle des 14 pièces écrites par Norèn entre 1989 et 1995.  Invité : Charles Berling, né en 1958 à Saint-Mandé, est un acteur, metteur en scène et réalisateur français. Issu d'une famille de diplomates, il passe son enfance entre l'Asie et l'Afrique, puis se forme au théâtre en France. Révélé au cinéma dans les années 1990, il se fait connaître du grand public avec des films comme « Nelly et Mr Arnaud », « Ridicule » ou « L'ennui ». Il mène en parallèle une importante carrière au théâtre, comme comédien et metteur en scène, et devient aussi directeur de lieux culturels (notamment à Toulon/Châteauvallon). Engagé, il défend une vision exigeante et populaire de la culture, entre cinéma d'auteur, théâtre et projets audiovisuels. Il dirige le Théâtre Chateauvallon Liberté Scène à Toulon.  Lars Göran Ingemar Norén est un poète, metteur en scène, dramaturge et auteur suédois, né le 9 avril 1944, à Stockholm en Suède, et mort le 26 janvier 2021. Il est considéré comme l'une des grandes voix du théâtre européen contemporain. Souvent rapproché de Strindberg ou de Bergman, il explorait dans ses pièces, les zones sombres de l'intime : familles en crise, secrets, maladies, solitude, violence sociale, racisme, dérive des marginaux.  C'est si simple l'amour : À voir au Théâtre de l'Atelier jusqu'au 1er juillet 2026. Programmation musicale : L'artiste Pépite avec le titre L'amertume. 

L'acteur et metteur en scène Charles Berlin signe la mise en scène du texte « C'est si simple l'amour » dans un dyptique consacré à l'auteur Lars Norén. Un huis-clos à l'humour mordant et aux dialogues acérés.  Deux couples d'amis se retrouvent pour fêter la première d'un spectacle mais au fur et à mesure que l'alcool délie les langues, ils vont se déchirer, exposer leurs failles, leur jalousie, leurs trahisons et révéler leurs vrais visages au terme d'une soirée explosive : « Lars Noren voulait écrire ce qui surgissait, sans se censurer », nous précise Charles Berling. Un salon bourgeois comme théâtre de l'explosion intime La pièce se déroule dans un immense salon bourgeois, décoré avec goût : une partie du public est placée sur scène, les spectateurs sont donc assis à deux pas du cœur de l'action « Je voulais matérialiser sur scène le fait qu'on a de moins en moins d'intimité ». Les canapés sont recouverts de draps blancs. « Au début, tout est beau, tout est emballé puis tout se délite ! »  Une tragicomédie selon Norén et Berling La pièce oscille entre humour noir et règlements de comptes sans pitié. Les dialogues sont très crus, les insultes foudroyantes : « quand la tragicomédie existe, quand les gens rient et sont effrayés, je suis  totalement heureux ». Malgré cela, la pièce ne bascule jamais dans le pathos. « Ce qu'il faut c'est qu'on rentre dans la pièce et qu'elle nous bouleverse, on a fait un grand travail de texte ».  « Lost and found » et « C'est si simple l'amour » font partie du cycle des 14 pièces écrites par Norèn entre 1989 et 1995.  Invité : Charles Berling, né en 1958 à Saint-Mandé, est un acteur, metteur en scène et réalisateur français. Issu d'une famille de diplomates, il passe son enfance entre l'Asie et l'Afrique, puis se forme au théâtre en France. Révélé au cinéma dans les années 1990, il se fait connaître du grand public avec des films comme « Nelly et Mr Arnaud », « Ridicule » ou « L'ennui ». Il mène en parallèle une importante carrière au théâtre, comme comédien et metteur en scène, et devient aussi directeur de lieux culturels (notamment à Toulon/Châteauvallon). Engagé, il défend une vision exigeante et populaire de la culture, entre cinéma d'auteur, théâtre et projets audiovisuels. Il dirige le Théâtre Chateauvallon Liberté Scène à Toulon.  Lars Göran Ingemar Norén est un poète, metteur en scène, dramaturge et auteur suédois, né le 9 avril 1944, à Stockholm en Suède, et mort le 26 janvier 2021. Il est considéré comme l'une des grandes voix du théâtre européen contemporain. Souvent rapproché de Strindberg ou de Bergman, il explorait dans ses pièces, les zones sombres de l'intime : familles en crise, secrets, maladies, solitude, violence sociale, racisme, dérive des marginaux.  C'est si simple l'amour : À voir au Théâtre de l'Atelier jusqu'au 1er juillet 2026. Programmation musicale : L'artiste Pépite avec le titre L'amertume. 

Trädgårdsarbete var centralt i George Orwells och många författares liv. Selma Yousif Mesbah sticker ner händerna i jorden i jakt på ett hem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Förra sommaren åkte jag hem. För första gången på sjutton år satte jag fot i min gamla hemstad Varberg. Det har varit så lätt att undkomma det förflutna genom att undvika platserna där det har utspelats. Ser jag inte längre radhuslängan jag växte upp i känner jag inte heller den leda, det uppror eller den glädje jag kanske kände när jag bodde där. Min uppväxt får istället endast figurera i mina minnen, där kan den bli vad jag vill att den ska vara, utan att drabbas av det förflutnas strålning som platsen avger. Därmed blev min återkomst lite av ett antiklimax, jag konfronterades inte med min barndom på något sätt. Min hemstad var bara gator, hus, cykelvägar och så stränderna såklart. De underbara stränderna. Jag kom ihåg dem, men jag kände inte igen dem som en del av mitt liv, för de var inte längre det.Radhuslängan, som tidigare var ljusgul, var målad i olika nyanser av grå och trädgården, den fanns inte längre. När vi flyttade in i det nybyggda huset var trädgården bara en plätt med jord. Mina föräldrar sådde gräs och planterade en vacker avenbokshäck. Ett äppelträd och ett plommonträd som växte sig precis så höga att jag mot slutet av min tonår kunde hänga upp en hängmatta mellan dem. Det fanns en trio bärbuskar bestående av krusbär och svarta och röda vinbär. Timjan, kaprifol och i hörnet av trädgården fanns en kompost i trä. Ett par rosenbuskar som kom att klättra på pelarna upp mot balkongen, som skapade en vacker båge av väldoftande rosor, vars blekrosa och vita blomblad regnade ner på uppbrutna bitar av mörkgrå altaskiffer.Allt detta var nu borta. Stenarna, buskarna, träden, till och med häcken hade ryckts upp och ersatts med ett vitmålat träplank. Det hade byggts en altan som täckte halva trädgården och på den stod en loungegrupp i svart plast, resten var gräs. Inte en enda blomma fanns att finna. Inte ett bär, en frukt eller ört. Resten av längans tomter följde ungefär samma mall, med ett trädäck eller en altan, svarta utemöbler och så gräs. Kanske en studsmatta. Det som tidigare varit en prunkande plats av liv och skönhet tedde sig nu som helt död och jag frågade mig om detta är de nya idealen för gemene man att eftersträva, det gråa, det tomma, det svarta gjort av plast. Är detta vad den nya världsordningen inspirerar till? Är detta allt som den rikedom vi alla lär oss att sträva efter symboliserar? Tomhet, idel tomhet.Strindberg beklagar sig i skriften Pessimismen i den moderna trädgårdskonsten över hur trädgårdarna kring förra sekelskiftet förlorat sin prakt. Han undrar om det nya modet skapats av ett behov av självplågeri som låg i tidens anda, eller om besattheten av den intetsägande plantan Palettblad upprättats av blomhatare. Kanske är det bara han som blivit gammal. Som ser tillbaka på stockrosorna från sin ungdoms trädgård med en nostalgisk blick som bara den åldrande som motstår sig förändring kan göra. Jag har också blivit äldre, men jag har svårt att tro att det är en romantisering av det förgångna som gör att jag nästan fysiskt reagerar på tomrummet som uppstått i det levandes ställe. Vem kan på riktigt säga att hon föredrar ingenting framför någonting? Det döda framför det levande. Att kunna gå barfota ut direkt på gräset, plocka sig några bär till frukosten, några plommon att njuta i hängmattan, några rosor att dofta på, ta in i små vaser och pryda huset med. Betrakta alla djur som lockas till trädgården, fjärilar, fåglar, humlor och bin, en liten igelkott som flyttar in bakom komposten och tittar fram ibland. Den ilar genom trädgården med sin vankelmodiga gångstil. Ingenting av detta går att uppleva med ett plank och en regntålig soffgrupp. De är döda ting och kanske påminner de mig, precis som de förhatliga palettbladen påminde Strindberg, om vårt och hela mänsklighetens gradvisa förfall. Men i en trädgård finns ingen död, där förnyas allting, skapar om sig självt, döden förutsätter livet, och i det ligger ett hopp, en framtid som ständigt vecklar ut sig som rosenblad om sommaren. En evig ungdom.En hoppets trädgård kan vi finna på den engelska landsbygden, där författaren George Orwell, mest känd för dystopin ”1984” och satiren ”Djurfarmen”, levde ett stilla liv på ett klassiskt engelskt torp. Förutom skrivandet var trädgårdsarbete, i synnerhet grönsaksodling, det han ansåg som det viktigaste i livet. Han var en slags konservativ anarkist, som längtade efter de små förindustriella engelska byarna, med sina små trädgårdar, där alla kände alla. Någon sa om honom att han var så mycket av en kommunist att han aldrig kunde kalla sig det, eftersom kommunisterna själva inte praktiserade kommunism. Att skapa en trädgård enbart för nytta var en fälla en socialistisk lagd person lätt kunde hamna i, därför var det för honom lika viktigt att odla skönhet och skapa en vacker trädgård. Han planterade några rosenbuskar som blommar än idag och som Rebecca Solnit förundras över, när hon besöker hans trädgård. I boken ”Orwell's roses” undersöker hon en mindre känd del av den framgångsrika författarens liv; hans djupa intresse och kärlek för naturen och hur hans trädgårdsarbete på ett sätt var en förutsättning för hans skrivande. Det var ett konkret världsförbättrande att ägna sig åt med handgripligt arbete, som gav synliga resultat, till skillnad från det abstrakta och helt och hållet mentala skrivandet, vars effekter är svårare att registrera.Men att odla sin egen trädgård påminner på flera sätt om att sitta och skriva på en roman. Det är båda praktiker som ställer sig lite utanför tiden, som skapar ett eget rum där vissa specifika förutsättningar råder, en alternativ verklighet. Som vänder sig bortåt, inåt och mot evigheten samtidigt. Det är kanske i jakten på det eviga livet som den skrivande trädgårdsmästaren finner en komplett balans mellan det odödliga ordet och det ständigt återkommande livet i en trädgård. Skrivandet är en mental ventil, medan grävandet i trädgårdslandet en organisk process som befäster oss som en del av naturens kretslopp. Vi blir dubbelt odödliga, både som ande och som kropp. En livförsäkring.Men samtidigt blir vi mer levande i detta liv, när vi inte bara utvecklar eller uppmuntrar en sida av våra personer, vår märkliga existens som medvetna däggdjur, utan omfamnar helheten. Ett praktexempel på att man inte måste välja, vi kan leva som avancerade tänkande varelser, och som en del av jorden, samtidigt. Till och med Strindberg insåg att det var lönlöst att endast bittert beklaga sin samtids oestetiska trädgårdar i skrift, och försökte odla så mycket han bara kunde när tillfälle gavs. Kanske i ett försök att återskapa ungdomens trädgård, och äntligen få komma hem. Selma Yousif Mesbahskribent och skrivpedagogLitteraturBlomstermålningar och djurstycken - August Strindberg, Albert Bonnier förlag 1888Orwell's roses - Rebecca Solnit, Viking 2021

Ylva pratar om författarens död i relation till robotböcker, och hur det i slutändan kommer att påverka människors eget skrivande när läsaren inte längre litar på avsändaren. Vendela tar med oss på en resa till Varberg och sedan Rom och Florens, som fått henne att tänka på Luther, Strindberg (ett nu återkommande inslag i podden) […]

Also SeeJones, J. C. (2021). designing designing (1st ed.).Bloomsbury Publishing Plc. https://doi.org/10.5040/9781350070707The Diceman speaks -https://www.youtube.com/watch?v=mqSeFjaEczAWikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/The_Dice_ManJohn Cage's 4'33'' explained: The music of silence:https://www.youtube.com/watch?v=7bGU9NTJlIoJohn Cage 4'33":https://www.youtube.com/watch?v=JTEFKFiXSx4John Cage about silence:https://www.youtube.com/watch?v=pcHnL7aS64YMOMA: https://www.moma.org/magazine/articles/393Textile artist Matthew Harris lets a roll of the dicedictate his artistic choices. We spoke to Matthew about his unique creative process, the interplay between paper and textile, and the roles that improvisation and chance play in his art practice. https://www.fibreartstaketwo.com/articles/matthew-harrisHans Arp: https://expressivemonkey.com/element-of-chance-2/He thought that by giving up control and letting randomelements shape his art, he could tap into the heart of true creativity.Chance in Art and the indeterminacy aesthetic:https://art-newzealand.com/21-chance/The historian Mommsen estimated that chance accounts for athird of all historical effects. Strindberg wrote a manifesto on its role in art. For the Surrealists it was a means of transcending the barriers of causality and conscious volition. Richter adopted it as a protest against the rigidity of straight line thinking. Duchamp categorised some of his works as 'canned chance'. Arp revered the law of chance as the highest and deepest of laws; as did the great physicist Heisenberg, who, in 1927, sanctified chance ina mathematical formulation.Vesna Jovanovich:https://vesnajovanovic.com/2024/06/27/meticulously-planned-chance-operations/

SÉRIE FULGORES DECADENTESBIBLIOTECA SUBMERSA é a nova série de episódios do Podcast da Raphus Press, uma ironia bastante séria com o conceito de canônico e marginal, de popular e elitista, de aceito e não aceito, a partir das obras de autores que, aparentemente, tinham alguma influência (ou relevância) de certas obras ou autores no passado e que, hoje, parecem ausentes das livrarias, cadernos culturais, canais de vídeo na Internet. Nossa inspiração é Jorge Luis Borges e uma conhecida citação de Virginia Woolf: “Livros usados são selvagens, destituídos; surgem em grandes bandos de penas variadas e possuem certo encanto que falta aos volumes domesticados de uma biblioteca.” Episódio de hoje: Clamores das Profundezas Celestiais (“Inferno”, de August Strindberg)Obras citadas: “Inferno”, August Strindberg (Max Limonad, 1982); “Strindberg in Inferno”, Gunnar Brandell (Harvard University Press, 1974).Link da pré-campanha de ABISMOS CREPUSCULARES, que começa dia 31/03: https://www.catarse.me/crepusculares  Entre para a nossa sociedade, dedicada à bibliofilia maldita e ao culto de tenebrosos grimórios: o RES FICTA (solicitações via http://raphuspress.weebly.com/contact.html).Nosso podcast também está disponível nas seguintes plataformas:- Spotify: https://open.spotify.com/show/4NUiqPPTMdnezdKmvWDXHs- Apple: https://podcasts.apple.com/us/podcast/podcast-da-raphus-press/id1488391151?uo=4- Google Podcasts: https://podcasts.google.com/?feed=aHR0cHM6Ly9hbmNob3IuZm0vcy8xMDlmZmVjNC9wb2RjYXN0L3Jzcw%3D%3D Apoie o canal: https://apoia.se/podcastdaraphus.Ou adquira nossos livros em nosso site: http://raphuspress.weebly.com. Dúvidas sobre envio, formas de pagamento, etc.: http://raphuspress.weebly.com/contact.html.Nossos livros também estão no Sebo Clepsidra: https://seboclepsidra.lojaintegrada.com.br/buscar?q=Raphus+Press

Hon spelar just nu för utsålda hus i Alex Schulmans pjäs Mors dag på Dramaten, men Helena Bergström har redan ena foten i nästa projekt: Århundradets skådespelare en monolog om hennes liv i rampljuset. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I mötet med Helena Bergström hör vi också om barndomsminnen från teatern, om att dejta med Strindberg och vilka som är hennes bästa och värsta stunder i karriären.Reporter: Björn Jansson.

Stål som ruster eller stål som er rustfritt? Karbonstål versus Lean Duplex. Begge deler brukes i industrien, og det vil fortsette, men rustfritt stål øker i bruk og har mange miljøgevinster, ikke minst på grunn av nesten uendelig levetid ifølge ekspertene. I denne podcasten møter du én aktør som leverer rustfritt stål og én som sveiser det sammen til blant annet gangbroer til Equinor sitt oljeraffeneri på Mongstad. Hør adm.dir Gert Chr. Strindberg i Fabtech og salgs-og markedsdirektør Steffen Pettersen i Sverdrup Steel i samtale med Irene Lillehammer fra Studio Vestland i denne podcasten fra Øygarmot.

I ljuset av berömda förfäder funderar Selma Yousif Mesbah över en nära vänskap och över driften att vilja göra allt till Du. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Är det gudomliga egentligen ett språk? Det är den palestinsk-amerikanske poeten Fady Joudahs ord som väcker frågan inom mig, när han under ett författarsamtal i Malmö beskriver Gud som en översättare, som försökt nå ut med sitt budskap till oss genom olika alfabet och olika religioner. Men vi har inte förstått, hur många yttringar vi än fått ta del av fortsätter vi begå samma brott mot varandra, oss själva och andra livsformer. Gud försöker trots det enträget att nå fram till oss med sitt kärleksbudskap i det som Joudah kallar utplåningens tid, bland annat genom poesin. Jag knuffar min vän Martin i sidan och höjer menande på ögonbrynen.En skrivande person behöver ibland lämna den plats där livets distraktioner råder för att kunna skriva och tänka fritt. Det var så jag träffade Martin. En gemensam vän tipsade om att Martin hade ett litet hus på sin tomt, där jag nog kunde få skrivro. Jag fick något mer än så. Det framkom snart att vi var själsfränder. Vi sökte båda efter ett alternativt sätt att leva, i närhet till naturen och bort från samtidens förtärande konsumism. Våra intressen kretsade kring konst, litteratur och existensen väsentligheter. Samtalen blev långa och innerliga och under ett av dem, en eftermiddag i juni ett år in i vår vänskap, fick vår starka koppling en oväntad klangbotten.Martin berättade om sin farmors farfar. Han hette Gottlieb Klein och var rabbi vid Judiska församlingen i Stockholm vid sekelskiftet. Han var en progressiv reformist och övertygad antisionist och forskade om urkristendomens förhållande till judendomen, vilket ledde honom till religionsöverskridande samarbeten En gång läxade han upp en förmäten Strindberg, när denne fått för sig att han kunde lära sig hebreiska på endast två veckor.Min mormors morfar var också aktiv på den tiden, svarade jag. Det låter faktiskt lite likt. Nathan Söderblom hette han, ärkebiskopen som fick Nobelpris för sitt engagemang i fredsfrågor och den ekumeniska rörelsen. Martin tog upp sin mobil, sökte och läste högt:”Bland Kleins nära vänner fanns Nathan Söderblom. De såg dialogen mellan religionerna som verktyg för fred och försoning. Genom den etiska universalismen…lyfte de fram det som förenar människor snarare än det som skiljer.”Vi såg på varandra och skrattade till, så det var så det låg till? Där satt vi som av en slump, och så var det ingen slump utan kanske ödet?Våra förfäders vänskap hade varit lika stark, de talade om ”själarnas frändskap i fromhet, vetenskapssyn och i optimistisk framtidstro”. I ett brev till Gottlieb uttrycker Nathan sin uppskattning för deras ”uppbyggande och uppvärmande” samtal under en middag som innehade ”mer religion än i hela samvaron dagen förut med biskoparna”.Gottlieb föddes i en liten by i nuvarande Slovakien, Nathan i en by i Hälsingland, de sammanstrålade i de fina rummen i Uppsala och Stockholm, där de strävade efter andlig och intellektuell upphöjelse. Jag och Martin har självmant flyttat till landsbygden, drivna av en slags känslomässig gravitation, som drar oss mot jorden i en motsatsrörelse från våra förfäders klättrande på civilisationens trappa, mot ett andligt upphöjt tillstånd. Men det har alltid funnits en motkraft, en dragkamp mellan det jordnära och det upphöjda som slitit i oss, som skapat en inre splittring och osäkerhet i hur vi ska finnas till i världen. Det är förfäderna, tänker jag nu, som lever vidare inom oss med sina transcendentala ambitioner, de som gör det svårt för oss att förlika oss med en jordbunden och alltför enkel tillvaro där vi odlar våra trädgårdar, utan att lägga oss i vad som sker i den stora världen därute.Våra samtal går ofta från det omöjliga i att leva ett fragmentariskt liv där jaget får stå tillbaka för ett tillstånd av ständig produktion och konsumtion, till en längtan efter en kollektiv och självklar samhörighet där enhet och helhet får bejakas. Det har aldrig varit tal om Gud i en strikt religiös mening, mer en känsla av hemhörighet i alltet, en känsla vi enklast uppnår i naturen, kanske i mindre utsträckning bland människor. De kan ju vara så mycket svårare att relatera till än träd. Ändå har viljan och utmaningarna med att förenas alltid funnits där, ett sökande efter en gränslös och alltomfattande gemenskap. Ett språk, kanske, som alla kan förstå, bara genom att förnimma det.Nathan Söderbloms syn på Gud och tro påminner om Joudahs gudomliga översättare. För min förfader handlade det om uppenbarelser; Gud måste upplevas. Men det är inte bara genom en kristen praktik man möter Gud, vem som helst kan få en uppenbarelse, var som helst. Personligen ansåg han att kristendomen kommit närmast den rena uppenbarelsen, men att alla sorters gudsyttringar var lika legitima, en tro på naturens andar såväl som på ett evigt liv i reinkarnation. Ingen religion är en kulturprodukt, utan all religion beror på en uppenbarelse, menade han. Och Gottlieb Klein instämde: Det var det universella i judendomen som var det väsentliga, inte en etnisk gemenskap utifrån idén om Guds utvalda folk.Klein var en av judendomens största tänkare, det tyckte i alla fall den judiska filosofen Martin Buber, vars bok ”Jag och Du” jag hittar på bordet framför brasan i Martins vardagsrum en kväll. Redan vid titeln känner jag ett magiskt pirr av igenkänning genom kroppen, en känsla av att allt hänger ihop. Buber angriper Guds uppenbarelse direkt via språket, han skriver att människan förhåller sig till världen genom två grundordpar, Jag-Du och Jag-Det. Genom att säga Jag-Du ingår man i en relation med ett subjekt, det kan vara en människa såväl som ett träd, men att säga Jag-Det är att erfara ett objekt utan att en relation uppstår. Anden, alltså Gud, visar sig när ordparet Jag-Du yttras, och det görs med hela väsendet. Det är i förhållande till Du, som Jag blir till.Buber skriver om en drivkraft efter en all-relation som vi bär med oss in i livet, men som glöms vid födseln, en drift att göra allt till Du. Träden, människorna omkring oss, även de vi knappt vågar se i ögonen på grund av meningsskiljaktigheter. Det är den drift både jag och Martin känt, den vi alltid når fram till i våra samtal, i vilken ände de än börjar. Det finns alltså ett språk, precis som Joudah beskrev, som kan överskrida kategorier och nå fram till oss, bara vi lyssnar. Herrarna i denna essä kallar det språket för Gud, men understryker att det finns andra sätt att förmedla den alltomfattande kärlek som Gud ger uttryck för, genom poesi, filosofi eller bara ett samtal med ett Du.Att reducera en människa till ett Det utesluter möjligheterna till en relation, det går inte att älska ett ting. Det går däremot att förinta utan att känna att man förintar sig själv. En villfarelse vi alltför sent känner igen som sådan, när skadan redan är skedd. I utplåningens tid.Selma Yousif Mesbahskrivpedagog och skribentLitteraturMartin Buber: Jag och Du. ÖVersättare: Andreas Ekvall. Polaris, 2024. Jonas Jonson: Jag är bara Nathan Söderblom, satt i tjänst. Verbum, 2014.

Riksteatern turnerar Sverige runt med August Strindbergs Dödsdansen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Strindberg är ju väldigt bra”, erkänner Pia Johansson. Nu har hela Sverige chans att se en av hans mest kända relationsdraman, ”Dödsdansen, med Claes Malmberg, Pia Johansson och Mats Blomgren i huvudrollerna.P1 Kulturs Björn Jansson har gått bakom scenen och träffat skådespelarna i Riksteaterns lokaler.

Nordpolen, jordens nordligaste punkt har i årtusenden väckt människans nyfikenhet och inspirerat myter, vetenskap och ett otal dödliga expeditioner. Genom seklerna har Nordpolen fungerat som en projektionsyta för det okända — en ouppnåelig plats som ständigt lockat upptäckare, författare och konstnärer.Redan i antiken fantiserades det om vad som kunde dölja sig vid jordens nordligaste punkt. Antika filosofer och medeltida kartografer fyllde kartornas vita områden med berättelser om magnetiska berg, mystiska krafter och paradisiska platser. I senare sekler förlorade många upptäcktsresande livet i den bitande kylan på jakt efter kunskap och ära.I ett avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren, äventyraren och förläggaren Erling Kagge om vad Nordpolen betytt historiskt. Erling Kagge genomförde en expedition till Nordpolen 1990 tillsammans med Børge Ousland och blev därmed den första att nå polen på skidor — utan stöd, hundar eller motorfordon. Den 58 dagar långa resan blev en både fysisk och psykisk prövning.I antik och medeltida litteratur förekom föreställningar om ett mytiskt land vid jordens topp, ofta med ett magnetberg som styrde kompassen. Under renässansen återgav kartografer Nordpolen som ett vitt och ofullständigt område omgivet av berg och varma havsströmmar — ett tecken på tidens ofullständiga geografiska kunskap.Från 1500-talet framstod många expeditioner mot Nordpolen som tragedier; kyla, svält och skörbjugg krävde många liv. Underskattade utmaningar och bristande förberedelser i den arktiska miljön, där is, vatten och isbjörnar ställde höga krav, bidrog till misslyckanden.Nationalistisk iver och tidningsexploatering bidrog ofta till att expeditioner drevs fram — sponsrade av tidningsmagnater som ville sälja lösnummer med berättelser om riskfyllda polarexpeditioner och räddningar.I början av 1900-talet hävdade Frederick Cook att han nått Nordpolen den 21 april 1908, men påståendet förkastades på grund av bristande bevis. Robert Peary och Matthew Henson hävdade att de nådde polen den 6 april 1909 enligt sina mätningar, men detta är fortfarande omstritt.På 1950-talet genomförde en hemlig sovjetisk expedition till Nordpolen som sannolikt var den första som nådde Nordpolen, men expeditionen är fortfarande höjt i ett dunkel. Den första odiskutabla och dokumenterade expeditionen över isen med snöskoter leddes 1968 av amerikanen Ralph Plaisted. Decennier senare genomfördes banbrytande skejt- och skidexpeditioner: 1990 blev Erling Kagge och Børge Ousland de första att nå Nordpolen på skidor utan hundar eller depåer.Bild: Ett fotografi taget av Nils Strindberg under Andrées polarexpedition (1897). Strindberg omkom samma år. Källa: Nils Strindberg – Andrées polarexpedition, Wikipedia (Public Domain).Musik: Arctic Deception av Saowakhon Brown, Storyblock AudioKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stor i Tyskland och bannad i Sverige, på tvärs mot sin tid och typiskt för densamma. Ann Lingebrandt reflekterar över den motsägelsefulle Ola Hansson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Våren 1901 skriver Ola Hansson ett anklagande brev till prins Ludwig av Bayern, den blivande Ludwig III. Det inleds en utredning, som kommer fram till att brevskrivaren är ”ofarlig”. Men det fortsätter postas klagomål från den skånske författaren och hans hustru Laura Marholm, med beskyllningar om svek, spionage och konspirationer. Kungligheter har gaddat sig samman för att ruinera paret Hansson; ett påvligt sändebud ska rentav ha försökt förgifta författaren. I en polisrapport stämplas både mannen och hustrun som sinnessjuka och det konstateras att de knappt har pengar till mat, men dricker 8 liter öl om dagen. Så småningom, sedan Laura Marholm först tvångsinternerats, utvisas de ur Bayern. Deras folie-a-deux blir föremål för en tysk fallstudie i samtidens psykiatriska litteratur och diagnostiseras som ”kombinatorisk paranoia”.Hur kunde det gå så här illa? Det såg ju ändå ganska ljust ut – efter att Ola Hansson 1889 flytt Sverige och gett sig på att erövra Tyskland. Han lyckades faktiskt bli så inflytelserik att en skeptisk tysk kritiker tog sig för att lansera begreppet ”hanssonism”. Unga beundrare samlades i parets hus i Friedrichshagen i Berlins utkant, där också Strindberg bodde ett tag. Särskilt som essäist gjorde sig Ola Hansson ett namn och han introducerade inte bara skandinaviska författare. Med hjälp av lite fulspel blev han den som sålde in det tyska geniet Nietzsche hos tyskarna.Men den tillbakadragne bondsonen från Hönsinge hade svårt att hålla sig vän med folk särskilt länge. Snart vände vindarna, också i Tyskland fick han allt svårare att publicera sig, och till slut måste han försörja sig på att skriva humoresker.Att vara ett Ola Hansson-fan kan vara en prövning. Visst är det lätt att ömma för en nyskapande författare som gick i otakt med sin samtid. Som hypersensibel stämningslyriker stod Ola Hansson ganska ensam i realismens och samhällsdiskussionernas artonhundraåttiotal. Istället för att, som idealet löd, sätta problem under debatt skrev han svindlande vackra dikter där natur och sinnestillstånd flöt samman. I Notturno hittade han på nya ord, som ”drömsövd” och ”eldstårar”, prövade på fri vers och blommade ut som svensk prosadiktpionjär – och blev som tack hånad av kritikerna. Men han sög också åt sig av tidens allra grumligaste idéer. Den som plöjer hans prosa möter en säregen stilist som kunde skriva mästerliga noveller, men får även vada i svulstiga övermänniskotankar, grova antisemitiska utfall och kvinnofientliga attacker, och det osar ofta av bitterhetens gift.Det går att söka efter sociala och psykologiska förklaringar till Ola Hanssons fall. Men man kan också följa ett litterärt spår. Litteraturhistorien framställs ju ofta som en rak väg framåt, där djärva utmanare på sikt triumferar över konservativa losers. Men den är förstås också full av sidospår, sjaskiga bakgator och – återvändsgränder.För Ola Hansson befann sig den svenska litteraturen hopplöst i bakvattnet och med utblick mot kontinenten hade han ambitionen att modernisera den. Hos franska författare som Guy de Maupassant och Paul Bourget tyckte han sig hitta ”det fundamentalt nya”. En psykologisk konst, som borrar sig ned i individens djupaste schakt. Nu skulle naturalismens människouppfattning, med sin enkla summering av arv och miljö, väck!Den känslige skildraren av senhöstbladens skälvande nerver vände så sina instrument mot människans hemliga inre processer. Och för den uppgiften kunde författaren likna sig vid en vetenskapsman, som lägger upp sina studieobjekt på ett dissektionsbord.Detta gjorde han i den svenska litteraturens kanske mest dekadenta och definitivt mest utskällda verk, Sensitiva amorosa från 1887. Här beslutar sig en relationsfobisk berättare att, istället för att inlåta sig i verkliga förbindelser, på distans ”studera och njuta könet”. ”En litterär smutsfläck”, blev kritikernas dom. Och efter det kunde Hansson inte längre publicera sig i Sverige ens om han betalade ur egen ficka.I sin nästa novellsamling Parias var det de irrationella impulserna till kriminella handlingar han sökte svar på, i en blandning av true crime-spekulation, pseudovetenskaplig protokollprosa och ett starkt stråk av mystik. August Strindberg blev så begeistrad att han skrev en enaktare utifrån en av historierna – typiskt nog blev den mer känd än förlagan.Hansson grunnade på hur han skulle kunna driva sin själsanatomi än längre. Resultatet blev en bukett psykologiska betraktelser, som skrevs 1891 men inte kom på svenska förrän 1914 under titeln ”Tidens kvinnor”. Här vänder han blicken mot före detta vänner och bekanta. Mer eller mindre maskerade skärskådas de moderna kvinnorna som exempel på den fördärvliga tidsandan, med ingående spekulationer kring deras erotiska liv.Tanken var att berättandet skulle fungera som ett ”sänklod” in i personlighetens centrala punkt, och det krävde en radikal estetisk form. Bort med dialog och intrig, men däremot gärna långa utläggningar utifrån en ”psykofysiologisk mystik”: idén att man genom en persons yttre kan avläsa hennes inre historia.Med författaren i rollen som forskare testade Ola Hansson gränsen för hur långt litteraturen kunde sträcka sig in på vetenskapens, och verklighetens, område – han var själv en smula osäker på i hur hög grad han lyckades.Vad han nådde fram till är i en sentida läsares ögon kanske framför allt tidstypiska fördomar, tarvliga fantasier och inte minst ett spritt språngande kvinnohat. Misogynin slår ut i full blom i en grotesk slutvision där kvinnorna, håriga som djur, nakna och jamande, firar häxsabbat.Tiden brukar mildra det skandalösa i litterära personangrepp. Men ”Tidens kvinnor” ångar otäckt efter mer än ett sekel – vilket förstås inte gör den mindre fascinerande. Att Ola Hansson med sitt intresse för psykets irrvägar själv skulle bli föremål för en psykologisk fallstudie är såklart en ödets ironi – eller kanske predestinerat, som han själv skulle ha kunnat anse. Trots sina högt ställda ambitioner skrev han in sig i en både konstnärlig och personlig återvändsgränd. Men med sitt försök att lägga könet under lupp gav han en avslöjande spegelbild av fin-de-sièclets föreställningar om kvinnor på väg mot frigörelse. Och han blickade samtidigt framåt, mot Freuds fallbeskrivningar några år senare, och, med sitt hänsynslösa sätt att använda verkliga personer som litterärt material, rentav mot 2000-talets autofiktion. Ja, hans spekulativa nyckelporträtt kan få vår tids verklighetslitteratur att framstå som finkänsligheten själv. Det ligger i experimentets natur att det kan misslyckas. Ola Hansson försökte tänja litterära gränser och betalade ett högt pris för det. I sin tid blev han en paria, i litteraturhistorien har han hamnat i ett smått undanskymt hörn. Men det är inte alltid den tidlösa och klanderfria konsten som säger mest om det trassliga mänskliga livet.Det finns en hel del att förundras över också i återvändsgrändernas skuggor. Ann Lingebrandt, litteraturkritiker och producent för Dagens dikt i P1

Det blir en bördig fruktcocktail denna vecka. Innehållsförteckning: Gretas kamp  - vår tids Jeanne d'Arc, skärskådande av Grezula från Falkenberg, dejting och lågt barnafödande, drömmen om att klä ut sig till bananer eller August Strindberg och fascinationen av mannen som kom på fruktbakelserna! N J O Y ! ! Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Fanny Ekstrand och Carin Falk dissekerar Sveriges kulturkanon: vad som platsade men framförallt vad som saknas! Med Ebba Witt-Brattströms kritik som fond argumenterar Fanny för att tjejpoddar hör hemma i framtidens kanon – som vår tids proletärmodernism. På vägen passerar Heliga Birgitta, Strindberg, Pippi Långstrump, Elsa Beskow, Göta kanal, Saab Viggen och pappaledigheten. Kort-kort utgör denna vecka en lista med tre skäl till varför tjejpodden är kulturhistoria in the making!

109 verk och företeelser, från Strindberg och Lagerlöf till Ikea, Göta Kanal – och stridsflygplanet Viggen. Men när SvD:s kulturredaktion analyserar Sveriges Kulturkanon i en ny podd saknar de mycket på listan. Medverkande: Ida Ölmedal, Kulturchef Elsa Westerstad, kulturredaktör Anders Q Björkman, kulturredaktör Producent: Blenda Setterwall Klingert Slutmix: Daniel Säfström. Ansvarig utgivare: Lisa Irenius. Hela listan på Sveriges kulturkanon: https://www.svd.se/a/yEW29a/kulturkanon-sverige-hela-listan-med-verk

109 verk och företeelser, från Strindberg och Lagerlöf till Ikea, Göta Kanal – och stridsflygplanet Viggen. Men när SvD:s kulturredaktion analyserar Sveriges Kulturkanon i en ny podd saknar de mycket på listan. Medverkande: Ida Ölmedal, Kulturchef Elsa Westerstad, kulturredaktör Anders Q Björkman, kulturredaktör Producent: Blenda Setterwall Klingert. Slutmix: Daniel Säfström. Ansvarig utgivare: Lisa Irenius. Hela listan på Sveriges kulturkanon: https://www.svd.se/a/yEW29a/kulturkanon-sverige-hela-listan-med-verk

109 verk och företeelser, från Strindberg och Lagerlöf till Ikea, Göta Kanal – och stridsflygplanet Viggen. Men när SvD:s kulturredaktion analyserar Sveriges Kulturkanon i en ny podd saknar de mycket på listan. Medverkande: Ida Ölmedal, Kulturchef Elsa Westerstad, kulturredaktör Anders Q Björkman, kulturredaktör Producent: Blenda Setterwall Klingert. Slutmix: Daniel Säfström. Ansvarig utgivare: Lisa Irenius. Hela listan på Sveriges kulturkanon: https://www.svd.se/a/yEW29a/kulturkanon-sverige-hela-listan-med-verk

109 verk och företeelser, från Strindberg och Lagerlöf till Ikea, Göta Kanal – och stridsflygplanet Viggen. Men när SvD:s kulturredaktion analyserar Sveriges Kulturkanon i en ny podd saknar de mycket på listan. Medverkande: Ida Ölmedal, Kulturchef Elsa Westerstad, kulturredaktör Anders Q Björkman, kulturredaktör Producent: Blenda Setterwall Klingert. Slutmix: Daniel Säfström. Ansvarig utgivare: Lisa Irenius. Hela listan på Sveriges kulturkanon: https://www.svd.se/a/yEW29a/kulturkanon-sverige-hela-listan-med-verk

Första sändningen för säsongen ochTemat är utklädnad. Dagen till ära gästas vi av inga mindre än Anders Linder, alla generationers barnprogramledare men även jazzmusiker och arkitekt. Vi gästas även av Maria Lindström. En visartist som tolkat alltifrån Bellman till Strindberg och en massa andra gubbar men som också skrivit eget och varit med i rena kvinnoband med namn som Husmoderns bröst. Våra medlemmar sjunger egenskrivet och covers till gitarr och till backtracks. Vi får höra om stadsvandring med Sus från Streetminds och en del annat smått och gott!.

In this episode, Milton Justice explores why actors struggle to make choices substantial enough to serve their material. He contextualizes modern acting within theater history, explaining how realistic theater emerged in the late 1800s with playwrights like Ibsen, Strindberg, and Chekhov. Milton discusses why Stanislavski's approach of having actors use their own lives fails - people don't relate to their experiences in theatrically useful ways, simply living without recognizing dramatic potential.Milton emphasizes that an actor's talent lies in making appropriate choices substantial enough to warrant emotional investment. Using student Grace's work as an example, he highlights how actors must understand the magnitude of their choices and earn them fully rather than throwing them away. Milton challenges students to see the extraordinary within ordinary things, to see that actors must become educators, philosophers, motivators, whose job it is to transform ideas meaningfully in order to remind us of our humanity. www.idontneedanactingclass.comwww.theactorlab.nyc

Strindbergs tavlor ”återupptäcktes” på 1960-talet – men kanske borde man ha låtit dem vara? Måleriet åker nämligen snålskjuts på den mer intressanta biografin, menar Otto Ruin.

Ny dokumentärpodd från Svenska Dagbladet - läs mer och hitta alla avsnitt på svd.se/strindberg "Får jag 60?" ropar auktionsförrättaren. Sven Erik Pettersson räcker upp handen. Klubbslag! Tavlan – ett ganska ordinärt skärgårdsmotiv – är hans, för 60 kronor. Inget märkvärdigt. Eller? Jo, nere i tavlans högra hörn... står det inte Strindberg? Kan det vara möjligt? Har Sven Erik precis köpt ett August Strindberg-original – till priset av en fika? I Svenska Dagbladets nya poddserie får vi följa Sven Erik och hans vänner, Jan, Mattan och Vesslan, när de ger sig ut på jakt efter sanningen. Med sig har de SvD:s reporter Christian Daun, som kliver in i historien och snabbt dras in i mysteriet. Från Sven Eriks anttikhandel i Gävle till Blå tornet i Stockholm. Vidare till arkiv, experter, museer – och oväntade stickspår. Vänskap, tvivel, övertygande indicier och vilda teorier ryms i jakten på svaret: Kan det vara en äkta Strindberg? Och visst – de kommer riktigt nära. Till slut återstår bara ett sista hinder. Går det att ta sig runt? Producent: Blenda Setterwall Klingert Inläsare: Ia Langhammer Originaltext: Christian Daun Redaktör: Daniel Persson Mora Ansvarig utgivare: Lisa Irenius

Ny dokumentärpodd från Svenska Dagbladet - läs mer och hitta alla avsnitt på svd.se/strindberg "Får jag 60?" ropar auktionsförrättaren. Sven Erik Pettersson räcker upp handen. Klubbslag! Tavlan – ett ganska ordinärt skärgårdsmotiv – är hans, för 60 kronor. Inget märkvärdigt. Eller? Jo, nere i tavlans högra hörn... står det inte Strindberg? Kan det vara möjligt? Har Sven Erik precis köpt ett August Strindberg-original – till priset av en fika? I Svenska Dagbladets nya poddserie får vi följa Sven Erik och hans vänner, Jan, Mattan och Vesslan, när de ger sig ut på jakt efter sanningen. Med sig har de SvD:s reporter Christian Daun, som kliver in i historien och snabbt dras in i mysteriet. Från Sven Eriks anttikhandel i Gävle till Blå tornet i Stockholm. Vidare till arkiv, experter, museer – och oväntade stickspår. Vänskap, tvivel, övertygande indicier och vilda teorier ryms i jakten på svaret: Kan det vara en äkta Strindberg? Och visst – de kommer riktigt nära. Till slut återstår bara ett sista hinder. Går det att ta sig runt? Producent: Blenda Setterwall Klingert Inläsare: Ia Langhammer Originaltext: Christian Daun Redaktör: Daniel Persson Mora Ansvarig utgivare: Lisa Irenius

Den unga kullan Kersti har fått en utomäktenskaplig son med Mats. Deras släkter är bittra fiender, men försonas och de unga kan då gifta sig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Men Mats släkt sätter upp villkor: Kersti måste vara oskuld för att bröllopet ska kunna äga rum. Hon tar livet av gossen för att som en ärbar kronbrud kunna gifta sig. Men plågad av sitt samvete erkänner hon sitt brott.Kronbruden av August StrindbergI rollerna: Kersti – May Pihlgren, Kerstis far – Paul Budsko, Kerstis mor – Elsa Nyström, Farfar – Edvin Ingberg, Mats – Leif Wager, Mats far – Börje Lampenius, Mats farmor – Annie Sundman, Mats farfar – Axel Slangus, Anna – Cecilia Heikel, Brita – Gunvor Sandqvist, Länsman – Sven Relander, Forskarlen – Antti Koskinen, Jordegumman – Gundel Henrikson, Prästen – Paul EiwertzDessutom medverkade: Eva Perander, Margareta Aminoff, Stina Svensson, Marianne Wasastjerna, Börje Idman, Ragnar Hartwall och Carl Mesterton.Kompositör: Einar Englund Musikmedverkan: Finlands radioorkester under ledning av Einar Englund samt näverlurblåsare Teppo Repo.Regi: Eddie StenbergFöreställningen avlyssnas bäst i hörlurar. Från Finlands Rundradio 1956.

This month's two shorter plays: The Inheritance by Kim Ja-Rim 김자림 and Rain of Ice by Hasegawa ShigureIf you're looking for the character-driven naturalism of Strindberg through the lens of intersectional poverty… consider this one-act drama from the mother of Japanese realism. In her final hours, the terminally ill Tamayo wrestles with delusions of the past as well as anxieties of the present. A former sex worker, she now contends with the role transactionality has played (or not played) in her relationships, interrogating her friends' true loyalties and fearing for her own daughter's naivete. Through heartfelt prose and raw, naturalistic dialogue, Hasegawa Shigure digs into the grim realities facing impoverished women, telling an intersectional story of depth and intimacy.If you're looking for the character-driven naturalism of Strindberg through the lens of intersectional poverty… consider Rain of Ice from the mother of Japanese realism. In her final hours, the terminally ill Tamayo wrestles with delusions of the past as well as anxieties of the present. A former sex worker, she now contends with the role transactionality has played (or not played) in her relationships, interrogating her friends' true loyalties and fearing for her own daughter's naivete. Through heartfelt prose and raw, naturalistic dialogue, Hasegawa Shigure digs into the grim realities facing impoverished women, telling an intersectional story of depth and intimacy.Hosted by Kalina Ko and GagarinSupport this podcast at — https://redcircle.com/this-is-a-classic-the-expand-the-canon-theatre-podcast/donations

Franco Perrelli"Libri blu"August StrindbergCarbonio Editorewww.carbonioeditore.itLibri blu è il testamento spirituale e intellettuale di August Strindberg, figura complessa e controversa della letteratura moderna. In quest'opera monumentale, che nell'edizione critica dei Samlade Verk supera le 1500 pagine, snodandosi per oltre 650 brani e abbracciando ben 18 materie – dalla filosofia alla letteratura e alla matematica, dalla botanica alla zoologia e all'astronomia, dalla mineralogia all'occultismo –, il grande drammaturgo e scrittore svedese distilla l'essenza del proprio pensiero, tracciando un vivido affresco delle tensioni culturali che attraversarono la sua epoca. Filosofia e scienza sono rivisitate in chiave anarchica, misticismo e ossessioni personali si intrecciano in un mosaico ardente di riflessioni e pulsanti spaccati di vita. Tra invettive, dimostrazioni e slanci poetici, Strindberg compone un'opera che non teme il paradosso, rivelando le crepe di una società basata sull'opportunismo e denudando la propria solitudine intellettuale con una sincerità brutale.Questa selezione, curata da Franco Perrelli, offre per la prima volta al lettore italiano l'opportunità di avvicinarsi ai tormenti più intimi di uno straordinario autore e a una scrittura che, nella sua tumultuosa grandezza, conserva intatta una potenza espressiva capace ancora oggi di scuotere e ammaliare.August Strindberg (1849-1912) è stato uno scrittore, poeta e drammaturgo svedese. La vastità e l'importanza della sua produzione letteraria lo consacrano come uno dei più grandi autori scandinavi di tutti i tempi. Tra le sue opere più celebri ricordiamo i romanzi La Sala rossa (1879), Il figlio della serva (1886), e i drammi La signorina Giulia (1888) e Il sogno (1901).Franco Perrelli, professore ordinario, ha insegnato Discipline dello Spettacolo nelle Università di Torino e di Bari. Ha vinto il Premio Pirandello 2009 per la saggistica teatrale ed è stato insignito dello Strindbergspris della Società Strindberg di Stoccolma nel 2014. Ha curato e tradotto il Meridiano Mondadori dedicato a Henrik Ibsen (Drammi borghesi, 2024). Per Carbonio, sempre di August Strindberg, ha tradotto Solo (2021), La festa del coronamento (2022) e Il capro espiatorio (2023).IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarewww.ilpostodelleparole.itDiventa un supporter di questo podcast: https://www.spreaker.com/podcast/il-posto-delle-parole--1487855/support.

Paolo Bolpagni"Hammershøi e i pittori del silenzio tra il nord Europa e l'Italia"Palazzo Roverella, Rovigowww.palazzoroverella.comFino al 29 giugno 2025 a Rovigo a Palazzo Roverella si terrà, promossa dalla Fondazione Cassa di Risparmio di Padova e Rovigo, e curata da Paolo Bolpagni, la prima mostra italiana dedicata a Vilhelm Hammershøi (Copenaghen, 1864-1916), che fu il più grande pittore danese della propria epoca, uno dei geni dell'arte europea tra fine Ottocento e inizio Novecento.Da pochi anni è in atto la sua riscoperta, e da personaggio quasi dimenticato Hammershøi è diventato uno dei più richiesti al mondo: nel mercato le quotazioni hanno raggiunto livelli strabilianti, con aumenti esponenziali osservabili addirittura di mese in mese; e i musei di tutto il globo si stanno contendendo le sue opere per organizzare retrospettive. Nel 2025 quella di Palazzo Roverella sarà non soltanto la prima mostra italiana dedicata al pittore danese, ma l'unica a livello internazionale. Ciò rende davvero eccezionale l'impresa rodigina, che si pone anche l'obiettivo di porre a confronto i capolavori di Hammershøi con opere di importanti artisti a lui contemporanei, con un occhio di riguardo – in tali accostamenti – all'Italia, ai Paesi scandinavi, alla Francia e al Belgio. In effetti ci sono elementi che accomunano gli appartenenti a questa poetica del silenzio, della solitudine, delle vedute cittadine deserte, dei “paesaggi dell'anima”. Però i visitatori scopriranno che in Hammershøi c'è qualcosa di più, di sottilmente inquietante, di angoscioso e forse addirittura di torbido: le sue donne sono ritratte quasi sempre di spalle; gli ambienti domestici, in apparenza ordinati e tranquilli, lasciano in realtà presagire o sospettare drammi segreti, o l'attesa di tragedie incombenti, con un senso claustrofobico.La biografia stessa dell'artista, che viaggiò di frequente (in special modo in Italia, in Inghilterra e nei Paesi Bassi), ma in verità fu un uomo solitario, induce a riflettere su alcuni aspetti enigmatici: pur sposatosi, Hammershøi mantenne un rapporto strettissimo, quasi simbiotico, con la madre, tornando spesso a dormire da lei; la moglie e modella prediletta, Ida Ilsted, fu colpita da una grave malattia mentale; la sua pittura, che ispirerà il grande regista cinematografico Carl Theodor Dreyer, fu definita “nevrastenica”. Ce n'è abbastanza per attendere come un autentico e irripetibile evento la mostra di Palazzo Roverella."Hammershøi e i pittori del silenzio tra il nord Europa e l'Italia"Dario Cimorelli Editorewww.dariocimorellieditore.itIl volume accompagna la prima mostra italiana dedicata a Vilhelm Hammershøi (Copenaghen, 1864-1916), il più grande pittore danese della propria epoca. Protagonista dell'arte europea tra fine Ottocento e inizio Novecento, la sua opera viene messa a confronto con le creazioni degli artisti a lui contemporanei, tra il Nord Europa e l'Italia.Più di 100 opere presentano una pittura raramente indagata quanto misteriosa ed affascinante. Una pittura che racconta il silenzio e l'introspezione, dove gli ambienti domestici così come le vedute cittadine descrivono i paesaggi dell'anima.Ma in Hammershøi c'è qualcosa di più, le sue donne, ritratte quasi sempre di spalle, in ambienti ordinati e tranquilli, lasciano presagire tanto la serenità quanto drammi segreti o piuttosto l'attesa di nuovi accadimenti.Il catalogo è arricchito dai testi critici di Paolo Bolpagni, curatore del volume, Annette Rosenvold Hvidt, Claudia Cieri Via, Luca Esposito e Francesco Parisi.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarewww.ilpostodelleparole.itDiventa un supporter di questo podcast: https://www.spreaker.com/podcast/il-posto-delle-parole--1487855/support.

Veckopanelen med Richard Sörman, PM Nilsson och Anna Almqvist under ledning av Staffan Dopping.Var Putin en svårare nöt än Trump hade räknat med? Europas ledare möter hinder i försöken att samlas för nya stöd till Ukraina. Kraftigt skärpta maxstraff för ekobrott vill Teresa Carvalho (S) ha. Sverigedemokraternas toppnamn i Malmö säger att Moderaterna ser SD som byfånar, och känd skoldebattör larmar om gymnasieelever som inte har hört talas om Bellman eller Strindberg.

Veckopanelen med Richard Sörman, PM Nilsson och Anna Almqvist under ledning av Staffan Dopping.Var Putin en svårare nöt än Trump hade räknat med? Europas ledare möter hinder i försöken att samlas för nya stöd till Ukraina. Kraftigt skärpta maxstraff för ekobrott vill Teresa Carvalho (S) ha. Sverigedemokraternas toppnamn i Malmö säger att Moderaterna ser SD som byfånar, och känd skoldebattör larmar om gymnasieelever som inte har hört talas om Bellman eller Strindberg.

August Strindberg og Siri von Essen er i København for at sætte et kontroversielt teaterstykke op. Og opholdet i København udvikler sig sprængfarligt for ægtefællerne. Dette er en forfærdelig bog. Jeg indrømmer det uden forbehold og med sviende anger. Hvad der har affødt den? Et berettiget behov for at vaske mit lig, inden det skal stoppes ned i kisten. (En dåres forsvarstale) Strindberg og hans kone Siri von Essen ligger i konstant kamp med hinanden, og også hans teaterstykker vækker opsigt - og ikke kun på den gode måde. Jeg researchede til denne episode under den første corona-nedlukning i marts 2020, men episoden blev aldrig til noget. Men nu er der gået fem år og så må det være på tide! Vi skal møde Strindberg, som har det svært med konen og med kvinder i al almindelighed - og sladderen kører på højtryk i København. Til beroligelse. I anledning af de skæmtsomme rygter, mine litterære meningsfjender har udspredt om min person, skal jeg herved tilkendegive for venner og frænder, at jeg ikke har voldtaget børn og ikke har været delagtig i tyverierne i Taarbæk.  Episoden er som altid skrevet og fortalt af Berit Freyheit Her finder du en kildeliste Facebook: Bag om Københavns podcast + nyhedsbrev 111

Mina ord heter boken där konstnären Cecilia Edefalk samtalar med döda konstnärskollegor, allra mest med Strindberg. Hon ser sig som en förmedlare och nedtecknar den ström av ord hon ser framför sig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det allra första mötet med Strindberg ägde rum i Tegnérlunden en sommardag 2003, och sedan dess har hon återvänt många gånger, trots att han kallade henne slyna och var arg för att hon var sen. Han hade också åsikter om hur hon skulle måla sina änglamålningar och hur hon skulle leva sitt liv. Han har varit väldigt användbar, säger hon. Cecilia Edefalk ser något, införlivar det i sig, återvänder till det och omdanar det. Så beskriver författaren Magnus Florin hennes konstnärliga arbetsmetod i efterordet. Ofta blir det scener av målningar, variationer på samma tema som förändras och förskjuts under lång tid.Hon beskriver kontakterna med andra sidan som att famla tills det nappar, att tro på förmågan. Kanske är mitt membran tunnare, säger hon. Hon har under årens lopp gjort flera målningar med Strindberg som motiv, som ”Ande August”, och ett videoverk om deras samtal, som bland annat visats på Bonniers konsthall och Strindbergsmuséet. ”Jag tänker göra ett verk med vårt samtal.” ”Vafalls!” Musiken i reportaget är ur Beethovens pianosonat i d-moll, i vilken Strindberg tyckte sig höra anderöster och därför gav namnet ”Spöksonaten”.Ett reportage av Katarina Wikars.

Maurice gör succé dramatiker på en Parisscen. Champagnen flödar och han upplever dessutom härlig, rusig förälskelse i den förföriska skulptrisen Henriette. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hemma finns hans trofasta Jeanne och den lilla dottern Marion. De står nu plötsligt i vägen, för att han ska kunna hänge sig åt sin nyfunna kärlek helt och fullt.Men så slår ödet till! Lilla Marion dör och Maurice häktas som misstänkt för mord på sitt barn. Ett spel i vanvett och rus, passion och samvetskval, på gränsen till avgrunden.Brott och brott av August Strindberg I rollerna: Maurice – Anders Ek, Jeanne – Doris Svedlund, Adolphe – Ulf Johansson, Henriette – Gertrud Fridh, Marion – Margareta Nisborg,Madame Cathrine – Märta Arbin, Abbén – Åke Claesson, Kommisarien – Henrik Schildt, Detektiven – Gösta Prüzelius, Parkvakten – Erik StrandellMusikmedverkan: Julius Jacobsen, Ebbe EngInspicient: Rune BernströmProducent: Åke FalckRegi: Ingmar BergmanRadioteaterpremiär 22 januari 1952.(Radioteatern har gjort sex uppsättningar av Brott och brott, av dem finns tre bevarade: 1952, 1967, 1999.)

Tune in to the first of our 'In Conversation' podcast episodes, where we speak to all six of this year's shortlisted authors about their extraordinary works of non-fiction. First up, Georgina Godwin speaks to Sue Prideaux, author of 'Wild Thing: A Life of Paul Gauguin'. Prideaux's award-winning works have captivated readers worldwide. From her James Tait Black Memorial Prize-winning biography of Edvard Munch to her Duff Cooper Prize-winning book on Strindberg, and her celebrated Nietzsche biography, 'I Am Dynamite!', which received the Hawthornden Prize and The Times Biography of the Year in 2018. In her latest work, 'Wild Thing', Prideaux brings to life the vibrant and tumultuous journey of Paul Gauguin. From his privileged start in Peru to his rebellious adventures in France, she offers a nuanced view of Gauguin, celebrating his creative genius while not shying away from his flaws. Listen now to hear all about it. This podcast is generously supported by the Blavatnik Family Foundation. To keep up with all of our Prize news all year round, follow @BGPrize on Instagram, Facebook, Twitter, TikTok and YouTube.

In this week's Book Club podcast Sam Leith's guest is the great Sue Prideaux who, after her prize-winning biographies of Nietzsche, Munch and Strindberg, has turned her attention to Gauguin in Wild Thing: A Life of Paul Gauguin. She tells me about the great man's unexpected brief career as an investment banker, his highly unusual marriage and his late turn to anticolonial activism. Plus: why she starts with his teeth. This podcast is in association with Serious Readers. Use offer code ‘TBC' for £100 off any HD Light and free UK delivery. Go to: www.seriousreaders.com/spectator Produced by Patrick Gibbons and Oscar Edmondson.

In this week's Book Club podcast Sam Leith's guest is the great Sue Prideaux who, after her prize-winning biographies of Nietzsche, Munch and Strindberg, has turned her attention to Gauguin in Wild Thing: A Life of Paul Gauguin. She tells me about the great man's unexpected brief career as an investment banker, his highly unusual marriage and his late turn to anticolonial activism. Plus: why she starts with his teeth. This podcast is in association with Serious Readers. Use offer code ‘TBC' for £100 off any HD Light and free UK delivery. Go to: www.seriousreaders.com/spectator Produced by Patrick Gibbons and Oscar Edmondson.

The Caribbean presents a fascinating paradox in the sea turtle conservation story. On one hand, Costa Rica hosts the world's longest running and most iconic sea turtle conservation initiative. Meanwhile, just up the coast in the neighbouring Nicaragua, one of the world's few legal sea turtle fisheries flourish.So how does this contradiction play out for sea turtles of the Caribbean? As we know by now sea turtles are global citizens, caring not for our political boundaries. The Caribbean green turtles are no different, for they nest in massive numbers in Costa Rica and forage in Nicaragua. In Episode 8, Brazilian Sea Turtle Biologist, Renato Bruno, uses the story of the Caribbean green turtle to touch upon the messier realities of sea turtle conservation - the history of sea turtle take in the region which then spurred conservation action, to the nuanced present day dynamics of both illegal and legal harvest across the Caribbean, and even the intriguing interactions between two endangered species - jaguars and sea turtles.So join us for a compelling conversation that examines the successes and challenges of sea turtle conservation in a region rich with culture, complexities and contradictions.Links for additional reading:Lagueux, C., Campbell, C., & Strindberg, S. (2017). Artisanal green turtle (Chelonia mydas) fishery of Caribbean Nicaragua: II. Characterization and trends in size, sex, and maturity status of turtles killed, 1994–2011. Marine Biology.Asociacion Salvemos las Tortugas de ParisminaTurtle LoveJaguars & Sea Turtles Tortuguero National Park, Costa RicaTo support Olive Ridley Project's work in sea turtle conservation, you can - Name and Adopt a wild sea turtle, Adopt a turtle patient or Donate here: https://oliveridleyproject.org/donateFollow us on Instagram, Facebook, LinkedIn, Tiktok and YoutubeCredits:Sea Turtle Stories podcast is presented by Olive Ridley ProjectThe host for the podcast series is Dr Minnie LiddellThe podcast is edited, mixed and mastered by Dev RamkumarThe podcast series is produced and researched by Anadya Singh

Abba's biographer Jan Gradvall met and interviewed Abba many times and builds a fresh picture of their internal chemistry in his new book Melancholy Undercover. Highlights of this illuminating pod include … … how Sweden rejected their early hits for not being sufficiently “socialist”. …. the discomfiting early life of Anni-Frid Lyngstad. … what Max Martin and Denniz Pop thought made Abba's music so durable.  … Strindberg, Bergman, the climate, the eight months of darkness and the role of melancholia in Swedish pop culture.  … the influence of the Human League on their later catalogue. … why manager Stig Anderson “became a burden”. … “Norway has Grieg, Finland has Sibelius, Sweden has Benny …” … the first band to write about divorce. … the Abba song with 57 chords and the only two samples Abba ever approved. … Elvis Costello, Joe Strummer and Ian Dury backstage at a 1979 London show. … when Sid Vicious ran into Abba at an airport on the Pistols' 1977 Swedish tour.  … the role of the Lionesses football team, Kurt Cobain, Erasure, U2, Madonna and the Sydney gay community in the Abba revival.  … why the Abbatars are better than Abba.  … the myth of Agnetha as “the Greta Garbo of Pop”.  … and why The Day Before You Came is more than the Abba swansong. Order Melancholy Undercover here:https://www.amazon.co.uk/Book-ABBA-Melancholy-Undercover/dp/0571390986Find out more about how to help us to keep the conversation going: https://www.patreon.com/wordinyourear Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Abba's biographer Jan Gradvall met and interviewed Abba many times and builds a fresh picture of their internal chemistry in his new book Melancholy Undercover. Highlights of this illuminating pod include … … how Sweden rejected their early hits for not being sufficiently “socialist”. …. the discomfiting early life of Anni-Frid Lyngstad. … what Max Martin and Denniz Pop thought made Abba's music so durable.  … Strindberg, Bergman, the climate, the eight months of darkness and the role of melancholia in Swedish pop culture.  … the influence of the Human League on their later catalogue. … why manager Stig Anderson “became a burden”. … “Norway has Grieg, Finland has Sibelius, Sweden has Benny …” … the first band to write about divorce. … the Abba song with 57 chords and the only two samples Abba ever approved. … Elvis Costello, Joe Strummer and Ian Dury backstage at a 1979 London show. … when Sid Vicious ran into Abba at an airport on the Pistols' 1977 Swedish tour.  … the role of the Lionesses football team, Kurt Cobain, Erasure, U2, Madonna and the Sydney gay community in the Abba revival.  … why the Abbatars are better than Abba.  … the myth of Agnetha as “the Greta Garbo of Pop”.  … and why The Day Before You Came is more than the Abba swansong. Order Melancholy Undercover here:https://www.amazon.co.uk/Book-ABBA-Melancholy-Undercover/dp/0571390986Find out more about how to help us to keep the conversation going: https://www.patreon.com/wordinyourear Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Abba's biographer Jan Gradvall met and interviewed Abba many times and builds a fresh picture of their internal chemistry in his new book Melancholy Undercover. Highlights of this illuminating pod include … … how Sweden rejected their early hits for not being sufficiently “socialist”. …. the discomfiting early life of Anni-Frid Lyngstad. … what Max Martin and Denniz Pop thought made Abba's music so durable.  … Strindberg, Bergman, the climate, the eight months of darkness and the role of melancholia in Swedish pop culture.  … the influence of the Human League on their later catalogue. … why manager Stig Anderson “became a burden”. … “Norway has Grieg, Finland has Sibelius, Sweden has Benny …” … the first band to write about divorce. … the Abba song with 57 chords and the only two samples Abba ever approved. … Elvis Costello, Joe Strummer and Ian Dury backstage at a 1979 London show. … when Sid Vicious ran into Abba at an airport on the Pistols' 1977 Swedish tour.  … the role of the Lionesses football team, Kurt Cobain, Erasure, U2, Madonna and the Sydney gay community in the Abba revival.  … why the Abbatars are better than Abba.  … the myth of Agnetha as “the Greta Garbo of Pop”.  … and why The Day Before You Came is more than the Abba swansong. Order Melancholy Undercover here:https://www.amazon.co.uk/Book-ABBA-Melancholy-Undercover/dp/0571390986Find out more about how to help us to keep the conversation going: https://www.patreon.com/wordinyourear Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In this episode, we take a look at the play Loose Ends by Michael Weller. We do so through the lens of realism and the contribution that Ibsen, Strindberg and Chekov made to the modern theater. It's an unusually long episode, but listening to Milton lecture on and analyze the time period of this play is an example of where script analyses can begin. It's an exploration, a deep-dive conversation where the actor layers in information and just begins to consider it. Also— stay tuned for the end where Milton shares his favorite relationship advice! WANT MORE? Become a subscriber on Spotify for bonus content! ⁠https://podcasters.spotify.com/pod/show/actingclass/subscribe⁠ Have a question for Milton? Send us a voice note below or email us at: ⁠questionsformilton@gmail.com⁠ Also, check out our website: ⁠www.idontneedanactingclass.com⁠  --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/actingclass/message

Detektiven Charlie Chan gör succé i Hollywood på 30-talet. Den populäre kinesen spelas av svensken Warner Oland. Men på höjden av sin karriär så försvinner stjärnan plötsligt från en filminspelning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Warner Oland - bortglömd storstjärna i HollywoodWarner Oland är en av Sveriges första stora, med idag bortglömda, filmstjärnor i Hollywood. Han föds som Werner Ölund i Bjurholm i Ångermanland 1879 men emigrerar som 12-åring med sin familj till USA där de byter namn till Oland.Tidigt intresserar han sig för litteratur och hamnar i vuxen ålder på teaterscenerna på Broadway i New York. För att finansiera sin teaterkarriär och sitt projekt att presentera Strindberg för en amerikansk publik börjar han ta roller i den nya filmindustrin. Där han ofta får spela kines, trots att han helt saknar asiatisk bakgrund.Filmdebuten kommer 1912 och han medverkar även i den första ljudfilmen Jazzsångaren 1927. Efter ett 70-tal filmer, där han ofta får spela elak filmkines, blir han 1931 castad till den snälla kinesiska detektiven Charlie Chan. En roll som gör honom världsberömd.Filmstjärnan försvinnerMen när han ska spela in den 18:e filmen som Charlie Chan är Warner Oland sliten och djupt nere i ett alkoholmissbruk. Succén som Charlie Chan har gjort honom till en av världens mest kända filmskådespelare men också stängt in honom i ett fack långt borta från Strindberg och scenen. När inspelningen ska rulla igång är han försvunnen. Det sägs att han skulle gå ut och ta ett glas vatten. Men han kommer aldrig tillbaka.Medverkar gör bland annat Kim Khavar Fahlstedt, filmhistoriker och författare, aktuell med en ny bok om Werner Oland, och Anki Backlund, Bjurholmsbo och verksam i Warner Oland Academy.Inläsningarna är gjorda av Magnus Johansson, Iris media ABDokumentären är gjord av Peter Gropman, Iris media AB.Exekutiva producenter på Sveriges Radio var Sofia Kottorp och Ola Hemström.Dokumentären är gjord 2024. Kontakt: P4dokumentar@sverigesradio.se

Happy Holidays! Let's gather round to hear the tale of The Sword and the Dragon, or at least let's hear Chris and Charlotte talking about Ilya Muromets, Ingmar Bergman, August Strindberg, Sven, and Ole.Show Notes.MST3K Wiki. IMDb. Trailer (for the restorated version).Support us on Patreon to hear the interview with Chris and to hear Chris, Charlotte, and Beth (!!!) talk about the 1970 musical Scrooge with a bunch of other Megaphonic hosts.Our episodes on the other “holiday” experiments: The Day the Earth Froze, Jack Frost, and The Magic Voyage of Sinbad.The sketch.Ilya Muromets on the Myths and Legends podcast.One telling of the legend of Ilya Muromets and the “wind demon”.Kyivan Rus' and Varangians.A review of the restored version of the film.You can buy the restored version from Deaf Crocodile, or if you're willing to deal with YouTube's compression, MosFilm is sharing it there (with the same subtitles).Baba Yaga.The New Gulliver (Aleksandr Ptushko, 1935).Haley's M-O commercial.Cal Smith: Country Bumpkin.A few years ago, the Criterion Channel did a thing involving The Seventh Seal's most famous scene.Persona (Ingmar Bergman, 1966).August Strindberg: A Dream Play (Ingmar Bergman, 1963).Strindberg and Helium. (More about the project.) (UPDATE: It's over 20 years old.)More about August Strindberg and Henryk Ibsen.Edvard Grieg: In the Hall of the Mountain King.Garrison Keillor and a segment of Sven and Ole (or Ole and Lena) jokes from A Prairie Home Companion.Schlitz commercial from 1967.And again, support us on Patreon if you want to give us a gift for the holidays, and we'll give you some gifts in return! But whether you do or not, have a happy holiday.

durée : 00:59:59 - Les Nuits de France Culture - par : Philippe Garbit - Lectures par Michel Bouquet, Henri Virlojeux, Eléonore Hirt, etc. - "Anthologie étrangère - Strindberg 1849-1912" (1ère diffusion : 07/12/1960 Chaîne Nationale).

The shift in theatrical styles at the end of the 1800s was prompted by a parallel literary transformation. In fiction, figures like Tolstoy and Dostoyevsky opened the door. Playwrights like Ibsen, Strindberg and Shaw demanded a new actor that would render authentic human behavior. Anton Chekhov was the essential playwright in that moment. In this episode we hear his back story and listen to letters between him and his wife, Olga Knipper, star of the Moscow Art Theatre. --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/storyofacting/message

Om en djefla man som kan göra många konster och som aldrig slutar att roa, imponera och reta upp inte ens från andra sidan graven. Redaktionen för detta avsnitt består av:Cecilia Düringer – programledare, research och manus Emilia Mellberg – producentPablo Leiva Wenger – scenuppläsareJulia Öjbrant – ljuddesign och slutmixVill du veta mer om August Strindberg? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet:Sanningen är alltid oförskämd av Göran HäggStrindberg ett liv av Göran SöderströmStrindbergs världar av Björn Meidal och Bengt Wanselius

Beowulf Boritt is currently represented on Broadway by the Tony Award® winning set for Susan Stroman's production of New York, New York. He designed the Tony Award® winning set for James Lapine's Act One. He has received four additional Tony Award® nominations for his designs of The Scottsboro Boys, POTUS, Therese Raquin, and Flying Over Sunset, for which he won a Drama Desk award. His book about set design, Transforming Space Over Time, is available on Amazon. He is the founder and manager of The 1/52 Project which provides financial support to encourage early career designers from historically excluded groups, with the aim of diversifying and strengthening the Broadway design community. Beowulf designed Harold Prince's final Broadway shows: Prince of Broadway and LoveMusik. In addition, he designed the sets for Sondheim on Sondheim, The Twenty-Fifth Annual Putnam County Spelling Bee, Steve Martin's Meteor Shower, A Bronx Tale, August Wilson's The Piano Lesson, Come From Away. Freestyle Love Supreme, Ohio State Murders, Mike Birbiglia's The New One and The Old Man and The Pool. Other highlights include the New York and Russian productions of Chaplin, the revival of On The Town, Rob Askins' Hand To God and the long running hit Rock of Ages. Off-Broadway, he has designed over one hundred shows, including Much Ado About Nothing, Merry Wives, and Coriolanus for Shakespeare in the Park, Fiddler on The Roof (in Yiddish), The Last Five Years, Mike Birbiglia's The New One, Sleepwalk With Me, My Girlfriend's Boyfriend, Thank God For Jokes and Strindberg's Miss Julie. His designs are in the permanent collections of The Smithsonian Museum of American History and the New York Public Library for the Performing Arts as well as several private collections. In addition to a Tony Award he has been honored with an 2007 OBIE Award for Sustained Excellence in Set Design, an Audelco Award, a Barrymore award, a Live Design Award for Innovation in Scenic Design, a Broadway Beacon Award, and a St. Louis Theater Circle Award. He has been nominated for four Drama Desk Awards, three Lucille Lortel Awards, four NY Outer Critic's Circle Awards, an LA Ovation Award, an LA NAACP Award, a San Francisco Critic's Circle Award and six Henry Hewes Awards. 

Want more?
 Become a Subscriber for Bonus Content! https://podcasters.spotify.com/pod/show/actingclass/subscribe Your Monthly Subscription Includes: * Expanded Episodes
 * No ads
 * Interviews * Videos * Access to the IDNAAC Archives * Newsletters including articles, acting exercises, and chapter's of Milton's next book In this episode, Milton wanders around and takes questions while avoiding Strindberg because of how much he knows it's going to cost emotionally. But by the end, he lands on a helpful way to access a role, especially if it's not yours yet: ask yourself “if I had this part, how would I, as an individual, work on it?” This gives you confidence because it gives you ownership of the role, and helps you make bolder choices. Of course there is no right or wrong, there is only the best “road-in” for you. Have an acting question for Milton? Email us at: questionsformilton@gmail.com  --- Send in a voice message: https://anchor.fm/actingclass/message

Even if we're not working on a Strindberg play, we can learn so much from the playwright about how to bring depth to a character. One distinction about Strindberg is that he showed us real people, not only in external conflict in their relationships with one another, but internal conflict, in relationship to themselves. All human beings are paradoxes. As an example: a character may be confident, but finding where they have self-doubt could be a revelation. It's these internal conflicts that are the character's central problem. They are tortured not by the society in which they live, but their own psyche. Have an acting question for Milton? Email us at: questionsformilton@gmail.com --- Support this podcast: https://anchor.fm/actingclass/support

This week, Milton introduces us to the playwright August Strindberg, and how Stella Adler's teaching contributed to the way actors approach his writing. While Chekov and Ibsen signified the beginning of realism, Strindberg marked the beginning of what we think of as the modern theater, deeply exploring the human being's complexity and inner conflict. In this episode, as Milton introduces the Strindberg one-act Playing with Fire, he talks about two defining characteristics of the playwright: class, and the struggle between the sexes. Have an acting question for Milton or want to register for his upcoming workshop in March 2023? Email us at: questionsformilton@gmail.com --- Support this podcast: https://anchor.fm/actingclass/support