American composer, musician and sound artist
POPULARITY
2 episodes with Miya Masaoka
2 episodes with Miya Masaoka
from the childhood inspiration of her cat's purring vibrations to working with environmental sounds and performance with insects.
Dr. Angus Lockyer detonates bids to define imperial Japan's historical and artistic identities, through Niiro Chunosuke's 1930s replica of the Kudara Kannon. 6000 miles from home, in the British Museum, stands one of two replicas of a Japanese national treasure. But most visitors pass her by, in search of samurai armour, elegant pottery, and woodblock prints. Though carved in Japan, the original and replicas of the Kudara Kannon tell us much about the archipelago's relationship with the Asian continent and the wider world. Used over the centuries to cement power and identity, the Kudara Kannon shows us how even the proudest empires depend on ideas from elsewhere. PRESENTER: Dr. Angus Lockyer, Visiting Scholar in the Center for Asian Studies at the University of Colorado Boulder. He formerly taught Japanese, East Asian, and global history at SOAS University of London (2004-2019), and was a Co-Investigator in the SOAS-British Museum research project, Late Hokusai: Thought, Technique, Society. ART: Replica of the Kudara Kannon, Niiro Chunosuke (1931-1932). IMAGE: ‘Replica of Bodhisattva Kudara Kwannon figure, made of painted wood'. SOUNDS: Pauline Oliveros, Miya Masaoka. PRODUCER: Jelena Sofronijevic. Follow EMPIRE LINES at: twitter.com/jelsofron/status/1306563558063271936 Support EMPIRE LINES on Patreon: patreon.com/empirelines
Por Pachi Tapiz. "Speed Of Silence" Robert Dick - Joëlle Léandre - Miya Masaoka: Solar Wind (Not Two Records) © Pachi Tapiz, 2019 JazzX5 es un minipodcast de HDO de la Factoría Tomajazz presentado, editado y producido por Pachi Tapiz. JazzX5 comenzó su andadura el 24 de junio de 2019. Todas las entregas de JazzX5 están disponibles en https://www.tomajazz.com/web/?cat=23120 / https://www.ivoox.com/jazzx5_bk_list_642835_1.html.
Kazue Sawai, Japan, räknas som världens främsta klassiska kotospelare. Miya Masaoka, USA, är förnyaren som gett denna musik en individuell röst. Koto är en förkortning av "kami no nori koto" vilket betyder Gudarnas orakel. Under de senaste 30 åren har Kazue Sawai turnerat över hela världen i den klassiska s k Sokyoku-traditionen. Hennes like på instrumentet, tonsättare och tillika äkta make, Tadao Sawai, avled 1997. De två spelade duetter och de samarbetade med musiker och tonsättare från jazzen, världsmusiken och nutida musiken - som t ex John Cage, pianisten Aki Takahashi, avantgardisterna John Zorn i New York och Carl Stone i San Francisco. Jag träffar Kazue Sawai strax innan en konsert i Köpenhamn. Hon är liten, har becksvart blankt hår och en skinnkjol till de höga svarta stövlarna som sträcker sig ända till knäna. En karismatisk artist med genuin STAR-quality! Jag tänker genast på den Sofia Gubajdolina jag mötte i Köpenhamn för många år sedan; i svarta skinnbyxor. Då berättar Kazue Sawai att Sofia Gubajdolina skrivit ett verk till henne för koto och symfoniorkester. Sofia och Kazue har spelat in en CD tillsammans med mästarinnan på flöjtinstrumentet sho Mayumi Miyata. Enligt traditionen spelar man koto med plektrum på tummen, pekfingret och långfingret, trots att instrumentet ursprungligen spelades med fingrarna. Kazue Sawai tycker bäst om att spela med fingrarna för då får hon fram originalljuden och vi kan höra hur det lät för över två tusen år sedan. I nyare och nutida kotomusik har musikern en större frihet och använder fingrarna alltsomoftast. På det viset skapas mer personliga tolkningar av styckena. Koto är ett mycket mer känsligt instrument än t ex violin eller cello eftersom koto tillverkas av färskt trä. Därför lever en koto i högt 40 år, sedan dör den. I Japan är luftfuktigheten mycket större än i Europa. Kazue Sawai tycker bättre om att spela i Europa eftersom koton då ger ifrån sig en starkare, mer tydlig klang tack vare den torra luften, vilken gör träet hårdare. - Det är tyvärr inte många unga japaner idag som intresserar sig för kotomusiken. Men koton är ett japanskt instrument och den japanska själen finns i instrumentet, förklarar Kazue Sawai. Miya Masaoka är bikulturell, alltså fast förankrad i den japanska musik-traditionen genom sina föräldrar och generationerna innan. Men hon är uppvuxen och har bott med sina två barn i det urbana västerländska samhället i San Francisco och i New York. I John Cage anda preparerar Miya Masaoka ibland strängarna med föremål av metall, trä, plast eller papper. Hon konstruerade med ett team tekniker vad hon kallar ett Koto-monster, eller en japansk Frankenstein, en mutant-Godzilla. Den ålderdomliga heliga träkroppen av en koto blir belägrad av sensorer kopplade till en microdator som registrerar hennes minsta rörelser och omvandlar dessa till ljud. Miya Masaoka är utbildad vid San Francisco State University och Mills College. Dessutom har hon studerat traditionell japansk musik hos mästaren, f d hovmusikern, Suenobu Togi, vars familj i över tusen år har spelat japansk hovmusik - Gagaku - vilket betyder elegant och förfinad musik. Detta är världens äldsta orkestertradition med rötter från Tangdynastin i 600-talets Kina. Miya Masaoka är som tonsättare upptagen av nya klanger, sammanhang, och strukturer. Hon skapar sin egen musikaliska verklighet. Och hon gör det med hjälp av bågteknik hon lärt av Ardittikvartettens cellist Rohan de Saram, och med jazzens fria improvisation som ledstjärna. Traditionell japansk hovmusik - Gagaku - uttrycker vanligtvis ett slags kollektiv mystisk tradition. Att förlora sig själv, att bli ett med instrumentet har varit det traditionella förhållningssättet hos gagaku-musikens sträng, blås- och slag-verksmusiker. Miya Masaoka är förnyaren som gett denna musik en individuell röst. Så är hennes stycke Hope in the Afternoon tillägnad hennes vän David Stern som dog i AIDS. Med ett motiv från jazzmusikern Cecil Taylor. -Vi tror på att instrumentet har en själ precis som träd, stenar och luft. Om du slår an en ton på koton befriar du instrumentets själ. Därför får du aldrig slänga ett instrument även om det är gammalt och uttjänt, säger hon. Hennes stycke Unearthed/Unbound innehåller musikaliska element av den japanska tonsättaren Tadao Sawai (framliden make till kotospelaren Kazue Sawai här i programmet). Det skrevs på uppdrag av koreografen Jill Togawa och the Purple Moon Dance Project, ett japanskt danskompani som framför verk utifrån lesbiska och svarta kvinnors perspektiv. Låtlista: Yatsuhashi Kengyo (1614-1685) Midare Kazue Sawai, koto Pure Sound of Japan Midare Kazue Sawai plays Koto Classic KYOTO RECORDS KYCH 2005 Aki Kaze no Kyoku Mitsuzaki Kengyo Kazue Sawai, koto Pure Sound of Japan Midare Kazue Sawai plays Koto Classic KYOTO RECORDS KYCH 2005 Sofia Gubajdolina Three Strangers in Paris, part I Kazue Sawai, koto Mayumi Miyata, sho Sofia Gubajdolina, piano CD-titel: Three Strangers in Paris KYOTO RECORDS KYCH 95.9.1 Yatsuhashi Kengyo (1614-1685) Rokudan Spår: 1 Tid: 1'40 Kazue Sawai, koto Yatsuhashi Kengyo (1614-1685) Midare Spår: 2 Tid: 8'20 Kazue Sawai, koto De två sistnämnda spåren från samma CD: CD-titel: Pure Sound of Japan Midare (Disorder) Kazue Sawai plays Koto Classic KYOTO RECORDS KYCH 2005 While I was Crossing the Bridge Yuji Takahashi Kazue Sawai, koto CD-titel: The Wind is Calling Me Outside - Kazue Sawai Plays Yuji Takahashi Kojima Recordings Inc ALCD 37. The Wind is Calling Me Outside Yuji Takahashi Kazue Sawai, koto CD-titel: The Wind is Calling Me Outside - Kazue Sawai Plays Yuji Takahashi Kojima Recordings Inc ALCD 37 Yatsuhashi Kengyo (1614-1685) Midare Kazue Sawai, koto Pure Sound of Japan Midare Kazue Sawai plays Koto Classic KYOTO RECORDS KYCH 2005 Come Sunday Duke Ellington Miya Masaok CD "Miya Masaoka" The Voice Miya Masaoka CD "the seance" Hope in the Afternoon Miya Masaoka CD "Miya Masaoka" Prelude M Masaoka, H Kaiser, D deGruttola CD "the seance" Lifet Miya Masaoka CD "Miya Masaoka" Unearthed/Unbound Miya Masaoka CD "Miya Masaoka"
El guitarrista Julian Lage explora las sonoridades del rock pretérito en compañía del contrabajista Scott Colley y el baterista y vibrafonista Kenny Wollesen. Su segundo trabajo juntos lleva por título "Modern lore". En esta edición de 'Club de Jazz' del 16 de marzo de 2018 las cuerdas de la guitarra (e instrumentos afines) son protagonistas. El "Trickster" es un arquetipo del folclore, un embaucador que inspira el nuevo trabajo del guitarrista Miles Okazaki. En este disco de inspiración atávica, se acompaña de Craig Taborn (piano), Anthony Tidd (contrabajo) y Sean Rickman (batería). La pianista Myra Melford inicia gira europea de su proyecto Snowy Egret, del que forman parte Ron Miles (corneta), Stomu Takeishi (guitarra baja), Tyshawn Sorey (batería) y el guitarrista Liberty Ellman. Melford suena además junto a Zeena Parkins (arpa eléctrica y electrónicas) y Miya Masaoka (koto de 21 cuerdas) en un encuentro de músicas improvisadas. En el tiempo de "Jazz Porteño", Alberto Varela nos acerca la música del saxofonista de Buenos Aires Juani Méndez, con un tema de su disco "Diez construcciones fáciles". Toda la información y derechos: http://www.elclubdejazz.com
El guitarrista Julian Lage explora las sonoridades del rock pretérito en compañía del contrabajista Scott Colley y el baterista y vibrafonista Kenny Wollesen. Su segundo trabajo juntos lleva por título "Modern lore". En esta edición de 'Club de Jazz' del 16 de marzo de 2018 las cuerdas de la guitarra (e instrumentos afines) son protagonistas. El "Trickster" es un arquetipo del folclore, un embaucador que inspira el nuevo trabajo del guitarrista Miles Okazaki. En este disco de inspiración atávica, se acompaña de Craig Taborn (piano), Anthony Tidd (contrabajo) y Sean Rickman (batería). La pianista Myra Melford inicia gira europea de su proyecto Snowy Egret, del que forman parte Ron Miles (corneta), Stomu Takeishi (guitarra baja), Tyshawn Sorey (batería) y el guitarrista Liberty Ellman. Melford suena además junto a Zeena Parkins (arpa eléctrica y electrónicas) y Miya Masaoka (koto de 21 cuerdas) en un encuentro de músicas improvisadas. En el tiempo de "Jazz Porteño", Alberto Varela nos acerca la música del saxofonista de Buenos Aires Juani Méndez, con un tema de su disco "Diez construcciones fáciles". Toda la información y derechos: http://www.elclubdejazz.com
Tres propuestas en la entrega 239 de HDO para el 16 de febrero de 2017, en la que tres mujeres de origen asiático son elementos fundamentales: Aki Takase en Cherry - Sakura (Intakt, 2017), junto a David Murray; Satoko Fujii en Invisible Hand (2CD, Cortez Sound, 2017); y Miya Masaoka en DUO (DCWM) 2013 (2CD, Rogue Art, 2016), junto a Anthony Braxton. © Pachi Tapiz, 2017 HDO es un podcast editado, presentado y producido por Pachi Tapiz. Toda la información de HDO 239 en http://www.tomajazz.com/web/?p=29348. Toda la información de HDO en http://www.tomajazz.com/web/?cat=13298
© 2020-2025 Ivy Podcast Discovery LLC
