Podcasts about davids samling

(01:38) Flere hundredetusinde kulturgenstande fra afrikanske lande, der blev stjålet under kolonitiden, er spredt på museer rundt om i verden. Bør danske museer sende historiske og kulturelle artefakter tilbage til, hvor de stammer fra? Det mener kunstneren Dina El Kaisy Friemuth. Hun kalder det racistisk, når vi udstiller andre landes kulturhistorie på museer. Vi spørger Nationalmuseet, hvorfor de ikke sender andre landes artefakter retur. Og hvorfor kunstsamlingen Davids Samling afviste Tyrkiets anmodning om at få deres kulturgenstande tilbage.(31:57) Landsholdsanfører Simon Kjær blev mandag hyldet ved Ballon d'Or-ceremonien, efter han gav førstehjælp til Christian Eriksen under EM-landsholdskampen i sommer. Siden den episode har flere tusinde meldt sig som Hjerteløbere. Vi taler med en Hjerteløber om, hvordan det er.Gæster: Lars Højer, vicedirektør for Forskning, Samling og Bevaring på Nationalmuseet.Joachim Meyer, museumsinspektør hos Davids Samling.Mads Nikolaj Simonsen, Hjerteløber.Vært: Ida GaunøTilrettelæggere: Maria Asmine DammNana Mille NilssonProducer: Agnes VesthRedaktør: Toke With

På ett bibliotek i Lissabon får Henrik Nilsson syn på Peter Handkes långdikt "Dikt till varaktigheten". Det blir ett avgörande möte i denna essä om det beständiga. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän är från 2014. På konstmuseet Davids Samling i Köpenhamn finns en indisk miniatyrmålning från mitten av 1700-talet. Den tillskrivs Faiz Allah, en av de många talangfulla konstnärer som arbetade vid provinshoven på den tiden. Målningen, som föreställer haremsträdgårdar omgivna av palatsbyggnader, myllrar av detaljer fontäner och terrasser, sirligt utformade pelare och fåglar av olika slag. Konkubinerna fördriver tiden med att röka vattenpipa och plocka blommor medan de väntar på den furste som färdas på en elefant längre bort. Mörka vinterdagar då alla färger tycks ha sköljts bort från gatorna tycker jag om att gå upp på den översta våningen på museet vid Kongens Have och låta ögonen fyllas av den här bildens färger de karminröda mattorna, den saffransgula klädesdräkten på kvinnan som ligger utsträckt på en divan, och de smaragdgröna kullarna på andra sidan den brusande floden. Varje gång jag betraktar målningen upptäcker jag något nytt. Allting är gjort med en sådan omsorg att den skulle kunna vara ett helt livsverk. Pärlorna på konkubinernas smycken, påfåglarnas fjädrar ja i förgrunden kan man till och med urskilja de fina linjerna i kvinnornas hårfästen. Det är som om konstnärens noggrannhet återspeglade en livshållning, en millimetrarnas revolt mot döden och glömskan. Det finns en scen som mer än något annat brukar fånga min uppmärksamhet. Till vänster på bilden står två kvinnor ute på en terrass. Den främsta av dem sträcker ut sin arm och är just på väg att släppa iväg en duva. Fågeln har redan sträckt ut vingarna; när som helst tar den till flykt. Därför är den här bilden inte bara en bild för mig den är också ett ögonblick. Ögonblicket då en kvinna släpper en duva från sin hand. Ögonblicket alldeles före det första vingslaget i den fria luften. Genom åren har jag återvänt till Faiz Allahs miniatyrmålning trots att den saknar uppenbara kopplingar till mitt eget liv och till min egen tid. Ändå är jag övertygad om att bilden kan lära mig något viktigt. Vad? Det kommer jag bara få veta om jag fortsätter att återvända till den, om jag fortsätter att hålla fast vid den. Det finns något bland dessa färger, bland dessa människor och trädgårdar, som jag bara kan upptäcka i det långa loppet. Något som har med uthållighet och varaktighet att göra. Kanske en sorts kärlek, men inte vid första ögonkastet utan efter många ögonkast; en långsamt stigande förståelse. För att förklara vad jag menar måste jag färdas bakåt i tiden, tvärs över Europa till en annan av kontinentens huvudstäder Lissabon. Där brukade jag för ungefär tio år sedan gå till det lilla biblioteket i stadsdelen Penha da França för att läsa och skriva. En dag fick jag syn på en tunn bok. Det var en tvåspråkig utgåva på portugisiska och tyska av den österrikiske författaren Peter Handkes långdikt Gedicht an die Dauer  Dikt till varaktigheten. Denna första läsning av Handkes dikt på biblioteket i Lissabon blev en stark upplevelse, men av någon anledning stannade bara en enda fras kvar i mitt minne; den Schauder der Dauer  varaktighetens rysning. Under många år var jag avskuren från Handkes dikt. Men under ett nytt besök i Lissabon får jag syn på boken i en monter på bokmässan. Jag promenerar nerför stadens sluttande gator och när jag nästan kommit ända ner till floden går jag in på British Bar, ett av de ställen jag allra helst återvänder till i den portugisiska huvudstaden. Allting är sig likt: bilden av oceanångaren i fönstret, den magre, vessleliknande mannen bakom disken, de dammiga portvinsflaskorna på översta hyllan som ser ut att ha bärgats från ett skeppsvrak för flera hundra år sedan. Jag slår mig ner vid ett bord nedanför klockan som går baklänges och börjar läsa. Dikt till varaktigheten publicerades på tyska 1986 och är en av de mindre kända böckerna i Handkes produktion. Det är en resonerande dikt med såväl berättande som filosofiska inslag. Redan de första raderna ger en ledtråd om vad det är poeten vill åt: Under lång tid har jag tänkt skriva om varaktigheten, / inte en essä, ett teaterstycke eller en berättelse / varaktigheten kräver poesi. Det handlar om att försöka ringa in vad känslan av varaktighet i tillvaron kan bestå av och under vilka omständigheter den kan uppstå. Det är inget lätt företag. För enligt Handke är varaktigheten paradoxalt nog den mest flyktiga av alla känslor, som ofta försvinner på ett ögonblick. Den är också oförutsägbar, omöjlig att styra över, ogripbar och omätbar. Det räcker enligt poeten inte med att ha en fast adress eller regelbundna vanor för att uppnå den. Det är inte så enkelt som att återvända till sina favoritplatser eller att lyssna på den musik som man tycker allra bäst om. Varaktighetens platser är inte utsatta på några kartor och ändå finns de där punkterna och ögonblicken då vi känner en sorts djup kontinuitet i våra liv. För resten av omgivningen behöver de inte ens vara särskilt spektakulära eller iögonfallande. Snarare menar Handke att varaktigheten kan uppstå i mötet med de mest oansenliga detaljer. Han nämner till exempel den där skeden / som följt mig genom alla flyttar, / den där handduken som hängs upp i de mest skilda badrum. På samma sätt är det oftast inte heller i närheten av de mest berömda landmärkena eller sevärdheterna han själv känner den. Utan vid en liten sjö i hans österrikiska födelsetrakter, så okänd att inte ens alla lokalbor känner till den. Och i närheten av den ganska oansenliga Sainte-Marie-fontänen i skogarna utanför Paris, som författaren brukade stanna och vila sig vid när han var på väg att hämta sin dotter från skolan. Jag tänker mig att vi alla har en sådan egen geografi, som består av platser där vi känner oss levande inte bara för stunden utan på ett mer ihållande sätt. För min egen del: under kastanjeträden på Södra Promenaden i Malmö. Vid de rostiga jordbruksredskapen på ängarna utanför Södra Rörum. På British Bar i Lissabon. Och framför miniatyrmålningen i Köpenhamn av kvinnan som släpper en duva ur sin hand. Men även om upplevelsen av varaktighet kan vara svår att förutse och kontrollera, kan man enligt Peter Handke ändå försätta sig i ett tillstånd som gör en mer mottaglig för den. Det handlar, som han uttrycker det, om att inte avlägsna sig från sitt ärende. Men det räcker inte att passivt stanna hemma; det gäller att trots allt gå varaktigheten försiktigt till mötes. Den är inte förstening, utan rörelse. Till slut blir varaktigheten Handkes lösen  den som låter mig gå och vara. Även om den i grunden inte är en kollektiv erfarenhet, kan den då också växa till en hemlighetsfull gemenskap. I varaktighetens ögonblick blir han också de andra som varit vid den österrikiska sjön före honom och de som i framtiden kommer att befinna sig vid Sainte-Marie-fontänen. Så kan det sår sluta sig, skriver han som jag först blir medveten om när det börjar läkas. För varaktighetens dikt, säger den österrikiske poeten, är en kärleksdikt. Jag slår igen Peter Handkes bok på British Bar den som jag börjat läsa för tio år sedan och tänker att det nog inte var någon tillfällighet att han valt just långdiktens form för att närma sig ämnet. Den ger poeten möjlighet att vara både ögonblicklig och utförlig. Dessutom inser jag att mitt eget förhållande till boken nu också ger uttryck för en sorts varaktighet. För när mina fingrar vänder sida under läsningens gång känner jag själv den varaktighetens rysning som Handke talar om. Jag lyfter blicken och tittar upp på klockan som går baklänges på väggen. Under ett ögonblick blir jag alla de andra människor som suttit vid samma bord och tittat upp på samma klocka, och de som ska komma efter mig de som ska ta min plats efter att jag rest mig från den. Jag tänker att jag alltid kommer att återvända till British Bar i Lissabon, att jag ska komma tillbaka till och med när jag inte längre är i livet som en vålnad ska jag glida in genom dörrarna utan att gångjärnen rör sig, beställa ett glas vid disken utan att ett ord kommer över mina läppar. Jag ska sätta mig ner, slå upp Peter Handkes bok där alla sidorna är vita, långsamt läsa alla orden som inte finns och sedan titta ut över det lilla torget vid floden där en flock duvor precis lyfter, och just då ska spårvagnen komma runt hörnet, den ska vara full av människor som är på väg till andra människor och andra platser och bland alla dessa människor ska det finnas en som på just den här spårvagnen, i just det här ljuset och på just det här torget vid floden känner rysningen, den som jag själv känt för längesedan och då ska såret sluta sig för henne och det ska vara som om hon lämnar en hand, en hand som hållit henne under lång tid, och hon ska känna den fria luften strömma till från alla håll och kanter: utan mig. Henrik Nilsson, författare Litteratur Peter Handke Poema à duração (Assírio & Alvim, 2002).

In the 13th century, the Mamluks established a dynasty in Egypt. Warriors of renown, they defeated Mongols and Crusaders. They also amassed great wealth through the collection of taxes. Yet the mighty Mamluks could not survive a war with the Ottoman Empire in the early 16th century. They had grown accustomed to their wealth, and they lost their initial warrior spirit. They also did not change their combat techniques, making them obsolete by the time of the Ottoman war. Episode thumbnail courtesy of Unknown artist, but uploaded to Wikipedia by Davids Samling.

Indien i perioden 1707 - ca. 1850, som religionshistorikeren Søren Lassen fortæller om. Senere fortæller direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om kunst fra denne periode. Det drejer sig om et miniature maleri af et paladsanlæg med haremshaver, en dolk besat med ædelstene, malerier af tjeneren og soldaten Kala og et Kashmirsjal.

Mogulernes Indien som religionshistoriker Søren Lassen fortæller om. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, fortæller om kunst fra denne periode. Det drejer sig om et miniature maleri, en fløjlsbane med stående kvinde, en sandstens jali og en grøn vandpibe-base.

De indiske sultanater, dvs. Delhi- og Deccansultanaterne, som religionshistorikeren Søren Lassen fra Københavns Universitet fortæller om. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, fortæller om kunst fra denne periode. Det drejer sig om et tekstil, et fyrsteportræt, en tiggerskål og en flakon.

Safaviderne og deres efterfølgere i Iran og Centralasien i perioden ca. 1500 – 1850, Lektor Claus V. Pedersen fra Københavns Universitet fortæller om. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, fortæller om kunst fra denne periode. Det drejer sig om et miniaturemaleri, en penneæske, en dør med mosaik og en stål standart.

Timuriderne og turkmenerne i Afghanistan, Iran og Centralasien i perioden 1370 til ca. 1500 som lektor Claus V. Pedersen fra Københavns Universitet fortæller om. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, fortæller om kunst fra denne periode. Det drejer sig om 2 linjer fra en Koran, et miniaturemaleri, et astrolabium og en flisemosaik.

Osmannerne i Anatolien, på Balkan, i Syrien og Egypten i perioden fra ca. 1300-1850, som lektor Mogens Pelt fortæller om. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, fortæller om kunst fra denne periode. Her drejer det sig om en firman, et historisk manuskript, to hjørnefliser og et tekstil.

Rumseljukkerne i Anatolien i perioden 1077 til 1307 som Lektor Mogens Pelt fra Københavns Universitets Saxo Instituttet fortæller om. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om kunst fra denne periode.

Seljukkerne og deres efterfølgere i Iran og Centralasien i perioden fra ca. 1040 til 1250 fortæller lektor Claus V. Pedersen fra Københavns Universitet om. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om kunst fra denne periode. Det drejer sig om to skåle, en side af en træsarkofag og et skrin med en kombinationslås med over 4 milliarder kombinationsmuligheder.

Ghaznaviderne og ghuriderne i det østlige Iran, Afghanistan og Nordindien fra det 10. til det 12. århundrede fortæller lektor Claus V. Pedersen fra Københavns Universitet om. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, fortæller om kunst fra denne periode. Det drejer sig om en marmor mihrab, et relief, en rosenvandsspreder og et sekskantet bord.

Samaniderne i det østlige Iran, Afghanistan og Centralasien i perioden 819 til 1005. Dette store islamiske rige var godt placeret på silkevejen, hvilket stærkt bidrog til dets velstand. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om kunst fra den periode. Det drejer sig om to fade, et amuletgemme af sølv og glasflaske med reliefslebne rondeller.

Tuluniderne og fatimiderne i først og fremmest Egypten. Det var en tid hvor Cairo blomstrede økonomisk, politisk og kunstnerisk. Det fortæller Professor Jakob Skovgaard-Petersen fra Københavns Universitet om. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, fortæller om kunst fra den periode. Det drejer sig om en marmorfrise fra Nilometeret, et stykke af et prestigefyldt tiraz-tekstil, en skål og en enestående kande af bjergkrystal.

Professor Jørgen Bæk Simonsen fortæller om det muslimske Spanien, Al-Andalus i perioden 756 til 1492. Denne periode fremhæves ofte for sin harmoniske og blomstrende sameksistens mellem muslimer, kristne og jøder. Direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om kunstgenstande fra den periode.

Professor fra Princeton University, Patricia Crone, fortæller om umayyadernes kalifat. Senere fortæller direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om et tekstil med mosaikmønster, et elfenbens panel, en mønt og et røgelseskar.

Professor Patricia Crone, fortæller om de muslimske erobrere og deres møde med andre kulturer. Det drejer sig i første omgang om den byzantinske, den sasanidiske og den egyptiske kultur. Senere fortæller direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om de forskellige kulturers kunst eksemplificeret ved et koptisk tekstil, en sasanidisk skål, et stykke silkeklæde med modstillede dyr og et vægmaleri på halmblandet ler.

Professor Patricia Crone, fortæller om de muslimske erobrere og deres møde med andre kulturer. Det drejer sig i første omgang om den byzantinske, den sasanidiske og den egyptiske kultur. Senere fortæller direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om de forskellige kulturers kunst eksemplificeret ved et koptisk tekstil, en sasanidisk skål, et stykke silkeklæde med modstillede dyr og et vægmaleri på halmblandet ler.

Birgitte Rahbek taler med Kjeld von Folsach, der har været direktør for Davids Samling siden 1985 om manden bag Davids Samling, Højesteretssagfører Christian Ludvig David. Udsendelsen fortæller om hvorfra han havde de mange penge, om hans interesse for kunst, om hvordan islamisk kunst oprindeligt kom ind i samlingen og hvorfor den i dag spiller hovedrollen i museet. Desuden fortæller Kjeld von Folsach, om sine visioner for museet og om hvordan det rent...

Professor Patricia Crone, fortæller om abbasidernes Irak igennem tre århundreder, nemlig fra 750 til 1055. Du kan bl.a. høre om den fra 1001 Nat kendte kalif Harun al-Rashid. Senere fortæller direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om kunst fra den periode, det drejer sig om en tinglaseret skål med blå indskrift, en marmorkapitæl, en lustrebemalet skål og en kamésleben glasflaske.

Professor Jørgen Bæk Simonsen fortæller om Arabien på Profeten Muhammads tid, om profeten og hans udvikling fra religiøs leder til politisk og militær leder, om de efterfølgende fire såkaldte retledte kaliffer og om skabelsen af det islamiske imperium. Senere fortæller direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om forskellige udgaver af Koranen og om billeder af profeten med og uden slør.