Podcasts about 2:

durée : 00:58:47 - Club Jazzafip - Avant de diffuser son concert hommage à la prêtresse de la nu-soul Erykah Badu, nous invitons le chanteur de Minneapolis en direct de La Grande Halle de la Villette.

durée : 00:49:47 - Affaires sensibles - par : Fabrice Drouelle, Franck COGNARD - Aujourd'hui dans Affaires sensibles, second épisode de la série sur le combat inachevé de Martin Luther King : du rêve au cauchemar. - réalisé par : Frédéric Milano

[5:39] Inspiration for The Comfort Crisis[11:34] Some ways around our preference for comfort[15:34] Thoughts on discomfort and diet[22:27] How to become more adaptable[32:08] Thoughts on the extremes of temperature exposure[38:43] Learning to ask why you're doing something[45:58} Getting out in nature and Micheal's top 3 tips[50:51] 2% - Micheal's current projectConnect with MichaelWebsiteInstagramOrder the Comfort Crisis: Embrace Discomfort to Reclaim Your Wild, Happy, Healthy SelfAbout Michael:"I'm an author, journalist, and professor who wrote the books The Comfort Crisis and Scarcity Brain. My work explores how we can leverage modern science and evolutionary wisdom to perform better and live healthier and more meaningful lives."

durée : 01:00:00 - Les Nuits de France Culture - par : Philippe Garbit - Par Gilles Plazy - Avec Alfred Manessier

durée : 01:34:12 - Club Jazzafip - Nous recevons le trio Emile Londonien, la saxophoniste londonienne Nubya Garcia, le trompettiste Michael Leonhart avec le MC JSWISS avant de diffuser leurs concerts aux Jardins du Palais Longchamp.

Petter Lindblad Ehnborg berättar om det 425 meter höga bostadshuset på Park Avenue där lägenheterna bara ägs av de superrika. Men om de klagar på bristerna riskerar värdet på huset att sjunka. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes första gången 2021-03-09.Någonting är ruttet i 432 Park Avenue. Skyskrapan ett stenkast från New Yorks Central Park var under en tid världens högsta bostadshus. Tillsammans med sina superhöga syskontorn bildar byggnaden den så kallade Billionaire's Row. Bostadstornen har i mångas ögon blivit symboler för det sena 2010-talets högkonjunktur, såväl som den stadigt ökande klyftan mellan den enda procenten och de 99.I början av 2021 trädde några av byggnadens hemlighetsfulla invånare fram med namn i en artikel i The New York Times. Det var inte självklart med tanke på att nästan samtliga köpares identiteter gömts undan i skalbolag. Utöver saldot var det en brokig men celeber skara: superstjärnor, affärsmän, arvtagare till tequilaimperium – vissa bördiga från mer eller mindre auktoritära stater. Så hade såväl Manhattans som Mayfairs privatbostäder under de föregående decennierna genomgått en förvandling från hem till investeringsobjekt, politiskt säkra och realiserbara i vita pengar. Det hände då och då att nyblivna ägare inte ens hämtade ut nycklarna.Kanske säkrast så? På 432 Park Avenue stod de nyblivna lägenhetsägarna inför ett dilemma: hur påtala byggnadens brister utan att riskera investeringens värde? Den pinnsmala skrapan utgjorde ett gränsland för ingenjörskonstens möjligheter, och därmed ett delvis outforskat område. Listan över missöden i fastigheten var lång: miljoner dollar för att åtgärda översvämningar och mekaniska fel, hissar med vajrar som slog i takt med fastighetens svajande i vinden, sopor som dånade som bombnedslag i nedkasten. Till råga på allt var frukosten inte längre fri i husets privata Michelin-restaurang, till vilken de boende årligen behövde betala 15 000 dollar. Det finns som bekant inga gratisluncher. När en boende kommenterade grannarnas skilda syn på balansgången mellan egendomsfrämjande diskretion och rättmätig harm var det hårda ord: ”Alla hatar varandra här.”Kommentaren får mig att tänka på J G Ballards roman High-Rise, som tillsammans med de föregående verken Crash och Concrete Island bildar den så kallade ”Urban Disaster”-trilogin. Romanerna skär skalpellskarpt genom sjuttiotalsmodernitetens kollektiva omedvetna, uppfyllt av massbilism och betongbrutalism, vantrivsel i kulturen och tidstypiskt brunmurriga konsumentbegär. High-Rise följer läkaren Robert Laing som nyss flyttat in i mitten av en nybyggd bostadsskrapa. Denna fulländade tolkning av dåtidens arkitektoniska idéer om ”gator i himlen” ger först sken av att bjuda en utopisk tillvaro med alla tänkbara serviceinrättningar såsom spritbutik, snabbköp och skola tillgängliga i fastigheten. Men civilisationen är en tunn fernissa, och något i de välordnade räta linjerna föder en motrörelse av förvildning. Medan elfelen hopar sig och samhällskontraktet vittrar grupperar sig invånarna på de lägre och de högre våningsplanen i socialdarwinistiskt sinnade stammar. Så möts de, i kamp på liv och död om rätten till den gemensamma simbassängen.Vi ska förstås inte dra jämförelsen mellan Ballards skrapa och byggnaderna på Billionaire's Row alltför långt. Den väletablerade medelklassen i High-Rise framstår närmast som ett trasproletariat i jämförelse med invånarna på 432 Park Avenue. Det finns all anledning att tänka sig att Ballards svarta spegel skulle visa en än mer feberdrömsk bild om han levt att se tjugotalets ultraförmögna eliter. Finansmarknadernas avreglering och astronomiska expansion har möjliggjort en tidigare oanad ansamling av kapital hos försvinnande få. Ändå tycks High-Rise profetisk i sin beskrivning av det avskilda höghusets lockelse, förankrad i ett löfte om att lossa förtöjningen från marken och försvinna bland molnen. När Laing lämnar sitt gamla hus i Chelsea upplever han sig transporteras 50 år framåt i tiden, och samtidigt närmast från en dimension till en annan. Hans minnen av det förflutna börjar genast blekna till förmån för en existens präglad av rymd, ljus och anonymitetens njutning – illusionen att leva ensam och oberoende i en tom byggnad. Frågan står förvisso öppen om försvinnandet rör en själv eller de andra.Det är inte första gången som skyskrapan rollsatts som symbol för just individens oberoende. Ballards högdragne arkitekt Anthony Royal är på många sätt en arvtagare till kollegan Howard Roark, huvudperson i Ayn Rands roman The Fountainhead från 1943. Rand som blev rörd till tårar av New Yorks skyline då hon i mitten av 1920-talet anlände som immigrant från Sovjetunionen. Hon betraktade skraporna som solitärer vilka förkroppsligade människans vilja och dådkraft i stål och betong. Monument över den fulländade individen som reser sig över massamhället. Samtidigt anade hon en sårbarhet. I slutskedet av The Fountainhead förutspår tidningsbaronen Wynand att skyskrapans epok är över till förmån för det allmännyttiga bostadsprojektets era. Denna betraktar han som ett preludium till grottans tidsålder och människans undergång. Himmel och underjord med andra ord.Ironiskt nog skulle just det allmännyttiga bostadsprojektet på sina håll bli närmast synonymt med höga hus. I Ballards engelska sjuttiotal var så kallade ”tower blocks” iögonenfallande symboler för den kommunala allmännyttan, där de statliga subventionerna ökade för varje våningsplan. Exemplet påminner om att höghuset som symbol betraktad är ett tomt skal, en kuliss utan fixerad innebörd, en projektionsyta för väsensskilda fantasier och farhågor. I de bruna tegeltornens utveckling från framtidsbostäder via uteblivet underhåll, förslumning, ras, eldsvådor och demolering till renovering och privatisering, är det lätt att se en metafor för det brittiska välfärdssamhällets uppgång och snara nedmontering.Man kan tänka sig att Wynand med sin rädsla för det allmännyttiga bostadsprojektet skulle ha uppskattat utvecklingen, han för vilken helvetet sannolikt är de andra, massan som tynger ner den uppburne individen. Nog utgör denna ett orosmoment också för dagens ultrarika. Ett av de främsta klagomålen från en boende i 432 Park Avenue rörde hur hon i samband med tillträde tvingades dela bygghiss med en byggarbetare. Betrakta och bli betraktad: brytandet av osynligheten bär på risken att granskas och genomlysas, utsättas för ilska eller avund, få sina panamanska konton röjda och beskattade. Den boende sammanfattade sin kritik av byggnaden: ”Allt här var kamouflage”, sa hon. ”Om jag visste då vad jag vet nu, skulle jag aldrig ha betalat.”Skyskrapan som ett tomt skal, som sagt. Man kan fråga sig vad 432 Park Avenue bäst kan symbolisera. Kanske är det bilden av ett samhälle vars ideologiska överbyggnad fortsatt står stabil men knakar betänkligt i fogarna. Uppe bland molnen vantrivs den förmögna i sin förgyllda bur, avskuren från marken av hissar som slutat att gå, utan annan sysselsättning än att lyssna på väggarna som om natten skälver som skrovet på ett segelfartyg.Petter Lindblad Ehnborg, psykolog

durée : 00:29:25 - Guitare, guitares - par : Sébastien Llinares - Où l'on continue l'exploration de ces musiques arabes, avec un autre instrument moins connu ici, magnifique et très important, le Qanun, un instrument de la famille des cithares sur table de 78 cordes tendues entre des chevilles et un chevalet posées dans une caisse de résonance... - réalisé par : Patrick Lérisset

durée : 00:58:45 - L'Été du Collège de France - par : Merryl Moneghetti - Comment séparer les mâles des femelles et quels sont les méthodes pour déterminer le sexe des fossiles préhistoriques ? s'interroge le paléo-anthroplogue, Jean-Jacques Hublin. - invités : Jean-Jacques Hublin Paléoanthropologue, professeur au Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology de Leipzig, titulaire de la chaire Paléoanthropologie au Collège de France.

USApodden Historia om det amerikanska inbördeskriget 1861 1865. Del 2 av 2. På 1860-talet rasade ett blodigt inbördeskrig i Nordamerika sedan sydstaterna brutit sig ur USA i ett försök att försvara rätten att äga slavar. Det amerikanska inbördeskriget är en avgörande period i USA:s historia som förklarar många av de politiska konflikter vi ser idag.I den andra av två delar tittar USApodden Historia närmare på krigets fasor och hur kampen mot slaveriet mynnade ut i Abraham Lincolns emancipationsproklamation. Visste amerikanerna vad ett modernt krig skulle innebära? Och ville verkligen Lincoln frige alla slavar?Om USApodden HistoriaUSApodden Historia är en serie specialpoddar från USApodden. Tillsammans med expertgäster blickar vi bakåt mot de händelser och personer som format USA till det land det är i dag.Medverkande: Ginna Lindberg, USA-kommentator, Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet och Ola Larsmo, författare och USA-kännare.Programledare: Sara StenholmProducent: Viktor MattssonTekniker: Adam AlvinMusik: The United States Military Academy Band - When Johnny Comes Marching Home AgainMed ljud från: NBC och TDC

Träd som minns och känner smärta. Träd som stöttar sina grannar och delar med sig av näringsämnen. Katarina Wikars avlyssnar skogens hemliga och mångförgrenade liv. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen sänd 2017-06-13. På mitt kylskåp har jag ett urklipp på granen Old Tjikko, den är bara tre meter hög men världens äldsta träd. Den är lite snedvuxen också, för den står alldeles ensam på Fulufjället i norra Dalarna. Men hur gammal är Old Tjikko då? Forskarna från Naturgeografiska institutionen på Uppsala universitet säger 9 950 år för granar kan föröka sig genom nya kloner som genetiskt är samma som urspungsgranen. Ett matriarkat av granar som under årtusendena växt, blåst omkull, invaderats av barkborrar, blivit gamla och trötta och rasat, och långsamt, långsamt gett plats åt sticklingen Old Tjikko. Old Tjikko är faktiskt ganska ful, ser lite ut som en gran på en teckning av konstnären Carl Fredrik Hill som jag har på väggen. Ensam och spretig i blåsten. Det finns en anledning till att jag helt plötsligt har börjat intressera mig för granen. För jag har blivit med skog, inte många hektar men nog mycket för att tala med skogsbolaget om gallring. Kanske skulle jag istället tala med granarna om gallring för nu har jag läst ”Trädens hemliga liv” av Peter Wohlleben som skogsvaktare i kommunen Hümmel i Tyskland. Och det här är inte rätt forum för att redogöra för bokens alla biologiska processer, de hemliga nätverken träden emellan, hur de hjälper mer än stjälper varandra. Men efter hundratalet sidor om kloryfyll och parasiter så kommer jag som skenbart urbaniserad ändå att se på min svampangripna gamla lönn med nya mer förstående ögon, och veta att den trots angrepp nog ändå kan klara sig några decennier till. Känner jag till och med mer förståelse för de glesa granarna som ingen gillar? Skogsbolaget och skogsstyrelsen och sönerna och väninnorna säger: ta bort granarna. Det kommer att bli så ljust sen. Och jag tror inte ens att Peter Wohlleben som ändå menar att träden kan skrika egentligen gillar granarna. Han ömmar mer för lövskogarna, och vem kan invända mot det. Träd kan minnas och träd kan känna smärta, skriver han. De är oftast sociala och stöttar sina sjuka exemplar och förser dem med näringsämnen tills de mår bättre. Som en hjord elefanter. De kan sända ut signaler om att de är angripna av larver och utsöndra skrämselluktämnen via bladen för att försvara sig, och också tala genom att knacka med rötterna, utbyta information via ljudvågor. Nu är jag inte kapabel att invända mot denna australienska forskarrapport för jag är ju kulturskribent och inte biolog men har vi inte alla hört björkar som susar, aspar som rasslar, tallar som knakar? Vissa träd är mer sociala än andra kan man också lära av ”Skogens hemliga liv”, bokar kan inte stå för tätt, de delar vatten och näringsämnen mellan sig medan björken är en utpräglad solitär, växer så snabbt att barken spricker, den vita som skyddar mot solbränna för björken gillar att stå för sig själv: ”Björken jagar fram genom livet, lever över sina tillgångar och lakar till sist ut sig själv.” Björkar blir inte så gamla. Även aspen är en rastlös en. I skogens hemliga liv finns också hackspettar och lavar och mossor. Och alla de där jag alltid tyckt var så fina visar sig vara rent av skadliga: murgrönan och vildkaprifolen och misteln. Är sådana som livnär sig på andras näring, som stryper och kletar och klänger till döds. Och läsningen får fäste, förändrar blicken, och hädanefter kommer jag nog att se på träden, de levande och de döda, på ett annat sätt. Fast det räcker inte långt i denna tid av massavverkning och virkespriser. Så långt tillbaka jag kan minnas har timmertågen haft hundra vagnar där de står på stationen i Borlänge. Träd blir pappersmassa men nu behövs det inte så mycket papper som förr. Norra barrskogsbältet, sa någon i min ungdom att vi bodde i. Norra barrskogsbältet. Norra rusbältet. Det kan vara en missuppfattning att granskogen alltid har stått så där mörk och sluten intill husknutarna. Det beror på att den moderna människan inte har användning för den. Förr sköttes den om, blev ved för husbehov, gallrades av nödvändigheten. Bara intill ödetorpen marscherade granen fram. Min morfar brukade på sextiotalet berätta om kolmilorna, om skogsrået som varnade männen som somnat om milan höll på att brinna ner. Kan jag vara den sista i min generation som tillbringat ett halvt liv med att fundera över skogsrået? Som barn förväntade jag att förr eller senare se en kvinna med långt grönt hår och en ihålig rygg springa mellan stammarna. Skogsrået var en väldigt solitär varelse, aldrig hade man sett flockar av dem. Och någonstans inom mig kan jag tycka att det är lite synd om skogen har slutat att befolkas av troll, vättar och vildvittror och allt vad de kan tänkas heta trots att jag med förnuftet inser att vi inte alla i dessa urbana tider kan flänga runt som några sentida Ronja Rövardöttrar på bergsknallar och hyggen och anropa de små under jorden. Precis som skogsvaktaren i ”Skogens hemliga liv” kan jag drömma om en lövskog på hösten, även om jag nu lärt mig varför träden måste fälla sina löv och varför vissa skiftar så tidigt i rött. De är trötta, de är mätta. De har inte plats för mer sockerproduktion. Det vackraste jag någonsin har sett är en japansk lövskog i bergen i oktober, flera tusen olika sorters lönnar skiftar i allt från ljusgrönt över ockra till mörkaste vinrött. En sådan skog är nog motsatsen till en planterad industriskog med raka trista tallar som växer en stund för att snart åter fällas. Skogen är så mycket för människan, rekreationszon och arbetsplats, både estetik och kapital. Den gigantiska skogsbranden sommaren 2014 utanför Fagersta i Bergslagen orsakades av en skogsmaskin och fick förödande konsekvenser. Fotografen Heléne Schmitz har vandrat bland de kala gråa stammarna med sin japanska storformatskamera och ställer ut sina bilder på Fotografiska i Stockholm. Där och då något försvinner uppstår också något nytt. Mellan de döda trädstammarna som ser ut att vara i svartvitt spränger sig ljusgröna grässtrån fram, spirar som om inget hade hänt. Naturen har alltid varit bra på att komma igen, ta tillbaka som om människan bara vore en parentes. En annan svit av bilder visar den japanska växten kudzu. Om granen Old Tjikko har växt 3 meter på 9 000 år så växer Kudzu istället tre decimeter om dan. Den var en gåva till Amerika från Japan vid något jubileum och uppskattades för sina vackra blommor, för skuggan den skänkte på verandorna. Men snart tog den över inte bara verandorna utan hela landskapen där den drog fram. Hus, träd, bänkar, allt blir inbäddat i mattan av kudzublad. Den kväver alla andra och ser samtidigt så förrädiskt mjuk ut. Här tar inte naturen tillbaka något utan lägger sig över sig själv. Blir ett hav av grönska, meterhöga varelser av blad, som om landskapet blivit förtrollat av en ond fe, rötterna är snår ingen längre kan såga sig igenom men där i myllan kommer nog att uppstå en liten larv eller borre som förr eller senare rår på kudzu också. Skogen har alltid varit bra på att sköta sig själv. Katarina Wikars, medarbetare på kulturredaktionen "Trädens hemliga liv" Författare: Peter Wohlleben. Översättning: Jim Jakobsson. Norstedts.

Världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Jenny Maria Nilsson ger sin syn på Friedrich Nietzsches "Så talade Zarathustra". ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 28 oktober 2019. ”Det är de tystaste orden som för med sig stormen. Tankar som kommer på duvfötter styr världen”, jag läser från sidan 149, i band sex, av Symposions utgivning av Friedrich Nietzsches samlade skrifter. Det sjätte bandet utgörs av Så talade Zarathustra, vars fyra delar skrevs av den tyske filosofen mellan 1883 och 1885. Vi nietzscheaner älskar sånt: den sortens ord, uttryckta på den sortens vis; poetiskt med ett högstämt och aningens hotfullt anslag. Vad är på gång? Tankarna som kommer på duvfötter, hurdana är de? Kommer de med Dantes nedre kretsar eller med paradiset? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Nietzsche är kungen av mystiska och täta formuleringar och allra mest är han det i boken om vad Zarathustra sa. Nietzschean, ett epitet som heter duga! Sedan jag hörde att man kunde vara det (från Albert Camus) har jag instinktivt vetat att jag är det. Oktober 1953 skriver Camus i sin dagbok ”Ofta har jag tänkt på dessa eldar, och dess flammor har dansat bakom hela mitt intellektuella liv”. Flammorna kommer från de eldar Nietzsche tände på stränderna kring Genuas havsvik; han vandrar ensam omkring i bergen efter brytningen med förälskelsen Lou Salomé, gör upp brasor som han står och glor på tills de brunnit ut. Värdet i denna handling, kvaliteten i den, får Camus att placera andra tänkare framför dessa eldar, bara för att se dem reduceras till aska. ”Kyssande den kalla stenen, säger jag: här är ditt första barn i glädjetårar. Gäckande sitter jag på din grav såsom ett hån – skönare än du drömt dig. Sällsamme fader! Dina barn svika dig ej” skriver en annan nietzschean: Edith Södergran, i dikten Vid Nietzsches grav. Liksom Camus dras Södergran till Nietzsche som mal dras till ljus. Alla tre har något gemensamt, de förstår sig på att man inte väljer. Livet, världen, till och med ens intellektuella förebilder: Man väljs av allt det där, inte tvärtom. "Så talade Zarathustra" handlar om att börja välja trots att det inte går. Att märka de osynliga vågor som bär en. Övervinna sig själv och på det viset betvinga ödet och det är vad övermänniskan, Nietzsches omstridda begrepp, innebär. Zarathustra är övermänniskans profet och Nietzsches längtan efter en till gudomlighet uppdaterad människa. Gud är död! Mördad av oss! Säger Nietzsche. Sörj inte. Gud, var en ur människans bitterhet frammanad makt i en förtryckande struktur som upprätthöll det värsta Nietzsches visste: Slavmoralen. Zarathustra är uppföljningen på Guds död, ett nytt moraliskt landskap: Måste vi inte själva bli gudar, helt enkelt för att ge intryck av att vara mordet värdiga? En värld av liv och anständighet eller död och ressentiment? Paradis eller helvete? Camus och Södergran, det är trevliga namn att nämna. Men det finns andra namn, tonåringarna Lindsay Souvannarath och James Gamble möttes online, de var fans till Columbine-mördarna och planerade 2015 en masskjutning i ett varuhus i Kanada. James skulle döda sina föräldrar, Lindsay möta upp, hon kom från USA. För resan packade hon favoritboken, Så talade Zarathustra. Polisen hann stoppa planerna, James tog livet av sig och Lindsay sitter (inne) på livstid. Trots att det vederlagts att Nietzsche var en föregångare till nazisterna, fake news som hans syrra jobbade hårt på att etablera, fortsätter han vara flugpapper för diverse illvilliga och fascister. “Nietzsche, gav mig det röda pillret” säger Richard Spencer, en av USA:s ledande vit makt-nationalister. Att svälja det röda pillret är ett begrepp från filmen The Matrix som alternativhögern använder för att beskriva uppvaknandet till det de kallar sanning: Den vita mannens överlägsenhet och tron att det är just vita män som utsätts för rasism och hat. Tydligen kan man utvinna det ur Nietzsche. Oroar det mig? Att lockas av samma tänkare som de som önskar kategorisera människor och sedan mörda vissa kategorier? Vår art är benägen att hitta flotta namn och läror som rentvår våra sämsta sidor – det oroar mig. Men, jag vet hur Spencer läser Nietzsche – ytligt. Vi för samtal på två vis, med andra och med oss själva. Hannah Arendt beskriver det i sin bok Den banala ondskan. Våra inre samtal gör människor verkliga, i inre dialog värderar och dömer vi oss själva och ger samvete en chans att uppstå. Spencers flacka läsning inspirerar honom till ”Övermänniskan, c'est moi!” En instrumentell tolkning där Spencer använder filosofen som ytterrock för att inte bara försvara sitt mörker utan också ge det legitimitet. Just det är vad Nietzsche försöker komma åt när han lånar in Zarathustragör honom till låtsaskompis och förkunnare. Sluta va den som behöver inordnas, oavsett vilken ordning det gäller. Nietzsches ärende blir att på gott och ont befria människan från alla trossatser. ”Alltför många föds: för de överflödiga uppfanns staten” säger Zarathustra. Förfärligt, eller hur? Låter som nåt nazister skulle gilla. Men de överflödiga är de som vill gömma sig i kollektivet, slippa skuld, alternativt utnyttja gemenskaper för att manipulera andra. Hårda puckar, visst. Din plikt är att bli allt du kan, annars kommer Zarathustra och kallar dig överflödig. Nietzsche vill inte locka någon från skocken till en annan ännu värre skock! Inte från stat till sekt utan från stat till autonomi. Du kommer aldrig att få se en övermänniska marschera i en armé eller bli föreningsmänniska. Vore Spencer nietzschean skulle han döma sig själv, erkänna att det är han som har behov av att känna sig överlägsen. Övermänniskan kan vara ond eller god men är ingen hycklare, hon klär inte ut sina hemliga tyrannlustar i dygde-ord, hon kan drivas av förgrämd högfärd, avund eller hämnd men är fri från tanken på att klä mörker i ljusa glosor. "Om jag inte upptäcker alkemistkonststycket att förvandla också denna dynga till guld så är jag förlorad” skriver Nietzsche till en vän, dyngan = livet. Hans Ruin citerar brevet i sitt efterord. Vid tiden för författandet av Zarathustra är Nietzsches självkänsla låg och självföraktet stort. Men det är tvära kast med Friedrich, enligt honom själv blir Så talade Zarathustra den största gåva mänskligheten fått – dyngan blev till guld. Zarathustra är myt och saga, billiga tricks och djupa sanningar; världens smartaste rättshaverist skrev världens jobbigaste självhjälpsbok. Nietzsche är antisystemets systematiker, han erbjuder en nollpunkt – det kan mycket väl vara nåt gudomligt med det. Tankarna som kommer på duvfötter; helvete eller paradis, anständighet eller ressentiment, Södergran eller en tonåring som ser mord som ett beundransvärt upptåg? Denna nya ”moral” (moral inom citationstecken) som Zarathustra presenterar sedan Gud kilat vidare, låter det inte skört? Jo, det är skört. Hur kan Gud vara god och allsmäktig och världen se ut som den gör!? Ett kristet svar är att Gud gav människan frihet, väljandet gör oss gudsfruktiga. Ok? Vi är Guds labbråttor? Det får Gud att framstå som både grym och överflödig. Men, väljandets betydelse passar in i den moraliska utgångspunkt som Nietzsche råkar skissa. Vägen till värde går genom nihilism; var och en av oss måste förkasta vår tro, tvingas ut i öknen, väl där ropa på vår Gud men bara höra ekot av vår egen röst. Vad svarar du? Det är det som är grejen. Jenny Maria Nilsson, skribent och författare Litteratur Friedrich Nietzsche: Så talade Zarathustra. Översättning: Peter Handberg. Symposion, 2017.

durée : 00:30:08 - L'histoire du Bataclan (2/2) - par : Martin Pénet - Inaugurée en 1865, cette salle de spectacle du 50 boulevard Voltaire imaginée au départ comme une vaste chinoiserie a connu toutes les évolutions du divertissement populaire : café-concert, music-hall, cinéma, temple du rock. - réalisé par : Doria Zénine

durée : 00:05:57 - Tanguy Pastureau maltraite l'info - par : Tanguy Pastureau - C'est la dernière émission de l'année alors avant de se quitter, petit bilan, Tanguy a brainstormé avec lui-même.

durée : 01:25:00 - Les Nuits de France Culture - par : Albane Penaranda - Par Gérard-Georges Lemaire - Avec William Seward Burroughs, Serge Grunberg, Brion Gysin et Gérard de Cortanze (1), Chantal Thomas et Bernard Heidsieck (2) - Réalisation Jacques Taroni

durée : 00:17:00 - C'est bientôt demain - par : Antoine CHAO - En Maurienne, les 16 et 17 juin, une mobilisation internationale et populaire pour la défense des montagnes et de l'eau et une grande manifestation contre le Lyon-Turin, ont pu se dérouler malgré les interdictions préfectorales.

Lotta har bråkat med sin mamma. Om en tröja som killar och sticks. Därför bestämmer sig Lotta för att hon inte längre vill bo hemma hos Nymans och flyttar hem till Tant Berg. Hur ska det gå? Hör Astrid Lindgren läsa om Lotta som bor med sin mamma, pappa, storebror Jonas och storasyster Mia-Maria i ett gult hus på Bråkmakargatan.Mer om saganDen här inläsningen sändes för första gången i Sveriges Radio 1975, och boken "Lotta på Bråkmakargatan" är från 1961.Text: Astrid LindgrenBerättare: Astrid LindgrenBilder i boken: Ilon WiklandExekutiv producent: Klara Grape

durée : 01:58:08 - Relax ! du vendredi 09 juin 2023 - par : Lionel Esparza - Dans le fourre-tout de Relax aujourd'hui, le disque de Guillaume Bellom & Yan Levionnois « Malinconia », un peu de Jean Cras, de Bartok, du Haendel, quelques concerts… Disque de légende : Adriana Lecouvreur de Francesco Cilea.

durée : 00:29:59 - Les Nuits de France Culture - par : Albane Penaranda - Histoire et Histoires - Histoires d'espionnage soviétique 2/8 : Partie 2- Le Komintern, les voyageurs de commerce de la Révolution (1ère diffusion : 22/08/2000) Par Alexandre Adler - Réalisation Brigitte Bouvier

durée : 01:58:17 - Artur Schnabel (2) - par : Philippe Cassard - Il a connu Brahms, et l'a même entendu jouer ! - réalisé par : Pierre Willer

durée : 00:58:29 - Les Années Vladimir Cosma (2/3) : Gérard Oury, Francis Veber et autres compagnons de cinéma - par : Thierry Jousse - Deuxième épisode de notre série Vladimir Cosma en forme de plongée dans le cinéma populaire français des années 1970-80-90, avec des tubes et des thèmes moins célèbres. - réalisé par : Anne-Lise Assada

durée : 00:30:10 - La voix d'or de Germaine Sablon (2) : Aux origines de l'engagement - par : Martin Pénet - Si pour la postérité Germaine Sablon fut en 1943 la créatrice du « Chant des partisans », ce fait d'arme a tendance à masquer toute une carrière de chanteuse à la belle voix grave, juste et délicate, qui fit dire à Jean Cocteau : « C'est un cœur qui chante ». - réalisé par : Doria Zénine

durée : 00:30:09 - Il y a 70 ans disparaissait le génie manouche Django Reinhardt #2 - par : Sébastien Llinares - "Avec Nicolas Lestoquoy, qui a la double casquette de guitariste classique-concertiste et musicien jazz manouche avec son groupe le Swingin'. En Live avec nos guitares... passer au dessus des nuages et gravir ensemble la Montagne Sainte Geneviève, valse swing composée par Django!" Sébastien Llinarès - réalisé par : Patrick Lérisset

Démar and Adriel discuss why there's no song of the summer yet, Kid Cudi nixing his single release after being roasted by twitter and the death of the great Tina Turner.Time Codes:0:00 - Intro1:00 - Tina Turner4:35 - Song of summer / Adriel is a hipster7:15 - Travis Scott … it's music it's on a USB10:45 - Cudi snippet removed from Twitter15:15 - Chance the rapper16:15 - Summer Walker22:45 - Adriel has a lot of Travis Scott shit to talk25:45 - Can Demar count the forgotten “Drake” albumFollow us:YOUTUBE:https://www.youtube.com/@AlbumModeTikTok:Album Mode: https://www.tiktok.com/@albummodepod Adriel: https://www.tiktok.com/@adrielsmileydotcom Démar: https://www.tiktok.com/@godkingdemi Instagram:Album Mode: https://www.instagram.com/albummodepod/ Adriel: https://www.instagram.com/adrielsmileydotcom/ Démar: https://www.instagram.com/demarjgrant/ Twitter:Album Mode: https://twitter.com/AlbumModepod Adriel: https://twitter.com/AdrielSmiley_ Démar: https://twitter.com/DemarJGrant

With less than a month to go before the 2023 NBA draft where the Hornets hold the #2 pick, Sam Farber spoke with ESPN contributor Jeremy Woo who covers basketball prospects and the NBA draft about how he makes mock drafts and what kind of player teams are hoping to select when picking 2nd overall.See omnystudio.com/listener for privacy information.

durée : 02:01:05 - Live à Fip - En direct du fameux festival de musiques électroniques et indépendantes qui fête ses 20 ans, son directeur général Vincent Carry est à notre micro avant les interviews et sessions live des artistes invités.

durée : 01:58:22 - Grigory Sokolov, les jeunes années (2) - par : Philippe Cassard - Un jeune homme qui, après sa victoire au Concours Tchaikovsky en 1966 à l'âge de 16 ans, stupéfie le monde par son niveau instrumental et intellectuel hors du commun. - réalisé par : Pierre Willer

durée : 00:55:11 - Affaires sensibles - par : Fabrice Drouelle - 2030, la France est agitée. Dans la tête du Président de la République, c'est la confusion. Qui d'autre peut sauver la France sinon le Général de Gaulle ? Aujourd'hui, les épisodes 1 : « La Pelle du 18 Juin » et 2 : « Le Costume du Général »

On this thrilling episode of the Get Yo Ass Up! Podcast, host Tony "The Closer" Robinson takes you through one of the most highly anticipated fights of the year—Gervonta 'Tank' Davis vs. Ryan Garcia. Join us as we break down the shocking knockout, discuss the intense rivalry between the two fighters, and relive the costly moment Tony lost his bet with NFL legend Edgerrin James. Don't miss this action-packed episode as we explore the unforgettable night that left boxing fans in awe.

Visste du att det finns en skog där alla bortglömda minnen bor? Men för att hitta dit man gå vilse först. Följ med Loreen på jakt efter ditt eget minne! Sändes första gången sommaren 2015.Om serienOm du blundar ser du mer är en interaktiv drömvandring där den som lyssnar är med och skapar upplevelsen. Vi guidas in i det okända, på jakt efter glömda drömmar och borttappade minnen.Vi lär oss att sväva i luften, styra våra drömmar, prata kurdiska och återkalla minnet av vår egen födelse, med artisten Loreen som guide.Regissören och ljudkonstnären Maja Salomonsson har bjudits in för att skapa en egen form av radiodrama. Med stor erfarenhet av soundwalks, hörlursverk och rumsliga installationer har hon specialskrivit två vandringsdraman för barn mellan 9 och 12 år. För första gången möter soundwalkformen eterradio i syfte att skapar en ny typ av lyssningsupplevelse. I tvära kast mellan humor och allvar tas vi med på en inre resa där allt kan hända.Så här säger regissören Maja Salomonsson själv om föreställningen:”Jag vill aktivera lyssnarens egen föreställningsförmåga och använda barnens fantasi som medskapande kraft i berättandet. Första delen utspelar sig i drömlandet där lyssnaren får vara med och skapa sin egen dröm.I andra delen tas lyssnaren med på en vandring in i de borttappade minnenas skog. Mot slutet leds lyssnaren fram till att hitta sitt eget borttappade minne.”

Believe for yourself and see the Lord. Welcome To BARAH MINISTRIES Rory Clark Pastor-Teacher Good Morning! Welcome to Barah Ministries...an intimate, local Christian Church with a worldwide impact. My name is Pastor Rory Clark. Thanks for listening to this Bible lesson!Welcome to our Resurrection Day Celebration! for full notes: http://www.barahministries.com/index.php?proc=lsn&sf=v&tid=1752

Brothers Phil & Warren are sent to Pandora for a deep dive into James Cameron's epic science fiction blockbuster “Avatar”. Topics include: the film's 15-year development journey & the groundbreaking production (5:20), the stars of the picture (19:15), stats & accolades (30:05), best scenes & lines (38:40), Judge Bob's recasting court (51:10), and the film's legacy & lore (1:12:30), plus much more.

Have a heart and honor your relationships. If you're in the resident congregation turn off your electronic devices and put them away. Let this be a place where you aren't distracted by the world. Welcome To BARAH MINISTRIES Rory Clark Pastor-Teacher Good Morning! Welcome... for full notes: http://www.barahministries.com/index.php?proc=lsn&sf=v&tid=1750

durée : 01:28:46 - Rudolf Serkin, génie du piano (2/2) - par : François-Xavier Szymczak - Rudolf Serkin. Voilà un nom légendaire dans l'univers des grands interprètes du XXème siècle. Nous retrouvons le pianiste aux côtés d'autres musiciens de premier rang comme le violoniste Adolf Busch, dont Serkin fut le gendre.

It's never too late to change course. If you're in the resident congregation turn off your electronic devices and put them away. Let this be a place where you aren't distracted by the world. Welcome To BARAH MINISTRIES Rory Clark Pastor-Teacher Good Morning! for full notes: http://www.barahministries.com/index.php?proc=lsn&sf=v&tid=1748

Theme of Thessalonians: encouragement of believers to endure in godliness at all times, even when suffering. Today we're going to see in chapter 2 how the minister of the gospel endures, despite hardship. Paul makes an issue out of the fact that the gospel has to be taught, and the ones who do must behave in a way that is in harmony with the gospel's truths. In chapter one we saw the effect that the gospel had on both Paul and his team and the Thessalonians. The Thess. had works of faith, labor of love, and endurance of hope.... for full notes: https://www.cgtruth.org/index.php?proc=msg&sf=vw&tid=2782

Prepare and adapt If you're in the resident congregation turn off your electronic devices and put them away. Let this be a place where you aren't distracted by the world. Welcome To BARAH MINISTRIES Rory... for full notes: http://www.barahministries.com/index.php?proc=lsn&sf=v&tid=1746

En kulturtolk från moskén och två samhällsvägledare är brobyggare mellan socialtjänsten och rädda föräldrar i Uppsala. I kölvattnet till desinformationskampanjen mot socialtjänsten förra året har rädslan för socialtjänsten spridit sig bland många föräldrar. På flera platser i landet görs olika försök för att minska glappet. I Uppsala har socialtjänsten nyligen anställt Yaser Abu Jheisheh som kulturtolk som också arbetar i moskén. Kommunen håller på att anställa ytterligare tre kulturtolkar från andra delar av civilsamhället och sen några månader tillbaka arbetar även Basem Al-Nabulsi och Evin Bider som samhällsvägledare med att öka förståelsen för socialtjänsten bland de som bor i stadsdelen Gottsunda.Hör även Mouse Yusuf, distriktschef för studieförbundet Ibn Rushd, om hur de arbetar med föräldrautbildning och Maria H Andersson på Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd om hur de ser på föräldrautbildningar.programledare: Åsa Furuhagenproducent: Anders Diamantreporter: Johanna Sjövall

Do you know? If you're in the resident congregation turn off your electronic devices and put them away. Let this be a place where you aren't distracted by the world. Welcome To BARAH MINISTRIES Rory Clark Pastor-Teacher for full notes: http://www.barahministries.com/index.php?proc=lsn&sf=v&tid=1744

Our mind and soul are the treasure. If you're in the resident congregation turn off your electronic devices and put them away. Let this be a place where you aren't distracted by the world. Welcome To BARAH MINISTRIES Rory Clark Pastor-Teacher Good Morning! Welcome to... for full notes: http://www.barahministries.com/index.php?proc=lsn&sf=v&tid=1741

durée : 00:28:29 - San Francisco vs Los Angeles (4/4) - par : Christian Merlin - À quelques jours de la venue en France de l'Orchestre Symphonique de San Francisco, si l'on se penchait pour une fois sur l'histoire orchestrale de la côte Ouest, avec ses deux fleurons rivaux, San Francisco et Los Angeles - réalisé par : Marie Grout

durée : 01:59:08 - Rodolphe Kars (2/2) - Second volet de nos émissions consacrées à Jean-Rodolphe Kars, pianiste à la carrière fulgurante, avec aujourd'hui des concerts inédits aux disques, qui se sont déroulés au Concertgebouw d'Amsterdam entre 1976 et 1979.

durée : 00:09:34 - Le Disque classique du jour du mardi 20 décembre 2022 - Le virtuose néerlandais de la flûte à bec Erik Bosgraaf revient à Bach pour cette sortie, avec un album d'arrangements aussi imaginatifs et aussi élégamment exécutés que le volume 1 sorti en 2011.

durée : 00:30:14 - Line Renaud en revues (2) - par : Martin Pénet - La revue « Plaisirs », présentée au Casino de Paris de la rue de Clichy depuis décembre 1959, avec en vedette Line Renaud, est un spectacle complet qui respecte les canons du genre élaborés depuis le début du 20e siècle. - réalisé par : Doria Zénine

durée : 00:28:31 - Le Concertgebouw d'Amsterdam et ses musiciens II (3/4) : Les années Chailly (2) - par : Christian Merlin - Seconde salve de grands solistes d'orchestre ayant contribué à forger la sonorité et la personnalité du Concertgebouw d'Amsterdam : après les pionniers, l'époque moderne, des années 1960 à nos jours. - réalisé par : Marie Grout

Radioapan och Bubbel berättar det rätta svaret från igår, och öppnar ljudburk nummer två. Vad kan det vara? Vill ni höra mer? Fler avsnitt finns på ljudkalenderns egen sida. Här kan ni höra fler avsnitt av Radioapans ljudkalender.Spetsa öronen och kom ihåg alla gissningar är apiga!Om serienRadioapans ljudkalender är en lekfull julkalender med 24 avsnitt för de minsta.I varje avsnitt öppnar Radioapan en ljudburk från sitt stora skafferi och lyssnarna får vara med och gissa vad det är som låter. Rätt svar presenteras nästa dag.Ljudkalendern passar för ca 3-6 år.Till ljudkalendern finns en fin kalenderbild att skriva ut och sätta upp.MedverkandeManus: Kristina Pérez och Jesper Lundqvist Regi: Lina Svanberg, Munck Studios Tack till: Hanna Scheja, Axel Adelöw, Sonja Lif och Allan Söderström, Jakob Munck och Karin Strand Illustrationer: Patrik Lindvall och Ingrid Flygare Producent: Kristina Pérez, Barnradion

durée : 00:54:08 - Affaires sensibles - par : Fabrice Drouelle, Franck COGNARD - Aujourd'hui dans Affaires Sensibles, le procès d'Adolf Eichmann en Israël en 1961… - réalisé par : Stéphane COSME

durée : 01:44:38 - Fictions / Théâtre et Cie - L'histoire mondiale du cinéma est jalonnée de films mythiques qui n'ont jamais été tournés, dont un des plus fameux est le projet d'adaptation d'"À la recherche du temps perdu" par Joseph Losey, en collaboration avec Harold Pinter.il en est résulté une œuvre pleinement achevée : Le scénario Proust. - invités : Jean Pavans Ecrivain et traducteur de Henry James

durée : 01:44:38 - Fictions / Théâtre et Cie - L'histoire mondiale du cinéma est jalonnée de films mythiques qui n'ont jamais été tournés, dont un des plus fameux est le projet d'adaptation d'"À la recherche du temps perdu" par Joseph Losey, en collaboration avec Harold Pinter.il en est résulté une œuvre pleinement achevée : Le scénario Proust. - invités : Jean Pavans Ecrivain et traducteur de Henry James

durée : 01:59:59 - Les Nuits de France Culture - par : Albane Penaranda - Par Françoise Séloron - Réalisation Véronique Vila

This week on The Game Marks Podcast, we play Kinnikuman Muscle Grand Prix MAX 2: Tokumori. How's this game gonna hold up? Is it gonna get a Play it Forever or a Future Endeavor? We also discuss Twitchcon and more gaming news! Join George Feis & Johnny Clash each week as they do a #DeepDive into the good, the bad & the awesome of wrestling video games. Do your favorite games stand the test of time or are you playing them with nostalgia goggles? New episodes every Monday! Follow along @GameMarksPod.Join our Patreon for extra content and bonus episodes! patreon.com/gamemarkspod Sponsors• Zavvi: us.zavvi.com Use code gamemarks• Nord VPN: gamemarkspod.com/vpn • Merch: gamemarkspodcast.bigcartel.com • Pro Wrestling Tees: prowrestlingtees.com/gamemarkspod• Tee Public: teepublic.com/user/gamemarkspod• Wrestlechamps on IOS and Android: Use code gamemarks