Podcasts about kulturer

Hanna Hellquist och Jenny Jägerfeld dissekerar kyssen. I hur stor utsträckning avgör kyssen vårt partnerval? Är kyssen verkligen ett universellt språk? Och måste vi kyssa många grodor för att få vår prins? Du glömmer aldrig din första kyss brukar folk säga. Men hur viktig är egentligen kyssen för oss? Och vad skiljer en riktigt bra kyss från en riktigt dålig? Allt det här och mycket mer tar programledarduon reda på tillsammans med Kalle Norwald, terapeut, sexolog och författare.

Graviditet och förlossning är en övergång från ett stadie i livet till ett annat. Hur gör vi i olika delar av världen för att underlätta för denna stora förändring i livet? Vad anser vi vara viktigt och vad tänker vi är mindre viktigt?Vad kan vi lära av varandra och hur förmedlas kunskapen från generation till generation? Detta och mycket mera kommer vi att prata om med Maria Borda, författarinna och föräldracoach med föräldraskap jorden runt som sitt stora intresse och Ulrika Lagerlöf Nilsson, historiker på Göteborgs universitet med bland annat studier om Chicagos barnmorskor i bagaget. Moderator är Johan Rådström från statens museer för världskultur.Ljudproducent: Niklas Sjösvärd. Producenter: Jenny Högström Berntson och Rebecka Bergström. Klipp: Petter Utbult Inside the Box produceras av Världskulturmuseet och Centrum för kritiska kulturarvsstudier (Göteborgs universitet) i samarbete med Folkuniversitetet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I 1959 holdt naturviteren og romanforfatteren  C.P. Snow et foredrag i Cambridge hvor han påpekte den store forskjellen, og delvis også mistroen, mellom vitenskapsmiljøene i naturvitenskapelige og humanistiske fag. Foredraget ble gitt ut som en liten bok om «de to kulturer», som er like aktuell i dag. I faget sosialantropologi benyttes metoder fra begge de to kulturene.  Temaet diskuteres med en av våre fremste sosialantropologer som selv jobber med å få de ulike forskningskulturer til å møtes.

Vi blickar tillbaka till kulinariska upplevelser i Polen och att hamna på Nordkoreas shitlist. Brutti är efterlyst av kanadensisk polis och Dawwa berättar om när han blev erbjuden gräs i Thailand. Medverkande: David “Dawwa” Persson och Stefan “Brutti” Holmberg. Podcast Cover Art: Thanks to our friend Santiago https://www.fiverr.com/santiagobg Joina oss på Patreon å skänk en slant för att ta del av de obundna avsnitten av Pubbonanza. Släpps en söndag i månaden: patreon.com/nagotkajko Vid feedback och frågor, maila oss gärna på nagotkajko@gmail.com - eller DM:a oss på @nagotkajko på Instagram.

Evelyn Mok är aktuell i tv-programmen "Bäst i test" och "Invandrare för svenskar". I P4 Extra Gästen berättar hon för programledare Erik Blix om tiden i London, om att växa upp med flera kulturer, och så bjuder hon på ett favoritrecept.

Nok en ekstraepisode, og denne gangen besvarer vi et anonymt spørsmål om hvordan forholde seg til ulike religioner og kulturer. I denne episoden har vi også med Sara Boudaya. Ekstraepisodene er 10-15 minutters episoder der vi besvarer et spørsmål innsendt av en lytter. Har du et dilemme/spørsmål du ønsker å stille oss? Benytt deg av vårt anonyme spørreskjema i linken i bioen på vår instagramprofil @Gruppechatten. Njut Episoden!

Alexandra Nash berättar om hennes upplevelser av att driva företag, vara anställd och leva och bo i olika kulturer. Vad kan vi lära oss av att bo och arbeta i olika kulturer och kan man ha worklife balance där man egentligen arbetar mer men samtidigt har ett mer socialt vardagsliv?Vi pratar om hierarkiska företagskulturer och jobbiga omorganisationer som, enligt svenska arbetsrättsliga processer och normer, känns väldigt främmande. Vi får lära oss vikten av att anpassa sig utefter den rådande kulturen och hålla sig lugn även i situationer där man blir fråntagen sitt pass mitt ute på landsbygden i Centralafrikanska Republiken. Vi pratar också om drömmar och vilka drivkrafter som ligger bakom ens karriär- och livsstilsval. Hur mycket påverkas vi av våra egna normer och fördomar? Och vad kan vi svenskar lära oss av andra kulturer och hur påverkar det ledarskapet?Som bonus får vi även veta vad fasen en myrkotte är för något. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Snubblandes över handgranater och djurkadaver halkar herr och fru Svensson fram i blodet på väg ut från storstäderna. I år har det gått så långt så att en av fyra svenskar vill packa ihop och fly till landsbygden, men varför då? Andra kulturer är ju så.... vilket ord är det jag söker? Laddade? Pulshöjande? Fängslande? Nervpirrande? SPÄNNANDE var det ja... Eller? Missa inte det här programmet!1000/1700 KR HAR KOMMIT IN! NYA PROGRAM UTLOVAS I JANUARI OM NI DONERAR IHOP TILL DOM SISTA 700 SOM FATTAS INNAN DEN 31 DECEMBER:Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaEn vecka kvar till jul (17/12-22), och gästerna språkas vid om:* Massflykt från oattraktiva kulturer till landsbygden.* Ska man lita på "expertisen," trots att ögonen blöder när man ser deras byggnader?* Hoppsan, där kom polisen mitt i pizzahämtningen!* Bitchen, "flyktingfamiljen" och surkärringen.* På med fracken och säg hej till adeln.* Den kulturmarxistiska samhällsforskningen.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Carl "SHA 70" Schiller, Johan Widén & Elisabeth EngmanCarl Schillers youtubekanal: https://www.youtube.com/c/SHA70/videosVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:KULTURELL HÄRDSMÄLTA VÄNTAR - SJÄLVISK FÄHUND RYCKER PÅ AXLARNA https://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/kulturell-haerdsmaelta-vaentar-sjaelviskAlla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM:Lördagen den 24 decemberDu hittar även Verklighetschecken här:PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoiTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSLELLEWoods of Desolation - The Falling Tidehttps://youtu.be/GtAtrD_RGUsCALLEElvis Presley - Aloha From Hawaiihttps://www.youtube.com/watch?v=zLmsZC45-m8&ab_channel=MikeyNL1038ELISABETHBing Crosby - I'm dreaming of a white Christmashttps://www.youtube.com/watch?v=Op6XUBTDKNU&ab_channel=Videos4YouJOHANSpotify DOKhttps://open.spotify.com/show/3LaoBkIXm8zV7S7wPqUtEf?si=otZei6jiQTuUbErDmkOBGA&fbclid=IwAR0Qzls8Na31P1Vzj_nmMQFmMOu-MKctNpehvWSeGThr6lOm_4s8kJHa5Ds&nd=1

Under onsdagen har uppföljaren till superhjältesuccén ”Black panther” efterlängtad biopremiär: ”Black Panther: Wakanda forever”. Men vad få känner till är att somligt i filmen har hämtat inspiration från verkligheten. DN:s Palmira Koukkari Mbenga berättar den sanna historien om Marvelhjälten och landet Wakanda.Programledare: Johan Hilton. Producent: Sabina Marmullakaj. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Ansvarig utgivare: Peter Wolodarski.

Hon är hyllade filmregissören som åter igen tar steget till teatern med kriminaldramat "Sviten". Lisa Ohlin växte upp både i USA och Sverige, i podden pratar hon också om att inte riktigt höra till. sdsdsdsds

För fyra år sedan gästade journalisten och författaren Per Brinkemo Hur kan vi? för att prata om klanstruktur och integration. Nu är han tillbaka för att blicka både bakåt och framåt om vad som har hänt sen 2018, hur debatten har utvecklats i Sverige och vad det finns för fördelar med att lära sig om andra kulturer för att bättre förstå vår egen. Hela samtalet hittar du på www.patreon.com/hurkanvi Samtalet fortsätter i Eftersnack på www.facebook.com/groups/hurkanvi

Clara förstår sig inte på brasiliansk dejting och Gustaf möter passiv aggressivitet i kyrkan. This calls for an avsnitt om socialantropologi! Vi lär oss allt om varför man rapar i Taiwan och varför japanska Pixar-figurer avskyr paprika.

Trænerpuljen består af en gruppe erfarne politifolk, som arbejder med undervisning og træning af lokale politistyrker i for eksempel Irak, Kenya og tidligere i Afghanistan. Gennem de seneste fem år har Rigspolitiet samarbejdet med Absalon om at styrke trænerpuljens kompetencer i at gøre dette arbejde. Fokus er på områder som: Kollegial sparring, projektledelse, undervisning – og nu også køn og ligestilling. For køn og ligestilling spiller en central rolle i arbejdet med udvikling, og den enkeltes deltagelsesmuligheder i kulturer, der er forskellige fra vores egen danske, og derfor er det vigtigt, at praksis styrkes. Vært på podcasten er chefkonsulent Lisbet Rask fra Absalon, der har koordineret samarbejdet mellem Absalon og Rigspolitiet. I studiet har hun Flemming Bech, som er leder af det internationale politisamarbejde i Rigspolitiet, og Anette Erlandson Pedersen, som er lektor og projektleder på Professionshøjskolen Absalon.I samtalen kommer de bl.a. rundt om:- Hvad er Gender mainstreaming og hvorfor et fælles sprog og begrebsapparat er vigtigt?- Hvorfor Rigspolitiet har fokus på køn i det internationale arbejde? - Hvordan styrker man menneskers mulighed for deltagelse i et undervisningsrum og hvordan en kønnet opmærksomhed styrker disse muligheder? 

Kulturer og samfund er skiftevis myldret frem og forsvundet igen gennem de seneste 4500 års omskiftelige grønlandske historie.   Forskningsprofessor på Nationalmuseet Bjarne Grønnow har siden begyndelsen af 1990erne været en af de bærende kræfter i den arkæologiske udforskning af de mange levn og kortlagt menneskets samspil med klima og natur i Arktis gennem tusinder af år. Hør ham bl.a. fortælle om udgravninger af rensdyrjægerbopladser og Nordbogårde, hvalfangster og grønlændernes møde med europæerne i 1700-tallet og deraf følgende koppeepidemier samt opbygning af et UNESCO-verdensarvsområde i Sydgrønland. Vært er journalist Nynne Bjerre Christensen

Hvilke tradisjoner ønsker dere to å ha til din bryllupsdag? Hva er viktig for nettopp deg og din partner? Hva skjer når to ulike kulturer skal gifte seg?Hva jeg snakker om:Hvilke forventninger har dere til bryllupet?Hvilke tradisjoner til bryllupet ønsker dereHvilke fysiske tradisjoner ønsker dere å ha med?Hvilke tradisjoner finnes og deres historie?Hvordan kombinere ulike tradisjoner?Hva vil dere to beholde og hvordan gjennomføre bryllupsdagen deres?Gratis sjekkliste til bryllupsplanleggingen? Last ned HER.Følg meg på instagram @amandacostathompson og gå inn på www.amandacostathompson.no for mer inspirasjon og hjelp til bryllupsplanleggingen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stedet mellem to kulturer kan betegnes som en gråzone, og det et sted Hassan og Ahmed kender til. Men er de, de eneste der gør det?For er det dybere end at nogle gange spiser man rugbrødsmadder, og andre gange ris og bananer, eller kan det være så dybt som en identitetskrise?Værter: Ahmed Omar & Hassan Hagi

Winifred Patricia Johansen, Senior Vice President i Queantafuel ASA og styreleder i Quantafuel ApSDanmark, er ekspert på forhandlinger. Å forhandle er noe hun er svært glad i. Hun har landet store kontrakter og milliard avtaler i Egypt, Aserbajdsjan, Malaysia, Mexicogulfen og Vest Afrika med oljeselskaper som shell og BP - samt har lang erfaring som leder. Lær hennes beste tips og triks i denne episoden. @yrjaoftedahl

Hvis du er stemmehører, er der så forskel på de stemmer du hører hvis du bor i USA eller i Indien? Det kan der være. Et forskningsprojekt viser at de stemmer man hører kan kulturelt betinget.Radiovært Christopher har talt med antropolog og underviser ved Stanford University i Californien Tanya Luhrmann, som har forsket i stemmehører på tværs af kulturer.God fornøjelse.MusikErik OlsenBon Iver

Varför framstår man som mer progressiv och upplyst om man är avfärdande och hånfull mot den egna kulturen? Och hur kommer det sig att samma person å ena sidan kan varna för nationalism när den uppträder i västvärlden, men stötta nationalism när den kommer till uttryck i andra delar av världen. I en ny bok, med titeln Masohistic nationalism – Multicultural Self-Hatred and the Infatuation with the Exotic (Routledge 2021) beskriver sociologen Göran Adamson detta. Han visar även hur överdriven nationalism och självhatande nationalism delar vissa drag. Gemensamt för båda är tanken om den egna överlägsenheten gentemot andra kulturer. Nedan kan du läsa samtalet i en något nedkortad version.Välkommen Göran Adamsson till Rak höger!– Tack så mycket Ivar, det är mycket trevligt att vara här!Du har skrivit en ny bok som heter Masochistic Nationalism – Multicultural Self-hatred and the Infatuation with the Exotic. Den är alltså skriven på engelska och utgiven på Routledge. Vad är masochistisk nationalism? För det låter för många som en självmotsägelse?– Det var så här att för många år sen så funderade jag på begreppet nationalism och jag tänkte att det finns den här klassiska nationalismen, alltså människor som hela tiden vill göra fördelaktiga jämförelser mellan sitt eget land och andra länder. Alltså de vi kanske normalt kallar högerpopulister eller ännu värre fascister, rasister, nationalsocialister. Men det finns ett slags svensk åkomma, kanske inte bara i Sverige men framför allt i Sverige, där man i stället är pigg på att ägna sig åt att jämföra sitt eget land ofördelaktigt med andra länder. Man kan ta namn som Mona Sahlin, Gudrun Schyman och Morgan Johansson. De har som ett tics och säger ”Se hur kvinnor har det i Sverige”, ”Se hur homosexuella har det i Sverige”. Och så har man Pride-festivaler och så vidare för att hävda deras rättigheter. Men jag tror att mycket av det här är ganska överdrivet. Så jag googlade helt enkelt på begreppet ”negativ nationalism” på engelska och det dök upp i en underrubrik i en essä och den var skriven av ingen mindre än George Orwell. Nu tänker jag inte ägna mig åt paralleller mellan honom och mig själv, det vore patetiskt, men i den här essän som heter ”Notes On Nationalism” så lägger Orwell ut texten om exakt det som jag med min synnerligen begränsade hjärna hade funderat kring. Nämligen den västerländska traditionen inom det som Orwell kallar överklass, eller övre medelklass-vänstern i London och så vidare. Där de inte kan låta bli att jämföra sin egen kultur och tradition ofördelaktigt med andra länder. Han har ett begrepp som är ännu intressantare, nämligen ”transferred nationalism”, alltså ”överförd nationalism” eller ”exporterad nationalism”. Med överförd nationalism menar han människor som beter sig exakt som klassiska nationalister, det är bara det att föremålet för deras idealisering och romantisering och politiska ömhet inte är här utan over-seas, som Orwell säger. Till exempel människor som tycker att Turkiet är fantastiskt och som kan gå loss om deras historia och identitet utan att någon säger ”Hallå, är inte det här samma sak som det högerextremister gör?” Det är ingen som ser likheten. Orwell säger att de kan vara hur aggressiva, hur naiva, hur hämndlystna de vill å andra kulturers vägnar, ”because it is not seen as such”. Alltså samma typ av politiska romantik fast någon annanstans.– Vad jag gör är att jag försöker föra ihop de här begreppen. Jag försöker kombinera ”negativ nationalism” med ”transferred nationalism” och då hittade jag på begreppet ”masochistisk nationalism” på svenska. Alltså en lust eller politisk attityd där man inte kan få nog av andra kulturer och man drar sin egen kultur i smutsen samtidigt som man idealiserar andra. För det är chict och trevligt. Man kan föreställa sig middagar på Söder i Stockholm, och inget ont om Söder, det är en fin stadsdel, där folk sitter och skålar och uttrycker sig överlägset förklenande om Sverige på tusen och ett sätt och alla sitter och nickar, fast alla vet att det bara är påhittat. Det är en viktig aspekt i begreppet masochistisk nationalism. Det är inte av sexuell natur men det har ändå parallellen att det är människor som frivilligt ingår i en självspäkarattityd, vare sig det handlar om den egna kroppen eller om den egna kulturen och nationen. Det är en kollektiv förödmjukelse där man domineras antingen av andra personer eller som jag pratar om, andra kulturer. Och man får en kick av leken som är fiktiv. Det är det som gör det så spännande, att man bara håller på med detta på samma sätt som att se en skräckfilm och äta popcorn. Det är samma grundattityd hos en fullständigt förvirrad vänster som har gjort det här till en aktivitet.Det finns en intressant ådra här som har kommit till uttryck den senaste tiden. Det är det här du kan ta personer som Özz Nûjen eller andra kurdisk-svenska debattörer. Han är komiker men eftersom han inte är rolig så kan man kalla honom för debattör. De är väldigt kritiska mot svensk nationalism, till exempel Sverigedemokraterna. Och invandringsmotstånd är hemskt. Mycket av det som Özz Nûjen har gjort handlar om att dekonstruera svenskhet, samtidigt som han ger uttryck för en otroligt stark kurdisk nationalism. Det här är något jag har reflekterar själv över tidigare. Jag kan en del IRA-låtar utantill och jag har vänner som också kan det. Och det är lite kittlande för det är irländsk nationalism. Man anser att det är ett förtryckt folk och irländare finns längst bort och det är engelsmännen som har förtryckt dem så du kan använda den postkoloniala linsen på Irland. Det är inte okej om det är engelsk nationalism, svensk, amerikansk, eller tysk. Men det är okej om det är kurdisk, palestinsk eller irländsk nationalism.– Precis. Den här typen av exotism, det föresätter att den här kulturen är tillräckligt avlägsen och England funkar inte men Irland kan jag tänka mig funkar. För vi kan mindre om det helt enkelt. Orwell har en bok som heter The Road to Wigan Pier, en fantastisk bok, som handlar om hur de intellektuella romantiserar arbetarklassen och gruvarbetarna i mellersta England. Han skriver ”I know enough of the working class not to idealize it”. Han menar att vad som förutsätts för att hålla på med den här typen av fjantig idealisering är att man har en kollektivistisk syn, vare sig det handlar om arbetarklassen eller gruvarbetare. Eller människor från avlägsna avlägsnar kulturer – för vet man tillräckligt om dem fungerar inte den här typen av idealisering. Jag har en formulering i min förra bok som heter Svensk mångfaldspolitik. En kritik från vänster som handlar om att ingen skulle säga att belgare är fascinerande. Ingen skulle få för sig att säga det för vi ser belgare som distinkta individer och om någon skulle säga det så skulle man fråga ”Men har du träffat alla belgare då?” För det kan finnas belgare som inte är fascinerande. Men gäller det en avlägsen kultur, som Jemen eller till och med Syrien så kan vi gå loss i enorma stereotyper och tro att vi kommer undan för att de är positiva, men de är stereotyper lik förbannat. Det är som att säga att man tycker mer om hundar än om katter. Det är en extremt kränkande, överklassig, nedlåtande attityd.Vi har varit inne på att man kan få en väldigt förminskande attityd så att man ser den andre som autentisk och exotisk, den ädle vilden och så vidare. Men man ser också det egna som någonting dåligt och man vill ta avstånd på olika sätt. Du tar upp några exempel, som när Mona Sahlin höll ett tal i början av 2000-talet om att ”Vad har vi svenskar egentligen, vi har bara midsommar och sådant töntigt men ni har historia och kultur”. Och Fredrik Reinfeldt som sa 2006 när han precis hade blivit statsminister tror jag, att ”Det ursvenska är barbariet, all utveckling har kommit utifrån”. När du står och håller ett tal kanske det inte får några stora konsekvenser. Men du tar upp det här fallet när en asylsökande som hade fått avslag mördade en mamma och hennes son och du jämför med Anton Lundin Pettersson som mördade flera på en skola i Trollhättan, och han hade han främlingsfientliga motiv. Det blev en stor grej, statsministern åkte till Trollhättan och det mobiliserade människor mot rasism. Faktum är att det ledde till att jag fick hot från AFA och fick sätta larm på min lägenhet, för de gick ut och sa att det var mitt fel att Anton Lundin Pettersson gjorde det här. Men där fick det konsekvenser i hur vi pratade om det. När någon i majoritetsbefolkningen blir attackerad av rasistiska motiv så är majoritetsbefolkningen fortfarande den starka parten även när man är ett offer. Den masochistiska nationalismen ger logiken att ”Det där är inte något vi ska hänga upp oss vid och bli kränkta av kollektiv”. Men om någon som tillhör majoritetsbefolkningen gör någonting liknande av främlingsfientliga motiv mot medlemmar i en minoritet, då är det någonting som vi inom majoritetsbefolkningen måste hantera. Då påbörjar vi processen och terapin och ska be om förlåtelse.– Ja. De här de här två människorna som blev dödade i Västerås, de hette Carola och Emil Herlin. Hon var läkare och de var inne på Ikea för att plocka några köksgrejer. Han var läkarstudent och hade precis påbörjat sina studier. De är i princip okända. Jag skriver att man betraktar nästan det här dådet som något genant som man bara ska glömma, det störde bilden på något vis. Men när det gäller det som hände i Trollhättan, som naturligtvis var lika fruktansvärt, blev det manifestationer med levande ljus och Facebookgruppen med hundratusentals som skrev under.– Om man ser det från ett liberalt perspektiv så handlar båda fallen om två eller flera oskyldiga individer som blir mördade på ett brutalt vis. I båda fallen, och det menar jag är lätt att bevisa, kan man bevisa att det handlade om hatbrott. Mannen som mördade Carola och Emil Herlin på Ikea i Västerås hade tydligt sagt att han ville ge sig på några svenskar och det var för att han har fått avslag på sin ansökan. I det fallet var det tydligen inte att hatbrott. Men när det handlar om svenskar som gör något mot andra så är det ett hatbrott. Till saken hör också att i den här definitionen av hatbrott så var svenskar exkluderade. Vi var inte med ens i den juridiska definitionen fram till om det var 2006, jag minns inte exakt. Det gör saken ännu mer häpnadsväckande om man ska prata om människors lika värde.– Sverige utmärker sig på det märkliga viset att vi tycks anse att svenska liv av någon anledning är mycket mindre värda än migranters liv och det finns en massa fall som är av liknande art. Man kan vidga detta också, det verkar som att liv som spills av människors från västvärlden är mindre värda än liv som spills av människors från främmande kontinenter. Det är en aspekt av det Orwell kallar för ”transferred nationalism”. Hjärtat börjar bara att slå riktigt ordentligt när det handlar om kulturer vi inte vet något om.Varför får vi den här masochistiska nationalismen?– Du ger min möjlighet att ta upp den kille som jag alltid tar upp när jag ger intervjuer. Det är en bekant som heter Rumy Hasan. Han har skrivit en bok som heter Multiculturalism: Some Inconvenient Truths. Det är en fantastisk bok och han ställer precis den här frågan du är inne på. Han menar att det kan delvis bero på, det som han kallar ”the western liberal postcolonial sense of guilt”. Alltså den västerländska postkoloniala skuldkänslan. Man tycker att nu har vi varit så jävla taskiga så länge och det spelar ingen roll att vi som lever nu inte har gjort någonting dumt och det spelar heller ingen roll att Sverige i princip aldrig har ägnat sig åt kolonialism, vi kan ha postkoloniala studier vid Malmö universitet ändå för det är så bra. Självhatet, självföraktet gör att det nästan blir sant. Skammen gör att det nästan blir sant.Jag upplever att du sätter fingret på något i boken, att det är en ideologi som finns på alla olika nivåer. Du kan gå till de rikaste, till de fattigaste, till en etnisk svensk och till en med utländsk bakgrund, och folk är medvetna om att det är så här vi tänker på svensk identitet och svenskhet, delvis i alla fall. Det finns även i många andra västerländska kulturer men med lite olika förtecken. Det gör att man kan komma undan med vissa saker om du tillhör en minoritet. Något du också tar upp är den här njutningen. Man ser sig själv som överlägsen den man behandlar som bättre?– Just det, det är det diaboliska. Jag har hållit på med den här boken i många år och hade inte förstod att det finns en bockfot eller örnklo mitt bland allt den här tårögda humanismen. Men det finns ett slags överlägsenhet i det här. En typ av överlägsenhet är att man ger sig själv skulden för allt som pågår. Då betraktar man människor från andra kulturer, det kan handla om ett terrorbrott till exempel, som automater. De har ingen autonomi, de kör en truck genom Drottninggatan i Stockholm för att de inte hade något val. De var frustrerade helt enkelt. Och så menar vi att skulden ligger hos oss i väst. Där finns bockfoten, nämligen att vi är de som är autonoma medan människor från andra kulturer inte har något självbestämmande. De är i princip inte människor, om man med människa menar en varelse som kan fatta egna beslut, så kan ju Akilov låta bli att köra den där trucken och döda människor. Det finns något storslaget i den där underkastelsen, och i det vi tillmäter dem när vi menar att de saknar valmöjligheter. För fyrtio år sedan pratade om att man ägnade sig åt Saken med stort S. Där finns samma osjälvständighet som vi idealiserar och som får oss att bli tårögda och det är obehagligt. Precis som du säger innebär det att vi fråntar de här människorna autonomin vilket är en fruktansvärd förolämpning men det är förklätt till tolerans. Det är en bluff och bedrägeri av kolossala proportioner.– Det finns en annan aspekt som också är obehaglig. När vi slår vår egen rygg och attackerar oss själva, hela tiden är missnöjda och kritiska mot vår egen kultur, får man ställa sig frågan: Vad är drivkraften bakom samhällelig, politisk och social utveckling? Det är inte att man alltid är stolt och slår sig till ro, sitter och petar sig i naveln. Nej, drivkraften är att man ständigt utsätter sin egen kultur för en falkblick och alltid är missnöjd och att det bör bli bättre, att vi måste utvecklas. Vi måste ha bättre källsortering, kvinnors rättigheter måste bli bättre, kommunikationen, infrastrukturen och demokratin måste bli mer transparent. I missnöjet och självhatet ligger den här örnklon: Det är drivkraften för samhällelig utveckling.– Självkritiken kan vara en drivkraft och det finns något lömskt i självhatet. Om vi vänder på detta och kollar på hur många västerlänningar betraktar främmande kulturer. Man säger ”People from Syria, people from South Africa, they are so proud”. Vad blir konsekvensen av den här romantiseringen? Kanske att vi någonstans tycker att vi låter dem vara stolta för det gör dem passiva. Kulturer som hela tiden talar om att de är så stolta, det kanske är så att de har inte så mycket att vara stolta över. Det enda de har är sin tunna, desperata självgodhet men under den finns ingenting. Den här stoltheten kan vi inte visa för oss själva för det skulle kanske vara förödande för hela den framtidsorienterade kultur vi lever i. Vi låtsas vara toleranta och ödmjuka men i grund och botten är vi utvecklingsmonster och lämnar alla de här stolta kulturerna bakom oss där de hör hemma, så blir vi inte utsatta för deras konkurrens heller.Det finns en norsk sketch, Team Antonsen hette komikergruppen, det var Atle Antonsen, Bård Tofte Johansen, Harald Eia, och någon till. Man kan söka på “Et spørsmål om respekt” på Youtube. Den handlar om en pakistansk invandrare till Norge, som sitter i en fiktiv talkshow. Han kräver respekt från omgivningen. Då säger programledaren på det norska försynta sättet att ”Det känns som att det är viktigt för dig att få respekt och så där?” Då svarar Harald Eia som den pakistanske invandraren att ”Jo, men alla länder med lågt BNP måste få respekt, annars kan det sjunka under en nivå och då dör man”. Det är lite det du är inne på. Länderna som har den masochistiska nationalismen och samtidigt en överlägsen känsla, ofta har det funnits en koppling till imperialismen också. Alla vet att engelsmännen är överlägsna så då kan de vara självironiska, för de har världens största flotta. I Sverige har vi inte varit utsatta för någon invasion, vi har inte haft en extern chock mot vår nationella identitet. Det finns en konstig blandning där av imperialismen där man är trygg i sin överlägsenhet så man behöver inte visa upp den på samma sätt. ”Absolut, ni skottar kan ha lite självständighet, vi engelsmän har hela världen”.– Det du säger är intressant och viktigt. Om man är oerhört trygg som du säger och tvärsäker och fullständigt övertygad om sin förkrossande överlägsenhet gentemot andra kulturer, då blir man kanske lugn och lågmäld. Man kan uttrycka det som att man är så arrogant att man inte ens behöver höja rösten. Jag skriver någonstans att det som för 99 % av jordens befolkning är själva grundvalen för ens existens, nämligen huset man bor i och omgivningen och den egna kulturen, det betraktar den här överklass- eller medelklassvänstern som rasism. Man har blivit så förandligad att man har lyft ifrån det som för normala människor det liv man lever. Man ser ner på sin egen kultur med ett överlägset leende och betraktar allt det som är viktigt för nästan alla som någon typ av främlingsfientlighet. I den här självkritiken finns också en oerhörd arrogans menar jag. Jag har som exempel de här jetsettande expatrioterna, de som jobbar för FN eller EU och flyger runt och som tittar ner på 99 % av jordens befolkning som inte måste förnya sitt pass var sjätte månad. Man tittar ner på dem med ett överseende leende och det är en elitism för de flesta människor lever inte så. För de flesta människor är begreppet rasism ganska konstigt, även om det pådyvlas arbetarklassen nuförtiden.Du var inne på det med Rumy Hasans tanke, att vi har en postkolonial skuldkänsla. Direkt efter andra världskriget skrev Herbert Tingsten och många om att nationalism var anledningen till andra världskriget, så nationalism skulle vi motverka. Till exempel Sven Lindqvist med Utrota varenda jävel, han menade att vi hade en generalrepetition i kolonierna för vad vi som den västerländska civilisationen utförde med Förintelsen. Så i den västerländska civilisationen och det som ledde fram till andra världskriget, det fröet finns i allting som föregick det. Därför måste vi hela tiden vara vaksamma på Hitler inom oss själva och på fascismen om man tänker sig den som en evig kraft, som på något sätt kan dyka upp när som helst. Då blir den masochistiska nationalismen att det är vi som kan vara farliga. Om någon ur majoriteten blir hatmördad är det inte ett problem för det kan inte släppa loss Hitler i oss. Men som Trollhättan-mördaren eller Breivik – det kan återigen släppa loss demonen. Vi har hela tiden den här rädslan för det vi ser som oss själva och det västerländska, medan andra kulturer är fria från den här förbannelsen så då kan man nästan känna avundsjuka. Där kan man föra över de nationella känslorna som Orwell och du tar upp i din bok. För det känns säkert, då kommer du inte framkalla 1933 genom det.– Det är ungefär som att man skulle säga att turkisk nationalism är ofarlig för att det inte framkallar 1933, men den kan kanske framkalla något annat som är nästan lika illa som 1933. Men det här är inget jag berör i min bok, det borde jag kanske ha gjort. En aspekt i den masochistiska nationalismen är en hårresande kritik mot nationalism som sådan. Om man är nationalist så ser man hur nationalism sömlöst övergår i rasism, fascism, nationalsocialism, islamofobi och så vidare. Parallellerna går på en bråkdels sekund. Habermas, den tyske sociologen, skriver väldigt upplysande om det här. Han säger att det som för somliga är en oundviklig inom nationalismen – nämligen nationalsocialism – det ser han bara som en potentiell risk. Det är definitivt inte en sömlös övergång. Det är ungefär som att säga att socialdemokratin lätt kan glida över i stalinism, det är ingen som skulle påstå något sådant. Men när det gäller nationalism och problem på högerkanten är vänstern så villig att begå den här typen av hårresande politiska krumbukter och vägrar se de enorma politiska hindren som finns på vägen. Vad Habermas säger och vad jag också säger är att nationalismen som sådan, om vi tänker oss en svensk mild nationalism, inte är allierad på något sätt med fascism. Den är egentligen fascismens motsats på så sätt att nationalismen är grundvalen för ett modernt samhälle och för demokratier. Nationen som ram möjliggör allt, hela den modernitet som vi enas kring, som är bra. Alltså kvinnlig rösträtt och byråkratier. Max Weber pratar om det här också, att han ser nationalismen som ramen för ett modernt och civiliserat samhälle. Man kan lätt göra övergången till globalismen hos en del av vänstern. Man vill riva nationsgränserna för vi är alla människor, och allt är fritt och äkta och autentiskt. Min fråga till dessa utopister som jag kallar dem är: Vad bygger vi samhället på? Förutom transnationella företag, förutom nyliberalism, förutom avreglering? Om man tar en sak som feminism eller kvinnors rättigheter, hur ska vi kunna hävda dem om vi inte har nationalstater att göra det inom?Med din bok och en diskussion som har kommit på senare år skulle jag ändå säga att sådana där uttalanden som Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin gjorde, den typen av reflexiv självkritik och absurda uttalanden om den egna kulturen, är något vi har rört oss från. Människor idag känner sig kanske inte lika självsäkra på svenskars position i Sverige, det svenska språkets position i olika delar av landet. Om vi tänker oss nationalism som en grund för en väldfärdstat och att vi känner samhörighet så kan man säga att idag är Sverige ett otroligt heterogent samhälle. Många delar på territorium men det är inte självklart att alla skulle vara svenskar i någon egentlig mening eller att alla skulle känna samhörighet med varandra. Om du frågade någon 1980 och de gav uttryck för de här reflexiva tankarna, ”Men vadå, Sverige är väl ingenting att stå efter. Det är mycket bättre i andra länder”. Det var ett uttalande som kanske inte hade så stora konsekvenser. Men idag kan det ha det för människor för vi befinner oss i ett land som präglas av mycket mångfald. Det finns många skolor där nästan ingen pratar svenska hemma. Så vi har en ny situation och jag ser den här diskussionen du tar upp i boken som ett slags uppgörelse med den här överlägsenhetskänslan som tar sig uttryck i självspäkning.– Jag kom att tänka på när du pratade att jag tycker om att gå unt på kyrkogårdar. Jag gör det ofta och läser namnen, framför allt deras yrken. Alla de här människorna som kom före oss, som har gjort Sverige så bra. Jag kan ibland känna mig lite moloken för jag undrar vad är det vi sysslar med just nu? En del hade yrken som inte finns längre. Allasammans drog försiktigt, sakta men envetet och jävligt tålmodigt åt samma håll. Det var det de gjorde och det var lite det som var poängen. Det säger Tage Erlander i ett tal som sossarna inte vill veta av. Han säger att det som gör Sverige så unikt och framgångsrikt är att vi alla är så lika och arbetar för samma mål. Där var vi helt enkelt. Det fanns ingen mångfald på den tiden utan alla strävade efter samma mål. Det skulle bli renare, friskare, snabbare, mer jämlikt, mer demokratiskt och det blev det faktiskt också under 1900-talet. Här kanske jag poppar upp som en gammal gråsosse men jag tycker att det finns många fantastiska aspekter i den gamla klassiska socialdemokratin och vänstern. Men nu har vi ett samhälle, som du helt korrekt påpekar, där människor kommer från Sverige och lever i Sverige från alla möjliga olika länder och kulturer. Jag klandrar dem inte, man lever i sin egen kulturs vägnar. Men det innebär att alla de här människorna drar åt olika håll. Den svenska staten, det svenska samhället, där finns det människor som drar åt alla väderstreck samtidigt. Det finns ingen samlad riktning. Det är nästan som en dragkamp. Om man med samhälle menar någon form av sammanhållning där man litar på varandra och har solidaritet, som inte sossarna använder längre, så är frågan vad Sverige är och vad Sverige kommer att bli.Jag är lite yngre än vad du är men vi är uppvuxna i ett land med en tillit till statens institutioner. Men många av de här löftena om att vi lever i en gemenskap, gör din plikt, kräv din rätt och så vidare, men så läser man i tidningen om en Ica-butik som blivit rånad 40 gånger. Eller våldtäktsmannen som får 840 000 från staten i skadestånd för att det visade sig att han kanske var yngre än 18 år. Man har en känsla av att man inte längre har den här samhörigheten eller tilliten till de statliga institutionerna. Jag hade Andreas Johansson Heinö här som gäst och för tio år sen eller så pratade han om att vi kanske behöver mer nationalism för att överbrygga skillnader, och nu vill han inte längre säga det för han tycker att ordet är för belastat.Vi försökte reda ut det där, var vår meningsskiljaktighet fanns. Om man kollar på historien så har nationalism fått ett väldigt dåligt rykte, skulle jag hävda. Jag vet att George Orwell kallade sig själv patriot snarare. Jag menar att mycket av det som vad 1800- och 1900-talets stora konvulsioner och katastrofer berodde inte på nationalism utan på imperialism. Tysklands nationalsocialism och Hitler, det de gjorde var att expandera och utrota andra folk. Om man tittar på dansk nationalism så har de inte behövt expandera, i alla fall inte sen de fick spö vid Stora Bält. De har inte behövt invadera Sverige eller Norge för att vara nationalister. Redan på 1940- och 50-talet började man säga att den här känslan av att tycka att det egna landet var bra, att känna stolthet och sånt som var självklart för många, var något diaboliskt. Men snarare är det kanske att åka till Afghanistan och försöka bygga upp ett land enligt västerländsk modell, den sortens imperialism som är ett problem och har varit ett problem länge.– Det du säger faller väl in i ett klassiskt konservativt tankemönster. Jag är nog inte helt enig med dig.Jag tänkte att du inte skulle vara det.– Nej, inte riktigt. Jag tror att du och jag är eniga i nästan allt men jag tror däremot inte att man kan säga att nationalsocialismen till sin grund skulle vara imperialistisk. Jag tror att det är något så enkelt som en perversion, eller egentligen en återvändsgränd för nationalism. Alltså när nationalismen löper amok. I den nationalistiska ideologin som kan övergå i nationalsocialism ryms också den imperialistiska tanken, men jag tror att grundtemat för Hitler eller Mussolini och andra är en nationalistisk ideologi. Men jag menar ändå det finns en avgrund mellan en modern, återhållsam, balanserad, inkluderande, som man ska säga hela tiden, nationalism…Det säger till och med talibanerna nu, att de har en inkluderande islamism. Det sa en av deras talespersoner. Då kände jag att det har gått för långt. Talibanerna hänger med i hur du låter på Twitter.– Det visste jag inte, jag har blivit anklagad för mycket men nu kan jag också bli anklagad för att vara taliban!Varsågod!– Bara slafsa i er! En sak som jag tycker är lite märklig är att man vill hela tiden välkomna människor från andra kulturer in i det svenska. Då frågar sig jag, vän av ordning, vad är då det svenska? Vi måste välkomna dem, men i vad? För det svenska finns ju inte? Ska vi välkomna dem i något som inte existerar? För vi har gjort det till en blodssport att förringa och ignorera allt svenskt. Vi kan ingen historia, vi blickar tomt in i framtiden. I min förra bok försökte jag vara lite rolig och skrev ”Ska de läsa Fröding när vi tror att det är en ostkaka?” Hur ska de kunna känna en tillhörighet till något vi själva struntar i, eller inte bara struntar i utan som vi i princip uppmanar alla att ignorera? Jag har undervisat i SFI för länge sen och då pratade jag med elever, framför allt muslimer men även en del från forna Jugoslavien. De sa att det är märkligt att ni inte bryr er om era egna rötter. Vi springer omkring och ignorerar den svenska flaggan och kulturen av något slags total missriktad hänsyn mot människor från andra kulturer, som tycker att det är naturligt att vifta med den svenska flaggan och hylla den egna kulturen. Det innebär att den masochistiska retoriken inom det multikulturella entouraget, det är som ett slags autistisk pingpong inom medelklassakademin där man är hänsynsfull och tolerant och finkänslig mot varandra. Men det är som ett slags påhittad finkänslighet för människorna man tror är i behov av denna finkänslighet och som skulle bli förtvivlade om man inte höll på med den, de struntar fullständigt i den. Och det är värre än så, de tycker att det är konstigt att vi inte kan gå på som danskarna och norrmännen med sina flaggor. Jag tycker att det är teman som går igen om och om igen i hela den här debatten. Lik förbannat kan man ha projekt och konferenser kring det, men vad det har med verkligheten att göra står skrivet i stjärnorna.Jag tänkte att vi inte skulle hålla med varandra, för jag tror att jag har mer positiva tankar om nationalism än vad du har. Rudyard Kipling hade ett känt citat ”What do they know of England, who only England know”. Det skrev Orwell om också, att om du bara känner till England så vet du inte att du är beroende av hela det brittiska imperiet. För att känna England och förstå England måste du förstå imperiet och vara en del av den stora världen. Så om du blir för nöjd med din lilla plätt på jorden vet du inte heller vad den här värd. Jag älskar Sagan om Ringen och det är som med de små hobbitarna i Fylke. De vet inte ens om att det finns utbygdsjägare som vaktar deras gränser. De känner inte till det, de föraktar utbölingar och är rädda för dem, de vet inte att utbygdsjägarna skyggar dem. Den där t-shirten du köper produceras av fattiga människor som jobbar för en spottstyver under hemska förhållanden i Bangladesh och att tro att du är frikopplad från det systemet stämmer inte. Poängen är att du måste känna världen för att förstå ditt eget. Men där finns ingen masochism utan en nyfikenhet. Om man tar den postkoloniala litteraturen, till exempel Edward Said, så var han inte intresserad av de orientaliska kulturerna som hade skildrats utan av att kritisera dem som hade åkt dit och lärt sig språket, bott där och ”gone native” så att säga, och säga ”Titta, de hade koloniala attityder”. Det var givetvis sant men de var också genuint intresserade och en del av kulturerna, på ett sätt som postkoloniala aldrig har varit för de har varit intresserade av att göra upp med väst. Det finns en provinsiell attityd för å ena sidan är man för intresserad av allt det främmande men å den andra är du inte tillräckligt intresserad, utan du vill ha Disney-versionen av den andra kulturen, en tillrättalagd version av den.– Menar du vänstern?Ja, eller alla som har den här masochistiska attityden till det egna samtidigt som de höjer upp till exempel de äkta kulturerna som befinner sig långt borta. Det är så häftigt med en maorier som gör sin haka-dans till exempel. Men du är inte intresserad av problemen med alkoholism hos maorierna. Du tycker att det är fantastiskt att inuiterna har så många ord för snö men du är inte intresserad av hur många mord som begås på Grönland. Du har inget genuint intresse utan du använder de andra för att slå på dig själv.– Du sätter fingret på något oerhört känsligt och det är ett klockrent exempel på romantiseringen som den här medelklassvänstern inom akademin och journalistiken ägnar sig åt. Det som kallas ”boutique multiculturalism”, jag tror att det var Rumy Hasan som använde det också. Alltså när det handlar om kryddor, det indiska är så kryddstarkt och färgrikt, men då säger jag som den festförstörare jag är att det färgsprakande kanske är ett inbördeskrig. Det färglösa som vi ser i väst, det är så tråkigt och händelsefattigt, det kanske bara är ett annat ord för att vi har väloljade, tysta, supersnabba och korrekta byråkratier som spinner som en katt dag och natt. Det kanske inte är färgsprakande men det är bättre.Jag tänkte att vi kan avsluta med vad du ser som en väg framåt. För att inte fastna i en narcissistisk nationalism men inte heller en masochistisk – hur ska vi ta oss vidare?– Min bok är uppbyggd kring 23 teman där jag visar att de jag kallar klassiska nationalister och de masochistiska nationalisterna, de är dödsfiender och skulle inte stå ut med att dricka kaffe tillsammans i mer än en minut. Men jag menar att under ytan så säger de i princip samma sak. Det är bara att den enes ömhet gäller det egna landet och den andres gäller en annan kultur. Men vad de delar, menar jag, är en fullständig likgiltighet för det man kallar politiska principer. En multikulturalist kan älska konst när den riktar sig mot väst och försvarar konstnären med full kraft. Men om vi tar Mohammed-karikatyren och Lars Vilks så gör multikulturalisten en helomvändning och tycker att konstnären ska fängslas. Det finns motsvarande exempel på högersidan. Det fanns en kvinnlig SD-ledamot som gick igång på någon muralmålning som innehöll ett kvinnligt underliv och när det är en muralmålning är det kanske inte jätteerotiskt. Men hon sa i riksdagen att den här kvinnliga konstnären borde hamna bakom lås och bom. Men hade det handlat om Mohammed-karikatyrerna eller Dan Park skulle hon vara passiv eller försvara dem med full kraft. Men jag menar att båda attityderna är spegelbilder av varandra. Ingen av de båda extremisterna är intresserade av principen när det gäller konstens frihet, nämligen att man ska också hävda konstnärlig frihet när det gäller konst man inte tycker om, och kanske framför allt då. Rosa Luxemburg säger att ”Freedom is only freedom for those who say things other people do not wish to hear”. Det handlar om att man hävdar friheten för dem man inte uppskattar, som är ens motståndare. Det är det som definierar ens inställning. Här tycker jag att både högern, och då går vi långt utanför dina domäner, och vänstern begår samma fel. Man bör hävda liberala politiska principer – konstens frihet som princip. En princip innebär då att man hävdar det oberoende av vem som säger det och oberoende av social, politisk eller religiös kontext. Den klassiskt liberala ideologin innehåller svaret på hur vi ska ta oss ut ur den självbelåtna politiska förvirring som jag menar både högern och multikulturalisterna ägnar sig åt. En återgång till klassisk liberalism, John Stewart Mill skulle man kunna säga. Jag är ingen politiker men om man skulle ha en väg ut så menar jag att den finns i den klassisk liberalism där man till varje pris hävdar politiska principer. Det som jag hävdar för mina åsiktsfränder gäller också dig och alla andra. Det handlar om principer och inget annat.Stort tack Göran Adamson för att du var med i Rak höger!– Tack så mycket, det var mycket trevligt att prata med dig!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

I veckans avsnitt presenterar vi vår officiella sponsor, vi ger info om vårt kommande event och framtida event! Vi ger info om vart ni kan köpa Säg Det Bara Merch. Vi fortsätter med lyssnarfrågor i stil med: Har man en skyldighet att berätta för en ny partner ifall man har ett OnlyFans konto, Män som har bonge oå stranden, Grabbar med förhud som inte sköter sin hygien, Om ens baby får dansa med grabbar på klubben och mycket mer!Skrattar ni inte med oss får ni pengarna tillbaka!Support this show http://supporter.acast.com/sagdetbara. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Eddie (Mohamed Omar) pratar med twittraren Linn B.

For nylig skulle den afroamerikanske forfatter Amanda Gorman oversættes til hollandsk. Hun havde selv valgt en hvid, hollandsk oversætter, men efter kritik trak oversætteren sig fra opgaven. Kritikken gik på, at en hvid person ikke bør oversætte tekster af en sort forfatter. Men hvor går grænsen, når andres kulturer skal portrætteres? Påskeferien begyndte for nogen i fredags og for andre i dag. Men der er jo mange ferieaktiviteter, vi ikke kan foretage os for tiden på grund af coronarestriktionerne. Derfor snakker vi i dag med en ekspert om nye, anbefalelsesværdige serier, som man kan give sig i kast med, når man hygger derhjemme. Der findes nok nærmest ikke den ting i verden, der ikke er nogen, der samler på. Derfor snakker vi hver dag i denne uge med en, der samler på et atypisk samlerobjekt. I dag snakker vi med en, der samler på sneakers. Frederik quizzer Andreas i at gætte et verdenskendt musikhit, som bliver spillet i en finsk polkaversion. Medvirkende: Lise S. Andersen, forfatter, Jacob Hinchely, radio- og podcastvært, Rebecca Hyldahl, Sneakers-samler.

Preeti og Zenab tar en prat om det å vokse opp med ulike kulturer og hvordan det har formet dem som mennesker og mødre. See omnystudio.com/listener for privacy information.

I veckans avsnitt går vi igenom våra relationer, i våra kärleksförhållanden och släkter, och tittar på hur skillnaderna i religion och kultur kan påverka dem. Taget från egna erfarenheter, vad vi lär oss från tidigare generationer - men även vad vi kan lära dem - gräver vi ned oss i ett stort ämne som kommit som önskemål från er lyssnare. Dessutom bjuder Markiz på lite mat såklart. Välkomna! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

*Galvan har sett ny Indisk film og fått tanker. *Quiz om filmsitater *Ny (seksuell) legning opp til debatt.

Tag Kathrine og Amalie i ørerne, og kom med på dagens gåtur langs Havnefronten i Aalborg. Dagens samtale og personlige fortælling handler om at finde sit kald - det man skal i livet.Amalie har hele sit liv været draget af det kunstneriske og kreative univers. Med en baggrund inden for Art & Technology og en uddannelse som Event Manager har Amalie i mange år beskæftiget sig med at skabe oplevelser for kunder.De mange stillinger har bl.a. bragt Amalie til internationale byer som Biarritz, Berlin og London - byer, der alle pulserer med liv, kultur, kunst og kreativitet.Men bag computerskærmens blå skær og de ensformige opgaver kunne Amalie mærke sin indre skaberkraft kalde. Hun savnede at være mere i kontakt med sit kreative jeg. Amalie besvarede kaldet ved at tage ud i verden og lade sig føre af inspirationen. En udvendig rejse, der bl.a. tog hende til Kenya og New York.Indvendigt kunne hun dog mærke, at der var noget, som var værd at udforske i kontrasten til det hurtige storbyliv.Og det var dér, mens hun så udover New Yorks skyline, at Amalie blev inspireret til at prøve en anderledes tilværelse på en gård nord for København. Hvad har denne oplevelse lært Amalie?Og er hun kommet tættere på sit kald?Få svaret og meget mere i dagens episode.

Vilka värderingar är viktigast att ens blivande partner har? Oavsett kultur och bakgrund. Malin berättar om sin flört med en passionerad italienare och om man får sia framtiden...vem är då Julias blivande man? Vi avslutar med att skåla för ett väldigt viktigt budskap som ni inte får missa!! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Send gjerne dine spørsmål om innovasjon og teknologiledelse til salvador.baille@intelis.no eller til S.O.S. Innovasjon siden her. Eller via Facebook gruppen S.O.S. Innovasjon. I panelet: Mario Ek Aparicio, Head of eCommerce and Product Manager i Vipps Gunn Kristin Vambheim, Ansvarlig Partnerutvikling ved DigitalNorway Featured: Frode Alvad, Sales Director Nordics ved Amdocs Du kan abonnere på denne podcasten på Apple Podcast og Spotify.      

JONAS FYLLER ÅR IDAG OCH DÅ PASSADE VI PÅ OCH PRATA OM HUR OLIKA KULTURER FIRAR B-DAYS

Hvis du er en af dem, der ELSKER at skråle til højlydte koncerter med en fadbamse i hånden, så er du sikkert skuffet over, at der lange udsigter til, at det igen bliver muligt. Til gengæld kan det være, at du skal finde ud af, om low-fi koncerter er noget for dig. Det er sid-ned koncerter i folks private hjem, hvor man kan holde afstand og hvor man kan komme til koncert, selvom verden stadig er påvirket af corona. Vi skal også vende kulturen på arbejdspladser i Danmark. Vi har inviteret en mangfoldighedstræner med i programmet til en snak om, hvordan vi skaber en arbejdskultur for alle. Medvirkende: Karsten Kjems, Jesper Binzer og Rikke Voergaard-Olesen

Episode 34 Kulturer med lav og høy kontekst og deres språkbruk (del 2) Please check out my newest book: 21 Self-Limiting Beliefs on Learning a Foreign Language – Smashed! USA & worldwide Kindle: https://www.amazon.com/dp/B082J2L8YT Paperback: https://www.amazon.com/dp/1673536964 Canada Kindle: https://www.amazon.ca/dp/B082J2L8YT Paperback: https://www.amazon.ca/dp/1673536964 Australia Kindle: https://www.amazon.com.au/dp/B082J2L8YT UK Kindle: https://www.amazon.co.uk/dp/B082J2L8YT Paperback: https://www.amazon.co.uk/dp/1673536964 GO-metoden “Jeg har bodd i Tyskland i mange år. Jeg har gått gjennom alle nivåer og gjennomført de nødvendige eksamenene. Ikke desto mindre gjør jeg fortsatt for mange feil for å få en seriøs ansettelse i mitt yrke. ” Det er lett å starte et fremmedspråk. Det krever bare å trene og bo i utlandet for å bli flytende. For å lære de siste (!) 5% og å snakke uten feil, trenger du imidlertid en helt annen tilnærming. GO-metoden hjelper deg å bli kvitt dine kroniske grammatikk- og uttalefeil ved å anvende psykologi og prinsipper for kvalitetsstyring. Vi tilbyr korrigerende kurs for noen språk, i tillegg til et generelt system for å forbedre din bruk av alle språk. Vi støtter bedrifter i å forbedre språkkompetansen til nøkkelmedarbeidere. Gerhard Ohrband Har hjulpet mer enn 1200 studenter med å fremme studiene og yrkeskarrieren ved å oppnå gode tyske og spanske ferdigheter. Psykolog og språklærer, fra Hamburg / Tyskland (* 1979). Gift, en sønn. MA i psykologi fra University of Hamburg. Mer enn 15 års erfaring som universitetslektor i psykologi samt konsulent for UNICEF, Terre des Hommes, IOM, EU og private selskaper. Snakker 21 språk. Kontakt Send oss ​​en e-post: gerhard.j.ohrband@gmail.com Hjemmesiden vår: https://thegomethod.org/ Våre nettkurs: https://gerhards-school.thinkific.com/ Youtube-kanalen vår: https://www.youtube.com/channel/UC3n5LCxW8N3uPatViww-Okw/ Podcasten vår: https://anchor.fm/norwegiango Bloggen vår: https://thegomethod.blogspot.com/ Facebook-siden vår: https://www.facebook.com/pg/Psykologi-og-fremmedspr%C3%A5k-105094454256915/ På Linkedin: https://www.linkedin.com/in/gerhard-j%C3%B6rg-ohrband-22525147/ Twitter: https://twitter.com/JOhrband Hvis du vil spare tid på å lære et fremmedspråk uten lærer, kan du sjekke boken min "GO-metoden" på Amazon.

Episode 33 Kulturer med lav og høy kontekst og deres språkbruk Please check out my newest book: 21 Self-Limiting Beliefs on Learning a Foreign Language – Smashed! USA & worldwide Kindle: https://www.amazon.com/dp/B082J2L8YT Paperback: https://www.amazon.com/dp/1673536964 Canada Kindle: https://www.amazon.ca/dp/B082J2L8YT Paperback: https://www.amazon.ca/dp/1673536964 Australia Kindle: https://www.amazon.com.au/dp/B082J2L8YT UK Kindle: https://www.amazon.co.uk/dp/B082J2L8YT Paperback: https://www.amazon.co.uk/dp/1673536964 GO-metoden “Jeg har bodd i Tyskland i mange år. Jeg har gått gjennom alle nivåer og gjennomført de nødvendige eksamenene. Ikke desto mindre gjør jeg fortsatt for mange feil for å få en seriøs ansettelse i mitt yrke. ” Det er lett å starte et fremmedspråk. Det krever bare å trene og bo i utlandet for å bli flytende. For å lære de siste (!) 5% og å snakke uten feil, trenger du imidlertid en helt annen tilnærming. GO-metoden hjelper deg å bli kvitt dine kroniske grammatikk- og uttalefeil ved å anvende psykologi og prinsipper for kvalitetsstyring. Vi tilbyr korrigerende kurs for noen språk, i tillegg til et generelt system for å forbedre din bruk av alle språk. Vi støtter bedrifter i å forbedre språkkompetansen til nøkkelmedarbeidere. Gerhard Ohrband Har hjulpet mer enn 1200 studenter med å fremme studiene og yrkeskarrieren ved å oppnå gode tyske og spanske ferdigheter. Psykolog og språklærer, fra Hamburg / Tyskland (* 1979). Gift, en sønn. MA i psykologi fra University of Hamburg. Mer enn 15 års erfaring som universitetslektor i psykologi samt konsulent for UNICEF, Terre des Hommes, IOM, EU og private selskaper. Snakker 21 språk. Kontakt Send oss ​​en e-post: gerhard.j.ohrband@gmail.com Hjemmesiden vår: https://thegomethod.org/ Våre nettkurs: https://gerhards-school.thinkific.com/ Youtube-kanalen vår: https://www.youtube.com/channel/UC3n5LCxW8N3uPatViww-Okw/ Podcasten vår: https://anchor.fm/norwegiango Bloggen vår: https://thegomethod.blogspot.com/ Facebook-siden vår: https://www.facebook.com/pg/Psykologi-og-fremmedspr%C3%A5k-105094454256915/ På Linkedin: https://www.linkedin.com/in/gerhard-j%C3%B6rg-ohrband-22525147/ Twitter: https://twitter.com/JOhrband Hvis du vil spare tid på å lære et fremmedspråk uten lærer, kan du sjekke boken min "GO-metoden" på Amazon.

After ten weeks of Quarantine, The Culture returns with major football on the discussion in Episode SEVENTY NINE! We discuss the restart of the Bundesliga season and this week's Der Klassiker matchup between Bayern and Borussia Dortmund, and how we've been adjusting games played in empty stands and now featuring- piped in crowd noise!! We also go into the proposed MLS tournament in Orlando and try to figure out why Don Garber is big mad that word has spread over the competition. After the break we celebrate FTC milestones on the socials and comment on the growing number of murders of Black men and women in America, 2UP/2Down AND MORE!! Listen, subscribe, and SHARE with your homies and baes on your favorite podcast apps! Don't forget to submit feedback on your apps- we see it and we appreciate it! Subcribe to our new YouTube Channel! http://bit.ly/FTCUTDTube Go to ftcutd.myshopify.com and get your 15% Off your next order with the promo code FOURSTARS- order your new nameset, hat, and t-shirt from your fam from For The Culture! Follow us on Social Media! Twitter - @FTCUTD Instagram - @FTCUTD Like us on Facebook - FTC #ForTheCulture #cultureoverclub --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app --- Send in a voice message: https://anchor.fm/ftcutdshow/message Support this podcast: https://anchor.fm/ftcutdshow/support

Hvordan er det å bo i Norge; mens familien din kommer fra et land med en helt annen kultur? Sheri Shamlou kom fra Iran til Norge da hun var tre år gammel. Chirag er født i Norge med Indiske foreldre. Hva slags skviser havner man i? Og hvordan er det å ta med seg en norsk kjæreste hjem til familien?

Tror du på hele Bibelen, eller plukker du ut det du ikke liker? Bibelen er en gammel bok, skrevet over en svært lang tidsperiode med mange ulike forfattere. Kulturer har forandret seg. Vi vet langt mer nå. Kan Bibelen være troverdig, viktig og relevant i dag? Hele Bibelen? Margunn Serigstad Dahle og Odd Martin Reilstad. Se videoene her: https://snakkomtro.com/category/videoer/grill-en-kristen-videoressurser/ Vil du støtte arbeidet til Damaris Norge, slik at vi kan produsere flere ressurser slik som dette? Gå til damaris.no/bidra

Et kulturmøde kan lykkes, hvis man fokuserer på at tage det bedste fra begge kulturer. Sådan har det i hvert fald været for idéhistoriker Mette Bærbach Bas, der deler sine erfaringer fra et dansk-tyrkisk ægteskab:"Vores to små piger har en dansk mor og en tyrkisk far. De færdes hjemmevant i begge kulturer og på begge sprog. Når vi holder jul hos mine forældre i Vendsyssel, synger de med på salmerne i kirken, danser om juletræet og stiller risengrød ud til nissen. Når deres tyrkiske farmor og farfar inviterer til bayram-fest (afslutningen på ramadanen) i Fredericia, kysser de på hånd og får slik og pengesedler af de voksne og spiser baklava (en kage i sukkerlage) med største nydelse. Så nemt et kulturmøde har det ikke altid været. For børnene, jo, men ikke for min mand og mig."Vært: Mette Bærbach BasLæs mere her: https://kulturspejlet.dk/

I dagens episode af Marketers Morgen er Søren Sprogø med i studiet for at fortælle om, hvordan man som brand kan markedsføre sig mod sub-kulturer og nicher med stor succes. Baseret på Sørens erfaringer med Hungry.dk vil du lære, hvordan du kan anskue at arbejde med sub-kulturer, og hvorfor det kan give enorm værdi, hvis du gør det rigtigt.

Eldre med psykiske lidelser fra andre kulturer kan mangle helsekompetanse i møtet med det norske helsevesenet. Begrenset tilgang til tilpasset helseinformasjon og pasientopplæring er én mulig årsak til at de ikke har like god tilgang til helsetjenester som resten av befolkningen, forteller Ragnhild Storstein Spilker i dette nettforedraget. Hun er seniorrådgiver ved enhet for migrasjonshelse på Folkehelseinstituttet.

Angela har gått till ett medium och delar nu med sig av vad som kommer att ske i framtiden. Elly har gjort LIVETS tacos. Vad är det som gör Angela så upprörd och hur är det egentligen att leva med en vit partner. Svaren får du i dagens podd. Så in och lyssna!

I denne podcast taler Hans Erik med Sara Topsøe, som er kunstnerisk leder på Carte Blanche.Hun har gennem de senere år haft en interesse for, hvordan vi som mennesker bruger samtalen. De kommer ind omkring de forskellige samtaletyper, og hvordan de hver især har deres eget formål, berettigelser men også begrænsninger.

Gudstjeneste med rødder og vinger, Teolkursus 2018

Møt forfatteren og forretningsutvikleren Loveleen Rihel Brenna. Hun er den første i Norge som ble arrangert gift. Som 18-åring ble hun giftet bort til en mann som familien hadde funnet til henne i India og hentet til Norge. Hun levde i et ekteskap med en stor grad av negativ sosial kontroll. Loveleen deler erfaringene sine om hvordan det var å bryte ut av den krenkende og dysfunksjonelle forholdet. Hun forteller om vendepunktet da hun som nyskilt og utstøtt fra familien ble alvorlig syk og innlagt på sykehus. Da tenkte hun at hvis det hadde skjedd noe med meg nå, hadde ingen oppdatert det. Da bestemte hun seg for at hun skal gi mennesker alt det hun selv har savnet. ---Har du innspill, ris eller ros? Forslag til gjester? Forslag til tema? Vil du selv være gjest? Send oss gjerne en e-post på some@hoyre.no. Det er også stor stas med ratings og anmeldelser i iTunes

Mit navn er Ivi Luna Olsen, jeg er 13 år og går på Nuuk Internationale Friskole. Jeg har interviewet Aviaya Hjortsbjerg omkring hendes forældres skilsmisse. Aviaya bor hos sin mor i Nuuk, mens hendes far er flyttet til Danmark, og det ændrede en masse ting. Aviaya fortæller om på skift at skulle tilpasse sig to kulturer og to opdragelsesmåder. Alt det kan I høre meget mere om i podcast-episoden.  ”Grønlandske Livshistorier - fortalt af unge” er et projekt, som er udtænkt og skabt af journalisterne Iben Danielsen og Annelise Mølvig. Ideen opstod, fordi Grønland i år markerer 40-året for hjemmestyret og ti-året for selvstyret. Det handler om identitet og kommunikation. Der er historier, som må fortælles, fordi de er unikke, sjove, vigtige i hverdagen eller årsag til en livsændring eller en skelsættende begivenhed. Sådanne historier sætter perspektiv på det levede liv og livsvalgene. Også for unge mennesker. Disse podcastepisoder er udviklet, produceret og fortalt af unge, og de er resultatet af et kursus i fortælling og en introduktion til podcastmediet.  Inden en historie skal fortælles, er det godt at få struktur på den og få opmærksomhed på det unikke i den. I forløbet har vi diskuteret med eleverne, hvad der er en god historie, og hvordan man vinkler og vælger. Vi har talt temaer og sansernes brug, når man arbejder med det auditive medie, podcast. De er blevet præsenteret for redskaber til at genkalde oplevelsen i flere dimensioner, i farver og med lyde. Eleverne har arbejdet med deres egne livshistorier, eller såkaldte livstykker, og så har de fået inspiration og coaching til at finde en person eller flere, som kunne perspektivere det til deres personlige podcastepisode. Eleverne har lavet deres podcastepisoder alene med mobiltelefon, og disse optagelser, både interviews og baggrundslyde, er siden blevet bearbejdet i Hindenburg, som er podcastens redigeringssystem. Det er et nemt og intuitivt redskab. Eleverne har først lavet et klippemanus, hvorefter de er gået i gang med at redigere udsendelsen, fundet podsafe musik og lagt deres lydeffekter på. Derefter har de lagt intro- og outro-speak på samt skrevet tekster til podcast-episoderne på hjemmesiden. Forløbet afsluttes med, at udsendelserne offentliggøres på hjemmesiden www.groenlandske-livshistorier.dk og www.groenlandske-livshistorier.gl, samt at de kan findes på alle kendte podcast-tjenester.  Vi er Annelise Mølvig og Iben Danielsen, to journalister med erfaring indenfor skrive- og erindringskurser og med stor interesse for den talte fortælling. Vi er begge erfarne undervisere. Vi har foreløbig rejst i Kangarlussuaq, Nuuk og Sisimiut. Vores plan er at fortsætte Grønlandske Livshistorier og samle podcastepisoder og fortællinger ind fra andre dele af Grønland. Projektet er støttet af NunaFonden, og det er vi meget taknemmelige for. Hvis du kender en som har en god personlig historie, som kan sætte perspektiv på Grønland i dag, så hører vi rigtig gerne fra dig. Hvis du kender en skole eller et gymnasium, som gerne vil have besøg for at gennemføre et lignende projekt, så hører vi også gerne fra dig. Skriv til aluu@groenlandske-livshistorier.dk        

Jeg hedder Sebastian Bidstrup Johansen, og jeg går I 1.Z på GUX Sisimiut. Mit emne er AFS, American Field Service. Det er en frivillig organisation, som arrangerer udvekslingsrejser for unge over hele verdenen. Jeg har valgt dette emne, fordi jeg var i Kenya med min efterskole. Jeg synes, det er vigtigt for unge at komme til udlandet og opleve end anden kultur end sin egen. Jeg interviewede Nukanguak Olsen, en AFS-repræsentant fra Sisimiut. Læs mere om projektet    

Karen Foss ser det som en gave og styrke at mestre både grønlandsk og dansk. Det er hendes levevej. Hun bevæger sig hjemmevant på Ilulissats klipper og i København, hvor hun viser turister rundt. Karen, 50 år, arbejder som turistfører og rejseleder. Hun elsker at favne sine kulturer Grønland og Danmark. Karen boede i Ilulissat de første 15 år af sit liv. Hendes mor var grønlænder,og faren var kommet til Ilulissat i 1950’erne for at åbne en købmandsforretning. Det blev den navnkundige Birger Hansens butik. Han var en mester i at kommunikere med folk, selv om hans grønlandske ikke var det bedste.  Derimod blev Karen dobbeltsproget. Hjemme talte hun mest dansk, og hun kom i dansk klasse. Men når hun lagde skoletasken og legede med børnene i kvarteret, så foregik det på grønlandsk. Ligesom hendes mormor og onkel, som boede i nærheden, kun talte grønlandsk. Og Karen elskede at være hos dem, og besøgte dem ofte. Familien valgte at flytte til Danmark, da Karen var 15 år, og det første år i dansk 10. klasse var lidt forvirrende. -Jeg synes dog, at der var en god og sund nysgerrighed, og det var ikke ubehageligt at være grønlænder blandt de danske unge. Kun en gang husker jeg en dreng, som sagde; Grønland, det er der, de slår babysæler ihjel. Jeg fortalte min far, hvad drengen havde sagt, for det undrede mig. Og min far sagde, at der slet ikke var babysæler i Grønland. De var i Canada, og at det slet ikke var noget, jeg havde med at gøre. Og det, synes jeg, var rigtigt af ham, fortæller Karen og fortsætter: -Det var en meget sammentømret klasse, og det var først, da jeg kom i gymnasiet, hvor alle var nye, at jeg fandt min plads her. Indtil vi flyttede hertil, havde jeg kun få gange været i Danmark, i et sommerhus i Nordsjælland, i zoologisk have og Tivoli og den slags. Karen blev nysproglig student, og hun vidste ikke helt hvad hun ville. Hun var lidt skoletræt, og karaktererne var ikke de højeste. Hun havde nok brugt de første år på at tilpasse sig den nye kultur. Hun valgte at finde en læreplads og gerne en, som havde forbindelse med Grønland. -Jeg vidste jo, at man ikke kan kappe bånd til sin kultur, og jeg var så heldig at få en læreplads ved Grønlands Rejsebureau som kontorelev, siger hun i podcasten. Efter et par år i København fik hun tilbudt job i Nuuk. Det var stadig rejse- og turistbranchen, som tiltrak. Hvad der skulle have været et kort ophold, blev til ni år i den grønlandske hovedstad. Hun mødte sine børns far og fik en søn og en datter. -Det handler om at finde en balance mellem Danmark og pulsen her og så Grønland og det nære og den storslåede natur, og jeg savnede Danmark, siger hun, der vendte tilbage i 2002 til København, da børnene var tre og seks år. Så de har gået i dansk skole. Karens søn bor i dag i Nuuk. Årene er gået, og som rejseleder opholder Karen sig hver sommer i Grønland. Og det er sådan hun bedst finder sig selv i de to lande og de to kulturer. -Hvor Danmark har en høj puls og en masse aktiviteter, så er Grønland stadig det nære, en nærværenhed som man kan savne i Danmark. Bare det at gå ud og sidde og nyde naturen og høre ingenting, det kan jeg ikke leve uden, siger Karen Foss. Her er et billede af Karen og hendes barndomsveninde, der også hedder Karen. Bagved kan man se deres barndomshjem i Ilulissat. Karens familie boede øverst til venstre i den blå opgang, og veninde Karen og hendes familie boede nederst til venstre. -Når jeg tænker på min barndomsgade er det med en følelse af et sammenhold med mange børn. Vi kom hjem fra skole, lagde skoletasken og gik ud og legede. Efterhånden som andre fik fri, blev gruppen bare flere og flere. Vi legede indtil vi skulle hjem og spise. Nogen gange måtte vi komme ud efter aftensmaden til kl. 8 om aftenen. Og om sommeren, hvor det var lyst, var der ingen tidsbegrænsning, siger Karen Foss Hansen.

I dagens avsnitt diskuterar systrarna om hur det är att ha två kulturer. Finns det positiva och negativa sidor och vad är den största skillnaden? De tar även upp ämnet om att ha en språklig brytning, kan det anses som en direkt indikation på att man talar dålig svenska?

Kan et samfunn i rask endring gi deg stress? Eller er all utvikling bare positivt? Dagens gjest er Thomas Hylland Eriksen en norsk sosialantropolog og professor ved Sosialantropologisk institutt ved Universitetet i Oslo. Han ble en av Norges yngste professor kun 33 år gammel. Siden den gang har han vunnet rekke priser. Han ble i 2000 tildelt Prisen for god forskningsformidling ved Universitetet i Oslo.  I 2002 ble han tildelt Norges forskningsråds formidlingspris. Forskningsrådet begrunnet tildelingen slik: «Hans formidlingsinnsats er imponerende, den viser stor bredde og et aktivt samfunnsengasjement, og går langt ut over Norges grenser. Han ble i 2017 tildelt UiOs forskningspris.  Jeg ble oppmerksom på Thomas etter å ha sett foredraget om Akselerert endring på TEDx Trondheim høsten 2017. Han gjennomførte nylig et femårig forskningsprosjekt som viser hvordan global endring har akselerert i mange domener, fra kulleksport til fotografering og fra finans til identitetspolitikk; som fører til farlige "overopphetingseffekter" og et behov for å bremse ned, eller "avkjøle" over hele verden. Jeg ønsket å høre om hvordan du og jeg påvirkes og hva kan vi gjøre! Vi er innom: En verden som akslerer raskt - hva er frykten og problemene som kommer i følge professoren? Hva du kan gjøre for å takle raske endringer Utfordringene med for mye informasjon på engang for et samfunn? hva skjer på sikt? Historien gjentar seg Fem dobling av turisme i verden Avmaktfølelse Ta ansvar for sånn du selv vil ha det Vi har alt, men det er alt vi har! Optimale kulturen Borgerlønn 20 år frem Forventninger og press i samfunnet nå i forhold til før i tiden. Burde ha gjort, får ikke gjort det du skal Presset fra sosiale medier 200 ganger om dagen Skru av på lørdag eller søndag Annet perspektiv Kulturer uten stress Small is Beatiful

I detta avsnitt snackar vi om prisjakts kraft och hur man prutar när man reser, hur kulturer påverkar och hur pk vårt samhälle blivit! Följ oss på sociala medier för mer info och avsnittssläpp! Medverkande i detta avsnitt: Andreas Källberg, Kenny Lindberg, Vendela Hedlund, Patrik Gabrielsson VECKANS GÄSTER (Snacka Om Pinsamt) http://snackaompinsamt.libsyn.com/ https://www.instagram.com/snackaompinsamt/ https://www.instagram.com/vendelahedlund/ https://www.instagram.com/sarahorno/   Våra Sociala Medier: http://brainpunch.se/ https://www.facebook.com/BrainPunchM/ https://go.twitch.tv/brainpunchtv https://www.instagram.com/brainpunchmedia/ Host & Co-Hosts: https://www.instagram.com/s1esset/ https://www.instagram.com/kenstarfighter/ https://www.instagram.com/fredrikmagnesten/ https://www.instagram.com/enelakjavel/

Muslim og samfunnsdebattant Bushra Ishaq er ikke redd for at det stormer rundt henne. Nå har hun provosert mange ved å hevde at muslimer er mer integrert enn man får inntrykk av i mediene. Ekkos reporter Halfdan Bleken har møtt hene.

I studion Jesper, David och Björn.

Venstres Abid Raja om radikalisering og trusler, om kampen for kjærligheten, om ære og skam, om hva vi kan lære av hverandre, om umulige ungdomsopprør - og hvorfor valgte han egentlig Venstre? Med VGs politiske redaktør Hanne Skartveit. Produsert av Magne Antonsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Professor Patricia Crone, fortæller om de muslimske erobrere og deres møde med andre kulturer. Det drejer sig i første omgang om den byzantinske, den sasanidiske og den egyptiske kultur. Senere fortæller direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om de forskellige kulturers kunst eksemplificeret ved et koptisk tekstil, en sasanidisk skål, et stykke silkeklæde med modstillede dyr og et vægmaleri på halmblandet ler.

Professor Patricia Crone, fortæller om de muslimske erobrere og deres møde med andre kulturer. Det drejer sig i første omgang om den byzantinske, den sasanidiske og den egyptiske kultur. Senere fortæller direktør for Davids Samling, Kjeld von Folsach, om de forskellige kulturers kunst eksemplificeret ved et koptisk tekstil, en sasanidisk skål, et stykke silkeklæde med modstillede dyr og et vægmaleri på halmblandet ler.

01.02.15 | Kari Fure | Se Hvor De Elsker Hverandre - Fra Andre Kulturer by Bergens Indremisjon

Er alle kulturer like mye verdt? Er det rasistisk å stemple en kultur som umoden og undertrykkende? Hvem skal røkte NRKs etikk, og hvordan?

Hvem skal røkte NRKs etikk? Skavlan kritiseres for kroppsspråket sitt i Kringkastingsrådet. Er det riktig at et råd oppnevnt av Storting og regjering røkter NRKs etikk? Er alle kulturer like mye verdt? Er det rasistisk å stemple en kultur som umoden og undertrykkende?.

Riihkabeaivvi sardnideaddji! Årets näst sista avsnitt bjuder som vanligt på en vild blandning trams. Allt ifrån vem ryssarna anser vara årets man, avlyssningar i Rosenbad och vad vi googlat på i år till kvinnoregister, kulturens olika betydelser (ja, vi har hela listan) och andre vice talmän som inte vet när de ska sluta prata. Medverkande:Sara Bäcklund, Michael Landén

Riihkabeaivvi sardnideaddji! Årets näst sista avsnitt bjuder som vanligt på en vild blandning trams. Allt ifrån vem ryssarna anser vara årets man, avlyssningar i Rosenbad och vad vi googlat på i år till kvinnoregister, kulturens olika betydelser (ja, vi har hela listan) och andre vice talmän som inte vet när de ska sluta prata. Medverkande:Sara Bäcklund, Michael Landén

Norskpakistanske Sara er 13 år og vil ikke lenger bli behandlet som et barn. Hun bor mesteparten av tiden hos sin norske mamma, sammen med stefar og stebrødre. Resten av tiden er hun hos sin pakistanske familie. Hos pappa har hun koranklasse, hos mamma har hun plikter. Sara har sin egen lyddagbok. Snart er det skoleball. Av Kari Finstad Wiberg.

Therese är fortfarande i New York. Vi pratar standup i världsklass, open mics, New Yorks uteliv, vaxning och att resa ensam. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.