Podcasts about sammankomst

Kyrka och föreningsliv får det svårt när alla har fullt upp med att vara sig själva. Hur blev det egentligen så här? Kulturredaktionens Joakim Silverdal får en individualistisk insikt i kyrkbänken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.”Innan 1960-talet ville nästan ingen bli sig själv.”Jag hade helt och hållet zonat ut i kyrkbänken när den frasen bröt sig in i mitt medvetande med en våldsam kraft.I Skelleftehamns kyrka målade den finlandssvenske teologen Patrik Hagman fram en av den kristna kyrkans största utmaningar i dag.Han menade att sökandet efter identiteten – det undflyende jaget – var en ödesdiger fråga för ett sammanhang som bygger på att medlemmarna egentligen bara behöver ha en sak gemensamt: sin tro.Inte sina politiska åsikter, sin världsbild, eller sina intressen. Bara sin tro.En sådan spretig liten samling saknar dragningskraft, när alla vill staka ut sin egen väg genom verkligheten, menade han. När världen, så sakteliga, gjort sig allt svårare att definiera ”Ingen ville bli sig själv”. De där orden svävade runt och vägrade släppa taget om mig.När jag kom hem från den där konferensen möttes jag av ett paket i min brevlåda. Jag bröt mig igenom wellpappen och där låg en foto-bok som jag nästan hade glömt att jag klickat hem från ett antikvariat på nätet.Svartvita fotografier på allvarliga damer med knutar i håret, barn som slumrat till i bänkarna och predikanter som talar till sin församling med Bibeln i hand.Den hyllade dokumentärfotografen Sune Jonsson hade besökt pingströrelsens stora konferens Lapplandsveckan i mitten av 50-talet och resultatet blev boken ”Sammankomst i elden” Bild på bild av människor med slutna ögon, som sträcker sina händer mot en himmel, som vi bara får ana finns där, ovanför det väldiga tältets tak.Man kan riktigt känna hur kameran fångat vibrationerna av segertoner och bönebrus.Medan jag bläddrade runt lite på måfå kom tanken till mig: ”Här har vi alltså människor som inte ville bli sig själva”.Men stämmer det där då? Att ingen ville bli sig själv innan 60-talet?Ja och nej. Litteraturprofessor Carin Franzén har gett sig ut på jakt efter det litterära jaget i boken ”När vi talar om oss själva: subjektivitetens historia”.Hon lyfter Montaigne, Descartes och Rousseaus olika sätt att skriva om sig själva men backar först tillbaka långt tidigare än så.Redan i slutet av 300-talet skrev kyrkofadern Augustinus sin text Bekännelser som kommit att kallas för historiens första självbiografi.Men när Augustinus målar med sitt ”Jag” är det främst i syfte av att ge läsaren ett exempel att följa.Det är först över tusen år senare som föreställningen om ”det egna” träder fram i litteraturen, på 1700-talet när Jean Jacques Rousseau ger ut sin text Bekännelser.Franzén menar att Rousseaus ord är de första tassande stegen mot vår tids individualism, eftersom han är så tydlig med att det han gör saknar motstycke. Hans liv är ett exempel värt att studera, men omöjligt att efterlikna.Utvecklingen tog ett explosivt kliv när ungdomskulturen dundrande in i samhället under 1950 och 1960-talen.Och därifrån har den växt och muterats till att nå 2000-talets individualism – dopad med den globala marknadens steroider.För köpkraften är stark hos de individer som utan att själva riktigt inse det är med och befäster en räcka normer och värderingar genom selfies och statusuppdateringar, skriver Carin Franzén.Det vore inte konstigt, med andra ord, om barn och barnbarn till arbetare och bönder på Lapplandsveckan 1956, i högre grad än sina föräldrar, började söka friheten som sprang ur att staka ut sina egna identiteter.Att de, som Laleh och ett oräkneligt antal andra popsångare före henne sjungit, fick insikt i vad det innebar att ”bara få va sig själva”.Men konsekvenserna har tornat upp sig.För det som Patrik Hagman presenterade som en utmaning för kyrkan är egentligen en utmaning för hela samhället, för vår gemenskap.Ett tynande föreningsliv skriker efter medlemmar. Inga händer lyfts när frågan kommer om vem som vill vara klassförälder eller knattefotbollstränare.”Jag vet inte riktigt om det är jag. Är det verkligen jag, en knattefotbollstränare?”Den nya konflikten mellan jaget och gemenskapen är påtaglig nästan överallt. Jag kan själv känna hur den gnager i mig när jag varje söndag sitter i bänken i min gamla baptistförsamling och samtidigt upplever ett brinnande behov av att få vara mig själv.”Jag skulle aldrig vilja tillhöra en klubb som skulle ha någon som mig som medlem.”Paradoxen i det gamla Groucho Marx-citatet har alltid kittlat min fantasi.För det finns nåt så underbart i att bryta sig fri från det förväntade, från gruppen, från sammanhanget.”Vem är du att säga vem jag är?”Ett påstående som går att vira in sig i som en varm filt. Jag gör det ofta.Och samtidigt.I Betelkyrkan i Umeå har vi något som heter ”Hjärtats röst”. En kort del i varje gudstjänst, när vilken besökare som helst får möjligheten att säga nåt den haft på sitt hjärta.En 80-årig kvinna går upp och nynnar på en psalm, en 18-årig tjej manar till bön för klimatet, en man brister ut i gråt när han berättar om barnbarnet som diagnostiserats med leukemi.”Allt kött är hö, allt flyktar här. Blott herrens ord förbliver”, brukar vi sjunga när våren går över i sommar.Det finns absolut sådana här tunga, tydliga ord i kyrkan. Raka budskap om en tro som nog tycks vara en dårskap för de allra flesta.Men ofta finns där också andrum för en spretig, sargad samling individer.Det finns inga enkla svar på frågan om hur vi lockar tillbaka dagens individualister till föreningsliv och kyrka. Därför skulle jag vilja ställa en annan fråga: Finns det något mer befriande än att få spränga sin filterbubbla i atomer?I kyrkan händer det oftast runt fikaborden, i knattefotbollen kanske det sker på bussresan till bortamatchen. Ett samtal du inte kunnat föreställa dig, med en person du aldrig annars hade närmat dig. Nyanserna träder plötsligt fram och världen får färg. Ofta har jag tänkt att en församling, skräddarsydd för varje medlem, hade varit så himla skönt, men faktiskt hade det nog också blivit ett oöverstigligt hinder för min tro. Det är väl därför vi fortsätter med våra försök att sträcka oss bortom individualismen, bortom det väldiga tältets tak. Bortom allt vi kan förstå, tills våra ”Jag” bleknar bort och nåt annat, större fått ta plats.Joakim Silverdalmedarbetare på kulturredaktionen

Satir: Går det att maximera yttrandefriheten utan att någon blir kränkt? Kan våldsamma upplopp bli ofarliga? Svaren finns i Vändstena, den lösningsorienterade kommunen där man vänder på varje sten. I en serie alternativa reportage skildras samtidsfenomen i Utkantssverige. Av och med Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson Produktion: Magnus Berg Sveriges Radio Drama

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.23Herren talade till Mose:24Säg till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall det vara sabbatsvila, en minnesdag då ni stöter i horn och håller en helig sammankomst. 25Då får ni inte utföra några sysslor, ni skall offra eldoffer åt Herren.26Herren talade till Mose:27På tionde dagen i samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren. 28Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag som skall bringa försoning åt er inför Herren, er Gud. 29Var och en som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30Och var och en som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur hans folk. 31Ni får inte utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 32Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.33Herren talade till Mose:34Säg till israeliterna: På femtonde dagen i samma månad, den sjunde, infaller Herrens lövhyddefest, som varar i en vecka. 35Den första dagen är det en helig sammankomst, då får ni inte utföra några sysslor. 36Under sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldoffer åt Herren. Då är det en högtidssamling, och ni får inte utföra några sysslor.3 Mos 23:22-36 (Bibel 2000)Marie Ek Lipanovskahttp://www.marieeklipanovska.se

Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. 16Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren. 17Hemifrån skall ni ta med bröd att lyftas till offer, två stycken. De skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl och bakas med surdeg; de är en förstlingsgåva åt Herren. 18Förutom brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar. De skall offras som brännoffer åt Herren, med tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 19Sedan skall ni offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer. 20Och prästen skall lyfta upp dem till ett offer inför Herren tillsammans med de första bröden av skörden och två lamm. De skall helgas åt Herren och tillhör prästen. 21Till samma dag skall ni utlysa en helig sammankomst. Helig skall den vara för er, då får ni inte utföra några sysslor. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.3 Mos 23:15-21 (Bibel 2000)Marie Ek Lipanovskahttp://www.marieeklipanovska.se

Haris har varit på match, det har inte Leni. Leni har istället varit på mässa där det helt oironiskt lärdes ut hur man svingar ett leksakssvärd. Vi listar 10 medicinska faktan som du trodde var myter. Leni går från 0 till 100 när man ifrågasätter hans hunds kissprivilegier på andra människors egendom. Häng med!

Här kommer del 2 av 2 i den extremt korta intervjuserien från ”Sammankomst för kristna kollektiv och kommuniteter”. Samtalet fortsätter på ett tåg söderut från Luleå och Alice och Arvid pratar lite om Chatolic Worker här också (behöver vi ha ett helt avsnitt om detta med en expert kanske?) och lite om Sammankomst som företeelse.… Fortsätt läsa 06 Ännu en intervju från ”Sammankomst för kristna kollektiv och kommuniteter”

Micael och Sarah predikade tillsammans med Sirak Amanuel och Sunniva Rettinger på Sammankomst, konferensen för kristna kommuniteter, i våras. På tio minuter var tog vi upp egendomsgemenskap i Bibeln, genom kyrkohistorien, idag och i framtiden. Håll till godo!

En trädgård med ett lusthus och utsikt mot skärgården, glittrande fjärdar och vita segel är mötesplatsen för Spanarnas sista sammanträde vårsäsongen 2016. I en bekväm trädgårdsmöbel under skuggande fruktträd sitter Göran Everdahl, Jessika Gedin och Jonas Hallberg och spanar in i vad som väntar oss efter årets kortaste natt   - Välkomna!Tekniker - Håkan Sjöqvist och Ulf ÖstlingFotograf - Ronnie RitterlandProgramledare och producent - Ingvar StormI Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening.Programledare är Ingvar Storm. Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1. Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se e-post: spanarna@sverigesradio.se