Podcasts about bibeln

Heute Abend endet mit dem Sommerfest für die Studierenden der Katholischen Hochschulgemeinde in Düsseldorf das Sommersemester. Nach dem Gottesdienst sprechen wir offen über unseren Glauben, wir diskutieren und wir feiern, wir müssen keine Angst haben, wenn wir eine Bibel mit uns tragen oder ein Kreuz um den Hals. Doch diese Freiheit ist nicht überall auf unserer Welt Realität. in Nord-Nigeria berichten Studierende, dass sie an Universitäten bedroht werden. Manche werden im Hörsaal nach hinten gesetzt, nur weil sie Christen sind, andere werden von Prüfungen ausgeschlossen. In Pakistan müssen Studierende ihre Bibeln verstecken. Christliche Hochschulgruppen sind an vielen Orten verboten und im Iran werden junge Menschen vom Studium ausgeschlossen und verhaftet, weil sie Christen sind. Diese Beispiele stehen für viele andere, für Situationen, in denen junge Menschen ihren Glauben nur im Verborgenen leben können, ausgerechnet dort, wo Bildung und Freiheit eigentlich zusammengehören sollten. Die Bibel kennt dieses Zerstreut-sein. Im zweiten Samuelbuch sagen die Stämme Israels zu David: “Wir sind dein Fleisch und dein Bein.” Sie suchen einen König, der sammelt und der verbindet. Auch heute ist die Kirche vielerorts zerstreut. Besonders dort, wo Christinnen und Christen keine Gemeinde bilden können, keinen Gottesdienst feiern dürfen, ihren Glauben verstecken müssen. Und doch gehören gerade diese Christinnen und Christen zu uns. Christus sammelt die Zerstreuten über Länder Sprachen und politische Grenzen hinweg. Wir sind ein Leib, eine Kirche, auch, wenn manche Glieder im Dunkeln leben müssen. Vielleicht erinnert uns das daran, wie kostbar die Freiheit des Glaubens ist, in der wir leben dürfen und wie sehr wir verbunden sind mit denen die sie nicht haben.

Kristoffer Helle samtalar med Daniel Johansson om vad som skulle kunna uppfattas som tillfälliga sammanträffanden i Bibeln. Men är det verkligen tillfälliga sammanträffanden? Ett antal bibelställen blir i detta avsnitt belyst genom en rad andra bibelställen. Vill du stödja FFG-podden? Ge en gåva till Swish 123 100 84 57

Illiaden och Odysséen är som Bibeln eller Gilgamesh-eposet: hörnpelare i världslitteraturen. Så låt oss följa med krigaren Akilles till det trojanska kriget i Illiaden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Allt började som muntliga berättelser, men ska ha tecknats ned någon gång på 700-talet före Kristus – forskarna är inte eniga, somliga menar att Homeros aldrig funnits, och någon rent av att hen kanske var en kvinna från Sicilien. Oavsett vilket tycks vi aldrig bli klara med dessa berättelser om hjältar och gudar. Varje tid hittar något nytt i dem. Under den så kallade efterkrigstiden var Odysseus irrfärder och äventyr något av ett föredöme för många manliga intellektuella; i dagens tider av krig och upprustning framstår möjligen Iliadens ödesmättade bataljer som mer oroväckande relevanta.Författaren Lars Hermansson tar i två halvtimmeslånga program hjälp av litteraturkritikern Rebecka Kärde och arkeologen Jenny Wallensten för att förstå vad Homeros bägge epos har att säga oss idag.

Hoffnung zwischen den TrümmernPfarrer Andreas Zeller, MünsingenMitten im Krieg wächst in der Ukraine das Interesse an der Bibel. Millionen von Bibeln wurden in den vergangenen Jahren verteilt.Warum?Weil Menschen in Zeiten von Angst, Verlust und Unsicherheit nach Hoffnung und Halt suchen.Die Bibel kann den Krieg nicht beenden. Aber sie schenkt vielen Menschen Trost und die Kraft, den nächsten Tag zu bestehen.Spendenaufruf:„Wort zum Tag“ lebt von Menschen, die zuhören und mittragen. Unterstützen Sie unsere Arbeit mit einer Spende:https://wortzumtag.ch/unterstuetzenUkraine, Bibel, Hoffnung, Trost, Glaube, Frieden#wortzumtag #ukraine #hoffnung #bibel #trost #frieden #glaubeimalltag

Gudstjänst från Hope Church Vetlanda med pastor Mattias Johansson. Söndag 28 juni 2026.

Alhambra är inte bara en vacker del av kulturhistorien, utan en dagsaktuell påminnelse om den islamiska kärleken till förnuft, vetenskap och skönhet, skriver konsthistorikern Linda Fagerström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen sänd 2017-02-13.Vi hetsdricker alldeles för varmt kaffe och stampar på stället för att höja kroppstemperaturen. Till och med i Spanien kan det vara kallt, åtminstone i januari, när kylan från Sierra Nevada sveper över Andalusiens sluttningar. En rad mörka pinjeträd sträcker sig mot den ljusnande morgonhimlen. En bit fram skymtar ett valv i en sandfärgad tegelmur. Någonstans ännu längre bort ruvar hon i diset: Alhambra.Historierna berättar om gyllene serviser, slösande siden och dignande apelsinlundar. Oliver, granatäpplen och honungsdränkta bakverk på silverbrickor och kryddigt te. Numer är all sådan lyx borta. Förtäring i Alhambra är förbjuden, men vakten låter tydligen den som halsar sitt kaffe vid entrén passera.Al hambra är arabiska för ”den röda” och beskrev från början klippans och citadellets rostfärgade sidor. Platsen har varit befäst sedan 880-talet, då emirerna i den muslimska Umayyad-dynastin styrde över nästan hela iberiska halvön. Några sekel senare, då nasrid-dynastin var sultaner av Granada, blev Alhambra residens och furstepalats.Ändå handlar det knappast om ett slott i strikt byggnadsteknisk mening. Labyrint är ett mer adekvat ord: ett gytter av mottagningssalar och atriumgårdar, förbundna med trånga passager där stjärnformade öppningar i taket bara fläckvis låter himlen sippra in. I dunklet svänger jag runt ett hörn och möts av dagsljus. Solstrålar reflekteras i en grund, långsträckt bassäng omgiven av låga, tättklippta buskar: Myrtengården.Det sägs att författaren Washinton Irving brukade ta simturer här på sommaren 1829, då han helt sonika flyttade in på Alhambra för att skriva en bok om stället. Hans rum låg nära prinsessan Aishas – en sal som då, likt hela anläggningen, var fullständigt övergiven. Irvings Berättelser från Alhambra, som nyöversatts till svenska av Ulla Ericson, lockade resenärer från hela Europa att upptäcka platsen. Alhambras lekfullt spröda stuckaturer och vindlande, kakelklädda kolonnader satte fantasin i rörelse. I en tid färgad av romantikens vurm för mystik och känslor fanns ett stort sug efter bortglömda medeltida sagopalats i vackert förfall.Numer vet vi, att Alhambra lika gärna kan betraktas som ett tempel över geometrin. Arkitekturen baserar sig på intrikata uträkningar av ytors förhållande till varandra. Kolonnerna runt Lejongården, palatsets sägenomspunna hjärta, har en höjd som i harmoniskt avvägd proportion korresponderar med måttet för gårdens kortsida, som i sin tur motsvarar kvadratroten ur långsidan – eller om det var tvärtom. Matematiskt finstämd exakthet döljer sig hursomhelst överallt här. Pythagoras sats har styrt utformningen av de minsta detaljer. Arkitekten och hans assistenter visste allt om Arkimedes konstant och gyllene snittet. Lejongården är också en raffinerad gestaltning av den islamiska föreställningen om det himmelska paradiset. Fontänen mitt på gården, som bärs av tolv skulpterade lejon, är en symbol för livets källa som enligt Koranen, men också Bibeln, är upphov till de fyra livgivande floder som genomkorsar paradiset. Vattnet från Lejonbrunnen leds ut mot kolonnaderna längs gårdens sidor i fyra stenlagda fåror, för att påminna om de fyra paradisfloderna som ibland beskrivs som fyllda med vatten, vin, mjölk och honung. I utrymmena mellan rännorna stod en gång apelsinträd tätt planterade i djupt nedsänkta bäddar, så att endast de blommande kronorna skulle synas för den som strosade längs vattenkanalerna. Doften av blomstrande fruktträd, ljudet av porlande och plaskande vatten, hudens möte med sval luft och upplevelsen av arkitekturens harmoni – alltihop samverkade för att låta sultanen och hans familj uppleva himmelrikets välsignelse, om så bara för en stund. Också jag förväntade mig att uppleva något alldeles särskilt på Alhambra. Inte nödvändigtvis med paradisiska dimensioner, men ändå. På väg till Andalusien läste jag den skotska författaren Ali Smiths roman The Accidental, eller Jag är allt du drömt som den heter på svenska, där Alhambra är en mystisk kvinna som utan förvarning dyker upp och fullständigt rubbar den skenbart välordnade vardagslunken i en brittisk akademikerfamilj. Ett möte med det faktiska Alhambra, hoppades jag, skulle skaka också mig – fast mer i form av en konsthistorisk katharsis, åtminstone för något ögonblick.Jag hade förberett mig på att knockas av den symmetriska arkitekturen, gripas av den komplicerade logiken i hundratals meter av slingrande arabesker, låta mig överväldigas vid åsynen av Lejonbrunnen. Men vattnet var avstängt. Reparation pågick och inget himmelskt porlande var tillgängligt. Det där med sval luft mot huden var förstås en påtaglig upplevelse, men inte orsakad av paradisets floder utan vanligt januariväder.Istället blev kontrasten mellan historien och dagspolitiska konflikter det starkaste intrycket. Alhambra, så uppenbart en manifestation över islam som en religion där förnuft och vetenskap styr, förmedlar en bild av islamisk kultur som är helt väsensskild från den vi får genom nyhetsrapporter om extremistiska terrorattentat och Islamiska statens galenskap. Kärleken till skönhet, så påtaglig i omsorgen om varje kakelplattas exakta placering i varje hörn av Alhambras välvda salar – det är islam. IS som bulldozrar ned antika tempel och massakrerar tusenåriga skulpturer är något helt annat. I jämförelse med vår tids dystra nyhetsrapporter från Israel-Palestinakonflikten, påminner Alhambra också om ett slags arabiskt Arkadien, då judar och muslimer åtminstone periodvis samsades sida vid sida på den Iberiska halvön. Så snart de spanska regenterna Isabella och Ferdinand övertagit makten 1492, ställdes judarna inför valet att konvertera till kristendom eller fly. Med pekfingret följer jag den sjuhundraåriga kalligrafin i marmorn som utgör passagen mellan prinsessan Aishas rum och Lejongården. Tänker på Washington Irvings ord om Alhambra: ”en elegant påminnelse om ett tappert, begåvat och skönhetsälskande folk, som segrade, härskade, blomstrade och försvann.”Linda Fagerström, konsthistoriker och konstkritiker LitteraturWashington Irving: Berättelser från Alhambra, översättning Ulla Ericson, Alhambra förlag, 2016.Ali Smith: Jag är allt du drömt, översättning Molle Kanmert Sjölander, Albert Bonniers förlag, 2006.

In dieser Folge gibt es endlich ein lang ersehntes Update von LZB – und das nicht alleine! Jasmin holt sich ihre enge Freundin und die rechte Hand“ des Teams vors Mikrofon: Snezana Was als kurioser Zwischenruf im Gottesdienst begann („Steinigt ihn!“), entwickelte sich zu einer tiefen, geistlichen Freundschaft und einer beeindruckenden Wachstumsgeschichte. Snezi gibt uns einen exklusiven Blick hinter die Kulissen und erzählt, wie sie buchstäblich ihr Schlafzimmer opferte, damit 10.000 Bibeln einen Platz fanden.  

Predikan från Waldemar Sjögren on 2026-06-21

Den italienska 1300-talsförfattaren Francesco Petrarca levde i en brytningstid, med en fot i medeltiden och en i renässansen. Latinforskaren Anna Blennow följer honom under några av hans många resor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-06-08.”Jag befinner mig mycket långt från alla böcker för tillfället, och det är mitt enda bekymmer på den här resan.” Orden är Francesco Petrarcas, hämtade ur ett brev till en vän som frågat om var Thule egentligen låg, platsen som utpekades av antika författare som världens ände. Petrarca beklagar att han inte kan svara utförligt, eftersom han är på resande fot och inte omges av de böcker han brukar samtala med. Och eftersom ingen talar latin där han befinner sig, har han inte ens någon att prata med: ”Mitt enda sällskap är mitt minne”, skriver han. Året är 1337.Brevet ingår i boken ”Överallt främling”, åtta brev av Petrarca på temat resor, nyöversatta från latin till svenska av Lars-Håkan Svensson. Petrarcas latin kan vara invecklat och en aning uppstyltat, men Svenssons översättning är elegant och lättläst. Bokens titel anspelar på de latinska ord, peregrinus ubique, som Petrarca använder för att beskriva sig själv. Alltsedan familjens tidiga exil från Florens, följd av uppväxt i Avignon och vistelser i bland annat Bologna, Vaucluse och Parma, hade han en känsla av att varken höra hemma i tid eller rum. ”Jag har till och med rest mer än Odysseus”, skriver han.Petrarca föddes 1304, och är främst känd för sin italienska poesi och sin sonettkonst, men han författade under sitt 70-åriga liv också en hel del på latin, inklusive en mängd brev till vänner och bekanta. Han var djupt influerad av den klassiska antiken, och på alla resor han företog var det först och främst det förgångna han sökte. Många resor hade som mål att spåra upp antika handskrifter i bibliotek och arkiv, som länge fallit i glömska men som nu, under den begynnande renässansen, skulle återfinnas, beundras och noggrant kopieras.Petrarca ses ofta som en av de första humanisterna. Men tydliga gränsdragningar mellan epoker är bedrägliga i övergångsperioder som 1300-talet. Petrarca är snarare ett slags tvehövdad Janus-gestalt med ansiktet vänt både mot medeltiden och den stundande renässansen. Samtidigt är han i resebreven märkligt frånvarande i sin egen samtid. Detaljerade beskrivningar av 1300-talets Europa skymtar sporadiskt. Petrarca befinner sig oftast någon helt annanstans: i böckerna och i historien.Och det var Petrarca som i Verona 1345 hittade en handskrift med Ciceros sedan länge förlorade brev, något som skulle inspirera honom att själv samla sin korrespondens enligt antikt mönster. Nu kunde han som den förste på sekler läsa Ciceros brev till Atticus, Brutus och Quintus. Han blev djupt besviken. Hur kunde Cicero, som han föreställt sig som en upphöjd, vis filosof, blotta så mycket tvivel och tvekan i sina brev?Också på det praktiska planet vållade fyndet problem i denna tid före boktryckarkonstens revolution. Petrarca skrev själv av de omfångsrika brevvolymerna, eftersom han hyste en ständig misstro mot samtidens senfärdiga kopister. I ett brev till poeten Boccaccio beklagar han att det gått tio år sedan han utlovade ett exemplar av sin senaste bok till en vän, men att han ännu inte fått den kopierad. En kopia av Iliaden som han får med posten måste han först skriva av och sedan returnera till avsändaren.Petrarcas nära förhållande till antiken genomsyrar brevet till mecenaten och vännen Giovanni Colonna, där han erinrar sig deras gemensamma vandringar i Rom. ”Vi strövade tillsammans runt i denna stora stad som i förhållande till sin utsträckning förefaller folktom”, skriver han. 1300-talets Rom måste ha varit en ödslig syn. Påven residerade i Avignon och i Rom rasade maktstrider mellan adelssläkter, som omvandlat de antika monumenten till fästningar medan staden förföll. Roms alltför stora antika kostym föll samman runt den lilla återstoden av liv i staden. Giovanni Colonna tillhörde just en av dessa släkter, som nyligen byggt in sig i Augustus mausoleum.Men Rom självt är knappast synligt i Petrarcas beskrivning, trots att han redogör för varje steg han tar: ”Här tog sig Remus över muren – här störtade sig Lucretia på svärdet – här triumferade Caesar.” Det låter som om Petrarca läser ur en historiebok snarare än beskriver verkligheten, vilket är typiskt för medeltidens anekdotiska topografi – vilken ruin som helst kan bli bärare av de antika historierna, som alltmer förvandlas till legender. Kontakten med antiken hade nu ovillkorligen brutits, såväl fysiskt som kunskapsmässigt. ”Vem är nuförtiden okunnigare om romersk historia än romerska medborgare? Ingenstans vet man mindre om Rom än i Rom,” klagar Petrarca.Men plötsligt bränner närvaron till när han påminner vännen om hur de ofta brukade stanna till vid Diocletianus termer, trötta efter sina vandringar. Där klättrade de upp på de höga ruinvalven i det jättelika antika badhuset, och luften var frisk och sikten fri. Men istället för att begrunda och beskriva utsikten över 1300-talsstaden, försjunker de genast i historiska drömmerier. Renässansens noggranna måttstudium av antikens fysiska lämningar är ännu inte här. Blicken vänds inåt, bortåt.Det berömda brevet till Petrarcas biktfader Dionigi erbjuder också ett ögonblick av direktkontakt. Han skriver: ”Idag besteg jag, enbart av lust att se en plats berömd för sin exceptionella höjd, traktens högsta berg.” Berget är franska Mont Ventoux, antikens Mons Ventosus, ”det blåsiga berget”. För stunden glömsk av historia bestämmer han sig för att tillsammans med sin bror bestiga berget som han så ofta sett på avstånd under uppväxten i Avignon. Den mödosamma vandringen, den lätta luften och den vida utblicken på bergets topp gör Petrarca bedövad av sinnesupplevelse: molnen långt därnere, Italiens himmel långt därborta.Men så slås han av existentiella betänkligheter, och plågas av det förgångnas felsteg och framtidens ovisshet. Och Petrarca söker svar där han brukar – i en bok som han bär med sig. Han hade lämnat överflödiga persedlar hos en herde halvvägs upp på berget, men kopian av Augustinus ”Bekännelser” var för viktig för att vara utan. I boken beskriver Augustinus hur han i ett centralt ögonblick slår upp Bibeln på måfå, och finner de vägledande orden för sin religiösa omvändelse. Och tusen år senare söker Petrarca efter råd genom att slå upp Augustinus bok. Och han hittar dessa ord: ”Men människorna går ut för att förundras över bergstoppar … sig själva lämnar de.” Omvärlden och samtiden försvinner åter. Petrarca besteg berget med renässansens upptäckarlust, men nedstigningen blir ett återfall i medeltidens tankevärld, där verkligheten blott är allegori för det andliga, och svaren finns i det inre, inte i det yttre.Är det verkligen resebrev som Petrarca skriver? Han förflyttar sig visserligen i geografin, till Paris, Aachen, Köln. Men hans verklighet består av böcker, tankar och förgångenhet. ”En lång resa berövar oss den tröst som böckerna ger”, skriver han. Ständigt längtar han till sitt bibliotek, och det är till böckerna hans tanke alltid vandrar, vad han än upplever. Och hur var det nu med frågan om Thule? Petrarca svarar: ”Låt oss inte lägga ner för mycket möda på att söka denna plats som vi kanske skulle vilja lämna så fort vi hittade den.”Anna Blennow, doktor i latin och skribent LitteraturFrancesco Petrarca: Överallt främling – åtta brev om resor. Översättning Lars-Håkan Svensson. Bokförlaget Faethon, 2017.

Predikan från Waldemar Sjögren on 2026-06-14

Kim Brynte Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anton Fagerstedt predikar.DET FINNS MERHon kunde inte svenska, nunnan som en gång besökte S:ta Clara kyrka i Stockholm. Ändå hade hon lärt sig några få, noggrant utvalda ord. Med glimten i ögat sa hon på bruten svenska: ”Det finns mer.” Hennes enkla hälsning bar på ett djupt budskap. Vi är inte kallade att slå oss till ro. I livet med Jesus finns alltid mer att upptäcka, mer att erfara, mer att växa in i.Bibeln påminner oss om att Kristus “verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka” (Ef 3:20). Under maj och juni vill vi i Filadelfia tillsammans utforska vad detta kan betyda i våra liv. Tänk om det verkligen är sant – att det finns mer, långt mer, än vi hittills har kunnat föreställa oss?Oavsett om vi har vandrat länge med Jesus eller är helt nya i tron har vi något gemensamt: vi har bara börjat upptäcka djupen i Gud. Ibland öppnas nya perspektiv när vi lyssnar till andras berättelser som väcker tro och längtan. Ibland upptäcker vi mer när vi stilla väntar inför Gud. Och ibland är det först när vi vågar släppa taget och ta ett modigt steg som vi inser att det finns mer.Tänk om vi hittills bara sett en glimt av allt som ryms i livet med Gud? Tänk om Gud är närvarande just där vi minst anar det? Tänk om han redan viskar drömmar och ord för en ny tid? Under de här veckorna vill vi komma med öppna händer och öppna hjärtan. Vi vill ta emot vad Gud vill göra i oss – och genom oss. Vi har redan anat kraften i hans närvaro. Vi har redan skymtat vidden av hans kärlek. Men en sak kan vi vara säkra på: Det finns mer.

Den här veckan möter vi Clara Vennman, folkhögskolelärare och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Bibeln berättar om att Gud ser på oss människor, på Dig och Mig, med samma varma blick. Redan i Första Mosebok så berättas det om hur Gud skapar hela världen och allt levande. Han skapar grönska, fröbärande örter och träd - och ser att det är gott. Han skapar ljus och mörker och stjärnorna att lysa över himlavalvet. Och Gud skapade alla dom levande varelserna: fyllde vattnet med liv och fåglar som skulle flyga över jorden. Och han såg att det var gott. Och till sist skapade han också människan, till sin egen avbild och välsignade dem.Sedan beskrivs det hur Gud såg allt han gjort, och se, det var mycket gott. Redan i skapelsen placerade Gud sin varma blick på sin mänsklighet.Text:Psaltaren 139:7-12Musik:Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert RobinsonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Ibland får vi gå genom tuffa tider och Bibeln beskriver dessa jobbiga passager som en dödskuggans dal. Jesus, vår herde, vandrar med oss genom dessa tuffa tider och hans närvaro tröstar och styrker oss. Jesus dukar ett bord för oss i våra fienders åsyn, han smörjer vårt huvud med fräsch olja och låter vår bägare flöda över. Han omsluter oss med sin godhet och nåd! Här hittar du min podd En Kaffe med Martin: https://open.spotify.com/show/2kOmfKomW78FWlAo8o4q6M?si=815c031348074641 Här kan du köpa mina böcker: www.amazon.com/stores/Martin-Re%C3%A9n/author/B0B34JVCRP?ref=ap_rdr&store_ref=ap_rdr&isDramIntegrated=true&shoppingPortalEnabled=true https://www.adlibris.com/se/sok?q=martin+re%C3%A9n

Predikan från Jenny Young Zayed on 2026-05-31

Predikan från Waldemar Sjögren on 2026-05-24

Vi undersöker en hypotetisk fjärde res som innefattar pastoralbreven (1Tim, 2Tim, Tit) och gör en sammanfattning av hela studiet.

John Eidering predikar på pingstdagen 2026 om den helige Andens kraft. 

Det var inte elgitarren som var den stora revolten. Hynek Pallas om Bob Dylans kristna år som fick publiken att rasa och som får Blowin in the wind att låta som en psalm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Under ett besök på Bob Dylancentret i staden Tulsa i Oklahoma lyckades jag charma mig till att få rota i centrumets heliga graal – det för allmänheten stängda Dylanarkivet.Arkivarien hade redan börjat plocka fram saker som vanligtvis efterfrågas, som arkivlådor med utkast till 1960-talets kända Dylanlåtar, när jag försynt frågade om man kanske hellre hade något från sångarens år som nyfrälst kristen?Enligt den uttjatade myten om Bob Dylan, ältad i biografier, dokumentärer och film, var hans mest kontroversiella konstnärliga val att hänga på sig en elgitarr. Men när Bob Dylan den 1 november 1979 klev ut på den nedsläckta Fox Warfield-teatern i San Francisco blev resultatet ett ramaskri större än något tidigare under hans karriär.Innan Dylan gick upp på scenen den kvällen fick en förvirrad publik höra sångerskan Regina Havis berätta en historia om Jesus och sjunga gospel. När ljuset tändes kastade sig Dylan och hans band in i sången Gotta serve somebody, från skivan Slow Train Coming.”You might be a rock 'n' roll addict prancing on the stage”, sjöng Dylan i en konfrontativ straffpredikan över ogudaktighet. John Lennon var den förste, men långt ifrån den siste, att göra narr av texten. Eller av de övriga låtar som Dylan spelade den där kvällen och de närmaste åren. Låtar som uteslutande handlade om sångarens kristna pånyttfödelse.Jag drogs till den frälste Dylan för att det var motvalls. I den elitistiska värld av kassettbandssamlande Dylanmän jag klev in i som 25-åring var det ingen som brydde sig om de kristna åren. Många hade varit med när det begav sig. Då en, som de såg det, progressiv rockmusikerpoet, en messias med antikrigsbudskap och existentiella visor, i stället började citera Bibeln. Sjöng om att man måste underkasta sig något.Eller som Dylan väsande förklarade för publiken när de ropade efter ”rock n roll” under en konsert i Arizona 1979: "If you want rock 'n' roll, you go down and rock 'n' roll. You can go and see KISS and you can rock 'n' roll all the way down to the pit!"Om du vill ha rock n roll så kan du gå och se KISS och rocka hela vägen ner i helvetet.Så även om de kristna åren inte längre var ett färskt svek för dessa Dylanmän, så förblev de svårförståeliga.Själv var jag en ateist med judisk bakgrund. Uppväxt bland muslimer – och av nyfikenhet på andras religiositet just examinerad från islamologistudier. Det tog heller inte lång tid för eventuellt motstånd att släppa när jag började lyssna på inspelningarna från Dylans kristna konserter. På kassett efter kassett hördes ju en passion och övertygelse hos sångaren som jag sällan har hört förr eller senare.Dylan har berättat att han har sökt efter konstnärliga processer som ska hjälpa honom att återskapa det omedvetna sätt han gjorde musik på 1960-talet. Om Bibelstudier var en metod för att nå dit vet jag inte. Men form och funktion – och möjligen lite gudomlig nåd – ska uppenbarligen inte underskattas. Konserterna från åren kring 1980 är som baptistgudstjänster under ledning av den häcklande Dylan man känner igen från låtar som Positively 4th street och Like a rolling stone.Men nu bär han väckelsepredikantens skrud – han varnar för frestelser och äcklas av forna vänner.När Dylan fick Nobelpriset skrev jag om min fascination för hans frälsta år. Där någonstans gick gränsen även för dem som tyckte att han var värd priset. Att knycka rader av Edgar Allan Poe? Ja, geni! Att sjunga Korinterbrevet? Nej… bara nej.Att det väcker löje är intressant. Det hänger samman med föreställningar om autenticitet. Hur religion och hudfärg samspelar i det amerikanska samhället och dess popkultur. Och vilken roll just Dylan spelar i denna.Dylans rebellstatus etablerades med tanken att han ”vågade” reta gallfeber på folkmusiketablissemanget med elgitarren. En tandlös myt som stelnade till legend efter att en häcklare i publiken 1966 skrek ”Judas!”. Efter det uppfattades Dylan som en friare och mer autentisk rockkonstnär än samtidskollegorna någonsin kunde bli.Det är också därför det val Dylan gjorde 1979, trots att det var konstnärligt lika mycket som religiöst, aldrig har betraktats som rebelliskt. Hans uppror följde ju inte motståndskulturens mall för uppror.Men inte bara var det modigare, till och med i musiken känns det genuint. För vem, om inte någon med inget att förlora och allt att vinna, skulle annars välja att sjunga om underkastelse, dop och frälsning?Här finns också något jag påmindes om på en Stockholmskonsert med ett hajpat svart gospelband från amerikanska södern. Bandet var väldigt kristna. Något den hippa urbana publiken svalde med hull och hår, hur tveksamt konservativa saker som än uttrycktes från scenen. Fram tills det att bandet började låna ut mikrofonen till svenska vänner de träffat i en kyrka här. När vita kvinnor i cowboyhatt började waila om fostrets rätt till liv, märktes tydligt kontrasten i vilka budskap vi kan svälja beroende på avsändare. Det är en hudfärgsaspekt som många helst ignorerar i sammanhanget. Än idag är det för många lättare att acceptera en svart amerikansk musiker som i sina texter och sitt mellanprat predikar Jesu lära, än en vit artist som gör det. De senare tolkas ryggmärgsmässigt som konservativa på ett negativt vis. Det är en kristendom som kopplas till abortmotstånd, skattefuskande tv-predikanter och rasism.Den svarta kyrkan är i våra ögon mer autentisk. Något härligt och gungande som filtrerats genom decennier av populärkultur. Lite mer naturlig religion. Vilket inte är mindre exotifierande och rasistiskt än att tala om att svarta skulle ha ”rytmen i blodet”.Att Dylan spelade in sina kristna skivor i en anrik studio i Alabama där svarta soulband, med vilka han delade musiker, hade spelat in gospel var ingen slump. Resultatet låter också fantastiskt. Men länge var det bortkastat på en publik som inte kunde acceptera ekvationen Bibeln och Bob.Det var också därför jag visste precis vad jag ville att den häpne arkivarien i Tulsa skulle ta fram. På de aldrig visade filmerna från 1980 sitter Dylan i karaktäristisk skinnjacka, med sina svarta solglasögon och sitt krulliga hår vid en flygel i en lokal som ser ut som gymnastiksalen i en svensk högstadieskola. Han kantas av svarta körsångerskor. Bandet spelar City of Gold – en egenskriven gospel med text från Uppenbarelseboken. Den går över i Blowin in the wind. Som aldrig har låtit lika bra, eller lika mycket som att den skrevs för en kyrka.

Predikan från Waldemar Sjögren on 2026-05-17

Ali Salahnezhad Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Niclas Ljung Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Predikan från Henrik Korslind on 2026-05-10

Von tödlichen Tröten, aufdringlichen Bibeln und einem australischen Katz-und-Maus-Spiel Von schrägen Kunden-Begegnungen, HBO-Serienhits und einem Slasher-Spaß ohne viel Logik! Die Folge startet mit einer herrlich skurrilen Anekdote aus Timos Fotografen-Alltag: Ein Kunde drückte ihm beim Shooting ungefragt eine Taschenbibel in die Hand. Ein so übergriffiger Moment, dass Timo sogar heimlich sein Black-Metal-Shirt (mit umgedrehtem Kreuz) wechseln ging, um die Situation nicht eskalieren zu lassen. Danach geht es direkt an die Bildschirme: Timo ist restlos begeistert von der HBO-Miniserie DTF St. Louis. Was mit zwei fremdgehenden älteren Herren beginnt, entpuppt sich als tiefgründiger, sex-positiver und wendungsreicher Krimi. Die Serie war so fesselnd, dass Timo dafür glatt seinen geplanten Filmabend streichen musste! Diesen Film hat stattdessen Zeljko gesehen: Apex. Im australischen Outback flieht Charlize Theron vor einem abgedrehten Joel Edgerton. Zeljkos Fazit (2,5 von 5 Sternen) fällt jedoch nüchtern aus: Schöne Landschaftsbilder und cooler Soundtrack, aber leider viel zu vorhersehbar und mit verschenktem Psychoduell-Potenzial. Besser sah es für Zeljko auf dem Fantasy Filmfest aus. Obsession lieferte ihm genau den unkomfortablen, atmosphärischen Horror, den er sich erhofft hatte. Direkt danach schwärmen beide von Heel (international: Good Boy). Das fesselnde und wendungsreiche Kammerspiel um einen angeketteten Mann im Keller glänzt mit fantastischen Leistungen von Stephen Graham und Andrea Riseborough. Der Film der Woche ist diesmal der Teenie-Horror Whistle. Die simple Prämisse: Eine Schülerin findet eine aztekische Totenkopf-Tröte – und wer hineinpustet, stirbt. Timo und Zeljko sind sich einig, dass das Drehbuch vor Logiklöchern nur so strotzt (Wer nimmt bitte eine fremde Grusel-Tröte freiwillig in den Mund?!). Aber als brutaler "Malen-nach-Zahlen"-Slasher im Final Destination-Stil macht er trotzdem ordentlich Laune. Spaßige Kills, auffällig schlechte Perücken und coole Gastauftritte (Nick Frost!) machen den Film zu einem perfekten Popcorn-Spaß für einen Abend mit Kumpels. Eine Folge, die vom tiefgründigen HBO-Drama bis zum launigen Teenie-Horror alles abdeckt – wie immer mit viel Leidenschaft und persönlichen Einblicken. Also, Ohren auf und ab in die Welt von "Once Upon A Time In Cinema - Der Filmpodcast" - jeden Sonntag um 10:00 Uhr, überall wo es Podcasts gibt! Inhalt:(00:00) Intro (04:40) DTF St. Louis (21:50) Apex (33:40) Obession (40:20) Heel (Good Boy) (54:40) Whistle ____ Der Film-Podcast mit Zeljko und Timo Anfragen: ouatic@gmx.de https://letterboxd.com/OuaticPodcast https://instagram.com/onceuponatimeincinema_

Kim Brynte Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Predikan från Mats Magnusson on 2026-05-03

Predikan från Waldemar Sjögren on 2026-04-26

Paulus fängslades i Jerusalem under dramatiska former. Han var fånge i Caesarea i två år innan han via ett skeppsbrott på Malta fördes till Rom.

Niclas Ljung Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jill Johnsson leder nya programmet Husjakt i solen och gästar studion och berättar om upplevelsen. Hon delar också med sig om sin egen mycket kaosartade upplevelse av att köpa lägenhet utomlands!

Predikan från Waldemar Sjögren on 2026-04-19

Kim Brynte Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Utvecklingen i vår omvärld och Sveriges upprustning aktualiserar frågan om hur ett kristet förhållningssätt till det ser ut. Kan och bör en kristen delta i militärt försvar? Är det vapenfri tjänst som gäller, eller bör man ställa sig helt utanför systemet? Kan fred vinnas med krig, och krig föras på ett rättfärdigt sätt? Bör man ställa sig helt utanför statens våldsmonopol, och verkar för fred på andra sätt? Dessa frågor kommer Stefan Gustavsson och Pascal Andréasson att vägleda oss i under dagen. De är båda bibellärare från väckelserörelser men har landat i olika tolkningar, och kommer att undervisa om sin respektive ståndpunkt och slutsats utifrån Bibeln och den kristna traditionen. Stefan är internationellt känd apologet, debattör och talare. Han är utbildad teolog, högskolelektor, tidigare generalsekreterare för SEA – Svenska Evangeliska Alliansen och uppskattad författare. Stefan undervisar på förmiddagen och ger en bakgrund till hur man kan förstå försvarskrig som ett nödvändigt ont i en fallen värld, huruvida ett krig kan vara rättfärdigt, och varför en kristen inte bör lämna försvarsbördan åt andra. Pascal är pingstpastor och fredsteolog. Han är föreståndare för Pingstkyrkan i Bottnaryd, har en master i idéhistoria, driver bokförlaget evangelie och är ordförande för Fredsvän – Kristet nätverk för fred. Pascals undervisar på eftermiddagen utifrån att en kristen är kallad till efterföljelsen till Jesus, och i denna efterföljelse verka för fred och försoning och utbredandet av Guds rike samtidigt som man tar avstånd från att medverka i våld, krig och militärt försvar.

Utvecklingen i vår omvärld och Sveriges upprustning aktualiserar frågan om hur ett kristet förhållningssätt till det ser ut. Kan och bör en kristen delta i militärt försvar? Är det vapenfri tjänst som gäller, eller bör man ställa sig helt utanför systemet? Kan fred vinnas med krig, och krig föras på ett rättfärdigt sätt? Bör man ställa sig helt utanför statens våldsmonopol, och verkar för fred på andra sätt? Dessa frågor kommer Stefan Gustavsson och Pascal Andréasson att vägleda oss i under dagen. De är båda bibellärare från väckelserörelser men har landat i olika tolkningar, och kommer att undervisa om sin respektive ståndpunkt och slutsats utifrån Bibeln och den kristna traditionen. Stefan är internationellt känd apologet, debattör och talare. Han är utbildad teolog, högskolelektor, tidigare generalsekreterare för SEA – Svenska Evangeliska Alliansen och uppskattad författare. Stefan undervisar på förmiddagen och ger en bakgrund till hur man kan förstå försvarskrig som ett nödvändigt ont i en fallen värld, huruvida ett krig kan vara rättfärdigt, och varför en kristen inte bör lämna försvarsbördan åt andra. Pascal är pingstpastor och fredsteolog. Han är föreståndare för Pingstkyrkan i Bottnaryd, har en master i idéhistoria, driver bokförlaget evangelie och är ordförande för Fredsvän – Kristet nätverk för fred. Pascals undervisar på eftermiddagen utifrån att en kristen är kallad till efterföljelsen till Jesus, och i denna efterföljelse verka för fred och försoning och utbredandet av Guds rike samtidigt som man tar avstånd från att medverka i våld, krig och militärt försvar.

"En tacksam människa är ett svårt byte för den onde" I avsnittet pratar Kevin, Tomas och Axel och tacksamheten: Vilka tacksamhetsämnen lyfter Bibeln fram som centrala?Är vi av naturen tacksamma som människor? Har vi bara krav på Gud utan tacksägelse? Kan vi tacka för fel saker? Hittar vi exempel på otacksamma människor i Bibeln. Välsignad lyssning!

Predikan från Johan Wernvik on 2026-04-12

Niclas Ljung Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen att lyssna på ett bibelstudium med John Eidering om hur Israels uttåg ur Egypten och ökenvandringen kan hjälpa oss i att navigera hur man är församling idag och i framtiden.  

Joh 20:1-18

Anna kom till Kina i en orolig tid. Landet och dess folk hade länge utnyttjats från flera håll och under ytan kokade vreden. Upprorsmakarna, som blev allt fler, såg de kristna missionärerna som en symbol för de utländska krafter som tagit sig in i landet. dessutom gick det rykten om att dessa förkunnare hade onda avsikter… Källor:Värmländska anna stenades till döds drömmen om att hjälpa de fattiga fick ett brutalt slut - 25 Aug 2020 - Svenska Öden & Äventyr - ReadlyNWT - Missionär stenades till dödsLärarinnan Anna Johansson – LekvattnetBoxarupproret 1898–1901: Svenska missionärer dödades | popularhistoria.seSkrupelfria britter svepte in Kina i opiumdimma | varldenshistoria.seHistoriepodden avsnitt 488. BoxarupproretVad säger Bibeln om helgelse? - Pastor Christian MölkSupport till showen http://supporter.acast.com/historiska-brott. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

» Veritas 14 mars – för dig som går högstadiet & gymnasiet. Anmäl dig eller tipsa en vän! «   Claphaminstitutets direktor Per Ewert besöker Apologia-podden för att prata om Bibeln som litterärt mästerverk. Hur kan så många författare över så lång tid ändå bidra till samma berättelse? Och vad spelar Bibelns litterära form för roll i att belägga dess budskap? Kolla in Mästerverket samt Bibelpodden för mer ifrån Per Ewert!

Är kristendomen mer vänster eller mer höger? Är Tidöregeringens migrationspolitik okristlig – ja faktiskt så okristlig att Kristdemokraterna borde sluta använda “krist-” före demokraterna? Var Jesus mest som en svensk socialdemokrat, eller mer som en amerikansk republikan?Den senaste tiden har debatten gått varm om kristendomens politiska implikationer. Henrik Jönsson mot Johannes Klenell, Joel Halldorf mot Kristdemokraterna, och så vidare. Gemensamt för debatterna är att tron mest blivit en klubba i politisk strid.Jag läste nyligen en text på 100% (100.se) som fångade det där rätt väl: att både den amerikanska kristna högern och den svenska kristna vänstern ofta gör samma misstag. Man utgår från sin politiska slutsats och arbetar baklänges, som om Bibeln vore ett partiprogram – och som om den som landar i en annan slutsats därför måste vara mindre kristen.I dag pratar jag med den som skrev texten: den katolske prästen Thomas Idergard. Han menar att det kristna budskapet är större än både vänster och höger, men att det för den sakens skull inte betyder att kristendomen är apolitisk. Hur går det ihop?Oberoende endast tack vare erVi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant genom att klicka på den gröna knappen.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Dagens dogmatiska, kristna våg riskerar att leda till intolerans mot andras tankefrihet – en pluralistisk demokrati går inte ihop med att ”Jesus och Bibeln är sanningen”. Men ryktet om förnuftets död är överdrivet. För varje sekulär person som blir religiös blir 16 religiösa personer sekulära. Det skriver Christer Sturmark i ett svar till Per Ewert i artikelserien Upplysningen vs den judisk-kristna kulturen. Inläsare: Staffan Dopping

“Den muslimske Jesus” betyder att Jesus, likt alla Guds profeter, är undergiven Guds vilja. Att han i sin kärlek till Gud gör sitt yttersta för att följa Guds påbud. Han är Guds tjänare, inte Gud själv.

Stefan berättar om det senaste i Jesusforskningen: nya rön som upp-värderar den tidigaste källan om Jesus utanför Nya testamentet. Du kan även se webinaret på video här. Vårens distanskurser börjar måndag 2 februari 19.00! Kolla in  Konstiga ställen i Bibeln med Stefan Gustavsson och Martin Helgesson Kvällsbibelskola Galaterbrevet med Mats Selander Rusta dina barn med Sofia Ödman Vänner eller fiender med Mats Selander och Stefan Gustavsson Välkommen att prova-på! Du är välkommen att ansluta till vår terminsupptakt och välja kurs efteråt.

Välkommen till premiäravsnittet för säsong 15. Som ung kristen kände hon sig utanför då hon inte upplevde de extatiska, känslomässiga upplevelserna av Gud som andra beskrev. Istället fann hon Guds närvaro i det konkreta och observerbara, som naturens komplexitet.I detta samtal får du lyssna på min intervju med Leyla som berättar om sin kristna tro. Hon berättar om kristna dogmer som inte blev logiska för henne. Hon hittade det naturliga och autentiska i islam.

Teologen, språkvetaren och författaren Ola Wikander tar oss med på en upptäcktsfärd bland myter om stormgudar och drakar i texter som Baal-cykeln och gamla testamentet. Hur har egentligen historierna om drakar och ormar formats genom åren och hur hänger de samman kulturellt? Och varför är draken en så seglivad gestalt?Ola är just nu aktuell med boken "Den undflyende ormen : kampen mot drakar, kaos och undergång från Bibeln till vår tid".Programledare: Fritte FritzsonProducent: Ida WahlströmKlippning: Silverdrake förlagSignaturmelodi: Vacaciones - av Svantana i arrangemang av Daniel AldermarkGrafik: Jonas PikeFacebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonGästfoto: Kajsa GöranssonHar du förslag på avsnitt eller experter: Gå in på www.fritte.se och leta dig fram till kontakt!Podden produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med Acast........................................................Organisationer som hjälper Ukrainahttps://blagulabilen.se/http://www.humanbridge.se/https://www.rodakorset.se/https://lakareutangranser.se/nyheter/oro-over-situationen-i-ukrainaNågra organisationer som hjälper i Gazahttps://lakareutangranser.se/vad-vi-gor/har-arbetar-vi/palestinahttps://unicef.se/katastrofinsatser/hjalp-barnen-i-gazakrisenhttps://www.rodakorset.se/var-varld/har-arbetar-vi/palestina/gaza/gaza/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Christofer Columbus steg i land i den Nya världen år i oktober 1492 var det en slumpartad inledning på en global omvälvning. Denna händelse utmanade själva Bibeln och gav ny förståelsen av världen. För européerna öppnades en ny värld av möjligheter, men för Amerikas ursprungsbefolkningar blev det slutet på deras värld.Columbus resa var möjlig med hjälp av kunskaper om seglingsvindar, effektivare seglingsfartyg och kanoner och blev startpunkt på en västerländska expansion. Världens olika delar kom att bindas samman genom handel, migration och våld.I detta första av två avsnitt av podden Historia Nu om vändpunkten 1492 samtalar programledaren Urban Lindstedt med Leos Müller, professor i historia vid Stockholms universitet, om 1492 års betydelse. Han är aktuell med boken Europas vändpunkter: 1492, 1914 och 1989.År 1488 trodde man världen bestod av tre kontinenter: Europa, Asien och Afrika. Man visste inte om Indiska oceanen var ett slutet eller öppet hav. Efter en rad sjöfärder var världen 1566 sammanlänkad av seglingsruter runt jorden. Världen hade blivit global.Columbus resa innebar inte bara innebar upptäckten av en ny kontinent, utan även en djupgående omdaning av Europas världsbild. Den tidigare eurocentriska uppfattningen fick sig en törn när det stod klart att jorden till största delen bestod av vatten – och att okända kontinenter existerade. Upptäcktsresorna inledde en kunskapsrevolution som så småningom kulminerade i upplysningstidens idéer och vetenskapliga framsteg.Denna epok av nyfikenhet och upptäckarlust hade också en brutal baksida. Mötet mellan Europa och Amerika resulterade i folkmord på ursprungsbefolkningar och spridning av dödliga sjukdomar. Uppskattningsvis dog upp till 90 procent av Amerikas ursprungsbefolkning under de första decennierna efter européernas ankomst. Den nya världen omvandlades snabbt till ett fält för exploatering, råvaruutvinning och slavhandel – samtliga avgörande inslag i den gryende kapitalismen.Bildtext: Upptäcktsresande Amerigo Vespucci väcker den sovande Amerika – en sen 1500-talsillustration som symboliserar den europeiska upptäckten av den Nya världen. Bilden är ett konstnärligt uttryck där Amerigo Vespucci, med navigationsinstrument i hand, gestaltar den vetenskapliga upptäcktsresanden som "väcker" en passivt avbildad kvinnlig allegori av Amerika. Illustrationen är ursprungligen skapad av Johannes Stradanus (Jan van der Straet) och återgiven av Theodor Galle.Musik: Ljudklipp av en vihuela framför ett stycke från 1600-talet: "Jamaica" ur Playford's Dancing Master (4:e upplagan, 1670). Musikern Chris Green (blastfromthepast.org.uk) framför stycket och har gett tillstånd att dela inspelningen.Källa: Chris Green, blastfromthepast.org.uk. Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0Källa: Stradanus - This file was derived from: New Inventions of Modern Times -Nova Reperta-, The Discovery of America, plate 1 MET DP841124.jpg.Upphovsrätt: Public DomainKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fredag! Det blir gas, getter, finnar, smålänningar och thailändska pojkar. Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.comMissa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet10:20 - En finsk natt i Hässelby16:40 - Onödigt dyr parkering19:50 - Äventyr på stranden23:30 - Stig28:15 - Gasläckan35:10 - Bibeln enligt Anna40:25 - Bantaralkisarna47:10 - Utan sylt52:50 - Chihuahua Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett är nödvändigt